Regler och regler och åter regler...

Så var det då dags idag på morgonen att få information om Jobb och Utvecklingsgarantin på AF. Vi var ett gäng i blandade åldrar men de flesta var nog mellan 45 och 60. Några få var ungdomar. Och de flesta var män. Informationen var mest ett upprabblande av sånt man inte orkar lägga på minnet utan måste påminnas om titt som tätt. Förmodligen. Jag har väldigt svårt att ta in sån information. Men lite fastnade tydligen. Kanske för att jag redan läst en del av informationen eftersom min handläggare på AF skickat det till mig.  

Min hjärna blir dock alltid allergisk när det syftas till allt man som arbetslös är skyldig att göra för att få behålla pengar, platsen i programmet och så vidare. Det sägs aldrig nåt om vilka rättigheter man har för de är inte många om ens några. Om man inte gör exakt som det är bestämt så kastas man ut ur alltihop och får som sagt inga pengar heller. Man kan dock få komma tillbaka men det tar ett tag för då måste man kvalificera sig igen.

Vi fick också veta att Fas 1 och Fas 2 var i princip samma sak. Vad som kom i skymundan men som de verkligen försökte få fram bland alla regler och bestämmelser, hur vi (lata) arbetslösa ska uppföra oss, var att nu minsann så öppnades en massa möjligheter. Och att vi skulle (skärpa till oss och) ta tillvara dessa. Det som står inom parenteserna är mina kommenterar, det var ingen som sa så. ;-) Det var känslan jag fick utifrån det som sades.

Man får inte söka en annan utbildning än de som arbetsförmedlingen har och det är kanske oftast inte utbildningar som passar alla utan bara ett fåtal. De ligger också rätt utspridda runtom i Sverige. Man kan få hjälp med boende och sånt, om det är exempelvis en vecka max så betalar AF det, och resor kan man få hjälp med men själv får man stå för resekostnader upp till 600 kronor i månaden. Det fanns också bidrag om man måste ha dubbelt boende.

Sen fick vi minsann också veta att om man får en utbildning bekostad så får man banne mig också flytta dit där jobbet finns. Fy skäms för den som skaffar utbildning och sen inte flyttar från Forshaga till Korpilombolo för att jobba där. Inget ont om Korpilombolo dock.

Detta kan säkert ungdomar som ännu inte har skaffat familj tänka sig att göra men inte vuxna människor med barn som går i skola och kanske partners som har jobb på plats. Det är inte bara att flytta. Men känslan jag fick var att flyttar man inte så får man skylla sig själv och får antagligen ingen hjälp mer. Då är det kört. 

Att göra praktik inom kommunens verksamheter ledde inte till några jobb. Det gjorde de väldigt klart. Men att det ändå kunde vara bra att komma till en arbetsplats och liksom "komma igång" och få lite ordning på tillvaron inför ett eventuellt jobb nån gång nån annanstans kanske i framtiden...

Skulle man behöva ta ledigt av nån anledning eller göra uppehåll i sin aktivitet så är det personalen på AF som bestämmer om det är okej att göra det. Ledigt har man för övrigt aldrig. Det är inte tillåtet. Ingen semester på sommaren eller nåt sånt. I den praktik som jag ju hade via kommunen (till att börja med) fick man åtminstone två veckors ledigt över sommaren men på AF gäller andra regler. Om de inte ändrat på kommunen nu då förstås.      

Suck.

Om vi inte har valt vad vi vill delta i senast fredag klockan 12 så kommer arbetsförmedlingen att välja åt oss. För man måste ha en aktivitet. Och aktiviteten ska vara på 8 timmar per dag måndag-fredag plus att man också ska hinna söka jobb vid sidan av detta. Sen kan man nog få aktiviteter på färre timmar men då måste det till sjukintyg eller annat som bekräftar att man faktiskt inte orkar vara 8 timmar om dagen på en praktikplats.

I min handlingsplan står det att jag söker/matchas till ett jobb på heltid i hela Sverige även om jag sagt ifrån att det inte ska stå så. För det är inte sant. Men det bryr de sig inte om på AF. Innan jag sa till så stod det också att jag sökte som undersköterska, på heltid i hela Sverige vilket ju var ännu mer galet. Nu står det istället administrativ assistent. Och det kanske jag kan tänka mig att jobba med på heltid. Men inte i hela Sverige.

Det måste finnas möjligheter att göra mer individuella handlingsplaner för den jag har är väldigt generell och inget som jag faktiskt kan leva upp till på grund av mina funktionshinder. Ändå har jag ju tvingats att gå med på den, skriva under den och godkänna. För det finns inget annat val.

Ha en go kväll. Kram.

Viktors fiende och en stressad arbetslös

"Sommaren är min värsta fiende. Det kommer inte att bli bra förrän den är död".

Hårda ord sagda av en väldigt svettig kille när han precis var hemkommen från stan tidigare idag. Otur för Viktor att sommaren bestämt sig för att hänga i ett tag till även om det är september. ;-) Han lider verkligen av värme. Och inne i bussen kan det bli rätt varmt också.

Skolstarten gick över förväntan faktiskt. Bussresorna är väl inte så roliga men än så länge är det inte alltför mycket gnäll. Under första riktiga skolveckan fick eleverna en så kallad "thinkpad". Den är som en liten mini-laptop och behändig att frakta. Denna ska de dra på varje dag fram och tillbaka nämligen. Det är ett arbetsverktyg för dem som de alltid ska ha tillgängligt.

Viktor var mycket nöjd både med lärare och klasskompisar. Och hittills har han inte sagt nåt negativt om undervisningen heller. Tvärtom. :-) Hoppas att det varar.

De är indelade i små grupper med cirka 8 elever i varje och det innebär ju en ganska lugn miljö. De har två lärare (på dessa 8) som är deras mentorer. Allt är väl strukturerat och eleverna får bra information innan de ska göra saker. Känns väldigt bra. Men så är det ju anpassat för Aspergare också.

Själv har jag fullt upp med att hänga i och "sköta mig". Jo det är ju så. Har inte hört nåt från AF än men hon skrev upp mig på en väntelista som jag inte minns vad det heter nu. Där man kan få extra hjälp eller hur hon nu sa. Varför kan jag aldrig komma ihåg nåt? Ibland blir jag orolig för jag är så disträ men jag tror att jag är stressad helt enkelt.

Det är jäkligt stressigt att vara en arbetslös med funktionshinder. När jag var som sjukast (för några år sen) så tänkte jag aldrig på att jag skulle kunna jobba alls. Då ville jag bara vara ifred och ta det lugnt. Men även det var stressigt eftersom jag ju egentligen inte ansågs vara sjuk utan frisk. När man ska behöva bevisa sin sjukdom så måste man ju alltid ta fram det sjuka och då försvinner ju också det friska man har. Det har jag sagt förut tror jag men det tål att sägas igen. Ingen blir friskare av att bli ifrågasatt och tvingas överbevisa sin sjukdom. Snarare tvärtom eftersom det tar hårt på självkänslan och man blir ännu mer deppig.

Apropå att vara stressad och disträ... För ett tag sen stod jag och skulle fälla ihop strykbordet och helt plötsligt hade jag glömt hur man gjorde. Jaha, tänkte jag, då får jag väl stå här och vänta tills jag minns då. Och efter några sekunder så kom jag ihåg och kunde fälla ihop det och ställa in. Men nog blev jag förvånad när jag faktiskt inte kom ihåg hur man gjorde!

Saknar förra hösten. Då var jag fortfarande kvar på praktiken och kände mig trygg och lugn med det. Om jag hade vetat att det skulle bli så här när jag slutade så hade jag nog inte gått med på det. För nog trodde jag att min handledare på AF hade något annat på gång för mig istället. Endera ny praktikplats eller utbildning. Nog för att jag hade kunnat gå den där kursen som jag skrev om i juni men... det var inget för mig. Det handlade endast om såna jobb som jag verkligen inte ska ha. Stressiga jobb.

Jag har ju fortfarande kontakt med Carina. Vi har ju både bok och utställning att prata om fortfarande. Som tur är. :-) Och nya utställningar också. Och det blir ju i samband med Skapande Kraft. 

Nej nu ska jag nog ha mig en kopp te.

En aning höstfärg bland det gröna...

Ha det gôtt! Kram!

En liten stund på arbetsförmedlingen...

- Vad roligt att ni var så många!

Dessa ord yttrades av en kvinna som precis hade informerat en drös med folk, som satt i ett litet konferensrum på AF i Forshaga, om serviceutbildning. Vad hon inte fattade var att ingen, ja kanske nån enstaka, var där frivilligt. Vi hade blivit ditkommenderade av våra handläggare på arbetsförmedlingen. 

Det var en rätt så blandad skara som för det första inte blev insläppta förrän klockan slagit 11, och kanske till och med tio minuter över, utan vi fick stå och trängas i den pyttelilla foajén. Det var ju så himla kallt ute så ingen ville ju stå där och frysa och blåsa bort. Men en del gick ut igen och de som kom senare stannade utanför. Vi stod där som en skock får. Kändes det som. Sekunderna innan vi blev insläppta hade jag faktiskt tanken på att bara gå därifrån. Då hade jag säkert stått i 20 minuter (det kändes som en timma, åtminstone om jag frågar mina fötter) och känt mig fåraktig. De kunde väl släppt in oss i själva väntrummet i alla fall så man hade fått lite större plats att vara på. Kanske fått sätta ner rumpan på en stol.

I alla fall. Informationen riktade sig till de som var intresserade av servicejobb. Inom hotell och restaurang exempelvis och sen kom då även hushållsnära tjänster och sen var det callcenter/försäljare. Jag vet att det var fler grenar inom respektive del men i och med att vi inte fick några papper som vi kunde läsa hemma i lugn och ro så kommer jag inte ihåg mer än så. Hon som informerade hade missat att få med några. Papper med info alltså. Om vi ville ha dem så kunde vi komma in på AF på fredag och hämta då. Jaha. Vi som inte bor på orten då? Jag åker inte extra till Forshaga en fredag för att hämta några sketna papper. ;-)

Det var en utbildning/kurs som skulle hålla på i 15-17 veckor. Först hade man en grundkurs på tre veckor som då alla skulle gå först och sen kunde man välja fördjupning inom det område som man var intresserad av. Och sen var det arbetsplatsförlagd praktik allra sist. När hon som skulle presentera kursen frågade vilka som var intresserade av de olika delarna så var det inte många som svarade att de var det. Jag tror det var en ung kille som var intresserad av det där med hotellbiten. Annars var det ett ganska ljummet mottagande av infon.

Som sagt; alla var förmodligen tvingade att vara där, ingen var där för att de egentligen var intresserade av inriktningen på kursen.Det var närvarokoll, man fick skriva sitt namn och personnummer på en lista.

Vi ska också lämna svar senast på måndag den 10 juni om vi tänker anmäla oss till kursen. En del, som förmodligen inte hade nån lust alls att gå denna kurs, frågade lite försynt vad som skulle hända om man tackade nej. Det var väl inget allvarligt som skulle hända, då skulle man väl bli tilldelad nåt annat att göra.

Jag tror inte att kursen kommer att vara nåt för mig i och med att det är så himla mycket som ingår som jag inte är ett skvatt  intresserad av eller kommer att ha nytta av eftersom jag inte kan eller vill ha såna jobb. Det kanske låter förmätet att säga att man inte vill ha vissa jobb men hallå! Jag har haft en utmattningsdepression och har fibromyalgi. Det räckte för mig idag att sitta på den där informationen för att få ont i nacken på grund av att jag spände mig omedvetet. Det gjorde mig inget att åka dit och sätta mig där ihop med alla människor, jag hade ingen oro eller panik som slog till, men ändå. Jag fick ont i nacken. Förmodligen så blir man spänd när man inser att man egentligen inte har så mycket att välja på. Det är bara att lyda.

Kursen börjar den 17 juni så det är säkert också en sån där grej som de gör för att vi INTE ska få vara lediga i sommar. När jag frågade min handläggare på AF för ett tag sen när jag var där på möte om man får semester så sa hon nej. Varför då, undrade jag. När man är inskriven i nån åtgärd så får man inte ledigt. Men vi blir ju också trötta och behöver ta igen oss, sa jag då. Nej det var ingen semester där inte... Detta var ju när jag hade min praktikplats kvar.

Något som jag inte skrivit om här (ber om ursäkt för det) är att från den 16 maj har jag inte längre någon praktikplats. AF förlängde inte praktiken efter ytterligare samtal med kyrkoherden angående anställning när det gällde mig och vi då fick beskedet om att det inte gjordes några nyanställningar. Hon ansåg, och med rätta egentligen, att jag varit tillräckligt länge där som praktikant. Det bestämdes i början på maj så det blev ett snabbt avslut. Visst är det tråkigt men samtidigt så känner jag också att en anställning var det som liksom krävdes för att jag skulle vara kvar. Saknar att träffa alla som jag lärt känna under de 2,5 år som jag varit där. Visst kan jag väl gå dit och hälsa på men än så länge har jag haft fullt upp med sånt som jag inte hunnit med på ett tag och jag har också rätt fullt upp med ingenting. :-) Jag passar på att vila mig, AF är ju på hugget så det gäller att ta vara på varje minut.   

Jag kämpar vidare i galenskapens värld. :-) Tänker inte ge upp. Sen har jag ju möjlighet att kanske få en ny praktikplats. Jag har redan frågat Värmlandsarkiv om de tar emot praktikanter, vilket de svarade att de gör. De ville ha mer info om mig så då skickade jag det via mail. Så vi får väl se. Visst kan jag väl börja den där kursen men... ingen av inriktningarna ägnade sig åt sånt som är intressant för mig. Visserligen kan jag kanske tänka mig att sitta i en reception men inte på ett hotell.

Vi får se hur det blir.

Nu ska jag ta hand om andra "måsten"... middagen. :-) Äta bör man annars dör man - äter gör man ändå... ja eh. Ha en bra kväll! Kram!

Söndagsfunderingar

Den här söndagen känns extra mycket som söndag... Ugh! Kanske för att det känns som om jag har en förkylning på gång. Då blir man sådär seg och trög. Nu har jag varit ovanligt seg och trög ändå den senaste tiden men detta är lite mer än så. Känner det i halsen liksom.

I alla fall.

På grund av en massa tramskommentarer från utlandet skrivna på märklig engelska har jag tvingats lägga in en moderering på alla kommentarer. Vill också uppmana att den som vill skriva en kommentar helst inte gör det anonymt. Alla anonyma kommentarer hamnar alltid i skräpposten nämligen. På nåt vis så slank de där konstiga kommentarerna på märklig engelska igenom filtret och ut på bloggen, upptäckte jag för ett tag sen, därav modereringen för närvarande.

Nog om det. ;-)

De senaste två, kanske tre, veckorna har jag varit både trött och värkdrabbad igen. Det var ett tag sen sist. Jag har förstått att det är hormonerna som spökar så det är bara att kämpa vidare ändå. Med vetskapen att det kan ändra sig igen fast jag inte vet när. Men lite sketet känns det ju förstås...

Praktiken har funkat bra trots detta men jag fick extra ledigt runt påsk just för att vila ut lite. Inte blev jag piggare för det men det var härligt med ledigt ändå. :-)

Det konstiga är att inte bara kroppen utan även hjärnan har kommit på fel spår. Ja det hänger ju ihop såklart men ändå... Självkänslan åker jojo. Upp ibland, ner ibland. Och snabbt går det också. Sånt är jobbigt. Jag tycker att det är viktigt att försöka analysera hur man mår och varför så det har jag väl försökt göra. Men det är lättare sagt än gjort. För det är ju så mycket som kan spela in menar jag.

Men jag tycker det är viktigt att försöka förstå sig själv istället för att bara sopa undan problemen och trava på som vanligt. För det går ju inte över bara för att man gör så. Struntar i det. Jag kanske har kommit in i nån slags 50-årskris såhär ett år innan... ;-) Ja sånt vet man aldrig. Jag minns inte att jag hade varken 30 eller 40-årskris så jag har inget att jämföra med.

I och för sig så är ju ålder bara en siffra, det är ju hur gammal man är inuti som verkligen gäller. Men ibland önskar man ju faktiskt att utsidan såg ut som man känner sig på den rätt så barnsliga insidan. ;-) Jordens dragningskraft blir starkare för varje år, allt strävar neråt. Men så är det ju för alla.

Apropå det där med att det viktigaste är hur man är på insidan... Det är väl lätt att säga men ändå inte så lätt att leva upp till när allt runtomkring pekar på hur viktigt det är med hur man ser ut på utsidan. Att man ska vara vältränad och slätrakad både här och där. Jag menar hur orkar man leva upp till sånt? Det går ju inte. Det är bara att lägga ner direkt.

Och en liten, men kanske också förbjuden, tanke... Skulle jag tänkt på allt sånt här om jag varit man? Hade jag brytt mig lika mycket då? Hm... För även om den där manin om att man ska vara hårlös på kroppen och vältränad likaväl gäller män som kvinnor så finns fortfarande mer tolerans för att män får se ut mer som de vill. Klä sig som de vill. Eller har jag helt fel där? Om jag har det så ber jag om ursäkt för detta påstående. (Men jag tror inte jag har helt fel där)

Jag har också förstått att tjejer som har Aspergers har det svårare än killar med samma funktionsproblem eftersom det ställs större krav på tjejer att vara som alla andra. Att bete sig som andra tjejer. Eller har jag fel där med? Killar överhuvudtaget har oftast ändå fått "tillåtelse" från både lärare och samhälle att vara annorlunda på ett sätt som tjejer oftast inte får. Eller får förresten, de kan naturligtvis vara som de är men då med risk för att bli bedömda och tittade på med hårdare ögon av samhället.

Det är svårt att vara annorlunda. Att gå sin egen väg. Svårt att vara sig själv om den man är inte passar in i mallen, i normen. Det har jag nog påtalat förut men det tål att sägas igen.

Ja det var tunga tankar på tröga söndagen. Hoppas ingen blev deppig. Utifall att nån blivit det så får jag väl bjuda på nåt kul som avslutning. :-)

En klassiker. Med engelsk text till och med. Vilket inte gör det mindre roligt.

Ha det gôtt!

PS. Vill bara tillägga att jag trots tunga funderingar mår rätt så bra. Om nu nån blev orolig alltså... ;-) Det finns så mycket roligt att fylla tillvaron med så det är absolut ingen fara.

Fick en stund över...

Församlingen, den numer hopslagna, har fått en ny hemsida som sakta men säkert börjar ta form. Vi är två stycken (prästen Jaana i Forshaga å så jag) som donar med den och idag har jag jobbat intensivt med att få till det jag hade ansvar för. Jag var så koncentrerad att jag inte varken hörde eller la märke till att folk sprang omkring och flyttade möbler och annat. Det undrades hur jag kunde få nån arbetsro men jag var så inne i det jag gjorde att de kunde ha rivit ner en vägg utan att jag reagerat. :-)

Det är Munkfors/Ransäter, Övre och Nedre Ullerud och Forshagas församlingar som nu blivit en. Som då fått namnet Forshaga-Munkfors församling. Jag hade ju tidigare ansvar för Ulleruds hemsida, vilket var himla kul faktiskt när jag väl kom underfund med hur man gjorde. Så nu känns det inte så skrämmande att jobba med en helt ny sida.

Det är långt mellan mina inlägg här. Inte för att jag inte har saker jag vill skriva om, tiden flyger liksom bara iväg.

Jag är på praktiken varje dag nu, sex timmar om dagen och därför blir ju eftermiddagarna kortare och kvällen sömnig. :-) En del kvällar sitter jag redan vid halv tio och blinkar och blinkar och försöker hålla mig vaken åtminstone tills klockan är över tio. Om jag somnar för tidigt vaknar jag i ottan och kan inte somna om och det är ju inte särskilt trevligt.

I mitten av december blev det en stor förändring för mig för då gick Lisbeth i pension. Eller hon gör det på riktigt i mars men hade ledighet att ta ut. Det blev väldigt tyst och konstigt på expeditionen. Men när vi körde igång i januari fick jag en ny härlig kompis (vinkar glatt åt dig Phia eftersom jag vet att du läser här då och då) och på nåt vis så känner jag mig närmare de andra i arbetsteamet också. Såklart jag saknar Lisbeth, vi var ju partners in flabbskratt, fullständigt helstolliga men ibland är förändringar inte så svåra som man först tror.

Jag trivs oerhört bra fortfarande och i och med att jag faktiskt kommit upp i 30 timmar i veckan så känner jag mig också mer delaktig i verksamheten.

Jag är glad i stort sett jämt. Jo det är sant! Även om saker och ting krånglar till sig, datorer har ett eget liv vilket vi fått erfara, på expeditionen bland annat, för man begär ju att det ska funka helt enkelt. Men det ordnar sig nog så småningom, det brukar ju göra det. ;-)

Och det viktigaste av allt är att jag känner mig som en människa igen. Vad menar jag med det då? Jo jag orkar med både jobb och privatliv. Jag orkar göra det jag vill även när jag kommer hem. Orkar gå och handla, planera middagen och kanske även dammsuga lite om tid finns.  Värken har jag kvar men den är tolerabel. Jag vet hur jag ska hantera både värk och akut trötthet.

Häromdagen bakade jag bullar, hade hittat ett recept på vaniljbullar som jag ville testa, och det var inte förrän jag satt och kollade när bullarna stekte som jag kände hur trött jag var. Det sved i ögonen och jag frågade mig själv; varför satte jag igång med bullbak när jag egentligen var så trött? Men då var det ju nästan klart i alla fall. Förut hade jag nog känt efter redan innan bakandet och avgjort att jag var för trött. Nu bara gjorde jag det. Utan att tänka först. Det är så jag vill ha det, det är så jag vill vara.

Det som jag strävar mot och hoppas på är förstås en anställning. Jag vill börja försörja mig själv och slippa Arbetsförmedlingen (som jag är inskriven på sen augusti ifjol och som nu har tagit över min praktik från kommunen) och Försäkringskassan (som nu kommer att betala ut ett minimalt aktivitetsstöd som ändå måste kompletteras med försörjninsstöd) och istället få rå mig själv och leva mitt liv ifred.

Men även om jag inte vet ett skvatt om hur det blir så är jag glad. Jag har ju nått målet som var 50 %, med råge, och jag är så nöjd och stolt att jag lyckats med detta. Det trodde jag aldrig den där regniga höstdagen 2010 då jag skulle besöka Carina för första gången. ;-)

Om man ska orka kliva upp ur sängen på morgonen så måste man vara motiverad. Måste ha ett mål, en mening med tillvaron. Det spelar ingen roll vad det är bara man känner att det är viktigt och meningsfullt.Det behöver inte vara ett jobb, det kan vara en hobby, ett intresse som man har och som är värt mycket. Och det är ju sånt som man måste komma på själv, sånt kan ju inte andra tala om för en liksom.

Förresten, häromdagen när jag var inne här och kollade lite så upptäckte jag att jag hållit folk på halster i flera år när det gäller min resa till Los Angeles 2006. :-) Jag skrev i slutet av mitt gamla inlägg, som handlade om min ankomst, att jag skulle skriva fortsättning men det blev aldrig av. Ska försöka göra det ifall nu nån kanske vill veta vad som hände...

Nu tar vi lite sport tycker jag... VM i curling med Galenskaparna. Förmodligen de enda som kan göra sport kul för min del. Hehe... Ha det gôtt! Kram!

En väldigt upptagen människa

Det blir inte så mycket skrivet här för jag har fullt upp med församlingens hemsida och att kolla alla tweets på Twitter. :-) Nej så farligt är det väl inte. Det har varit en del annat också som har tagit min tid i anspråk.

För övrigt så går allting bra. Praktiken flyter på med fler timmar (jag har inte blivit tröttare av det) och jag håller som sagt på med hemsidan. Ja jag gör ju annat också förstås.

Nästa vecka ska vi (jag och Carina) åka och fotografera vid kyrkorna inför en mindre utställning som vi ska ha runt allhelgona. Det kommer en del folk till kyrkorna då och det brukar vara öppet hus så vi tänkte göra en slags informationsutställning. Om själva kyrkorna och idag fick jag även förslag från en engagerad medarbetare att vi kunde ta med info om själva verksamheten också. Jättebra tycker jag. För det är så mycket som inte kommer fram och en del glöms bort direkt efter att det varit. För kyrkorna används till en hel del annat än bara gudstjänster.

Tråkigt nog så börjar Viktor bli förkyld. Jag har väl nästan väntat på det i och för sig för han blir alltid förkyld när skolan börjat.Men det är trist i alla fall.

De nya gymnasieeleverna (på Forshagaakademien) som kom hitflyttandes i augusti bufflar på och låter ovanligt mycket tycker jag. Detta är rätt påfrestande för mitt tålamod och det verkar som om de aldrig någonsin hört talas om nåt som heter hänsyn och respekt för andra. Det verkar kanske som om jag reagerar som en riktigt gammal gnälltant men jag överdriver inte, jag lovar.

De skriker och brölar, drämmer igen dörrar, ränner som vilda kalvar i trappan så man tror huset ska rasa, busvisslar, skriker och tjoar och stör i största allmänhet. När som helst på dygnet. Jag ser redan nu fram emot jullovet. Suck.

I alla fall. För att lätta upp lite både för mig och andra, som känner sig störda av och less på vad det nu vara månde, så tänker jag idag bjuda på Tage Danielsson och hans elektricitetsvisa. :-)

Ha det bra! Kram!

Kransil och lunchlåda

Så var det måndag igen då. Idag har det varit snubbar här från C S Energikontroll och bytt ut min duschslang, duschmunstycke plus satt in såna där kransilar som gör att vattnet blandas upp med luft och blir mjukare. Fluffigt vatten. Ja det låter ju helknäppt men det är känslan man får. Vi visste att de skulle komma idag för det kom en lapp om det förra veckan. Har ingen aning om när de var här men det var skönt att allt var klart när jag kom hem.

Så imorgon får jag se eller känna rättare sagt om duschen blir skönare på grund av det nya munstycket. :-)

De hade lämnat en lapp med lite tips om hur man sparar vatten men ingen kommer någonsin få mig att stänga av vattnet medan jag tvålar in mig. Inte nog med att det blir jäkligt kallt, tänk vad svårt det är att få på vattnet igen med tvåliga händer.

<<< Mitt nya duschmunstycke.



Nä jag tänker allt ha det rinnande. Jag duschar ändå inte särskilt länge.

Idag har jag alltså haft min första långa dag på praktiken och det kändes väldigt trevligt för då åt jag ju lunch tillsammans med de andra. Nu under sommaren har jag gått hem tidigt just för att jag haft Viktor hemma och de senaste veckorna även Adde. Då har det känts bättre att gå hem och äta lunch med dem. Men nu blir det lunch på "jobbet" varenda dag framöver. :-) Så det gäller att komma ihåg att ha kvar nåt till matlådan.

Lägger in en länk här med en artikel som jag tyckte var intressant. Den kommer från SuntLiv.nu Det handlar mest om jobb inom vården på den sidan men eftersom jag jobbat just med vård så känner jag att det är intressant att följa dessa yrken. Men detta kan drabba folk inom alla arbeten.

"Svår utmattning" av jobbet ökar risk för att åldras i förtid.

Ni får väl läsa det där och begrunda medan jag går ut i köket och diskar och använder min alldeles nya kransil. :-) Med kulled ska väl tilläggas. En sån där som man kan vrida omkring och spola åt alla håll med.

Kram!

Dags att inse att hösten är på gång

Tiden har rusat iväg de senaste veckorna. Skolterminen har startat och nu är semestern slut för Adde, han är på väg tillbaka till Stockholm. Och Viktor känner sig lite övergiven. Dock sa storebror att han skulle försöka komma hit oftare så vi kanske får se honom även under hösten och slipper vänta ända till jul. 

Från och med nästa vecka ska jag öka mina timmar på praktiken. Det känns bra, jag är redo för det.

I måndags hade vi möte med Ingrid (Sensus) och Tina (Bilda) för det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller utställningen och boken. Den sprids över landet så mycket det går. :-) Det känns väldigt kul.

Hösten känns spännande med en massa nya möjligheter och jag välkomnar detta med glädje. För ju starkare jag känner mig och ju mer jag lär mig desto närmare har jag ju till ett jobb på riktigt liksom. Med lön å allt. Tänk bara! :-) För även om min socialsekreterare är väldigt trevlig så vore det allt skönt att slippa behöva ha kontakt med henne. Och nu när jag är anmäld på AF (min arbetskonsulent ville ju det) så finns jag ju med i deras listor om det skulle bli nåt passande projekt som jag kan vara med i.

Vi får väl se hur det blir. Fram tills dess är jag så tacksam att jag har möjligheten att utvecklas och testa mig själv och se hur mycket jag orkar på en arbetsplats där jag trivs himla bra.

Kram!

Minns nån garnfesten jag hade för ett tag sen?

Nu är det dags för sockutställning! Lite sent egentligen för det var ett tag sen jag blev klar med dem och tog bilden. Men ändå.

Alla sockor är överlämnade till min mamma som får distribuera dem till eventuella frusna personer som behöver värma sina fötter. :-)

Favorit i repris

I ett par års tid nu (tror jag) har jag lagt in låten Månsken i augusti med Lena Philipson just under augusti. Eftersom jag älskar månen och låten kommer den i år igen, i repris. Titta, lyssna och njut av fin sång och underbara månbilder.

Imorgon ska jag förresten få en liten minikurs i hur man sköter om församlingens hemsida och sedan är jag officiellt en redaktör. :-) Det ska bli väldigt spännande och jag ska försöka leva upp till titeln så gott jag kan.

Ha en bra dag! Kram!

Tvättstugestädning och tjusiga brudkronor

Den senaste tiden har det varit rätt mycket trafik på bloggen. Det tråkiga är att det mest är sajter som vill göra reklam för olika slags lån eller till och med sälja Viagra till mig. Jora, det är sant! Som tur är så har jag skräpfilter på kommentarerna för jag får gå in varje dag för att ta bort alla dessa erbjudanden. Sånt är trist. Men förhoppningsvis så lägger de av till slut. När man inte klickar på deras länkar så får de ju inget gensvar liksom. Jag har läst det nånstans att man absolut inte ska klicka på de där länkarna för då fortsätter de att skicka sina budskap. I och för sig så har jag aldrig klickat på nån av dem men ändå lägger de inte av... ja vi får väl se hur det blir.

Idag har jag tvättat och varje gång jag kommer ner i tvättstugan så är det ostädat. Oftast i alla fall. Jag kan aldrig fatta vad det är som är så svårt med att städa i tvättstugan.

Det finns sopborste med skyffel, två hinkar med moppar till plus en liten borste att göra rent luddfiltret i tumlaren och trasor att torka av maskinerna med. Om folk verkligen inte hinner städa så har de planerat sitt tvättande väldigt dåligt. Man kan se till att man har ca en halvtimme kvar på slutet som går till städningen. Jag brukar städa lite i omgångar, under tvättiden, för att torka av golvet allra sist.

Enkla städtips: När tvätten är klar (det vill säga när man inte ska tvätta nåt mer alls) - torka av ovansidan av maskinerna plus maskinernas tvättmedelsfack och där man programmerar. Det är vansinnigt tråkigt att behöva städa ur någon annans äckligt kletiga sköljmedel som luktar apa.Varför tillverkas så kletiga och trögflytande sköljmedel? Det finns ju andra sorter, bland annat det jag har. Och om man är allergiker och inte vill ha någons parfymerade sköljmedel på sin egen tvätt så är det ju väldigt bra om föregående tvättare städar bort det som fastnar i facket.

Ta ur luddet ur torktumlaren och torka även av den på ovansidan, om det är en sån modell förstås, annars kan det vara svårt ;-). Detta tar inte lång stund.

Sopa golvet och moppa det sedan. Och har man använt ett av torkrummen så sopar man och moppar där med naturligtvis. För jösses vad dammigt det blir av tvätt!

KLART!

Inte så väldigt svårt eller hur? ;-) Och inte tar det lång tid heller.

Det är ju också på grund av oss som faktiskt städar som de där slöa typerna kan fortsätta att strunta i det. För håll med om att det inte är så himla kul att behöva städa efter andra hela tiden... Bovärden har uppmanat att man ska anmäla om det inte är städat. Men då får man ju inte göra nåt annat! Fast den här gången kanske jag ska göra det... Bättre det än att skriva en arg tant-lapp och sätta på dörren till tvättstugan. ;-) Det har jag faktiskt inte tänkt på att göra heller men det var nån som hade gjort det för längesen... den lappen blev borttagen snabbt. De från bostadsbolaget har själva satt en stor lapp på utsidan av dörren där folk uppmanas städa. Men det hjälper ju uppenbarligen inte.

Dagen har varit bra. Semestern är slut och praktiken har kört igång igen. Idag har vi arbetat hårt... ehrm, nä inte så värst. ;-) Vi (jag och Carina) åkte till kyrkan och hon fotograferade dopklänningar (som lånas ut av församlingen) som vi ska lägga in på församlingens hemsida. Sen fotade hon också de brudkronor som finns att låna. Jättefina.

Den allra äldsta dopklänningen. Enkel men fin.


Imorgon ska jag förmodligen sitta och meckla ihop text och bilder och sen får vi se om/när det kommer in på församlingens hemsida. :-)

Kram!

Störtskurar och en glömd mjölkliter

Fredag igen. Tack och lov för det. Då kan man få lite lugn och ro från den yttre världen ett par dagar. Och nu blir det ju fler dagar i och med att det är valborgsmässoafton på måndag och röd dag på tisdag. Jag fick en ledig dag på måndag, hade en innestående i och med min medverkan på Må bra-dagen.

Min arbetskonsulent tjatar på mig om att ta kontakt med en läkare för att få ett färskt intyg inför min anmälan till AF. Sen tjatar hon på mig om att jag ska anmäla mig också. Snarast. Det är ett väldigt ålderdomligt system på AF för man måste dit personligen för att skrivas in. Det finns ingen självservice där inte. Jo man kan skaffa ett konto på AF:s hemsida med lösenord och allt och skriva in sina uppgifter och jag har gjort det. Jag har skaffat ett konto med lösenord och fyllt i de uppgifter som jag kände att jag kunde skriva in. Så varför måste jag dit personligen bara för att säga att jag vill skriva in mig? Varför kan inte det ske i samma stund jag skaffar kontot? Märkligt.

Hon har haft kontakt med en personal där som vi då ska ha ett samtal med efter att jag anmält mig. Men inte samma dag. Nee... Jag ska först dit vid ett tillfälle för anmälan (då jag i princip bara behöver säga hej hej jag ska anmäla mig) och sen ta mig hem igen. Sen ska jag dit några dagar senare för samtal och vidare planering.

Just nu känner jag bara att jag inte vill göra detta. Jag vill bli lämnad ifred fram till semestern så jag får ägna mig åt det jag håller på med på min praktik utan att nån stör.

Samtidigt så innebär inskrivningen på AF en möjlighet för mig att faktiskt kunna bli anställd. Om jag är inskriven så kan en eventuell arbetsgivare få bidrag för att anställa mig och då kostar jag ju inte nåt liksom. Inte för att jag tycker det är helt okej med ett sånt system men nu är det ju tyvärr så... Och arbetskonsulenten vill att alla uppgifter och papper ska vara i ordning ifall det dyker upp en möjlighet för mig sådär bara tvärt. Fast jag har ju fortfarande inte kommit upp i mina 20 timmar i veckan än. Och det är en bit kvar, inte så lång bit men det kan vara den svåraste biten. Man vet aldrig. Om jag blir tröttare framöver av de timmar jag har nu så måste jag stanna upp ett tag och vara kvar i det jag har. Inte forcera nånting för då kan det bli motsatt effekt.

Jag är lite sur på mig själv för jag var inne på Konsum förut och handlade lite. Köpte bland annat en liter mjölk till Viktor. Och när Viktor kom hem och skulle ta sig lite fika så drack han saft, han brukar nämligen hellre dricka mjölk. "Men jag har ju köpt mjölk", sa jag då. "Den såg jag inte", sa han. Hm... Jag letade överallt men ingen mjölkliter. På kvittot står det att jag köpt en.

För första gången i mitt liv har jag gått ifrån en liter mjölk på affären och jag begriper inte hur det gick till för jag borde ha sett den stå där på bandet. De är ju inte små menar jag. Inte som jästpaket eller en påse tuggummi eller så. Visserligen så pratade jag med hon som var i kassan, vi är bekanta, och det kan ju distrahera men... för tusan! Hur kan man glömma en mjölkliter? Hon blev upptagen med nästa kund strax därpå och jag tyckte jag hade lagt ner allt så jag gick vidare in på Ica. Och jag tänkte inte på det ens när jag kom hem, att jag inte hade nån mjölk med. Ja jag säger då det. Nog behöver jag vara ledig alltid.

Det har varit mycket ett tag, som inte gäller praktiken utan andra saker, förmodligen är det därför jag är både trött och glömsk. Men nu är det som sagt helg och ledigt fyra dagar så jag ska väl vila och försöka ha roligt så mycket jag kan. Ladda för nästa vecka då vi ska ha möte med arbetskonsulenten och min handläggare på socialen. Vi ska väl prata om hur hösten ska bli, förlänga min praktiktid från juni och fram till december, hoppas jag.

När jag gick hem förut så regnade det som bara den och jag blev rätt blöt om fötterna och nederdelen av byxbenen och jag traskade väl fram så fort jag kunde och försökte undvika de värsta pölarna. Paraplyet höll mig torr upptill. Det var en riktig åskskur fast utan åska. Men jag hörde sägas att åskan faktisk gått, inte idag utan vid ett annat tillfälle alldeles nyss, men jag minns inte var det var eller när.

Och när jag varit hemma några minuter så ringde det. Det var Lisbeth som undrade hur blöt jag egentligen blev. Hon var nog orolig och ville försäkra sig om att jag inte blivit ihjälregnad. ;-) Hon tyckte jag skulle vänta en stund innan jag gick hem men det kunde ju ha blivit väldigt länge, det visste jag ju inte, och jag var hungrig och orkade inte vänta. Regnet slutade tvärt och solen tittade fram efter halva vägen så det var inte så farligt.

Häromdagen kom jag på att jag ju för ett tag sen skulle fördjupa mig i konsumentverkets siffror angående försörjningsstöd men allt sånt där har jag lagt åt sidan. Det går åt så mycket energi att gå igenom siffror och jämföra så jag har inte varken haft lust eller orkat ännu. Om man är intresserad så går det ju också att kolla själv om man vill. Det finns ju också möjlighet att testa hur mycket man skulle få i försörjningsstöd via kommunens hemsidor (i alla fall finns det på kommunens hemsida här) på avdelningen för omsorg och stöd. Och det finns även på Socialstyrelsens hemsida har jag för mig.

Nej nu måste jag lätta upp stämningen för det är ju som sagt fredag och det är ingen deppardag. :-) I alla fall inte för mig. Lite galenskaper kanske...

Bergsbestigarna med Claes och Anders Eriksson (ur revyn Grisen i säcken).

Ha det gôtt! Kram!

Ny vecka - nya vedermödor

Ibland behöver man tid för att koppla bort precis allt runt omkring och omge sig med en bubbla av lugn och ro. Där inget jobbigt finns för ett tag. Där kan man bara vara, stänga ute allt som gör att man blir stressad och sånt som stör och förstör det lugn som man så väl behöver.

Under helgen gjorde jag så. Jag bodde i min lugna bubbla och hade det fridfullt. Det enda jag gjorde under helgen var att äta mat, diska lite och se på en hel säsong Grey's Anatomy. Tillbringade alltså helgen på Seattle Grace Hospital med både McDreamy och McSteamy, för de som vet vad jag menar... ;-)

Det var så skönt att för ett tag glömma bort allt det där som stressar. De där kraven som alltid finns.

Stress på det mentala planet. Det är just sån stress som tar energi. Det är mot sån stress man använder den där bubblan. I alla fall gör jag det. Och det behövs.

När jag blir trött mentalt så tappar jag sugen och orkar inte göra nåt även om kroppen kanske är ovanligt pigg. Och oftast blir det tvärtom, när kroppen värker och jag har ont i huvet så brukar jag försöka göra en massa saker. I alla fall vill jag mer då. Varför kan det inte vara bättre balanserat? Man undrar ju.

Men jag kämpar vidare, jag måste. :-) Och jag vill tillägga att min mentala stress hade inget med praktiken att göra, den funkar lika bra som förut. Blev förresten intervjuad av en mycket trevlig journalist, i torsdags, som skriver för Kyrknytt. Och nej det var inte därför jag blev stressad heller. ;-) Kanske det låter lite fisförnämt (och det får ni inte tro att jag är) men jag har börjat vänja mig så smått vid intervjuer. Artikeln med intervjun kommer i julinumret enligt vad jag förstår. De är ute i god tid. 

Ha det gôtt! Kram!

Påsklovsvecka

Tiden går så fort så fort... fast egentligen går den ju inte fortare även om man tycker så ibland. Det beror ju alldeles på vad man gör för nåt. Och hela påskhelgen har varit fylld av trevligt sällskap, matlagning, ätande av den lagade maten, fikastunder, godis och så vidare. :-) Datorn har jag inte hunnit sitta så mycket vid och det gör ju inget för det där finns det ju tid för ändå så småningom.

När jag kom hem från praktiken idag hade jag fått ett vykort från en helt okänd person. Vid en snabb läsning verkade det nästan som om det var en utskällning jag fått men när jag läste mer noga förstod jag att det inte var så. Men skrivaren uttryckte sig rätt så buffligt i sin omtanke.

Efter den vanliga inledande hälsningsfrasen låter det så här...

"Jag blir bitter över att läsa om dig i VF. Du har säkerligen hela käften full av amalgam och/eller är riktigt tungmetallförgiftad. Jag sponsrar dig med 1000 kronor om du själv lägger till 500 (jag vet din sits!) för en hårmineralanalys - för att se hur i helvete det står till inom kroppen, hos Näringskällan (www.alternativet.com)..."

Sedan lägger han (för det var en han) till i ett PS "INGENTING ÄR KRONISKT! BS (bullshit är vad det är)."

Han hade tydligen själv (enligt vad han skrev) en massa diagnoser och väntade på sin analys. Plus att han minsann tänkte bli frisk. Bra för honom med den inställningen, heja på! ;-)

Jag fick alla hans uppgifter (namn, adress, tel nr, mail) så om jag ville kunde jag kontakta honom.

Men håll med om att man vid första anblicken nästan kan tro att han vill skälla på mig?

Och visst kan det ju vara så att man har en massa skit i kroppen som gör att man mår dåligt. Eller har brist på nåt viktigt som behövs. Det var ju av en slump jag kom underfund med att jag behövde krom till exempel... Men okej. Om man nu skulle göra en sån där analys, nu säger jag inte att jag tänker göra det, och man får reda på vad man har för gifter och sånt i kroppen, vad händer sen? Jag var in och läste lite på den där sidan han nämner och efter analysen kan man kontakta en dietist som då ska tala om för en vad man ska äta beroende på vad man ska åtgärda.

Hur mycket kostar den behandlingen? Jag tycker ju att det är jättebra att kanske få veta om man "bara" behöver rensa kroppen på gifter för att bli frisk men hur kan man göra det utan att plånboken blir väldigt tom? Även om jag gör en analys och den visar ett resultat med tungmetaller och sånt så kan jag förmodligen inte göra så mycket åt det just nu på grund av min dåliga ekonomi. Sen är det inte riktigt så enkelt heller när det gäller vissa sjukdomar. Ibland är kroppen helt enkelt för utsliten för att det ska gå att göra så mycket mer än att försöka få en dräglig tillvaro. Och jag anser inte att kronisk sjukdom är bullshit.

Och nej jag tänker inte anta hans erbjudande, om än det var välment. ;-)

Ute kvittrar fåglarna så tjusigt och våraktigt men jösses vad det inte är vår just nu. Blåst, regn och kyla är vad som bjuds när man sticker ut näsan. Jag hoppas verkligen att lördag den 21 april är en fin dag för då ska ju vi ha vår Må bra-dag och det är en del aktiviteter som ska vara utomhus. Man får väl hålla tummarna. Idag har jag för övrigt skrivit ut affischer och foldrar med info där folk ska kunna läsa om vad som händer under dagen. Viktor njuter av påsklov den här veckan. Och i och med det trista vädret så lär han nog inte lämna sin stol framför datorn mer än korta stunder. Då det är dags för mat... :-)

Igår fick jag ett mail från Carina där hon meddelade att nu finns jag, eller boken kanske jag ska säga, med på Seglora smedja. Lägger in två länkar här. En som går till första sidan och en som går direkt till bildspelet med dikterna.

Seglora smedja (skrolla neråt)

Seglora smedja/ Vägen upp


Drömmer vidare om vår, blommor och värme...  Kram! :-)

Rätten att få stiga av bussen vid busstationen och en dag i teknikens värld

Läste nyss i VF att Karlstads busstation ska byggas om nu igen. De vill ju göra ett resecentrum, stod det, och det trodde jag de gjorde förra gången de byggde om eftersom det ju tog en evighet innan det blev klart. Nu har man kommit på den "smarta" tanken att endast påstigning får ske vid stationen, när man ska gå av får man göra det på Drottninggatan/Hamngatan. Hm... Men tänk om man behöver gå på toa?

Tänk om man ska byta buss direkt man kommer in till stan och då kanske behöver gå på toa på just busstationen? Det ska byggas "gater" där bussarna ska köras in i och allt. Och jag tycker nog att det skulle ha gjorts lite mer när de ändå byggde om för några år sen för varför inte göra ordentligt på en gång? Man kan ju undra. Och naturligtvis ska man kunna gå både av och på bussen på busstation. Inte kanske bara för toaletternas skull men det är ju en anledning. I så fall får de bygga toaletter vid den plats där man måste gå av. Tänk att släpa allt sitt bagage ända från Drottninggatan till busstationen om man ska med en anslutningsbuss bara för att man inte får gå av där. Nä jag tror de får tänka ett varv till... (säger en som alltid är vansinnigt kissnödig vid ankomst till Karlstad efter cirka 45-50 minuters bussresa...)

Som det är nu så finns det väldigt dåligt med allmänna toaletter i stan. Det finns inte en toa i sikte inne på affärer som H & M, Lindex, Stadium och så vidare. Inga toaletter alls. Då får man gå till nån avskild plats inne på nån galleria (om man ens hittar dit) där man tvingas betala fem kronor för att få kissa. Och där det oftast också bara finns högst tre toaletter varav en med skötrum. Fem kronor kostar det även på busstationen. Förr var det gratis men då såg toaletterna väldigt grisiga ut. Och det är inte alla toaletter som är rena och fräscha trots avgift, det är ingen garanti.

Inte för att man ska jämföra men vid det tillfälle då jag var i Santa Monica och gick runt i en massa olika affärer så fanns det på varje ställe, och kanske även på varje våning av affären, stora skyltar där det stod RESTROOMS. Man behövde inte leta ihjäl sig, bara titta efter skylten som oftast satt högt upp och väl synlig. Och det var gratis. Rent och snyggt var det också överallt. Man skulle ha kunnat äta mat därinne så fräscht var det. Gissa om jag var lycklig över att kunna vandra runt i affärerna utan att behöva tänka på att jag skulle vara tvungen att gå ut därifrån och leta efter en toalett på nåt helt annat ställe. :-) Där har de fattat det där med service och vad kunderna behöver...

Ibland tror jag nästan att de som bestämmer hur affärer ska byggas överhuvudtaget inte tänker på att folk faktiskt behöver ha tillgång till toaletter lite överallt. Åtminstone inte de som bygger sånt i Karlstad Jag vet ju inte om det är lika dåligt i andra städer. Och har man barn med sig på stan kan det ju sluta i katastrof i och med att det kan vara rätt långt till en toalett. Förresten toalettkatastrofer kan allt hända även om man är vuxen. Inte för att jag råkat ut för nåt sånt. Än.

På tal om annat som krånglar... Idag har Lisbeth haft fullt sjå med att få ordning på det tekniska. Alla har ju börjat med iPhones istället för de fasta telefonerna och naturligtvis så krånglade det från första början. Hon får mail i telefonen men när hon ska kolla på dem så ser hon dem en väldigt kort stund och sen försvinner de. De finns dock kvar på datorn. Sen är det annat krångel med sånt som ska kopplas mellan olika nummer, fel person rings upp och det står ibland missat samtal fast ingen ringt och så vidare... (Lisbeth längtar extra mycket till pensionen för närvarande.)

Så hon har suttit och pratat i telefon med nån slags support vid flera tillfällen och de förstår inte vad det är för fel. Nån har sagt vid nåt tillfälle att inuti huset runt väggarna så finns det hönsnät och att då detta skulle göra att det elektriska har problem ibland. Inte vet jag men det är ett väldigt gammalt hus och man vet ju inte vad det finns i de väggarna.

Så idag skyllde vi på hönsnät och dåligt vä'r (och här sitter ja' å svär - som Lisbeth sa) för det snöade rätt kraftigt ett tag. För mitt uppe i det (snöandet) så slutade internet att funka. Då fick Maritha, som sitter på övervåningen, dra ur allt eller stänga av eller hur hon gör (bredbandsmodemet sitter där) och sätta i det igen, då brukar det funka. Teknikens värld. ;-)

Igår var jag ledig. Då gjorde jag såna här...














Och såna här...

Det är som hallongrottor fast med jordgubbssylt. Jag var på bakhumör igår! :-)












Och imorgon är en annan dag. :-)

KRAM!

En solig torsdag

Solen lyser ute, det är en fin vinterdag. Jag har fixat med dikterna som ska till blomsteraffären, laminerat och stått i. Lisbeth hade träff med damer som jobbar i Forshaga respektive Munkfors församlingar. De ska ju slås ihop alla tre och nu är det en sån där Lära-känna-period. Så de satt på övervåningen ( där jag brukade sitta förr) och tölade hela förmiddagen.

Därför var det ovanligt lugnt för min del. Jobbade på duktigt. :-) Tog några foton med mobilen. De är lite suddiga, dålig kvalitet som vanligt, men ändå...

Här använder jag "giljotinen" som Lisbeth kallar skärapparaten. :-) Jag hade laminerat och skulle skära de olika dikterna så de fick rätt storlek.















Så här ser det ut där jag sitter nu för tiden. :-)



















Nu är de färdiga.















Imorgon är jag ledig. Men trots att det är skönt med en ledig dag så har jag redan vant mig vid att vara kvar en timme längre (ibland två när lunchen ingår) och jag tror nog att jag kanske kan öka på mer timmar inom en snar framtid. Inte riktigt än dock. ;-) Kanske även börja vara där varje dag så småningom...

Det är balansen mellan arbetsliv (praktik) och hemliv som måste funka. Om jag blir för trött för att greja med det jag måste göra hemma, då är det för mycket tid på praktiken. Det ska ju väga jämnt. Om jag skulle känna att det börjar dra snett så måste jag bromsa och ta det lugnare. Så det gäller att vara uppmärksam på hur man mår.

Lisbeth och jag pratade häromdagen om att för de flesta som har varit drabbade av utbrändhet/utmattningsdepression är det en väldigt stor risk att återfalla. Hon tycker, och jag håller faktiskt med, att logiskt sett borde ju alla som råkat ut för det vara extra duktiga på att inte hamna där igen men så är det ju inte. Tvärtom. För när man kommer igång och känner att orken finns så kör man så det ryker. För man vill ju så gärna vara igång och jobba med vad det nu än är. Men ajabaja om man inte bryr sig om sig själv, då trillar man dit igen.

Nu blir det fika. En nödvändig grej för att må bra. :-)

Kram!

Blåsig och lite snöig måndag

När jag stod i kön på Konsum förut så kände jag att det började stinka sur och inpyrd rök nåt så bedrövligt. Jag förstod att det måste komma från den person som stod bakom mig så jag vände mig lite försiktigt för att kika diskret. Där stod en kvinna i obestämbar ålder och när hon rörde på sig så flög det iväg ytterligare stank åt mitt håll. UGH! Hon är uppenbarligen en av dessa inomhusrökare som jag inte förstår mig på. Jag förstår mig ju inte på rökare överhuvudtaget men absolut inte på de som fortfarande vill förstöra sina hem, sina kläder och all inredning med rök. Många rökare har ju numer äntligen förstått vad äckligt det blir inne och de kanske vill ha ett fräscht hem så då går de ut och röker. Dock ej den här kvinnan då. Och kanske det är fler än hon som röker där hemma.

Jag höll på att kvävas av lukten och hade verkligen önskat att hon inte stått så nära. Fick nästan en sån där impuls av att säga till henne att hon skulle flytta sig längre bort ifrån mig, men sånt säger man ju inte. Istället står man där och lider och kippar efter luft.

Dagen för övrigt har varit sådär trevligt fylld med lite av varje. Jag har ju fått en hel drös med uppgifter att göra på min praktik så det var ju bara att sätta igång. Carina mådde visst inget vidare idag så hon var inte där. Det konstiga är att så fort hon ska vara ledig och ha det gôtt så blir hon dålig. Detta är ett fenomen som händer många som jobbar intensivt. Det är vetenskapligt bevisat (tror jag) att kroppen reagerar med att bli sjuk eller konstra på annat vis så fort man börja varva ner inför ledighet. Jag upplevde det också när jag jobbade som mest för många år sen. Ibland när jag skulle ha längre ledigheter mellan varven så blev jag rejält förkyld eller liknande. Typiskt. Och på onsdag ska hon ju åka iväg så jag träffar henne inte förrän hon kommer hem igen.

I morse var jag in på SVT-s hemsida och såg ett klipp på när Ylva Johansson (s) och Hillevi Engström (m) debatterade om a-kassan. Det är ju väldigt många som gått ur a-kassan sen avgifterna höjdes och ersättningarna sänktes och unga arbetslösa är oftast inte med. Dels på grund av de höga avgifterna och dels på grund av att det är för mycket pappersarbete som gör det för krångligt.

Jag försökte lägga in detta klipp här men det tog så förskräckligt lång tid så jag lägger istället in länken till debatten här.

Debatt i Agenda angående A-kassan mellan Ylva Johansson och Hillevi Engström.

När jag hör moderaten töla så är det bara en massa bla bla bla bla... Det finns inget som helst vettigt som kommer ur munnen på henne... och hon ska sitta i regeringen och styra och bestämma över oss... Huga! Man blir ju mörkrädd.

Tänkte också passa på (här är det tvära kast) att rekommendera en engelsk serie som jag börjat se om på nytt, det är ett tag sen den gick på teve, och jag kom ihåg den på grund av att jag gick in på Discshop och kollade på deras extrapriser när det gällde serier. Den heter Cold Feet och är helt underbar. :-)

Medverkande är bl.a James Nesbitt, Helen Baxendale och Hermione Norris.

Gänget i Cold Feet.










Ha det gôtt! Kram!

Hej å hå!

Nu är jag tillbaka igen. Med nya krafter får vi förmoda. Jag tog lite ledigt även från bloggen under helgerna, tyckte det var rätt okej att göra det. Inte mycket händer ju när det är helg. Man träffas och äter och pratar och har trevligt till långt in på natten ibland. Det blir väldigt lite tid till att blogga då. Sen tror jag knappast att nån är intresserad av att läsa om all mat och sött klet som jag ätit heller... hehe... Men nu är det slut med ätandet, ja inte av vanlig mat men allt annat bôs (gôtt bôs) som man stoppar i sig på jul.

Och när jag blev helt ensam här hemma så blev jag så trött. Vilket kanske var vad jag behövde också men det var lite trist när det var så mycket som jag hade tänkt pyssla med i min ensamhet.

Upptäckten av att jag behöver folk omkring mig för att hålla mig pigg var förvånande. Om jag ska förklara så kan jag säga att jag blir som en sån där lampa inne på offentliga toaletter. En sån där som känner av rörelse och som då tänder sig och förblir tänd tills personen gått ut. Då slocknar den efter ett tag. Precis sån blir jag! I alla fall nu för tiden, kanske inte så mycket förr när jag mådde som sämst för då var jag mest släckt.

Jag orkade inte läsa som jag hade tänkt, inte förrän alldeles nu i helgen då satte jag igång och blev fast i det, utan istället flyttade jag in i den lilla staden Capeside och lärde återigen känna de som bor där. Tittade alltså på serien Dawson's Creek igen. (Såg på den för ett par år sen för första gången, följde den inte när den gick på teve.) En fantastisk serie som handlar om några ungdomar och deras liv, upplevelser och val fram tills det att de växer upp och börjar sina respektive vuxna liv. Det handlar om Dawson, Joey, Pacey, Jennifer, Jack och bitvis också Jacks syster Andie. Min absoluta favorit av dessa är Pacey. En kille som verkligen får kämpa för att ta sig genom tillvaron. Han är dålig i skolan, blir ständigt nedtryckt av sin far och skämtar oftast bort sitt elände. Man kan inte låta bli att ta honom till sig liksom. Han spelas av Joshua Jackson och han är anledningen till att jag började se på Fringe. Som sagt var... :-)

Nåväl. Idag har jag börjat mitt "jobb" igen efter ledigheten och det känns väldigt bra att allt är igång igen. Skolan börjar imorgon och Viktor, som varit hos mig i helgen på grund av att Adde kom på besök - detta ville han ju inte missa - är kvar hos mig fortfarande men blir hämtad under eftermiddagen för det är hans pappa-vecka nu egentligen. Så nu blir det ordning på torpet efter allt hattande hit och dit. Han var nämligen lite grinig över att behöva flänga fram och tillbaka, och tjurade när väskan skulle packas, men när han fick höra min förklaring så gruffade han lite men fick lov att erkänna att jag hade rätt. Det berodde ju delvis på hans pappas jobb och delvis på att Viktor själv vill vara här när storebror är i faggorna. Och då kan det bli lite joxigt. :-)

På onsdag har vi möte igen angående diktboken. Den är på gång som sagt och det blir ett tryckeri på Gotland som vi kommer att använda. Ett tryckeri som Sensus brukar använda till sina böcker. Tror inte jag sagt det förut. Så när boken väl är tryckt och vi fått den i våra glädjefnattiga händer så kommer jag att göra en del reklam för den här på bloggen. Vi vill sprida den hej vilt nämligen. ;-) Nåja så värst vilt kanske det inte blir via bloggen, men ändå.

Hade ett möte förra veckan, här hemma i mitt kök faktiskt i och med att jag var ledig från praktiken, med arbetskonsulenten (som heter Madelene) och vi pratade igen om detta med att jag har så många universitetspoäng och att jag skulle kunna få ihop till en slags examen. Då kunde jag använda mig av denna examen framöver i sökandet efter nåt akademiskt arbete kanske... ja man kan väl få drömma eller hur?

Hon blev förresten alldeles eld och lågor för ett tag sen när hon fick veta att jag läst på universitetet för det hade hon ingen uppgift om alls. Så hon frågade vad jag hade läst och när jag berättade det så menade hon att jag kanske inte behövde så många poäng från ett av ämnena för att kunna få en examen. :-) Detta ligger dock en bit in i framtiden men hon skulle kolla vilken studievägledare som kunde tänkas ha hand om den biten inom humaniora som är det område det gäller. Litteraturvetenskap och Svenska språket är de ämnen jag läste A,B och C-kurserna i. Det är bara (inte så bara förresten) uppsatserna kvar i båda ämnena. Och det kan ju vara intressant att veta hur jag kan göra för att få examen.

Jag skojade med Erika om att utifall jag blir professor på gamla dar då ska jag kalla mig för professor Balthazar Blom. Jag har alltid gillat den där rolige lille gubben. :-)



















Vi får se hur det blir. Från och med imorgon så ökar jag min praktiktid med en timme extra per dag. Ska bli spännande att se hur det går. :-)

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

Joshua Jackson. En av mina absoluta favoriter från Dawson's Creek och Fringe såklart. Sätter in den bilden både för min egen skull och för Carinas... ;-)

Konsten att ha roligt nästan jämt

Idag har det varit en fullkomligt galen dag på pastorsexpeditionen. Så mycket skratt och stolleprov! Men så roligt. :-) Jag skrattade så jag nästan fick huvudvärk. Fast i och för sig; det är ofta som vi skrattar oss halvt fördärvade faktiskt.

Jag skulle sitta och leta efter och skriva in dikter i ett dokument inför vårens må-bra-dag som vi ska ha. Jag hade lagt in en del på min lilla datatraveler = ett flyttbart usb-minne, för jag hittade inte de dikter som jag antar att Carina lagt in nånstans och då tänkte jag att då tar jag med dem från min dator och lägger in dem via usb-minnet. Hon har nämligen inte varit där varken igår eller idag. Så jag kunde inte fråga menar jag. ;-)

Sen blev det nåt tjorv för Windows hade gjort uppdateringar och ville starta om datorn och jag fick ständiga påminnelser. Så till slut stängde jag ner allt och lät datorn starta om. Men tyvärr så satt usb-minnet kvar i datorn... Förmodligen så blev det nåt vajsing då. Jag har ingen aning. Så efter mycket letande och grunnande och prövande så fick jag ge upp. Det får vara tills efter helgerna. Det är ju ingen sprillans ny dator heller men den funkar ju hjälpligt. Jag tror inte det är nåt allvarligt fel men vad vet jag?

Både igår och idag stannade jag och åt lunch, nåt som jag vanligtvis inte brukar göra, och det var också väldigt trevligt. Det är ju nåt som jag inte orkade i början, det brukade bli för rörigt i huvet på mig och jag kunde inte slappna av. Nu för tiden känns det ibland lite trist att gå hem för att äta lunch. Så jag kanske mer och mer kommer att ta med matlåda och äta där. :-) Detta är också bra träning för min del. För det första att ens komma ihåg att fixa matlåda och sen faktiskt längta efter att sitta där tillsammans med de andra och äta. Sånt var knappt ens tänkbart för ett år sen.

Det var massor av goa julkramar innan jag gick hem. Och förmodligen så går jag dit en skvätt till veckan, jag är nämligen ledig ett tag nu, för jag vill nog dit och töla lite igen med bland annat Lisbeth. Och kolla om det finns nån choklad kvar, vi fick en hel säck med olika sorter i julklapp idag. Hehe...

Trots en hel del mat i kylen så lyckades jag inte få ihop nån vidare middag idag. Det fick bli pannkakor. Men det är inte helt fel. :-)

Här ligger det en hög med pankisar som en arbetskamrat, från förr i tiden, kallade dem. ;-)











Nu blir det frågesport.



Kram!

Istappar utan is och en ängelkula

I tisdags hade vi pysselkväll på pastorsexpeditionen med julmat, vi bytte julklappar och sen var det pyssel då alltså. Jag pysslade ihop ett par istappar i pärlor, det var rätt kul faktiskt. Lite pillrigt och jag fick kramp i fingrarna när jag skulle få på de minsta pärlorna på tråden men det var kul.







Jag har hängt dem på gardinstången i vardagsrummet. Kanske jag skulle ha dem längre ner för då faller ljuset på dem bättre. Jag får se om jag kanske flyttar på dem eller sätter i en extra lång tråd.

Snö har det ju kommit också till Viktors stora glädje och där är vi oense. Även om han inte gillar när det blir halkigt så vill han ha snö men det ena brukar ju liksom ge det andra. För det ska ju alltid smälta lite och sen frysa, sen kanske det regnar lite också och sen fryser det på igen... och så vidare. Det är ju just detta jag inte gillar med vintern. För man vet ju inte om man överhuvudtaget kan ta sig fram dit man ska. Inte kul.

Jag har suttit och räknat på det där med konsumentverkets siffror och de siffror som socialen använder i sina beräkningar och jag blev lite mör i hjärnan av det men jag tänkte försöka skriva upp de iakttagelser jag gjort så småningom. Som jag kan se just nu är det också svårt att jämföra för en del av de poster som de tar upp på konsumentverket är inte riktigt lika de som socialen har. Vid en snabb koll, om jag nu fått ihop det rätt så ska man enligt konsumentverket ha runt 800-900 kronor mer varje månad än vad man får från socialen. Sen borde ju konsumentverket förnya sina siffror varje år i takt med prisökningar och sånt vilket de tydligen inte bryr sig om att göra. Jag har utgått från siffror som gäller en vuxen och ett barn som är tonåring. Men som sagt; det kommer så fort hjärnan orkar ta sig an detta en runda till. För det går runt i huvet efter en tripp in i dessa beräkningar det kan jag säga.

Jag tycker det är väldigt intressant nämligen. Sen är det ju det faktum att barnbidraget räknas som inkomst. Detta som alla som har barn får även de som aldrig använder det utan sparar det på ett konto åt sina barn som de får senare. Jag har funderat på att mailbomba socialdepartementet angående just detta och att de ska låta bli att räkna med det som inkomst när man söker försörjningsstöd. Dessa kronor ska gå enbart till barnet och inte till nåt annat för då kanske man kan köpa kläder själv till sin unge och låta denne få möjlighet att kanske åka nånstans, gå på bio eller så. Alla föräldrar som har barn får barnbidrag men vi som går på försörjningsstöd får inte det för det räknas in i den summa som vi ska få från kommunen. De räknar alltså av 1050 varje månad för det ser de som inkomst. Jag tycker vi ska få detta utöver normens beräkning. Precis som alla andra föräldrar som får detta utöver sin lön. För tänk om det skulle räknas av en tusenlapp på folks löner varje månad bara för att de ju fått barnbidrag. Det skulle de nog inte tycka om eller hur?

Nåja. Såhär såg den julklapp ut som jag hade i det paket jag fick i tisdags. Så söt! :-) Min egen lilla julgransängel.














Här fick jag till ett blänk från solen som kikade in tidigare idag. Som om ängeln liksom skickar ut ljus från sitt hjärta.

Kram på er!

Äntligen fredag!

Inte så att jag tycker att den här veckan varit extra jobbig men det är allt bra skönt när man varit på Konsum och fredagshandlat och får byta om till fulbyxorna och slappa. Och det är skönt att veta att när klockan blir sju imorgon bitti så får man ligga kvar och gona sig i goa sängen ett tag till. :-)

Idag har jag gjort klart version nummer tre av utställningen och på måndag förmiddag kommer jag och Carina vara på plats i biblioteket i Karlstad för att sätta upp den där. Den ska sitta uppe i ett par veckor sa hon så då finns det möjlighet för fler folk än bara de som bor häromkring att se och läsa den.

Carina pratade på att vi kanske ska göra ytterligare en version, en som är som den förra, eftersom det finns förfrågningar från andra delar av landet och det kan bli långa sträckor och då tar det tid innan vi får dem tillbaka. Så det blir alltså eventuellt fyra stycken versioner av utställningen. Jösses!

Det var lite tjorvigt att få ihop allt så det blev klart idag men det gick. :-) Det blir en ny variant av utställning för varje gång för å ena sidan är det svårt att få den precis likadan som den första och å andra sidan kan det faktiskt vara kul med versioner som är olika. Då finns det större möjligheter för de som bokar den att välja den som passar bäst till deras lokal.

Så just nu vet jag att en version är i Forshaga, och är kvar åtminstone en månad av vad jag förstod, och en ska alltså till Karlstads bibliotek på måndag. Var själva originalutställningen är vet jag inte. Det är ju Sensus och Bilda som har hand om bokningarna, vi fixar ju "bara" materialet. ;-)

Många är de som söker upp kyrkan nu vid den här tiden på året för att få hjälp. Det närmar sig jul och folk har det fattigt hemma. En del säger att pengar inte är allt men det är nog folk som aldrig varit utan som säger sånt.

Det sägs också att man inte blir lycklig av pengar. Jag kan säga att jag skulle bli jäkligt lycklig!

Som sagt var...

Avslutar med några värmländska tankar.

"Sôm tia ha blett nu
så ska ja säj dej
att dä ä inte
värst mycka ti kvar
förrn dä inte
ä nôa ti"

Stig Berg ur Fôlkprat 3

"Sola ho skiner
på anner sia jola
Å iblann skiner ho
på hitsia

Tocken ä dä
i live mä"

Stig Berg ur Fôlkprat 2

Ha en mysig fredag!



Kanske en julgransaspirant. För framtida jular då menar jag. Den har ju en del växande att klara av först. :-)