Nu är det snart som vanligt igen.

Jag har inte gått i ide. Inte heller rest till främmande land och stannat där. Nej jag har varit rätt så mycket i närheten hela tiden men inte haft tid att skriva här. Och det har känts konstigt eftersom vanans makt är stor. Men idag är det skolstart och datorn är bara min en stund. :-)

Trots eländes elände och ännu mer elände så lyckades jag få Viktor att gå till skolan förut. Ja det var ju Viktor som tyckte det var elände att skolan börjar. Jag fick locka och pocka och få honom på bra humör vilket faktiskt gick till slut. Någotsånär. Isac är hos oss den här veckan så jag kunde inte vara med som föräldrarna får vara, om de vill och kan, allra första dagen. Det bjuds också alltid på fika efter själva "uppropet". Det är väl inget upprop i gammaldags stil utan mest en slags träff innan skolan börjar på riktigt imorgon. Viktor har de senaste veckorna bönat och bett om att få slippa gå till skolan mer. Han vill inte göra något annat än spela spel och ha roligt. Och var ledig förstås. Men jag tror att det kommer att gå bra när han väl börjat i gamla banor igen. Vi får väl se.

Typiskt nog så har det börjat regna och Viktor hade inget annat än t-shirt och shorts och sandaler på sig. Men han har inte så långt hem och han är alltid varm av sig så det gör nog inget om han blir lite blöt. Det är varmt ute men mulet och, som sagt, nu regnar det.

Frågade vår bovärd häromdagen, genom ett mail, om detta med rökning på balkongen och fick till svar att det enligt ordningsreglerna är tillåtet att röka på balkongerna. Näe... vet ni vad, då är det nog dags att ändra på ordningsreglerna som måste vara från 1959 då huset byggdes. För inte kan jag se det som något bra att folk som är rökfria ska behöva få in andras rök i sitt hem. Detta är mycket märkligt tycker jag nog. På den tiden visste man ju inte bättre.

Som jag nämnde så är Isac här denna vecka. Han är nyligen kastrerad så han har fått medicin i fem dagar och ska också ha en sån där plaststratt (även kallad "dumstrut" av mig) på sig, han behöver det bara på natten nu, så han inte ska komma åt såret. Han mår jättebra, såret läker och han bär tratten med fantastiskt tålamod. Även om han ger mig en och annan förebrående blick när jag sätter den på honom. Den är så stor så på skämt säger jag att han är den vandrande lampskärmen Isac. ;-) Och man kan också säga att han verkligen är "nyfiken i en strut" för trots att han stöter emot och fastnar överallt så kan han inte låta bli att försöka komma intill saker som han vill nosa på.

Regntunga skyar...