"Att vara eller inte vara... det är frågan"

I gårdagens VF var det en artikel om en av mina lärare som jag hade när jag läste Litteraturvetenskap på universitetet för längesen. :-) Han är väldigt speciell och jag gillade honom skarpt. Hans föreläsningar var väldigt spännande för han berättade så levande om de böcker, historier och författare som vi skulle studera. Men om man var väldigt trött så kunde det bli svårt att hålla sig vaken trots att det var spännande för han har en varm, mörk och lite brummande röst som kan vara sövande om man inte passar sig.

Den gången som han hade suttit uppe på natten och läst nån students dissertationsuppsats och han skulle prata om Oidipus med oss glömmer jag inte. Medan han står där och pratar på som vanligt så rätt som det är så säger han: "Och när Oidipus dödade sin mor och gifte sig med sin far... (han märker att det börjar fnissas ute i salen) eh... vad sa jag nu?"

Han skrattade hjärtligt när han fattade vad han sagt och berättade då om den där uppsatsen som han varit tvungen att läsa på natten. :-)

Han berättade också ibland om sina resor till Grekland och sina besök på just de platser som vi läste om i litteraturen. Han kunde recitera ur olika verk på grekiska också, vilket det står om i artikeln.

Den allra första föreläsning jag var på där han föreläste handlade om Hamlet. Det var en fantastisk upplevelse. Han berättade så levande att jag klarade min första tenta utan att ens ha läst boken/pjäsen. Jag lyckades inte få tag på den på biblioteket nämligen.

Som sagt; jag gillade honom verkligen. En fantastisk lärare och omtänksam människa för han var aldrig omöjlig när man behövde hjälp av olika slag. Inte bara sånt som gällde att få tag på litteratur eller stöd inför skrivande av texter. Jag höll på med en uppsats som drog ut på tiden och när jag skulle plugga terminen därpå så skulle jag inte få nåt från CSN om jag inte hade fem poäng till eller nåt sånt. Då fick jag skicka in det jag skrivit (ungefär halva) och han bedömde det och jag fick de poäng som behövdes av honom så att det ordnade sig.

Hans kännetecken när han kom lufsande i korridorerna var den enorma nyckelknippa som han hade i ett långt band runt halsen och som klirrade för varje steg. Ibland var han lite mer uppklädd än vanligt. Det vill säga då hade han oftast en väl använd blazer/kostym eller så och en vit skjorta kanske men jag minns inte att han nånsin hade slips. Om han var så pass uppklädd så hade det förmodligen varit ett viktigt möte av nåt slag. ;-) Med nån höjdare. Och då kanske han var tvungen att vara lite extra "proper". Annars var det slitna brallor och säckig t-shirt som gällde.

Och skamligt nog kan jag säga att den där uppsatsen aldrig blev färdig. Ack. Det blev för mycket annat som tog min tid. Det där som kallas för livet tog liksom över rejält där ett tag. Och uppsatsen kunde verkligen ha blivit bra. Fast det kan man ju alltid säga om sånt som inte är klart. ;-)

Här är artikeln om honom - Torsten Rönnerstrand.

Nu fick han en liten hyllning av mig också ihop med artikeln. :-)

Dagen idag har varit lite sömnig men det beror antagligen mest på vädret. Det har varit mörkt som i en säck sen igår... ugh! Det regnade rejält imorse när jag gick iväg för att "jobba" lite igen. Var kvar i drygt två timmar och sorterade papper och satte i en pärm och kollade i en kartong med julsaker som skulle till den loppis som de har i församlingshemmet men som vi kunde få plocka ur det vi behövde först. Jag hittade bland annat en del gammaldags julkort, glitter, glögglas och lite mer saker som skulle kunna väcka minnen så då la vi till det i den låda som vi har till olika högtider. Sen fanns där en tomte på surfbräda men det tyckte jag väl inte var så julaktigt. Haha! Den såg för bedrövlig ut. Inget som jag skulle vilja ha precis.

Och nu till nåt helt annat...

Göstas hjärna - ur revyn Cyklar med Galenskaparna och After Shave från 1985.

Ha en fortsatt bra dag. Kram!

Julen ska ut och våren ska in... helst. :-)

Ja nu har jag plockat ner och ihop alla våra julsaker men det kommer att ta ett tag innan allt är nere i källaren för jag orkar inte ränna alltför mycket i trapporna. Jag bor högst upp så jag får ta en kartong och sen vänta en stund och sen ta en till. Och sen kanske jag inte kan ta fler förrän en annan dag. Så är det.

Idag mår jag inget vidare. Ugh! Och när jag fick ett brev från min handläggare på socialen så blev jag upprörd ovanpå allt. Nej det var inga hemska nyheter men jag blev arg ändå. Jag skrev till henne i mitt förra brev när jag skickade in ansökan för januari att jag behövde nya glasögon och undrade om jag kunde få lite stöd med det. Tipsade även om en glasögonaffär som har billiga glasögon. Nu hade hon svarat och skickat med en grön blankett som jag då var tvungen ha med till optikern där denne då skulle intyga att jag faktiskt behövde glasögon och varför. (Det kunde ju kanske hända att jag bara tänkte roffa åt mig deras pengar och använda det till annat... att jag ljög om att behöva glasögon.) Och sen var jag endast hänvisad till det ställe som socialen rekommenderade. Så jag skulle alltså inte ens få välja optiker och jag var tvungen att ta med en "skämslapp" som skulle skrivas på av optikern... Jag kände mig som ett barn som inte har några rättigheter alls. Vilken fantastisk självbild man får av sånt här. (Inte)

Om det var en standardsumma som de alltid delade ut i fråga om glasögon så kunde jag ju själv betala det som hamnade utanför den summan. Enklare än så kan det ju inte bli. Varför måste de bestämma alltihop? Och det där med intyget gjorde inte min känsla av att vara i beroendeställning mindre... Som jag sa häromdagen så försöker jag ju låta bli att tänka på att jag är beroende av deras hjälp. Suck.

Fick ett mail från SVT förut, jag är med på en lista där i och med att jag anmält mig för nyhetsbrev. Ikväll är det tydligen säsongspremiär för Uppdrag Granskning och det handlar om en 61-årig kvinna som tog sitt liv efter att hon fått avslag på sjukpenning från F-kassan. Jag ska försöka komma ihåg att se på det. Detta är vad som kan hända och det borde inte behöva hända. Tyvärr har det hänt alltför många gånger, därav uppmaningen om ljuständning den 26:e varje månad. Men nu verkar det som om medierna visar upp den hemska verkligheten angående hur F-kassan jobbar. Det är ju många som vetat det länge och som försökt göra media uppmärksam på det och nu verkar det som om det har startat på allvar. Fick ett mail från RESURS också i samma ämne.

http://svt.se/granskning

http://svtplay.se/v/1843722/uppdrag_granskning_sasongspremiar_2010

http://svt.se/2.123623/1.1824209/miste_sjukpengen_-_tog_sitt_liv?lid=puff_1765286&lpos=lasmer

Häromdagen fick jag sitta och förklara för Viktor om min fibromyalgi för hans far hade, i ett mycket uppretat tillstånd, slängt ur sig kommentarer som att jag bara tror att jag är sjuk och att jag bara skyller på det för att slippa jobba. Så då skickade jag med en broschyr om fibromyalgi. Jag fick dock inte säga nåt om att jag visste att hans far hade fått ett utbrott. Jag skrev en liten lapp och satte på häftet där jag bara skrev att Viktor frågat om min sjukdom.

Det hela handlade från början om att Viktor inte ville sova hos sin faster varje lördag när pappan jobbar. Han hade då föreslagit att få sova hos mig istället. Men det skulle han aldrig ha gjort. Det var inte bara detta om min sjukdom som han slängde ur sig och som Viktor fick höra på. Men vad hade hans fundering om var han skulle sova med min hälsa att göra? Ibland undrar man... Jag hade faktiskt högre tankar om honom än att han skulle sälla sig till resten av de obildade i den här frågan. Det var därför jag skickade med en broshyr, för att utbilda honom lite. Nu vet jag ju inte om han tänker läsa den men jag har ändå försökt. Dessutom hade han visst även tyckt att F-kassan gjorde rätt i att ta ifrån folk deras ersättningar. När man är arg blir man ibland elak men ändå... det finns ingen anledning för honom att säga sånt. Han är frisk och har ett jobb, vad har han att gnälla över? Missunsam eller? Mhm...

Jag brukar inte skriva riktigt så privata saker här på bloggen men detta tyckte jag verkligen tog priset. Så därför ville jag nämna det. Detta är alltså vad jag har att hantera...

I alla fall. Livet går vidare. Det måste det. Det bästa är väl att Viktor känner mig så väl och vet hur jag har det med min fibro så han bryr sig inte så mycket om vad hans pappa säger. Men ändå...

Isac var på hunddagis och hälsade på, tillsammans med matte, igår och enligt de uppgifter jag fick så gick det jättebra! :-) Idag skulle han vara där själv, halva dagen tror jag, så det ska bli intressant att höra hur det gick. Säkert gick det finfint. Han är väldigt sällskaplig av sig den vovven så han var säkert glad åt sina nya kompisar.


Ha en fortsatt bra onsdag. KRAM!

Ibland är det inte lätt att vara en apelsin... hehe...

Söndag igen.

Det har varit fullt upp de senaste dagarna för jag har tagit bort alla mina tomtar. Ja inte de jag har på loftet, de går nog aldrig att få bort. Hehe... Men alla de andra.

Så nu är alla julsaker nedpackade för den här gången. Det mesta är också nedburet i källaren, det är endast några få saker kvar häruppe som står i hallen i väntan på transport ner. Vi hade julgransskakning i fredags med godis som jag gömt i granen och som Viktor fick leta reda på. Först letade han bara, han plockade inte ner grejerna ur granen men den finten gick jag inte på. Han fick allt lov att hjälpa till lite också... När alla grejer var bortplockade så var det bara att plocka isär granen, nu är den bara en pinne som står i hallen bredvid kartongen med grenarna. :-) Praktiskt.

I och med att jag haft annat för mig (det har tagit tid med ta-bort-julen-städandet) så har jag inte skrivit nåt mer om min resa och den där utställningen som jag skulle på. Men jag lovar att återkomma till detta vid tillfälle. Om jag kommer ihåg det förstås, mitt minne är bra men kort.

Idag är det som sagt söndag och det har yrt omkring snöflingor ute. Det känns lite ruggigt idag. Samtidigt som jag tyckte det var lite sorgligt att ta bort julsakerna (det är så mysigt med allt det röda och varma) så kommer känslan av vår över mig när jag byter julgardinerna mot ljusa fräscha våraktiga och jag blir lite besviken när det börjar snöa igen. :-( Men vintern är ju inte över än på ett tag även om jag skulle vilja det.

Men man kan ju redan nu njuta av tulpaner om man vill. Det är ju tur. :-)


Kram från en som inte gillar ruggiga söndagar med snö när sol och värme vore att föredra...

;-)

Snö... och kartonger med julsaker.

Idag är det rejält snöoväder i vissa delar av landet. Det blåser och snön flyger åt alla håll. Då är det väldigt skönt att veta att man har en varm lägenhet att sitta och mysa i och inte ett stort och kallt hus med alldeles för många element som ska värmas upp med el.

Trots hård vind och enorm trötthet så gick jag min runda imorse men det var väl inte nån höjdare. Jag gillar inte när det blåser, är alltid lite skraj när vinden tar tag i träden. Detta har förmodligen att göra med att jag upplevde stormen 1969 och då var jag bara fem år och detta har tydligen gjort ett bestående intryck. Det var rejält ruskigt. Brrr...

I alla fall. Jag gick sedan in källarvägen och hämtade upp mina julsaker så nu står de bara och väntar på att plockas fram. Ska väl ta lite i taget. Det är ju inte direkt bråttom, det är ju inte advent förrän på söndag. :-) Fast i en del hus har de haft ljusstakar och annat sen en vecka tillbaka så vissa gillar tydligen att börja tidigt med advent.

Apropå snö och sånt så har jag lite underhållning här ifall nån har tänkt sig åka på nån slags skidresa framöver eller så.

Här är några som utför resor utför.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och se på snöflingorna som yr omkring därute. :-)

Och jag har faktiskt en länk till självaste tomten. Jodå det är sant. För den som vill söka sig lite julstämning så lägger jag in den här. Eventuellt så lägger jag in den bland mina andra länkar också, så vi inte tappar bort den.

Välkomna till jultomtens egen webbsida.

Mys på er och kram! :-)