Fick en stund över...

Församlingen, den numer hopslagna, har fått en ny hemsida som sakta men säkert börjar ta form. Vi är två stycken (prästen Jaana i Forshaga å så jag) som donar med den och idag har jag jobbat intensivt med att få till det jag hade ansvar för. Jag var så koncentrerad att jag inte varken hörde eller la märke till att folk sprang omkring och flyttade möbler och annat. Det undrades hur jag kunde få nån arbetsro men jag var så inne i det jag gjorde att de kunde ha rivit ner en vägg utan att jag reagerat. :-)

Det är Munkfors/Ransäter, Övre och Nedre Ullerud och Forshagas församlingar som nu blivit en. Som då fått namnet Forshaga-Munkfors församling. Jag hade ju tidigare ansvar för Ulleruds hemsida, vilket var himla kul faktiskt när jag väl kom underfund med hur man gjorde. Så nu känns det inte så skrämmande att jobba med en helt ny sida.

Det är långt mellan mina inlägg här. Inte för att jag inte har saker jag vill skriva om, tiden flyger liksom bara iväg.

Jag är på praktiken varje dag nu, sex timmar om dagen och därför blir ju eftermiddagarna kortare och kvällen sömnig. :-) En del kvällar sitter jag redan vid halv tio och blinkar och blinkar och försöker hålla mig vaken åtminstone tills klockan är över tio. Om jag somnar för tidigt vaknar jag i ottan och kan inte somna om och det är ju inte särskilt trevligt.

I mitten av december blev det en stor förändring för mig för då gick Lisbeth i pension. Eller hon gör det på riktigt i mars men hade ledighet att ta ut. Det blev väldigt tyst och konstigt på expeditionen. Men när vi körde igång i januari fick jag en ny härlig kompis (vinkar glatt åt dig Phia eftersom jag vet att du läser här då och då) och på nåt vis så känner jag mig närmare de andra i arbetsteamet också. Såklart jag saknar Lisbeth, vi var ju partners in flabbskratt, fullständigt helstolliga men ibland är förändringar inte så svåra som man först tror.

Jag trivs oerhört bra fortfarande och i och med att jag faktiskt kommit upp i 30 timmar i veckan så känner jag mig också mer delaktig i verksamheten.

Jag är glad i stort sett jämt. Jo det är sant! Även om saker och ting krånglar till sig, datorer har ett eget liv vilket vi fått erfara, på expeditionen bland annat, för man begär ju att det ska funka helt enkelt. Men det ordnar sig nog så småningom, det brukar ju göra det. ;-)

Och det viktigaste av allt är att jag känner mig som en människa igen. Vad menar jag med det då? Jo jag orkar med både jobb och privatliv. Jag orkar göra det jag vill även när jag kommer hem. Orkar gå och handla, planera middagen och kanske även dammsuga lite om tid finns.  Värken har jag kvar men den är tolerabel. Jag vet hur jag ska hantera både värk och akut trötthet.

Häromdagen bakade jag bullar, hade hittat ett recept på vaniljbullar som jag ville testa, och det var inte förrän jag satt och kollade när bullarna stekte som jag kände hur trött jag var. Det sved i ögonen och jag frågade mig själv; varför satte jag igång med bullbak när jag egentligen var så trött? Men då var det ju nästan klart i alla fall. Förut hade jag nog känt efter redan innan bakandet och avgjort att jag var för trött. Nu bara gjorde jag det. Utan att tänka först. Det är så jag vill ha det, det är så jag vill vara.

Det som jag strävar mot och hoppas på är förstås en anställning. Jag vill börja försörja mig själv och slippa Arbetsförmedlingen (som jag är inskriven på sen augusti ifjol och som nu har tagit över min praktik från kommunen) och Försäkringskassan (som nu kommer att betala ut ett minimalt aktivitetsstöd som ändå måste kompletteras med försörjninsstöd) och istället få rå mig själv och leva mitt liv ifred.

Men även om jag inte vet ett skvatt om hur det blir så är jag glad. Jag har ju nått målet som var 50 %, med råge, och jag är så nöjd och stolt att jag lyckats med detta. Det trodde jag aldrig den där regniga höstdagen 2010 då jag skulle besöka Carina för första gången. ;-)

Om man ska orka kliva upp ur sängen på morgonen så måste man vara motiverad. Måste ha ett mål, en mening med tillvaron. Det spelar ingen roll vad det är bara man känner att det är viktigt och meningsfullt.Det behöver inte vara ett jobb, det kan vara en hobby, ett intresse som man har och som är värt mycket. Och det är ju sånt som man måste komma på själv, sånt kan ju inte andra tala om för en liksom.

Förresten, häromdagen när jag var inne här och kollade lite så upptäckte jag att jag hållit folk på halster i flera år när det gäller min resa till Los Angeles 2006. :-) Jag skrev i slutet av mitt gamla inlägg, som handlade om min ankomst, att jag skulle skriva fortsättning men det blev aldrig av. Ska försöka göra det ifall nu nån kanske vill veta vad som hände...

Nu tar vi lite sport tycker jag... VM i curling med Galenskaparna. Förmodligen de enda som kan göra sport kul för min del. Hehe... Ha det gôtt! Kram!

En väldigt upptagen människa

Det blir inte så mycket skrivet här för jag har fullt upp med församlingens hemsida och att kolla alla tweets på Twitter. :-) Nej så farligt är det väl inte. Det har varit en del annat också som har tagit min tid i anspråk.

För övrigt så går allting bra. Praktiken flyter på med fler timmar (jag har inte blivit tröttare av det) och jag håller som sagt på med hemsidan. Ja jag gör ju annat också förstås.

Nästa vecka ska vi (jag och Carina) åka och fotografera vid kyrkorna inför en mindre utställning som vi ska ha runt allhelgona. Det kommer en del folk till kyrkorna då och det brukar vara öppet hus så vi tänkte göra en slags informationsutställning. Om själva kyrkorna och idag fick jag även förslag från en engagerad medarbetare att vi kunde ta med info om själva verksamheten också. Jättebra tycker jag. För det är så mycket som inte kommer fram och en del glöms bort direkt efter att det varit. För kyrkorna används till en hel del annat än bara gudstjänster.

Tråkigt nog så börjar Viktor bli förkyld. Jag har väl nästan väntat på det i och för sig för han blir alltid förkyld när skolan börjat.Men det är trist i alla fall.

De nya gymnasieeleverna (på Forshagaakademien) som kom hitflyttandes i augusti bufflar på och låter ovanligt mycket tycker jag. Detta är rätt påfrestande för mitt tålamod och det verkar som om de aldrig någonsin hört talas om nåt som heter hänsyn och respekt för andra. Det verkar kanske som om jag reagerar som en riktigt gammal gnälltant men jag överdriver inte, jag lovar.

De skriker och brölar, drämmer igen dörrar, ränner som vilda kalvar i trappan så man tror huset ska rasa, busvisslar, skriker och tjoar och stör i största allmänhet. När som helst på dygnet. Jag ser redan nu fram emot jullovet. Suck.

I alla fall. För att lätta upp lite både för mig och andra, som känner sig störda av och less på vad det nu vara månde, så tänker jag idag bjuda på Tage Danielsson och hans elektricitetsvisa. :-)

Ha det bra! Kram!

Att vara redaktör får igång hjärnan

Jag känner mig inte fullt så trög i hôvve som jag gjorde förra gången jag skrev här. För nu har jag nämligen kommit på hur man gör med foton och sånt... jora så att... :-)

Nu är jag igång på riktigt och lägger in saker. Det konstiga var däremot att vid nåt tillfälle så bara försvann sånt som låg där sen gammalt. Och även sånt som jag själv nyss hade lagt in. Kanske jag klickade på fel ställe och det blev borttaget, vem vet. Jag fattade noll (då var jag inte bara trög utan väldigt förvånad) men till slut fixade jag till det och nu har jag det under kontroll igen.

Lisbeth fattar inte att jag orkar ha sånt tålamod med det där tekniska. För det är ju att göra om och göra om ibland när det liksom kör ihop sig. Göra om och göra rätt. Men jag tror nog att jag snart har ett rätt så bra grepp om hur hemsidan funkar.

Nästa utmaning blir att lägga in ett bildspel. :-) Det blir spännande. Jag väntar bara på fotona. I och för sig kan jag ju träna med andra foton bara på lattjo. Jag får se hur jag gör. Och det är så himla roligt när man har publicerat allt man gjort i ordning och ser hur det blev och att det faktiskt blev som man hade tänkt sig. Det är ju bra att jag kan träna hemma också på min egen dator just för att jag ibland måste ha lugn och ro medan jag grunnar. Sedan är min dator snabbare, den jag har på praktiken är gammal och lite trött. Allt tar längre tid på den.

Allt detta som jag gör nu kommer jag att kunna lägga in i mitt CV så småningom. I fredags var jag på möte på arbetsförmedlingen och jag ska väl skicka iväg lite papper till henne som jag träffade där för hon ville ha lite uppgifter om min diagnos och studier och sånt. Sedan ska jag få träffa en arbetspsykolog som ska ta reda på hur mycket jag orkar. För naturligtvis så duger det inte med att jag säger det för det vet ju inte jag... ehrm.Sånt ska ju en expert uttala sig om för det jag säger är ju liksom inte trovärdigt. Visst är det konstigt att det är på det viset?

Idag har det varit en sån där underbart härlig höstdag och såna vill jag ha fler av. Helst hela september!

Kram!

Forstjärn, förra hösten.

Tröghôvve

Just nu känner jag mig som en medlem i Trögfattarföreningen (jag som inte ens är ekonom). Pust. Jag satt igår kväll och pillade i en hel evighet, som det kändes, för att få till en ynka liten notis på församlingens hemsida. Till slut gick det.

Överlag känns hemsidan väldigt mycket krångligare än den behöver vara. Om den vore lika enkelt upplagd som en blogg så behövde man ju inte fundera så hårt. Nu har jag suttit och grunnat på varför de bilder som jag lagt till inte går att placera där jag vill ha dem för då kommer en liten textruta upp med ett pling om att "det finns ingen information om bilden för den har inte publicerats på webben" eller hur det stod. Tro fasen att den inte har, det är ju det jag försöker med ju!

Nåja, jag får väl gnugga mina geniknölar, var nu de sitter, och försöka imorgon igen för nu börjar det bli sent. Men envis som jag är så kanske jag gör ett nytt försök lite senare. Imorgon är jag ledig så då kanske jag hinner med att klura ut hur det ska gå till. Det värsta är ju att man inte vill förstöra nåt som redan finns. Jag tycker inte det finns nog tydlig information hur man ska få till det och naturligtvis kommer jag inte ihåg allt jag fick lära mig den där torsdagen på snabbkursen. Men jag får väl lära mig det genom övning och åter övning. :-)

Apropå förening... nu är det möte...

Ha det bra, kram!

En härlig torsdag

Idag har jag och Carina deltagit i en intensivkurs med David Fryxelius i hur man lär sig hantera församlingens hemsida. :-) Jag var på plats på min praktik från strax före nio imorse och grejade med lite av varje fram till lunch. Bland annat har vi nu flyttat våra Minneslådor till Ullerudsgården för där ska bli nån slags kurs med temat demens eller hur det var så de behövde lådorna. De kommer att få stanna där för det är ju där de kan användas bäst. Jag åt alltså lunch där idag, killarna här hemma fick klara sig själva. ;-) Sen var det alltså "datakurs" mellan 14-16 ca. Jag var inte hemma förrän klockan var runt halv fem! Och jag var inte så väldigt trött heller när jag kom hem!

Ibland har jag såna där dagar då jag orkar så mycket mer än jag tror och även om det låter dumt så får det mig att känna mig som en människa igen. Ack!

Att ha fibro, eller andra liknande sjukdomar, gör att man väldigt sällan känner att kraften räcker till ens de lättaste saker. Men såna dagar som jag haft idag, och har fler och fler av nu för tiden, är så underbara, så minnesvärda och gör mig så lycklig att jag kan leva på det tills jag har nästa. För nåt som jag faktiskt kan hoppas på numer är att jag får fler av dem.

Jag får energi av att ha såna dagar. Det låter kanske konstigt men jag blir så inspirerad när jag kan vara med, när jag kan delta och när hjärnan kan ta in det som sägs och jag orkar tänka klart. Plus att kroppen inte alltid reagerar med extra värkande muskler. Men nu för tiden är jag heller inte lika spänd i olika situationer. Jag har liksom funnit mig mer tillrätta i livet och sträcker på ryggen och vågar mer.

Så jag tänker njuta en stund till av det för det är så jäkla härligt! :-)

Kram!

Favorit i repris

I ett par års tid nu (tror jag) har jag lagt in låten Månsken i augusti med Lena Philipson just under augusti. Eftersom jag älskar månen och låten kommer den i år igen, i repris. Titta, lyssna och njut av fin sång och underbara månbilder.

Imorgon ska jag förresten få en liten minikurs i hur man sköter om församlingens hemsida och sedan är jag officiellt en redaktör. :-) Det ska bli väldigt spännande och jag ska försöka leva upp till titeln så gott jag kan.

Ha en bra dag! Kram!