Utställning av dikter i blomsteraffären

Nu tänkte jag, sent omsider men bättre sent än aldrig, :-) visa lite från utställningen i blomsteraffären tidigare i år. Det syns kanske inte så mycket av texten men att se hur de är uppsatta ger en känsla av hur det var därinne med dikter vid blomkrukor och bland lösa blommor.

Så här såg affischen ut som vi satte upp lite överallt.

Ha det bra i värmen! Kram!

Bokrelease - ännu en magisk kväll

Igår var det ju dags för bokrelease i Kulturhuset i Deje och kvällen blev precis så trevlig som vi hade hoppats. Ännu bättre än vi hoppats, den var magisk och påminde till viss del om vernissagen i kyrkan i september.

Jag var nervös innan men när folk började ramla in så släppte allt och jag bara njöt av alltihop.

Solveig och Lennart (Carinas mamma och styvfar) hade ansvar för allt tilltugg respektive försäljningen av böcker. De är båda helt fantastiska och jag kan inte tacka dem nog mycket för det jobb de la ner.

Jag tycker att det är helt fantastiskt att få uppleva allt detta. Och jag trodde att jag skulle må dåligt idag, att fibron skulle ställa till det som den gjorde till viss del efter vernissagen då jag fick migrän dagen efter. Nu förberedde jag mig med Alvedon redan när jag la mig igår kväll. Sömnen blev det dåligt med inatt. Jag somnade gott och sov tre timmar och sen vaknade jag och var klarvaken. Det gick inte att somna om på en lång stund och då blev sömnen väldigt ytlig. Sånt som hade hänt under kvällen spelades upp som en film i huvet på mig och det var ju trevligt i och för sig men inte när man vill och behöver sova. :-) Jag vaknade också vid ett tillfälle av att jag skrattade högt. HA! Men jag minns inte vad jag drömde då. Förmodligen nåt roligt.

Jag gick iväg till praktiken även idag för jag kunde inte hålla mig borta. Egentligen skulle jag varit ledig i och med ansträngningen igår men jag ville så gärna dit just för att få dela och prata om upplevelsen av gårdagskvällen med de andra. Så jag laddade med mer Alvedon (dubbelt upp) och gick iväg. De andra hade för övrigt samma känsla av gårdagen som jag, att det var så trevligt och mysigt.

Och trots att jag har haft enorm muskelvärk och varit ganska trött idag så har det känts väldigt bra.













Här är jag i farten och signerar böcker...


























Tina Bergenbrink från Bilda, professor Bengt Starrin och kommunalrådet i Forshaga kommun; Angelica Rage. De höll alla tre så fina tal och Tina läste några av dikterna som hon hade som favoriter.

Fru kommunalråd köpte en hel hög med böcker för att dela ut till sina politikerkompanjoner. :-) Och det är faktiskt mig hon tittar på just där när hon säger det. Tina ser ut att tänka "hoppsan det var inte dåligt". ;-)

Carina pratade också lite om hur det varit från första början med min praktik och hur det utvecklats till vad det är nu.

Och jag vill tillägga att det är mycket tack vare henne som det gått så bra. Hon lät mig ta allt i min egen takt och uppmuntrade mig hela tiden så att jag vågade och ville mer än jag trodde att jag kunde. Du är bara bäst Carina! Och de andra på pastorsexpeditionen går heller inte av för hackor. ;-)

Här står hon iklädd sin diakonmundering, som hon brukar använda i officiella sammanhang, lite sammanbiten för ovanlighetens skull.











Kaos i köket. När jag kom hem hade jag fullt upp med att leta vaser till de blommor jag fick.












Så här blev det när jag äntligen fått tag i vaser.










Alla blommor behövde inte vas. Denna ljuvliga lilla bukett som kom från tjejerna i blomsteraffären satt i en oasis. Och precis som temat på diktutställningen där så toppades allt med en fjäril. ;-) Tjuuuusigt!




Det är förmodligen en hemsida på gång som ska höra till boken. Den är jag inte ansvarig för dock men jag återkommer till det när allt är klart.

På tisdag nästa vecka kommer en tjej från Värmlands Folkblad och ska göra en intervju. Det blir spännande. ;-)

Ha det gôtt! Kram från en lite sliten, trött men väldigt glad person.

ett litet PS... Jag tänkte en gång för längesen, då när jag var så arg på F-kassan och satt och mailade till en av de som var ansvariga för alla de avslag jag fått, att jag minsann nån gång skulle visa både honom och de där andra som trodde att de kunde göra så mot folk. Jag önskade då att jag på nåt vis, med mina ord, skulle kunna ta upp kampen, nå ut så att verkligheten som alla som är sjuka, utslängda ur sjukförsäkringen och fråntagna all mänsklig värdighet lever i, faktiskt kom fram och blev tydlig för alla att se

Jag är där nu. Jag har börjat gå på vägen som ger mig chansen till att påverka. Och detta gör att jag känner en styrka inifrån som kommer just från den platsen i mig som fått upprättelse.

Att kämpa för en sak tar tid, precis som det måste få ta tid med rehabilitering och möjligheten att bli frisk(are) men nu känns det som om det lossnat och rullar på åt rätt håll. I dubbel bemärkelse...

En solig torsdag

Solen lyser ute, det är en fin vinterdag. Jag har fixat med dikterna som ska till blomsteraffären, laminerat och stått i. Lisbeth hade träff med damer som jobbar i Forshaga respektive Munkfors församlingar. De ska ju slås ihop alla tre och nu är det en sån där Lära-känna-period. Så de satt på övervåningen ( där jag brukade sitta förr) och tölade hela förmiddagen.

Därför var det ovanligt lugnt för min del. Jobbade på duktigt. :-) Tog några foton med mobilen. De är lite suddiga, dålig kvalitet som vanligt, men ändå...

Här använder jag "giljotinen" som Lisbeth kallar skärapparaten. :-) Jag hade laminerat och skulle skära de olika dikterna så de fick rätt storlek.















Så här ser det ut där jag sitter nu för tiden. :-)



















Nu är de färdiga.















Imorgon är jag ledig. Men trots att det är skönt med en ledig dag så har jag redan vant mig vid att vara kvar en timme längre (ibland två när lunchen ingår) och jag tror nog att jag kanske kan öka på mer timmar inom en snar framtid. Inte riktigt än dock. ;-) Kanske även börja vara där varje dag så småningom...

Det är balansen mellan arbetsliv (praktik) och hemliv som måste funka. Om jag blir för trött för att greja med det jag måste göra hemma, då är det för mycket tid på praktiken. Det ska ju väga jämnt. Om jag skulle känna att det börjar dra snett så måste jag bromsa och ta det lugnare. Så det gäller att vara uppmärksam på hur man mår.

Lisbeth och jag pratade häromdagen om att för de flesta som har varit drabbade av utbrändhet/utmattningsdepression är det en väldigt stor risk att återfalla. Hon tycker, och jag håller faktiskt med, att logiskt sett borde ju alla som råkat ut för det vara extra duktiga på att inte hamna där igen men så är det ju inte. Tvärtom. För när man kommer igång och känner att orken finns så kör man så det ryker. För man vill ju så gärna vara igång och jobba med vad det nu än är. Men ajabaja om man inte bryr sig om sig själv, då trillar man dit igen.

Nu blir det fika. En nödvändig grej för att må bra. :-)

Kram!

Av för mycket sömn blir man trött

Att sova för mycket är inte heller bra. Särskilt inte om man är van att alltid sova oregelbundet och kanske inte så många timmar i sträck som man skulle vilja eller behöva.

Inatt har jag sovit som en sten. Och det resulterade förstås i att mitt huvud är så tungt. Huvudvärken kommer som på beställning såna dagar. Suck.

Men i alla fall. Vi har varit på blomsteraffären och pratat lite med Linda-Marie angående hur hon vill ha dikterna, storlekar, teckensnitt och sånt. Så nu vet jag vad jag har att göra nästa vecka. :-) Roligt! Den 20 februari ska det vara klart att sättas upp.

Hon ville även ha en slags vernissage, en kväll då hon liksom bjuder in folk och vi (jag i alla fall) är där själva också. Och även om det känns som en lite... ja inte jobbig tanke för det är att ta i, så känns det väl kanske en aning skrajsigt. Men detta är ju nåt som jag måste vänja mig vid för man vet ju inte hur framtiden blir. Om jag ska fortsätta med dikter och utställningar och sånt så är ju det en del av det hela så att säga. Lika bra att blunda och sparka som en väldigt speciell dam, som jag kände en gång, brukade säga.

Jag tycker också att det är väldigt roligt att få vara del av den kultur som finns här i bygden, vara med och kämpa för att Deje ska synas och inte glömmas bort. Det finns så många eldsjälar häromkring som verkligen kämpar för att det ska bli bra och det är så kul tycker jag. Sen är det ju upp till Deje-borna om de också ställer upp och vill delta i det som erbjuds. Vilket man ju hoppas. Om ett samhälle ska leva så får man inte bara resignera och tycka att allt kvittar, att det inte är nån idé. Det finns en del som tycker så och jag kan förstå det också. De tar ju bort väldigt mycket service härifrån och lägger det en mil bort och det är ju ingen höjdare. Men vi får inte ge upp. ;-)

Nu har jag hällt i mig en Alvedon brus och hoppas huvudet ska lugna ner sig lite för jag ska till skolan på utvecklingssamtal efter lunch och då får man försöka ha hjärnverksamheten igång ordentligt.

Kram!











PS. apropå rubriken så tänkte jag på en grej i en av böckerna om Bert (Berts dagbok mm) där han hittar på egna ordspråk angående Fantomen. Bert är ju en stor beundrare av just Fantomen.

"När Fantomen gäspar - är han trött. Gammalt djungelordspråk."

Det finns ett till...

"När Fantomen är farsa - är han larvig."

;-)