En liten förvarning om framtida hopsamlade ord och meningar som jag gjort av dem...

Under en rätt så lång tid nu så har jag funderat på hur jag ska använda min blogg. Jag känner att jag har saker jag vill säga, dikter jag vill dela med mig av och annat som jag tänker på.

Nu har jag haft en del annat på gång eftersom livet som arbetslös minsann inte är så enkelt som en del kanske tror. Det är ständigt en massa letande efter jobb, man behöver ut och arbetsträna och så vidare. Och det tar en del energi. Men jag kommer kanske framöver att skriva mer här. Inte så mycket som jag gjorde förr, när jag inte hade Facebook eller Twitter, men mer regelbundet.

Mitt liv har förändrats rejält sen jag började blogga 2008. Det är alltså 10 år sen jag startade min blogg och jag minns att jag var så himla skraj när jag postade mitt första inlägg. Rädd för att nån därute skulle bli stött i kanten av det jag skrev och kanske kommentera elakt. Samma kände jag när jag började med Twitter. Tänkte varje gång jag skulle skriva nåt; Men inte har väl jag nåt att säga som nån vill läsa...

I alla fall. Jag kommer kanske ha en specifik dag i veckan då jag lägger in nån form av text. Ska väl försöka bestämma dag så jag får lite struktur på mig själv och det jag ska lägga in/skriva om. Bloggen har varit min ventil många gånger och när jag väl kom över min skräck, över vad folk skulle tycka och tänka, och faktiskt bara skrev så kändes det ju genast mycket roligare. 😊 Jag kunde dock sitta och klura och korrigera en evighet innan jag kände att jag var klar.

Återkommer med mera text framöver som sagt. Ha det gôtt! 

Här kommer ett citat från flera år tillbaka, taget ur mina dagboksanteckningar och som kännetecknar mig till hundra procent. 

"Ibland har jag tänkt sluta skriva för det blir så mycket svammel men jag kan bara inte. Det finns alldeles för mycket ord i mig för det." 

Så är det. 😉

Jag är tillbaka!!!!

Det är ett bra tag sen jag skrev nåt här och saker och ting har verkligen ändrats sen dess. Nu tänker jag väl inte gå in i detalj på detta men nu är man åter arbetslös och i klorna på arbetsförmedlingen och andra ställen där man inte har så mycket att säga till om. 

Vad jag funderat på den senaste tiden är om jag skulle starta en särskild sida på FB för att förmedla dikter med mera. Att skriva via bloggen, och lägga in en länk på FB, går ju naturligtvis också och då får de som vill läsa klicka sig vidare hit. 

Jag känner att jag har massor med ord som behöver ut, det blir ofta så när jag mår dåligt. Och det vet ju ni som känner mig väl. Jag skriver och skriver och det är tur för annars skulle jag spricka eftersom de känslor som finns inuti gör ont och förstör. De måste ut. Och oftast blir det då i diktform. Kan också vara texter av annat slag. 

Innan jag hade diktutställningen i Nedre Ulleruds kyrka hösten 2011 hade jag inte vågat visa mina dikter för andra. Jo kanske några få. Men det var ju faktiskt Påskuppropet 2011 som satte igång allt. Och Carina förstås. Bästa Carina. :-) Som stöttade och pushade mig till att göra sånt jag aldrig trott jag skulle klara just då. 

Numer känner jag ingen panik över att dela mina dikter och tankar med andra. För jag vet att många kan relatera och om det hjälper nån att må bättre så blir det två goda gärningar i en. Jag mår bra om jag blir av med mina svåra känslor samtidigt som någon annan får tröst av orden som beskriver dem. 

Och för att börja mitt diktsläppande så startar jag med en dikt jag skrev för några år sen. Minns inte riktigt när. 

Instängd

Det bor en liten flicka i min kropp

En flicka som fortfarande hoppas

En flicka med drömmar och önskningar

Hon är instängd i ett litet rum

Längst inne i mig

Det finns ingen dörr

Fönstren är låsta 

Hon sitter i sitt rum

Väntar och längtar

Undrar när fönstren ska öppnas

Och ge henne frisk luft att andas

Släppa ut henne därifrån

Hon väntar och längtar

Hoppas och tror

Skriver dagbok efter dagbok

Fyllda med drömmar

Skriver, tänker, önskar…

Gör den lilla flickan

Som bor i min kropp

Återkommer kanske med nån mer dikt framöver. Ha en fin dag. Kram

Utställning av dikter i blomsteraffären

Nu tänkte jag, sent omsider men bättre sent än aldrig, :-) visa lite från utställningen i blomsteraffären tidigare i år. Det syns kanske inte så mycket av texten men att se hur de är uppsatta ger en känsla av hur det var därinne med dikter vid blomkrukor och bland lösa blommor.

Så här såg affischen ut som vi satte upp lite överallt.

Ha det bra i värmen! Kram!

Bilder från Må bra-dagen 21/4

Förberedelser under fredagen inne i sockenstugan...

Bokbordet såg ut så här när jag var klar.

 En av stationerna för massage inne i kyrkan.













Och så var då dagen inne...

Vädret var ju inte det bästa när jag kom upp tidigt på lördagsmorgonen. Det hade snöat och en del av det låg kvar.

Men ingen vits med att misströsta.

Tillbaka i sockenstugan tidigt på lördag morgon, klockan var inte ens nio. Mitt jobb var att göra iordning dikterna och sätta upp dem på träd runt kyrkogården.

Detta visade sig bli ett mycket blött och kallt uppdrag och mina fingrar höll på att frysa bort. Det droppade och drippade från träden och det var kallt som sagt... Men till slut så.




Här är första dikten av 13. Jo det blev faktiskt 13 stycken. Inte så att vi planerade det utan slumpen gjorde att det blev så. Och jag tyckte inte det var nån vits med att ändra.

Detta är en dikt av Bo Setterlind. Den heter Tänd Ljus!

Tänd ljus

Låt intet mörker hindra dig att söka Ljuset.

Och när Du funnit det, låt andra se,

pröva, övertyga sig.

Vill Du, att ljus ska leva,

tänd då hos andra samma längtan.

Tänd Ljus!

Bo Setterlind

Såhär såg bordet med maten ut när det blev klart. Lena som pysslade i köket och som hade gjort det mesta av matlagandet är på språng.

Den fantastiska blomsteruppsättningen.

Solen tittade fram då och då men varenda gång jag gick ut så började det regna. Dagen slutade med sol i alla fall och vi hoppas att detta är vad de besökande tog med sig hem.


Det fanns även en skaparverkstad nere i sockenstugans källare. Där var jag aldrig ner, hade fullt upp med att kolla så att inte dikterna blåste bort. Även om det inte var så fasligt kraftiga vindar så lyckades några ändå trilla ner och vränga sig. Hade inte nog med snöre så jag kunde binda fast alla lika ordentligt.

En sån här pärla att ha runt handleden fick alla de som kom och var med på Må Bra-dagen. Carina kallade den för bekymmersfrihetens pärla (tror jag hon sa) och att den finns i original i frälsarkransen. Dock ej i lika fin färg. :-) 

Dagen var jättefin och de som besökte oss var verkligen glada och nöjda när de gick därifrån. Än har jag ingen siffra på hur många besökande vi hade men det var ganska många. Och det var allt några stycken som trotsade vädret och gick på pilgrimsvandring. Fast just då höll det uppe med regnandet faktiskt. 

Jag tror att detta blir nåt återkommande framöver. En Må bra-dag på vårkanten. Åtminstone hoppas jag det. Det var väldigt roligt att förbereda och att sen se hur folk verkligen uppskattade det vi hade gjort betydde väldigt mycket för oss. 

Som sagt; det blev en fin dag. 

Kram!

Omtumlande

Boken är klar! I morse blev jag överraskad och hyllad när jag kom till pastorsexpeditionen. Där stod två lådor, en vas med tulpaner och choklad på mitt skrivbord. Jag tappade talförmågan fullständigt. Jag visste ju att boken var klar och att vi förmodligen skulle få hit nån kartong idag men inte att det skulle bli så uppmärksammat. Ja jösses. Omtumlande är bara förnamnet.



















Här plockas första exemplaret upp ur kartongen.

















Här sitter den omtumlade författaren och kan inte annat. :-)

Det var alltså sant, här var min bok. ;-)















Så här ser den ut. Jag la en bok med framsidan upp och en med baksidan upp så man kan se lite även av den. Och vilka det är som ger ut den. :-)











Nu ska jag försöka smälta detta. Jag sa till Carina senast igår att jag var lite trött på just de dikter som är med i utställningen, det blir ju så när man håller på med vissa texter så mycket som jag gjort med de här. Efter fyra versioner av utställningen, där jag ju också skrivit ut och klippt och skurit och donat, och korrekturläsning så kände jag mig liksom trött på dem. Men det kändes annorlunda att läsa dem i boken. :-)

Ha en bra fredag! Det ska jag. Kram!

PS. Jag kommer att lägga ut eventuella länkar dit man kan vända sig om man vill beställa/köpa boken. Men jag ska kolla upp det lite mer först.

En solig torsdag

Solen lyser ute, det är en fin vinterdag. Jag har fixat med dikterna som ska till blomsteraffären, laminerat och stått i. Lisbeth hade träff med damer som jobbar i Forshaga respektive Munkfors församlingar. De ska ju slås ihop alla tre och nu är det en sån där Lära-känna-period. Så de satt på övervåningen ( där jag brukade sitta förr) och tölade hela förmiddagen.

Därför var det ovanligt lugnt för min del. Jobbade på duktigt. :-) Tog några foton med mobilen. De är lite suddiga, dålig kvalitet som vanligt, men ändå...

Här använder jag "giljotinen" som Lisbeth kallar skärapparaten. :-) Jag hade laminerat och skulle skära de olika dikterna så de fick rätt storlek.















Så här ser det ut där jag sitter nu för tiden. :-)



















Nu är de färdiga.















Imorgon är jag ledig. Men trots att det är skönt med en ledig dag så har jag redan vant mig vid att vara kvar en timme längre (ibland två när lunchen ingår) och jag tror nog att jag kanske kan öka på mer timmar inom en snar framtid. Inte riktigt än dock. ;-) Kanske även börja vara där varje dag så småningom...

Det är balansen mellan arbetsliv (praktik) och hemliv som måste funka. Om jag blir för trött för att greja med det jag måste göra hemma, då är det för mycket tid på praktiken. Det ska ju väga jämnt. Om jag skulle känna att det börjar dra snett så måste jag bromsa och ta det lugnare. Så det gäller att vara uppmärksam på hur man mår.

Lisbeth och jag pratade häromdagen om att för de flesta som har varit drabbade av utbrändhet/utmattningsdepression är det en väldigt stor risk att återfalla. Hon tycker, och jag håller faktiskt med, att logiskt sett borde ju alla som råkat ut för det vara extra duktiga på att inte hamna där igen men så är det ju inte. Tvärtom. För när man kommer igång och känner att orken finns så kör man så det ryker. För man vill ju så gärna vara igång och jobba med vad det nu än är. Men ajabaja om man inte bryr sig om sig själv, då trillar man dit igen.

Nu blir det fika. En nödvändig grej för att må bra. :-)

Kram!

Av för mycket sömn blir man trött

Att sova för mycket är inte heller bra. Särskilt inte om man är van att alltid sova oregelbundet och kanske inte så många timmar i sträck som man skulle vilja eller behöva.

Inatt har jag sovit som en sten. Och det resulterade förstås i att mitt huvud är så tungt. Huvudvärken kommer som på beställning såna dagar. Suck.

Men i alla fall. Vi har varit på blomsteraffären och pratat lite med Linda-Marie angående hur hon vill ha dikterna, storlekar, teckensnitt och sånt. Så nu vet jag vad jag har att göra nästa vecka. :-) Roligt! Den 20 februari ska det vara klart att sättas upp.

Hon ville även ha en slags vernissage, en kväll då hon liksom bjuder in folk och vi (jag i alla fall) är där själva också. Och även om det känns som en lite... ja inte jobbig tanke för det är att ta i, så känns det väl kanske en aning skrajsigt. Men detta är ju nåt som jag måste vänja mig vid för man vet ju inte hur framtiden blir. Om jag ska fortsätta med dikter och utställningar och sånt så är ju det en del av det hela så att säga. Lika bra att blunda och sparka som en väldigt speciell dam, som jag kände en gång, brukade säga.

Jag tycker också att det är väldigt roligt att få vara del av den kultur som finns här i bygden, vara med och kämpa för att Deje ska synas och inte glömmas bort. Det finns så många eldsjälar häromkring som verkligen kämpar för att det ska bli bra och det är så kul tycker jag. Sen är det ju upp till Deje-borna om de också ställer upp och vill delta i det som erbjuds. Vilket man ju hoppas. Om ett samhälle ska leva så får man inte bara resignera och tycka att allt kvittar, att det inte är nån idé. Det finns en del som tycker så och jag kan förstå det också. De tar ju bort väldigt mycket service härifrån och lägger det en mil bort och det är ju ingen höjdare. Men vi får inte ge upp. ;-)

Nu har jag hällt i mig en Alvedon brus och hoppas huvudet ska lugna ner sig lite för jag ska till skolan på utvecklingssamtal efter lunch och då får man försöka ha hjärnverksamheten igång ordentligt.

Kram!











PS. apropå rubriken så tänkte jag på en grej i en av böckerna om Bert (Berts dagbok mm) där han hittar på egna ordspråk angående Fantomen. Bert är ju en stor beundrare av just Fantomen.

"När Fantomen gäspar - är han trött. Gammalt djungelordspråk."

Det finns ett till...

"När Fantomen är farsa - är han larvig."

;-)

Produktivt planeringsmöte

Idag har det varit möte med Ingrid från Sensus angående diktboken som vi planerar att göra. Vi träffades för inte så längesen och pratade om vilka förlag och tryckerier som kanske kunde tänkas vara intresserade och så vidare. Idag pratade vi om och planerade hur boken skulle se ut, layout, antal sidor och om det skulle vara bilder och sånt.

Nu har vi en färdig mall över hur vi vill att boken ska se ut. Det känns bra. Så det börjar röra på sig. Det är SÅ spännande! :-) Vi gick också igenom vilka målgrupper som boken vänder sig till.

Så dagen har varit bra. Men nu är jag så trött både i kropp och huvud. Det lär nog inte bli så mycket gjort under kvällen tror jag.

För ett tag sen läste jag ju en bok som heter "Människor helt utan betydelse", skriven av Johan Kling, och den är så bra. Huvudpersonens tankar och känslor skildras precis som det är. All osäkerhet, alla negativa tankar man har. Oron över om den man är ihop med kanske inte vill vara ihop med en utan kanske träffar nån annan. Att man inte är värd att ha det bra och så vidare. På nåt vis känner man ju igen sig och man vill som läsare inte tappa hoppet om att allt ska ordna sig för det skulle ju kännas visset om allt som han går omkring och tror (och som han antar ska gå åt helsefyr) blir sant.

Baksidans text lyder så här:

"Det är sommar i Stockholm 1998 och Magnus är inte direkt hett eftertraktad i sitt jobb som frilansande redaktör i film- och tv-branschen. Han rör sig som en insekt på de solstekta trottoarerna under en vandring mellan det ena mötet mer förödmjukande än det andra. Hela tiden väntar han på ett telefonsamtal som aldrig vill komma.

Människor helt utan betydelse är en vemodig berättelse ur Stockholms medievärld och ett mikroskopiskt utforskande av vad som rör sig i huvudet på en person under en dag."

Den är förmodligen väldigt tidstypisk om hur det var i slutet av 90-talet i just den värld (media) han befinner sig. Jag tyckte den var bra.


En av de gamla dagistomtarna hälsar oss välkomna till fika (tomten bakom har brödet och den som sitter ner mal kaffe). :-) Tror det är en av Erikas men är inte helt säker. Och såklart att alla gamla tomtar måste fram varje jul.

Kram!

Bland tomtar och Mumintroll

Lite tafflig rubrik kanske men jag fick sitta så himla länge och grunna innan jag tänkte att nu får det vara bra med rubrikknåpandet och klämde till med den här, att det är ett under att det blev nån alls. :-) Tomtarna lyser med sin frånvaro just i detta inlägg nämligen...

Idag har jag lagt in en länk genom bilden av lövet som går till utställningens sida på Facebook som då är en öppen sida. Och det är nog det närmaste jag någonsin kommer just detta forum. Det är Carina som gjort en speciell sida åt utställningen eftersom det var några från Påskuppropets Facebooksida som efterfrågade det.

Jag har dock inget med sidan att göra för egen del, den får Carina sköta. :-)

Den här veckan började dramatiskt för Viktor. Hans pappa fick åka in akut till sjukhuset i måndags, han trodde det var en hjärtinfarkt på gång vilket det lyckligtvis inte var men han fick ligga kvar för observation ett par dar för hans blodtryck var väldigt högt bland annat. Så Viktor kom hem tillbaka till mig, det var hans pappa-vecka nu nämligen. Han har själv varit lite krasslig (feber och halsont) pojkvaskern men idag gick han till skolan i alla fall.

Trots att han säkert funderat och oroat sig för sin pappa har han varit på gott humör. Vi har ju pratat om det en hel del också. Och jag har den inställningen att det inte hjälper någon om man oroar sig. Det är bättre att försöka ägna sig åt det man brukar istället. Ingen blir ju hjälpt av att man sitter och vrider sina händer och oroar ihjäl sig. Den sjuke blir ju inte friskare och själv kan man ju också bli sjuk av oron om det vill sig illa. Nej man ska inte ta ut eländet i förskott för då kan man ju tvingas uppleva det två gånger liksom. OM det vill sig illa. Plus att Viktors pappa hört av sig så ofta han kunnat för att tala om för Viktor hur läget var.

I alla fall. Jag satte in ett par stora bilder i ramar idag som Carina skulle ha på sitt rum. En bild av Muminmamman och en av Snusmumriken. Hon älskar Mumintrollen och deras vänner (och vem gör inte det) och det blev så fint inne på hennes rum med dessa två tavlor. När jag letade på nätet fann jag inte exakt just de bilderna men det finns ju andra. :-)



Så här sitter jag ju själv ofta...











Gänget.










Snusmumriken på väg.



Ha det bra! Kram!

En tom boll, en ny ljuslykta och en amaryllis...

Jag måste säga att jag för närvarande känner mig helt tom i bollen. :-) Detta kanske inte förvånar mina närmaste men ändå... så det kanske inte blir så väldigt lång utläggning idag.

Igår var jag in till stan där jag mötte upp med Carina i bibliotekshuset och vi satte upp utställningen på fönstren i biblioteket, vid avdelningen där man kan sitta och lyssna på skivor bland annat. Så nu ska den sitta där i två veckor.

Det är också dags att börja ordna inför vårens födelsedagsfest. Jo det är sant. För de vi firar börjar ju fylla redan i januari så det gäller att ha listorna klara och gratulationshälsningarna utskrivna. Det blir några nya årtal den här gången vilket är roligt. Sen funderade vi ju på att ändra konceptet men jag tycker nog vi kan hålla kvar själva tidsresan och lägga till nytt och dra ifrån nåt som inte behöver vara med. Så jag satt idag och kollade in (på nätet) vad som hände under 1922 och 1927. :-) Väntar fortfarande på foton från Carina, från festen den sjunde november, men så fort jag får dem ska jag lägga in några av dem här.

Här är min allra senaste ljuslykta. Jo den ska se sådär lite sned ut. Den är gjord så. Det är smide.

Sen kan jag ju erkänna att jag faktiskt köpte några röda ljuslyktor på Konsum förut också. För 9.90 styck. Jag borde väl inte köpa sånt men kunde inte låta bli när det var så billigt. Och hör och häpna, när Viktor fick se dem så frågade han om inte han kunde få ha dem i sitt rum. För han ville också ha mysigt menade han. Så när jag ska adventspynta till helgen så ska jag komma ihåg att ställa in några ljuslyktor även hos honom.

Han gillar advent och när det blir pyntat för när stjärnan kommer upp i hans fönster så har han den tänd även på natten för den lyser så fint bakom de röda gardinerna, som han drar för så det ska bli extra mysigt.


Nu när jag fortfarande har Erikas kamera till låns (säg till om du vill ha den tillbaka gumman!) kommer jag förmodligen fotografera en del av myset och lägga in här. För att få sprida lite julstämning. :-) För mig är det stämningen som är viktigast på advent och jul. Jag är ju inte troende så allt det där kristna med Jesus och så betyder ju inte så mycket för min del men just julstämningen är så härlig. Varm på nåt vis. Och då väljer jag såklart bort den stress som folk har inför julen med vilka julklappar de ska köpa och så. Jag väljer pepparkakor, lussebullar, glögg, tända ljus och ljuslyktor och mys vid köksbordet en kulen vinterkväll. Eller hela högen, jag och mina stora ungar och vovven, utspridda på olika sittplatser i vardagsrummet för att se nåt på teve ätandes choklad eller kanske twist. Mysigt.

Jag har inte köpt julklappar på säkert fem år nu och det är ju inget jag valt att sluta göra. Det finns helt enkelt inga pengar till sånt. Och då blir det ju en avstressande effekt när man faktiskt tar till sig just detta och förstår att man slipper köpa julklappar och inte behöver känna sig skuldmedveten för det. Det går ju inte att göra så mycket åt det liksom. Man slipper ränna på stan i sista minuten för att det fattas nånting som man ska köpa åt en viss person.

Jag fixar maten och julstämningen för övrigt med pynt och sånt och så får de andra stå för julklapparna, om de har lust.

Jag har en amaryllis... Som jag fick i present när jag var i övre Ullerud på diktuppläsning i början av månaden. :-)

Den är heeeeelt underbart vacker.



























Ha det gôtt i novembermörkret. Tänd gärna ett ljus och mys en stund. Kram!

Ute på uppdrag, dock ej hemligt

Nyss hemkommen från ett specialuppdrag som jag haft idag sitter jag här och känner jag mig lätt urlakad. Men det var väldigt lyckat och roligt.

Jag har nämligen varit ute på mitt allra första diktuppdrag. :-) Eller uppdrag överhuvudtaget sen jag började min praktik. Alldeles själv, utan Carina.

För några veckor sen fick jag en förfrågan från en gammal bekant och körsångarpolare från förr (Gunilla) som jobbar inom församlingen (övre Ullerud) om att vara med och prata om diktandet och även ta med minneslådorna. Så idag var det dags. Detta var mellan 14-18 (öppet hus) men vi blev klara lite tidigare i och med att de som kom var där rätt tidigt. Det blev en hel del prat, särskilt om minneslådornas innehåll. Det var mycket uppskattat att få kolla på alla sakerna. Det var både gamla och unga besökare. Dock ej så många, rätt så lagom faktiskt. Jag läste upp några av mina dikter och jag hade tagit med en bok (som jag snodde i Carinas bokhylla) av Gunnar Ehne som heter Natta va full å stjärner. Gunilla hade en bok med dikter av Victor Klarström, en khâr (karl) ifrå bygda. :-)

Så vi pratade, läste dikter, återupplevde minnen och fikade. Men nu är jag väldigt trött. Det är ju inte bara den fysiska ansträngningen av att vara med på sånt för mig utan det är tröttande överhuvudtaget att ha folk omkring sig. Även om det är fantastiskt roligt så är det tröttande, för huvet liksom. Sen är jag ju så fruktansvärt ovan vid att göra såna här saker och det gör ju sitt till. Jag har alltid gillat att läsa högt och har aldrig haft problem att göra det så sett men när det gäller att läsa ens egna dikter så blir det genast lite mer svårt. Andras dikter har man ju lite avstånd till på nåt vis.

Jag kommer nog att somna gott ikväll. ;-)

Nu kommer nästa utmaning; födelsedagsfesten på måndag nästa vecka. Imorgon ska jag plocka ordning i minneslådorna igen för att sen välja ut vad vi ska ha med tills på måndag.

Nästa vecka (efter allt kalaseri) ska jag och Carina ha en dag som vi kallar för: unna-dig-själv-dag. Sånt behöver man ibland. Ett eventuellt besök på museet och lunch på stan var på förslag från Carina. Det låter kul tycker jag. :-) Vi får se vad det blir.

Nu blir det i alla fall smörgås och te som jag ska dricka ur min Lejonkungenmugg. När varmvattnet kommer i så syns Mufasa. :-)

Jo det är faktiskt min alldeles egen mugg, fick den i födelsedagspresent en gång i tiden. Det är högst ovanligt att någon annan än jag dricker ur den.

Kram!

















Kolla! Där är han! :-)

Denna gång vet jag faktiskt vem Nobelpristagaren är

När jag fick läsa att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur så kände jag att "det var ju roligt" och den lite svala reaktionen betyder inte att jag tycker att Nobelpriset är som en 25-kronorsvinst på Triss eller så. Nej det är bara mitt vanliga sätt att reagera på sånt där. :-)

När jag pluggade litteraturvetenskap, i slutet av 90-talet, så blev alltid alla lärare/lektorer alldeles glansiga i ögonen så fort Tranströmer kom upp i diskussionen. Och de prisade honom ständigt. Men på den tiden kunde jag inte riktigt uppskatta det han skrev. Tyckte att det han skrev ibland var lite svårt att liksom ta till sig.

Så imorse tog jag fram mitt ex av Svensk Dikt som jag använde under studierna. En tjock bok full med svenska poeter och diktare och som är fullklottrad på sina ställen med sånt där "klokt" som kom fram i analyserna. Jag har alltid haft svårt att analysera dikter. För mig så går de endera rakt in i mitt innersta och stannar där eller också fattar jag inte ett smack. Och det spelar ibland ingen roll hur mycket jag får förklarat för mig att "såhär tänkte han och detta är en metafor för det och det..." Jag sitter där i alla fall och tänker att "så kanske diktaren inte alls tänkte det är nog bara du som gör det".

Jag fann dock en dikt av Tranströmer som jag hade gjort en liten stjärna vid. Vilket då innebär att jag tyckte mycket om den då när jag läste den första gången och detsamma gjorde jag nu. Här kommer den.

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, som kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Tomas Tranströmer

Den här dikten fann mig liksom. :-) Inte tvärtom.

Sen har vi ju den fantastiskt duktige och väldigt omtyckte Steve Jobs som gick bort häromdagen. Honom har jag ingen direkt uppfattning om så sett men jag läste ett citat av honom nånstans (förmodligen The Maddow Blog) och jag tyckte det var så in i baljan bra att jag lägger in det här.

"Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma — which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of others' opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs

WORD!
Som de säger på en del forum när de gillar och håller med till hundra procent om vad som skrivits i ett inlägg. :-) Jag brukar försöka låta bli att skriva svengelska eller blanda in engelska ord men ibland så går det inte att låta bli.

Ha en bra fredag! Kram!

Vy från mitt köksfönster i förra lägenheten. Ibland saknar jag faktiskt utsikten. Men det är också det enda...