Satt här och läste som vanligt igenom de lokala nättidningarna och fann en ledarartikel i Värmlands Folkblad som jag verkligen rös av glädje när jag läste. Äntligen en man som förstått vad det handlar om utan att själv bli defensiv och arg och slänga ur sig invektiv. Och som dessutom talar om det i en ledarartikel.
Många gånger, på SVT-s forum bl.a., är män av den uppfattningen att om en kvinna är en aktiv feminist så hatar hon män, anser att män är djur, är förmodligen lesbisk eller överhuvudtaget dum i huvet. Och de män som visat sig vara feminister i debatten har heller inte haft det så lätt. En feminist hatar inte män. Inte generellt sett i alla fall. ;-) En feminist hatar själva systemet av orättvisor och hur detta system gynnar endast hälften av befolkningen, nämligen männen. Att män har en massa fördelar bara för att de är män.
Här har nu äntligen en man förstått detta. (Jo jag vet att Amir är en man.) Säkert är det fler med honom som också förstår men som inte säger så mycket öppet. Vilket är väldigt synd tycker jag.
Det är väl inte så konstigt att många kvinnor blir bittra och beter sig på ett ibland "störande" vis enligt vissa. De krav som ställs på kvinnorna är inte vad vi vill leva upp till. Inte alltid. Oftast måste vi också kämpa bara för att få finnas till.
Om fler män kunde läsa boken han tar upp, om fler män kunde öppna ögonen och se runt omkring sig hur det faktiskt ser ut så skulle det nog inte dröja så länge förrän det vore mer jämlikt. Och som Amir säger; "Hemma, i det privata, handlar inte bara om att dela hälften var på hemarbetet, det handlar också om att dela på de personliga valen. Det handlar om att män fortsätter vara individer, även i en familj, medan kvinnor avindividualiseras".
Huvet på spiken Amir!
Tog en promenad idag när jag vaknade och fick uppleva augustimorgonens bästa sida. Solen sken (äntligen) och värmde skönt. Det doftade gott av äpplen och vått gräs. Jag önskar bara att jag tagit med mig kameran för Klarälven låg alldeles blank och träden längs kanten speglade sig i vattnet. Det var så fantastiskt vackert att det nästan tog andan ur mig.
Hoppas det får vara soligt hela dagen. Man blir allt på lite bättre humör när man får solljus i ögonen, istället för regn, när man går ut. ;-)
Isac är tillbaka hos sin matte, båda är nog lika lyckliga för detta. Viktor åkte till sin pappa igår. Så jag har bara mig själv att umgås med idag. Ska försöka göra det bästa av det.
Kom ihåg: Dagen är din. Ta väl vara på den för den kommer inte igen.
Kram!
Foto över Klarälven, hösten 2005, taget från min speciella "tänkarplats".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar