Ja jag har ju fortfarande ingen egen dator. Det gick inte att fixa den igen. De dagar jag kan använda Viktors dator så kan jag ju åtminstone kolla min mail och läsa lite och så. Men allt som jag har i min dator kan jag ju inte komma åt förrän Adde kommer hem och kan hjälpa mig.
Men livet går vidare ändå.
Igår var vi iväg till Värmlandsteaterns kostymförråd för att leta upp de kläder som vi ska ha nästa vecka på vår födelsedagsfest. :-) Jag ska representera 20-talet. Och som jag sa för ett tag sen så ska jag försöka fixa foton från jippot och våra kläder. Det börjar dra ihop sig, på tisdag är det dags.
I alla fall. Det är bara att kämpa på i galenskapens värld. ;-)
Ha det bra! Kram!
Skogen
Visar inlägg med etikett arbetspraktik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetspraktik. Visa alla inlägg
tisdag 17 maj 2011
måndag 21 februari 2011
Nu ska vi se på andra bullar...
Min lördag i bilder... ja jag vet att det är måndag men ändå... Har inte haft tid med bloggning förrän nu. Det började ju med promenad och lite längre fram på dagen ägnade jag mig åt detta...Förberedelse för bakning.
Jäsning av bullar. De ser ut att ligga direkt på bordet men det är ett plåtpapper under. ;-)
Klart! :-)
Och nu till dagens bravader... Praktik idag igen och det känns bra att jag ska testa med tre dagar från och med den här veckan. Hade också möte med min coach idag på morgonen, hon kommer till oss nu istället så slipper jag åka buss och krångla varje gång i och med att bussarna ändrat tider och så, och hon sa att hon kände sig glad av att se att jag trivdes och var glad. :-) Så alla var glada och nöjda.
Det känns som om jag hör till arbetsgruppen nu. Och det verkar också som att jag kommer att få stanna där (vilket jag tycker är toppen) och få mer arbetsuppgifter inte bara från Carina. :-)
Dessutom är jag inte längre rädd för att bli trött eller få mer värk för jag vet att jag nu kan hantera detta. Sen måste jag inte vara i tip-top skick varje gång jag går dit för jag vet också att även om jag är som ett utskitet äppelmos när jag kommer dit så får jag energi när jag är där. Jobbet i sig är ju inte utmattande på det viset som mitt gamla jobb i hemtjänsten/vården var. Och det är som sagt tillåtet att vara lite seg och ur form vissa dagar, ingen blir lidande av det och man kan ta det lite lugnare just den dagen. Jobbar man i hemtjänsten finns inte en lugn stund, man är ständigt på språng och på helspänn för att hinna med allt och inte glömma nåt.
Jo jag har fortfarande värk och jag är fortfarande trött till och från men i och med att jag lite i taget fått känna (och återupptäcka) att jag ändå har ett värde, att jag betyder något och gör en insats så har det stärkt mig såpass mycket att jag oftast endast noterar att jag har värk eller är trött och hänger inte upp mig så mycket på det. Jag lägger ingen energi på att tänka på värken. Om jag har ont och blir extremt trött så tar jag det lite lugnare just då, försöker slappna av och vila. Det brukar hjälpa. Huvudvärken kan fortfarande komma och den är hemsk men det är också en fråga om avslappning för den kommer sig oftast från spänningar i nacken eller axlarna.
För mig har det hjälpt väldigt mycket att använda tankens kraft. Och det är ju vad KBT handlar om till stor del. Även om det tar både tid och energi så är det möjligt att vända det negativa till positivt genom att ändra sina tankar. Men man får ju naturligtvis kämpa lite för att hålla det på rätt spår. Och jag kan erkänna att jag fortfarande har dagar då jag inte mår så bra utan får anstränga mig för att komma ur det. Som tur är så hjälper det mig att må bättre igen.
Nu ska jag gå och diska. Det är inte så roligt men det är ju trevligt när det är gjort. ;-)
Ha en bra dag! Kram!
onsdag 9 februari 2011
Fonder för hem åt fruntimmer som datumet gått ut på...
Idag fick jag en specifik uppgift av Carina. Hon ville jag skulle söka efter fonder som var inriktade på ett par speciella funktionshinder och där man kan söka stöd. Jag letade och letade men det var svårt. Jag har ju suttit och letat tidigare inom många olika områden och de som det finns flest av som jag kan se är fonder för de som är drabbade av cancer. Bland annat.
Däremot fann jag nåt som var... ja det var både sorgligt och skrattframkallande och jag tänkte direkt att det där måste jag ju ta med i bloggen. Det var en fond som jag fann på länsstyrelsens sida för stipendier etc. Och kriterierna för att få söka och vad fonden/stiftelsen då ägnar sig åt är följande:
"Ändamål enligt testamente den 17 september 1931"I staden Karlstad skall byggas ett särskilt för ändamålet avpassat ålderdomshem till beredande av bostad mot billig hyra åt ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana, som sett bättre dagar.
"Minnet" får ej byggas i "Funkis" utan i enkel Herrgårdsstil av sten.För hemmets framtida underhåll bör avsättas ett belopp av Tiotusen /10.000/ kronor, varå räntan och överskott av hyresmedel även torde reserveras för samma ändamål."Ändamål permuterat genom beslut av Kammarkollegiet 1989-06-16Fondens avkastning, sedan 10 % lagts till kapitalet, skall delas ut som bidrag till boendekostnader för ensamma, obemedlade äldre kvinnor, boende inom det område, som vid donationstillfället utgjorde Karlstads stad, d v s nuvarande Karlstads Domkyrkoförsamling och Norrstrands församling."
"ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana som sett bättre dagar..."
Det var denna mening som fick mig att både skaka på huvudet och skratta. Att uttrycka sig på det viset är ju lite tokroligt. Detta skrevs ju och instiftades 1931. ;-)
Då kommer ju genast tanken: Har det byggts nåt hus åt tanterna? Det har jag ännu inte luskat reda på. Det finns säkert fortfarande en del obemedlade, äldre fruntimmer som sett bättre dagar och som behöver ett billigt boende. ;-) Summan som finns i stiftelsen är över 2 miljoner...
Ehrm. Jora så att...
Solen skiner idag, det är så vackert men lite skarpt ljus i och med snön. Småfåglarna kvittrar och det är alltid lika härligt varje vår när man börjar höra talgoxarnas envetna trudelutter.
Ha en bra dag! Kramar från ett mindre bemedlat medelålders fruntimmer som förhoppningsvis har en del av sina bättre dagar kvar. ;-)
Bilden lånad från sajten skyltat.se
Däremot fann jag nåt som var... ja det var både sorgligt och skrattframkallande och jag tänkte direkt att det där måste jag ju ta med i bloggen. Det var en fond som jag fann på länsstyrelsens sida för stipendier etc. Och kriterierna för att få söka och vad fonden/stiftelsen då ägnar sig åt är följande:
"Ändamål enligt testamente den 17 september 1931"I staden Karlstad skall byggas ett särskilt för ändamålet avpassat ålderdomshem till beredande av bostad mot billig hyra åt ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana, som sett bättre dagar.
"Minnet" får ej byggas i "Funkis" utan i enkel Herrgårdsstil av sten.För hemmets framtida underhåll bör avsättas ett belopp av Tiotusen /10.000/ kronor, varå räntan och överskott av hyresmedel även torde reserveras för samma ändamål."Ändamål permuterat genom beslut av Kammarkollegiet 1989-06-16Fondens avkastning, sedan 10 % lagts till kapitalet, skall delas ut som bidrag till boendekostnader för ensamma, obemedlade äldre kvinnor, boende inom det område, som vid donationstillfället utgjorde Karlstads stad, d v s nuvarande Karlstads Domkyrkoförsamling och Norrstrands församling."
"ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana som sett bättre dagar..."
Det var denna mening som fick mig att både skaka på huvudet och skratta. Att uttrycka sig på det viset är ju lite tokroligt. Detta skrevs ju och instiftades 1931. ;-)
Då kommer ju genast tanken: Har det byggts nåt hus åt tanterna? Det har jag ännu inte luskat reda på. Det finns säkert fortfarande en del obemedlade, äldre fruntimmer som sett bättre dagar och som behöver ett billigt boende. ;-) Summan som finns i stiftelsen är över 2 miljoner...
Ehrm. Jora så att...
Solen skiner idag, det är så vackert men lite skarpt ljus i och med snön. Småfåglarna kvittrar och det är alltid lika härligt varje vår när man börjar höra talgoxarnas envetna trudelutter.
Ha en bra dag! Kramar från ett mindre bemedlat medelålders fruntimmer som förhoppningsvis har en del av sina bättre dagar kvar. ;-)
Bilden lånad från sajten skyltat.se
onsdag 2 februari 2011
Sol ute, sol inne... och så vidare
Vardagsrummet är fullt av sol. :-) Härligt. Blommorna som står därinne är nog glada nu. Och jag med för den delen. Det blåser lite kallt ute idag men det är så härligt med solen. Jag har gjort mina praktiktimmar och känner att jag nog skulle behöva öka på med nån timme snart. Får se hur det blir nästa vecka. Det känns för det mesta som om jag ska gå precis när jag kommit dit och det är ju ett bra tecken.Hjälpte till hos Lisbeth även idag med att kopiera papper som skulle användas vid inventering av kyrkorna i området. Det krånglade med kopieringsapparaten innan jag skulle börja så hon fick ringa support och det var en så ynka pynka liten detalj att man ju kan ta sig för pannan. Det var en grej som höll fast pappershögen som satt en millimeter fel. Vi hade kollat alla möjliga andra orsaker utom just den. Ibland undrar man ju varför så stora och märkvärdiga apparater ska vara så enormt känsliga. Men allt gick bra sen i alla fall. Ska väl fortsätta hjälpa henne med det där nästa vecka.
Nu blir det kaffe och sen ska jag läsa nyheter på nätet.
Ha en härlig dag! Kram!
måndag 31 januari 2011
Snart är det vår... säger vi.
Ja så var det måndag igen. Idag fick jag jobba med lite annat på praktiken och det var bara bra för det kändes trevligt att hjälpa till i arkivet. Jag var så effektiv att jag sorterade mer än jag behövde för tillfället. :-) Men Lisbet, som hon heter som jobbar med det där, var så nöjd. Carina var lite krasslig idag och fick stanna hemma och vila så jag blev "utlånad". ;-)
Det känns bra att januari är slut. Inte för att jag faktiskt tänkt så mycket på att det varit särskilt drygt men ändå. Det är trevligt att det är februari imorgon. Och det är ju en extra kort månad så den går ju extra fort. Så snart är det mars och sen ramlar det på rätt fort.
Småfåglarna har börjat kvidevitta också och det är så mysigt.
För övrigt har jag väldigt lite att komma med. Hehe... Har varit lite extra trött men det har jag nog sagt förut... minnet är kort.
Jag har repristittat på Spooks den senaste tiden och jag gillar verkligen musiken i inledningen, Ja i hela avsnitten för den delen. Den är väldigt... hur ska jag säga... spionaktig... nee så kan man ju inte säga. Den (inledningen) har varit likadan i alla säsonger och jag tycker den ger den perfekta känslan av hur spännande det faktiskt är. Och den musik som är i själva avsnitten är väldigt bra också, det är inte någon popmusik eller radioskval utan specialskriven musik endast för serien efter vad jag förstått. Och den påminner om inledningsmusiken.
Och, det var ju ingen överraskning, jag fann inledningsmusiken på youtube. Där finns ju i princip allt. ;-) Så som den Spooks-nörd jag är så lägger jag in den här. På lattjo bara...
Ha det bra. Kram!
Det känns bra att januari är slut. Inte för att jag faktiskt tänkt så mycket på att det varit särskilt drygt men ändå. Det är trevligt att det är februari imorgon. Och det är ju en extra kort månad så den går ju extra fort. Så snart är det mars och sen ramlar det på rätt fort.
Småfåglarna har börjat kvidevitta också och det är så mysigt.
För övrigt har jag väldigt lite att komma med. Hehe... Har varit lite extra trött men det har jag nog sagt förut... minnet är kort.
Jag har repristittat på Spooks den senaste tiden och jag gillar verkligen musiken i inledningen, Ja i hela avsnitten för den delen. Den är väldigt... hur ska jag säga... spionaktig... nee så kan man ju inte säga. Den (inledningen) har varit likadan i alla säsonger och jag tycker den ger den perfekta känslan av hur spännande det faktiskt är. Och den musik som är i själva avsnitten är väldigt bra också, det är inte någon popmusik eller radioskval utan specialskriven musik endast för serien efter vad jag förstått. Och den påminner om inledningsmusiken.
Och, det var ju ingen överraskning, jag fann inledningsmusiken på youtube. Där finns ju i princip allt. ;-) Så som den Spooks-nörd jag är så lägger jag in den här. På lattjo bara...
Ha det bra. Kram!
onsdag 12 januari 2011
"Utan snus i två dar försmäktar vi på denna ö..."
... för att citera Pippi Långstrump. Rubriken är väl lite långsökt kanske men jag tyckte ändå den var kul. :-)
Igår när jag skulle handla på Konsum så var det slut på väldigt mycket. Grönsaksdisken och fruktdisken var rätt urplockad. Klockan var runt ett på dagen så man tycker ju att leveranser skulle varit där men... nee... Det var nästan lika tomt som i en brödbutik i gamla Ryssland förr i tiden. Ni vet där folk fick stå i en lång, lång kö för att få köpa lite brö. Och så räckte det ändå inte till alla som behövde köpa.
Det fanns i alla fall mjölk. Det gjorde det inte dagen innan. Jora så att... Man får vara glad åt det lilla. Men jag orkar inte gå dit idag igen för att komplettera. Har ingen lust att hålla på och ränna där jämt och småhandla... ;-) Nån måtta får det vara. Nej det gör jag imorgon. Undrar om de fått hem varor tills dess. Hm... får nog börja handla på Ica istället. Kanske de har bättre ordning där.
Idag blev jag klar med kuvert och grattishälsningar. Så nästa vecka blir det nya uppgifter. Vi hade fått in mer grejer till minneslådorna som behövde tas omhand och ordnas med så då gör jag nog det. Plus att det säkert finns nån annan sån där administrativ grej (sånt som jag gillar) som de behöver lite hjälp med.
Carina hjälper ju även många med besök hos och kontakt med socialen. Hon bad mig om hjälp till en väldigt ovetenskaplig (men viktig) undersökning, som hon försöker få ihop, genom att skriva ner mina upplevelser angående socialen. Hon är rätt så härsken på socialen och särskilt efter den här julen sa hon. Tydligen har de som behöver hjälp av kyrkan ökat rejält i år. Så hon samlar uppgifter från oss som har erfarenheter av hur man behandlas. Nu behövde ju inte jag be om hjälp från dem under julen men hon vill ha allas erfarenheter just för att ha nåt att komma med vid en eventuell kontakt med de som sitter högre upp. Jag ställer upp såklart. Absolut. Jag hjälper henne gärna med sånt arbete för jag vill inget hellre än att få ändring på reglerna som socialen går efter.
Nu känner jag mig trött så jag ska ta mig en slurk kaffe tror jag. :-)
Ha det bra! Kram!
Igår när jag skulle handla på Konsum så var det slut på väldigt mycket. Grönsaksdisken och fruktdisken var rätt urplockad. Klockan var runt ett på dagen så man tycker ju att leveranser skulle varit där men... nee... Det var nästan lika tomt som i en brödbutik i gamla Ryssland förr i tiden. Ni vet där folk fick stå i en lång, lång kö för att få köpa lite brö. Och så räckte det ändå inte till alla som behövde köpa.
Det fanns i alla fall mjölk. Det gjorde det inte dagen innan. Jora så att... Man får vara glad åt det lilla. Men jag orkar inte gå dit idag igen för att komplettera. Har ingen lust att hålla på och ränna där jämt och småhandla... ;-) Nån måtta får det vara. Nej det gör jag imorgon. Undrar om de fått hem varor tills dess. Hm... får nog börja handla på Ica istället. Kanske de har bättre ordning där.
Idag blev jag klar med kuvert och grattishälsningar. Så nästa vecka blir det nya uppgifter. Vi hade fått in mer grejer till minneslådorna som behövde tas omhand och ordnas med så då gör jag nog det. Plus att det säkert finns nån annan sån där administrativ grej (sånt som jag gillar) som de behöver lite hjälp med.
Carina hjälper ju även många med besök hos och kontakt med socialen. Hon bad mig om hjälp till en väldigt ovetenskaplig (men viktig) undersökning, som hon försöker få ihop, genom att skriva ner mina upplevelser angående socialen. Hon är rätt så härsken på socialen och särskilt efter den här julen sa hon. Tydligen har de som behöver hjälp av kyrkan ökat rejält i år. Så hon samlar uppgifter från oss som har erfarenheter av hur man behandlas. Nu behövde ju inte jag be om hjälp från dem under julen men hon vill ha allas erfarenheter just för att ha nåt att komma med vid en eventuell kontakt med de som sitter högre upp. Jag ställer upp såklart. Absolut. Jag hjälper henne gärna med sånt arbete för jag vill inget hellre än att få ändring på reglerna som socialen går efter.
Nu känner jag mig trött så jag ska ta mig en slurk kaffe tror jag. :-)
Ha det bra! Kram!
måndag 10 januari 2011
Ny dag, ny vecka och nya galenskaper...
Idag är allt igång som vanligt igen. Skola, arbetspraktik och sånt. Det kändes faktiskt skönt ändå imorse att det blir som det ska nu igen. Inte några helgdagar mitt i veckan som gör mig totalt snurrig. :-)
Söndagar ägnas för min del ibland till att läsa en hel del på nätet. Och så blev det igår med. Jag är oftast för seg för att göra nåt annat. Mest brukar jag hamna på nån amerikansk sida och krångla in mig i amerikansk politik till och med. Igår läste jag en hel del om galningen i Arizona som sköt vilt omkring sig häromdagen. Och jag läste även vad amerikaner tyckte om det på en blogg som heter The Maddow Blog. Det var intressant.
Vad som också är intressant med just amerikaner är att det finns så många som inte kan unna de mest fattiga en sjukvårdsförsäkring. Fast många svenskar ligger inte långt efter ifråga om detta nu för tiden. Om Obama fick som han ville skulle varje medborgare innefattas av en allmän sjukvårdsförsäkring. Som vi har i Sverige (men som bland annat moderaterna helst vill ta bort så vi får det som de har i USA) men då kommer massor med folk och skriker halsen hes och protesterar mot detta. Jag undrar hur de tänker då. Även Clinton ville ju ha just en sån försäkring. Fru Clinton var ju här i Sverige bland annat för att se hur vår sjukvård funkade. Men det var ju då det. Det är ju annat nu... Nu tycker jag nog inte vi är nån bra förebild precis.
Visserligen så får väl försäkringsbolagen (som handhar sjukvårdsförsäkringar med mera) mindre att göra och kanske får stänga sina kontor men det är väl en bra sak om alla har rätt och möjlighet att få samma slags sjukvård men först och främst rätt till sjukvård överhuvudtaget? Vad får dem att ogilla detta? Är medmänsklighetens tid helt förbi numer? Vill de alltid göra skillnad på folk? Det vill säga; ska det alltid finnas människor som ska anses förmer än andra? Trots att vi ju faktiskt är lika mycket värda alla som finns på den här jorden och vi har ju alla samma behov. Och de som vill ha en extra försäkring kan ju ha det om de tror att de behöver det. Så att de kan välja vård som kanske är mer lyxig, jag vet inte. Svårare än så kan det ju inte behöva vara... Men denna missunnsamhet... den är verkligen inte klädsam måste jag säga.
Jag tror att det som det gäller (där skon klämmer värst) egentligen är att de som jobbar inte vill behöva betala skatt så att de som inte har samma inkomst eller ingen inkomst alls ska få gratis vård. Den inställningen finns även här i Sverige, det har man sett på mångas kommentarer angående F-kassan och alla dessa utförsäkringar. Och det är skrämmande när folk resonerar så och kaxigt tror att de själva aldrig kan bli utan inkomst och sjuka.
Nåja. Kvinnan som blev skjuten i huvudet är en demokratisk kongressledamot och heter Gabrielle Giffords. Hon har tidigare fått sitt kontor (tror jag det var) vandaliserat på grund av att hon stöder Obamas hälso/sjukvårdspolitik. Det var någon som sa i en kommentar på den där bloggen att OM folk hade fattat hur bra det var med en allmän sjukvårdsförsäkring så kanske den där galningen fått hjälp mycket tidigare. Han hade ju tydligen haft stora problem med sin mentala hälsa sedan länge.
Sedan kommer säkert också debatten angående att alla över 21 har rätt att inneha vapen i just den staten. Vem som helst kan köpa vapen utan att det ifrågasätts. Vapenrestriktionerna är väldigt slappa i just Arizona tydligen. Jag tycker de är slappa överhuvudtaget i hela USA... fattar inte varför alla anser sig behöva skjutvapen stup i ett.
Det ska som sagt bli spännande att följa utvecklingen av detta. Jag hoppas förstås att den kvinnliga politikern klarar sig. Tydligen var det tack vare att kulan gick rakt igenom och inte splittrades inne i huvet som det gick såpass bra. Hade den gjort det hade det nog varit kört direkt.
Folk har också kommenterat om att tonen har blivit väldigt mycket hårdare i debatten mellan vänster och höger sen Obama blev vald till president. Jag hoppas bara att Obama orkar kämpa för det han vill och genomföra de reformer han lagt fram förslag på utan att en massa motsträviga personer (mest konservativa) som bara kan tänka på sig själva trotsigt säger att Nee det där vill inte vi. Och vi kommer att rösta emot allting så mycket det bara går... oavsett om det är bra reformer tydligen. Jag har läst exempel på detta slags beteende, minns inte var och när men det var inte längesen och det gällde bland annat sjukvårdsreformen.
För att återgå till min egen lilla vrå i världen... :-)
Idag har jag hjälpt Carina att skriva namn och adresser på kuvert och lägga ner grattishälsningar till de som fyller år under våren. Vi ska skicka ut alla grattis först och senare kommer inbjudan till festen som blir framme i maj. Små gröna post-it-lappar satte jag också på kuverten med datum på så de blir postade i tid innan respektive födelsedag. Mina två timmar gick otroligt fort. Nästa gång blir på onsdag. Och imorgon ska jag tvätta igen. Ja Viktor hade som vanligt med sig en hel säck med tvätt igår när han kom hem från sin pappa. Eller säck var väl att ta i... en konsumkasse var det. :-) Men ändå!
Nu är det nog dags för lite mer kaffe.
Ha det bra i denna galenskapens värld! Kram!
PS. Fann en rolig blogg igår. Ska lägga in den bland de andra. :-)
Söndagar ägnas för min del ibland till att läsa en hel del på nätet. Och så blev det igår med. Jag är oftast för seg för att göra nåt annat. Mest brukar jag hamna på nån amerikansk sida och krångla in mig i amerikansk politik till och med. Igår läste jag en hel del om galningen i Arizona som sköt vilt omkring sig häromdagen. Och jag läste även vad amerikaner tyckte om det på en blogg som heter The Maddow Blog. Det var intressant.
Vad som också är intressant med just amerikaner är att det finns så många som inte kan unna de mest fattiga en sjukvårdsförsäkring. Fast många svenskar ligger inte långt efter ifråga om detta nu för tiden. Om Obama fick som han ville skulle varje medborgare innefattas av en allmän sjukvårdsförsäkring. Som vi har i Sverige (men som bland annat moderaterna helst vill ta bort så vi får det som de har i USA) men då kommer massor med folk och skriker halsen hes och protesterar mot detta. Jag undrar hur de tänker då. Även Clinton ville ju ha just en sån försäkring. Fru Clinton var ju här i Sverige bland annat för att se hur vår sjukvård funkade. Men det var ju då det. Det är ju annat nu... Nu tycker jag nog inte vi är nån bra förebild precis.
Visserligen så får väl försäkringsbolagen (som handhar sjukvårdsförsäkringar med mera) mindre att göra och kanske får stänga sina kontor men det är väl en bra sak om alla har rätt och möjlighet att få samma slags sjukvård men först och främst rätt till sjukvård överhuvudtaget? Vad får dem att ogilla detta? Är medmänsklighetens tid helt förbi numer? Vill de alltid göra skillnad på folk? Det vill säga; ska det alltid finnas människor som ska anses förmer än andra? Trots att vi ju faktiskt är lika mycket värda alla som finns på den här jorden och vi har ju alla samma behov. Och de som vill ha en extra försäkring kan ju ha det om de tror att de behöver det. Så att de kan välja vård som kanske är mer lyxig, jag vet inte. Svårare än så kan det ju inte behöva vara... Men denna missunnsamhet... den är verkligen inte klädsam måste jag säga.
Jag tror att det som det gäller (där skon klämmer värst) egentligen är att de som jobbar inte vill behöva betala skatt så att de som inte har samma inkomst eller ingen inkomst alls ska få gratis vård. Den inställningen finns även här i Sverige, det har man sett på mångas kommentarer angående F-kassan och alla dessa utförsäkringar. Och det är skrämmande när folk resonerar så och kaxigt tror att de själva aldrig kan bli utan inkomst och sjuka.
Nåja. Kvinnan som blev skjuten i huvudet är en demokratisk kongressledamot och heter Gabrielle Giffords. Hon har tidigare fått sitt kontor (tror jag det var) vandaliserat på grund av att hon stöder Obamas hälso/sjukvårdspolitik. Det var någon som sa i en kommentar på den där bloggen att OM folk hade fattat hur bra det var med en allmän sjukvårdsförsäkring så kanske den där galningen fått hjälp mycket tidigare. Han hade ju tydligen haft stora problem med sin mentala hälsa sedan länge.
Sedan kommer säkert också debatten angående att alla över 21 har rätt att inneha vapen i just den staten. Vem som helst kan köpa vapen utan att det ifrågasätts. Vapenrestriktionerna är väldigt slappa i just Arizona tydligen. Jag tycker de är slappa överhuvudtaget i hela USA... fattar inte varför alla anser sig behöva skjutvapen stup i ett.
Det ska som sagt bli spännande att följa utvecklingen av detta. Jag hoppas förstås att den kvinnliga politikern klarar sig. Tydligen var det tack vare att kulan gick rakt igenom och inte splittrades inne i huvet som det gick såpass bra. Hade den gjort det hade det nog varit kört direkt.
Folk har också kommenterat om att tonen har blivit väldigt mycket hårdare i debatten mellan vänster och höger sen Obama blev vald till president. Jag hoppas bara att Obama orkar kämpa för det han vill och genomföra de reformer han lagt fram förslag på utan att en massa motsträviga personer (mest konservativa) som bara kan tänka på sig själva trotsigt säger att Nee det där vill inte vi. Och vi kommer att rösta emot allting så mycket det bara går... oavsett om det är bra reformer tydligen. Jag har läst exempel på detta slags beteende, minns inte var och när men det var inte längesen och det gällde bland annat sjukvårdsreformen.
För att återgå till min egen lilla vrå i världen... :-)
Idag har jag hjälpt Carina att skriva namn och adresser på kuvert och lägga ner grattishälsningar till de som fyller år under våren. Vi ska skicka ut alla grattis först och senare kommer inbjudan till festen som blir framme i maj. Små gröna post-it-lappar satte jag också på kuverten med datum på så de blir postade i tid innan respektive födelsedag. Mina två timmar gick otroligt fort. Nästa gång blir på onsdag. Och imorgon ska jag tvätta igen. Ja Viktor hade som vanligt med sig en hel säck med tvätt igår när han kom hem från sin pappa. Eller säck var väl att ta i... en konsumkasse var det. :-) Men ändå!
Nu är det nog dags för lite mer kaffe.
Ha det bra i denna galenskapens värld! Kram!
PS. Fann en rolig blogg igår. Ska lägga in den bland de andra. :-)
måndag 20 december 2010
En härlig start på veckan!
För första gången har jag lyckats få in en liten filmsnutt utan att behöva länka till youtube. Apropå trailern nedan. Jag känner mig väldigt stolt, hehe... Tyvärr blev rutan väldigt liten och när man klickar för helbild så blir den lite suddig. Men, men... ändå. :-)
Det har varit en härlig måndag. Var på min arbetspraktik och stannade över lunch idag. Blev bjuden på pizza och många skratt. :-) Efter lunch åkte vi (Carina och jag) till ett äldreboende för att ha ett möte med demenssjuksköterskan i kommunen och där blev vi kvar en rätt lång stund. Vi kollade i skåp som skulle rensas och fann saker som vi kunde ha i minneslådorna. Sköterskan hade nämligen funderat på att göra egna minneslådor men eftersom vi ju har våra klara (dock ej helt färdiga, det fattas en del saker) så får hon ta över dem för vidare utlåning till andra som jobbar, eller är intresserade av att jobba, med samma sak. Det gäller ju hela kommunen och kommer till nytta på ett bra sätt även om lådorna inte står inklämda i ett förråd på pastorsexpeditionen här. Vi kommer ju att hjälpas åt liksom.
Väl hemma så hade jag så mycket energi att jag satte mig och skrev ner en massa text från det material som jag antecknat hittills angående åren inför födelsedagsfirandet nu i vår. Från att ha varit extremt trött imorse, jag sov oroligt och har gjort i ett par nätter, så fick jag alltså mer energi ju längre dagen led och ju fler folk jag träffade. Knepigt eller hur? Ibland är det ju faktiskt så att man får energi beroende på vilka man träffar och hur man känner inför vissa möten. Man blir ju själv fylld av glädje när man träffar andra som är engagerade och glada.
I alla fall... Middagen är uppäten och disken väntar. Imorgon är det sista dagen för Viktor i skolan för den här terminen. Han ser verkligen fram emot jullov. :-) Och det gör jag med men jag blir inte ledig förrän torsdag. Har arbetspraktik på onsdag och även ett möte med min coach samma dag. Det är fullt upp. Och sen är det jul...
Tänkte också pusha för nåt som jag fick i mailen förut från RESURS.
Aktionsgruppen för de sjukförsäkrade.
Ha det gott! Sköt om er! Kram!
Det har varit en härlig måndag. Var på min arbetspraktik och stannade över lunch idag. Blev bjuden på pizza och många skratt. :-) Efter lunch åkte vi (Carina och jag) till ett äldreboende för att ha ett möte med demenssjuksköterskan i kommunen och där blev vi kvar en rätt lång stund. Vi kollade i skåp som skulle rensas och fann saker som vi kunde ha i minneslådorna. Sköterskan hade nämligen funderat på att göra egna minneslådor men eftersom vi ju har våra klara (dock ej helt färdiga, det fattas en del saker) så får hon ta över dem för vidare utlåning till andra som jobbar, eller är intresserade av att jobba, med samma sak. Det gäller ju hela kommunen och kommer till nytta på ett bra sätt även om lådorna inte står inklämda i ett förråd på pastorsexpeditionen här. Vi kommer ju att hjälpas åt liksom.
Väl hemma så hade jag så mycket energi att jag satte mig och skrev ner en massa text från det material som jag antecknat hittills angående åren inför födelsedagsfirandet nu i vår. Från att ha varit extremt trött imorse, jag sov oroligt och har gjort i ett par nätter, så fick jag alltså mer energi ju längre dagen led och ju fler folk jag träffade. Knepigt eller hur? Ibland är det ju faktiskt så att man får energi beroende på vilka man träffar och hur man känner inför vissa möten. Man blir ju själv fylld av glädje när man träffar andra som är engagerade och glada.
I alla fall... Middagen är uppäten och disken väntar. Imorgon är det sista dagen för Viktor i skolan för den här terminen. Han ser verkligen fram emot jullov. :-) Och det gör jag med men jag blir inte ledig förrän torsdag. Har arbetspraktik på onsdag och även ett möte med min coach samma dag. Det är fullt upp. Och sen är det jul...
Tänkte också pusha för nåt som jag fick i mailen förut från RESURS.
Aktionsgruppen för de sjukförsäkrade.
Ha det gott! Sköt om er! Kram!
torsdag 9 december 2010
Frost i ögonfransarna
Idag har det varit en mycket bättre dag. :-) Tack och lov för det. Trots kylan som fick mina ögonfransar att frysa ihop sig på grund av att ögonen tårades av den kalla luften. Det gäller som sagt att vara rustad när vintern plågar en med alldeles för många minusgrader.
Arbetspraktiken gick snabbt, jag satt där och kollade i papperen när Carina fick påminna mig om att klockan var tolv. Jag skulle vara där mellan 10 och 12. När jag kom dit hade de haft nåt slags samkväm i stora samlingssalen (där kören övar och där jag brukar vara med lådorna), det doftade kaffe och en av damerna som jobbar där kom direkt och frågade mig om jag ville ha smörgåstårta. Jag tackade för erbjudandet men avböjde och klev iväg upp på övervåningen för att plocka av mig alla mina femtioelva lager kläder. Sen satte jag igång nästan direkt.
Just nu håller vi på och samlar allmän info via datorn utifrån de personer som ska firas under nästa år. Födelsedagar alltså. Vi har en dam som fyller 103! Och en som fyller 100 och sen går det neråt i olika åldrar mot 85. Det är tydligen pastorsexpeditionen/diakonissan som har hand om detta firande. Carina tyckte nu, genom inspiration från våra minneslådor faktiskt och även annat vi pratat om, att de skulle firas med minnen istället. Hon tyckte de hade gjort på samma sätt så många år nu att det var dags för förändring.
Det är väldigt spännande att sitta och ta reda på vad som hände under 1908 till exempel. Kolla upp vad de hade för slags kläder då. Skola, politik, sjukvård, litteratur. Det är en kvinna (skådespelerska) som brukar vara med på dessa kalas och som flera gånger har klätt sig som Selma Lagerlöf. Både Carina och jag känner att vi vill vara med och klä ut oss den här gången så vi får väl se vad vi hittar på. ;-)
När jag hittat all info ska det väl skrivas ihop en liten sammanfattning för var och en av födelsedagsfirarna. För att hylla dem lite extra genom att uppmärksamma just det året de föddes.
Gick iväg till biblioteket efteråt för att låna nummer fyra och fem av serien Vargbröder till Viktor. De stängde klockan 14 idag så han hade inte hunnit själv efter skolan. Då passade jag på att titta en extra gång på våra montrar. Det ser väldigt inbjudande ut om jag får säga det själv. :-) Väldigt trevligt. Och Viktor blev så glad när han kom hem och såg att han hade två nya böcker att dyka ner i.
Nu ska jag ta mig lite kaffe tror jag. Imorgon är det fredag, Nobeldagen och Viktors födelsedag. Mitt eget nobelpris fyller 14. Tänk bara! Hehe... :-)
För de som kör med gamla traditioner (om nu nån gör det nu för tiden) så är väl detta dagen då lutfisken ska läggas i blöt eller? Enda anledningen till att jag kommer ihåg den här dagen är att min syster har namnsdag. Nån lutfisk blir det inte tal om (blä!) men jag skickade ett sms till min syster förut. ;-)
Ha det bra! Kram!
På tal om vargbröder... eller ja vargar då...
De är ju vårt landskapsdjur och jag kan då inte finna nåt vackrare. Nu har jag ju inte får och behöver oroa mig för att de ska bli tagna av vargar men... som både jag och Viktor brukar säga; det är inte vargens fel att fåren blir rivna.
Människan har ju alltid bebott de revir där rovdjur finns och då får man leva med det och skydda sina djur på bästa sätt. Folk får väl bli mer påhittiga när det gäller att ta hand om sina djur och inte skylla och skälla på vargen som är ett vilt djur och handlar utifrån sin instinkt.
Så tycker vi. Viktors pappa däremot håller inte med trots att han inte har några får... Ibland kanske han är som ett (får) men det är ju en annan historia... ;-)
(bilden är lånad från djurskyddet.se)
Arbetspraktiken gick snabbt, jag satt där och kollade i papperen när Carina fick påminna mig om att klockan var tolv. Jag skulle vara där mellan 10 och 12. När jag kom dit hade de haft nåt slags samkväm i stora samlingssalen (där kören övar och där jag brukar vara med lådorna), det doftade kaffe och en av damerna som jobbar där kom direkt och frågade mig om jag ville ha smörgåstårta. Jag tackade för erbjudandet men avböjde och klev iväg upp på övervåningen för att plocka av mig alla mina femtioelva lager kläder. Sen satte jag igång nästan direkt.
Just nu håller vi på och samlar allmän info via datorn utifrån de personer som ska firas under nästa år. Födelsedagar alltså. Vi har en dam som fyller 103! Och en som fyller 100 och sen går det neråt i olika åldrar mot 85. Det är tydligen pastorsexpeditionen/diakonissan som har hand om detta firande. Carina tyckte nu, genom inspiration från våra minneslådor faktiskt och även annat vi pratat om, att de skulle firas med minnen istället. Hon tyckte de hade gjort på samma sätt så många år nu att det var dags för förändring.
Det är väldigt spännande att sitta och ta reda på vad som hände under 1908 till exempel. Kolla upp vad de hade för slags kläder då. Skola, politik, sjukvård, litteratur. Det är en kvinna (skådespelerska) som brukar vara med på dessa kalas och som flera gånger har klätt sig som Selma Lagerlöf. Både Carina och jag känner att vi vill vara med och klä ut oss den här gången så vi får väl se vad vi hittar på. ;-)
När jag hittat all info ska det väl skrivas ihop en liten sammanfattning för var och en av födelsedagsfirarna. För att hylla dem lite extra genom att uppmärksamma just det året de föddes.
Gick iväg till biblioteket efteråt för att låna nummer fyra och fem av serien Vargbröder till Viktor. De stängde klockan 14 idag så han hade inte hunnit själv efter skolan. Då passade jag på att titta en extra gång på våra montrar. Det ser väldigt inbjudande ut om jag får säga det själv. :-) Väldigt trevligt. Och Viktor blev så glad när han kom hem och såg att han hade två nya böcker att dyka ner i.
Nu ska jag ta mig lite kaffe tror jag. Imorgon är det fredag, Nobeldagen och Viktors födelsedag. Mitt eget nobelpris fyller 14. Tänk bara! Hehe... :-)
För de som kör med gamla traditioner (om nu nån gör det nu för tiden) så är väl detta dagen då lutfisken ska läggas i blöt eller? Enda anledningen till att jag kommer ihåg den här dagen är att min syster har namnsdag. Nån lutfisk blir det inte tal om (blä!) men jag skickade ett sms till min syster förut. ;-)
Ha det bra! Kram!
På tal om vargbröder... eller ja vargar då...
De är ju vårt landskapsdjur och jag kan då inte finna nåt vackrare. Nu har jag ju inte får och behöver oroa mig för att de ska bli tagna av vargar men... som både jag och Viktor brukar säga; det är inte vargens fel att fåren blir rivna.Människan har ju alltid bebott de revir där rovdjur finns och då får man leva med det och skydda sina djur på bästa sätt. Folk får väl bli mer påhittiga när det gäller att ta hand om sina djur och inte skylla och skälla på vargen som är ett vilt djur och handlar utifrån sin instinkt.
Så tycker vi. Viktors pappa däremot håller inte med trots att han inte har några får... Ibland kanske han är som ett (får) men det är ju en annan historia... ;-)
(bilden är lånad från djurskyddet.se)
onsdag 24 november 2010
Blåsväder och planering
Det har blåst rejält idag men jag har inte blåst bort. :-) Jag klarade mig.
Har varit på arbetspraktik idag igen och vi pratade såklart om hur vi ska göra till veckan då det är dags att ställa upp saker i montrarna på biblioteket. Vi pratade om vad vi ska komma ihåg och så. Och det är bra för vi är glömska båda två. :-) Carina pratade redan förra gången om att bland annat ha med en strut karameller, en sån där i brunt papper som påminner om förr. Och ända sen i måndags har jag gått omkring och nynnat på Povel Ramels melodi som börjar "Tänk dig en strut karameller... hälften till dig... resten till mig".
Nu fann jag inte just den visan när jag snabbsökte men jag fann den här istället och jag älskar den här...
Karl Nilsson - Povel Ramel
Ha det bra. Nu ska jag gosa med Isac som är här tillfälligt en liten stund. :-)
Kram!
Har varit på arbetspraktik idag igen och vi pratade såklart om hur vi ska göra till veckan då det är dags att ställa upp saker i montrarna på biblioteket. Vi pratade om vad vi ska komma ihåg och så. Och det är bra för vi är glömska båda två. :-) Carina pratade redan förra gången om att bland annat ha med en strut karameller, en sån där i brunt papper som påminner om förr. Och ända sen i måndags har jag gått omkring och nynnat på Povel Ramels melodi som börjar "Tänk dig en strut karameller... hälften till dig... resten till mig".
Nu fann jag inte just den visan när jag snabbsökte men jag fann den här istället och jag älskar den här...
Karl Nilsson - Povel Ramel
Ha det bra. Nu ska jag gosa med Isac som är här tillfälligt en liten stund. :-)
Kram!
måndag 22 november 2010
Uppdrag granskning, lightversionen.
Idag gjorde jag en sak som jag tänkt göra länge. Och som jag länge varit nyfiken på. Jag gick nämligen in på Socialförvaltningens hemsida och letade upp statistik för normer angående socialbidrag år1987, som var den första gången jag fick försörjningsstöd.
Förra gången jag träffade min socialsekreterare så sa jag att de siffror som gällde 1987 måste vara samma som nu. I och med att man får så lite. Neee, sa hon, det var de inte. Och det kan väl hända att de inte är exakt som då. Men jag hade inte helt fel. Nu är ju uppdelningen lite annorlunda så jag kanske har missat nåt för 1987 hade de olika tabeller och 2010 har de uppdelat i personliga kostnader och gemensamma kostnader för hushållet. Så detta kan ju eventuellt göra en viss skillnad.
Normen för en ensamståendes utgifter 1987 var inte särskilt mycket mindre då än den är nu. När jag tittade på den summa som man fick som vuxen så kan jag se att summan för 1987 var 2350 kronor och år 2010 är den 2800 kronor per månad.
Detta gäller alltså livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, TV, radio mm, hushållsel, försäkring. Och förr stod det även uppsatt läkarvård och tandvård , men det var inte mycket man fick lägga på det. 40 kronor. (1987)
Summan för livsmedel har ökat med 545 kronor på 23 år. Hur mycket har priset på livsmedel stigit under de åren? Och år 2010 står det dessutom att det är livsmedel alla måltider, vad de nu menar med det. Äter man nåt annat än livsmedel ibland...? (Summan man får till livsmedel nu är 1620:- och 1987 var den 1075:-.)
Men det är ju klart... om alla som har socialbidrag har möjlighet att handla på Willys eller Lidl så kanske vi kan klara budgeten. Småbutiker som finns på landet är ju oftast rätt dyra. Men man måste ju oftast handla där man bor. Inte kan man åka flera mil för att handla, det kostar ju också. Om man inte ber nån annan handla åt en men det är ju också lite knöligt. Och 1987 fanns det varken Willys eller Lidl vad jag vet. Så då fick man gå till Konsum eller Ica oavsett.
För barn mellan 11-20, 1987 kallades de hemmaboende skolungdom, fick man 1505 kronor per barn/månad. Då hade jag ju inget barn i just den åldern men jag tog med den siffran endast för att jämföra.
För barn mellan 11-14 får man numer 2410 kronor per barn/månad. Summan ökas när barnet fyllt 15. Men i mitt fall borde kanske "barnets" längd och vikt tas med i beräkningen. Viktor är som en vuxen man i storlek och äter därefter. ;-) Och han blir ju 14. Dessutom får jag ju halva den summan i och med att han bor hos sin pappa varannan vecka så det är ju som det ska med den uträkningen. Men nog behövde jag ha hela summan...
Har det totalt tagit stopp i uträknandet i hur mycket mer vi faktiskt behöver nu mot 1987? Då hade jag visserligen två små barn och detta räknar visserligen upp det en bit men ändå.
Summan för en vuxen ensamstående har alltså bara ökat med 450 kronor på 23 år. Är det rimligt? Inte så konstigt att jag tyckte jag klarade mig bra på den tiden. Nu behövde jag bara få bidraget i ett halvår ungefär, sen började jag plugga igen och då fick jag ett slags studiebidrag från F-kassan. Sen fick jag ju jobb. För att få bidrag behövde jag inte göra mig av med allt av värde eller tömma mitt sparkonto först. Jag behövde heller inte säga upp dagstidningen, som jag var tvungen den här gången för det blev för dyrt. Och då (1987) kunde man inte byta abonnemang på telefonen till ett billigare alternativ heller. Så då var ju den kostnaden större. Nu har man ju i och för sig internetavgiften som läggs ovanpå telefonräkningen dock...
Men jag kan ju ändå säga till min socialsekreterare att jag inte hade så fel ändå. Faktiskt. Nej nu ska vi lämna alla siffror vare sig de är korrekta eller ej. Jag brukar bli lätt allergisk mot såna nämligen... ehrm...
För att nämna nåt roligare så vet jag nu att jag får vara kvar på pastorsexpeditionen ett bra tag till. Min coach hälsade nämligen på idag och menade att det inte fanns nån anledning att avsluta min praktik där bara för att min tid i just detta projekt gick ut i december. Så både jag och Carina blev glada av det beskedet för vi har ytterligare saker planerade som vi ska ta tag i fast det får bli i januari. :-)
Och imorgon är det en annan dag. :-) Återkommer då, utan siffror...
Kram!
Det enda räknande som jag inte blir allergisk av är detta... :-)
Förra gången jag träffade min socialsekreterare så sa jag att de siffror som gällde 1987 måste vara samma som nu. I och med att man får så lite. Neee, sa hon, det var de inte. Och det kan väl hända att de inte är exakt som då. Men jag hade inte helt fel. Nu är ju uppdelningen lite annorlunda så jag kanske har missat nåt för 1987 hade de olika tabeller och 2010 har de uppdelat i personliga kostnader och gemensamma kostnader för hushållet. Så detta kan ju eventuellt göra en viss skillnad.
Normen för en ensamståendes utgifter 1987 var inte särskilt mycket mindre då än den är nu. När jag tittade på den summa som man fick som vuxen så kan jag se att summan för 1987 var 2350 kronor och år 2010 är den 2800 kronor per månad.
Detta gäller alltså livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, TV, radio mm, hushållsel, försäkring. Och förr stod det även uppsatt läkarvård och tandvård , men det var inte mycket man fick lägga på det. 40 kronor. (1987)
Summan för livsmedel har ökat med 545 kronor på 23 år. Hur mycket har priset på livsmedel stigit under de åren? Och år 2010 står det dessutom att det är livsmedel alla måltider, vad de nu menar med det. Äter man nåt annat än livsmedel ibland...? (Summan man får till livsmedel nu är 1620:- och 1987 var den 1075:-.)
Men det är ju klart... om alla som har socialbidrag har möjlighet att handla på Willys eller Lidl så kanske vi kan klara budgeten. Småbutiker som finns på landet är ju oftast rätt dyra. Men man måste ju oftast handla där man bor. Inte kan man åka flera mil för att handla, det kostar ju också. Om man inte ber nån annan handla åt en men det är ju också lite knöligt. Och 1987 fanns det varken Willys eller Lidl vad jag vet. Så då fick man gå till Konsum eller Ica oavsett.
För barn mellan 11-20, 1987 kallades de hemmaboende skolungdom, fick man 1505 kronor per barn/månad. Då hade jag ju inget barn i just den åldern men jag tog med den siffran endast för att jämföra.
För barn mellan 11-14 får man numer 2410 kronor per barn/månad. Summan ökas när barnet fyllt 15. Men i mitt fall borde kanske "barnets" längd och vikt tas med i beräkningen. Viktor är som en vuxen man i storlek och äter därefter. ;-) Och han blir ju 14. Dessutom får jag ju halva den summan i och med att han bor hos sin pappa varannan vecka så det är ju som det ska med den uträkningen. Men nog behövde jag ha hela summan...
Har det totalt tagit stopp i uträknandet i hur mycket mer vi faktiskt behöver nu mot 1987? Då hade jag visserligen två små barn och detta räknar visserligen upp det en bit men ändå.
Summan för en vuxen ensamstående har alltså bara ökat med 450 kronor på 23 år. Är det rimligt? Inte så konstigt att jag tyckte jag klarade mig bra på den tiden. Nu behövde jag bara få bidraget i ett halvår ungefär, sen började jag plugga igen och då fick jag ett slags studiebidrag från F-kassan. Sen fick jag ju jobb. För att få bidrag behövde jag inte göra mig av med allt av värde eller tömma mitt sparkonto först. Jag behövde heller inte säga upp dagstidningen, som jag var tvungen den här gången för det blev för dyrt. Och då (1987) kunde man inte byta abonnemang på telefonen till ett billigare alternativ heller. Så då var ju den kostnaden större. Nu har man ju i och för sig internetavgiften som läggs ovanpå telefonräkningen dock...
Men jag kan ju ändå säga till min socialsekreterare att jag inte hade så fel ändå. Faktiskt. Nej nu ska vi lämna alla siffror vare sig de är korrekta eller ej. Jag brukar bli lätt allergisk mot såna nämligen... ehrm...
För att nämna nåt roligare så vet jag nu att jag får vara kvar på pastorsexpeditionen ett bra tag till. Min coach hälsade nämligen på idag och menade att det inte fanns nån anledning att avsluta min praktik där bara för att min tid i just detta projekt gick ut i december. Så både jag och Carina blev glada av det beskedet för vi har ytterligare saker planerade som vi ska ta tag i fast det får bli i januari. :-)
Och imorgon är det en annan dag. :-) Återkommer då, utan siffror...
Kram!
Det enda räknande som jag inte blir allergisk av är detta... :-)
torsdag 18 november 2010
Vibbar från krigstiden och tänkvärd dikt
Det blåser snålt ute och det känns som om det är mer snö på väg. Jag har varit på min praktik och vi har planerat och kollat på vilka saker vi ska ta med i montrarna i biblioteket. Carina tog med mig ner i källaren också och där fanns det massor med grejer kvar sen kriget, de hade haft liksom ett slags högkvarter där i ett rum. Det var väldigt spännande att se. En låda med gamla sjukvårdssaker fanns det också. Väldigt smutsigt dock. Det riktigt kliade i fingrarna att ta reda på det där och tvätta rent och kolla i varenda burk. :-)
I alla fall. Allt rullar på som vanligt. Jag är inne i en sån där sockstickarperiod och stickar så fort jag hinner. Sitter här vid datorn och ser på film eller nån serie och stickar och stickar. :-) Det är rätt mysigt. Just nu ser jag på säsong 2 av Fringe i repris. I eftermiddag blir jag ensam för Viktor är hemma från skolan och den här veckan är han ju hos sin pappa. Det hade blivit nån vattenläcka på skolan så de uppmanade eleverna att stanna hemma. Viktor var nog inte nödbedd. ;-) Han kommer ju annars en stund hem till mig tills hans pappa slutat jobbet och hämtar honom. Så då får jag mumsa pepparkakor själv idag till fikat.
För ett tag sen skrev jag om att jag fått låna dvd-n Att välja glädje med Kay Pollack, av min coach, att se på. Det var en ganska intensiv kurs och den var härlig att se men nu har jag även boken som jag läser för närvarande. Köpte en pocket för ett tag sen för att liksom ha den att tillgå för den är väldigt bra. I denna bok finns bland annat en väldigt bra dikt av en okänd författare som jag tänkte lägga in här. Den är tänkvärd om man hela tiden vill skylla sina misstag och allt som är jobbigt på någon/något annat utanför sig själv. Vilket är enormt vanligt. Man tar på sig en offerroll och skyller ifrån sig.
Sen tas det också upp i boken det där fenomenet om bara... Ex: "Allt hade varit bra om bara de andra... Det här projektet skulle flyta smidigt om bara inte han... Mitt lärarjobb skulle vara toppen om bara rektorn... Vi skulle ha det ljuvligt ihop om bara du..." (- citat ur boken).
Och vem känner inte igen sig i det? Sen står det också att "Syftet med projektioner är att befria mig själv från ansvar och skuld."
För det är ju så man gör oftast.
Om att utvecklas
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i; det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.
Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.
Jag tar en annan gata.
Ha en bra dag! Kram!
I alla fall. Allt rullar på som vanligt. Jag är inne i en sån där sockstickarperiod och stickar så fort jag hinner. Sitter här vid datorn och ser på film eller nån serie och stickar och stickar. :-) Det är rätt mysigt. Just nu ser jag på säsong 2 av Fringe i repris. I eftermiddag blir jag ensam för Viktor är hemma från skolan och den här veckan är han ju hos sin pappa. Det hade blivit nån vattenläcka på skolan så de uppmanade eleverna att stanna hemma. Viktor var nog inte nödbedd. ;-) Han kommer ju annars en stund hem till mig tills hans pappa slutat jobbet och hämtar honom. Så då får jag mumsa pepparkakor själv idag till fikat.
För ett tag sen skrev jag om att jag fått låna dvd-n Att välja glädje med Kay Pollack, av min coach, att se på. Det var en ganska intensiv kurs och den var härlig att se men nu har jag även boken som jag läser för närvarande. Köpte en pocket för ett tag sen för att liksom ha den att tillgå för den är väldigt bra. I denna bok finns bland annat en väldigt bra dikt av en okänd författare som jag tänkte lägga in här. Den är tänkvärd om man hela tiden vill skylla sina misstag och allt som är jobbigt på någon/något annat utanför sig själv. Vilket är enormt vanligt. Man tar på sig en offerroll och skyller ifrån sig.
Sen tas det också upp i boken det där fenomenet om bara... Ex: "Allt hade varit bra om bara de andra... Det här projektet skulle flyta smidigt om bara inte han... Mitt lärarjobb skulle vara toppen om bara rektorn... Vi skulle ha det ljuvligt ihop om bara du..." (- citat ur boken).
Och vem känner inte igen sig i det? Sen står det också att "Syftet med projektioner är att befria mig själv från ansvar och skuld."
För det är ju så man gör oftast.
Om att utvecklas
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i; det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.
Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.
Jag tar en annan gata.
Ha en bra dag! Kram!
fredag 12 november 2010
Snövärk?
Tänk att ibland går veckorna så fort att man häpnar. Och den här veckan har innehållit både bra och jobbiga delar. I måndags var jag iväg på massage för första gången på väldigt länge. Det var i början av juni senast. Och jag var verkligen i behov av massage men jösses vad jag fick träningsvärk efteråt. Och sen var det ju snön... som anlände på tisdag kväll. Varje år i samband med att det är snö på gång så blir jag rejält dålig. Får värk och känner mig sjuk. Onsdagen var extremt jobbig kroppsligt sett men mitt humör var det inget fel på. :-) Vissa stunder trodde jag ärligt talat att jag hade en äkta influensa på gång men var samtidigt medveten om att det nog var fibron som anföll i all sin kraft.
Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.
Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.
Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.
Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)
Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)
Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.
Ha en härlig fredag! Kram!
Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.
Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.
Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.
Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)
Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)
Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.
Ha en härlig fredag! Kram!
onsdag 3 november 2010
Nu är jag här igen.
Efter att ha varit på vift hela gårdagen är jag nu äntligen återbördad till hemmet. :-) Ja jag kom hem igår kväll, sådär en kvart före midnatt. Anledningen till denna sena hemkomst var att jag sett fel på tågtider, förstås. Det tåg jag tänkt ta gick bara på fredagar så det blev till att vänta. Men det gick bra ändå. Allt ordnar sig. :-) Som tur är. Vart jag höll hus? Jo jag var i Arvika.
Idag får bli en rätt lugn dag. Jag är lite seg i huvudets kola. Regnet smattrar på rutan och jag behöver inte gå ut i blötan och bli ruggig för jag har allt jag behöver. Härligt. Fick med en massa garn hem igår så nu har jag lite mer material i min garnkorg att göra sockor av.
Så... jaa... vad ska jag säga mer? Hehe... Imorgon ska jag in till stan, träffa min psykolog och även passa på att träffa Erika på lunch. Och i måndags var jag på arbetspraktik och fick en ny bok att läsa. Den heter: Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin
Jag har kollat lite i den och den ser intressant ut så jag ska läsa den innan jag ska iväg på praktiken nästa vecka. Så jag kan säga att det är fullbokat för närvarande. Och på lördag fyller min farmor 87 år och det ska jag uppmärksamma på nåt vis förstås.
Till mina kära arvikingar vill jag bara säga tack och stora kramar till er. Nästa gång får ni komma till mig så gör jag en tårta som vi kan ha till fika. ;-)
Ha en bra dag! Kram!
Idag får bli en rätt lugn dag. Jag är lite seg i huvudets kola. Regnet smattrar på rutan och jag behöver inte gå ut i blötan och bli ruggig för jag har allt jag behöver. Härligt. Fick med en massa garn hem igår så nu har jag lite mer material i min garnkorg att göra sockor av.
Så... jaa... vad ska jag säga mer? Hehe... Imorgon ska jag in till stan, träffa min psykolog och även passa på att träffa Erika på lunch. Och i måndags var jag på arbetspraktik och fick en ny bok att läsa. Den heter: Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin
Jag har kollat lite i den och den ser intressant ut så jag ska läsa den innan jag ska iväg på praktiken nästa vecka. Så jag kan säga att det är fullbokat för närvarande. Och på lördag fyller min farmor 87 år och det ska jag uppmärksamma på nåt vis förstås.
Till mina kära arvikingar vill jag bara säga tack och stora kramar till er. Nästa gång får ni komma till mig så gör jag en tårta som vi kan ha till fika. ;-)
Ha en bra dag! Kram!
måndag 25 oktober 2010
Så var det måndag igen
Idag har jag varit på min arbetspraktik och det blev lite annorlunda. Carina hade inte kommit dit än när jag anlände vid nio. Min coach skulle också komma så jag väntade nere i foajén på henne efter att jag fått veta att Carina satt i telefonkö för att komma fram till läkare. Förmodligen var hon fortfarande kvar hemma.
När min coach kom så väntade vi en stund men sen gick vi in och satte oss och pratade lite om vad jag gjort med lådorna sen sist. Det gick en timme och Carina hade ännu inte kommit. Min coach hade ett annat möte och gick sin väg. Vid halv tolv ungefär dök hon upp och var väldigt skamsen. Men det hade gällt hennes dotter som varit sjuk och de ville försöka ta prover på henne och kolla vad det kunde vara för fel. Det gick ju ingen nöd på mig, jag pysslade ju med papper och lådor. :-)
Men jösses vad hon bad om förlåtelse många gånger. Jag menade att det var ju ingen fara alls men hon skulle även kontakta min coach senare idag för att prata med henne också.
I alla fall.
Mina glasögon är färdiga att hämtas. Förmodligen gör jag det imorgon. Det ska bli härligt med nya glasögon. :-)
Igår såg jag på det allra senaste avsnittet av Medium (och då menar jag det allra senaste...) och där var det en låt som fastnade och jag var bara tvungen att få tag på den. Till slut fick jag det. På youtube. :-)
Maroon 5 - Hands all over
Ha en bra dag! Kram!
Från sajten http://www.despair.com/deviall1.html
När min coach kom så väntade vi en stund men sen gick vi in och satte oss och pratade lite om vad jag gjort med lådorna sen sist. Det gick en timme och Carina hade ännu inte kommit. Min coach hade ett annat möte och gick sin väg. Vid halv tolv ungefär dök hon upp och var väldigt skamsen. Men det hade gällt hennes dotter som varit sjuk och de ville försöka ta prover på henne och kolla vad det kunde vara för fel. Det gick ju ingen nöd på mig, jag pysslade ju med papper och lådor. :-)
Men jösses vad hon bad om förlåtelse många gånger. Jag menade att det var ju ingen fara alls men hon skulle även kontakta min coach senare idag för att prata med henne också.
I alla fall.
Mina glasögon är färdiga att hämtas. Förmodligen gör jag det imorgon. Det ska bli härligt med nya glasögon. :-)
Igår såg jag på det allra senaste avsnittet av Medium (och då menar jag det allra senaste...) och där var det en låt som fastnade och jag var bara tvungen att få tag på den. Till slut fick jag det. På youtube. :-)
Maroon 5 - Hands all over
Ha en bra dag! Kram!
Från sajten http://www.despair.com/deviall1.html
tisdag 19 oktober 2010
"Att vara eller inte vara... det är frågan"
I gårdagens VF var det en artikel om en av mina lärare som jag hade när jag läste Litteraturvetenskap på universitetet för längesen. :-) Han är väldigt speciell och jag gillade honom skarpt. Hans föreläsningar var väldigt spännande för han berättade så levande om de böcker, historier och författare som vi skulle studera. Men om man var väldigt trött så kunde det bli svårt att hålla sig vaken trots att det var spännande för han har en varm, mörk och lite brummande röst som kan vara sövande om man inte passar sig.
Den gången som han hade suttit uppe på natten och läst nån students dissertationsuppsats och han skulle prata om Oidipus med oss glömmer jag inte. Medan han står där och pratar på som vanligt så rätt som det är så säger han: "Och när Oidipus dödade sin mor och gifte sig med sin far... (han märker att det börjar fnissas ute i salen) eh... vad sa jag nu?"
Han skrattade hjärtligt när han fattade vad han sagt och berättade då om den där uppsatsen som han varit tvungen att läsa på natten. :-)
Han berättade också ibland om sina resor till Grekland och sina besök på just de platser som vi läste om i litteraturen. Han kunde recitera ur olika verk på grekiska också, vilket det står om i artikeln.
Den allra första föreläsning jag var på där han föreläste handlade om Hamlet. Det var en fantastisk upplevelse. Han berättade så levande att jag klarade min första tenta utan att ens ha läst boken/pjäsen. Jag lyckades inte få tag på den på biblioteket nämligen.
Som sagt; jag gillade honom verkligen. En fantastisk lärare och omtänksam människa för han var aldrig omöjlig när man behövde hjälp av olika slag. Inte bara sånt som gällde att få tag på litteratur eller stöd inför skrivande av texter. Jag höll på med en uppsats som drog ut på tiden och när jag skulle plugga terminen därpå så skulle jag inte få nåt från CSN om jag inte hade fem poäng till eller nåt sånt. Då fick jag skicka in det jag skrivit (ungefär halva) och han bedömde det och jag fick de poäng som behövdes av honom så att det ordnade sig.
Hans kännetecken när han kom lufsande i korridorerna var den enorma nyckelknippa som han hade i ett långt band runt halsen och som klirrade för varje steg. Ibland var han lite mer uppklädd än vanligt. Det vill säga då hade han oftast en väl använd blazer/kostym eller så och en vit skjorta kanske men jag minns inte att han nånsin hade slips. Om han var så pass uppklädd så hade det förmodligen varit ett viktigt möte av nåt slag. ;-) Med nån höjdare. Och då kanske han var tvungen att vara lite extra "proper". Annars var det slitna brallor och säckig t-shirt som gällde.
Och skamligt nog kan jag säga att den där uppsatsen aldrig blev färdig. Ack. Det blev för mycket annat som tog min tid. Det där som kallas för livet tog liksom över rejält där ett tag. Och uppsatsen kunde verkligen ha blivit bra. Fast det kan man ju alltid säga om sånt som inte är klart. ;-)
Här är artikeln om honom - Torsten Rönnerstrand.
Nu fick han en liten hyllning av mig också ihop med artikeln. :-)
Dagen idag har varit lite sömnig men det beror antagligen mest på vädret. Det har varit mörkt som i en säck sen igår... ugh! Det regnade rejält imorse när jag gick iväg för att "jobba" lite igen. Var kvar i drygt två timmar och sorterade papper och satte i en pärm och kollade i en kartong med julsaker som skulle till den loppis som de har i församlingshemmet men som vi kunde få plocka ur det vi behövde först. Jag hittade bland annat en del gammaldags julkort, glitter, glögglas och lite mer saker som skulle kunna väcka minnen så då la vi till det i den låda som vi har till olika högtider. Sen fanns där en tomte på surfbräda men det tyckte jag väl inte var så julaktigt. Haha! Den såg för bedrövlig ut. Inget som jag skulle vilja ha precis.
Och nu till nåt helt annat...
Göstas hjärna - ur revyn Cyklar med Galenskaparna och After Shave från 1985.
Ha en fortsatt bra dag. Kram!
Den gången som han hade suttit uppe på natten och läst nån students dissertationsuppsats och han skulle prata om Oidipus med oss glömmer jag inte. Medan han står där och pratar på som vanligt så rätt som det är så säger han: "Och när Oidipus dödade sin mor och gifte sig med sin far... (han märker att det börjar fnissas ute i salen) eh... vad sa jag nu?"
Han skrattade hjärtligt när han fattade vad han sagt och berättade då om den där uppsatsen som han varit tvungen att läsa på natten. :-)
Han berättade också ibland om sina resor till Grekland och sina besök på just de platser som vi läste om i litteraturen. Han kunde recitera ur olika verk på grekiska också, vilket det står om i artikeln.
Den allra första föreläsning jag var på där han föreläste handlade om Hamlet. Det var en fantastisk upplevelse. Han berättade så levande att jag klarade min första tenta utan att ens ha läst boken/pjäsen. Jag lyckades inte få tag på den på biblioteket nämligen.
Som sagt; jag gillade honom verkligen. En fantastisk lärare och omtänksam människa för han var aldrig omöjlig när man behövde hjälp av olika slag. Inte bara sånt som gällde att få tag på litteratur eller stöd inför skrivande av texter. Jag höll på med en uppsats som drog ut på tiden och när jag skulle plugga terminen därpå så skulle jag inte få nåt från CSN om jag inte hade fem poäng till eller nåt sånt. Då fick jag skicka in det jag skrivit (ungefär halva) och han bedömde det och jag fick de poäng som behövdes av honom så att det ordnade sig.
Hans kännetecken när han kom lufsande i korridorerna var den enorma nyckelknippa som han hade i ett långt band runt halsen och som klirrade för varje steg. Ibland var han lite mer uppklädd än vanligt. Det vill säga då hade han oftast en väl använd blazer/kostym eller så och en vit skjorta kanske men jag minns inte att han nånsin hade slips. Om han var så pass uppklädd så hade det förmodligen varit ett viktigt möte av nåt slag. ;-) Med nån höjdare. Och då kanske han var tvungen att vara lite extra "proper". Annars var det slitna brallor och säckig t-shirt som gällde.
Och skamligt nog kan jag säga att den där uppsatsen aldrig blev färdig. Ack. Det blev för mycket annat som tog min tid. Det där som kallas för livet tog liksom över rejält där ett tag. Och uppsatsen kunde verkligen ha blivit bra. Fast det kan man ju alltid säga om sånt som inte är klart. ;-)
Här är artikeln om honom - Torsten Rönnerstrand.
Nu fick han en liten hyllning av mig också ihop med artikeln. :-)
Dagen idag har varit lite sömnig men det beror antagligen mest på vädret. Det har varit mörkt som i en säck sen igår... ugh! Det regnade rejält imorse när jag gick iväg för att "jobba" lite igen. Var kvar i drygt två timmar och sorterade papper och satte i en pärm och kollade i en kartong med julsaker som skulle till den loppis som de har i församlingshemmet men som vi kunde få plocka ur det vi behövde först. Jag hittade bland annat en del gammaldags julkort, glitter, glögglas och lite mer saker som skulle kunna väcka minnen så då la vi till det i den låda som vi har till olika högtider. Sen fanns där en tomte på surfbräda men det tyckte jag väl inte var så julaktigt. Haha! Den såg för bedrövlig ut. Inget som jag skulle vilja ha precis.
Och nu till nåt helt annat...
Göstas hjärna - ur revyn Cyklar med Galenskaparna och After Shave från 1985.
Ha en fortsatt bra dag. Kram!
måndag 4 oktober 2010
Höstig måndag
Så var det då måndag igen, höstvindar har blåst omkring med löven och jag har varit och "jobbat" lite. :-) Min coach kom så vi hade ett lite möte också och hon är så glad att det funkar med arbetspraktiken. Vilket jag också är förstås.
Carina och jag satt och pratade och planerade en massa angående hur vi ska göra med minneslådorna framöver och hon sa att hon skulle fråga på biblioteket om vi kunde få en monter där och ställa upp lite saker samt efterlysa mer grejer. Jag ska försöka hitta texter och eventuellt böcker som tar upp lite olika saker som kan vara sk triggers för minnet.
Carina sa när vi satt och pratade med min coach att hon tycker det är jättebra att det är just jag som hjälper henne därför att jag har såpass lång erfarenhet av att ha jobbat med att ta hand om gamla människor. Sånt blir jag väldigt glad av att höra och det känns bra att ha en del att bidra med. Man känner sig värdefull av såna ord. Självkänslan stiger flera meter. :-)
För övrigt har jag ont i nacken och det är helt mitt eget fel. Jag släpade omkring med bokhyllor under helgen och jag har värk lite varstans och blåmärken på vissa ställen. Jag skulle ju städa men fick för mig att rumstera om lite istället. Sån är jag. :-) Så nu får jag liksom skylla mig själv för att det bränner och isar i nacken och axlarna, ryggen är stel och armarna känns lite slaka. Det är smällar man får ta när man tar i för mycket.
Läste häromdagen att Martin Ljung gått bort 93 år gammal. :-( Han fick hänga med länge ändå vilket jag är tacksam och glad för. Den mannen var otroligt rolig. Som en hyllning till honom så lägger jag in en rolig sketch.
Viking - Martin Ljung
Ha det bra! Kram!
Kom just på att det är kanelbullens dag. :-)
Carina och jag satt och pratade och planerade en massa angående hur vi ska göra med minneslådorna framöver och hon sa att hon skulle fråga på biblioteket om vi kunde få en monter där och ställa upp lite saker samt efterlysa mer grejer. Jag ska försöka hitta texter och eventuellt böcker som tar upp lite olika saker som kan vara sk triggers för minnet.
Carina sa när vi satt och pratade med min coach att hon tycker det är jättebra att det är just jag som hjälper henne därför att jag har såpass lång erfarenhet av att ha jobbat med att ta hand om gamla människor. Sånt blir jag väldigt glad av att höra och det känns bra att ha en del att bidra med. Man känner sig värdefull av såna ord. Självkänslan stiger flera meter. :-)
För övrigt har jag ont i nacken och det är helt mitt eget fel. Jag släpade omkring med bokhyllor under helgen och jag har värk lite varstans och blåmärken på vissa ställen. Jag skulle ju städa men fick för mig att rumstera om lite istället. Sån är jag. :-) Så nu får jag liksom skylla mig själv för att det bränner och isar i nacken och axlarna, ryggen är stel och armarna känns lite slaka. Det är smällar man får ta när man tar i för mycket.
Läste häromdagen att Martin Ljung gått bort 93 år gammal. :-( Han fick hänga med länge ändå vilket jag är tacksam och glad för. Den mannen var otroligt rolig. Som en hyllning till honom så lägger jag in en rolig sketch.
Viking - Martin Ljung
Ha det bra! Kram!
Kom just på att det är kanelbullens dag. :-)
tisdag 28 september 2010
Minnen och Viktor som är lite sjuk
Har nyss kommit hem från mitt nya "arbete". :-) Ja min praktikplats då alltså. Vi har väl inte hunnit göra så mycket men det finns ju en del att prata om, planera och grunna på. Jag fick med mig en bok som Carina hade fått tag på och som hon frågade om jag ville läsa. Den heter "Låt minnena leva - en handbok i reminiscensmetoden" av Lotta Isacs och Helene Wallskär.
Den handlar om just dementa och hur man kan få dem att minnas, ge dem så kallade triggers så att deras minne kommer igång. Så den ska jag läsa så fort jag kan. För att komma på vad som kanske fattas i minneslådorna så bad Carina mig tänka utifrån våra sinnen. Smak, lukt, hörsel, syn och känsel just för att komma på vad som behövs för mer "triggers".
I alla fall. Viktor är hemma idag och är lite sjuk. Nu har han fått sin höstförkylning. Han är väldigt ynklig tidvis men jag tror inte det är så farligt, han är nog mest trött och hängig och snorar ovanpå det. Det bröt ut igår kväll, helt plötsligt var han väldigt snuvig och gick och försökte dra in luft genom sin täta näsa så jag trodde han skulle trycka ihop hjärnan helt. Vi får väl se om det gått över med tröttheten tills imorgon eller om han måste vara hemma då med.
Apropå minnen... jag tycker det är väldigt roligt att gå igenom de där lådorna för även mitt minne triggas av vissa saker som jag sett som liten eller använt själv. Jo för allt i lådorna är inte från forntiden. ;-) Hittade en Värmlands Folkblad från 1976. Det var nåt tragiskt drama där med nån som blivit skjuten och så. Men på den tiden läste jag inte tidningar så jag har inget minne av den händelsen. Jag var bara 12 år och då har man annat i huvet. Där finns också en veckotidning från 1959 med en artikel om Ingemar Johansson. :-)
Nu ska jag kolla om ugnen är varm så jag kan ställa in lådan med kyckling.
Ha en bra dag! Kram!
Bild från sajten Ihasahotdog.com
Den handlar om just dementa och hur man kan få dem att minnas, ge dem så kallade triggers så att deras minne kommer igång. Så den ska jag läsa så fort jag kan. För att komma på vad som kanske fattas i minneslådorna så bad Carina mig tänka utifrån våra sinnen. Smak, lukt, hörsel, syn och känsel just för att komma på vad som behövs för mer "triggers".
I alla fall. Viktor är hemma idag och är lite sjuk. Nu har han fått sin höstförkylning. Han är väldigt ynklig tidvis men jag tror inte det är så farligt, han är nog mest trött och hängig och snorar ovanpå det. Det bröt ut igår kväll, helt plötsligt var han väldigt snuvig och gick och försökte dra in luft genom sin täta näsa så jag trodde han skulle trycka ihop hjärnan helt. Vi får väl se om det gått över med tröttheten tills imorgon eller om han måste vara hemma då med.
Apropå minnen... jag tycker det är väldigt roligt att gå igenom de där lådorna för även mitt minne triggas av vissa saker som jag sett som liten eller använt själv. Jo för allt i lådorna är inte från forntiden. ;-) Hittade en Värmlands Folkblad från 1976. Det var nåt tragiskt drama där med nån som blivit skjuten och så. Men på den tiden läste jag inte tidningar så jag har inget minne av den händelsen. Jag var bara 12 år och då har man annat i huvet. Där finns också en veckotidning från 1959 med en artikel om Ingemar Johansson. :-)
Nu ska jag kolla om ugnen är varm så jag kan ställa in lådan med kyckling.
Ha en bra dag! Kram!
Bild från sajten Ihasahotdog.com
onsdag 15 september 2010
Målarmästaren snart klar och till veckan blir det praktik.
Är det nån mer än jag som är hjärtligt trött på alla opinionsmätningar som de gör titt som tätt? Jag vill inte höra om dem varenda morgon på nyheterna, det räcker nu liksom. Gaaah!
I alla fall. Helgen som var blev en sån där väldigt trist och tråkig fibro-helg. Jag tog slut strax efter lunch på lördag. Det var nätt och jämnt jag orkade ta reda på det sista av tvätten som jag hade i tvättstugan. Allt slutade med att jag fick vara stilla och vila hela dagen. Trodde att den värk jag hade i höger axel och upp i huvudet skulle släppa under natten till söndag men där misstog jag mig.
På söndag kväll hade det börjat släppa i alla fall (äntligen) och jag kände att måndagen kanske kunde bli bra. Och det blev den. Jag fick mer färg i fredags, jag och Viktor var och hämtade den hos Erika, och jag hade ju tänkt måla klart i hallen under helgen men det blev ju som sagt inget av det. Men nu är det klart. :-)
Jag målade i måndags och jag målade igår så nu är det bara små justeringar att fixa med. Jag är stel och öm lite här och var, jag har använt muskler jag inte visste jag hade, men bara jag kommer ihåg att stretcha och mjuka upp mig så går det nog bra. Sen känns det ändå väldigt bra att de dåliga dagarna har blivit färre och färre om man ser till varje månad. Vad det beror på att det vänt så tydligt vet jag inte för tidigare var det tvärtom; de bra dagarna kunde räknas på ena handens fingrar. Naturligtvis har jag värk, hela tiden, men den värk som knockar mig och gör mig totalt oförmögen till att göra nåt har blivit mer sällsynt. Ibland tror jag stenhårt på att det är inställningen som hjälper. Är man Negativa Nancy när man vaknar på morgonen så sitter det gärna i hela dagen i form av mer värk.
Igår var jag på studiebesök på pastorsexpeditionen och fick träffa diakonissan Carina och gå igenom lite vad det var för uppgifter som hon ville ha hjälp med. Det är, som jag sa sist, nåt som heter "Minneslådor" och dessa lådor innehåller saker från förr. Sånt som gamla människor kan relatera till. Minnen helt enkelt. Så det är sånt vi ska sortera och organisera i dessa lådor och leta upp mer om det går. Hon skulle sätta upp lappar på bygden för att uppmuntra folk att leta hemma på vinden och i förråd efter saker som de inte använder men som kan komma till nytta i detta syfte. Minneslådorna används först och främst när det gäller dementa personer. För att de ska känna igen sig och kanske komma igång med hjärnan och känna vad just dessa saker betytt för dem. Och de kanske till och med börjar berätta sina minnen. Det hade tydligen hänt vid vissa tillfällen enligt Carina. En tant hade vaknat till och börjat prata när hon fick tag på en kortlek och innan dess hade hon varit i sin egen värld och inte sagt ett ljud. Tydligen hade hon haft många syskon när hon växte upp (sju bröder tror jag) och brukat spela kort med dem. :-)
Min coach ville också vara med i detta arbete för hon tyckte det verkade jättekul. :-)
Jag tror också det kommer bli bra. Jag börjar tisdag nästa vecka klockan nio. Vi startar med en dag i veckan och kanske runt en timme först så det inte känns för mycket. Det kan låta larvigt att det kan bli för mycket med mer än en dag och en timme men när man lätt blir stressad så måste man gå ut väldigt försiktigt. Jag vill så gärna att detta ska funka. Det går ju att öka på tiden om man vill och jag kanske stannar mer än en timme när jag ändå är där. Förmodligen blir det nog mer än en timme om jag känner mig själv rätt. :-) Och då räcker det ju med en dag.
Sen så kändes det att Carina och jag fick bra kontakt direkt. Hon är en person med väldigt varm utstrålning och berättade att hon själv varit sjukskriven för utmattningsdepression för några år sedan. En sån erfarenhet hos henne kan ju hjälpa för min del.
Nu är jag vansinnigt hungrig så det får bli tidig lunch idag. "Såsiga korvar" (Viktors namn för korv stroganoff) och makaroner.
Ha det bra! Kram!
I alla fall. Helgen som var blev en sån där väldigt trist och tråkig fibro-helg. Jag tog slut strax efter lunch på lördag. Det var nätt och jämnt jag orkade ta reda på det sista av tvätten som jag hade i tvättstugan. Allt slutade med att jag fick vara stilla och vila hela dagen. Trodde att den värk jag hade i höger axel och upp i huvudet skulle släppa under natten till söndag men där misstog jag mig.
På söndag kväll hade det börjat släppa i alla fall (äntligen) och jag kände att måndagen kanske kunde bli bra. Och det blev den. Jag fick mer färg i fredags, jag och Viktor var och hämtade den hos Erika, och jag hade ju tänkt måla klart i hallen under helgen men det blev ju som sagt inget av det. Men nu är det klart. :-)
Jag målade i måndags och jag målade igår så nu är det bara små justeringar att fixa med. Jag är stel och öm lite här och var, jag har använt muskler jag inte visste jag hade, men bara jag kommer ihåg att stretcha och mjuka upp mig så går det nog bra. Sen känns det ändå väldigt bra att de dåliga dagarna har blivit färre och färre om man ser till varje månad. Vad det beror på att det vänt så tydligt vet jag inte för tidigare var det tvärtom; de bra dagarna kunde räknas på ena handens fingrar. Naturligtvis har jag värk, hela tiden, men den värk som knockar mig och gör mig totalt oförmögen till att göra nåt har blivit mer sällsynt. Ibland tror jag stenhårt på att det är inställningen som hjälper. Är man Negativa Nancy när man vaknar på morgonen så sitter det gärna i hela dagen i form av mer värk.
Igår var jag på studiebesök på pastorsexpeditionen och fick träffa diakonissan Carina och gå igenom lite vad det var för uppgifter som hon ville ha hjälp med. Det är, som jag sa sist, nåt som heter "Minneslådor" och dessa lådor innehåller saker från förr. Sånt som gamla människor kan relatera till. Minnen helt enkelt. Så det är sånt vi ska sortera och organisera i dessa lådor och leta upp mer om det går. Hon skulle sätta upp lappar på bygden för att uppmuntra folk att leta hemma på vinden och i förråd efter saker som de inte använder men som kan komma till nytta i detta syfte. Minneslådorna används först och främst när det gäller dementa personer. För att de ska känna igen sig och kanske komma igång med hjärnan och känna vad just dessa saker betytt för dem. Och de kanske till och med börjar berätta sina minnen. Det hade tydligen hänt vid vissa tillfällen enligt Carina. En tant hade vaknat till och börjat prata när hon fick tag på en kortlek och innan dess hade hon varit i sin egen värld och inte sagt ett ljud. Tydligen hade hon haft många syskon när hon växte upp (sju bröder tror jag) och brukat spela kort med dem. :-)
Min coach ville också vara med i detta arbete för hon tyckte det verkade jättekul. :-)
Jag tror också det kommer bli bra. Jag börjar tisdag nästa vecka klockan nio. Vi startar med en dag i veckan och kanske runt en timme först så det inte känns för mycket. Det kan låta larvigt att det kan bli för mycket med mer än en dag och en timme men när man lätt blir stressad så måste man gå ut väldigt försiktigt. Jag vill så gärna att detta ska funka. Det går ju att öka på tiden om man vill och jag kanske stannar mer än en timme när jag ändå är där. Förmodligen blir det nog mer än en timme om jag känner mig själv rätt. :-) Och då räcker det ju med en dag.
Sen så kändes det att Carina och jag fick bra kontakt direkt. Hon är en person med väldigt varm utstrålning och berättade att hon själv varit sjukskriven för utmattningsdepression för några år sedan. En sån erfarenhet hos henne kan ju hjälpa för min del.
Nu är jag vansinnigt hungrig så det får bli tidig lunch idag. "Såsiga korvar" (Viktors namn för korv stroganoff) och makaroner.
Ha det bra! Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)