Läget efter vitaminfastan

Status efter fastan: 

* Har hittills gått ner 4 kilo (på 10 dar) och det verkar bli mer trots att fastan är över.

* Nästan ingen värk alls i kroppen. Musklerna är fortfarande lite stela och jag har ju inte blivit av med fibron men den är mycket lindrigare nu.

* Lederna är mjukare och jag kan röra mig bättre. Kan sitta ”skräddare” utan att det känns som om benen ska gå av. Orkar städa och greja utan att känna mig helt utsliten efteråt.

* Sover mycket bättre. Vaknar mer utvilad och pigg på morgonen.

* Inga värktabletter! Hurraaaa!!!!!!

* Jag känner mig glad. (Och ännu mer knäpp och stôlli än förut 😜) Och jag är inte varken orolig eller stressad.

För första gången på evigheter så kan jag svara ärligt när nån frågar mig hur jag mår. Jag kan säga att jag mår bra och det är sant. Musklerna är stela fortfarande och jag får mjölksyra i en del ryggmuskler när jag står och diskar men jag har inte den där molande värken som är så tröttsam. 

Jag är också mer avslappnad vilket jag tror är själva anledningen till att värken är såpass lindrig nu. Som sagt musklerna är ju inte starkare så sett men de värker inte som förut och jag kan förhoppningsvis träna upp dem lite nu när jag inte hela tiden är så trött. 

Har fått tillbaka gnistan. Jag har mer energi och vill göra sånt som jag inte orkat på flera år. Tar lite i taget dock för jag vill inte ta i för hårt. Men jag mår bra i både kropp och själ för första gången på många, många år. Så fastan var värt allt besvär, all värk och trötthet i början och den ständiga hungerkänsla som i alla fall jag hade. Det stod ju i fasteschemat att den skulle gå över efter ett tag.

Som den retsticka han är så såg Viktor till att jag kände matlukten extra mycket när han skulle äta sin mat. Skitungen! Jag gnällde på honom och sa att han skulle stötta mig när jag fastade. Han skrattade bara. Men han är så go och han menade inget illa.

Tror faktiskt han är lite stolt över mig för att jag orkade genomföra fastan.  Jag är själv stolt att jag orkade för jag mådde fruktansvärt dåligt i början. Men ju mer bôs som ska ur kroppen desto sämre mår man väl när det börjar rensas ut. 

Jag har börjat äta nu igen men jag tar det försiktigt så att magen ska vänja sig. Längtar fortfarande efter rostat bröd men det får vänta lite till. 

Men så småningom ska jag väl ha mig en rostad skiva Längtan (världens godaste mörka bröd som är mums att rosta) med ost. 😊 Ser fram emot det. Är inte namnet på brödet helt underbart? Längtan. 

Det gäller också att jag tar väl hand om mig själv framöver så att jag kan få njuta av att må så här så länge som det nånsin går. 

Kram på er! 

💖

Fick en stund över...

Församlingen, den numer hopslagna, har fått en ny hemsida som sakta men säkert börjar ta form. Vi är två stycken (prästen Jaana i Forshaga å så jag) som donar med den och idag har jag jobbat intensivt med att få till det jag hade ansvar för. Jag var så koncentrerad att jag inte varken hörde eller la märke till att folk sprang omkring och flyttade möbler och annat. Det undrades hur jag kunde få nån arbetsro men jag var så inne i det jag gjorde att de kunde ha rivit ner en vägg utan att jag reagerat. :-)

Det är Munkfors/Ransäter, Övre och Nedre Ullerud och Forshagas församlingar som nu blivit en. Som då fått namnet Forshaga-Munkfors församling. Jag hade ju tidigare ansvar för Ulleruds hemsida, vilket var himla kul faktiskt när jag väl kom underfund med hur man gjorde. Så nu känns det inte så skrämmande att jobba med en helt ny sida.

Det är långt mellan mina inlägg här. Inte för att jag inte har saker jag vill skriva om, tiden flyger liksom bara iväg.

Jag är på praktiken varje dag nu, sex timmar om dagen och därför blir ju eftermiddagarna kortare och kvällen sömnig. :-) En del kvällar sitter jag redan vid halv tio och blinkar och blinkar och försöker hålla mig vaken åtminstone tills klockan är över tio. Om jag somnar för tidigt vaknar jag i ottan och kan inte somna om och det är ju inte särskilt trevligt.

I mitten av december blev det en stor förändring för mig för då gick Lisbeth i pension. Eller hon gör det på riktigt i mars men hade ledighet att ta ut. Det blev väldigt tyst och konstigt på expeditionen. Men när vi körde igång i januari fick jag en ny härlig kompis (vinkar glatt åt dig Phia eftersom jag vet att du läser här då och då) och på nåt vis så känner jag mig närmare de andra i arbetsteamet också. Såklart jag saknar Lisbeth, vi var ju partners in flabbskratt, fullständigt helstolliga men ibland är förändringar inte så svåra som man först tror.

Jag trivs oerhört bra fortfarande och i och med att jag faktiskt kommit upp i 30 timmar i veckan så känner jag mig också mer delaktig i verksamheten.

Jag är glad i stort sett jämt. Jo det är sant! Även om saker och ting krånglar till sig, datorer har ett eget liv vilket vi fått erfara, på expeditionen bland annat, för man begär ju att det ska funka helt enkelt. Men det ordnar sig nog så småningom, det brukar ju göra det. ;-)

Och det viktigaste av allt är att jag känner mig som en människa igen. Vad menar jag med det då? Jo jag orkar med både jobb och privatliv. Jag orkar göra det jag vill även när jag kommer hem. Orkar gå och handla, planera middagen och kanske även dammsuga lite om tid finns.  Värken har jag kvar men den är tolerabel. Jag vet hur jag ska hantera både värk och akut trötthet.

Häromdagen bakade jag bullar, hade hittat ett recept på vaniljbullar som jag ville testa, och det var inte förrän jag satt och kollade när bullarna stekte som jag kände hur trött jag var. Det sved i ögonen och jag frågade mig själv; varför satte jag igång med bullbak när jag egentligen var så trött? Men då var det ju nästan klart i alla fall. Förut hade jag nog känt efter redan innan bakandet och avgjort att jag var för trött. Nu bara gjorde jag det. Utan att tänka först. Det är så jag vill ha det, det är så jag vill vara.

Det som jag strävar mot och hoppas på är förstås en anställning. Jag vill börja försörja mig själv och slippa Arbetsförmedlingen (som jag är inskriven på sen augusti ifjol och som nu har tagit över min praktik från kommunen) och Försäkringskassan (som nu kommer att betala ut ett minimalt aktivitetsstöd som ändå måste kompletteras med försörjninsstöd) och istället få rå mig själv och leva mitt liv ifred.

Men även om jag inte vet ett skvatt om hur det blir så är jag glad. Jag har ju nått målet som var 50 %, med råge, och jag är så nöjd och stolt att jag lyckats med detta. Det trodde jag aldrig den där regniga höstdagen 2010 då jag skulle besöka Carina för första gången. ;-)

Om man ska orka kliva upp ur sängen på morgonen så måste man vara motiverad. Måste ha ett mål, en mening med tillvaron. Det spelar ingen roll vad det är bara man känner att det är viktigt och meningsfullt.Det behöver inte vara ett jobb, det kan vara en hobby, ett intresse som man har och som är värt mycket. Och det är ju sånt som man måste komma på själv, sånt kan ju inte andra tala om för en liksom.

Förresten, häromdagen när jag var inne här och kollade lite så upptäckte jag att jag hållit folk på halster i flera år när det gäller min resa till Los Angeles 2006. :-) Jag skrev i slutet av mitt gamla inlägg, som handlade om min ankomst, att jag skulle skriva fortsättning men det blev aldrig av. Ska försöka göra det ifall nu nån kanske vill veta vad som hände...

Nu tar vi lite sport tycker jag... VM i curling med Galenskaparna. Förmodligen de enda som kan göra sport kul för min del. Hehe... Ha det gôtt! Kram!

En härlig torsdag

Idag har jag och Carina deltagit i en intensivkurs med David Fryxelius i hur man lär sig hantera församlingens hemsida. :-) Jag var på plats på min praktik från strax före nio imorse och grejade med lite av varje fram till lunch. Bland annat har vi nu flyttat våra Minneslådor till Ullerudsgården för där ska bli nån slags kurs med temat demens eller hur det var så de behövde lådorna. De kommer att få stanna där för det är ju där de kan användas bäst. Jag åt alltså lunch där idag, killarna här hemma fick klara sig själva. ;-) Sen var det alltså "datakurs" mellan 14-16 ca. Jag var inte hemma förrän klockan var runt halv fem! Och jag var inte så väldigt trött heller när jag kom hem!

Ibland har jag såna där dagar då jag orkar så mycket mer än jag tror och även om det låter dumt så får det mig att känna mig som en människa igen. Ack!

Att ha fibro, eller andra liknande sjukdomar, gör att man väldigt sällan känner att kraften räcker till ens de lättaste saker. Men såna dagar som jag haft idag, och har fler och fler av nu för tiden, är så underbara, så minnesvärda och gör mig så lycklig att jag kan leva på det tills jag har nästa. För nåt som jag faktiskt kan hoppas på numer är att jag får fler av dem.

Jag får energi av att ha såna dagar. Det låter kanske konstigt men jag blir så inspirerad när jag kan vara med, när jag kan delta och när hjärnan kan ta in det som sägs och jag orkar tänka klart. Plus att kroppen inte alltid reagerar med extra värkande muskler. Men nu för tiden är jag heller inte lika spänd i olika situationer. Jag har liksom funnit mig mer tillrätta i livet och sträcker på ryggen och vågar mer.

Så jag tänker njuta en stund till av det för det är så jäkla härligt! :-)

Kram!

En riktigt bra dag - en sällsynt gåva att njuta av

Idag har jag en sån där dag som jag vill konservera och liksom kunna njuta av flera gånger om. En dag då jag inte känner mig sådär bedrövligt trött, inte har mer ont än det vanliga (förutom i fötterna som gör ONT efter alla promenader men det är jag i och för sig van), känner mig klar i huvet och väldigt glad ovanpå alltihop. Som om jag kan klara av precis allting. Nästan sådär som man kan känna när man är frisk. Och att få känna sig nästan-lite-frisk är så fantastiskt att jag inte tror att någon som alltid är frisk kan förstå detta tillstånd av glädjefnatt.

Tänk vilken lycka det är med såna dagar! Jag brukar försöka njuta varenda minut och låta bli att tänka på att jag kanske får sota för det dagen efter. För ibland kan det ju bli så. Det går ju ständigt upp och ned. Men för mig är svackorna lite kortare numer och jag kan komma igen fortare. Som tur är.

Sportlovsveckan är snart slut, till veckan börjar skolan igen. Och på tisdag kväll har vi releaseparty för boken, som jag nämnde för några dagar sedan. Jag ser fram emot den festen med skräckblandad förtjusning. :-) Det är jobbigt med uppmärksamhet samtidigt som det också är otroligt kul förstås. Och jag hoppas det blir lika lyckat som vernissagen. Jag tänker skriva om alltihop här, för den som är nyfiken och så... ;-)

Har ett par länkar som jag tänkte lägga in apropå det jag skrev om för ett tag sen, och som jag inte haft tid att följa upp, angående försörjningsstödet som baseras på konsumentverkets beräkningar. Det är ju så att konsumentverkets uträkningar är högre än det man får i stöd. Och att kommunerna själva bestämmer godtyckligt vad man ska klara sig på. Det har jag ju gissat hela tiden men ändå. Och jag läste en del elaka kommentarer (artikelns kommentarsavdelning) om kvinnan som det handlar om i texten. Att hon inte såg ut att svälta och det ena med det tredje. Sånt är både kränkande och irrelevant i sammanhanget.

Här är den första länken

Här är den andra

Och nu känner jag verkligen för lite musik.

Ha en bra fredag. Kram!

Nickelback - When we stand together

En dag på stan

Nyss hemkommen från stan och med lite kaffe i magen känns tillvaron rätt härlig. Vädret idag har varit strålande. Nog för att det blåser en del men det tycker inte jag gör så mycket. Jag stod vid busstationen och njöt en stund i solen innan jag klev på bussen hem.

Åt lunch med Erika på MittiCity. Vi åt thaimat. Den var inte så dum och mätt blev jag (jag tog kycklingspett med ris och jordnötssås) och det var väldigt trevligt att sitta där och prata och äta. Det är mycket folk i farten på stan nu i och med att det är höstlov. Vi gick också till Stadium och köpte en ny ryggsäck åt Viktor.

Träffade min psykolog idag och det är alltid som en energikick. :-) Det är mycket uppmuntran och glädje i våra samtal och hon ger mig väldigt mycket beröm för att jag lyckats komma dit där jag är nu. Så för närvarande så känns det jättebra. Det värker lite överallt som vanligt men värken är tolerabel i och med att jag mår bra inifrån. Det är som om glädjen liksom bubblar i magen ibland. Vilket känns lite märkligt. Det är både märkligt, härligt och ovant på nåt vis. Men det är ju bara att njuta. :-)

Ha en bra dag! Kram!

Här får ni nåt härligt att lyssna och titta på.

Skrattande bäbis

Sol och luft och ömma muskler... ;-)

Jag är fortfarande lite mör efter massagen igår men det känns rätt bra ändå. :-) Jag blir rent ut sagt flummig av den och under gårdagen blev inte så mycket gjort av just den orsaken. Hehe...

Idag har jag varit iväg, i det fina vintervädret, och träffat min coach och vi pratade om det där med att ändra på sina tankebanor. Vilket ju är väldigt svårt. Tänka positivt och ta vara på det som är bra och sånt man blir glad av. Det finns ju så mycket negativt överallt ändå ständigt så man behöver ju inte fylla på det själv menar jag. Nä då är det ju bättre att inte grotta ner sig i elände utan välja glädje. Och anledningen till att jag säger det är att hon skickade med mig en dvd med Kay Pollack som heter just Att välja glädje. Jag har sett boken (och även sett att det fanns en dvd) och faktiskt tänkt skaffa den och läsa men det har inte blivit av.

Dvd-n innehåller "Tre timmars underhållande dvd-kurs att bli lycklig av, att förändras genom" enligt baksidan av fodralet.

Jag fick också en pärm med lite intressanta artiklar och dylikt som handlar om positivitet som hon hade gjort iordning åt mig. En del saker av Mia Törnblom som jag nämnt tidigare här på bloggen. Hon med boken Självkänsla Nu! Bland annat Jag är bra-boken som jag då ska börja med igen. Tappade tyvärr sugen förra omgången och slutade skriva i den.

De har en grupp som samlas och går igenom detta tillsammans, jag är inte med i den gruppen men min coach ville jag skulle få ta del av materialet ändå. Så när jag får lugnt omkring mig ska jag se på Kay Pollack. Jag har tidigare, när jag hört och sett honom på teve, blivit intresserad av vad han har att säga så jag ser fram emot att se dessa avsnitt. Han är en speciell person och då menar jag att han är det på ett bra sätt. ;-) Fast alla kanske inte håller med mig där men det är ju upp till dem.

KBT-n väntade hon svar på idag eventuellt. Så fort hon fick veta nåt skulle hon höra av sig. När det gäller Landstinget så vet man ju att de tar tid på sig.

Hyreskontraktet på den nya lägenheten är påskrivet först av mig och sen av bovärden och tillbakaskickat till mig, fick det häromdagen. Så nu är det på riktigt. :-) Jag ska flytta till första maj! Och jo jag har faktiskt redan börjat packa och städa ur skåp. Det beror på att jag aldrig vet hur mycket jag orkar så jag måste göra det jag kan när jag kan. Och det är bra för allt som blir gjort.

*Nynnar lite för mig själv* "Just idag är jag stark..."

Ha det bra! Kram!

Ett av Viktors favoritdjur; Snöleoparden.

Lite fakta från WWF









Bok jag läser för närvarande: Kärlekens Energi av IngaLill Roos.

Ingen liten vacker julsång precis...

... men den här låten blir jag glad när jag lyssnar på. Jag kan inte sitta stilla heller för den delen. Videon till låten var lite tråkig (låten är ju från 80-talet, 1986 närmare bestämt) och jag ville bara liksom ha med själva låten... Sen går det ju bra att rappa loss själv om man vill i och med att man har texten framför sig... hehe... Jora så att...

För övrigt har ingenting hänt... ;-) Ska bara diska om en stund.



Mmmm nåt att knapra på...