Den korta men ändå rätt så viktiga sagan om den trötta Mamman
Det var en gång en Mamma som hade tre barn. Algot, Elgit och Vilgot. De var det finaste och viktigaste hon hade i sitt liv och hon älskade dem alla tre väldigt mycket. Ett tag hade de också en hund som hette Bullen men han blev sjuk så de var tvungna att avliva honom. Det hela var mycket sorgligt.
Plötsligt blev Mamman dålig och kunde inte jobba längre. Hon blev sjukskriven. Pengarna räckte knappt till och de klarade sig nätt och jämt. Mamman var alltid trött och hade så ont i sin kropp att det inte alltid var så lätt att ta hand om Vilgot och deras hem.
Algot och Elgit var numer så stora barn så de bodde faktiskt inte kvar hemma hos Mamman. Det var bara Vilgot som gjorde det och varannan vecka var han hos sin pappa. Så varannan vecka bodde Mamman alldeles själv.
Mamman var så trött så trött och Vilgot blev ibland sur på henne för det. Han ville ha tillbaka sin vanliga Mamma som orkade en massa saker. Som orkade hugga ved, baka bullar och cykla till stranden på sommaren. Han tyckte inte alls om den här trötta Mamman. Han gnällde ofta på henne för att hon alltid var trött. Då suckade hon tungt och försökte förklara.
Vissa dagar mådde Mamman lite bättre. Då kanske hon orkade städa lite och laga ordentlig mat. Inte bara värma saker i mikron eller ugnen.
Ingen läkare ville hjälpa Mamman. De sa att hon visst kunde jobba. Att hon inte alls var så svag och skruttig som hon sa att hon var. Mamman blev ledsen. Hon var tvungen att bli arbetslös och inte sjukskriven. När man är arbetslös måste man hela tiden söka nya jobb även om det inte finns några. Annars får man inga pengar alls.
Men Mamman orkade inte söka några jobb. Hon orkade nästan inte ta sig ur sängen en del morgnar. Och det var extra noga att hon gjorde det när Vilgot var hemma och skulle till skolan.
Det viktigaste för Mamman var att Vilgot hade det bra och att han var omskött och fick mat. Han blev kramad och pussad varje dag av Mamman. Algot och Elgit kom på besök ibland och de blev också kramade och fick mat.
De hoppades alla att allt ville ordna sig så att Mamman inte alltid behövde vara skruttig och trött. Kanske vinna på lotteri så att hon kunde klara sig utan en massa bidrag.
Tänk vad Mamman skulle få det bra då. Kanske hon äntligen kunde köpa sig det hon behövde. Kläder, skor och andra saker. Kanske hon också skulle kunna åka nånstans dit där det var varmt och få njuta av sol och värme. Kanske hon kunde köpa lite julklappar till jul. Få lugn och ro. Förmodligen skulle hon aldrig bli helt frisk men i alla fall må lite bättre.
Mamman var i alla fall glad att hon hade sina barn Algot, Elgit och Vilgot. Hennes kärlek till dem skulle aldrig någonsin bli trött och skruttig.
Slut.
(skriven 2007)
4 kommentarer:
:)
Känner igen det där så väl. Framför allt det där med att inte orka hitta på saker med och för sina barn.
Det är jättejobbigt att inte kunna planera att göra saker tillsammans. Alternativt planera men vara tvungen att avboka och göra dem besvikna för att man har en dålig dag. Av någon orsak känns det dessutom som om de "dåliga dagarna" ofta kommer just när man planerat att göra något.
Fin, men ledsam saga :)
Kram!
Ja det är ju rätt märkligt att man får en dålig dag så fort man planerat nånting.
För mig i den situationen beror det nog (ibland i alla fall) på att jag kanske spänner mig inför det jag ska göra eftersom jag vet att det krävs lite extra av mig och då får jag direkt en dålig dag precis när jag skulle ha en rolig dag liksom...
Det är som en ond cirkel.
Var håller du hus? Saknar ditt bloggande.
Hoppas att allt är bra och att du har semester, och att semestern isåfall är avkopplande och skön :)
Kram vännen!
Skicka en kommentar