Dags att inse att hösten är på gång

Tiden har rusat iväg de senaste veckorna. Skolterminen har startat och nu är semestern slut för Adde, han är på väg tillbaka till Stockholm. Och Viktor känner sig lite övergiven. Dock sa storebror att han skulle försöka komma hit oftare så vi kanske får se honom även under hösten och slipper vänta ända till jul. 

Från och med nästa vecka ska jag öka mina timmar på praktiken. Det känns bra, jag är redo för det.

I måndags hade vi möte med Ingrid (Sensus) och Tina (Bilda) för det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller utställningen och boken. Den sprids över landet så mycket det går. :-) Det känns väldigt kul.

Hösten känns spännande med en massa nya möjligheter och jag välkomnar detta med glädje. För ju starkare jag känner mig och ju mer jag lär mig desto närmare har jag ju till ett jobb på riktigt liksom. Med lön å allt. Tänk bara! :-) För även om min socialsekreterare är väldigt trevlig så vore det allt skönt att slippa behöva ha kontakt med henne. Och nu när jag är anmäld på AF (min arbetskonsulent ville ju det) så finns jag ju med i deras listor om det skulle bli nåt passande projekt som jag kan vara med i.

Vi får väl se hur det blir. Fram tills dess är jag så tacksam att jag har möjligheten att utvecklas och testa mig själv och se hur mycket jag orkar på en arbetsplats där jag trivs himla bra.

Kram!

Minns nån garnfesten jag hade för ett tag sen?

Nu är det dags för sockutställning! Lite sent egentligen för det var ett tag sen jag blev klar med dem och tog bilden. Men ändå.

Alla sockor är överlämnade till min mamma som får distribuera dem till eventuella frusna personer som behöver värma sina fötter. :-)

Något att tänka på i semestertider

Sitter vid frukostbordet och läste just denna artikel.

Om semester, krav och förväntningar...

Jag tror många känner igen sig och jag är en av dem. Det är så lätt att vilja för mycket. Grejen är att orka varva ner och strunta i att vara duktig och effektiv hela tiden. Nu för tiden orkar jag ju inte så värst mycket heller och det kan ju leda till ännu mer frustration än tidigare.

Ska verkligen tänka på detta idag och strunta i att jag måste vara duktig och aktiverad. :-) Inte få dåligt samvete för att jag håller mig i stillhet.

Kram!

Vad är det frågan om? Ja man kan ju undra

För några dagar sen fick jag ett mail där det var en vilt främmande människa som bjöd in mig till facebook. Det var dessutom en påminnelse, jag har fått ett liknande mail förut men då tog jag bara bort det, så jag blev lite extra irriterad.

Jag såg också längst ner i mailet att det fanns en länk där det stod att man kunde avregistrera sig för att slippa såna mail framöver. VADDÅ AVREGISTRERA? Jag har ju aldrig registrerat mig över huvudtaget. Jag läste också att trots att jag avregistrerade min mailadress så skulle facebook spara den även om de inte skulle skicka mig några fler såna där inbjudningar. Gissa min reaktion.













Hur har facebook fått tag i min mailadress från början? Jag har inget konto, de som finns har Carina fixat och de hör till utställningen och boken. Jag har inget privat och kommer aldrig att ha det heller.

Så mitt bekymmer är var facebook fått min mailadress ifrån. Den som bjöd in var en asiatisk tjej med namnet Fan Yang (det var en bild på henne också) och jag har ingen aning om vem hon är. Och inte är jag intresserad av att veta det heller.

Vad jag inte såg första gången jag fick mailet var just det där med länken till avregistrering för när jag såg att det var från facebook tog jag bort det direkt och tänkte inte mer på det. Förmodligen var jag också en aning stressad eftersom jag inte redan då ifrågasatte hur de/hon fått min mailadress.

Och till alla er som har facebook... ALLT som ni lägger in där och skriver där ägs av facebook. Bara så ni är medvetna om det.

Semestertider gör för övrigt denna fibrotant väldigt trött. Ena stunden så kan jag tänka på att jag ska göra nåt, och jag ser fram emot det, stunden därpå sköljer tröttheten över mig som en stor våg.  Och då blir det inte så mycket med nåt alls.

Det blir nästan lite som det där tokiga ordspråket eller citatet kanske man ska kalla det... Vet inte om det är exakt så här det är men... "Ibland känner jag en sån otrolig arbetslust men då sätter jag mig ner tills det har gått över". HA!

Kram!

Regnet det bara öser ner....

...och jag blir så blöt om både skor och strumpor... Nja riktigt så farligt är det väl inte. Åtminstone inte idag. Än. Igår regnade det konstant, hela dagen.

Det var ett tag sen jag skrev men nu är jag här igen. :-) 

Jag var och hämtade Isac förut. Matte har semester den här veckan och skulle in till stan på nåt jox och sms-ade mig imorse och frågade om vovven kunde vara här i eftermiddag. Och det kunde han ju. När man kommer in och ska hämta Isac blir man nästan överfallen av en hund med glädjefnatt så man får helt enkelt vända ryggen till och stå där tills han lugnat ner sig. :-) Nu ligger han i soffan men är fortfarande lite orolig och ska lyssna och kolla. Han brukar springa runt en bra stund innan han väl tycker att det är nog med kollandet och lägger sig. Då har han liksom gjort sig hemmastadd och kan ta det lite lugnt. 

Det är semestertider på pastorsexpeditionen. De som är kvar, förutom jag och Lisbeth, jobbar med konfirmanderna som läser sista veckan nu. Och den här veckan håller de till borta vid kyrkan. Till helgen är det konfirmation efter tre veckors intensivläsning och de har också varit iväg på läger.

Både igår och idag så var det bara jag och Lisbeth där borta. Men vi har så roligt så det går ingen nöd på oss. Lite tomt och konstigt är det ju förstås.

Fick en mysig bild på mobilen idag som jag skickade vidare till min mail för att kunna se den i större format. Jag har ju en sån där vanlig gammaldags modell där skärmen är liten som en skrutt.

Viktor håller i en liten kattunge som hans kusiners katt är mamma till.

Så här ser hon ut. Detta foto togs när kattungarna var väldigt små. Och så in i baljan söta! Jag tror mamman heter Maja. De är fyra stycken och har fått lite roliga namn. Jag vet bara tre av namnen: Torsten, Gustav och Doris. Vad den fjärde heter kom inte heller Viktor ihåg sist jag frågade.

Söta eller hur?




Ha en bra dag, regn eller ej! Kram!

Semester och datorglädje

Nu har jag suttit och krånglat en evighet med att försöka ändra på lite inställningar på bloggen. Försökte även ändra bakgrund och mall men fann inget som var bra. Det ska ju inte kännas som om man blir yr i huvet när man kommer in här. :-) De flesta mallar känns så röriga så jag behåller nog den jag har tills vidare.

Nu har jag äntligen fått ordning på mina datorgrejer så nu blir det väl som vanligt igen. Hurra! :-)

Det är väl inte så mycket att skriva om så här på sommaren, man har ju lite annat för sig, men nån gång då och då kanske jag tar en liten skrivarstund. Adde är hemma på semester, Viktor är tillbaka från en veckas fjällsemester i Norge med sin far och Erika har också semester. Och nu är jag också ledig ett par veckor. Bättre kan det ju inte bli. ;-)

Har nyss läst ut boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg. En väldigt finstämd bok som handlar om att man ska ta vara på livet så mycket man kan, inte slarva bort det på en massa oväsentligt.

"Ta vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!"

Detta sägs i samtal mellan bröderna Sigfrid och Albert. Brodern Sigfrid hann inte ta vara på särskilt mycket av sitt liv för han blev hastigt sjuk och dog ung och detta tänker Albert ofta på. Han bor numer vid Laguna Beach i Kalifornien och känner sig gammal och trött.

Den åldrande Albert tänker över sitt liv.

"Vad är min egen existens? Den är någonting som förminskas varje gång jag drar in andan i bröstet. "

"Jag lever och andas i ett rum, som är beläget emellan den tid som fanns före mig och den som skall komma efter mig. Här tillbringar jag den tid som flyr bort med min andedräkt. Här har jag min stund på jorden."

Och nu läser jag "Soldat med brutet gevär". Man kan säga att för närvarande är jag inne i min Vilhelm Moberg-fas. :-) Läste även "Raskens" för ett tag sen . Den läste jag första gången när jag var tolv så det var en trevlig repris.

Det finns så mycket att lära av hans sätt att skriva och uttrycka sig. Jag samlar kunskap för egen del för man kan aldrig lära för mycket när det gäller sånt. Ju mer man läser desto mer lär man sig när det gäller skrivteknik och annat. Ibland läser man ju böcker som gör en irriterad för att det är så dumt skrivet, sånt lär man sig också nåt av. Man lär sig ju hur man inte vill ha det när man själv ska skriva nåt, vad man inte ska använda sig av.

Nu ska jag strax återgå till min bok i sommarkvällen.

Kram på er och glöm inte att ta vara på livet. Slösa det inte på oväsentligheter.

Detta är en bra sak att slösa tid på tycker jag. Förutsatt att man inte är allergisk mot jordgubbar då... Men glass är ju gott i alla fall. :-)

Livstecken igen. :-)

Jag har inte rymt men det har ju varit lite trist att inte ha en egen fungerande dator så det har inte blivit något skrivande här på ett tag. Men nu är det på gång i alla fall för Adde kommer hem på semester så då blir det grejat. Det ser jag fram emot. :-)

Livet rullar på. Praktiken är lite halvseg nu så här på semestern. Carina är ledig medan jag får harva på ytterligare ett tag. Kommunen har den policyn tydligen att de som är ute i praktik endast får två veckors semester. Helst skulle vi väl inte vara lediga alls antar jag. Och även om alla människor har rätt till ledigt så har vi, som är i kommunens projekt och därmed utan rättigheter efter vad det verkar, inte alls någon rätt till det. Jo två veckor är ju lite ledigt men när ens handledare har semester så kanske man inte har några direkt inspirerande uppgifter att utföra ändå och då blir det rätt meningslöst.

Och trots att de som är ute i projekt och praktik genom kommunen har lika många olika problem med sina liv som det finns folk till så tas ingen hänsyn till det. Jag menar ingens situation är den andra lik. En del är ju "bara" arbetslösa medan en annan grupp, den jag tillhör, är utslängda ur sjukförsäkringen även om vi fortfarande är sjuka. Och i den gruppen är vi ju också på olika nivåer. Sen finns det ju de som klarar arbeta halvtid eller deltid och de får heller inte ledigt. Så oavsett om man gör praktik sex timmar i veckan (som jag) eller trettio timmar så är det lika för alla. Men alla har vi väl rätt att ha semester efter ordning? Men kanske inte förresten, vi är ju så erbarmligt lata allihop... ehrm... ;-) Vi måste ju ha nån som står där med piskan så vi inte slappar till oss...

Min psykolog sa en gång att även om folk i största allmänhet inte tycker att det är något ansträngande att gå i terapi och jobba med sig själv så är det en enorm energikrävande sak att hålla på med. Man blir väldigt trött. Att jobba med sig själv tar mer energi än att göra nåt fysiskt arbete. Men sånt är det aldrig nån som tänker på. Och även om jag inte går på sessioner så ofta som jag gjorde i början så måste jag ju ändå med hjälp av de olika verktyg jag fått av henne i terapin se till att hålla mig på en jämn nivå framöver. Detta tar ju också kraft. Man är liksom aldrig färdig, hela tiden poppar det upp saker som man får ta itu med. Tankar som man ska jobba med och så vidare...

Jag älskar min praktikplats på alla sätt och vis men nu känner jag att jag vill ha ledigt jag också. Sen gör jag ju en del av "jobbet" hemma så jag måste ju inte vara på plats så sett. Om det ska skrivas ihop saker, eventuella artiklar och födelsedagstexter, så gör jag det helst i lugn och ro vid min egen dator. Och de timmarna får man ju också räkna. De hamnar ibland utöver den vanliga praktiken men det gör inte mig nåt för det är sånt jag sysslar med när jag orkar och inte på ett anvisat klockslag med en handledare hängande över mig. Det finns aldrig nån som hänger över mig på pastorsexpeditionen förresten och har aldrig gjort, det var bara en sån där metafor eller vad de kallas. Carina ger mig fria tyglar. :-)

Detta har påverkat min kreativitet på ett väldigt positivt sätt och gett mig inspiration i massor och det är jag så glad och tacksam för. Det i sin tur gör att min självkänsla stiger och jag känner mig värdefull och på grund av det kan jag istället för att tappa energi istället få energi av det jag gör. Och det är ju så det ska vara när man trivs med sitt arbete. :-)

Tänkte idag lägga in en länk till en härlig låt som jag tycker är upplyftande och kul. För alla depparjeppar och även andra som kan behöva ett litet lyft om det känns tungt och hårt.

Robert Broberg - Bättre vara ute på hal is och ha det glatt...

Det finns en del andra låtar med honom som också kan hjälpa att lyfta upp en när man är nere. Han är en ordtrollare så man får ju verkligen koncentrera sig på texten. Så man inte missar nåt. Hehe...

Ha det bra i sommaren!

Kram! :-)

Långa avbrott...

Ja jag skriver inte särskilt ofta här på bloggen. Det har varit en del annat i görningen och jag har inte känt mig lika inspirerad att skriva. Det blir ju så när man hellre grejar med lite av varje och umgås med folk än sitter här. Kanske det kommer att bli lite stiltje under sommaren för jag kommer att ha en del att göra. I min egen takt kanske ska tilläggas för jag lyssnar noga på kroppen och dess signaler. Försöker ta hand om mig själv på bästa sätt.

Min KBT har sommaruppehåll och psykologen sa till mig att fortsätta med det jag gjort hittills i och med att det gett resultat. För det har det nämligen. :-) Hon är väldigt glad för min skull att det gått framåt så fort. Nu får jag använda sommaren och praktisera det jag kan och träna ordentligt. På torsdag den 8/7 ska jag träffa min coach sista gången innan hon har semester och jag hoppas att hon kan hitta nån slags passande praktikplats åt mig i höst.

Idag anländer Adde, han börjar sin semester nu, och Viktor är väldigt glad för detta. Själv får jag liksom njuta ordentligt nu när jag kommer att ha alla mina barn samlade omkring mig ett tag. Plus att vi ska hjälpa Erika i hennes hus med sånt hon behöver hjälp med.

Idag har jag tvättat och ute på balkongen har jag invigt min tvätthängarställning. En sån där som man fäller ut och ställer på golvet. Erika köpte med sig en sån i lördags när hon var till stan och handlade. Den funkar jättebra och det känns härligt att slippa krångla i torkskåpet med kläder och annat. Jag lägger inte kläder i torktumlaren utan endast handdukar och lakan. Ibland åker väl underkläderna med men den här gången har jag hängt dem på tork ute.

Tillvaron känns faktiskt rätt trevlig och varje morgon när jag vaknar så ser jag fram emot dagen på ett annat sätt än förut. Jag kan fortfarande ha dagar då jag är trött nåt så in i baljan och har mer värk men de dagarna har blivit färre. Jag tillåter mig att ha såna då och då utan att egentligen bry mig. Jag tänker inte så mycket på att jag inte orkar utan gör istället det jag faktiskt orkar och sen är det bra med det. Sådana dagar pysslar jag om mig lite extra och vilar så att jag förhoppningsvis ska orka mer igen nästa dag.

Om jag inte skriver nåt på ett tag så beror det på att jag valt bort att sitta vid datorn och istället gör mer praktiska saker. Eller bara är helt enkelt. :-)

Men jag kommer kanske tillbaka nån gång då och då och förmodligen mer ofta framme i augusti.

Ha en fantastisk sommar! Kram!