Värmen äntligen här, fast kan man lita på att den stannar?

Idag är det VARMT! Och jag njuter av det så mycket jag orkar. Kom nyss hem från en promenad i skogen, jag tog ingen i morse för jag skulle iväg och träffa min psykolog. Och jag har varit lite seg och trög ett tag nu i och med min brist på sömn så nu får det lov att bli skärpning.

Det är ju lättare att hålla sig till läggningstider som är rimliga under den mörkare delen av året, det faller sig liksom naturligt då att man ramlar i säng tidigare. För mig i alla fall.

Det kändes helt fantastiskt att bara kunna gå ut i t-shirt och byxor idag. Shorts om man vill också för den delen. Jag har öppnat korsdrag här inne och det är så skönt. Luften som kommer in doftar ljuvligt. Det gör det däremot inte inne i lägenheten. Fortfarande, trots vädring ständigt när jag är hemma, finns doften av askkopp så fort man stängt till och varit borta ett tag. Jag kände det när jag kom hem förut. Så det blir nog att snarast fixa med tapeter eller måla så att skiten kommer bort nån gång.

Jag tror att min psykolog har en slags reservoar med energi som hon tar lite ur och ger mig varje gång jag träffar henne för efter mötena som jag haft med henne har jag känt mig stark, glad och piggare än innan. Samtidigt så är det säkert hennes bemötande och själva samtalet som gör det också. Men det känns som om jag fått en snabb påfyllning när jag varit där och den brukar jag kunna ta till mig och använda resten av dagen.

Det som är viktigast just nu är att jag ägnar mig åt vad jag vill, behöver och hur jag mår. Att jag faktiskt gör såna saker som är bra för mig, som gör att jag återhämtar mig när jag använt upp mycket av min energi. Att jag bygger upp ett förråd av energi som inte tar helt tvärt slut utan att det hela tiden finns en reserv och som jag kommer ihåg att fylla på.

Det är när jag blir trött och energilös som hopplösheten sätter in och jag inte orkar sånt som jag egentligen skulle orka men då inte gör för jag har ingen lust. Det är så enormt viktigt att ta vara på den energi man har och att inte slösa den på sånt som dränerar en fullständigt. Jag återhämtar mig genom att ta promenader, helst i skogen. Jag återhämtar mig också när jag får ha det helt tyst omkring mig, det spelar ingen roll vad jag gör, tystnad är viktigt för mig. Då vilar hjärnan och behöver inte hantera en massa intryck genom hörseln åtminstone. Att skratta rejält är också en stor energikick. :-)

Det var alltså därför jag gick min skogstur nu på eftermiddagen för jag längtade efter att komma ut i skogen. Jag tänkte inte som jag brukar att jag kan ju vänta tills imorgon. Jag gick nu för jag ville gå nu, jag behövde gå nu. Sen att det var fullt med ungar på cykel överallt som tjoade och stod i fick jag väl stå ut med. :-) De var ju inte inne i själva skogen men på cykel/gångbanan.

Isac har blivit tillfällig tidningshund. Eller tillfällig blogghund då kanske. Om man går ned längs fotona på dessa ljuvliga hundar så finner man en bild på vår egen lille skrutt. :-) De är ju för goa alla vovvarna. Det är nog det enda dagis jag skulle kunna tänka mig jobba på. Mycket roligare än en massa skrikiga, snoriga ungar... ;-)

Nu väntar disken. Sånt där tråkigt nödvändigt som man också behöver göra då och då. Hehe...

Ha det bra! Kram!

Örnbäbisen har fått namnet Solo och har blivit så stor nu. :-)

Från en ljusgrå liten ulltott till en större gråsvartbrun matglad typ. De växer fort de rackarna. Solo kom ju ut ur ägget den 11 april har jag för mig.

Hoppsan, nu går visst åskan också. Det brumlade till. Jaja, det var väl väntat med denna hastiga värmebölja...