Läget efter vitaminfastan

Status efter fastan: 

* Har hittills gått ner 4 kilo (på 10 dar) och det verkar bli mer trots att fastan är över.

* Nästan ingen värk alls i kroppen. Musklerna är fortfarande lite stela och jag har ju inte blivit av med fibron men den är mycket lindrigare nu.

* Lederna är mjukare och jag kan röra mig bättre. Kan sitta ”skräddare” utan att det känns som om benen ska gå av. Orkar städa och greja utan att känna mig helt utsliten efteråt.

* Sover mycket bättre. Vaknar mer utvilad och pigg på morgonen.

* Inga värktabletter! Hurraaaa!!!!!!

* Jag känner mig glad. (Och ännu mer knäpp och stôlli än förut 😜) Och jag är inte varken orolig eller stressad.

För första gången på evigheter så kan jag svara ärligt när nån frågar mig hur jag mår. Jag kan säga att jag mår bra och det är sant. Musklerna är stela fortfarande och jag får mjölksyra i en del ryggmuskler när jag står och diskar men jag har inte den där molande värken som är så tröttsam. 

Jag är också mer avslappnad vilket jag tror är själva anledningen till att värken är såpass lindrig nu. Som sagt musklerna är ju inte starkare så sett men de värker inte som förut och jag kan förhoppningsvis träna upp dem lite nu när jag inte hela tiden är så trött. 

Har fått tillbaka gnistan. Jag har mer energi och vill göra sånt som jag inte orkat på flera år. Tar lite i taget dock för jag vill inte ta i för hårt. Men jag mår bra i både kropp och själ för första gången på många, många år. Så fastan var värt allt besvär, all värk och trötthet i början och den ständiga hungerkänsla som i alla fall jag hade. Det stod ju i fasteschemat att den skulle gå över efter ett tag.

Som den retsticka han är så såg Viktor till att jag kände matlukten extra mycket när han skulle äta sin mat. Skitungen! Jag gnällde på honom och sa att han skulle stötta mig när jag fastade. Han skrattade bara. Men han är så go och han menade inget illa.

Tror faktiskt han är lite stolt över mig för att jag orkade genomföra fastan.  Jag är själv stolt att jag orkade för jag mådde fruktansvärt dåligt i början. Men ju mer bôs som ska ur kroppen desto sämre mår man väl när det börjar rensas ut. 

Jag har börjat äta nu igen men jag tar det försiktigt så att magen ska vänja sig. Längtar fortfarande efter rostat bröd men det får vänta lite till. 

Men så småningom ska jag väl ha mig en rostad skiva Längtan (världens godaste mörka bröd som är mums att rosta) med ost. 😊 Ser fram emot det. Är inte namnet på brödet helt underbart? Längtan. 

Det gäller också att jag tar väl hand om mig själv framöver så att jag kan få njuta av att må så här så länge som det nånsin går. 

Kram på er! 

💖

Frusen fredag

Det är så in i baljan kallt ute så man kunde frysa hôvvet av sig! Det är inte nog med att det är mer minusgrader än vi är vana, det blåser ovanpå det. Burr!

Gårdagen gick bra, även med huvudvärk, men det var på gränsen. När vi kom hem från utvecklingssamtalet så kastade jag av mig ytterkläderna, sprang ut i köket och gjorde i ordning ett glas med Alvedon, värmde min kornpåse och bryggde kaffe. Sen hällde jag i mig Alvedon och en kopp kaffe, tog min kornpåse på nacken och la mig på sängen en stund. Där fick jag ligga tills värken försvann och jag kände mig som jag skulle igen. Sen dess har jag inte haft ont i huvet. Och inatt har allt varit återställt till det vanliga med min oregelbundna sömn. ;-)

Utvecklingssamtalet drog ut på tiden för vi hade en del att prata om i och med Viktors tionde år med lite planering i ämnen och sånt, och hade jag inte haft huvudvärk så hade det bara varit trevligt men nu blev det rätt så jobbigt. Och ju mer man försöker kompensera att man har ont desto mer spänner man sig och desto värre blir det.

Men som sagt; idag är allt som vanligt. Jag har ledig fredag och har köpt semlor som vi ska ha till fikat. Jag tänkte köpa även förra fredagen men då fanns det inte en semla kvar på Konsum. Men jag sa inget om det till Viktor för då hade han gnölat om semlor hela veckan. Och sånt gnöl gillas inte.

Och imorgon ska jag iväg och se på innebandy. :-)

Testade att lägga in copyrightmärket på bilden, på lattjo. Det var ett pillande men till slut fann jag verktyget och kunde få dit det. Det finns en hel del variationer hur man kan få det att bli synligt nog. Det behövs rätt stora bokstäver. Jag får väl experimentera.

Tänkte det kunde vara kul att kunna göra så med de egna fotona om man har lust. :-)

Ha en härlig fredag! Kram!

Av för mycket sömn blir man trött

Att sova för mycket är inte heller bra. Särskilt inte om man är van att alltid sova oregelbundet och kanske inte så många timmar i sträck som man skulle vilja eller behöva.

Inatt har jag sovit som en sten. Och det resulterade förstås i att mitt huvud är så tungt. Huvudvärken kommer som på beställning såna dagar. Suck.

Men i alla fall. Vi har varit på blomsteraffären och pratat lite med Linda-Marie angående hur hon vill ha dikterna, storlekar, teckensnitt och sånt. Så nu vet jag vad jag har att göra nästa vecka. :-) Roligt! Den 20 februari ska det vara klart att sättas upp.

Hon ville även ha en slags vernissage, en kväll då hon liksom bjuder in folk och vi (jag i alla fall) är där själva också. Och även om det känns som en lite... ja inte jobbig tanke för det är att ta i, så känns det väl kanske en aning skrajsigt. Men detta är ju nåt som jag måste vänja mig vid för man vet ju inte hur framtiden blir. Om jag ska fortsätta med dikter och utställningar och sånt så är ju det en del av det hela så att säga. Lika bra att blunda och sparka som en väldigt speciell dam, som jag kände en gång, brukade säga.

Jag tycker också att det är väldigt roligt att få vara del av den kultur som finns här i bygden, vara med och kämpa för att Deje ska synas och inte glömmas bort. Det finns så många eldsjälar häromkring som verkligen kämpar för att det ska bli bra och det är så kul tycker jag. Sen är det ju upp till Deje-borna om de också ställer upp och vill delta i det som erbjuds. Vilket man ju hoppas. Om ett samhälle ska leva så får man inte bara resignera och tycka att allt kvittar, att det inte är nån idé. Det finns en del som tycker så och jag kan förstå det också. De tar ju bort väldigt mycket service härifrån och lägger det en mil bort och det är ju ingen höjdare. Men vi får inte ge upp. ;-)

Nu har jag hällt i mig en Alvedon brus och hoppas huvudet ska lugna ner sig lite för jag ska till skolan på utvecklingssamtal efter lunch och då får man försöka ha hjärnverksamheten igång ordentligt.

Kram!











PS. apropå rubriken så tänkte jag på en grej i en av böckerna om Bert (Berts dagbok mm) där han hittar på egna ordspråk angående Fantomen. Bert är ju en stor beundrare av just Fantomen.

"När Fantomen gäspar - är han trött. Gammalt djungelordspråk."

Det finns ett till...

"När Fantomen är farsa - är han larvig."

;-)

Rapport från en sömnlös utställare

Så var det dags då. Ikväll är det vernissage. (Gulp!)

Jag har sovit väldigt dåligt inatt, inte så konstigt kanske, men det är ju så typiskt. Somnade som en sten och sov gott i drygt tre timmar då jag plötsligt vaknade med ett ryck. Sen var det kört. Så fort hjärnan började knarra igång så var det som förgjort att somna om. Och så blev jag hungrig ovanpå allt. Suck. Jag slumrade väl lite på morgonsidan och klockan blev halv sju alldeles för snabbt...

Nåja. Det får väl gå ändå. Jag är ju ledig imorgon och får väl vila då. Värken i kroppen har varit extra besvärlig de senaste dagarna och om det beror på anspänningen och ansträngningen inför utställningen vet jag inte för det går ju fram och tillbaka annars med. Men det påverkar säkert.

Vi ska till kyrkan strax efter lunch och fixa det sista och då skulle visst nån från radio komma dit också. Carina hade fått en förfrågan och mailade till mig igår kväll om detta. Hon har ju skickat ut pressreleaser åt alla möjliga håll. Så det gäller att ha hjärnan fullt laddad idag. Vilket blir svårt med tanke på hur lite sömn jag fått... hoppas bara att rätt ord är lagrat på rätt ställe. ;-) Tänk vad bra om man kunde göra en diskrensning! Det kunde allt behövas.

Igår hade vi fullt upp med att placera ut dikterna och se till att de syns, står bra och att vi kan få plats med ljus och sånt. Vi använder allt möjligt som uppställningsplatser kan jag säga. Draperar stolar och annat med gråsvart tyg som vi sedan placerar pannåerna med dikter på. Vi använder också notställ, inte helt fel faktiskt. Kyrkan är sig inte lik sen vår framfart. Men det är ju fantastiskt att kunna använda en sån byggnad till detta.

Jag har alltid känt mig väldigt hemma i kyrkan här. Det kan ju bero på att jag lekte i närheten när jag var barn men det kan också vara en annan känsla av samhörighet med själva platsen. Och som jag sagt förut; kristen är jag ju inte men jag tycker väldigt mycket om själva kyrkan som sådan. Och även kyrkogården och området runtomkring.

Var hos min farmor igår och gav henne en specialversion av dikterna i ett häfte som jag fixade ihop häromdagen. Hon ser ju så dåligt och jag förstod ju att hon inte skulle kunna komma på själva vernissagen så nu kan hon istället läsa dikterna i lugn och ro hemma under sin skarpa lampa och sitt förstoringsglas. Hon blev alldeles tårögd när jag pratade om utställningen och även när hon fick häftet. Hon har hängt med i det mesta som stått i tidningar och talats om angående sjuka och utförsäkrade och särskilt under Påskuppropet. Hon är väldigt intresserad av och engagerad i det hela.

Nu ska jag försöka koppla av lite, sova går nog inte. Det är jag nog för stressad för. Men detta är ingen jobbig stress och jag vet att ikväll kan jag koppla bort allt och slappna av för då är själva starten klar. Själva startskottet liksom. Sen ska utställningen stå i kyrkan fram till den 27:e september för att åka vidare nån annanstans som jag inte vet ett skvatt om just nu. :-)

Om hjärnan inte tagit semester helt imorgon skriver jag en skvätt och talar om hur det gick. :-)

Kram!

Värmen äntligen här, fast kan man lita på att den stannar?

Idag är det VARMT! Och jag njuter av det så mycket jag orkar. Kom nyss hem från en promenad i skogen, jag tog ingen i morse för jag skulle iväg och träffa min psykolog. Och jag har varit lite seg och trög ett tag nu i och med min brist på sömn så nu får det lov att bli skärpning.

Det är ju lättare att hålla sig till läggningstider som är rimliga under den mörkare delen av året, det faller sig liksom naturligt då att man ramlar i säng tidigare. För mig i alla fall.

Det kändes helt fantastiskt att bara kunna gå ut i t-shirt och byxor idag. Shorts om man vill också för den delen. Jag har öppnat korsdrag här inne och det är så skönt. Luften som kommer in doftar ljuvligt. Det gör det däremot inte inne i lägenheten. Fortfarande, trots vädring ständigt när jag är hemma, finns doften av askkopp så fort man stängt till och varit borta ett tag. Jag kände det när jag kom hem förut. Så det blir nog att snarast fixa med tapeter eller måla så att skiten kommer bort nån gång.

Jag tror att min psykolog har en slags reservoar med energi som hon tar lite ur och ger mig varje gång jag träffar henne för efter mötena som jag haft med henne har jag känt mig stark, glad och piggare än innan. Samtidigt så är det säkert hennes bemötande och själva samtalet som gör det också. Men det känns som om jag fått en snabb påfyllning när jag varit där och den brukar jag kunna ta till mig och använda resten av dagen.

Det som är viktigast just nu är att jag ägnar mig åt vad jag vill, behöver och hur jag mår. Att jag faktiskt gör såna saker som är bra för mig, som gör att jag återhämtar mig när jag använt upp mycket av min energi. Att jag bygger upp ett förråd av energi som inte tar helt tvärt slut utan att det hela tiden finns en reserv och som jag kommer ihåg att fylla på.

Det är när jag blir trött och energilös som hopplösheten sätter in och jag inte orkar sånt som jag egentligen skulle orka men då inte gör för jag har ingen lust. Det är så enormt viktigt att ta vara på den energi man har och att inte slösa den på sånt som dränerar en fullständigt. Jag återhämtar mig genom att ta promenader, helst i skogen. Jag återhämtar mig också när jag får ha det helt tyst omkring mig, det spelar ingen roll vad jag gör, tystnad är viktigt för mig. Då vilar hjärnan och behöver inte hantera en massa intryck genom hörseln åtminstone. Att skratta rejält är också en stor energikick. :-)

Det var alltså därför jag gick min skogstur nu på eftermiddagen för jag längtade efter att komma ut i skogen. Jag tänkte inte som jag brukar att jag kan ju vänta tills imorgon. Jag gick nu för jag ville gå nu, jag behövde gå nu. Sen att det var fullt med ungar på cykel överallt som tjoade och stod i fick jag väl stå ut med. :-) De var ju inte inne i själva skogen men på cykel/gångbanan.

Isac har blivit tillfällig tidningshund. Eller tillfällig blogghund då kanske. Om man går ned längs fotona på dessa ljuvliga hundar så finner man en bild på vår egen lille skrutt. :-) De är ju för goa alla vovvarna. Det är nog det enda dagis jag skulle kunna tänka mig jobba på. Mycket roligare än en massa skrikiga, snoriga ungar... ;-)

Nu väntar disken. Sånt där tråkigt nödvändigt som man också behöver göra då och då. Hehe...

Ha det bra! Kram!

Örnbäbisen har fått namnet Solo och har blivit så stor nu. :-)

Från en ljusgrå liten ulltott till en större gråsvartbrun matglad typ. De växer fort de rackarna. Solo kom ju ut ur ägget den 11 april har jag för mig.

Hoppsan, nu går visst åskan också. Det brumlade till. Jaja, det var väl väntat med denna hastiga värmebölja...