Fick en stund över...

Församlingen, den numer hopslagna, har fått en ny hemsida som sakta men säkert börjar ta form. Vi är två stycken (prästen Jaana i Forshaga å så jag) som donar med den och idag har jag jobbat intensivt med att få till det jag hade ansvar för. Jag var så koncentrerad att jag inte varken hörde eller la märke till att folk sprang omkring och flyttade möbler och annat. Det undrades hur jag kunde få nån arbetsro men jag var så inne i det jag gjorde att de kunde ha rivit ner en vägg utan att jag reagerat. :-)

Det är Munkfors/Ransäter, Övre och Nedre Ullerud och Forshagas församlingar som nu blivit en. Som då fått namnet Forshaga-Munkfors församling. Jag hade ju tidigare ansvar för Ulleruds hemsida, vilket var himla kul faktiskt när jag väl kom underfund med hur man gjorde. Så nu känns det inte så skrämmande att jobba med en helt ny sida.

Det är långt mellan mina inlägg här. Inte för att jag inte har saker jag vill skriva om, tiden flyger liksom bara iväg.

Jag är på praktiken varje dag nu, sex timmar om dagen och därför blir ju eftermiddagarna kortare och kvällen sömnig. :-) En del kvällar sitter jag redan vid halv tio och blinkar och blinkar och försöker hålla mig vaken åtminstone tills klockan är över tio. Om jag somnar för tidigt vaknar jag i ottan och kan inte somna om och det är ju inte särskilt trevligt.

I mitten av december blev det en stor förändring för mig för då gick Lisbeth i pension. Eller hon gör det på riktigt i mars men hade ledighet att ta ut. Det blev väldigt tyst och konstigt på expeditionen. Men när vi körde igång i januari fick jag en ny härlig kompis (vinkar glatt åt dig Phia eftersom jag vet att du läser här då och då) och på nåt vis så känner jag mig närmare de andra i arbetsteamet också. Såklart jag saknar Lisbeth, vi var ju partners in flabbskratt, fullständigt helstolliga men ibland är förändringar inte så svåra som man först tror.

Jag trivs oerhört bra fortfarande och i och med att jag faktiskt kommit upp i 30 timmar i veckan så känner jag mig också mer delaktig i verksamheten.

Jag är glad i stort sett jämt. Jo det är sant! Även om saker och ting krånglar till sig, datorer har ett eget liv vilket vi fått erfara, på expeditionen bland annat, för man begär ju att det ska funka helt enkelt. Men det ordnar sig nog så småningom, det brukar ju göra det. ;-)

Och det viktigaste av allt är att jag känner mig som en människa igen. Vad menar jag med det då? Jo jag orkar med både jobb och privatliv. Jag orkar göra det jag vill även när jag kommer hem. Orkar gå och handla, planera middagen och kanske även dammsuga lite om tid finns.  Värken har jag kvar men den är tolerabel. Jag vet hur jag ska hantera både värk och akut trötthet.

Häromdagen bakade jag bullar, hade hittat ett recept på vaniljbullar som jag ville testa, och det var inte förrän jag satt och kollade när bullarna stekte som jag kände hur trött jag var. Det sved i ögonen och jag frågade mig själv; varför satte jag igång med bullbak när jag egentligen var så trött? Men då var det ju nästan klart i alla fall. Förut hade jag nog känt efter redan innan bakandet och avgjort att jag var för trött. Nu bara gjorde jag det. Utan att tänka först. Det är så jag vill ha det, det är så jag vill vara.

Det som jag strävar mot och hoppas på är förstås en anställning. Jag vill börja försörja mig själv och slippa Arbetsförmedlingen (som jag är inskriven på sen augusti ifjol och som nu har tagit över min praktik från kommunen) och Försäkringskassan (som nu kommer att betala ut ett minimalt aktivitetsstöd som ändå måste kompletteras med försörjninsstöd) och istället få rå mig själv och leva mitt liv ifred.

Men även om jag inte vet ett skvatt om hur det blir så är jag glad. Jag har ju nått målet som var 50 %, med råge, och jag är så nöjd och stolt att jag lyckats med detta. Det trodde jag aldrig den där regniga höstdagen 2010 då jag skulle besöka Carina för första gången. ;-)

Om man ska orka kliva upp ur sängen på morgonen så måste man vara motiverad. Måste ha ett mål, en mening med tillvaron. Det spelar ingen roll vad det är bara man känner att det är viktigt och meningsfullt.Det behöver inte vara ett jobb, det kan vara en hobby, ett intresse som man har och som är värt mycket. Och det är ju sånt som man måste komma på själv, sånt kan ju inte andra tala om för en liksom.

Förresten, häromdagen när jag var inne här och kollade lite så upptäckte jag att jag hållit folk på halster i flera år när det gäller min resa till Los Angeles 2006. :-) Jag skrev i slutet av mitt gamla inlägg, som handlade om min ankomst, att jag skulle skriva fortsättning men det blev aldrig av. Ska försöka göra det ifall nu nån kanske vill veta vad som hände...

Nu tar vi lite sport tycker jag... VM i curling med Galenskaparna. Förmodligen de enda som kan göra sport kul för min del. Hehe... Ha det gôtt! Kram!

Att vara redaktör får igång hjärnan

Jag känner mig inte fullt så trög i hôvve som jag gjorde förra gången jag skrev här. För nu har jag nämligen kommit på hur man gör med foton och sånt... jora så att... :-)

Nu är jag igång på riktigt och lägger in saker. Det konstiga var däremot att vid nåt tillfälle så bara försvann sånt som låg där sen gammalt. Och även sånt som jag själv nyss hade lagt in. Kanske jag klickade på fel ställe och det blev borttaget, vem vet. Jag fattade noll (då var jag inte bara trög utan väldigt förvånad) men till slut fixade jag till det och nu har jag det under kontroll igen.

Lisbeth fattar inte att jag orkar ha sånt tålamod med det där tekniska. För det är ju att göra om och göra om ibland när det liksom kör ihop sig. Göra om och göra rätt. Men jag tror nog att jag snart har ett rätt så bra grepp om hur hemsidan funkar.

Nästa utmaning blir att lägga in ett bildspel. :-) Det blir spännande. Jag väntar bara på fotona. I och för sig kan jag ju träna med andra foton bara på lattjo. Jag får se hur jag gör. Och det är så himla roligt när man har publicerat allt man gjort i ordning och ser hur det blev och att det faktiskt blev som man hade tänkt sig. Det är ju bra att jag kan träna hemma också på min egen dator just för att jag ibland måste ha lugn och ro medan jag grunnar. Sedan är min dator snabbare, den jag har på praktiken är gammal och lite trött. Allt tar längre tid på den.

Allt detta som jag gör nu kommer jag att kunna lägga in i mitt CV så småningom. I fredags var jag på möte på arbetsförmedlingen och jag ska väl skicka iväg lite papper till henne som jag träffade där för hon ville ha lite uppgifter om min diagnos och studier och sånt. Sedan ska jag få träffa en arbetspsykolog som ska ta reda på hur mycket jag orkar. För naturligtvis så duger det inte med att jag säger det för det vet ju inte jag... ehrm.Sånt ska ju en expert uttala sig om för det jag säger är ju liksom inte trovärdigt. Visst är det konstigt att det är på det viset?

Idag har det varit en sån där underbart härlig höstdag och såna vill jag ha fler av. Helst hela september!

Kram!

Forstjärn, förra hösten.

Regnet det bara öser ner....

...och jag blir så blöt om både skor och strumpor... Nja riktigt så farligt är det väl inte. Åtminstone inte idag. Än. Igår regnade det konstant, hela dagen.

Det var ett tag sen jag skrev men nu är jag här igen. :-) 

Jag var och hämtade Isac förut. Matte har semester den här veckan och skulle in till stan på nåt jox och sms-ade mig imorse och frågade om vovven kunde vara här i eftermiddag. Och det kunde han ju. När man kommer in och ska hämta Isac blir man nästan överfallen av en hund med glädjefnatt så man får helt enkelt vända ryggen till och stå där tills han lugnat ner sig. :-) Nu ligger han i soffan men är fortfarande lite orolig och ska lyssna och kolla. Han brukar springa runt en bra stund innan han väl tycker att det är nog med kollandet och lägger sig. Då har han liksom gjort sig hemmastadd och kan ta det lite lugnt. 

Det är semestertider på pastorsexpeditionen. De som är kvar, förutom jag och Lisbeth, jobbar med konfirmanderna som läser sista veckan nu. Och den här veckan håller de till borta vid kyrkan. Till helgen är det konfirmation efter tre veckors intensivläsning och de har också varit iväg på läger.

Både igår och idag så var det bara jag och Lisbeth där borta. Men vi har så roligt så det går ingen nöd på oss. Lite tomt och konstigt är det ju förstås.

Fick en mysig bild på mobilen idag som jag skickade vidare till min mail för att kunna se den i större format. Jag har ju en sån där vanlig gammaldags modell där skärmen är liten som en skrutt.

Viktor håller i en liten kattunge som hans kusiners katt är mamma till.

Så här ser hon ut. Detta foto togs när kattungarna var väldigt små. Och så in i baljan söta! Jag tror mamman heter Maja. De är fyra stycken och har fått lite roliga namn. Jag vet bara tre av namnen: Torsten, Gustav och Doris. Vad den fjärde heter kom inte heller Viktor ihåg sist jag frågade.

Söta eller hur?




Ha en bra dag, regn eller ej! Kram!

Störtskurar och en glömd mjölkliter

Fredag igen. Tack och lov för det. Då kan man få lite lugn och ro från den yttre världen ett par dagar. Och nu blir det ju fler dagar i och med att det är valborgsmässoafton på måndag och röd dag på tisdag. Jag fick en ledig dag på måndag, hade en innestående i och med min medverkan på Må bra-dagen.

Min arbetskonsulent tjatar på mig om att ta kontakt med en läkare för att få ett färskt intyg inför min anmälan till AF. Sen tjatar hon på mig om att jag ska anmäla mig också. Snarast. Det är ett väldigt ålderdomligt system på AF för man måste dit personligen för att skrivas in. Det finns ingen självservice där inte. Jo man kan skaffa ett konto på AF:s hemsida med lösenord och allt och skriva in sina uppgifter och jag har gjort det. Jag har skaffat ett konto med lösenord och fyllt i de uppgifter som jag kände att jag kunde skriva in. Så varför måste jag dit personligen bara för att säga att jag vill skriva in mig? Varför kan inte det ske i samma stund jag skaffar kontot? Märkligt.

Hon har haft kontakt med en personal där som vi då ska ha ett samtal med efter att jag anmält mig. Men inte samma dag. Nee... Jag ska först dit vid ett tillfälle för anmälan (då jag i princip bara behöver säga hej hej jag ska anmäla mig) och sen ta mig hem igen. Sen ska jag dit några dagar senare för samtal och vidare planering.

Just nu känner jag bara att jag inte vill göra detta. Jag vill bli lämnad ifred fram till semestern så jag får ägna mig åt det jag håller på med på min praktik utan att nån stör.

Samtidigt så innebär inskrivningen på AF en möjlighet för mig att faktiskt kunna bli anställd. Om jag är inskriven så kan en eventuell arbetsgivare få bidrag för att anställa mig och då kostar jag ju inte nåt liksom. Inte för att jag tycker det är helt okej med ett sånt system men nu är det ju tyvärr så... Och arbetskonsulenten vill att alla uppgifter och papper ska vara i ordning ifall det dyker upp en möjlighet för mig sådär bara tvärt. Fast jag har ju fortfarande inte kommit upp i mina 20 timmar i veckan än. Och det är en bit kvar, inte så lång bit men det kan vara den svåraste biten. Man vet aldrig. Om jag blir tröttare framöver av de timmar jag har nu så måste jag stanna upp ett tag och vara kvar i det jag har. Inte forcera nånting för då kan det bli motsatt effekt.

Jag är lite sur på mig själv för jag var inne på Konsum förut och handlade lite. Köpte bland annat en liter mjölk till Viktor. Och när Viktor kom hem och skulle ta sig lite fika så drack han saft, han brukar nämligen hellre dricka mjölk. "Men jag har ju köpt mjölk", sa jag då. "Den såg jag inte", sa han. Hm... Jag letade överallt men ingen mjölkliter. På kvittot står det att jag köpt en.

För första gången i mitt liv har jag gått ifrån en liter mjölk på affären och jag begriper inte hur det gick till för jag borde ha sett den stå där på bandet. De är ju inte små menar jag. Inte som jästpaket eller en påse tuggummi eller så. Visserligen så pratade jag med hon som var i kassan, vi är bekanta, och det kan ju distrahera men... för tusan! Hur kan man glömma en mjölkliter? Hon blev upptagen med nästa kund strax därpå och jag tyckte jag hade lagt ner allt så jag gick vidare in på Ica. Och jag tänkte inte på det ens när jag kom hem, att jag inte hade nån mjölk med. Ja jag säger då det. Nog behöver jag vara ledig alltid.

Det har varit mycket ett tag, som inte gäller praktiken utan andra saker, förmodligen är det därför jag är både trött och glömsk. Men nu är det som sagt helg och ledigt fyra dagar så jag ska väl vila och försöka ha roligt så mycket jag kan. Ladda för nästa vecka då vi ska ha möte med arbetskonsulenten och min handläggare på socialen. Vi ska väl prata om hur hösten ska bli, förlänga min praktiktid från juni och fram till december, hoppas jag.

När jag gick hem förut så regnade det som bara den och jag blev rätt blöt om fötterna och nederdelen av byxbenen och jag traskade väl fram så fort jag kunde och försökte undvika de värsta pölarna. Paraplyet höll mig torr upptill. Det var en riktig åskskur fast utan åska. Men jag hörde sägas att åskan faktisk gått, inte idag utan vid ett annat tillfälle alldeles nyss, men jag minns inte var det var eller när.

Och när jag varit hemma några minuter så ringde det. Det var Lisbeth som undrade hur blöt jag egentligen blev. Hon var nog orolig och ville försäkra sig om att jag inte blivit ihjälregnad. ;-) Hon tyckte jag skulle vänta en stund innan jag gick hem men det kunde ju ha blivit väldigt länge, det visste jag ju inte, och jag var hungrig och orkade inte vänta. Regnet slutade tvärt och solen tittade fram efter halva vägen så det var inte så farligt.

Häromdagen kom jag på att jag ju för ett tag sen skulle fördjupa mig i konsumentverkets siffror angående försörjningsstöd men allt sånt där har jag lagt åt sidan. Det går åt så mycket energi att gå igenom siffror och jämföra så jag har inte varken haft lust eller orkat ännu. Om man är intresserad så går det ju också att kolla själv om man vill. Det finns ju också möjlighet att testa hur mycket man skulle få i försörjningsstöd via kommunens hemsidor (i alla fall finns det på kommunens hemsida här) på avdelningen för omsorg och stöd. Och det finns även på Socialstyrelsens hemsida har jag för mig.

Nej nu måste jag lätta upp stämningen för det är ju som sagt fredag och det är ingen deppardag. :-) I alla fall inte för mig. Lite galenskaper kanske...

Bergsbestigarna med Claes och Anders Eriksson (ur revyn Grisen i säcken).

Ha det gôtt! Kram!

Dumt politikerfôlk och en i övrigt väldigt trevlig onsdag

När jag gått igenom de lokala nättidningarna så brukar jag ta en sväng in på SVT. Där fann jag detta...

http://svt.se/2.22620/1.2756435/borg_for_svag_drivkraft_att_jobba

"Kombinationen av socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag gör att drivkraften för unga och invandrare att gå in på arbetsmarknaden är alldeles för svag.

Det menar finansminister Anders Borg (M), som nu vill att villkoren ses över och kraven skärps.
-Det här är den svenska modellens Akilleshäl. Det är inbyggda drag i ett väl fungerande samhälle som vi måste göra någonting åt. Man måste bli tydligare med möjligheterna att ställa krav, säger han till SVT.
-Man ska delta i utbildningar, man ska komma till klasserna, man ska fullgöra sin praktik och man ska lära sig svenska och framför allt skaffa sig en svenska som gör att man ha yrkeskunskaper, förklarar Anders Borg.
-Det handlar både om möjligheter, krav och drivkrafter, sammanfattar Borg."

Vem har inbillat honom att det är på detta viset? Att bidragen är så höga att det får folk att bli lata? Detta är ju vad moderaterna försöker inbilla folk och alltid försökt med för den delen. Så typiskt.

Jag tycker han ska ta sig en titt i (den verkliga) verkligheten först innan han uttalar sig om nåt sånt. Det kan vara fråga om ett fåtal som kanske inte sköter sig, som kanske inte har nån gnista men så himla mycket pengar får man inte.Och vad är etableringsbidrag? Det har jag aldrig hört talas om. Och jag kan säga att får man både det och bostadsbidrag så sjunker bidraget från socialen betydligt för man får inget mer än normen oavsett. Som jag sagt förut så räknar de ju även in barnbidrag som inkomst. Så inte blir det så mycket pengar att man inte är motiverad till att jobba. Jag tycker de ska leta efter andra orsaker än just de ekonomiska. Det finns nog väldigt många unga och invandrare som mår rätt så dåligt, av olika skäl, och kanske inte är i form för att delta i någonting alls. De behöver kanske mer hjälp förutom pengar.

Det finns ju för övrigt inte jobb till alla. Men det vill han visst inte tänka på alls...

Idag har en journalist och en fotograf från Kyrkans Tidning (från Stockholm) varit här och intervjuat oss. De stannade rätt länge och det var väldigt trevligt. Hela gänget blev till slut indraget, mitt i lunchen till på köpet, och det får de väl skylla på mig i så fall. :-) Det var stämningen på pastorsexpeditionen som skulle fångas och jag tror de fick känslan för hur vi har det. De verkade trivas hos oss i alla fall.

Jag lägger in länken här när artikeln är inne på deras nättidning. Det togs väldigt många bilder både inne och senare ute i regnet. Bilderna togs av en väldigt engagerad fotograf som verkligen hade förmågan att få oss att slappna av. Det kan ju annars bli lite påfrestande att ständigt ha en kamera i ansiktet. Så det ska bli kul att se resultatet.

När det gäller det övriga arbetet ska jag använda ett av kyrkoherdens kända uttryck... Vi dyngar på som vanligt. ;-) Hehe...

Jag är så TRÖTT just nu men ändå glad. Imorgon fyller vår goa Lisbeth år och även om jag faktiskt är ledig ska jag gå dit en stund på förmiddagen för att vara med och fira henne. Det går ju inte att missa en sån sak heller. ;-)

Så här ser jag ut i Sims nu för tiden, jag tog foto av skärmen så det är väl en aning snett. Viktor har gjort oss båda som Simmar och det är väl inte utan att jag skulle vilja hoppa in i spelet och bo där länge. :-)

Det blev väl inte exakt, det kan det ju aldrig bli med frisyr och andra detaljer men så likt det nu kan. Jag sa till Viktor att jag skulle önska att jag var så snygg som mitt Sim-jag och som den gentleman han är så tyckte han att jag var finare som mitt riktiga jag. Gulle!

Kram!

Rätten att få stiga av bussen vid busstationen och en dag i teknikens värld

Läste nyss i VF att Karlstads busstation ska byggas om nu igen. De vill ju göra ett resecentrum, stod det, och det trodde jag de gjorde förra gången de byggde om eftersom det ju tog en evighet innan det blev klart. Nu har man kommit på den "smarta" tanken att endast påstigning får ske vid stationen, när man ska gå av får man göra det på Drottninggatan/Hamngatan. Hm... Men tänk om man behöver gå på toa?

Tänk om man ska byta buss direkt man kommer in till stan och då kanske behöver gå på toa på just busstationen? Det ska byggas "gater" där bussarna ska köras in i och allt. Och jag tycker nog att det skulle ha gjorts lite mer när de ändå byggde om för några år sen för varför inte göra ordentligt på en gång? Man kan ju undra. Och naturligtvis ska man kunna gå både av och på bussen på busstation. Inte kanske bara för toaletternas skull men det är ju en anledning. I så fall får de bygga toaletter vid den plats där man måste gå av. Tänk att släpa allt sitt bagage ända från Drottninggatan till busstationen om man ska med en anslutningsbuss bara för att man inte får gå av där. Nä jag tror de får tänka ett varv till... (säger en som alltid är vansinnigt kissnödig vid ankomst till Karlstad efter cirka 45-50 minuters bussresa...)

Som det är nu så finns det väldigt dåligt med allmänna toaletter i stan. Det finns inte en toa i sikte inne på affärer som H & M, Lindex, Stadium och så vidare. Inga toaletter alls. Då får man gå till nån avskild plats inne på nån galleria (om man ens hittar dit) där man tvingas betala fem kronor för att få kissa. Och där det oftast också bara finns högst tre toaletter varav en med skötrum. Fem kronor kostar det även på busstationen. Förr var det gratis men då såg toaletterna väldigt grisiga ut. Och det är inte alla toaletter som är rena och fräscha trots avgift, det är ingen garanti.

Inte för att man ska jämföra men vid det tillfälle då jag var i Santa Monica och gick runt i en massa olika affärer så fanns det på varje ställe, och kanske även på varje våning av affären, stora skyltar där det stod RESTROOMS. Man behövde inte leta ihjäl sig, bara titta efter skylten som oftast satt högt upp och väl synlig. Och det var gratis. Rent och snyggt var det också överallt. Man skulle ha kunnat äta mat därinne så fräscht var det. Gissa om jag var lycklig över att kunna vandra runt i affärerna utan att behöva tänka på att jag skulle vara tvungen att gå ut därifrån och leta efter en toalett på nåt helt annat ställe. :-) Där har de fattat det där med service och vad kunderna behöver...

Ibland tror jag nästan att de som bestämmer hur affärer ska byggas överhuvudtaget inte tänker på att folk faktiskt behöver ha tillgång till toaletter lite överallt. Åtminstone inte de som bygger sånt i Karlstad Jag vet ju inte om det är lika dåligt i andra städer. Och har man barn med sig på stan kan det ju sluta i katastrof i och med att det kan vara rätt långt till en toalett. Förresten toalettkatastrofer kan allt hända även om man är vuxen. Inte för att jag råkat ut för nåt sånt. Än.

På tal om annat som krånglar... Idag har Lisbeth haft fullt sjå med att få ordning på det tekniska. Alla har ju börjat med iPhones istället för de fasta telefonerna och naturligtvis så krånglade det från första början. Hon får mail i telefonen men när hon ska kolla på dem så ser hon dem en väldigt kort stund och sen försvinner de. De finns dock kvar på datorn. Sen är det annat krångel med sånt som ska kopplas mellan olika nummer, fel person rings upp och det står ibland missat samtal fast ingen ringt och så vidare... (Lisbeth längtar extra mycket till pensionen för närvarande.)

Så hon har suttit och pratat i telefon med nån slags support vid flera tillfällen och de förstår inte vad det är för fel. Nån har sagt vid nåt tillfälle att inuti huset runt väggarna så finns det hönsnät och att då detta skulle göra att det elektriska har problem ibland. Inte vet jag men det är ett väldigt gammalt hus och man vet ju inte vad det finns i de väggarna.

Så idag skyllde vi på hönsnät och dåligt vä'r (och här sitter ja' å svär - som Lisbeth sa) för det snöade rätt kraftigt ett tag. För mitt uppe i det (snöandet) så slutade internet att funka. Då fick Maritha, som sitter på övervåningen, dra ur allt eller stänga av eller hur hon gör (bredbandsmodemet sitter där) och sätta i det igen, då brukar det funka. Teknikens värld. ;-)

Igår var jag ledig. Då gjorde jag såna här...














Och såna här...

Det är som hallongrottor fast med jordgubbssylt. Jag var på bakhumör igår! :-)












Och imorgon är en annan dag. :-)

KRAM!

En solig torsdag

Solen lyser ute, det är en fin vinterdag. Jag har fixat med dikterna som ska till blomsteraffären, laminerat och stått i. Lisbeth hade träff med damer som jobbar i Forshaga respektive Munkfors församlingar. De ska ju slås ihop alla tre och nu är det en sån där Lära-känna-period. Så de satt på övervåningen ( där jag brukade sitta förr) och tölade hela förmiddagen.

Därför var det ovanligt lugnt för min del. Jobbade på duktigt. :-) Tog några foton med mobilen. De är lite suddiga, dålig kvalitet som vanligt, men ändå...

Här använder jag "giljotinen" som Lisbeth kallar skärapparaten. :-) Jag hade laminerat och skulle skära de olika dikterna så de fick rätt storlek.















Så här ser det ut där jag sitter nu för tiden. :-)



















Nu är de färdiga.















Imorgon är jag ledig. Men trots att det är skönt med en ledig dag så har jag redan vant mig vid att vara kvar en timme längre (ibland två när lunchen ingår) och jag tror nog att jag kanske kan öka på mer timmar inom en snar framtid. Inte riktigt än dock. ;-) Kanske även börja vara där varje dag så småningom...

Det är balansen mellan arbetsliv (praktik) och hemliv som måste funka. Om jag blir för trött för att greja med det jag måste göra hemma, då är det för mycket tid på praktiken. Det ska ju väga jämnt. Om jag skulle känna att det börjar dra snett så måste jag bromsa och ta det lugnare. Så det gäller att vara uppmärksam på hur man mår.

Lisbeth och jag pratade häromdagen om att för de flesta som har varit drabbade av utbrändhet/utmattningsdepression är det en väldigt stor risk att återfalla. Hon tycker, och jag håller faktiskt med, att logiskt sett borde ju alla som råkat ut för det vara extra duktiga på att inte hamna där igen men så är det ju inte. Tvärtom. För när man kommer igång och känner att orken finns så kör man så det ryker. För man vill ju så gärna vara igång och jobba med vad det nu än är. Men ajabaja om man inte bryr sig om sig själv, då trillar man dit igen.

Nu blir det fika. En nödvändig grej för att må bra. :-)

Kram!

Senaste Nytt: Nybliven korrekturläsare - brände hål på glasögonen

Hela kvällen igår satt jag och korrekturläste diktboken som jag fick skickad till mig på pdf-fil via mailen. Jag satt och lusläste, kollade och kollade och kollade en gång till och till slut kändes det som om ögonen blängt färdigglodda. Jag kunde nästan ha bränt hål i glasögonen så mycket stirrade jag på texten. :-) Och alldeles nyss mailade jag iväg mina anteckningar om vad jag upptäckt som behövde ändras. Jag hade fram tills imorgon på mig men jag kunde inte upptäcka nåt mer så det kändes som att det var dags. Så när allt är ordnat och ändrat så är det dags för tryckning.

:-)

Imorgon ska Carina och jag till kyrkogården för att reka inför den meditationsvandring vi ska ha i april, närmare bestämt den 21/4, då kyrkan (Nedre Ullerud) anordnar nåt som kallas för Stilla Dagen. Det ska bli en dag då folk kan komma till kyrkan och få massage i olika former (både klassisk, taktil och kraniosacral) meditera en stund, göra Qi Gong, gå en meditationsvandring, en pilgrimsvandring, samtala med diakon eller präst. Plus att det kommer att finnas en buffé med bl.a frukt, sallad och bakverk som är tillgänglig hela dagen i sockenstugan. En skaparhörna kommer också att finnas om det är så att de intryck man får under dagen behöver komma ut i ord eller färg. Ett bokbord kommer också att finnas och jag letar böcker som ska vara med på bordet. Detta är tänkt att vara böcker som kan lånas hem om så är, vi ska kolla med biblioteket ifråga om det. Allt som pågår denna dag är gratis, det är värt att poängtera.

Men som sagt; imorgon ska vi reka själva meditationsvandringsrutten. Och på torsdag ska vi till blomsteraffären för att reka inför utställningen där. Det är mycket på gång just nu och det känns rätt bra. Även om jag som sagt får vara uppmärksam så jag inte gör för mycket och blir slutkörd.

Men det är ändå rätt skönt att veta vad jag har att göra, och att jag har nåt att göra så jag inte blir sysslolös för det är heller inte roligt. I synnerhet inte när jag ökat på mina timmar och faktiskt har mer tid att använda liksom.

I början så orkade jag ju inte sitta där det var folk om jag skulle leta efter nåt på datorn eller så, nu vill jag inte sitta själv. Jag sitter helst hos Lisbeth på expeditionen, mitt i smeten. Så även om Lisbeth pratar med mig och berättar historier, den ena galnare än den andra kan jag säga, så kan jag göra saker samtidigt. Och vi har fantastiskt roligt hela tiden, vilket jag också har nämnt i andra inlägg. :-)

Viktor har varit iväg och åkt skridskor idag, de har haft friluftsdag. Jag tror det hade varit okej, han var på gott humör när han kom hem och jag gissar att stunden med matsäcken var höjdpunkten. :-)

Ha det bra! Kram!

Del av ett av de vackra fönstren i Solbergskyrkan i Grums.

Utvandring ur kyrkan och ett trist uttryck i radio

Det var inte så farligt med Viktors ilska igår när han kom hem. Han var på rätt bra humör faktiskt. Och vi pratade om det som hänt och han lovade mig att inte göra om det, att inte gå ifrån en lektion på det viset igen. Vi får väl hoppas att han håller det. Han tyckte inte det skulle ses som skolk i och med att han satt och jobbade i klassrummet istället men han gick ju ifrån den lektion som han egentligen hade...

Viktor är hämtad nu, han ska vara hos sin pappa en vecka, och här sitter jag i höstmörkret omgiven av ljuslyktor med tända värmeljus.

Idag kom det in folk på pastorsexpeditionen som tänkte gå ur kyrkan. Och det gick ju bra förstås. Det fylldes i papper och sånt. Både Lisbeth och jag tror att för det mesta handlar det om pengar. Skattepengar. Folk vill inte betala till kyrkan. Nu är det väl inte många som är direkt religiösa men en del vill kanske ändå ha en kyrkobegravning och är man inte med i kyrkan så kostar det väldigt mycket om man ska ha präst och allt annat. Många av de anhöriga till äldre som gått ur kyrkan vet inte om det och de blir kanske lite snopna när det planeras för begravning och så får de veta att deras gamla släkting inte var medlem i kyrkan längre. Så det kan ju krångla till sig liksom. Så nu för tiden kollas detta upp mer noga, efter vad jag förstår, så att folk vet hur de ska göra.

Nåt som jag hellre skulle vilja gå ur är den påtvingade tevelicensbetalningen. Men den går det inte att komma ifrån för om man låter bli att betala den så får man kronofogden på sig. Och om man avanmäler sin teve, för att man kanske aldrig använder den, så kollar de upp en med jämna mellanrum. Man blir aldrig fri från den. För även om teven bara står där i vardagsrummet och samlar damm så måste man betala. För att man har en teve liksom. En del vill ju att det ska läggas på skatten och det kanske vore det bästa för då blev det väl bara några ynka ören för varje medborgare. Och ingen kunde smita ifrån. Men, men...

Jag har delat upp min avgift per månad istället för jag klarar inte en så stor summa på en gång var tredje månad. Det funkar bättre nu, förr fick jag alltid påminnelser i och med att jag väntade i det längsta med betalningen just för att min kassa helt enkelt inte skulle räcka till den avgiften. Jag inväntade nästa månads bidrag innan jag kanske kunde betala men till slut insåg jag att det inte funkade så jag gick in på Radiotjänsts hemsida och ändrade till månadsfaktura istället. Man får dela upp endast en faktura i taget så det gäller att komma ihåg det var tredje månad. Nu fixar jag betalningarna och har inte fått någon påminnelse alls.

Apropå teve så tänkte jag också nämna nåt om radio... är det nån mer än jag som lagt märke till att folk ofta använder ordet JAJAMEN så fort de ska vara med i radio? Kanske inte bara i radio förresten. Särskilt i olika tävlingar. På Rix Fm har de en tävling varje morgon som heter RIX-kampen (eller hur de nu skriver det) och väldigt många av de tävlande svarar hela tiden med ordet jajamen. eller ibland också jajamensan.

- Har du det bra där borta i (här får man själv infoga ort)?
- Jajamen!

- Vad gör du?
- Är på väg till jobbet.
- Vad jobbar du med?
- Jag är snickare (målare/förskollärare/ etc)
- Trivs du med det?
- Jajamen!

- Är du redo att tävla?
- Jajamen(san)!

Detta är ju kanske inte exakt hur ett samtal förlöper men i stort sett. Det kan förekomma fler inslag av jajamen än vad jag tog med här faktiskt. Nån som förstår vad jag menar? Och om ni nu inombords tänker jajamen... ehrm... ja då så... Hehe... ;-)

Sen har jag också förundrats över att alla som ringer in till dessa tävlingar är på väg till eller är på plats på sina jobb. Om man ska utgå från alla dessa människor så existerar det inte en enda person som är arbetslös i Sverige. Inte en enda gång har någon ringt in som är arbetslös, sjukskriven eller hemma av andra orsaker. En gång ringde en man in till en tävling, det var när jag fortfarande lyssnade på Mix Megapol, och jag tror faktiskt att han var pappaledig. Annars är det folk som är på sitt jobb eller på väg dit som ringer.

Det borde ju istället vara så att de som INTE har ett jobb skulle ringa in för det är ju de som behöver vinna nåt. Pengar eller filmer eller vad det nu är som delas ut. Men aldrig är det en enda av dessa som ringer in. Inte är det nån som ringer in och när de frågar vad denne gör säger; jag är sjukskriven eller jag är arbetslös och på väg till arbetsförmedlingen för att söka jobb hela dagen eller nåt sånt. Fast sånt kanske man inte vill tala om i radio... Jag tycker däremot det vore bra för statistiken. Men det är ju jag det. :-)

Anledningen till att jag själv inte ringer och tävlar beror på att jag inte gillar att ringa nånstans överhuvudtaget. :-) Annars kanske jag skulle göra det.

Ha det gôtt! Kram!

Äppelpaj och nyhetstörstande toabesökare...

I lördags hade Erika med sig mer äpplen och idag hade jag både tid och ork att ta reda på dem.

Dagens resultat, två smulpajer som står och svalnar.
















Idag har jag grejsat med att scanna in bilder för att sen laminera dessa för att ha till minneslådorna. Här håller jag på med lamineringen.

Och precis när jag tagit fotot så upptäckte jag att jag även fick med en kopia på den där artikeln i Värmlandsbygden som jag pratade om för ett tag sen. Lisbeth hängde den där för alla att läsa. Tyvärr så gick det ju inte att läsa den på tidningens hemsida utan man måste köpa tidningen. Jag har den i mitt fack, kanske jag kan scanna in den och få till det på nåt vis så jag kan lägga in den här. Om nu nån är lite nyfiken på vad som sades.



De bilder jag scannade och laminerade handlade om fabriken och dess nedläggning. Så jag tror att folk från bygden skulle tycka det var roligt och intressant att ha med det i minneslådorna. Sitta och minnas hur det var när fabriken faktiskt var igång, vilka som jobbade där och hur det luktade så bedrövligt äckligt hela tiden. ;-) Kan tala om att det luktade äggfis. Inte det trevligaste att känna så fort man kom åkandes in i samhället. Hehe... Det luktade inte så illa hela tiden efter vad jag minns men när det luktade så gjorde det det ordentligt om jag säger så.

Sen hade jag lite brått imorse, ja jag vet inte var tiden tog vägen riktigt. Så därför tog jag med datorn in på toa. Ja vaddåra? Det är viktigt med nyheter. Likaväl som man tar med sig en tidning in... Och jag vet att jag inte är ensam om detta. ;-)

För den som anser att det är väldigt ohygieniskt att ha sin laptop med inne på toan kan jag säga; var inte orolig. Jag är extremt noga med hygienen, undersköterska som jag är och allt...

:-)

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

Muffins och värmländska små verser

"Di sjonger så myck
ôm kärlek
nu för tia
Sôm ôm di vesst va dä va

Int vet di dä

För ä dä rekti kärlek
å rekti årning på känslera
då går att tia ôt
te anne än sjonging"

Stig Berg ur Fôlkprat 2

Ett litet citat på värmländska (nykroppamål för att vara petig) ur en av de tre böcker med "Fôlkprat" som jag har och som jag älskar kan jag väl lugnt säga. :-) Det är många hundöron i dessa böcker så jag snabbt ska hitta de dikter/verser som jag gillar allra bäst.

Idag har jag och Lisbeth varit iväg och hämtat de papper/protokoll som vi för några veckor sedan lämnade in till ett bokbinderi. Nu hade vi fina böcker med oss tillbaka. Vi passade på att fika också, precis som förra gången. :-) Jättemysigt. Och väldigt gott.

Apropå fika... Igår fick jag ett ryck och gjorde muffins. :-)

De tog slut idag för det blev inte så många. Det var ju en bedrift att det fanns några kvar tills idag faktiskt. ;-)















Nu när utställningen, eller vernissagen kanske jag ska säga, är förbi så är det dags att sätta igång med nästa projekt; födelsedagsfesten som vi ska ha i november. Vi ska sammanställa häftet med årtal och sångtexter i en uppdaterad version och så småningom skicka ut inbjudningar. Sen kan man ju också börja grunna på hur man ska klä ut sig på festen så man har det klart i god tid.

Avslutar med ytterligare ett citat ur Fôlkprat (den första boken)

"Dä va fôll att en jäkla tur
att ja inte ble politiker
för då ha en fått stått där
å lôva
å lôva
å lôva
att allting skulle bli bätter
bare bätter

Tocka ljuging
skulle inte ja ha ôrke mä"

;-)

Kram!