Igår var det Knut och julen skulle ut...

De senaste dagarna har jag, och i viss mån även Viktor, dansat ut julen. Eller dansat är väl att ta i. Det har varit en hel del stånk och pust, det är slitsamt att plocka bort tomtar och stakar. Det pustigaste är att gå ner med allt i källaren för det blir några vändor. Men jag var i tvättstugan idag så jag passade på att ta med grejer varje gång jag skulle ner dit. Så nu är det nästan färdigdansat om jag säger så. :-) Som vanligt när vi har julgransskakning så gömde jag lite godis i granen. Annars hade jag nog inte fått nån hjälp av Viktor att klä av den.

Det är väl lite småpyssel kvar och det är ju det som är trevligt med att fixa till det efter julen. Leta upp grejer som man inte använt på ett tag, kanske ta andra ljuslyktor eller ljusstakar än de man hade före jul, ta fram dukar man inte haft framme på länge. Och det viktiga är ju att man släpper in ljuset. Ljusa gardiner med våraktig känsla. Och solen som når in till blommorna. Den når inte bara in till blommorna, den visar också hur fruktansvärt smutsiga fönstren är. Men det får gå ändå. :-)

För exakt sex år sen just nu när klockan är nio på kvällen i Sverige så befann jag mig i Santa Monica. Klockan var tolv på förmiddagen där och jag hade nog precis börjat min promenad till galleriet vid Bergamot Station för att se på utställningen av Viggo Mortensens foton och Georg Gudnis tavlor. Plus att stå i kö till boksigneringen också. Jag minns att jag kom fram runt klockan ett och där stod en hel hög människor i en kö så jag anslöt mig till dem. Utan att riktigt ha koll på om det var just den kön som jag skulle stå i. Men det spelade ingen roll tyckte jag. Jag stod där och lyssnade på folk när de pratade runtomkring mig. Det var rätt varmt och skönt, det hade just regnat lite men höll uppe precis då.

I fyra timmar stod jag och väntade i den långsamt slingrande kön innan jag kom fram till bordet och fick mina två böcker signerade, där var avskilt med rep och en sån där säkerhetsvakt med snäcka i örat och kostym stod och släppte fram oss en i taget, så när man kom fram till Viggo så var det väldigt tyst och lugnt. Georg satt vid ett bord en bit bort. De tjattrande amerikanska damerna hördes nästan inte. Det blev nästan så det susade i öronen av att det blev så tyst.

Än idag vet jag inte hur jag fixade det. Och då menar jag inte själva mötet, som var nog så nervöst, utan själva strapatsen av att stå så länge och vänta. Men hela den veckan mådde jag så himla bra att jag efteråt kallade den för "den magiska veckan". Under de där fyra timmarna så blev jag dessutom inte ens kissnödig eller hungrig. Konstigt eller hur? :-) Jag fick liksom superkrafter den där veckan.

Till saken kan också sägas att innan jag for fick jag tabletter för att fördröja den där eländiga månatliga plåga som vi fruntimmer har. Detta skulle nämligen drabba mig just den vecka då jag skulle vara där och då hade jag inte kunnat göra nånting om jag fått dras med det så svårt som jag hade på den tiden. Så tabletter för att fördröja eländet hade jag fått. Hormontabletter. Dessa hade en del biverkningar men det stod inget om hur bra en sån som jag skulle må av dem. Hehe... Jag fick inga biverkningar, tvärtom.

Så jag kan nog faktiskt tacka dessa piller för min starkare hälsa just den veckan. När jag kom hem och hade varit hemma ett tag och allt var som vanligt på hormonfronten så blev jag jättedålig. Fibron tog i med nya krafter. Skulle väl ta igen det som den missat förstås den jä... eh... rackarn... ehrm. Det är därför som jag tror att hormonerna har väldigt mycket med min fibro att göra.

En helt fantastisk upplevelse var det i alla fall den där magiska veckan och det är nåt som jag aldrig någonsin glömmer så länge jag lever och har minnet i behåll. Och så har jag ju fotona förstås.

Och böckerna som jag fick signerade förstås. Bland annat denna...




























Tyvärr hade jag inte råd att köpa Georgs bok då och även om jag hade gjort det så hade mitt bagage blivit så tungt, boken är rätt stor, så då hade jag fått så mycket i min ryggsäck att jag trillat baklänges. :-) Jag reste nämligen endast med en ryggsäck som bagage och kunde då ha den som handbagage och slapp stå vid bagageutlämningen på flygplatserna. Det är det bästa när man kan resa lätt.

Kram!

Galleriet. Eller vägen in till det kanske man ska säga.










Mitt hotellrum











Mitt badrum. Jag kände mig väldigt lyxig och jo det fanns badkar också. Plus en helt fantastisk morgonrock som jag svepte in mig i när jag hade duschat efter ankomsten. Den hängde på baksidan av badrumsdörren och hade monogram och allt... tyvärr fotade jag aldrig den, så dumt. ;-)













Jag var väldigt imponerad av hur handdukarna var vikta. :-)

Sen vill jag minnas att det också fanns nån slags fläktanordning som man kunde sätta igång, med varmluft, ifall man var lite frusen efter duschen.

En hårtork fanns där också.



Och i garderoben fanns en strykbräda och ett strykjärn! Jo faktiskt. :-) Eftersom jag extremt sällan reser och bor på hotell så vet inte jag om det är standard så jag tyckte det var häftigt. Jag kände mig väldigt lyxig hela veckan.

Nu är julen (officiellt) slut och jag med... pust!

Imorse tog jag en promenadrunda för första gången på rätt länge. Så jag var lite ringrostig vilket kändes i benen efter ett tag. Märkte också att jag har problem med balansen. Det har jag vetat förut men det kändes extra mycket idag. När jag stapplade fram genom skogen så fick jag plötsligt se rådjur längre fram på stigen. Fyra stycken! Så fina. De var så orädda att jag blev förvånad. Kanske de var för hungriga för att bry sig. Jag kunde gå ganska nära innan de vandrade iväg in i skogen igen. I sakta mak. De blev alltså inte rädda för mig. Nu var jag också väldigt försiktig och stod stilla en lång stund och bara tittade på dem. Och ja jag pratade med dem lite också faktiskt. :-) Sån är jag.

Detta foto är taget strax utanför köksfönstret i huset där vi bodde förut. Hungriga rådjur kom och knaprade i sig av de späda bladen på rabattens blommor. Jag stod i altandörren, jo jag kunde faktiskt öppna den och de sprang inte iväg.

De måste vara väldigt hungriga för att våga sig in i trädgården mitt på dagen och trots att jag öppnade dörren och fotade. Fina var de att titta på också. Det gjorde inte så mycket att de åt av blommorna.

Tröttheten var alltså stor när jag kom hem. Pust! Jag var tvungen att ta en paus innan jag duschade för jag orkade inte bara kliva in och göra det direkt. Så trött var jag! Men efter en stund hade jag hämtat mig och kunde sätta igång.

Just nu sitter jag med min varma kornpåse på nacken för jag fick rejäl värk i nacken och uppåt huvudet. Det har blivit värre under dagen. Så är det när man slarvar med motionen och ska börja igen. Det blir som att börja från noll nästan. Det kanske låter konstigt att jag fick ont i nacken och huvet av att gå en promenad men det kändes i hela kroppen på mig efteråt, inte bara i benen. Det blir ju alltid värre när det är halkigt och som jag sa; jag kände av min dåliga balans vilket också gjorde att jag fick koncentrera mig lite extra.

Vi har haft julgransskakning och Viktor påpekade för mig att det faktiskt var igår som man skulle ha det... Han är så petnoga. ;-) Men nu sitter han och mumsar i sig av det godis som jag gömde i granen. Jag åt lite under tiden jag gömde det men jag borde egentligen inte äta godis alls på ett tag. Midjemåttet har växt under julhelgen och det är ju också en anledning att börja med promenaderna igen. Men jag tycker att på jul får man mosa i sig choklad (som jag älskar) och annat klet. Den helgen är liksom till för det. :-)

Har läst på olika ställen om att folk tycker att Lars Ohly bör avgå som partiledare för Vänsterpartiet. Jag tror att det nog vore bra just för att folk i allmänhet och vissa dumskallar i synnerhet uppenbarligen är väldigt rädda för kommunister. Vilket Lars Ohly sagt att han är, fast det var längesen. Jag läste en del om just detta före valet, att folk är rädda för kommunister och därför inte kan tänka sig att rösta på Vänsterpartiet. Så om han byts ut och det kommer nya friska idéer så kan det nog bli bättre. Jag gillar Lars O men det kanske är dags för förnyelse och för att få folk att lyssna vilket de kanske gör om det inte är en kommunist som ledare. Ehrm... ;-)

Han är en duktig politiker men just det där med kommunismen ligger honom i fatet.

Detta får mig alltid att tänka på repliken ur Karl-Bertil Jonssons Julafton när hans far skriker argt; "Jag har närt en kommunist vid min barm!" Jo för han trodde att alla som gav bort nånting frivilligt var kommunister. :-)

För fem år sen idag var jag i Los Angeles och skulle gå på foto/konstutställning... Ack vad längesen det känns. Och overkligt. Tur att jag har foton annars kunde jag ju tro att jag drömt alltihop.


Ha en härlig fredag! Kram! Lite dans kanske...

Söndag igen.

Det har varit fullt upp de senaste dagarna för jag har tagit bort alla mina tomtar. Ja inte de jag har på loftet, de går nog aldrig att få bort. Hehe... Men alla de andra.

Så nu är alla julsaker nedpackade för den här gången. Det mesta är också nedburet i källaren, det är endast några få saker kvar häruppe som står i hallen i väntan på transport ner. Vi hade julgransskakning i fredags med godis som jag gömt i granen och som Viktor fick leta reda på. Först letade han bara, han plockade inte ner grejerna ur granen men den finten gick jag inte på. Han fick allt lov att hjälpa till lite också... När alla grejer var bortplockade så var det bara att plocka isär granen, nu är den bara en pinne som står i hallen bredvid kartongen med grenarna. :-) Praktiskt.

I och med att jag haft annat för mig (det har tagit tid med ta-bort-julen-städandet) så har jag inte skrivit nåt mer om min resa och den där utställningen som jag skulle på. Men jag lovar att återkomma till detta vid tillfälle. Om jag kommer ihåg det förstås, mitt minne är bra men kort.

Idag är det som sagt söndag och det har yrt omkring snöflingor ute. Det känns lite ruggigt idag. Samtidigt som jag tyckte det var lite sorgligt att ta bort julsakerna (det är så mysigt med allt det röda och varma) så kommer känslan av vår över mig när jag byter julgardinerna mot ljusa fräscha våraktiga och jag blir lite besviken när det börjar snöa igen. :-( Men vintern är ju inte över än på ett tag även om jag skulle vilja det.

Men man kan ju redan nu njuta av tulpaner om man vill. Det är ju tur. :-)


Kram från en som inte gillar ruggiga söndagar med snö när sol och värme vore att föredra...

;-)