Regn och rusk och trevligt sällskap på bussen

Idag har jag varit till Arbetsförmedlingen. Det var inte något jag önskade göra så här innan jul men... inget att göra åt. Jag hoppades också få nåt slags positivt besked men det sket sig. :-(

I september fick jag veta att kommunen skulle anställa 20 personer att ha hand om ett emigrantregister och att jag då skulle vara en lämplig kandidat till ett sånt jobb. Anställningar ska göras runtom i hela Sverige så det är många kommuner som väntar på besked. Men det är tydligen krångel med huvudkontoret i Stockholm när det gäller att komma igång med detta. Enligt min kontakt på AF så vet vi egentligen inte varför de krånglar men det har blivit helt stopp där. Så nu är det bara att vänta. Kommunerna får uppenbarligen inte bestämma själv, förstås. Då hade det hela säkert varit klart nu. Målet var också att allt skulle starta i januari 2014. Nu blir det ju inte än på ett tag.

Sen var det mycket annat också som hon ville jag skulle tänka på tills vi ses igen nån gång efter helgerna. När jag varit öppet arbetslös i 14 månader så blir jag erbjuden att vara med i jobb och utvecklingsgarantin. Och då behövs det inga kringelkrokar utan då blir jag beviljad både det ena och det andra när det gäller ersättning och annat, sa hon. Detta infaller i mars nästa år. Okej. Hon förstår ju såklart att det enda jag vill ha är en anställning med en lön som jag kan leva på men nu är ju inte läget så i dagens Sverige. Sen hade tydligen benämningen funktionshinder tagits bort när det gällde prioriterade grupper och ersättningar och annan hjälp. Nu hette det nåt annat, tror hon sa, "tidig insats". Det ska tydligen bli svårare att bli kvalificerad till vissa insatser.

Alla dessa åtstramningar inom AF just nu är ju lite märkliga eftersom det snart är valår. Då brukar ju sittande regering friskt dela ut pengar åt alla möjliga håll just för att folk ska rösta på dem även nästa gång. Jag förstår att personalen är frustrerad när det dras in på precis allt som faktiskt kan hjälpa utsatta grupper som söker jobb.

När jag klev på bussen, efter att ha stått och väntat i det ettriga småregnet, så satt Viktor där och vinkade glatt åt mig. :-) Vi satt och pratade lite om vad de gjort sista skoldagen, förutom att de slutat tidigare än vanligt, och han sa att de sett på filmen "Ett päron till farsa firar jul". Han tyckte den var kul. Sen mindes han inte varför jag hade varit i Forshaga och när jag talat om det så pratade vi lite om jobb och sånt.

Vi pratade också om att det är synd att han inte kan rösta nästa år för han fyller inte 18 förrän i december. För jag vet att han väldigt gärna skulle göra det om han fick. Istället får han vänta i fyra år till. Inte kul.

Jag hoppas innerligt att folk faktiskt tar sig i kragen, eller vad de nu kan ta sig i, och går och röstar nästa år. Ligg inte hemma i soffan, gå och rösta! Det är både en rättighet och en skyldighet att göra det. Om folk inte tar sig i kragen och går och röstar så kan de ta sig i brasan för då har de försatt sin bästa chans till att påverka hur landet vi bor i ska utvecklas i framtiden.

Regnet skvalar och det är mörkt, inget julväder precis, men det gör inget. Så länge som det är mysigt här hemma/inne så kvittar vädret. :-)

Ha en go kväll! Kram!

Så här vill väl kanske många att det ska se ut nu. Och visst är det fint men man får ta det man får. :-)






 (Bilden är från nätet via Twitter)

Regnet det bara öser ner....

...och jag blir så blöt om både skor och strumpor... Nja riktigt så farligt är det väl inte. Åtminstone inte idag. Än. Igår regnade det konstant, hela dagen.

Det var ett tag sen jag skrev men nu är jag här igen. :-) 

Jag var och hämtade Isac förut. Matte har semester den här veckan och skulle in till stan på nåt jox och sms-ade mig imorse och frågade om vovven kunde vara här i eftermiddag. Och det kunde han ju. När man kommer in och ska hämta Isac blir man nästan överfallen av en hund med glädjefnatt så man får helt enkelt vända ryggen till och stå där tills han lugnat ner sig. :-) Nu ligger han i soffan men är fortfarande lite orolig och ska lyssna och kolla. Han brukar springa runt en bra stund innan han väl tycker att det är nog med kollandet och lägger sig. Då har han liksom gjort sig hemmastadd och kan ta det lite lugnt. 

Det är semestertider på pastorsexpeditionen. De som är kvar, förutom jag och Lisbeth, jobbar med konfirmanderna som läser sista veckan nu. Och den här veckan håller de till borta vid kyrkan. Till helgen är det konfirmation efter tre veckors intensivläsning och de har också varit iväg på läger.

Både igår och idag så var det bara jag och Lisbeth där borta. Men vi har så roligt så det går ingen nöd på oss. Lite tomt och konstigt är det ju förstås.

Fick en mysig bild på mobilen idag som jag skickade vidare till min mail för att kunna se den i större format. Jag har ju en sån där vanlig gammaldags modell där skärmen är liten som en skrutt.

Viktor håller i en liten kattunge som hans kusiners katt är mamma till.

Så här ser hon ut. Detta foto togs när kattungarna var väldigt små. Och så in i baljan söta! Jag tror mamman heter Maja. De är fyra stycken och har fått lite roliga namn. Jag vet bara tre av namnen: Torsten, Gustav och Doris. Vad den fjärde heter kom inte heller Viktor ihåg sist jag frågade.

Söta eller hur?




Ha en bra dag, regn eller ej! Kram!

En lång och regnig promenad gör Isac till en trött vovve.

Tidigare ikväll tog jag och Isac en ganska lång och blöt men ändå trevlig promenad. Det var nog den blötaste promenad jag någonsin varit med om, åtminstone på väldigt länge, så jag har hängt upp mina blöta kläder, hans blöta koppel och de två handdukar jag fick använda för att torka av honom med. Han torkar sig rätt bra själv förresten, man behöver bara hålla upp handduken så stryker han sig duktigt mot den. :-) 


Vi är hundvakt tills imorgon för matte är på kurs så då får vovven vara här. Han ligger och sover i soffan just nu, jag ser bara nosen på honom. Jag smög fram kameran och tog en bild. Han märkte det inte för annars brukar han bli sur när kameran kommer fram. Jag tog en bild precis innan han la sig och han är inte direkt nöjd. Blänger surt på mig. Erika har sagt att hela han slokar och tjurar när man ska ta kort på honom och det har hon rätt i, det märks. I alla fall ibland.

 Storbläng.

 Zzzzzzzzzzzz...

Mina kängor efter promenaden. Dessa har aldrig svikit mig förut, jag har alltid gått torrskodd med dem, men nu har de gett upp. Dagens rotblöta var för mycket. Nu är de fyllda med tidningspapper ovanpå det ljumma elementet i väntan på att få torka.

Och imorgon är det fredag. Igen. Vad fort veckorna går.

 Ha det gôtt! Kram!


Här kommer lite nyheter...

Störtskurar och en glömd mjölkliter

Fredag igen. Tack och lov för det. Då kan man få lite lugn och ro från den yttre världen ett par dagar. Och nu blir det ju fler dagar i och med att det är valborgsmässoafton på måndag och röd dag på tisdag. Jag fick en ledig dag på måndag, hade en innestående i och med min medverkan på Må bra-dagen.

Min arbetskonsulent tjatar på mig om att ta kontakt med en läkare för att få ett färskt intyg inför min anmälan till AF. Sen tjatar hon på mig om att jag ska anmäla mig också. Snarast. Det är ett väldigt ålderdomligt system på AF för man måste dit personligen för att skrivas in. Det finns ingen självservice där inte. Jo man kan skaffa ett konto på AF:s hemsida med lösenord och allt och skriva in sina uppgifter och jag har gjort det. Jag har skaffat ett konto med lösenord och fyllt i de uppgifter som jag kände att jag kunde skriva in. Så varför måste jag dit personligen bara för att säga att jag vill skriva in mig? Varför kan inte det ske i samma stund jag skaffar kontot? Märkligt.

Hon har haft kontakt med en personal där som vi då ska ha ett samtal med efter att jag anmält mig. Men inte samma dag. Nee... Jag ska först dit vid ett tillfälle för anmälan (då jag i princip bara behöver säga hej hej jag ska anmäla mig) och sen ta mig hem igen. Sen ska jag dit några dagar senare för samtal och vidare planering.

Just nu känner jag bara att jag inte vill göra detta. Jag vill bli lämnad ifred fram till semestern så jag får ägna mig åt det jag håller på med på min praktik utan att nån stör.

Samtidigt så innebär inskrivningen på AF en möjlighet för mig att faktiskt kunna bli anställd. Om jag är inskriven så kan en eventuell arbetsgivare få bidrag för att anställa mig och då kostar jag ju inte nåt liksom. Inte för att jag tycker det är helt okej med ett sånt system men nu är det ju tyvärr så... Och arbetskonsulenten vill att alla uppgifter och papper ska vara i ordning ifall det dyker upp en möjlighet för mig sådär bara tvärt. Fast jag har ju fortfarande inte kommit upp i mina 20 timmar i veckan än. Och det är en bit kvar, inte så lång bit men det kan vara den svåraste biten. Man vet aldrig. Om jag blir tröttare framöver av de timmar jag har nu så måste jag stanna upp ett tag och vara kvar i det jag har. Inte forcera nånting för då kan det bli motsatt effekt.

Jag är lite sur på mig själv för jag var inne på Konsum förut och handlade lite. Köpte bland annat en liter mjölk till Viktor. Och när Viktor kom hem och skulle ta sig lite fika så drack han saft, han brukar nämligen hellre dricka mjölk. "Men jag har ju köpt mjölk", sa jag då. "Den såg jag inte", sa han. Hm... Jag letade överallt men ingen mjölkliter. På kvittot står det att jag köpt en.

För första gången i mitt liv har jag gått ifrån en liter mjölk på affären och jag begriper inte hur det gick till för jag borde ha sett den stå där på bandet. De är ju inte små menar jag. Inte som jästpaket eller en påse tuggummi eller så. Visserligen så pratade jag med hon som var i kassan, vi är bekanta, och det kan ju distrahera men... för tusan! Hur kan man glömma en mjölkliter? Hon blev upptagen med nästa kund strax därpå och jag tyckte jag hade lagt ner allt så jag gick vidare in på Ica. Och jag tänkte inte på det ens när jag kom hem, att jag inte hade nån mjölk med. Ja jag säger då det. Nog behöver jag vara ledig alltid.

Det har varit mycket ett tag, som inte gäller praktiken utan andra saker, förmodligen är det därför jag är både trött och glömsk. Men nu är det som sagt helg och ledigt fyra dagar så jag ska väl vila och försöka ha roligt så mycket jag kan. Ladda för nästa vecka då vi ska ha möte med arbetskonsulenten och min handläggare på socialen. Vi ska väl prata om hur hösten ska bli, förlänga min praktiktid från juni och fram till december, hoppas jag.

När jag gick hem förut så regnade det som bara den och jag blev rätt blöt om fötterna och nederdelen av byxbenen och jag traskade väl fram så fort jag kunde och försökte undvika de värsta pölarna. Paraplyet höll mig torr upptill. Det var en riktig åskskur fast utan åska. Men jag hörde sägas att åskan faktisk gått, inte idag utan vid ett annat tillfälle alldeles nyss, men jag minns inte var det var eller när.

Och när jag varit hemma några minuter så ringde det. Det var Lisbeth som undrade hur blöt jag egentligen blev. Hon var nog orolig och ville försäkra sig om att jag inte blivit ihjälregnad. ;-) Hon tyckte jag skulle vänta en stund innan jag gick hem men det kunde ju ha blivit väldigt länge, det visste jag ju inte, och jag var hungrig och orkade inte vänta. Regnet slutade tvärt och solen tittade fram efter halva vägen så det var inte så farligt.

Häromdagen kom jag på att jag ju för ett tag sen skulle fördjupa mig i konsumentverkets siffror angående försörjningsstöd men allt sånt där har jag lagt åt sidan. Det går åt så mycket energi att gå igenom siffror och jämföra så jag har inte varken haft lust eller orkat ännu. Om man är intresserad så går det ju också att kolla själv om man vill. Det finns ju också möjlighet att testa hur mycket man skulle få i försörjningsstöd via kommunens hemsidor (i alla fall finns det på kommunens hemsida här) på avdelningen för omsorg och stöd. Och det finns även på Socialstyrelsens hemsida har jag för mig.

Nej nu måste jag lätta upp stämningen för det är ju som sagt fredag och det är ingen deppardag. :-) I alla fall inte för mig. Lite galenskaper kanske...

Bergsbestigarna med Claes och Anders Eriksson (ur revyn Grisen i säcken).

Ha det gôtt! Kram!

Nyduschad

Allt är rentvättat efter gårdagens rejäla sköljning. Solen skiner men det är inte direkt någon värme. Det känns lite höstaktigt.

I alla fall. Jag tog min promenad trots hällregn igår och det var rätt skönt för jag frös inte. Tvärtom blev jag rätt svettig. Det blir ju lite fuktigt från insidan med när man har regnställ. Passade på att ta lite foton i skogen.


















Jag stod en stund och lyssnade på regnet. Nu syns det ju inte att det regnar men det gjorde det. Luften blev alldeles grå av regn. Så det är inte bara min mobilkamera som gör det så, det såg faktiskt ut så. :-)










Väldigt blöta rönnbär.


Ha en bra torsdag! Kram!

REGN! Och en ny filmtrailer.

När jag läste rubriken på mitt förra inlägg så blev jag lite full i skratt för det kan läsas på lite olika vis. Själv läste jag det som Man-glad (glad i män - om jag ska förtydliga den tanken) fast jag ju faktiskt hade skrivit det själv och visste mycket väl vad rubriken syftade på. Jag började till och med tvivla på hur ordet mangel stavades. Ju mer man tittar på ett ord desto konstigare ser det ut.

Nåja jag kan ju erkänna utan vidare omsvep och förklaringar att jag är man-glad också. :-)

Det har regnat så fruktansvärt under förmiddagen så jag trodde vi alla skulle flyta iväg med hus och hem bort till en oviss framtid. Det gällde att klä sig i full mundering innan det var säkert att gå ut så man inte blev ihjälregnad: Regnställ, paraply och gummistövlar. Vilket jag då hade för att hålla mig torr och det funkade faktiskt. Som tur var.

Tänkte lägga in trailern till filmen som bygger på den bok jag fick av Carina på min födelsedag. Och nej jag har inte hunnit läsa den än. Boken heter Niceville och är skriven av Kathryn Stockett men filmen heter The Help. Jag fick leta ett tag innan jag hittade den just för att man tror ju att filmen ska heta samma som boken. Nåja. Här kommer den.



Ha det bra i blötan!

Kram!

Ibland vill jag ryta som ett lejon...

Idag är väglaget bedrövligt och jag måste säga att jag valde den sämsta dagen för att ta mig en tur till apoteket. Det ligger en bit från centrum så det tar ungefär 15-20 minuter kanske att gå härifrån, beroende på väglaget då. Det är pölar stora så man kunde simma i dem och de har is på botten. Inte nog med halkan, man måste se till att hålla sig undan ifall nån bil kan tänkas skvätta ner en. Som tur var klarade jag mig från det men det regnade så jag blev ändå blöt uppifrån så att säga. En verklig kontrast mot igår. Blåser gör det också. Ugh! Men det är inte så kallt, det är väl den enda fördelen. Jag föredrar ändå, som jag sagt förut, en vinter som är kall och regnfri.

Imorgon är det fredag och Viktor åker till sin pappa efter att ha varit hos mig i två veckor den här gången. På grund av hans pappas jobb så var vi tvungna att byta vecka och då blev det så. Det kommer att bli lite konstigt tomt när han åker, så här länge brukar vi ju inte umgås i sträck liksom. Men vi kommer så bra överens så det är aldrig några svårigheter. Vi har det mysigt. :-)

Hörde på radion imorse att Göran Persson tycker att barnbidraget ska höjas. Förmodligen för att det kom rapporter om stor barnfattigdom häromdagen. Men det är ingen vits med en höjning av detta för oss som går på försörjningsstöd för vi får inte behålla en krona av den höjningen. Så länge som barnbidraget räknas som en inkomst så dras den höjningen ändå av från själva stödet. Så det hjälper inte de som är fattigast i alla fall. Det är också en sak som gynnar de som har mer för de behöver inte använda barnbidraget till räkningar eller mat.

Nu ska visst normen för försörjningsstöd höjas har jag hört och om det jag såg stämmer så har den inte höjts sen 1994. Då är det allt på tiden eller hur? Tänk om folks löner skulle stå stilla i så många år... Den skulle höjas på grund av att maten blivit dyrare. PÖH! Det har ju jag sagt hela tiden. Att det måste räknas om i och med att priserna på mat har höjts och fortsätter höjas hela tiden. Normen skulle också höjas på grund av att sånt som internet och liknande skulle räknas in på ett annat sätt. När jag kollade siffrorna så var det inte någon tydlig höjning precis. Men kanske det blir några kronor över till att köpa sig nån liten jumper eller så... ;-)

De kan ju först och främst börja tänka på att INTE räkna barnbidraget som inkomst så kanske det kan bli lite bättre för barnen...

Jag läser ofta idiotkommentarer om just försörjningsstöd på en del tidningars hemsidor (från andra läsare, inte själva skribenterna) och känner som så att den som aldrig behövt söka försörjningsstöd har ingen rätt att uttala sig. Den som inte vet någonting om de normer och regler som gäller ska hålla tyst och kanske ta reda på hur det förhåller sig istället.

Jag tror också att om de som varit utsatta för handläggares tyranniska behandling skulle berätta om allt de fått utstå skulle folk inte tro dem. Nu har jag haft tur som jag också sagt tidigare men det ska inte handla om det när man är sjuk, fattig och utsatt. Man ska känna sig väl bemött oavsett för det är ändå ett helvete att bli så fattig att man måste söka hjälp. Och alla får heller inte hjälp trots att de inga pengar har. Vad ska de göra då?

Nu finns det ju såklart rötägg, som utnyttjar systemet, det finns ju såna överallt. Och precis som sjuka anklagas för att ljuga när de ska ha sjukpenning, anklagas utförsäkrade, sjuka, fattiga för att bara hitta på att de behöver hjälp. "De är bara lata..." Sånt blir jag arg på. Riktigt arg. När ska folk börja använda sina hjärnor till det som de är till för och börja TÄNKA istället för att upprepa saker som nån ogin moderat eller nån med omänsklig uppfattning om sina medmänniskor hävt ur sig gång på gång?

Jag gav min handläggare en varning vid ett tillfälle när hon flera gånger slängde ur sig: Ring om du behöver hjälp. Detta sa hon till mig när hon precis nekat mig ersättning för en hel månad. Jag sa till henne att aldrig säga så till mig mer för det stämde ju inte. Jag behövde hjälp (precis som alla andra månader flera år tillbaka) men hon sa nej och sen klämmer hon i med ett käckt: Men ring om du behöver hjälp!

Sen dess har hon varit lite mer försiktig med att säga så. Det är ju ett hån att få en sån hälsning slängd i ansiktet när man precis fått veta att man inte kan betala sina räkningar den månaden. Och detta på grund av deras oförmåga att bry sig om orsaken till varför man (jag) inte kom på det där extremt viktiga mötet när man (jag) ändå skrev TRE mail till den som var ansvarig och förklarade hur man (jag) mådde.

Hon var dessutom ny som min handläggare då och hade ju kunnat ta telefonkontakt med mig för att få höra min sida av saken innan hon tog sitt beslut. Kort sagt; vi kunde ha rett ut det utan att jag hade behövt klara mig utan pengar en hel månad. Tur att jag är sparsam och att jag hade möjlighet att låna till hyran annars hade jag inte haft det så ordnat som jag har det idag. Då hade jag fått betalningsanmärkningar och legat efter med betalningar på alla mina räkningar. Kanske jag blivit vräkt också vem vet. Den enda månaden som hon nekade mig stöd, på felaktiga grunder, kunde ha stjälpt min tillvaro totalt. Nu överklagade jag ju men inte ens då fick jag rätt just för att hon inte kunde erkänna att de faktiskt gjort fel den gången. Suck.

Socialen är sista instansen när man har det svårt. Då ska man inte behöva höra att man får klara sig bäst man vill en hel månad bara för att man inte orkar gå på ett möte just då. De ansåg, utan att ha brytt sig om att läsa det jag skrev tydligen, att jag inte gjorde allt i min makt för egen försörjning. Och då hade jag ändå genomgått en utredning nyligen där det stod att min arbetsförmåga var noll för närvarande. De hade ju bara kunnat läsa i alla papper som fanns där. Konstigare än så hade det ju inte behövt vara.

Jag är självklart väldigt glad och tacksam att jag äntligen fått hjälp men det har ju tagit tid att komma dit där jag är nu. Jag har varit sjuk sen 2004 och fick ingen hjälp förrän hösten 2009. Då har man gått ner sig rätt djupt i skiten och det tar fruktansvärt lång tid att ta sig upp. Tid som hade kunnat använts bättre om F-kassan hade accepterat den diagnos och rehabplan som läkarna skrev.

Det blev ett lite argsint inlägg idag men jag har såna dagar också. Bara jag får det ur mig så brukar det kännas bättre. Och det är skönt att ryta till lite ibland... man blir ju både arg och frustrerad över hur samhället (och dess medborgare) bara blir hårdare och hårdare. Men jag hoppas det snart blir en ändring.

Just när jag skrev det där så lyste faktiskt solen fram genom molnen. Kan man tänka sig? :-)

Ha en bra dag! Kram!

Nu är jag här igen.

Efter att ha varit på vift hela gårdagen är jag nu äntligen återbördad till hemmet. :-) Ja jag kom hem igår kväll, sådär en kvart före midnatt. Anledningen till denna sena hemkomst var att jag sett fel på tågtider, förstås. Det tåg jag tänkt ta gick bara på fredagar så det blev till att vänta. Men det gick bra ändå. Allt ordnar sig. :-) Som tur är. Vart jag höll hus? Jo jag var i Arvika.

Idag får bli en rätt lugn dag. Jag är lite seg i huvudets kola. Regnet smattrar på rutan och jag behöver inte gå ut i blötan och bli ruggig för jag har allt jag behöver. Härligt. Fick med en massa garn hem igår så nu har jag lite mer material i min garnkorg att göra sockor av.

Så... jaa... vad ska jag säga mer? Hehe... Imorgon ska jag in till stan, träffa min psykolog och även passa på att träffa Erika på lunch. Och i måndags var jag på arbetspraktik och fick en ny bok att läsa. Den heter: Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin

Jag har kollat lite i den och den ser intressant ut så jag ska läsa den innan jag ska iväg på praktiken nästa vecka. Så jag kan säga att det är fullbokat för närvarande. Och på lördag fyller min farmor 87 år och det ska jag uppmärksamma på nåt vis förstås.

Till mina kära arvikingar vill jag bara säga tack och stora kramar till er. Nästa gång får ni komma till mig så gör jag en tårta som vi kan ha till fika. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Jag efterlyser solen som försvann.

Idag är det tillbaka igen. Regnet. Det är ju inte så förskräckligt kallt men det blir ju så fuktigt. Och även om det är varmare luft så blir det liksom inte trevligt inomhus. Den här lägenheten är väldigt sval, i synnerhet när man jämför med den förra vi hade, och när det regnar så känns det extra rått inne. Alla element är ju kalla just på grund av att det är rätt varmt egentligen. Plus att askkoppsdoften blir extra stark när det är fuktigt ute konstigt nog. Måste tillägga att förutom mitt gnäll om doften så trivs jag väldigt bra här. ;-)

Var nyss till Konsum och handlade inför helgen. Det var rätt lugnt, inte så mycket folk men jag kanske hann dit strax innan pensionärsmaffian dök upp. :-) Det blir lite bökigt inne på affären med alla kundvagnar när det är mycket äldre där inne. De ser sig nämligen inte för ett enda dugg. Vårt Konsum är inte så stort. De går mitt i gångarna, parkerar var som helst, står enormt länge framför vissa hyllor (mjölken exempelvis) och liksom blockerar, träffar kanske en bekant och stannar för att prata så man nästan ramlar över dem. Plus att de brukar blänga som om det är jag som är i vägen. Och det är jag ju i och för sig, för dem. De måste ju kanske flytta på sig för att släppa förbi mig. Det är ju inte så att jag är fördomsfull utan detta är ju mina egna upplevelser som jag haft och har i stort sett varje gång jag råkar vara i affären vid den tiden. Det kan väl också hända att när det gäller just att handla mat så är jag lite otålig och vill ha det gjort så snabbt som möjligt. :-)

I alla fall. Regnet strilar ner, balkongdörren står öppen och jag försöker byta ut askkoppsdoften mot... ja mot vad tusan som helst faktiskt. När rörmokaren var här den där kvällen så tyckte jag att avloppslukten var bättre. Suck. Ja jag vet att jag gnäller men jag kan inte hjälpa det. Sen är det inte bara att åka och köpa tapeter och färg heller. Inte bara att sätta igång och fixa. Det krävs planering, ork och pengar. Jag måste liksom få ordning på allt det där vilket inte är så lätt.

Det blev ingen promenad i morse. Regnet vräkte ner och jag kände att jag inte orkade gå ut och bli genomblöt så tidigt på dan. Nog för att inte ens snöstormar kan stoppa mig men jag måste säga att om det är nån slags väderlek som jag verkligen avskyr så är det regn. Vare sig det är varmt eller kallt ute. Jag gillar inte att bli blöt nämligen och särskilt inte om fötterna. Så jag sparar promenaden tills det inte regnar lika mycket blött. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Regn, sand och grus och mer grus... sa jag grus?

Idag kan man säga en sak om väglaget: GEGGA!

Alla spår efter snöplogar och andra fordon som tidigare varit frysta och knaggliga att ta sig över; idag är det en enda gegga av alltihop. Plus att de gräver och ställer till borta i skogen så jag kan inte gå min vanliga runda. Suck. Jag gick från andra hållet idag för att se om det kanske var färdiggrävt men jag såg en gubbe med illgrön jacka dyka ner i nåt hål bakom en stor sandhög så jag förstod att det bara var att vända och gå samma väg tillbaka. Sandhögen låg liksom i vägen för att jag skulle kunna komma ut på gångbanan.

Det enda positiva med grävandet (och den förstörda skoggsstigen) är om de kopplar in el så att vi får ett elljusspår för då kan man gå där även under mörka vinterdagar/aftnar. Eller om de ska sätta upp lampor längs gångbanan. Det är ju ändå Klarälvsbanan som går bortöver så den borde ju ha ljus tycker man. Jag har glömt av att maila och fråga dem på kommunen om varför de inte har satt upp gatljus längs den. Hm...

När jag gick där mellan granarna så kände jag plötsligt en väldigt stark doft av just gran och stannade upp och sniffade. Det luktade väldigt gott. Ibland skulle jag önska att jag hade nåt att sätta mig på därinne, som inte är blöta stubbar då, så jag kunde sitta där och bara vara, känna doften av skog...

Jag har fruktansvärt ont i mina fötter och underben så jag kanske ska ta en paus imorgon med mitt promenerande. Det är förmodligen för att snön är borta och underlaget är hårt igen. Skorna är lite för hårda (och väldigt gamla och välanvända) och jag längtar efter mina vanliga lätta skor som jag promenerar i resten av året. Men än går det ju inte att ta dem för man kan ju gå ner sig i geggan. Och då är det bäst att man har rejäla doningar på fötterna.

Det regnar till och från idag men det är ju rätt okej för då smälter ju snön undan snabbare. Nu är det en mardrömstid för småbarnsföräldrar och hundägare i och med allt grus/sand som man drar in. Hela hallen blir knastrig. Och inte bara den förresten. Det blir sand överallt.

Det är full fart mot helgen, som Gert Fylking brukar säga. :-) Nån bra film eller dylikt ikväll och chips förstås, så är jag nöjd. Men det är ju ett tag dit. Man ska ju göra lite annat också.

Ha en bra fredag! Kram!

Spår på isen över Klarälven. Kanske från en räv. Jag såg rävar vid det tillfället fast inte just här.

Fotot är gammalt, ända från 2006. Det var längesen jag fotograferade nåt...

Regn, regn och regn och ja just det; regn!

Jo som sagt, det har liksom regnat i några dagar. Ehrm. När man tror att det inte kan regna mer intensivt än det gör så kan det det. Inatt vaknade jag av att det regnade. Det lät som om alla människor på hela jorden hällde ut allt sitt badvatten på en och samma gång, väldigt många gånger. Och när jag låg där och tänkte att nu kan det väl inte bli värre, så blev det det. Snopet.

Men imorse regnade det inte i alla fall och det var tur för jag har en viss Herr Bus hos mig och vi skulle ju ut på morgonkissetur. :-) Myggorna var inte lika närvarande igår för det blåste rejält men idag har det inte blåst så mycket så nu är de på gång igen. Jag längtar efter en frostnatt eller två för då kanske de dör nån gång de ondskefulla kreaturen!

I alla fall. I köket står det biffar på ett fat och svalnar, jag hade köttfärs som jag var tvungen att ta reda på. Så nu känner jag mig duktig för att jag orkade göra det. Vi låg och vilade förut, jag och vovven och till slut fick jag slita mig upp ur sängen för jag blev nästan som medvetslös när jag slappnade av ordentligt. Jag kunde liksom inte hålla upp ögonlocken. Och Isac var lika slö han.

Igår kväll slappade vi i soffan vovven och jag. Åt chips (jag då, inte Isac) och såg på Hem till gården som jag spelat in under veckan. En höjdarkväll eller hur? HA! Det har börjat nu igen efter sommaruppehållet. Det är väl en tradig såpa egentligen men det är så hemtrevligt på nåt vis att se på den. Det känns som ett ställe (Yorkshire, England) som jag skulle kunna trivas på.

Ikväll tänkte jag se på en film som jag *host*laddathem*host* och som heter The boat that rocked. Jag får se om det blir som jag tänkt. Då kan jag ju återkomma imorgon eller så och tala om hur den var. Om den var bra eller inte bra. Om den är bra så kanske jag köper den på dvd när jag får råd. :-)

Nu är det snart dags för Herr Bus = Isac att gå ut och leta pinnar att tugga på och busa med, nosa överallt och kissa lite igen.

Ha en bra lördag! Kram!


VOV! ;-)

Sista dagen...

...på min arbetsprövning var det idag. Och jag känner mig ganska nöjd med det. Trött är jag också. Nu slipper jag åka in fler gånger på ett tag, förutom imorgon då jag ska till en sjukgymnast för bedömning av denne. Det är ju en sak att åka in nån dag i veckan och frivilligt hjälpa dem en stund på Kupan, en annan sak är det att bli tvingad att åka dit på dagar som bestämts av någon annan. Om arbetsmarknadskonsulten fått bestämma så hade hon velat ha mig där varje dag. Men nu fick hon nöja sig med det som blev. Och visst kan man tycka att varannan dag i två veckor är väldigt lite tid men det är alldeles tillräckligt för mig.

Regnet har stått som spön i backen idag och det är första gången på länge som det regnar och inte snöar. Så det är ju vårregn och då kanske man inte ska klaga. Men när man blir så blöt att man får byta alla kläder när man kommer hem då är det inte lika roligt. Nu behövde inte jag göra det men Viktor har fått byta byxor, strumpor och ett par andra torra skor letade jag fram. De han hade på sig hinner inte bli torra tills hans pappa hämtar.

Påsken är på gång, skärtorsdag imorgon. Sen får vi se om Färjestad kan firas på torget också. De spelar visst match ikväll. Jag håller inte reda på det där så noga men jag blir såklart glad om de vinner SM. :-) Men jag sitter inte och gråter om de inte vinner heller om jag säger så...

Nu tror jag nog att jag ska ha mig lite kaffe. :-)



Kram!

Nu är det snart som vanligt igen.

Jag har inte gått i ide. Inte heller rest till främmande land och stannat där. Nej jag har varit rätt så mycket i närheten hela tiden men inte haft tid att skriva här. Och det har känts konstigt eftersom vanans makt är stor. Men idag är det skolstart och datorn är bara min en stund. :-)

Trots eländes elände och ännu mer elände så lyckades jag få Viktor att gå till skolan förut. Ja det var ju Viktor som tyckte det var elände att skolan börjar. Jag fick locka och pocka och få honom på bra humör vilket faktiskt gick till slut. Någotsånär. Isac är hos oss den här veckan så jag kunde inte vara med som föräldrarna får vara, om de vill och kan, allra första dagen. Det bjuds också alltid på fika efter själva "uppropet". Det är väl inget upprop i gammaldags stil utan mest en slags träff innan skolan börjar på riktigt imorgon. Viktor har de senaste veckorna bönat och bett om att få slippa gå till skolan mer. Han vill inte göra något annat än spela spel och ha roligt. Och var ledig förstås. Men jag tror att det kommer att gå bra när han väl börjat i gamla banor igen. Vi får väl se.

Typiskt nog så har det börjat regna och Viktor hade inget annat än t-shirt och shorts och sandaler på sig. Men han har inte så långt hem och han är alltid varm av sig så det gör nog inget om han blir lite blöt. Det är varmt ute men mulet och, som sagt, nu regnar det.

Frågade vår bovärd häromdagen, genom ett mail, om detta med rökning på balkongen och fick till svar att det enligt ordningsreglerna är tillåtet att röka på balkongerna. Näe... vet ni vad, då är det nog dags att ändra på ordningsreglerna som måste vara från 1959 då huset byggdes. För inte kan jag se det som något bra att folk som är rökfria ska behöva få in andras rök i sitt hem. Detta är mycket märkligt tycker jag nog. På den tiden visste man ju inte bättre.

Som jag nämnde så är Isac här denna vecka. Han är nyligen kastrerad så han har fått medicin i fem dagar och ska också ha en sån där plaststratt (även kallad "dumstrut" av mig) på sig, han behöver det bara på natten nu, så han inte ska komma åt såret. Han mår jättebra, såret läker och han bär tratten med fantastiskt tålamod. Även om han ger mig en och annan förebrående blick när jag sätter den på honom. Den är så stor så på skämt säger jag att han är den vandrande lampskärmen Isac. ;-) Och man kan också säga att han verkligen är "nyfiken i en strut" för trots att han stöter emot och fastnar överallt så kan han inte låta bli att försöka komma intill saker som han vill nosa på.

Regntunga skyar...

Rapport från Regnland

Ja så var det så igen då... måndag alltså. Och efter en regnig helg så fortsätter regnandet även idag. Jag har varit frånvarande ett tag, min dator har varit invaderad av en energisk elvaåring. En ivrigt dataspelande pojke som hängav sig åt fiktiva strider i ett spel som heter Age of Empires. Men den här veckan får han invadera den dator han har hos sin pappa. Jag känner att det snart kommer att bli nödvändigt att storebror knåpar ihop en dator som Viktor kan få ha alldeles själv för jag hann knappt kolla mailen förrän han började gnöla om att han ville spela. Visserligen så sa jag nej ofta, och sa åt honom att han fick vänta en stund, men så fort jag lyfte rumpan från stolen så smet han hit och sen var det kört. ;-)

Men det gjorde inte så mycket för egentligen ska inte jag sitta vid datorn och hänga jämt i alla fall. Istället kunde jag läsa och göra annat som kanske inte blivit gjort om jag suttit vid datorn och glott.

Utanför är det ett fasligt liv för det ska läggas ny puts på huset mitt emot och på "mitt" hus ska balkongerna renoveras så i fredags tvättades balkongen med högtryckstvätt. Det blev väldigt rent och fint. Det tråkiga är att min gröna matta, en sån där som man har utomhus, var så blöt då, av allt regn, att jag inte kunde ta hand om den och ha den här inne. Den i-regnkläder-och- sydväst-klädde vänlige mannen på balkongen, sa att han kunde hänga den på byggställningen tills vidare. Men han hängde den hoprullad så nu vet jag inte hur den nånsin kommer att torka och själv kommer jag inte åt den där den hänger. Nåja det är väl en bagatell i det stora hela. Eller det ordnar sig, som man ju också kan säga.

Förra söndagen firade jag födelsedag. Och nu är det höst. Eller det är i alla fall så jag brukar känna varje år efter min födelsedag. Det är slut på jordgubbar, det blir mörkt tidigare på kvällen, det börjar bli rått i luften på kvällarna och det är harkrankarnas glada tid. (rys) Det känns höstigt och det kan inte hjälpas.

OS är i full gång vilket jag struntar fullständigt i. De får springa, hoppa, simma, cykla så mycket de vill, jag bryr mig inte alls. Sport har gått ifrån mig helt de senaste åren. Jag kan inte riktigt säga varför, förr var jag t.ex en hängiven hockeysupporter och älskade också att se på alpina tävlingar och även tennis faktiskt. Men nu bryr jag mig inte. Förmodligen för att jag kanske inte kan se det så enormt viktiga i att tävla i så onödiga saker. Jag tar det inte så allvarligt längre, sport ska ju vara kul men har blivit något som ställer enormt stora krav på sina utövare. Folk dopar sig för att vara bäst, de får enorma summor pengar om de slår en liten boll i ett litet hål långt bort... Att tjäna pengar på sitt intresse och ha det som ett jobb är ju helt okej men dessa fantasisummor är ju helt uppåt väggarna galet.

Det enda som är roligt med OS är Björn Walldes rapporter från sin fåtölj hemma i Stockholm, varje dag på RIX morronzoo...

Lika galet är det att betala paret Pitt/Jolie 90 miljoner för bilder på två små skitungar. Var kommer alla pengar ifrån? Nu vet jag att detta par lämnar pengarna till välgörande ändamål, så gjorde de förra gången med förra barnet, men varför kan dessa pengar inte läggas på välgörande ändamål redan från början? Varför måste två skådisar visa upp sina barn för att folk ska hosta upp miljonerna som de gömt nånstans? Det finns så många människor runt om i världen som är enormt fattiga, varför kan de inte få ta del av dessa pengar utan att kändisar måste visa upp sig och sina barn för att få dem? Märkligt eller hur? Jag kan nog aldrig sluta att förvånas över hur ytlig världen är. Det finns ju så mycket annat som är viktigare att bry sig om men folk (media, journalister, fotografer och andra) ägnar sig hela tiden åt det som är oviktigt. De blåser upp saker till enorma proportioner och vi andra går på det hela tiden! Om vi inte gjorde det så skulle ju ingen kunna hålla på så. Om folk struntade i att köpa de där tidningarna till exempel, det vore ju en första åtgärd.

Alla är vi människor och Brad Pitt är också en. Faktiskt. :-) Han går på toa, sover, äter och tar på sig byxorna ett ben i taget precis som alla vi andra. Så vad är det som är så märkvärdigt med just hans barn? Så att nån luddskalle gärna betalar 90 miljoner för det... Bara för att få första tjing på bilderna... man kan bara skaka på huvudet och undra hur det står till...

I alla fall. Förra veckan var vi på bio. Prins Caspian. En helt fantastisk film måste jag säga. Viktor var hänförd. :-) Jag har alla böckerna och har läst dem för barnen i olika omgångar. Jag gjorde också en uppsats på universitetet som handlade om Häxan och Lejonet så jag är insyltad i Narnias värld om man kan säga så. Det finns många betydelser som kan tolkas in i dessa berättelser, jag väljer själv att inte tolka dem direkt ur kristen synvinkel eftersom jag inte är kristen, jag njuter av historierna ur andra synvinklar. (C.S Lewis blev ju en hängiven kristen på äldre dar.) Och jag älskar Aslan, varje gång jag ser det där stora vackra lejonet så blir jag en aning snuvig. ;-)


















Jag säger bara en sak: Se den! :-)

Regn och kamp för jämlikhet.

Så var det söndag och jag läser i DN att det kan bli översvämningar i länet. Regnar det inte ovanligt mycket nu för tiden eller är det bara jag som tycker så för att jag ogillar regn?

Regn, regn, regn...

Jaja, det var väl bara väntat. Ibland undrar jag verkligen var allt regn kommer ifrån och varför det i så fall nödvändigtvis måste vräka ner över detta land ständigt och jämt. Nu ska man ju inte klaga egentligen för det brukar ju inte bli sådana katastrofer som det blir i fattiga länder vid översvämningar. Men det räcker nog till ändå för de som blir drabbade och får vattenfyllda hus och kanske får ta en eka, kanot eller jolle till jobbet för att det är en sjö där vägen en gång var. Nåja där överdrev jag kanske med det där sista men ändå...

Kvinnliga politiker diskrimeras och kampen för jämlikhet måste ständigt fortsätta. Jag läser just nu en bok som heter Det kallas kärlek av Carin Holmberg och som är en socialpsykologisk studie som handlar om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Nu är denna bok skriven 1993 (min bok är dock en nyutgåva från 2007) men jag tycker nog att läget idag är rätt mycket detsamma. Allt mäts utifrån de manliga kriterierna, i synnerhet i politiken, och detta måste ju ändras annars kan det aldrig bli någon slags jämlikhet. Det är en hel del annat också som måste ändras. Attityderna är väl det allra första och viktigaste.

När vi föds är vi alla oskrivna blad. Vad som sedan skrivs på våra livs blad beror helt och hållet på vilka uppfattningar som finns bland de som fostrar oss. Och i vilken miljö vi växer upp. En del vill gärna förstärka könsbilderna av oss, hur flickor och pojkar ska vara, och sådant som är så noga inlärt är mycket svårt att göra sig av med. Och för vissa män att vilja ha en ändring krävs en del eftersom de nog ofta anser att det är till nackdel för dem. Det handlar mestadels om makt. Det är svårt med stora förändringar och man vill ju helst att allt ska vara som det brukar för det är tryggast så. Om något annorlunda hotar, fast det inte ens är direkt farligt, då blir det protester.

Enligt boken så är män positiva i princip när det gäller jämställdhet.

"I-princip-inställningen innebär att män anser att jämställdhet i-princip är bra men att det inte fungerar för just dem, att det i-princip är fint att vara pappaledig men att de själva har små möjligheter att ta ledigt, att hemarbetet i-princip bör delas och att de själva nog borde göra mer hemma men... I-princip-inställningen tillsammans med mäns insikt om att de borde förändra sig och arbeta mot en mer rättvis arbetsfördelning är ett intellektuellt förhållningssätt som, så länge den inte omsätts i praktisk handling, framstår som en slags "jämställdhetsidealism", en läpparnas bekännelse". (s.31 Det kallas kärlek - Carin Holmberg)

Ha en bra söndag. Kram!




















En bild på Simone de Beauvoir får avsluta dagens tankar...

Nödvändigheter.

Söndag igen. Regn. Jag möglar. Suck.

Nåja. Man får väl rycka upp sig och försöka göra nåt bra av den här dystra dagen. Se på film. Sitta och mysa i soffan med en filt och nåt slags godis. Och imorgon är det måndag.

Undrar om det är många fler än jag som får söndagssjukan. Eller om det är måndagsdeppighet, jag vet inte. Jag trodde det skulle vara annorlunda när jag inte jobbade men det är precis lika deprimerande med söndagar ändå. Bara måndagen är över så känns det lättare. Då har man kommit igång och veckan går snabbt framåt av sig själv. Innan man vet ordet av så är det helg igen. Och sådär håller det på.

Men varför får man "söndagssjukan" då? Och får man det även om man har ett jobb som man gillar att gå till på måndagen? Värst drabbad är man ju förstås om man vantrivs på jobbet.

I mitt fall (hemtjänsten) så jobbade jag ju helger också och då infann sig faktiskt inte den känslan dessa helger, även om jag inte trivdes så där värst på mitt jobb på slutet. För då var arbetsveckan slut tillfälligt på måndag eftermiddag och man hade ledigt en dag för att kanske jobba kvällen nästa. Vilket innebar att min "söndagssjuka" skulle infunnit sig på tisdag... hm... Jag jobbade aldrig mer än fyra dagar i rad. Det blir lite konstigt när man jobbar på det viset. Och den lediga dagen gick åt till att göra allt det man inte hann med när man jobbade. Så någon direkt vila var det ju inte fråga om.

I alla fall.

Igår roade jag mig med att leta på youtube efter kul klipp med Galenskaparna. Jag fann några riktigt roliga. Såg på klipp från Parlamentet också. Satt här och skrattade för mig själv. Det är nyttigt att skratta. Rent av nödvändigt. Det ska man göra ofta. Så ofta man kan. Det blir som jogging för insidan liksom. Jag lägger in en länk här för de som vill fnissa lite.

http://www.youtube.com/watch?v=Lpu5CqMh6TA


Men nu blir det väldigt allvarliga saker... Såg på några klipp med Waris Dirie också. Hon som kämpar mot kvinnlig könsstympning. Jag rekommenderar alla att läsa hennes böcker. Det är obehaglig läsning men nödvändig. Första boken heter En blomma i Afrikas öken. Den handlar om hennes barndom och om det hemska ingreppet när hon var runt fem år. När hon flydde och senare upptäcktes och blev supermodell.

Nästa bok heter Ökenblomman återvänder. Där åker hon alltså tillbaka till Somalia för att träffa sin mamma och resten av sin släkt. Hon får också uppleva, efter alla sina år i västvärlden, hur det är att vara kvinna där genom att hon och hennes manliga följeslagare ska gå på en restaurang sent en kväll men hon får inte gå in eftersom kvinnor inte är tillåtna att äta där. Hennes manliga följeslagare blir mycket upprörda och vägrar själva att äta där.

Människor med bättre information och förstånd inser såklart att detta inte är ett accepterat beteende. Att vägra någon mat bara för att den är kvinna. Men de vet inte bättre helt enkelt och därför är det som det är.

Tredje boken heter Smärtans barn. Den handlar om att sedvänjan med kvinnlig omskärelse finns även här i väst. Runt om i hela världen, faktiskt, dit folk med dessa seder har flyttat och tagit den med sig. Till och med i Sverige bland invandrade muslimer. Waris har alltså åkt runt och träffat folk i många olika länder och fått reda på detta. Nyss fick hon en utmärkelse av Frankrikes president Sarkozy som belöning för sin kamp.

Allvarligt ämne som sagt men nödvändigt att få fram i ljuset. De män som håller fast vid den här seden har ingen kunskap om det kvinnliga könsorganet. Hur det fungerar. De kvinnor som håller fast vid det gör det för att det har varit så i alla tider, det är som en slags statusgrej, och ärligt talat så tror jag inte att de heller vet hur vi kvinnor är skapta. I och med att ingreppen görs när flickorna är så små så hinner de ju inte få en aning om vad som händer i den delen av kroppen när man börjar bli vuxen.

När Waris skulle kissa t.ex. så tog det henne över tio minuter och var smärtsamt på grund av att hon var hopsydd så hon bara kunde få ut urinen droppvis. Samma med mensblodet. Många flickor blir ju sjuka när de varken kan kissa eller få ut blodet.

Det går att rätta till vissa delar, i bästa fall, genom operation, men man kan ju inte sätta tillbaka det som är borta liksom.

Tänk hur det skulle vara. Och tänk att bli utsatt för detta när man bara är ett barn. Det är verkligen nåt att tänka på. Seden är väldigt stark och flickorna har intalats att detta är nåt de måste göra för att bli vuxna, bli riktiga kvinnor, vara åtråvärda nog för en man som vill gifta sig med dem. Gör de inte detta så vill ingen ha dem. Intalas de. Sen förs de iväg, hålls fast och utan bedövning, med smutsiga rakblad blir de stympade. Och som Waris själv sa i en intervju på youtube; Det har ingenting med religionen i sig att göra. Detta är ett annat slags påhitt som de trott på i många, många år.

Visst hugger det till ni-vet-var när man försöker föreställa sig detta?

Jag önskar jag kunde hjälpa Waris i hennes kamp på ett mer aktivt sätt men än så länge så har jag bara hennes länk på min bloggsida.

Ingen har rätt att stympa någon på det viset.

Vi har mycket att vara lyckliga för här i vår del av världen. Utan en massa konstiga seder från mer än tusen år tillbaka. Det har funnits mycket elände och dumhet här med men vi har lärt oss, vi vet bättre nu.

Då är ju söndagssjukan nåt man nästan kan vara glad för eller hur?

Lev väl, krama varandra och var glad att allt som ska vara där sitter där det ska både inuti och utanpå kroppen.

Här finns en intervju med Waris. Den är på engelska och otextad tyvärr.

http://www.youtube.com/watch?v=ojRYxEseWa0

Regntunga skyar... vart än jag ser...

Idag har det regnat precis hela dagen. Jag var så blöt förut att jag hade behövt hängt upp hela mig på tork. Det hade till och med regnat in i mina jackfickor och sen gått igenom direkt på jeansen. Och blöta jeans är ingen höjdare. Mina nycklar var blöta, min pappersnäsduk var sladdrig, mobiltelefonen var så blöt att det blev imma på den när jag tog upp den... Men nu är jag torr.

Hade en dust med datorn också nyss. Telefonen ringde och internet kopplade ur sig direkt. När sånt händer vill man inte behöva ha något annat att pyssla med för man blir så irriterad att det liksom inte går att koncentrera sig på annat än att det är fel på datorn. I alla fall blir jag sån. Nu var jag tvungen att göra mat mitt uppe i allt och irritationen växte. Det kvittade vad jag gjorde, jag fick upp ett meddelande om att det inte gick att ansluta, att min DNS-server inte kunde läsa IP-adresser.... *mutter, mutter, gruff* Samtidigt som jag var tvungen att steka upp skivor av köttfärslimpan, värma sås och göra potatismos...

När väl middan var över så satte jag mig för att fortsätta söka efter vad som var fel men det gick inte att få fram vad det var. Istället stängde jag av datorn och gick ifrån en stund. Det var nog det bästa jag kunde ha gjort. För när jag sedan satte igång allt igen så funkade det till min stora häpnad. Teknikens under.

Nåja. Sonen spelar tevespel och gastar därinne åt teven som om figurerna i spelet ska kunna höra honom och göra som han säger medan han frenetiskt trycker på speldosan (?) för att det ska bli som han vill.

Dagen har varit blöt som sagt. Men nu är den snart slut. Min favoritvovve och jag har gosat och såklart varit ute och ränt i regnet idag. Han gillade det inte heller men kissa bör man... Ja jag har varit hundvakt idag och man blir på så gott humör när man är tillsammans med glada och busiga hundar. Man blir liksom varm i hjärtat.

Och imorgon gäller det att se upp. För då är det stora lurendrejardagen. Det vill säga 1 april. Håll korpgluggarna öppna för allt som verkar lurigt. Eller som jag sa en gång - jag har förmågan att för det mesta säga fel om det är krångliga ord - korkpluggarna. Det kanske stämmer bättre på vissa... ;-) Men vaddå korpar förresten.....















Är det inte bättre med örnblick?