Fick en stund över...

Församlingen, den numer hopslagna, har fått en ny hemsida som sakta men säkert börjar ta form. Vi är två stycken (prästen Jaana i Forshaga å så jag) som donar med den och idag har jag jobbat intensivt med att få till det jag hade ansvar för. Jag var så koncentrerad att jag inte varken hörde eller la märke till att folk sprang omkring och flyttade möbler och annat. Det undrades hur jag kunde få nån arbetsro men jag var så inne i det jag gjorde att de kunde ha rivit ner en vägg utan att jag reagerat. :-)

Det är Munkfors/Ransäter, Övre och Nedre Ullerud och Forshagas församlingar som nu blivit en. Som då fått namnet Forshaga-Munkfors församling. Jag hade ju tidigare ansvar för Ulleruds hemsida, vilket var himla kul faktiskt när jag väl kom underfund med hur man gjorde. Så nu känns det inte så skrämmande att jobba med en helt ny sida.

Det är långt mellan mina inlägg här. Inte för att jag inte har saker jag vill skriva om, tiden flyger liksom bara iväg.

Jag är på praktiken varje dag nu, sex timmar om dagen och därför blir ju eftermiddagarna kortare och kvällen sömnig. :-) En del kvällar sitter jag redan vid halv tio och blinkar och blinkar och försöker hålla mig vaken åtminstone tills klockan är över tio. Om jag somnar för tidigt vaknar jag i ottan och kan inte somna om och det är ju inte särskilt trevligt.

I mitten av december blev det en stor förändring för mig för då gick Lisbeth i pension. Eller hon gör det på riktigt i mars men hade ledighet att ta ut. Det blev väldigt tyst och konstigt på expeditionen. Men när vi körde igång i januari fick jag en ny härlig kompis (vinkar glatt åt dig Phia eftersom jag vet att du läser här då och då) och på nåt vis så känner jag mig närmare de andra i arbetsteamet också. Såklart jag saknar Lisbeth, vi var ju partners in flabbskratt, fullständigt helstolliga men ibland är förändringar inte så svåra som man först tror.

Jag trivs oerhört bra fortfarande och i och med att jag faktiskt kommit upp i 30 timmar i veckan så känner jag mig också mer delaktig i verksamheten.

Jag är glad i stort sett jämt. Jo det är sant! Även om saker och ting krånglar till sig, datorer har ett eget liv vilket vi fått erfara, på expeditionen bland annat, för man begär ju att det ska funka helt enkelt. Men det ordnar sig nog så småningom, det brukar ju göra det. ;-)

Och det viktigaste av allt är att jag känner mig som en människa igen. Vad menar jag med det då? Jo jag orkar med både jobb och privatliv. Jag orkar göra det jag vill även när jag kommer hem. Orkar gå och handla, planera middagen och kanske även dammsuga lite om tid finns.  Värken har jag kvar men den är tolerabel. Jag vet hur jag ska hantera både värk och akut trötthet.

Häromdagen bakade jag bullar, hade hittat ett recept på vaniljbullar som jag ville testa, och det var inte förrän jag satt och kollade när bullarna stekte som jag kände hur trött jag var. Det sved i ögonen och jag frågade mig själv; varför satte jag igång med bullbak när jag egentligen var så trött? Men då var det ju nästan klart i alla fall. Förut hade jag nog känt efter redan innan bakandet och avgjort att jag var för trött. Nu bara gjorde jag det. Utan att tänka först. Det är så jag vill ha det, det är så jag vill vara.

Det som jag strävar mot och hoppas på är förstås en anställning. Jag vill börja försörja mig själv och slippa Arbetsförmedlingen (som jag är inskriven på sen augusti ifjol och som nu har tagit över min praktik från kommunen) och Försäkringskassan (som nu kommer att betala ut ett minimalt aktivitetsstöd som ändå måste kompletteras med försörjninsstöd) och istället få rå mig själv och leva mitt liv ifred.

Men även om jag inte vet ett skvatt om hur det blir så är jag glad. Jag har ju nått målet som var 50 %, med råge, och jag är så nöjd och stolt att jag lyckats med detta. Det trodde jag aldrig den där regniga höstdagen 2010 då jag skulle besöka Carina för första gången. ;-)

Om man ska orka kliva upp ur sängen på morgonen så måste man vara motiverad. Måste ha ett mål, en mening med tillvaron. Det spelar ingen roll vad det är bara man känner att det är viktigt och meningsfullt.Det behöver inte vara ett jobb, det kan vara en hobby, ett intresse som man har och som är värt mycket. Och det är ju sånt som man måste komma på själv, sånt kan ju inte andra tala om för en liksom.

Förresten, häromdagen när jag var inne här och kollade lite så upptäckte jag att jag hållit folk på halster i flera år när det gäller min resa till Los Angeles 2006. :-) Jag skrev i slutet av mitt gamla inlägg, som handlade om min ankomst, att jag skulle skriva fortsättning men det blev aldrig av. Ska försöka göra det ifall nu nån kanske vill veta vad som hände...

Nu tar vi lite sport tycker jag... VM i curling med Galenskaparna. Förmodligen de enda som kan göra sport kul för min del. Hehe... Ha det gôtt! Kram!

Tröghôvve

Just nu känner jag mig som en medlem i Trögfattarföreningen (jag som inte ens är ekonom). Pust. Jag satt igår kväll och pillade i en hel evighet, som det kändes, för att få till en ynka liten notis på församlingens hemsida. Till slut gick det.

Överlag känns hemsidan väldigt mycket krångligare än den behöver vara. Om den vore lika enkelt upplagd som en blogg så behövde man ju inte fundera så hårt. Nu har jag suttit och grunnat på varför de bilder som jag lagt till inte går att placera där jag vill ha dem för då kommer en liten textruta upp med ett pling om att "det finns ingen information om bilden för den har inte publicerats på webben" eller hur det stod. Tro fasen att den inte har, det är ju det jag försöker med ju!

Nåja, jag får väl gnugga mina geniknölar, var nu de sitter, och försöka imorgon igen för nu börjar det bli sent. Men envis som jag är så kanske jag gör ett nytt försök lite senare. Imorgon är jag ledig så då kanske jag hinner med att klura ut hur det ska gå till. Det värsta är ju att man inte vill förstöra nåt som redan finns. Jag tycker inte det finns nog tydlig information hur man ska få till det och naturligtvis kommer jag inte ihåg allt jag fick lära mig den där torsdagen på snabbkursen. Men jag får väl lära mig det genom övning och åter övning. :-)

Apropå förening... nu är det möte...

Ha det bra, kram!

En rätt skön låt...

Framförd av 4 Kongos, det vill säga; Bongo, Pongo, Zingo och Stig-Arne Kongo. Alias After Shave och en Galenskapare. :-)

Störtskurar och en glömd mjölkliter

Fredag igen. Tack och lov för det. Då kan man få lite lugn och ro från den yttre världen ett par dagar. Och nu blir det ju fler dagar i och med att det är valborgsmässoafton på måndag och röd dag på tisdag. Jag fick en ledig dag på måndag, hade en innestående i och med min medverkan på Må bra-dagen.

Min arbetskonsulent tjatar på mig om att ta kontakt med en läkare för att få ett färskt intyg inför min anmälan till AF. Sen tjatar hon på mig om att jag ska anmäla mig också. Snarast. Det är ett väldigt ålderdomligt system på AF för man måste dit personligen för att skrivas in. Det finns ingen självservice där inte. Jo man kan skaffa ett konto på AF:s hemsida med lösenord och allt och skriva in sina uppgifter och jag har gjort det. Jag har skaffat ett konto med lösenord och fyllt i de uppgifter som jag kände att jag kunde skriva in. Så varför måste jag dit personligen bara för att säga att jag vill skriva in mig? Varför kan inte det ske i samma stund jag skaffar kontot? Märkligt.

Hon har haft kontakt med en personal där som vi då ska ha ett samtal med efter att jag anmält mig. Men inte samma dag. Nee... Jag ska först dit vid ett tillfälle för anmälan (då jag i princip bara behöver säga hej hej jag ska anmäla mig) och sen ta mig hem igen. Sen ska jag dit några dagar senare för samtal och vidare planering.

Just nu känner jag bara att jag inte vill göra detta. Jag vill bli lämnad ifred fram till semestern så jag får ägna mig åt det jag håller på med på min praktik utan att nån stör.

Samtidigt så innebär inskrivningen på AF en möjlighet för mig att faktiskt kunna bli anställd. Om jag är inskriven så kan en eventuell arbetsgivare få bidrag för att anställa mig och då kostar jag ju inte nåt liksom. Inte för att jag tycker det är helt okej med ett sånt system men nu är det ju tyvärr så... Och arbetskonsulenten vill att alla uppgifter och papper ska vara i ordning ifall det dyker upp en möjlighet för mig sådär bara tvärt. Fast jag har ju fortfarande inte kommit upp i mina 20 timmar i veckan än. Och det är en bit kvar, inte så lång bit men det kan vara den svåraste biten. Man vet aldrig. Om jag blir tröttare framöver av de timmar jag har nu så måste jag stanna upp ett tag och vara kvar i det jag har. Inte forcera nånting för då kan det bli motsatt effekt.

Jag är lite sur på mig själv för jag var inne på Konsum förut och handlade lite. Köpte bland annat en liter mjölk till Viktor. Och när Viktor kom hem och skulle ta sig lite fika så drack han saft, han brukar nämligen hellre dricka mjölk. "Men jag har ju köpt mjölk", sa jag då. "Den såg jag inte", sa han. Hm... Jag letade överallt men ingen mjölkliter. På kvittot står det att jag köpt en.

För första gången i mitt liv har jag gått ifrån en liter mjölk på affären och jag begriper inte hur det gick till för jag borde ha sett den stå där på bandet. De är ju inte små menar jag. Inte som jästpaket eller en påse tuggummi eller så. Visserligen så pratade jag med hon som var i kassan, vi är bekanta, och det kan ju distrahera men... för tusan! Hur kan man glömma en mjölkliter? Hon blev upptagen med nästa kund strax därpå och jag tyckte jag hade lagt ner allt så jag gick vidare in på Ica. Och jag tänkte inte på det ens när jag kom hem, att jag inte hade nån mjölk med. Ja jag säger då det. Nog behöver jag vara ledig alltid.

Det har varit mycket ett tag, som inte gäller praktiken utan andra saker, förmodligen är det därför jag är både trött och glömsk. Men nu är det som sagt helg och ledigt fyra dagar så jag ska väl vila och försöka ha roligt så mycket jag kan. Ladda för nästa vecka då vi ska ha möte med arbetskonsulenten och min handläggare på socialen. Vi ska väl prata om hur hösten ska bli, förlänga min praktiktid från juni och fram till december, hoppas jag.

När jag gick hem förut så regnade det som bara den och jag blev rätt blöt om fötterna och nederdelen av byxbenen och jag traskade väl fram så fort jag kunde och försökte undvika de värsta pölarna. Paraplyet höll mig torr upptill. Det var en riktig åskskur fast utan åska. Men jag hörde sägas att åskan faktisk gått, inte idag utan vid ett annat tillfälle alldeles nyss, men jag minns inte var det var eller när.

Och när jag varit hemma några minuter så ringde det. Det var Lisbeth som undrade hur blöt jag egentligen blev. Hon var nog orolig och ville försäkra sig om att jag inte blivit ihjälregnad. ;-) Hon tyckte jag skulle vänta en stund innan jag gick hem men det kunde ju ha blivit väldigt länge, det visste jag ju inte, och jag var hungrig och orkade inte vänta. Regnet slutade tvärt och solen tittade fram efter halva vägen så det var inte så farligt.

Häromdagen kom jag på att jag ju för ett tag sen skulle fördjupa mig i konsumentverkets siffror angående försörjningsstöd men allt sånt där har jag lagt åt sidan. Det går åt så mycket energi att gå igenom siffror och jämföra så jag har inte varken haft lust eller orkat ännu. Om man är intresserad så går det ju också att kolla själv om man vill. Det finns ju också möjlighet att testa hur mycket man skulle få i försörjningsstöd via kommunens hemsidor (i alla fall finns det på kommunens hemsida här) på avdelningen för omsorg och stöd. Och det finns även på Socialstyrelsens hemsida har jag för mig.

Nej nu måste jag lätta upp stämningen för det är ju som sagt fredag och det är ingen deppardag. :-) I alla fall inte för mig. Lite galenskaper kanske...

Bergsbestigarna med Claes och Anders Eriksson (ur revyn Grisen i säcken).

Ha det gôtt! Kram!

Korv och strips är minsann inte fy skam

Så var det då fredag igen. Och snart dags för chips och film. Men jag är fortfarande mätt sen middagen så det får nog vänta en stund till.

Medan jag höll på med maten förut så tände jag ljus och bara för att jag tyckte det blev så himla mysigt så tog jag en bild.

Maten som förresten var den fantastiska gourmeträtten: stekt grillkorv med strips. Rysligt gott! Jag har kommit på att det är den bästa fredagsmaten för det går snabbt och jag brukar vara rätt så trött på fredagseftermiddagen. Idag var det inget undantag även om det tog ovanligt lång tid innan luften gick ur mig. :-)






Viktor är hemma igen och allt är som det ska. Han sitter därinne vid sin dator och ser förmodligen på nåt roligt för jag hör honom skratta rätt ofta. Särskilt när han ser på nåt med Galenskaparna för dem älskar han. Och det är han inte ensam om, de är ju mina favoriter också. Om det är nån som ännu inte sett avsnittet av Så ska det låta där Galenskaparna och After Shave är med så gör det. Om det nu finns kvar på SVT play. På slutet så sjunger de en låt som är så himla rolig. Den har de med i revyn Hagmans konditori efter vad det verkar. Det är inte lätt att hitta så många klipp på youtube ur den revyn än men här kommer en liten snutt med just den där låten. Den heter Mr Bassman i original.


Ha det gôtt!

Kram!

Tillägg. Här är länken till Så ska det låta i SVT play.

En roligare version

Så här i melodifestivalens överdrivna yra med femtioelva deltävlingar innan den slutliga och extremt upphaussade finalen blir av så tänkte jag här visa min favoritversion av melodifestival. Den vanliga är jag inte intresserad av för fem öre nämligen.

Den kommer i två klipp eftersom youtube inte tillåter för långa avsnitt.

Melodifestivalen varje år - med Galenskaparna och After Shave.





Denna melodifestival tröttnar jag aldrig på. :-)

Ha det gôtt, med eller utan melodifestival. Kram!

Julhälsning

Vill passa på att önska God Jul till alla som eventuellt läser denna blogg, medvetet eller av misstag spelar ingen roll - det är ju bra oavsett menar jag... :-)

Dagen har varit rätt seg. Idag har tiden gått men inte jag. HA! Men ibland måste man ha såna dagar också. Jag och Adde var och handlade det sista inför julen förut. Han anlände igår kväll till Viktors stora glädje. Adde har stått vid köksbordet och slagit in julklappar en lång stund och ingen fick gå dit ut då. Det är ju sådär smygaktigt och lurigt på jul. :-) Och det är ju det som är roligt. Så nu ligger det en ansenlig hög med klappar under granen, med ett och samma omslagspapper på...

Tänkte också bjuda på det nya julevangeliet som då Claes Eriksson kommer att läsa upp för oss. Lite Farbror Frej blir det också. ;-)




God Jul!

Konsten att ha roligt nästan jämt

Idag har det varit en fullkomligt galen dag på pastorsexpeditionen. Så mycket skratt och stolleprov! Men så roligt. :-) Jag skrattade så jag nästan fick huvudvärk. Fast i och för sig; det är ofta som vi skrattar oss halvt fördärvade faktiskt.

Jag skulle sitta och leta efter och skriva in dikter i ett dokument inför vårens må-bra-dag som vi ska ha. Jag hade lagt in en del på min lilla datatraveler = ett flyttbart usb-minne, för jag hittade inte de dikter som jag antar att Carina lagt in nånstans och då tänkte jag att då tar jag med dem från min dator och lägger in dem via usb-minnet. Hon har nämligen inte varit där varken igår eller idag. Så jag kunde inte fråga menar jag. ;-)

Sen blev det nåt tjorv för Windows hade gjort uppdateringar och ville starta om datorn och jag fick ständiga påminnelser. Så till slut stängde jag ner allt och lät datorn starta om. Men tyvärr så satt usb-minnet kvar i datorn... Förmodligen så blev det nåt vajsing då. Jag har ingen aning. Så efter mycket letande och grunnande och prövande så fick jag ge upp. Det får vara tills efter helgerna. Det är ju ingen sprillans ny dator heller men den funkar ju hjälpligt. Jag tror inte det är nåt allvarligt fel men vad vet jag?

Både igår och idag stannade jag och åt lunch, nåt som jag vanligtvis inte brukar göra, och det var också väldigt trevligt. Det är ju nåt som jag inte orkade i början, det brukade bli för rörigt i huvet på mig och jag kunde inte slappna av. Nu för tiden känns det ibland lite trist att gå hem för att äta lunch. Så jag kanske mer och mer kommer att ta med matlåda och äta där. :-) Detta är också bra träning för min del. För det första att ens komma ihåg att fixa matlåda och sen faktiskt längta efter att sitta där tillsammans med de andra och äta. Sånt var knappt ens tänkbart för ett år sen.

Det var massor av goa julkramar innan jag gick hem. Och förmodligen så går jag dit en skvätt till veckan, jag är nämligen ledig ett tag nu, för jag vill nog dit och töla lite igen med bland annat Lisbeth. Och kolla om det finns nån choklad kvar, vi fick en hel säck med olika sorter i julklapp idag. Hehe...

Trots en hel del mat i kylen så lyckades jag inte få ihop nån vidare middag idag. Det fick bli pannkakor. Men det är inte helt fel. :-)

Här ligger det en hög med pankisar som en arbetskamrat, från förr i tiden, kallade dem. ;-)











Nu blir det frågesport.



Kram!

Politiken då och nu

Här kommer ett klipp med en sång, eller rättare sagt en rap, med Galenskaparna från serien Tornado (1993) som faktiskt är väldigt aktuellt även i dag. Borgarnas politik är ständigt lika trist och går ut på att suga ut allt det där som gynnar oss som inte har det så fett. Ljudkvaliteten är väl inte den bästa i klippet och det inleds med lite prat i koloniträdgården. Jag har då aldrig hört talas om såna växter som de diskuterar här. ;-)

Fredagen med alla elvor

Idag är det ett märkligt datum. 11-11-11. Woooooo.... *spökljud* Hörde på radion imorse att många tydligen tänker gifta sig som idag. Ja det kan ju vara kul att ha ett sånt datum som bröllopsdag. :-)

Själv har jag varit i Forshaga en stund på förmiddagen tillsammans med Carina och satt upp utställningen inne i ett s.k andaktsrum i församlingshemmet. Där passade den perfekt. Vi satte den på väggarna, fäste med häftmassa, och det blev jättebra. Där inne kan folk sitta ner en stund och liksom få vara ifred när de läser/har läst. Den kommer att finnas kvar där en hel månad och kanske längre, det beror på. Och i och med att just denna version är tänkt att användas den 21 november, då inne i bibliotekshuset i Karlstad (det blev inget i *måndags tydligen för det var nån miss i planerandet) så måste jag göra ytterligare en för att det inte ska bli krångligt. Så det blir min uppgift nästa vecka. Carina undrade om jag verkligen skulle hinna det och visst gör jag det. Kanske jag får göra lite övertid men det får väl ordna sig. Så på tisdag börjar jag med det och är förhoppningsvis klar på fredag nästa vecka. Så det blir till att dra igång skrivaren, pappersskäraren och lamineringsapparaten igen och ha limstiftet i högsta hugg. Hej och hå!

*I måndags, den 7/11, var det en föreläsning på biblioteket och initiativtagaren till årets Påskupprop (Charlotte Therese Björnström) skulle visst vara där och utställningen skulle stå där i samband med detta. Men det blev nån miss och utställningen kom inte upp. Nu var där bara 15 pers (!) så det var ju tur att varken jag eller Carina släpade oss dit efter den stora festen vi hade på eftermiddagen. För vad skulle vi gjort då menar jag? Utan utställningen var det ju ingen vits. Temat var människovärde och man undrar ju hur bevänt det är med folks uppfattning om detta när det dyker upp så få på ett sånt evenemang. Den 21 november kommer Johan Bonander som är präst och brandman och som ska tala om "människans okränkbarhet när allt vacklar" och även där kunde tydligen utställningen passa in. Detta är den andra temakvällen av tre på biblioteket i Karlstad. Tiden är 19.15 och det är gratis.

Det fantastiska är att jag inte tycker det ska bli jobbigt att starta om och göra ytterligare en variant av den laminerade versionen av utställningen. Det är ju så roligt att den bokas och hamnar lite överallt.

Veckan har gått väldigt fort och jag är allt lite trött men inte så där helt urtappad på kraft som jag kan vara. Vissa perioder är som sagt bättre än andra och just nu har jag en sån bra period. Gissa om det känns härligt!

Nu kommer här en liten debatt om trevlighet.



Ha en toppenhärlig (och trevlig) fredag med mycket mys och chips eller vad som helst som är gott.

Kram!

Idag har jag haft en skruv lös...

Efter att ha suttit och pillat med en skruv i glasögonen, vad äckligt små de är, så har jag äntligen fått i den och glasögonen är okej igen. Jag skulle skölja av dem och putsa dem nyss, de är ju alltid fläckiga, och upptäckte då att översta skruven på höger sida av bågen var borta! Jag har dubbelskruvar, en uppe på bågen och en på undersidan. Panik! Jag menar hur i hela friden ska man kunna hitta en så liten skruv? Om man trampar på den så känns den ju som en smula liksom och inte tänker man på att det kan vara en skruv. Och jag har ingen optiker i närheten så då får man vara sin egen reparatör.

Jag fick lov att ta en skruv från mina gamla glasögon för att leta efter den jag tappat var ju ingen idé. Och jag som ser så dåligt (utan glasögon) när det gäller småttiga saker och som har stora problem med motoriken i händerna, jag får ju kramp väldigt lätt också... ja det var ju en bedrift kan jag säga. HA! Det var som när jag ska sy och försöka få i tråden i nålen... nålen blundar hela tiden. ;-)

Nåväl. Nu är det gjort i alla fall. Dagens Svåra Uppgift. Nåt svårare än så hoppas jag inte det blir. Fast det vet man ju aldrig.

Jag brukar gå in och kolla statistik för bloggen och nu blev jag nästan lite skraj när jag märkte att konsumentverket har en sån där mediebevakning eller vad det stod. Hm... Så det är kanske bäst jag skriver sanningen och inget annat än sanningen den dag min "avhandling" är klar.

Jag satt under helgen och kollade på den matsedel som var i en länk från konsumentupplysningen. Det var matsedel för fyra veckor och där var förslag på lunch och middag. Även frukost förresten och vad man "får" äta som mellanmål och sånt. På matsedeln fanns mat som jag aldrig ätit och aldrig kommer att äta och om jag skulle köpa hem varorna skulle jag bli ruinerad för det är inte direkt billig mat. Inte vad jag kan se. Och det såg mer ut som taget från en restaurang (en mindre exklusiv dock) eller ett vårdboende eller så. Inte en skola, inte vår skola i alla fall, för den har mat som jag hellre skulle äta än det som föreslogs här.

Undrar om den där matsedeln uppdateras? Och vem har tid och ork att laga sån mat? Detta är ju också en undran och fundering som jag har. Jag tror inte ens att friska människor har lust med detta. Fast det vet ju inte jag nåt om i och med att jag inte gillade matlagning ens när jag var ung och frisk. Om jag skulle äta sån mat varje dag skulle jag behöva anställa en kock och om jag kunde göra det så vore det ju inte nåt problem med min ekonomi och då skulle ju allt vara frid och fröjd. :-) Jag har tänkt lägga in matsedeln framöver, en vecka i taget så ni får se vad de ger exempel på vad man kan äta varje dag under fyra veckor. Men det får bli längre fram. Med noggranna hänvisningar till konsumentverket/konsumentupplysningen. (Måste ju försöka vara noga med källhänvisningar i det fallet... ehrm.)

Det stod inget om kostnader för varorna som ingick i matsedeln vilket jag ju ville ha för att kunna jämföra. Förmodligen går det inte att ha en lista med priser i och med att just matpriserna har gått upp rejält den senaste tiden. Men nåt exempel ville jag ju ha. Var man ska handla bra och billigt och så.

Och säg mig den sjuke, utförsäkrade, deppige, trötte som orkar tänka på att laga två mål mat om dagen. Som orkar åka till affären och ha en lång lista på bra och nyttig mat, som har ett konto med tillräckligt mycket pengar på för att kunna köpa denna mat. Jag är väldigt nyfiken om det finns någon person i denna grupp av människor som orkar tänka på nåt annat än att endast få i sig nåt ätbart så denne slipper gå hungrig. Som struntar fullkomligt i om det är vinägrett till salladen utan bara häver i sig en tallrik makaroner med ketchup utan en endaste grönsak (som kanske inte ens har grönsaker hemma) bara för att få i sig nåt..

Det är ju också tips om att göra lite mer mat när man lagar så det kan användas till matlåda att äta dagen därpå. Jodå. Det fattar man ju. Det blir ju naturligtvis billigare. Och jag förstår också att detta gäller friska, arbetsföra människor som inte har ett enda bekymmer i världen när det gäller orken och möjligheten att fixa sig mat. De måste ju utgå från en frisk, arbetsför människa i sina beräkningar. Men det finns ju även andra grupper i samhället som också behöver mat. Men som kanske inte kan passas in i just den mallen. Dessa blir det genast lite svårare för.

Men jag återkommer med siffror så fort jag fått ordning på det. Det kan ju vara kul att se deras uträkningar och sedan jämföra med siffrorna för försörjningsstödet. Jag har inte kommit dit än i min väldigt ovetenskapliga undersökning. :-)

Sen måste ju alla siffror förnyas varje år, vilket jag inte tror görs. Åtminstone ändras inget när det gäller försörjningsstöd för där har ju alldeles nyss en höjning av stödet gjorts. Den första sedan slutet av 90-talet eller vad det nu var. Då jag fick en ökning med 135 kronor per månad. Jag minns att jag berättade det för Lisbeth som undrade vad jag skulle göra med så mycket pengar.

Nåt att ta ett sånt där Joakim von Anka- dopp i kanske.

Hoppas att inte nån glömt ställa om klockan under helgen förresten. För i så fall blev det väl en aning knepigt imorse. ;-)

Ha nu en bra dag i galenskapens värld. Njut av höstlov och vad det än månde vara. Jag ska snart börja tänka på lunch. Eller lunch förresten, det är både lunch och middag i kombination för när Viktor inte är hos mig så äter jag bara ett lagat mål mat om dagen. Lagat och lagat kan man ju kanske diskutera. Undrar varför Varma Koppen inte stod på den där matsedeln...

Kram!

Konsten att koka vaniljsås och att "motvärka" fibro

Visst är det för träligt att koka vaniljsås... Den bränner ju vid på en sekund så man får ju vispa ihjäl sig för att den inte ska sätta sig fast i grytan. Stånk! Vi har lite paj kvar så jag gjorde lite mer vaniljsås förut så vi skulle ha en skvätt till pajen. Jag vispade för allt jag var värd men tji fick jag, det blev bränt i botten. Nu klarade sig själva såsen, tror inte den tog smak, men ändå. Kanske ska börja med att köpa färdig, sån där de har i kyldisken... men det blir inte riktigt samma sak... och dyrt blir det också.

Apropå gårdagens inlägg om den där snubben från Australien och att jag skrev ut hela hans namn... det var inte illa menat. Tanken slog mig nämligen att nån kanske skulle tycka att jag var lite elak. Men jag tror knappast att någon som läser här är bekant med honom. Eller? Inte att han själv läser här heller. :-) Inget ont om Mr Williams. Han tog en rövare som inte lyckades. Och det får ju han stå för. Det knepiga är hur någon kan, genom att läsa min profil på Skype, komma fram till att henne måste jag få kontakt med. Där står nämligen endast mitt namn, min ålder och vilket land jag bor i.

Men vi fungerar ju alla olika. ;-) Friskt vågat, hälften vunnet som det heter. Fast det stämde ju inte i detta fall då.

Idag har sommaren gjort visit. Det var så varmt förut att man kunde tro det var juli eller så. Men istället står det ju snart oktober i almanackan. Jösses vad dagarna går fort. Jag och min fibro har kommit rätt så bra överens den senaste tiden. Nog för att den försöker golva mig ibland men den vinner inte lika ofta nu för tiden för jag har fått verktygen att motverka. Eller motvärka kanske jag ska säga. ;-) Jag har ju ständigt värk, den molar i bakgrunden, som en kuliss ungefär, men den är inte lika övertagande som förut. Trött blir man ju av att ha ständig värk men det finns så mycket som gör mig glad att allt ändå känns så mycket lättare att stå ut med.

Kort sagt; det är så skönt att äntligen kunna känna sig som en människa igen efter att ha levt som i ett mörkt hål väldigt länge.

Nu ska jag kolla in länkar till nåt som heter Jonssons Onsdag. Nåt som Adde skickade till mig igår kväll. Det var nåt med Galenskaparna men jag hade aldrig hört talas om det förut.

Och nu har vi kommit fram till kvällens sportsändning. Kanske nåt för dig Kjell? ;-)

Ha det gôtt. Kram!

Trevligt möte och lite annat jox

Så var det fredag igen. Det är kvavt. Luftfuktigheten är hög. Alla kex i skafferiet blir sega. Strösockret blir till en klump i påsen. Man får hacka med en kniv i kryddburkarna för att kunna skaka ur kryddorna.

I alla fall. Den här veckan har jag träffat två damer, en från Bilda och en från Sensus, två studieförbund som inte vanligtvis brukar samarbeta vilket de nu kommer att göra framöver. Med mina dikter från utställningen som grund. De var fulla med idéer och det var så roligt och inspirerande att prata med dem. På nåt vis så har jag börjat fatta vad som håller på att hända men jag tror ändå inte jag begripit vidden av det. Men jag tar en sak i taget och så får vi se var vi hamnar. Spännande är det oavsett. :-)

Sen har jag hjälpt Lisbeth också i arkivet. Nästa vecka ska vi åka till stan hon och jag med papper som ska lämnas in för att bli böcker. Det handlar om protokoll från kyrkorådets möten, folk som gått ur eller in i kyrkan (inte bokstavligt då alltså...), begravningar och dop.

Annars är det mest utställningen som tar upp tankar och tid. Den 15 september ska det ju vara klart alltihop för då är det vernissage. :-)

Idag har jag letat upp ett klipp med Galenskaparna som jag tycker är så bra. Det de sjunger om stämmer ju även nu fast det är såpass längesen de gjorde denna revy. Och jag gillar verkligen debatten, som inte blir nån debatt för att alla är... överens. ;-)

Ha en bra fredag! Kramelikram!

Paus i "arbetet" :-)

Idag fick jag jobba lite hemma för Carina var krasslig så hon orkade inte åka till jobbet. Istället uppmanade hon mig att leta bland mina dikter och förbereda texter inför en utställning i höst. Så när jag nu tog en paus i mitt textplöjande (det låter som om jag har massor... ja... rätt så mycket är det ju förstås) så hoppar jag in här med ett litet inlägg.

Här kommer länken till intervjun och jag hoppas den fortfarande funkar. För den som vill lyssna.

Påskuppropet i Deje och Karlstad

Den är väldigt kort men ändå... :-) Vi pratade ju om mycket mer men såna där inslag brukar ju inte blir så värst långa. Tur att det inte var teve, tänkte jag när jag såg bilden och mitt rätt så trötta fejs. Hehe... Det var jobbigt att bli intervjuad och hela gårdagen var jag trött och hade ont i huvet. Förmodligen så kom det efter i och med all spänning som det innebar med hela alltet men det var det verkligen värt. Jag är så glad och stolt över vårt upprop.

Min farmor ringde mig igår eftermiddag... hon hade hört mig på radion sa hon. :-) Hon tyckte också att det var ett jättebra initiativ med påskupprop och var väl insatt i det hela. Det är kul att hon hänger med trots att hon snart inte ser nåt och fyller 88 i höst. En liten krutgumma.

Nu ska jag ägna mig åt att lyssna på dagens horoskop med Claes Eriksson...

Ha en bra dag! Kram!




PS. Tack för ditt tack Ingela! :-)

Lite mobiltelefonnostalgi

Idag är jag så trött, sov lite dåligt inatt på grund av konstiga krypningar i min ena axel... har aldrig varit med om liknande. Ungefär som myrkrypningar fast i axeln och armen och så var det en punkt vid ett senfäste vid skulderbladet som bråkade sådär som när man får spatt i en muskel nånstans. Väldigt obehagligt för jag orkade inte ligga stilla. Till slut gick det i alla fall över och jag kunde sova men jag var som en dö sill imorse.

Så i och med att jag går lite på halvljus idag tänkte jag inte bli så långrandig. :-) Tar in lite underhållning istället.

Viktor har sett rätt så mycket på revyn Alla ska bada på youtube. Därifrån kommer detta klipp som jag tar med idag. Det visar upp folks fascination med mobiltelefoner när de var alldeles nya. Jag har inget minne av detta för jag var rätt så sen med att ha mobiltelefon. :-)

Återkommer imorgon, förhoppningsvis efter att ha sluppit eventuella myrkrypningar nånstans. Nu ska jag ta mig lite kaffe.

Ha en bra dag! Kram!

Viktigt budskap :-)

Kram på er!

Innebandy, madrasser och julstämning...

Idag har jag varit och sett på innebandymatch. :-) Min yngste systerson var det den här gången som var här med sitt lag. Och de vann! De låg under med 0-3 men vände och vann med 7-5. Och det var fina mål de gjorde. Killarna är ju inte mer än 11 år och de var så duktiga. Nästa gång är det hans storebror som spelar, om två veckor. Då ska jag väl dit igen och kolla. Får se om Viktor vill följa med den gången. Idag stannade han hemma och spelade Star Wars istället. ;-)

När jag precis hade kommit hem så ringde Erika och ville prata sängar och madrasser. Viktor ska få en säng i julklapp har vi tänkt. Och när jag pratade med honom om det så menade han att det skulle vi väl inte tala om heller... men jag sa att det är oundvikligt när det gäller just säng för han kanske ska följa med och provligga på IKEA så småningom och då skulle han ju få reda på det ändå.

Från det ena till det andra...

Jag la in tomtens hemsida igår här på bloggen, jag tycker att det är mysigt att gå in där och kolla ibland. För snart är det ju faktiskt jul. Nästa helg är det första advent och jag måste gå ner i källaren och söka med pannlampa efter mina julkartonger. Jag tyckte jag såg ett par av dem under veckan när jag var nere och kollade. förhoppningsvis går det lätt att få fram dem.

För den som tappat bort sin julstämning, eller kanske aldrig haft nån, så rekommenderar jag filmen Polarexpressen. Den är så julig och även väldigt rolig, man kan inte göra annat än längta efter pynt och gran. I alla fall kände jag det så när jag såg den förra året.

Polarexpressen (trailer)

Nu ska jag ägna mig åt matlagning för det blev lite sent idag på grund av ovanstående orsaker. Hehe... Det blir köttfärslimpa idag och det tar ju sin tid det med. Den är snart klar nu. Och Viktor svälter nog ihjäl. Åtminstone tror han det. :-)

Sen var det ju det här med sängar...

Säng, säng, säng...

Ha en bra söndag! Kram!

"Att vara eller inte vara... det är frågan"

I gårdagens VF var det en artikel om en av mina lärare som jag hade när jag läste Litteraturvetenskap på universitetet för längesen. :-) Han är väldigt speciell och jag gillade honom skarpt. Hans föreläsningar var väldigt spännande för han berättade så levande om de böcker, historier och författare som vi skulle studera. Men om man var väldigt trött så kunde det bli svårt att hålla sig vaken trots att det var spännande för han har en varm, mörk och lite brummande röst som kan vara sövande om man inte passar sig.

Den gången som han hade suttit uppe på natten och läst nån students dissertationsuppsats och han skulle prata om Oidipus med oss glömmer jag inte. Medan han står där och pratar på som vanligt så rätt som det är så säger han: "Och när Oidipus dödade sin mor och gifte sig med sin far... (han märker att det börjar fnissas ute i salen) eh... vad sa jag nu?"

Han skrattade hjärtligt när han fattade vad han sagt och berättade då om den där uppsatsen som han varit tvungen att läsa på natten. :-)

Han berättade också ibland om sina resor till Grekland och sina besök på just de platser som vi läste om i litteraturen. Han kunde recitera ur olika verk på grekiska också, vilket det står om i artikeln.

Den allra första föreläsning jag var på där han föreläste handlade om Hamlet. Det var en fantastisk upplevelse. Han berättade så levande att jag klarade min första tenta utan att ens ha läst boken/pjäsen. Jag lyckades inte få tag på den på biblioteket nämligen.

Som sagt; jag gillade honom verkligen. En fantastisk lärare och omtänksam människa för han var aldrig omöjlig när man behövde hjälp av olika slag. Inte bara sånt som gällde att få tag på litteratur eller stöd inför skrivande av texter. Jag höll på med en uppsats som drog ut på tiden och när jag skulle plugga terminen därpå så skulle jag inte få nåt från CSN om jag inte hade fem poäng till eller nåt sånt. Då fick jag skicka in det jag skrivit (ungefär halva) och han bedömde det och jag fick de poäng som behövdes av honom så att det ordnade sig.

Hans kännetecken när han kom lufsande i korridorerna var den enorma nyckelknippa som han hade i ett långt band runt halsen och som klirrade för varje steg. Ibland var han lite mer uppklädd än vanligt. Det vill säga då hade han oftast en väl använd blazer/kostym eller så och en vit skjorta kanske men jag minns inte att han nånsin hade slips. Om han var så pass uppklädd så hade det förmodligen varit ett viktigt möte av nåt slag. ;-) Med nån höjdare. Och då kanske han var tvungen att vara lite extra "proper". Annars var det slitna brallor och säckig t-shirt som gällde.

Och skamligt nog kan jag säga att den där uppsatsen aldrig blev färdig. Ack. Det blev för mycket annat som tog min tid. Det där som kallas för livet tog liksom över rejält där ett tag. Och uppsatsen kunde verkligen ha blivit bra. Fast det kan man ju alltid säga om sånt som inte är klart. ;-)

Här är artikeln om honom - Torsten Rönnerstrand.

Nu fick han en liten hyllning av mig också ihop med artikeln. :-)

Dagen idag har varit lite sömnig men det beror antagligen mest på vädret. Det har varit mörkt som i en säck sen igår... ugh! Det regnade rejält imorse när jag gick iväg för att "jobba" lite igen. Var kvar i drygt två timmar och sorterade papper och satte i en pärm och kollade i en kartong med julsaker som skulle till den loppis som de har i församlingshemmet men som vi kunde få plocka ur det vi behövde först. Jag hittade bland annat en del gammaldags julkort, glitter, glögglas och lite mer saker som skulle kunna väcka minnen så då la vi till det i den låda som vi har till olika högtider. Sen fanns där en tomte på surfbräda men det tyckte jag väl inte var så julaktigt. Haha! Den såg för bedrövlig ut. Inget som jag skulle vilja ha precis.

Och nu till nåt helt annat...

Göstas hjärna - ur revyn Cyklar med Galenskaparna och After Shave från 1985.

Ha en fortsatt bra dag. Kram!

Nytt år = nya vedermödor.

Ja det kanske var en lite negativ rubrik men ibland känns det så. Man har lämnat det gamla bakom sig men nu väntar nya eländen... jora så att...

Samtidigt känns det ju nytt och fräscht och man har ett helt nytt år att se fram emot. Nu kan jag ju räkna ut att det finns väldigt många som inte alls ser fram emot det. Alla de som blev utförsäkrade vid årsskiftet t.ex. Jag lider med er och tänker på er. Det är inte rimligt att behöva bli behandlad på detta vis.

Jag försöker oftast att inte tänka på att jag är beroende av socialens hjälp men ibland lägger det sig över mig som en blöt yllefilt och det blir tungt. Det känns som om jag sitter fast och inte kan göra nånting alls.

Då brukar jag möblera om. Jag tror jag har nämnt det förut här på bloggen. Så fort det känns som om mitt liv står stilla så möblerar jag om för det är på nåt vis det enda jag själv kan bestämma över och styra. Det enda som ingen annan behöver ha nåt med att göra. Så i helgen har jag ändrat om lite här hemma. Jag vill ha mer utrymme, mer luft omkring mig. Det känns som om det är trångt, möbelmässigt alltså, så jag försöker ta bort möbler som inte har nån funktion utan bara står där och tar plats. Det värsta är att jag har ett väldigt litet källarförråd så det blir svårt att få plats med grejerna. Vi får se hur det går.

Jag vill slänga bort och rensa. Så känner jag varje gång jag "sitter fast". Egentligen skulle jag vilja göra mig av med allt, packa en ryggsäck med det mest nödvändiga och dra iväg nånstans. Men det går ju inte.

Eller hur?

Nä, man får allt stanna kvar och gneta på. Vilket känns rätt så motigt just nu.

Glada nyheter finns dock! Isac har fått plats på hunddagis! Han ska börja inskolas imorgon, tisdag. Det ska bli spännande att se hur han trivs där. Han kommer säkert att tycka att det är hur roligt som helst för han gillar sällskap och att busa med andra vovvar. :-)

Viktor och jag ska ha julgransskakning idag, han är hos sin pappa den här veckan men kommer ju hit en stund efter skolan, och jag var och köpte hem lite godis förut när jag handlade. Jag skojade med honom när vi pratade om att ta bort granen om att jag kanske får lägga godis i kartongerna innan vi klär granen för att han ska vilja hjälpa till i fortsättningen... hehe... Han tycker inte om plastgran nämligen och han tycker inte det är en "riktig" gran och är därför inte intresserad av att klä den. Men klä av den går visst, för då är det godis gömt lite överallt. ;-) Jojo, såna är di små godisgrisarna...

Efter mycket gnöl och gnäll så fick jag iväg honom till skolan i fredags, det var första dagen efter lovet, och det hade tydligen varit en bra dag. Vilket jag visste att det skulle bli för han blir rätt trött på att vara ledig till slut men det skulle han aldrig erkänna.

I alla fall. Nu är det vardag igen och även om jag är glad för det, hatar helgdagar dock ej vanliga helger, så känns det jobbigt för nu måste man ju ta itu på allvar med det där besvärliga eländet som kallas för livet... ;-)

Ha en bra måndag! Kram!

Apropå nu för tidens svårigheter med att få jobb... en gammal sketch men väldigt aktuell ändå...

Sysselsättningsförmedlingen

Den här grejen fann jag på nätet och jag tyckte den var rätt kul. :-)

Ruskväder och tandläkarbesök

Idag har jag varit hos tandläkaren. Det var helt frivilligt för det var en lagning som gått sönder. Eller frivilligt förresten, är det nånsin det när man går dit? Men man är ju rädd om sina tänder för man vill ju liksom ha dem kvar att tugga med. Jag hade ringt och fått en tid istället för att vänta på att de kallade, så på det viset var det ju frivilligt. Tydligen så kan den nya sortens lagning spricka lättare än de gamla amalgamfyllningarna. Inte för att amalgamet är bra men det är hållbarare i alla fall.

Som sagt, jag var dit och skulle laga detta men eftersom det ändå snart var dags för den årliga kontrollen så gjorde vi den också så var det gjort. Ack! Då upptäcktes nåt på röntgen. Ett hål förstås. På ett annat ställe än där det var trasigt. Så det blev lagat det med. Och det var ju bra för nu är jag klar för i år. Nog för att det kommer att kosta (usch) men jag tänker inte låta mina tänder förfalla bara för att jag får socialbidrag. Ånä.

Tänkte på just tänder för ett tag sen när jag såg på en film från början av 90-talet. Sleepwalkers av Stephen King. Jag störde mig på att de hade så fula tänder de som var med. Hm... Sneda och inte så särskilt vita. Och detta var de som hade huvudrollerna då. De andra tänkte jag inte lika mycket på. Det var innan trenden med blekta och raka tandrader hade slagit igenom helt i teve och filmvärlden. Nu för tiden kan man nästan aldrig se någon i teve med sneda tänder eller tänder som har en s.a.s normal nyans. Allt är rakt och bländande vitt. Stomatolleenden överallt. Så i och med att jag numer är van detta så störde jag mig lite just på deras tänder... jaja, ibland blir jag nästan skraj när jag tänker på vilka värderingar som man anammar. Och utan att man ens tänker på det så blir man föst in i en fålla som man egentligen inte vill vara i.

Det är ju så normen förändras och styr oss människor. Hur vi "måste" se ut eller vara.

Idag har det ruskat och regnat hela dagen. Men jag tog min promenad i skogen ändå imorse, efter att jag sagt hejdå till Viktor vid skolan, för jag tycker om att gå i skogen oavsett väder. Det får inte blåsa för mycket dock för det tycker jag är lite ruskigt.

Viktor har nyss åkt iväg med sin pappa. De stod länge och dividerade vid min välsorterade *hosthost* ;-) filmhylla om vilken film de skulle se när de har mys ikväll (Viktors pappa ville låna nån film) och Viktor sa nej till allt som föreslogs. Han har ju sett i stort sett allt på den hylla där hans filmer står och mina filmer är ju inte barnvänliga. Inte alla i alla fall. De fick med sig en Harry Potter-film och så ville Viktor ha med videobandet med Hajen som visste för mycket med Galenskaparna för den älskar han. Det gör tydligen inte hans far. Men det brydde sig inte Viktor om.

Han fick också med sig sitt favoritspel World of Warcraft som han ska försöka installera på den dator han har hos sin pappa. Spelet fick han av storebror nu i sommar. Det är brända skivor så jag hoppas det inte blir nåt krångel för den sakens skull. (Höll på att säga "hembrända" men det hade ju låtit lite knepigt, haha! Fast de är ju faktiskt hembrända.) Koderna till spelet fick vi igår kväll av Adde. Viktor har gnölat varenda gång han skulle till sin pappa för han saknar spelet varje minut tydligen men nu ska han alltså testa att installera det. Hoppas, som sagt, att det går bra. Annars blir det gråt och tandagnisslan.

Nu har jag alltså lite "ledigt" så det blir nog teven och chips eller film och chips. Vad det än blir så blir det garanterat chips. :-)

Och så tar vi en sång tycker jag.

Mustang Sally - The Commitments

Videon innehåller klipp från filmen The Commitments från 1991 och om det blir rörigt blunda och lyssna istället... hehe... om man gillar den här låten förstås... Sångaren, Andrew Strong, var endast 16 eller 17 vid inspelningen. Han ser ju mycket äldre ut tycker jag. Fantastisk röst men han har ju inte utseendet med sig om jag säger så... Filmen är en höjdare. Jag rekommenderar den varmt. Go' soulmusik och en massa stolliga irländare. :-)

Ha en bra fredag. KRAM!


















Dagens citat: "Livet består av småstunder som det är viktigt att kunna njuta av."