Hundliv på lördagen

Sent igår kväll när jag av en händelse tittade in här på bloggen så upptäckte jag att Twitter-funktionen inte längre funkade. Det vill säga den där det står "follow me on twitter". Nehe. Så då tog jag bort den helt, det var ju lika bra. Sen försökte jag finna nån annan möjlighet att lägga in nåt liknande men fick ge upp.

Jag känner mer och mer att Blogger inte är nåt för mig i och med förändringen. Och jo jag har kollat runt lite på andra möjligheter men har ännu inte liksom hittat nåt som känns bra. Ska väl ta en runda till.

Under helgen, från fredagen den 16 tills idag söndag 18, är det bokmässa i Karlstad på Värmlands museum. Där har "Vägen Upp" haft en väldigt bra plats på Sensus bord. :-) Jag var dock inte med själv för jag hade inte ork eller energi till detta och när jag hörde vilken tillströmning det var redan på fredag så är jag glad att jag avstod. Erika var där en stund på fredag och hon sa att det var mycket damer runt 60 och en bit över (just då i alla fall) och de flesta var stressade och hetsiga. Hon ville gå där i lugn och ro men blev mest knuffad på och sånt är ju en aning tröttsamt.

På plats vid Sensus bord är/var Carina och Ingrid Kåwe (från Sensus). De är värda all uppskattning och beröm för det jobbet. Ska bli intressant att höra vad Carina har att berätta imorgon. :-)

Igår hade jag besök av min absoluta favoritvovve. Jag tog med datorn och mitt lördagsgodis till soffan och sen höll vi till där i stort sett hela eftermiddagen. Båda lika trötta kan jag säga. Viktor satt som vanligt fastväxt i stolen och spelade Batman-spel på datorn.

Zzzzzzzzzzzz...




Ha en bra söndag. :-)







 Mitt Twitter finns här 

Regnet det bara öser ner....

...och jag blir så blöt om både skor och strumpor... Nja riktigt så farligt är det väl inte. Åtminstone inte idag. Än. Igår regnade det konstant, hela dagen.

Det var ett tag sen jag skrev men nu är jag här igen. :-) 

Jag var och hämtade Isac förut. Matte har semester den här veckan och skulle in till stan på nåt jox och sms-ade mig imorse och frågade om vovven kunde vara här i eftermiddag. Och det kunde han ju. När man kommer in och ska hämta Isac blir man nästan överfallen av en hund med glädjefnatt så man får helt enkelt vända ryggen till och stå där tills han lugnat ner sig. :-) Nu ligger han i soffan men är fortfarande lite orolig och ska lyssna och kolla. Han brukar springa runt en bra stund innan han väl tycker att det är nog med kollandet och lägger sig. Då har han liksom gjort sig hemmastadd och kan ta det lite lugnt. 

Det är semestertider på pastorsexpeditionen. De som är kvar, förutom jag och Lisbeth, jobbar med konfirmanderna som läser sista veckan nu. Och den här veckan håller de till borta vid kyrkan. Till helgen är det konfirmation efter tre veckors intensivläsning och de har också varit iväg på läger.

Både igår och idag så var det bara jag och Lisbeth där borta. Men vi har så roligt så det går ingen nöd på oss. Lite tomt och konstigt är det ju förstås.

Fick en mysig bild på mobilen idag som jag skickade vidare till min mail för att kunna se den i större format. Jag har ju en sån där vanlig gammaldags modell där skärmen är liten som en skrutt.

Viktor håller i en liten kattunge som hans kusiners katt är mamma till.

Så här ser hon ut. Detta foto togs när kattungarna var väldigt små. Och så in i baljan söta! Jag tror mamman heter Maja. De är fyra stycken och har fått lite roliga namn. Jag vet bara tre av namnen: Torsten, Gustav och Doris. Vad den fjärde heter kom inte heller Viktor ihåg sist jag frågade.

Söta eller hur?




Ha en bra dag, regn eller ej! Kram!

Internationella Fibromyalgidagen 12 maj

Som rubriken säger så är det den internationella Fibromyalgidagen idag. Jag hoppas att den uppmärksammas på många ställen och att framförallt anhöriga till människor med fibro, friska människor överhuvudtaget, tar chansen att lära sig vad det innebär att ha just denna sjukdom. Okunskap är ett stort problem. Och motviljan att försöka förstå nånting som inte syns på utsidan men som finns i varierad styrka på insidan och ibland bryter ner en totalt. 

En sjukdom som fortfarande många avfärdar med att det är påhittat. Men varifrån kommer värken i kroppen då? Och en sak till; hur man upplever värken och sjukdomen i sig beror på vem man är som individ. Vilket också gäller för en hel drös andra sjukdomar faktiskt.

Det är svårt att förklara hur fibromyalgi påverkar utan att bli väldigt långrandig för det har nämligen inverkan på i stort sett allt i ens liv. Hur man sover, om man orkar motionera, vilken mat som passar den numer extremt känsliga magen, koncentration, tålamod... ja i stort sett allt. Fibron är med överallt.

Det svåra är att liksom hitta sig själv igen när man fått fibro för den person man var förut finns ju nästan inte längre. Man har blivit en annan person med helt andra behov än förut. Det påverkar också ens självkänsla och självbild. När man inte längre känner igen sig själv så tappar man fotfästet för ett tag. Och det kan ta lång tid innan man kan förlika sig med att man inte längre är den starka och energiska människa man en gång var. Jag jobbar fortfarande på det även om jag kommit en bit på väg. Man blir arg och frustrerad när ingenting fungerar. Och om/när man blir misstrodd mitt uppe i allt blir det ju förstås ännu värre.

Dagen efter hyllskruvandet med diverse möbelflyttning så fick jag mjölksyra i nacken och axlarna av att diska. Allt har fått stå som det blev från i måndags för jag måste vila så att musklerna orkar med nästa omgång. Och nu har jag ju också ägnat mig åt Isac och då blir det han som får min uppmärksamhet och min energi. Det är ju också så jag vill ha det. Möblerna står ju kvar, de springer ingenstans, och att umgås med honom ger mig en hel del annat. Han är medicin på många sätt. En levande varelse som behöver mig en stund. Och framförallt så får jag motion vilket jag ju också behöver.

Och på tal om Isac så fick han stanna en natt till. Han skulle ju ha hämtats igår men tåget som matte skulle åka med blev så försenat att det var lika bra att han fick stanna. Det är så tråkigt att sitta uppe och vänta och vi visste inte hur sen hon skulle bli. Han ligger just nu i soffan som en slöfock. :-)

Det var rätt kallt imorse när vi var ute, det blåste friskt, men det regnade inte som tur var. Solen var faktiskt framme. Igår såg jag att häggen är på väg att börja slå ut. Det känns konstigt att se det när man går där påpälsad som vore det i november. Luktar gott gör det också. Och när man är ute sådär tidigt på morgonen så har man endast fåglarna till sällskap. Ytterligare en fördel med att gå ut tidigt även om det tar emot när man kravlar sig ur sängen. Även spirean är på gång, det såg jag igår när jag gick förbi ett hus där de hade en spireahäck. Så trots att det ibland inte känns så är våren här. Kommer värmen och solen ovanpå all denna blöta så kommer allt att explodera i blomning.

Ha en jättebra dag och om ni känner någon med fibromyalgi så tänk på och respektera den personen lite extra. Passa på att lära er om den osynliga (men dock så närvarande) sjukdomen.

Kram!


PS.
Hittade denna länk för ett tag sen. Nyttig läsning för alla tvivlare.

http://www.maritasimring.se/fibromyalgi.htm

Bilden är tagen härifrån.











PS2. Anledningen till att Fibromyalgidagen är just den 12 maj har jag hört beror på att Florence Nightingale föddes den 12 maj (1820) och det sägs att hon var drabbad av just fibromyalgi.Hon var ju sjuksköterska och även utbildad diakon (enligt Wikipedia).

Florence Nightingale (1820-1910)

En lång och regnig promenad gör Isac till en trött vovve.

Tidigare ikväll tog jag och Isac en ganska lång och blöt men ändå trevlig promenad. Det var nog den blötaste promenad jag någonsin varit med om, åtminstone på väldigt länge, så jag har hängt upp mina blöta kläder, hans blöta koppel och de två handdukar jag fick använda för att torka av honom med. Han torkar sig rätt bra själv förresten, man behöver bara hålla upp handduken så stryker han sig duktigt mot den. :-) 


Vi är hundvakt tills imorgon för matte är på kurs så då får vovven vara här. Han ligger och sover i soffan just nu, jag ser bara nosen på honom. Jag smög fram kameran och tog en bild. Han märkte det inte för annars brukar han bli sur när kameran kommer fram. Jag tog en bild precis innan han la sig och han är inte direkt nöjd. Blänger surt på mig. Erika har sagt att hela han slokar och tjurar när man ska ta kort på honom och det har hon rätt i, det märks. I alla fall ibland.

 Storbläng.

 Zzzzzzzzzzzz...

Mina kängor efter promenaden. Dessa har aldrig svikit mig förut, jag har alltid gått torrskodd med dem, men nu har de gett upp. Dagens rotblöta var för mycket. Nu är de fyllda med tidningspapper ovanpå det ljumma elementet i väntan på att få torka.

Och imorgon är det fredag. Igen. Vad fort veckorna går.

 Ha det gôtt! Kram!


Här kommer lite nyheter...

Viktor och jag på promenad

Igår tog vi en solig promenad på eftermiddagen tillsammans med Erika och Isac som faktiskt var lediga även igår. Idag jobbade hon som vanligt. Och det tyckte Viktor var trist för allt blir så mycket roligare när Erika och Isac är med. Enligt honom. Gamla morsan är inte lika rolig liksom...

Och jag kan hålla med om att promenader går lättare när Isac är med. Man tänker inte på hur långt man gått, inte att fötterna värker och benen är trötta. Då tittar man bara på hur Isac nosar och om han får vara lös en stund, ränner han som en galning och skuttar omkring bland träden.

Men vi gick iväg i alla fall och idag tog jag med kameran för solen strålade ju så vackert och jag tänkte försöka ta lite bilder längs vägen.

Isen ligger blank på älven.













Våra skuggor är flera meter...













Månen var faktiskt framme också.













Visst har himlen en helt fantastiskt blå färg. Och jo det är månen som är som en liten vit prick där nånstans. :-)





















































När vi kom hem blev det fika och nu ska jag vila mina trötta fötter. :-)

Ha det gôtt! Kram!

En helg med Isac och ett bussminne

Den här helgen, plus idag, så har jag och Viktor varit hundvakter så jag har haft min lediga dag idag. Det är så mysigt att få gosa med Isac och liksom få rå om honom. Ta långa promenader och gå bort lite av magfläsket. ;-)

Det enda jobbiga är att han vaktar hela tiden och skäller på alla som går in eller ut genom porten. På dagtid går det ju an men på natten är det värre. Och när fiskepojkarna ränner som de gör både dag och natt så kan det bli lite dåligt med sömnen... Men det får ju gå det med.

Jag trodde i min enfald att de kanske skulle resa hem under lovet, som de flesta ju gör när de bor borta under terminerna, men där fick jag tji. Detta är ju sistaårselever också så de kanske inte har lust att åka hem och umgås med familjen och de vänner som bor där. De umgås hellre med varann, åker och fiskar, har fest och så. Jag ser fram emot när de flyttar härifrån för gott till sommaren... egoistiskt jag vet men dessa pojkar (i stort sett allihop som går dessa utbildningar) tar över hela samhället när de anländer på hösten. De är som gräshoppor, bara brer ut sig och tar för sig liksom. Och jag har också hört att de lokala killarna är rätt så förbaskade på dem för de tar ifrån dem alla tjejer... ;-) Jojo...

Men nu är i alla fall Isac hemma hos sig igen, hos matte, som han nog trodde övergett honom, han tror alltid det om hon så bara går till Konsum, så han är nöjd och glad.

Idag har det snöat en del fast nu har det övergått i regn så det är en blöt historia när man ska gå ut. Och bussar kör ner i diken och det ena med det tredje. Det har hänt två liknande olyckor med buss på samma sträcka på väldigt kort tid nu. Man undrar ju om det är bussarna som är dåligt rustade, om chaufförerna är slarviga eller om det beror på nåt annat. En del kör som galningar faktiskt så man vet ju inte hur det gått till.

Under de år som jag åkte buss till och från jobbet i Karlstad så var jag aldrig med om några olyckor även om väglaget ibland var värre än värst. Det snabbaste jag åkt in till stan, på vinterväg med rätt mycket snö, var på en knapp halvtimme och då gick det undan. Det tar runt femtio minuter annars, mer om det är mycket snö. Det var ingen rolig färd. Han som körde såg lite farlig ut, stor och kraftig med tatueringar (har jag för mig), spelade jobbig musik och hade en stor mössa neddragen i pannan så man knappt såg hans ögon. En sån där chaufförsmössa liksom. Som om han var kapten i bussen. Vi (jag, Adde och Erika - de gick på gymnasiet och då var det han som körde ibland) kallade honom för Mössa'. Om jag såg att det var Mössa' som körde så visste jag att jag skulle komma fram ovanligt fort oavsett väglag. :-)

Han var kanske väldigt snäll och go privat och så, man ska inte döma folk utifrån utseendet, men han såg i alla fall farlig ut där han satt bakom ratten i bussen. Och man kunde ju inte ta sig en tupplur precis för man hade fullt upp med att inte trilla av sätet i kurvorna. Ja jag kunde förstås tagit på mig bältet men... nu gjorde jag inte det. Jora så att...

En annan busschaufför kallade vi för Tandbôrsten (och gör fortfarande förresten) men det är en annan historia... ;-)

Så här gör Isac när han frågar om han får komma upp och lägga sig i sängen. :-) Han lägger huvet på sängen och tittar bedjande. Vem kan motstå detta?

Kram!

En lite sömnig söndag

Gårdagen ägnades åt sociala aktiviteter. Det var väldigt trevligt alltihop. Först var jag iväg på innebandy, det var en turnering för pojkar födda -99, så det var många lag och många matcher. Fast laget jag skulle titta på hade endast två matcher att spela. Den första vann de och den andra förlorade de. Vilket innebar att de inte behövde iväg till Karlstad idag för att spela mer. Åtminstone två trötta föräldrar tyckte det var rätt skönt. :-)

Jag beundrar verkligen de föräldrar som kan hålla på med detta nästan varenda helg. Det är kanske matcher under veckorna med förresten. Och sen är det träning däremellan. Pust. Jag skulle ha kroknat rätt snabbt kan jag säga.

Efter innebandyn så gick jag och besökte min farmor. Vi fikade och pratade och hade trevligt. Hon verkade lite trött och andfådd igår så jag blev en aning oroad för henne. Jag ska försöka titta till henne oftare. Hon är nämligen en sån person som inte gärna ber om hjälp så man får hålla ögonen öppna och se till att hjälpa när man ser att det behövs.

Idag har jag tvättat, som vanligt, och haft besök av Erika och Isac. Alltid lika mysigt när de kommer. :-) Och nu är tvätten vikt, disken diskad och jag är lite sliten efter en väldigt aktiv helg. Trevlig men man blir ju trött ändå. Fast glad. Men trött... ja ni fattar...

Tillfälligt avblåst. Jag hejade på dem i vita tröjor. :-)












Det är minsann inte lätt att fotografera folk som spelar innebandy. :-)











Det ödesdigra slutresultatet som innebar förlust för HIBS - Hagfors innebandysällskap. Matchen var inte riktigt slut än just när jag tog bilden men det höll i sig tills den öronbedövande tutan ljöd när det stod 15 spelade minuter.







Men trots förlusten i andra matchen så var jag stolt över min systerson, Albin, som gjorde några väldigt fina mål, i båda matcherna faktiskt.

Kram!

Så här blev Viktors sockor förresten. :-)

Ett 15-årigt nobelpris och en spanande vovve

Mitt eget nobelpris, Viktor, fyllde 15 igår och jag hoppas han blev rejält firad hos sin pappa. Vi firade ju honom i förväg redan förra lördagen fast vi hade ingen tårta dock. :-)

Den här helgen har jag verkligen känt mig trött och sliten. Och även om jag gillar min praktik väldigt mycket så ser jag fram emot ledigheten över jul och nyår. Förra året blev jag lite otålig innan jag fick börja igen men i år känns det som att jag kommer att njuta av att vara ledig. Jag har jobbat flitigt så jag känner mig nöjd. :-)

Igår var jag hundvakt, Erika skulle in till stan en sväng och kämpa sig fram i de folkfyllda affärerna, så Isac var här under eftermiddagen. Efter ovädret som var i fredags med snö och regn så hade det förstås frusit på, vad annars, och även om det är sandat så finns det vissa fläckar där det är fullkomligt livsfarligt att gå. Vi hamnade på ett sånt ställe jag och Isac när vi tog en promenad. Han såg ut som Bambi på is medan jag stod en bit ifrån och skrattade åt hans tappra försök att gå. Han gjorde sig inte illa som tur var och till slut satte han sig ner. Väntade på att jag skulle sluta skratta och börja gå. Vi fick gå vid sidan av, i snökanten, för att komma vidare. Och det var minsann inte lätt att gå en runda för det var ju inte sandat överallt bara vissa stråk.


På spaning efter matte som rymt. Nej hon har ju bara gått till bussen...











Idag är det tredje advent och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagar. Idag var det kämpigt på grund av att jag är så fruktansvärt trött. Men jag hade inte så mycket tvätt så det blev inte så långvarigt. Tur det.















Och nu sitter jag här, har druckit en kopp te, ser på Supernatural och stickar sockor. :-) Ska återvända till bröderna Winchesters äventyr och deras märkliga upplevelser. Ha det gôtt. Kram!

Bagarmästare Blom

Andra advent idag. :-)

Gårdagen ägnades åt bak. Ja det blev både mjuk pepparkaka och lussebullar. Som vi glatt glufsade i oss till eftermiddagsfikat. Den första kakan jag gjorde blev lite väl stekt om jag säger så. Och det var inte mitt fel för jag hade ställt in ugnen på det gradantal som stod i kokboken. Men nu använder jag mig oftast av Kajsas Kokbok från forntiden så det kan ju ha berott på det. När jag kollade i en nyare kokbok stod det mycket lägre temperatur där. Det slutade med att jag fick göra en till och grädda den på vanlig kaktemperatur. Då blev det bra.

Erika och Isac kom hit en stund och vi hade ett litet minikalas för Viktor som fyller 15 nästa lördag men eftersom han inte är hemma här hos mig då så passade vi på att fira honom nu. Han fick lite presenter å så... Den sista Harry Potter-filmen (som han naturligtvis såg på på stört) och bland annat en bok som han nog snart har läst ut. Han läser och läser...


Förberedelser inför kakbak. Jag fick leta bland mina former för att hitta en som var stor nog. Det behövs en rätt stor form till just mjuk pepparkaka.
























Fikatajm!












Ha en fortsatt bra söndag! Häj!

Ett tänt ljus och ett stryktips

Idag är det ju första advent och jag hade faktiskt fått i ordning så jag kunde tända första ljuset imorse när jag åt frukost. :-)

Så här ser min adventsljusstake ut. Den är fylld med stenar istället för mossa eller bomull. Dels är det väldigt praktiskt för det börja ju inte brinna i den och dels älskar jag stenar så det är min alldeles egen komposition liksom. Fast det kanske är fler än jag som använder stenar, vad vet jag.



Erika och Isac kom på besök en sväng (trevligt) och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagarna (inte lika trevligt men ändå rätt okej).

Eventuellt väntar en stund vid strykbrädan senare och då kanske jag tar lite hjälp av bröderna Winchester från Supernatural. :-) Häromdagen när jag stod och strök gardiner, som inte är det roligaste man kan göra, så hämtade jag datorn och ställde den framför mig på diskbänken och såg på ett avsnitt av Supernatural. Jag är inne på säsong tre nu. När den gick första gången på SVT såg jag första säsongen och tyckte väl kanske inte den var så värst bra men ändå, den hade nåt som gjorde att jag faktiskt ville se den. Men sen blev det ändå inte att jag fortsatte titta. Konstiga sändningstider och jag vete tusan vilken kanal den hamnade på. Den försvann från min radar liksom.

Och visserligen kanske inte varje avsnitt håller toppkvalitet, det beror ju på vad man jämför med och jag tänkte att hur i hela friden kan man hitta nåt att fylla avsnitten med i SJU säsonger?! Ja det är sant. Den är inne på sjunde säsongen nu. Men den blir mer humoristisk efter ett tag och det blir både roligt och spännande. (Och ibland blir det ganska äckligt så man ska nog helst inte äta när man ser på den...) Så visst... men ändå. Sju säsonger, det är rätt länge.

Dean och Sam ser lite fundersamma ut. :-)

Ha det gôtt! Kram!

Söndag med pizza och "bergsbestigning"

Efter ytterligare en trevlig eftermiddag, idag med Erika och Isac, så sitter jag här och känner mig nöjd och trött på ett sånt där härligt vis. :-) Har fått låna Erikas digitalkamera så idag har jag fotat en del. Vi var ute på promenad förut, jag klättrade stelbent i vårt väldigt lilla berg här intill. Ja vi kom överens om, jag och Erika, att man nog inte kan kalla det för en kulle för det är väldigt bergigt och rejält brant. Vi var uppe där de skjuter raketer på valborg. Och jag kände mig väldigt... ja... ovig liksom, vilket väl är milt uttryckt. Erika skrattade och fick ge mig en hjälpande hand vid ett tillfälle för att dra mig upp. Mina skor fick liksom inte fäste. Säger vi. :-) Ehrm... Det var lite lättare att gå ner faktiskt.

I alla fall. Det har varit en fantastiskt vacker höstdag, njutbar temperatur och solen har lyst från en klarblå himmel. Erika kom hit vid lunchtid och vi beställde pizza. Sen var jag tvungen att göra klart i tvättstugan innan vi kunde gå ut på promenad, jag tvättar ju på söndagar. Och efter promenaden gick vi hem och drack kaffe och åt blåbärsmuffins.

Så jag kan verkligen säga att det har varit en härlig dag. :-)

Och förresten... kollade på SVT:s TV-tablå förut och ikväll klockan 21.30 börjar serien Mad Dogs sändas på ettan. Vilket sammanträffande! Så det kan bli.

Här kommer lite bilder från vår promenad.

Första bilden är utsikt över Forstjärn där raketerna speglar sig i vattnet på valborg. På andra sidan där borta brukar allt folket stå och vara förväntansfulla och även fulla på annat sätt är ju en del.




































Ha det bra! Kram!

Måndag med liten dikt och (självplågande men ändå rolig) nostalgi

Så var det måndag igen. En måndag som känns lite sömnig måste jag säga. Det har inte blivit så mycket gjort idag men ibland har man ju såna dagar. Helgen däremot var ju rätt så välfylld med aktivitet, Isac var ju här på lördag och sov över tills igår och igår kom Erika för att hämta honom och stannade ett tag. Viktor blev klippt och han blev så fin. :-) Jag rände i tvättstugan igår eftermiddag också. Så det var fulltecknat liksom. Kanske därför jag är extra sliten idag.

Idag fick det mesta ligga nere när det gäller laminering och sånt för Carinas dator hade kraschat så vi kunde inte skriva ut nånting. Så det blev ändrade planer men det gjorde inte så mycket.

Läste bland annat i en pärm med dikter och jag fann en (bland många) som jag tycker är bra. Den är skriven av Ann-Kristin Åklint och finns med i en diktbok som heter Skymningspendlaren.

Omvänt

Jobbet hemligt hemlikt
hemmet hemligt jobbigt
avkopplande arbetsliv
hektiskt hemliv
semester är mammaledighet
mammaledighet är mammaarbetstid
arbete är fritid
fridtid
tid för tankefrid

Ann-Kristin Åklint

Det där med mammaledighet som är mammaarbetstid är väldigt träffande tycker jag. ;-)

Satt här och letade på Youtube efter nåt som hade med måndag att göra, för jag är lite seg i huvudets kola idag och ville ha nåt lättsamt att glo på. Hittade då ett klipp som heter "Nostalgi från Äntligen Måndag". Nostalgin syftar på hur SVT var under 80-talet, vad som visades i teve i våra två kanaler helt enkelt.

Äntligen Måndag är en programserie som visades 94-95, och som jag inte har sett alls, med Fredde Granberg, Peter Settman och Kajsa Thoor som programledare. Visste inte ens att programmet fanns förrän alldeles nyss. Ljudet är väldigt lågt men det är lika bra när man hör den musik som faktiskt framfördes under 80-talet i SVT. (GAAH!) :-)

Kläder, humor, musik med mera. Det var ju så här och hur i hela friden stod man ut? Men det fanns ju inte så mycket att jämföra med... men det är allt så man skäms lite å andras vägnar. Ibland när jag ser på foton från den tiden så blir jag lite lätt förtvivlad. Hur man såg ut!

Hoppas att ingen blir alltför deprimerad av denna tripp. :-) Ha det gôtt. Kram!

Hundvaktslördag

Idag blev jag och Viktor hundvakter sådär bara tvärt för Erika skulle på vift. Vovven får stanna över natten också. Han var lite orolig strax efter att hon gått men han är så duktig nu för tiden och lugnar sig fort. När han var yngre var han så ledsen att han till och med ylade till och från och vissa gånger gick det inte över förrän han fick gå ut på en promenad. Det finns inget som tar bort en vovves bekymmer som en riktigt bra promenad med mycket nytt att nosa på. :-)

Viktor har läst ut en maffig bok som heter Isöhäxan skriven av Henrik Larsson. Det här är andra boken i fantasy-trilogin Blodsarvet. Detta är böcker som är så spännande så man kan inte lägga dem ifrån sig, säger Viktor. Visst är det härligt med såna böcker! Så här ser omslaget ut.


















Apropå bok så har jag ju totalt glömt att tala om hur den där boken var som handlade om "Hvad en gosse bör veta". Boken jag läste tidigare i år, minns inte ens när, och som vi har i minneslådorna. Där skulle då alla gossar få reda på hur man bäst tar vara på sig i livet. Det avsnitt som handlade om fortplantning var väldigt luddigt. Det var mest tal om djurens värld som han då försökte jämföra med människans och då blir det ju lite galet ändå. Visst kan man se likheter när det gäller däggdjur men hallå... Och det var ingen förklaring hur det faktiskt gick till när själva barnet blev till. Med spermier och ägg och sånt. Sånt är ju inga konstigheter utan det går att beskriva rent kliniskt om man vill men inte ens det gjordes. Så där fanns det många frågetecken som om jag varit en liten gosse på den tiden nog hade velat räta ut.

När jag kollade upp Sylvanus Stall så var han ju också en känd moralpredikant. Det vill säga förmodligen en sådan man som tyckte att allt var snusk. I alla fall det mesta. ;-) Och då kan det ju bli lite svårt att förklara fortplantningsakten ens i klinisk version. Och gossar skulle heller naturligtvis inte under några som helst omständigheter ägna sig åt "självbefläckelse" som det kallades. Det var många råd om att hålla sig ren för att undvika "retning". Såhär såg han ut förresten herr Stall.



















Jag tror inte nån gosse som läste denna bok blev så särskilt mycket klokare och förstod sig på det där med livets uppkomst. Folk sa ju att barn kom med storken länge. ;-) Eller som i Raskens där tanten som hjälpte Ida med förlossningarna sa till syskonen att hon hittat bäbisen i ett dike. Då undrade ju en av pojkarna varför hon nödvändigtvis skulle ta med sig alla barn hon hittade i diken hem till dem...

Ha en bra lördag. Bjuder här på lite lördagsgodis. :-) Kram!

Att bli "friends and more"...med en aussie?

Igår fick jag en förfrågan, via Skype, från en Roger Williams, 49, i Australien. Jora. Han skrev att han läst min profil (på Skype) och ville säga "hi" och tyckte vi skulle "get acquainted" och att vi kanske kunde bli "friends and more"... Hm... Men jag ignorerade honom. Det har kommit några sådana vänförfrågningar med ungefär samma budskap och det är jag inte intresserad av. Nu kan man ställa in så man bara får meddelanden från de man redan har på sin lista, och så hade jag ett tag men jag ändrade tillbaka igen på lattjo för ett tag sen.

Men bara för att jag har Skype är jag ju inte ute efter dejter. Jag har det ju mest för att chatta med Adde. Och hur kan den där Roger i Australien veta om jag är ledig för att bli "friends and more" ? :-) Jag kunde ju vara lyckligt gift och inte alls aktuell på marknaden. Jag är inte ute på marknaden även om jag inte är gift. Så är det med det. ;-) Sånt har inte jag tid med.

Idag har vi varit på möte med Sensus och Bilda och lämnat ifrån oss vår kära utställning för vidare transport till nästa ställe framöver. Det kändes lite svårt i och med att vi jobbat med den så länge, den är ju vår liksom. Men vi ska skriva en slags instruktion om hur vi har tänkt att den kan ställas upp, påpeka och tipsa och så. Det blir ju lättare för de som ska ställa upp den för vi är ju inte där och gör det.

Sen diskuterade vi också möjligheterna till att ge ut dikterna i bokform. Återkommer väl till detta längre fram när jag vet mer. :-)

Nu ska jag nämligen sätta mig och sticka sockor så nu har jag inte tid att skriva mer för närvarande...

Kram!

När jag ser såna här bilder så vill jag väldigt gärna vara hund. :-) Tänk att ligga så här i en soffa och bara må gott...

Lycka är... bland annat ett städat badrum

Ibland får jag en sån där härlig lyckokänsla när jag sitter här i mitt rum vid datorn, med min lilla lampa tänd, och Viktor sitter i sitt rum, med sin lilla lampa tänd, framför sin dator och jag hör ett och annat fniss från honom när han ser på nåt roligt.

Jag sitter och mår gott för att vi har det så mysigt helt enkelt. Sitter och trivs liksom. Sen är det ju inte helt fel att jag faktiskt städade badrummet idag. Det är ett väldigt trist rum att städa för det blir så mycket bôs och kladd överallt. Gammal duschkräm och schampo, spegeln som är full av tandkrämssprätt. Ja ni vet... Men nu är det rent därinne. Härligt.

Idag har det varit ledigt från skolan och det kändes också mysigt. Redan igår gick jag omkring och mös över att både jag och Viktor var lediga idag. :-) Vi trivs väldigt bra ihop det kan ju bero på det. Nog för att vi blir lite osams ibland, det blir ju alla då och då, men det är inte särskilt ofta. Det enda som kan göra mig stressad är att han alltid är hungrig. ;-) Men där är han nog rätt så lik de flesta gossar i den åldern. Det är ständigt frågor om när vi ska äta och vad.

Här sitter jag alltså och är nöjd och myser. Det är en härlig känsla. Då kan det vara bra att skriva ner hur man känner just då, spara det på det viset, så man kan ta fram och läsa när man har nån deppig dag och allt känns sketet.

Kram!

Den här filuren gör mig också väldigt glad. Här tillsammans med sin leksaksigelkott.

Sommarvärme

I väntan på kaffe så sitter jag här och pustar. Har nyss kommit hem efter en lång och varm men väldigt trevlig promenad med Erika och Isac. Det är sommar ute igen, tillfälligt, och jag blev väldigt svettig.

Vi var och tittade på forsen som rusade fram vild och galen. Det var rätt häftigt att stå och se vattenmassorna som vällde fram. Och tanken kom direkt om hur det kan kännas att vara på plats vid en tsunami och se hur det kommer närmare och man inte tar sig nånstans. Vilken kraft det är i vatten.

Den som sett Sagan om Ringen och minns när Arwen viskar magiska ord till floden och det blir som hästar som galopperar och dränker de som jagar henne och Frodo så kan jag säga att det såg nästan ut som små hästar som sprang och hoppade i forsen när vattnet liksom tog sats för att komma fort fram.

Passade också på att samla ihop lite äpplen i Erikas trädgård för att göra paj av. Det blev rätt många äpplen i påsen. Räcker förmodligen till fyra fem pajer, kanske fler. Men idag blir det inget mer gjort. Nu är jag så trött. Men nöjd och glad ändå. Benen och fötterna värker ikapp men jag ska försöka sätta mig bekvämt och vila dem sen.

Och dricka kaffe och äta lördagsgodis i form av Twix och Mars (såna där små då förstås). Det går inte av för hackor. Viktor som inte var med på promenaden (och som börjar känna att en förkylning är på G) har redan ätit upp sitt godis.

Ha det gôtt! Kram!

Augustieftermiddag med Isac

Min promenad med Isac i bilder. :-) Matte skulle åka in till stan och då fick vovven hänga med på min sedvanliga eftermiddagspromenad. Nåt som både han och jag tyckte var väldigt trevligt.






























































Tårtan är till Kjell som fyller år idag. Hurra och Grattis!

Äppelpaj och stilstudie

Eftersom Viktor inte är hemma och äter äpplen hade jag så många i skålen som riskerade bli dåliga. Jag är inte någon fruktoman så jag kom på att jag kunde göra en paj istället.

Detta foto fick Adde ta med sin telefon så det blev lite mer skärpa liksom. :-)

Denna åt vi av senare på kvällen när Erika kom för att hämta Isac. Först hade vi dock smällt i oss pizza också. Gissa om jag blev mätt!

Isac är hos oss idag med. Konstigt nog gillar han att ligga halvvägs under sängen till och från. Detta har vi inte lyckats klura ut varför han gör...

Snark!





Ha en bra dag. Kram!











PS. Apropå det hemska som hände i Norge tänker jag avsluta med ett citat.

”Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that.”

Martin Luther King Jr.

Isac läser Hundens Nyheter

Detta är Isac när han läser sina viktiga hundnyheter. :-)

















Här var det en extrabilaga som han inte fick missa.
















För andra dagen som matte jobbar efter semestern så är det jag och Adde som är hundvakter. Bilderna är från den härliga promenad han och jag tog alldeles nyss.

Nu ligger han på golvet som en trött sill och vilar.

Som jag sagt förut så är inte min mobilkamera den allra bästa men så länge det syns vad det är på bilden är det ju bra. :-)





Ha en bra dag och sköt om er och krama varann. :-)