Igår var det Knut och julen skulle ut...

De senaste dagarna har jag, och i viss mån även Viktor, dansat ut julen. Eller dansat är väl att ta i. Det har varit en hel del stånk och pust, det är slitsamt att plocka bort tomtar och stakar. Det pustigaste är att gå ner med allt i källaren för det blir några vändor. Men jag var i tvättstugan idag så jag passade på att ta med grejer varje gång jag skulle ner dit. Så nu är det nästan färdigdansat om jag säger så. :-) Som vanligt när vi har julgransskakning så gömde jag lite godis i granen. Annars hade jag nog inte fått nån hjälp av Viktor att klä av den.

Det är väl lite småpyssel kvar och det är ju det som är trevligt med att fixa till det efter julen. Leta upp grejer som man inte använt på ett tag, kanske ta andra ljuslyktor eller ljusstakar än de man hade före jul, ta fram dukar man inte haft framme på länge. Och det viktiga är ju att man släpper in ljuset. Ljusa gardiner med våraktig känsla. Och solen som når in till blommorna. Den når inte bara in till blommorna, den visar också hur fruktansvärt smutsiga fönstren är. Men det får gå ändå. :-)

För exakt sex år sen just nu när klockan är nio på kvällen i Sverige så befann jag mig i Santa Monica. Klockan var tolv på förmiddagen där och jag hade nog precis börjat min promenad till galleriet vid Bergamot Station för att se på utställningen av Viggo Mortensens foton och Georg Gudnis tavlor. Plus att stå i kö till boksigneringen också. Jag minns att jag kom fram runt klockan ett och där stod en hel hög människor i en kö så jag anslöt mig till dem. Utan att riktigt ha koll på om det var just den kön som jag skulle stå i. Men det spelade ingen roll tyckte jag. Jag stod där och lyssnade på folk när de pratade runtomkring mig. Det var rätt varmt och skönt, det hade just regnat lite men höll uppe precis då.

I fyra timmar stod jag och väntade i den långsamt slingrande kön innan jag kom fram till bordet och fick mina två böcker signerade, där var avskilt med rep och en sån där säkerhetsvakt med snäcka i örat och kostym stod och släppte fram oss en i taget, så när man kom fram till Viggo så var det väldigt tyst och lugnt. Georg satt vid ett bord en bit bort. De tjattrande amerikanska damerna hördes nästan inte. Det blev nästan så det susade i öronen av att det blev så tyst.

Än idag vet jag inte hur jag fixade det. Och då menar jag inte själva mötet, som var nog så nervöst, utan själva strapatsen av att stå så länge och vänta. Men hela den veckan mådde jag så himla bra att jag efteråt kallade den för "den magiska veckan". Under de där fyra timmarna så blev jag dessutom inte ens kissnödig eller hungrig. Konstigt eller hur? :-) Jag fick liksom superkrafter den där veckan.

Till saken kan också sägas att innan jag for fick jag tabletter för att fördröja den där eländiga månatliga plåga som vi fruntimmer har. Detta skulle nämligen drabba mig just den vecka då jag skulle vara där och då hade jag inte kunnat göra nånting om jag fått dras med det så svårt som jag hade på den tiden. Så tabletter för att fördröja eländet hade jag fått. Hormontabletter. Dessa hade en del biverkningar men det stod inget om hur bra en sån som jag skulle må av dem. Hehe... Jag fick inga biverkningar, tvärtom.

Så jag kan nog faktiskt tacka dessa piller för min starkare hälsa just den veckan. När jag kom hem och hade varit hemma ett tag och allt var som vanligt på hormonfronten så blev jag jättedålig. Fibron tog i med nya krafter. Skulle väl ta igen det som den missat förstås den jä... eh... rackarn... ehrm. Det är därför som jag tror att hormonerna har väldigt mycket med min fibro att göra.

En helt fantastisk upplevelse var det i alla fall den där magiska veckan och det är nåt som jag aldrig någonsin glömmer så länge jag lever och har minnet i behåll. Och så har jag ju fotona förstås.

Och böckerna som jag fick signerade förstås. Bland annat denna...




























Tyvärr hade jag inte råd att köpa Georgs bok då och även om jag hade gjort det så hade mitt bagage blivit så tungt, boken är rätt stor, så då hade jag fått så mycket i min ryggsäck att jag trillat baklänges. :-) Jag reste nämligen endast med en ryggsäck som bagage och kunde då ha den som handbagage och slapp stå vid bagageutlämningen på flygplatserna. Det är det bästa när man kan resa lätt.

Kram!

Galleriet. Eller vägen in till det kanske man ska säga.










Mitt hotellrum











Mitt badrum. Jag kände mig väldigt lyxig och jo det fanns badkar också. Plus en helt fantastisk morgonrock som jag svepte in mig i när jag hade duschat efter ankomsten. Den hängde på baksidan av badrumsdörren och hade monogram och allt... tyvärr fotade jag aldrig den, så dumt. ;-)













Jag var väldigt imponerad av hur handdukarna var vikta. :-)

Sen vill jag minnas att det också fanns nån slags fläktanordning som man kunde sätta igång, med varmluft, ifall man var lite frusen efter duschen.

En hårtork fanns där också.



Och i garderoben fanns en strykbräda och ett strykjärn! Jo faktiskt. :-) Eftersom jag extremt sällan reser och bor på hotell så vet inte jag om det är standard så jag tyckte det var häftigt. Jag kände mig väldigt lyxig hela veckan.

Santa Monica, Los Angeles

Ibland känns det overkligt att jag över huvudtaget har varit där. Men jag har bilder och annat som bevis så det är bara att jag kollar på dem. :-)

För tre år sen var jag alltså på väg ut i ett stort äventyr. Vid den här tiden satt jag förmodligen på planet från London till Los Angeles, en resa på 10 timmar. Jag fattar inte att jag faktiskt satt i ett flygplan högt uppe i luften i 10 timmar. Helt otroligt. Klockan var halv fem den fredagsmorgonen (jo jag vågade åka trots att det var fredagen den 13) då jag satte mig i taxin på väg till flygplatsen och första etappen av resan. Flyget gick klockan 6 på morgonen. I och med tidsskillnaden så var det lite svårt att hela tiden räkna ut vad klockan var hemma och jag anlände i Los Angeles runt halv tre lokal tid. Så jag fick nästan en hel dag extra. Jag kunde ta igen min fredagseftermiddag som jag missat genom att sitta på flygplanet.

När jag klev ut från flygplatsen (efter att först ha blivit välkomnad till Los Angeles av en mycket trevlig färgad man som verkade jobba där för att hjälpa turister och andra med lite av varje) och möttes av ljumma vindar och såg palmer längs gatorna så stod jag där en stund och försökte ta in att jag faktiskt var där. Det var fredagen den 13 januari 2006 och jag var i Los Angeles. Efter allt köande, flygande och ännu mer köande i säkerhetskontroller och annat så var jag äntligen där.

Jag fick tag på en taxi och gav chauffören adressen. Men han hade aldrig hört talas om det hotell dit jag skulle så jag blev lite orolig. Det låg längs Ocean Avenue i Santa Monica så vi åkte dit och naturligtvis så fann vi hotellet. Hotellpersonalen som mötte oss när jag gick ur bilen grälade lite på chauffören för att han inte kände till ett hotell som funnits där i över 80 år! :-) Trafiken i Los Angeles var för övrigt det mest stressade jag varit med om. Jädrar vad folk körde fort.

The Georgian Hotel. Där höjdare som Charlie Chaplin och Greta Garbo bott nån gång för längesen. Och nu har ytterligare en riktig höjdare bott där... det vill säga jag. ;-)















Entrén med den stora verandan. Här ute satt jag en morgon och åt den mumsiga frukosten, men det var lite blåsigt så det gällde att hålla hårt i servetten och klämma ner bordsduken. Den lilla korgen med rostat bröd levde farligt vid några tillfällen. Vid det tillfället fick jag också se en filminspelning. Det vill säga det filmades en scen i en bil. Bilen drogs på ett stort flak liksom och kamerorna var längst fram.


Sent varje eftermiddag (minns inte tiden) hade de nåt slags drinkstund, det fanns en bar i lobbyn. (Jag var aldrig med på den.) Det fanns ingen restaurang på hotellet, de serverade endast frukost och det var jag nöjd med. Det fanns så många andra ställen att köpa mat på så man led ingen nöd så att säga. Det bästa var ju att kunna äta frukost i lugn och ro varje morgon. Frukosten ingick i det hela så jag fick små kuponger som jag lämnade varje gång. Det var en superduperfrukost kan jag säga. :-) Inte amerikansk utan kontinental tror jag de kallade den. Nypressad juice, massor av frukt, fantastiskt gott kaffe och rostat bröd. Jag stod mig i flera timmar på detta.

Så här såg det ut inne i den lilla matsalen. Jag brukade sätta mig vid ett litet bord till vänster utanför bild.












Utsikten från mitt fönster var väl inte så märkvärdig precis men ändå...
















Då jag äntligen hade fått mitt rum och fick ta av mig skorna och mina svettiga kläder och hoppa i duschen kändes det toppen. Jag tog på mig den morgonrock som fanns i badrummet, också en lyxig sak som var helt underbar att ha på sig, och sen satt jag och bara lyssnade. Polissirener som lät precis som när man ser på film. Folk ute i hotellkorridoren som pratade engelska. Jag satt nog där och försökte fatta att jag nu var framme. Kollade minibaren och fann prislistan och hisnade. Nog för att jag visste att det var dyrt i minibaren men ändå. Jag tog en 7up och en miniburk med Pringles original och satt och mumsade i mig det. Det fanns ju sprit också såklart och även huvudvärkstabletter faktiskt. Men jag behövde ingetdera. :-) Kollade även vad det skulle kosta att ringa hem från hotelltelefonen eftersom min mobil inte funkade. Det var också väldigt dyrt men det fick väl gå. Men ringa skulle jag inte kunna göra då, det var ju mitt i natten hemma och jag ville ju inte skrämma upp folk i onödan. ;-)

Sen somnade jag klockan 8 på kvällen (då var klockan 5 på morgonen nästa dag hemma) för jag var så fruktansvärt trött att jag höll på att svimma. Jag orkade inte hålla mig uppe längre än så. Jag låg där i min stora säng och försökte se på den stora teven som var i ett stort skåp framför mig och kände att nej nu fick det bli natta. Vaknade mitt i natten av att jag kände mig väldigt konstig. Mådde illa och var lätt yr. Jetlag kanske? Jag vet inte. Fick sitta uppe en stund innan jag somnade om. Lyssnade på radio med go musik. Ingen dum start på min vecka i Santa Monica. :-)




Den här sängen var så härlig och jag sov väldigt gott i den.







Dagen därpå skulle jag ju på utställning så det gällde att vara utvilad. Fortsättning följer... :-)