Störtskurar och en glömd mjölkliter

Fredag igen. Tack och lov för det. Då kan man få lite lugn och ro från den yttre världen ett par dagar. Och nu blir det ju fler dagar i och med att det är valborgsmässoafton på måndag och röd dag på tisdag. Jag fick en ledig dag på måndag, hade en innestående i och med min medverkan på Må bra-dagen.

Min arbetskonsulent tjatar på mig om att ta kontakt med en läkare för att få ett färskt intyg inför min anmälan till AF. Sen tjatar hon på mig om att jag ska anmäla mig också. Snarast. Det är ett väldigt ålderdomligt system på AF för man måste dit personligen för att skrivas in. Det finns ingen självservice där inte. Jo man kan skaffa ett konto på AF:s hemsida med lösenord och allt och skriva in sina uppgifter och jag har gjort det. Jag har skaffat ett konto med lösenord och fyllt i de uppgifter som jag kände att jag kunde skriva in. Så varför måste jag dit personligen bara för att säga att jag vill skriva in mig? Varför kan inte det ske i samma stund jag skaffar kontot? Märkligt.

Hon har haft kontakt med en personal där som vi då ska ha ett samtal med efter att jag anmält mig. Men inte samma dag. Nee... Jag ska först dit vid ett tillfälle för anmälan (då jag i princip bara behöver säga hej hej jag ska anmäla mig) och sen ta mig hem igen. Sen ska jag dit några dagar senare för samtal och vidare planering.

Just nu känner jag bara att jag inte vill göra detta. Jag vill bli lämnad ifred fram till semestern så jag får ägna mig åt det jag håller på med på min praktik utan att nån stör.

Samtidigt så innebär inskrivningen på AF en möjlighet för mig att faktiskt kunna bli anställd. Om jag är inskriven så kan en eventuell arbetsgivare få bidrag för att anställa mig och då kostar jag ju inte nåt liksom. Inte för att jag tycker det är helt okej med ett sånt system men nu är det ju tyvärr så... Och arbetskonsulenten vill att alla uppgifter och papper ska vara i ordning ifall det dyker upp en möjlighet för mig sådär bara tvärt. Fast jag har ju fortfarande inte kommit upp i mina 20 timmar i veckan än. Och det är en bit kvar, inte så lång bit men det kan vara den svåraste biten. Man vet aldrig. Om jag blir tröttare framöver av de timmar jag har nu så måste jag stanna upp ett tag och vara kvar i det jag har. Inte forcera nånting för då kan det bli motsatt effekt.

Jag är lite sur på mig själv för jag var inne på Konsum förut och handlade lite. Köpte bland annat en liter mjölk till Viktor. Och när Viktor kom hem och skulle ta sig lite fika så drack han saft, han brukar nämligen hellre dricka mjölk. "Men jag har ju köpt mjölk", sa jag då. "Den såg jag inte", sa han. Hm... Jag letade överallt men ingen mjölkliter. På kvittot står det att jag köpt en.

För första gången i mitt liv har jag gått ifrån en liter mjölk på affären och jag begriper inte hur det gick till för jag borde ha sett den stå där på bandet. De är ju inte små menar jag. Inte som jästpaket eller en påse tuggummi eller så. Visserligen så pratade jag med hon som var i kassan, vi är bekanta, och det kan ju distrahera men... för tusan! Hur kan man glömma en mjölkliter? Hon blev upptagen med nästa kund strax därpå och jag tyckte jag hade lagt ner allt så jag gick vidare in på Ica. Och jag tänkte inte på det ens när jag kom hem, att jag inte hade nån mjölk med. Ja jag säger då det. Nog behöver jag vara ledig alltid.

Det har varit mycket ett tag, som inte gäller praktiken utan andra saker, förmodligen är det därför jag är både trött och glömsk. Men nu är det som sagt helg och ledigt fyra dagar så jag ska väl vila och försöka ha roligt så mycket jag kan. Ladda för nästa vecka då vi ska ha möte med arbetskonsulenten och min handläggare på socialen. Vi ska väl prata om hur hösten ska bli, förlänga min praktiktid från juni och fram till december, hoppas jag.

När jag gick hem förut så regnade det som bara den och jag blev rätt blöt om fötterna och nederdelen av byxbenen och jag traskade väl fram så fort jag kunde och försökte undvika de värsta pölarna. Paraplyet höll mig torr upptill. Det var en riktig åskskur fast utan åska. Men jag hörde sägas att åskan faktisk gått, inte idag utan vid ett annat tillfälle alldeles nyss, men jag minns inte var det var eller när.

Och när jag varit hemma några minuter så ringde det. Det var Lisbeth som undrade hur blöt jag egentligen blev. Hon var nog orolig och ville försäkra sig om att jag inte blivit ihjälregnad. ;-) Hon tyckte jag skulle vänta en stund innan jag gick hem men det kunde ju ha blivit väldigt länge, det visste jag ju inte, och jag var hungrig och orkade inte vänta. Regnet slutade tvärt och solen tittade fram efter halva vägen så det var inte så farligt.

Häromdagen kom jag på att jag ju för ett tag sen skulle fördjupa mig i konsumentverkets siffror angående försörjningsstöd men allt sånt där har jag lagt åt sidan. Det går åt så mycket energi att gå igenom siffror och jämföra så jag har inte varken haft lust eller orkat ännu. Om man är intresserad så går det ju också att kolla själv om man vill. Det finns ju också möjlighet att testa hur mycket man skulle få i försörjningsstöd via kommunens hemsidor (i alla fall finns det på kommunens hemsida här) på avdelningen för omsorg och stöd. Och det finns även på Socialstyrelsens hemsida har jag för mig.

Nej nu måste jag lätta upp stämningen för det är ju som sagt fredag och det är ingen deppardag. :-) I alla fall inte för mig. Lite galenskaper kanske...

Bergsbestigarna med Claes och Anders Eriksson (ur revyn Grisen i säcken).

Ha det gôtt! Kram!

En riktigt bra dag - en sällsynt gåva att njuta av

Idag har jag en sån där dag som jag vill konservera och liksom kunna njuta av flera gånger om. En dag då jag inte känner mig sådär bedrövligt trött, inte har mer ont än det vanliga (förutom i fötterna som gör ONT efter alla promenader men det är jag i och för sig van), känner mig klar i huvet och väldigt glad ovanpå alltihop. Som om jag kan klara av precis allting. Nästan sådär som man kan känna när man är frisk. Och att få känna sig nästan-lite-frisk är så fantastiskt att jag inte tror att någon som alltid är frisk kan förstå detta tillstånd av glädjefnatt.

Tänk vilken lycka det är med såna dagar! Jag brukar försöka njuta varenda minut och låta bli att tänka på att jag kanske får sota för det dagen efter. För ibland kan det ju bli så. Det går ju ständigt upp och ned. Men för mig är svackorna lite kortare numer och jag kan komma igen fortare. Som tur är.

Sportlovsveckan är snart slut, till veckan börjar skolan igen. Och på tisdag kväll har vi releaseparty för boken, som jag nämnde för några dagar sedan. Jag ser fram emot den festen med skräckblandad förtjusning. :-) Det är jobbigt med uppmärksamhet samtidigt som det också är otroligt kul förstås. Och jag hoppas det blir lika lyckat som vernissagen. Jag tänker skriva om alltihop här, för den som är nyfiken och så... ;-)

Har ett par länkar som jag tänkte lägga in apropå det jag skrev om för ett tag sen, och som jag inte haft tid att följa upp, angående försörjningsstödet som baseras på konsumentverkets beräkningar. Det är ju så att konsumentverkets uträkningar är högre än det man får i stöd. Och att kommunerna själva bestämmer godtyckligt vad man ska klara sig på. Det har jag ju gissat hela tiden men ändå. Och jag läste en del elaka kommentarer (artikelns kommentarsavdelning) om kvinnan som det handlar om i texten. Att hon inte såg ut att svälta och det ena med det tredje. Sånt är både kränkande och irrelevant i sammanhanget.

Här är den första länken

Här är den andra

Och nu känner jag verkligen för lite musik.

Ha en bra fredag. Kram!

Nickelback - When we stand together

Istappar utan is och en ängelkula

I tisdags hade vi pysselkväll på pastorsexpeditionen med julmat, vi bytte julklappar och sen var det pyssel då alltså. Jag pysslade ihop ett par istappar i pärlor, det var rätt kul faktiskt. Lite pillrigt och jag fick kramp i fingrarna när jag skulle få på de minsta pärlorna på tråden men det var kul.







Jag har hängt dem på gardinstången i vardagsrummet. Kanske jag skulle ha dem längre ner för då faller ljuset på dem bättre. Jag får se om jag kanske flyttar på dem eller sätter i en extra lång tråd.

Snö har det ju kommit också till Viktors stora glädje och där är vi oense. Även om han inte gillar när det blir halkigt så vill han ha snö men det ena brukar ju liksom ge det andra. För det ska ju alltid smälta lite och sen frysa, sen kanske det regnar lite också och sen fryser det på igen... och så vidare. Det är ju just detta jag inte gillar med vintern. För man vet ju inte om man överhuvudtaget kan ta sig fram dit man ska. Inte kul.

Jag har suttit och räknat på det där med konsumentverkets siffror och de siffror som socialen använder i sina beräkningar och jag blev lite mör i hjärnan av det men jag tänkte försöka skriva upp de iakttagelser jag gjort så småningom. Som jag kan se just nu är det också svårt att jämföra för en del av de poster som de tar upp på konsumentverket är inte riktigt lika de som socialen har. Vid en snabb koll, om jag nu fått ihop det rätt så ska man enligt konsumentverket ha runt 800-900 kronor mer varje månad än vad man får från socialen. Sen borde ju konsumentverket förnya sina siffror varje år i takt med prisökningar och sånt vilket de tydligen inte bryr sig om att göra. Jag har utgått från siffror som gäller en vuxen och ett barn som är tonåring. Men som sagt; det kommer så fort hjärnan orkar ta sig an detta en runda till. För det går runt i huvet efter en tripp in i dessa beräkningar det kan jag säga.

Jag tycker det är väldigt intressant nämligen. Sen är det ju det faktum att barnbidraget räknas som inkomst. Detta som alla som har barn får även de som aldrig använder det utan sparar det på ett konto åt sina barn som de får senare. Jag har funderat på att mailbomba socialdepartementet angående just detta och att de ska låta bli att räkna med det som inkomst när man söker försörjningsstöd. Dessa kronor ska gå enbart till barnet och inte till nåt annat för då kanske man kan köpa kläder själv till sin unge och låta denne få möjlighet att kanske åka nånstans, gå på bio eller så. Alla föräldrar som har barn får barnbidrag men vi som går på försörjningsstöd får inte det för det räknas in i den summa som vi ska få från kommunen. De räknar alltså av 1050 varje månad för det ser de som inkomst. Jag tycker vi ska få detta utöver normens beräkning. Precis som alla andra föräldrar som får detta utöver sin lön. För tänk om det skulle räknas av en tusenlapp på folks löner varje månad bara för att de ju fått barnbidrag. Det skulle de nog inte tycka om eller hur?

Nåja. Såhär såg den julklapp ut som jag hade i det paket jag fick i tisdags. Så söt! :-) Min egen lilla julgransängel.














Här fick jag till ett blänk från solen som kikade in tidigare idag. Som om ängeln liksom skickar ut ljus från sitt hjärta.

Kram på er!

Idag har jag haft en skruv lös...

Efter att ha suttit och pillat med en skruv i glasögonen, vad äckligt små de är, så har jag äntligen fått i den och glasögonen är okej igen. Jag skulle skölja av dem och putsa dem nyss, de är ju alltid fläckiga, och upptäckte då att översta skruven på höger sida av bågen var borta! Jag har dubbelskruvar, en uppe på bågen och en på undersidan. Panik! Jag menar hur i hela friden ska man kunna hitta en så liten skruv? Om man trampar på den så känns den ju som en smula liksom och inte tänker man på att det kan vara en skruv. Och jag har ingen optiker i närheten så då får man vara sin egen reparatör.

Jag fick lov att ta en skruv från mina gamla glasögon för att leta efter den jag tappat var ju ingen idé. Och jag som ser så dåligt (utan glasögon) när det gäller småttiga saker och som har stora problem med motoriken i händerna, jag får ju kramp väldigt lätt också... ja det var ju en bedrift kan jag säga. HA! Det var som när jag ska sy och försöka få i tråden i nålen... nålen blundar hela tiden. ;-)

Nåväl. Nu är det gjort i alla fall. Dagens Svåra Uppgift. Nåt svårare än så hoppas jag inte det blir. Fast det vet man ju aldrig.

Jag brukar gå in och kolla statistik för bloggen och nu blev jag nästan lite skraj när jag märkte att konsumentverket har en sån där mediebevakning eller vad det stod. Hm... Så det är kanske bäst jag skriver sanningen och inget annat än sanningen den dag min "avhandling" är klar.

Jag satt under helgen och kollade på den matsedel som var i en länk från konsumentupplysningen. Det var matsedel för fyra veckor och där var förslag på lunch och middag. Även frukost förresten och vad man "får" äta som mellanmål och sånt. På matsedeln fanns mat som jag aldrig ätit och aldrig kommer att äta och om jag skulle köpa hem varorna skulle jag bli ruinerad för det är inte direkt billig mat. Inte vad jag kan se. Och det såg mer ut som taget från en restaurang (en mindre exklusiv dock) eller ett vårdboende eller så. Inte en skola, inte vår skola i alla fall, för den har mat som jag hellre skulle äta än det som föreslogs här.

Undrar om den där matsedeln uppdateras? Och vem har tid och ork att laga sån mat? Detta är ju också en undran och fundering som jag har. Jag tror inte ens att friska människor har lust med detta. Fast det vet ju inte jag nåt om i och med att jag inte gillade matlagning ens när jag var ung och frisk. Om jag skulle äta sån mat varje dag skulle jag behöva anställa en kock och om jag kunde göra det så vore det ju inte nåt problem med min ekonomi och då skulle ju allt vara frid och fröjd. :-) Jag har tänkt lägga in matsedeln framöver, en vecka i taget så ni får se vad de ger exempel på vad man kan äta varje dag under fyra veckor. Men det får bli längre fram. Med noggranna hänvisningar till konsumentverket/konsumentupplysningen. (Måste ju försöka vara noga med källhänvisningar i det fallet... ehrm.)

Det stod inget om kostnader för varorna som ingick i matsedeln vilket jag ju ville ha för att kunna jämföra. Förmodligen går det inte att ha en lista med priser i och med att just matpriserna har gått upp rejält den senaste tiden. Men nåt exempel ville jag ju ha. Var man ska handla bra och billigt och så.

Och säg mig den sjuke, utförsäkrade, deppige, trötte som orkar tänka på att laga två mål mat om dagen. Som orkar åka till affären och ha en lång lista på bra och nyttig mat, som har ett konto med tillräckligt mycket pengar på för att kunna köpa denna mat. Jag är väldigt nyfiken om det finns någon person i denna grupp av människor som orkar tänka på nåt annat än att endast få i sig nåt ätbart så denne slipper gå hungrig. Som struntar fullkomligt i om det är vinägrett till salladen utan bara häver i sig en tallrik makaroner med ketchup utan en endaste grönsak (som kanske inte ens har grönsaker hemma) bara för att få i sig nåt..

Det är ju också tips om att göra lite mer mat när man lagar så det kan användas till matlåda att äta dagen därpå. Jodå. Det fattar man ju. Det blir ju naturligtvis billigare. Och jag förstår också att detta gäller friska, arbetsföra människor som inte har ett enda bekymmer i världen när det gäller orken och möjligheten att fixa sig mat. De måste ju utgå från en frisk, arbetsför människa i sina beräkningar. Men det finns ju även andra grupper i samhället som också behöver mat. Men som kanske inte kan passas in i just den mallen. Dessa blir det genast lite svårare för.

Men jag återkommer med siffror så fort jag fått ordning på det. Det kan ju vara kul att se deras uträkningar och sedan jämföra med siffrorna för försörjningsstödet. Jag har inte kommit dit än i min väldigt ovetenskapliga undersökning. :-)

Sen måste ju alla siffror förnyas varje år, vilket jag inte tror görs. Åtminstone ändras inget när det gäller försörjningsstöd för där har ju alldeles nyss en höjning av stödet gjorts. Den första sedan slutet av 90-talet eller vad det nu var. Då jag fick en ökning med 135 kronor per månad. Jag minns att jag berättade det för Lisbeth som undrade vad jag skulle göra med så mycket pengar.

Nåt att ta ett sånt där Joakim von Anka- dopp i kanske.

Hoppas att inte nån glömt ställa om klockan under helgen förresten. För i så fall blev det väl en aning knepigt imorse. ;-)

Ha nu en bra dag i galenskapens värld. Njut av höstlov och vad det än månde vara. Jag ska snart börja tänka på lunch. Eller lunch förresten, det är både lunch och middag i kombination för när Viktor inte är hos mig så äter jag bara ett lagat mål mat om dagen. Lagat och lagat kan man ju kanske diskutera. Undrar varför Varma Koppen inte stod på den där matsedeln...

Kram!

Kanske en avhandling på gång...

För ett tag sedan mailade jag till socialdepartementet och frågade hur de fick fram de siffror som försörjningsstödet baseras på. Jag fick efter någon vecka ett mycket vänligt svar att detta var det konsumentverket som räknade ut.

Då mailade jag till, vad jag trodde var konsumentverket men som tydligen var konsumentupplysningen i Karlstad. Det var så många olika adresser att det var knöligt att veta vem som gällde så jag chansade på en. Tog den som var närmast till hands.

Jag fick ett vänligt svar då också även om jag inte fick några direkta svar på de frågor jag ställt i mitt mail. Hon skickade en del länkar där jag då kan gå in och läsa om hur de tar fram dessa siffror och även exempel på matkassar som då används. Jag har inte orkat bry mig om att läsa vad som står i dessa länkar än för dels måste jag verkligen anstränga mig för att inte bara bli upprörd över hur tanklöst de räknar och dels så brukar det vara alldeles för mycket text med alldeles för lite innehåll. Och ibland heller inte direkt lätt att begripa för vanligt folk.

Sedan störde jag mig på tipsen om att jag skulle gå in på nån länk och läsa hur man ytterligare kunde sänka sina matkostnader. VAFALLS? Jag skrev ju att jag levde på försörjningsstöd och att jag inte var intresserad av varken matlagning eller att köpa billigaste varianten av allt. Billigast är faktiskt inte alltid bäst. Vad är det jag ska dra in på? Ska jag kanske köpa färre äpplen och mer blodpudding? Hm...

Det är just sånt där som jag blir upprörd över. Måste jag köpa den billigaste ketchupen, de billigaste fiskpinnarna och börja äta linser och bönor bara för att sänka mina matkostnader ytterligare? Jag vill ju faktiskt att maten ska vara god också, inte bara mättande. Sen är jag ingen matlagare. Rent ut sagt så avskyr jag att laga mat vilket innebär att jag gör så lite ansträngningar som möjligt när det är dags för denna aktivitet. Så enkelt som det kan bli ska det vara. Jag vill heller inte ränna omkring i alla möjliga affärer för att få tag på den allra billigaste maten för att sen stå hemma och eventuellt göra storkok och frysa in och vara duktig. Så duktig orkar jag inte vara.

Det har jag förresten aldrig orkat. Inte ens när jag var ung och frisk. Och jag har inte möjlighet att ta mig till de billigaste affärerna heller, de ligger tre mil härifrån. Jag skrev också i mitt mail att det går inte att köpa storpack av nåt när man har försörjningsstöd, vilket också gör att allt man handlar blir dyrare. Man har helt enkelt inte råd med storpack för då räcker inte pengarna till andra varor.

Så sådana kommentarer och hurtfriska råd betackar jag mig för.

Men jag tänkte som så att när jag väl läst det där, gått igenom deras förslag på matkassar så ska jag eventuellt gå till Konsum, kanske också Ica, och jämföra. Carina sa en gång att en matkasse här i nån av affärerna är dubbelt så dyr som en från Willys. Eftersom maten inte kostar likadant på alla ställen i landet så är det orättvist att beräkningen av summan till matkostnader är lika överallt.

Nu är summan för försörjningsstöd inte lika överallt för den delen. Den är lägre här i kommunen eller det kanske gäller hela Värmland, vad vet jag. Enligt riksnormen ska jag ha flera hundralappar mer i månaden än jag får. Och då har jag ändå dragit av en tusenlapp för att Viktor bor varannan vecka. Den här gången fick jag väldigt lite. Nog för att jag är van att aldrig få så mycket men nu var det ett par hundra mindre än vanligt. Vad detta beror på vet jag inte och jag har ännu inte orkat fråga min socialsekreterare. Man får mindre när månaden är kortare. Och nu är det ju november det gäller som bara har 30 dagar vilket innebär färre kronor i bidrag.

Nåja. Jag ska väl forska i detta med siffror och matkassar så fort jag får ork. För jag tänker inte släppa detta förrän jag får svar på mina frågor. Och min socialsekreterare sa ju till mig en gång att jag inte skulle vända mig till henne med allt jag ville veta utan gå högre upp. Jojo... det ämnar jag göra. ;-) Vänta bara...

Efter att ha gnällt lite om pengar (som är ett vanligt gnällämne i alla fall för fattigt folk) så finns det väl andra saker som kanske kan sprida lite glädje får vi hoppas. :-) Men tråkigt nog så finns det alldeles för många som brottas med fattigdomen varenda dag. Och många har det ju mycket värre än vad jag har.

Pengar är nog det ämne som gör mig både upprörd och ledsen i och med att det är så fruktansvärt dåligt fördelat i världen. Hörde på nyheterna i morse att Gaddafi (eller hur man nu stavar det) hade varit den allra rikaste mannen i världen. Ingen hade väl tidigare vetat om hur mycket pengar han hade men nu visste de tydligen det. Det var många, många miljarder det... ujuj... Nu har han ingen nytta av de pengarna. För man kan ingenting ta med sig dit man går som nån sjunger om. Och det är ju för bedrövligt att en enda gubbe kan samla på sig så mycket när så stora delar av världen är i ekonomisk kris och när barnfattigdomen bara ökar. Suck.

Ha det bra i galenskapens värld! Kram!

Här kommer nåt som gör en glad! :-)