Viktors fiende och en stressad arbetslös

"Sommaren är min värsta fiende. Det kommer inte att bli bra förrän den är död".

Hårda ord sagda av en väldigt svettig kille när han precis var hemkommen från stan tidigare idag. Otur för Viktor att sommaren bestämt sig för att hänga i ett tag till även om det är september. ;-) Han lider verkligen av värme. Och inne i bussen kan det bli rätt varmt också.

Skolstarten gick över förväntan faktiskt. Bussresorna är väl inte så roliga men än så länge är det inte alltför mycket gnäll. Under första riktiga skolveckan fick eleverna en så kallad "thinkpad". Den är som en liten mini-laptop och behändig att frakta. Denna ska de dra på varje dag fram och tillbaka nämligen. Det är ett arbetsverktyg för dem som de alltid ska ha tillgängligt.

Viktor var mycket nöjd både med lärare och klasskompisar. Och hittills har han inte sagt nåt negativt om undervisningen heller. Tvärtom. :-) Hoppas att det varar.

De är indelade i små grupper med cirka 8 elever i varje och det innebär ju en ganska lugn miljö. De har två lärare (på dessa 8) som är deras mentorer. Allt är väl strukturerat och eleverna får bra information innan de ska göra saker. Känns väldigt bra. Men så är det ju anpassat för Aspergare också.

Själv har jag fullt upp med att hänga i och "sköta mig". Jo det är ju så. Har inte hört nåt från AF än men hon skrev upp mig på en väntelista som jag inte minns vad det heter nu. Där man kan få extra hjälp eller hur hon nu sa. Varför kan jag aldrig komma ihåg nåt? Ibland blir jag orolig för jag är så disträ men jag tror att jag är stressad helt enkelt.

Det är jäkligt stressigt att vara en arbetslös med funktionshinder. När jag var som sjukast (för några år sen) så tänkte jag aldrig på att jag skulle kunna jobba alls. Då ville jag bara vara ifred och ta det lugnt. Men även det var stressigt eftersom jag ju egentligen inte ansågs vara sjuk utan frisk. När man ska behöva bevisa sin sjukdom så måste man ju alltid ta fram det sjuka och då försvinner ju också det friska man har. Det har jag sagt förut tror jag men det tål att sägas igen. Ingen blir friskare av att bli ifrågasatt och tvingas överbevisa sin sjukdom. Snarare tvärtom eftersom det tar hårt på självkänslan och man blir ännu mer deppig.

Apropå att vara stressad och disträ... För ett tag sen stod jag och skulle fälla ihop strykbordet och helt plötsligt hade jag glömt hur man gjorde. Jaha, tänkte jag, då får jag väl stå här och vänta tills jag minns då. Och efter några sekunder så kom jag ihåg och kunde fälla ihop det och ställa in. Men nog blev jag förvånad när jag faktiskt inte kom ihåg hur man gjorde!

Saknar förra hösten. Då var jag fortfarande kvar på praktiken och kände mig trygg och lugn med det. Om jag hade vetat att det skulle bli så här när jag slutade så hade jag nog inte gått med på det. För nog trodde jag att min handledare på AF hade något annat på gång för mig istället. Endera ny praktikplats eller utbildning. Nog för att jag hade kunnat gå den där kursen som jag skrev om i juni men... det var inget för mig. Det handlade endast om såna jobb som jag verkligen inte ska ha. Stressiga jobb.

Jag har ju fortfarande kontakt med Carina. Vi har ju både bok och utställning att prata om fortfarande. Som tur är. :-) Och nya utställningar också. Och det blir ju i samband med Skapande Kraft. 

Nej nu ska jag nog ha mig en kopp te.

En aning höstfärg bland det gröna...

Ha det gôtt! Kram!

Sommar med Barnaby och fråga Kjell...

Varje sommar brukar SVT visa Midsomer Murders och i år har vi en ny kommissarie eller vad det nu kallas på svenska. Jag har sett förra säsongen i repris för att ha nåt att jämföra med och jag måste säga att de hade inte kunnat finna en bättre ersättare till Tom Barnaby (John Nettles) än hans kusin John (Neil Dudgeon). Det känns inte konstigt med bytet. Nu gick det ju rätt så smart till också i det sista avsnittet av säsong 13 så man kan verkligen inte klaga på det. :-)

Kusin John var ju för övrigt med och hjälpte till en sväng under säsong 13 också så vi lärde känna honom lite då. Någon jämförelse tycker jag inte behövs. De är båda lika bra. I alla fall känner jag det så.

Jag tycker att det är rätt mysigt att se på denna serie. Inte för att det handlar om mord, sånt är absolut inte trevligt, men det är härligt med en engelsk serie. Med lite klurigheter. Jag gillar att se på Miss Marple också, det känns så genuint engelskt liksom. Lite småtrevligt på nåt vis.

Här är de; Tom och John Barnaby. :-) Två allvarsamma snubbar. Men så har de också ett rätt så allvarsamt jobb.






Igår när jag sorterade mina torrsopor, plast, kartong och sånt fick jag tag i en påse med denna text:


:-)

Så nu undrar jag i all stillsamhet om detta är sant. För i så fall så ska jag anfalla min närmaste Kjell med en hoper frågor direkt.


Ha en härlig dag och sköt om er! Kram!

Isac läser Hundens Nyheter

Detta är Isac när han läser sina viktiga hundnyheter. :-)

















Här var det en extrabilaga som han inte fick missa.
















För andra dagen som matte jobbar efter semestern så är det jag och Adde som är hundvakter. Bilderna är från den härliga promenad han och jag tog alldeles nyss.

Nu ligger han på golvet som en trött sill och vilar.

Som jag sagt förut så är inte min mobilkamera den allra bästa men så länge det syns vad det är på bilden är det ju bra. :-)





Ha en bra dag och sköt om er och krama varann. :-)

Livstecken igen. :-)

Jag har inte rymt men det har ju varit lite trist att inte ha en egen fungerande dator så det har inte blivit något skrivande här på ett tag. Men nu är det på gång i alla fall för Adde kommer hem på semester så då blir det grejat. Det ser jag fram emot. :-)

Livet rullar på. Praktiken är lite halvseg nu så här på semestern. Carina är ledig medan jag får harva på ytterligare ett tag. Kommunen har den policyn tydligen att de som är ute i praktik endast får två veckors semester. Helst skulle vi väl inte vara lediga alls antar jag. Och även om alla människor har rätt till ledigt så har vi, som är i kommunens projekt och därmed utan rättigheter efter vad det verkar, inte alls någon rätt till det. Jo två veckor är ju lite ledigt men när ens handledare har semester så kanske man inte har några direkt inspirerande uppgifter att utföra ändå och då blir det rätt meningslöst.

Och trots att de som är ute i projekt och praktik genom kommunen har lika många olika problem med sina liv som det finns folk till så tas ingen hänsyn till det. Jag menar ingens situation är den andra lik. En del är ju "bara" arbetslösa medan en annan grupp, den jag tillhör, är utslängda ur sjukförsäkringen även om vi fortfarande är sjuka. Och i den gruppen är vi ju också på olika nivåer. Sen finns det ju de som klarar arbeta halvtid eller deltid och de får heller inte ledigt. Så oavsett om man gör praktik sex timmar i veckan (som jag) eller trettio timmar så är det lika för alla. Men alla har vi väl rätt att ha semester efter ordning? Men kanske inte förresten, vi är ju så erbarmligt lata allihop... ehrm... ;-) Vi måste ju ha nån som står där med piskan så vi inte slappar till oss...

Min psykolog sa en gång att även om folk i största allmänhet inte tycker att det är något ansträngande att gå i terapi och jobba med sig själv så är det en enorm energikrävande sak att hålla på med. Man blir väldigt trött. Att jobba med sig själv tar mer energi än att göra nåt fysiskt arbete. Men sånt är det aldrig nån som tänker på. Och även om jag inte går på sessioner så ofta som jag gjorde i början så måste jag ju ändå med hjälp av de olika verktyg jag fått av henne i terapin se till att hålla mig på en jämn nivå framöver. Detta tar ju också kraft. Man är liksom aldrig färdig, hela tiden poppar det upp saker som man får ta itu med. Tankar som man ska jobba med och så vidare...

Jag älskar min praktikplats på alla sätt och vis men nu känner jag att jag vill ha ledigt jag också. Sen gör jag ju en del av "jobbet" hemma så jag måste ju inte vara på plats så sett. Om det ska skrivas ihop saker, eventuella artiklar och födelsedagstexter, så gör jag det helst i lugn och ro vid min egen dator. Och de timmarna får man ju också räkna. De hamnar ibland utöver den vanliga praktiken men det gör inte mig nåt för det är sånt jag sysslar med när jag orkar och inte på ett anvisat klockslag med en handledare hängande över mig. Det finns aldrig nån som hänger över mig på pastorsexpeditionen förresten och har aldrig gjort, det var bara en sån där metafor eller vad de kallas. Carina ger mig fria tyglar. :-)

Detta har påverkat min kreativitet på ett väldigt positivt sätt och gett mig inspiration i massor och det är jag så glad och tacksam för. Det i sin tur gör att min självkänsla stiger och jag känner mig värdefull och på grund av det kan jag istället för att tappa energi istället få energi av det jag gör. Och det är ju så det ska vara när man trivs med sitt arbete. :-)

Tänkte idag lägga in en länk till en härlig låt som jag tycker är upplyftande och kul. För alla depparjeppar och även andra som kan behöva ett litet lyft om det känns tungt och hårt.

Robert Broberg - Bättre vara ute på hal is och ha det glatt...

Det finns en del andra låtar med honom som också kan hjälpa att lyfta upp en när man är nere. Han är en ordtrollare så man får ju verkligen koncentrera sig på texten. Så man inte missar nåt. Hehe...

Ha det bra i sommaren!

Kram! :-)

Klämdag

Idag är det en sån där klämdag och då får man ju försöka hålla i minnet att det egentligen är fredag. Så man inte blir helt vilsen och gör nåt dumt. Vad det skulle vara vet jag inte så där direkt. Men ändå. Det var ju liksom en torsdag förklädd till söndag igår.

Jag bloggar inte så ofta, dels beror det ju på att min dator är kaputt och dels har jag haft en massa annat grejs för mig. Men förmodligen beror det mest på det där med datorn. Kan också säga att jag väntar tålmodigt (försöker i alla fall) och nyfiket på att se vad Adde hittar på för nåt åt mig. :-) Det är dock svårt att vänta även om man väntar på nåt gott...

Det är varmt och gôtt ute, jag har varit på Konsum och Ica och handlat, ja de har ju inte (närmare bestämt aldrig) allt på den ena affären. Idag har jag köpt GB gräddglass låglaktos. Jag blev så glad när jag stod där och kollade. Egentligen skulle jag inte ha nån glass men jag kollade på lattjo och då fick jag se massor med laktosfria glassar. Det fanns till och med pinnglass och strutglass (tofuline). Detta har jag inte sett tidigare så jag blev glad. Men jag köpte en låda med vaniljglass som vi väl ska prova under helgen. Det som är lite trist är att än så länge finns alla laktosfria glassar i väldigt små förpackningar och blir också lite dyrare än vanliga. Men det kanske ändrar sig om/när fler glassfabrikanter satsar på låglaktosglass. :-) Hoppas kan man ju. Och jag kanske slipper maila till dem och tjata. Hehe...

Jag ska öppna korsdrag för att få in den somriga luften och även känna dofterna som flyger omkring ute. Träden blommar, bina surrar, tornseglarna är i farten och det doftar syren. Mmmm... härligt. Det är nog sommar nu faktiskt. Idag i alla fall.

Ha en go klämdag! Kram. ;-)

PS. Den här vackra utsikten hade jag i söndags då jag var hundvakt och vi tog en härlig och lång promenad i blåsvädret. :-)

Snart sommarlov

Ja här går dagarna fort som attans! Snart är det sommarlov, skolan slutar på fredag, och snart är det midsommar och snart är det semestrar och snart är det augusti och snart skola och sen är det jul igen... hehe. Nej riktigt så fort går det väl inte men ibland känns det nästan så.

Jag har haft lite att pyssla med sen sist. Möten och sånt. Och annat praktiskt. Och om jag ska vara ärlig så vill jag ha ledigt nu. Trots att jag inte har ett vanligt jobb (att jobba med sig själv är också en syssla) så känner jag att nu får det vara nog ett tag. Man är så medveten hela tiden. Medveten om vad man ska tänka på, eller inte tänka på om det nu är sånt som gäller. Det tar energi. Och när det gäller stress så kommer jag att få jobba hårt med mig själv på den punkten för jag har fortfarande väldigt lätt att bli stressad. Och ibland utan att jag ens märker det själv. Inte förrän långt senare i form av ont i nacke och axlar och stor trötthet. För om det är något som gör mig trött så är det stress. Ingen fysisk syssla kan göra mig så enormt trött och less på hela världen som stress.

Min psykolog sa att jobba med sig själv kräver otroligt mycket kraft och att det gör att man blir trött. Lika mycket som när man har ett "riktigt" jobb. Det kan nog verka konstigt i andras ögon men hon har rätt. Det är jobbigt. Vissa dagar går det bra, allt flyter på. Och så kommer vissa dagar då allt är segt som sirap och man måste anstränga sig enormt för att få ordning på tankar och känslor. Sånt tar på krafterna. Men hon sa också att den här terapin (KBT) kan vara bra att utveckla under just sommaren. Så hon menade att den paus jag får nu när det blir semester kan vara enormt bra för mig ifråga om terapins effekter.

Vi får väl hoppas att hon har rätt. Sista sessionen med henne före semestern är den 1 juli och sen blir det uppföljning efter semestern.

Önskar jag kunde resa bort en hel månad. Till ett ställe där solen alltid sken och luften var varm. Där jag bland annat kunde sitta på en veranda eller liknande i en härlig stol och läsa en massa bra böcker och äta god mat som jag inte behövde laga själv. Ack vad det vore härligt. :-)

Drömma går ju...

Det är så fint ute nu med syrenerna som börjat blomma. Och vad gott det doftar. Man får passa på att njuta av det.

Ha en bra dag! Kram!















Bok jag läser just nu: Positiv Energi av Judith Orloff. Boken Bröderna Benzinis Spektakulära Cirkusshow (engelsk titel; Water for Elephants) av Sara Gruen, som jag läst ut nyss är en helt fantastisk bok. Hoppas filmen blir lika bra. Har även läst en version av manus och tyvärr så har det ändrats på vitala delar av historien och en del känns lite smörigt. Typiskt när det gäller amerikaner (fördomarna står som spön i backen ibland, hehe.) Boken är inte smörig alls. Men de kan ju ha ändrat igen för det händer ju ibland under arbetet med manus. Undrar förresten om filmen kommer att få samma långa jobbiga titel på svenska som boken. :-)

PS. Anledningen att jag inte gör någon slags recension av de böcker jag läser beror inte på att jag inte bryr mig utan på att den som är intresserad själv kanske kan leta upp böckerna och se vad de handlar om. Om jag säger att en bok är fantastisk så säger det ju inte så mycket mer än att just jag tycker det. Det är ju så olika vad man tycker om. Men just den bok jag nämner här (cirkusboken) så handlar den mindre om cirkus och mer om de som arbetar på den. Och i synnerhet en elefant som anländer efter ett tag och som man blir väldigt kär i. :-) När jag gör recensioner har jag ofta svårt att låta bli att säga för mycket om handlingen och det är ju inte bra. Jag vill ju inte avslöja för mycket liksom...
DS.

Nu är det gott att leva...

När det är så här varmt önskar jag att det aldrig skulle ta slut. Egentligen bor jag nog på fel ställe. Detta vanligtvis så kalla land är ju bra på alla sätt och vis men inte för alla fryslortar som mår risigt så fort det blir kallt och regnigt. Visst måste det väl regna och vara lite svalt till och från men inte 8 månader om året. Jag minns en sommar på 70-talet då jag fick ha täckjacka på mig hela sommaren. 12 plusgrader var nog medeltemperaturen. Jag minns inte om det fanns någon enda dag då man kunde gå i shorts eller bada.

För alla som inte orkar med värmen sänder jag en medlidandets tanke. Om ni mår lika dåligt av värmen som jag gör av kylan så förstår jag er. Men ni vet ju samtidigt att värmen aldrig stannar länge här i Sverige. Detta är endast en kort stund i evigheten. ;-) Sätt er i skuggan, drick vatten med is eller ät glass. (Må det så vara en Elton John-glass eller ej!) Skölj er med trädgårdsslangen eller duscha. Det finns alltid en del trevliga möjligheter att stå ut.




MUMS!








Jag önskar jag vore här när höstvindarna blåser till här hemma... jaja drömma går ju an... Tills vidare njuter jag av det jag har här och nu. :-)








Glass på er! :-)