Missnöjd med förändring och lite kyrkfoton

Jag tycker inte om det nya utseendet på bloggers administration. :-( Det är faktiskt därför som jag inte haft lust att skriva nåt på ett tag. Varför det skulle behöva bli mer krångligt än nödvändigt begriper jag inte. Kanske är det bara jag som är sådär vrång som man kan bli på äldre dar...

Nåja. Jag måste ju vänja mig även om min första instinkt var att byta bloggforum till nåt annat än blogger. Faktiskt. Jag fattar inte hälften av alla funktioner som lagts till. Om församlingens hemsida var knölig i början så har nu blogger blivit värre när det gäller översikten. Tycker i alla fall jag. Och även om jag vänjer mig så är det ju inte så säkert att jag kommer att gilla det nya utseendet.

Jobbet med hemsidan går bra förresten. :-) Jag lär mig mer och mer, lite i taget.

När det gäller praktiken överhuvudtaget så trivs jag fortfarande jättebra. Och ju mer uppgifter jag får desto roligare är det ju såklart. Och det känns så härligt att faktiskt klara av det.

För ett tag sen var jag och Carina till kyrkorna och fotade.

Jag gillar kyrkofönster. Färgade rutor är så vackert. Detta är taget bakom orgelläktaren i Nedre Ulleruds kyrka och är en bit ovanför ingången. Själv hade jag aldrig ens tänkt på att detta fönster fanns. 

Dopfunten med runor i Övre Ullerud är rätt häftig. Jag har inte försökt tyda texten än men nån sa att det inte var så väldigt tjusiga ord, att det handlade om nån död hund... Ja jag vet inte men om jag lyckas tyda den så vore det ju kul. :-) Jag har nämligen kunnat det där med runor en gång i tiden. Men man glömmer ju så fort.

Skräckinjagande eller hur? Detta är en mässhake (Nedre Ullerud) som jag tror är från 1700-talet om jag kommer ihåg rätt. Fast även om jag inte kommer ihåg rätt så är den väldigt, väldigt gammal. Carina tycker den är ruskig och den är väl inte så  fin precis. Undrar hur kyrkobesökarna mådde när de fick glo på denna uppenbarelse under gudstjänsterna?


Och nu måste jag göra middag så jag får återkomma vid annat tillfälle. Ständigt denna mat som man ska äta. ;-)

Ha det bra! Kram!

En väldigt upptagen människa

Det blir inte så mycket skrivet här för jag har fullt upp med församlingens hemsida och att kolla alla tweets på Twitter. :-) Nej så farligt är det väl inte. Det har varit en del annat också som har tagit min tid i anspråk.

För övrigt så går allting bra. Praktiken flyter på med fler timmar (jag har inte blivit tröttare av det) och jag håller som sagt på med hemsidan. Ja jag gör ju annat också förstås.

Nästa vecka ska vi (jag och Carina) åka och fotografera vid kyrkorna inför en mindre utställning som vi ska ha runt allhelgona. Det kommer en del folk till kyrkorna då och det brukar vara öppet hus så vi tänkte göra en slags informationsutställning. Om själva kyrkorna och idag fick jag även förslag från en engagerad medarbetare att vi kunde ta med info om själva verksamheten också. Jättebra tycker jag. För det är så mycket som inte kommer fram och en del glöms bort direkt efter att det varit. För kyrkorna används till en hel del annat än bara gudstjänster.

Tråkigt nog så börjar Viktor bli förkyld. Jag har väl nästan väntat på det i och för sig för han blir alltid förkyld när skolan börjat.Men det är trist i alla fall.

De nya gymnasieeleverna (på Forshagaakademien) som kom hitflyttandes i augusti bufflar på och låter ovanligt mycket tycker jag. Detta är rätt påfrestande för mitt tålamod och det verkar som om de aldrig någonsin hört talas om nåt som heter hänsyn och respekt för andra. Det verkar kanske som om jag reagerar som en riktigt gammal gnälltant men jag överdriver inte, jag lovar.

De skriker och brölar, drämmer igen dörrar, ränner som vilda kalvar i trappan så man tror huset ska rasa, busvisslar, skriker och tjoar och stör i största allmänhet. När som helst på dygnet. Jag ser redan nu fram emot jullovet. Suck.

I alla fall. För att lätta upp lite både för mig och andra, som känner sig störda av och less på vad det nu vara månde, så tänker jag idag bjuda på Tage Danielsson och hans elektricitetsvisa. :-)

Ha det bra! Kram!

Tvättstugestädning och tjusiga brudkronor

Den senaste tiden har det varit rätt mycket trafik på bloggen. Det tråkiga är att det mest är sajter som vill göra reklam för olika slags lån eller till och med sälja Viagra till mig. Jora, det är sant! Som tur är så har jag skräpfilter på kommentarerna för jag får gå in varje dag för att ta bort alla dessa erbjudanden. Sånt är trist. Men förhoppningsvis så lägger de av till slut. När man inte klickar på deras länkar så får de ju inget gensvar liksom. Jag har läst det nånstans att man absolut inte ska klicka på de där länkarna för då fortsätter de att skicka sina budskap. I och för sig så har jag aldrig klickat på nån av dem men ändå lägger de inte av... ja vi får väl se hur det blir.

Idag har jag tvättat och varje gång jag kommer ner i tvättstugan så är det ostädat. Oftast i alla fall. Jag kan aldrig fatta vad det är som är så svårt med att städa i tvättstugan.

Det finns sopborste med skyffel, två hinkar med moppar till plus en liten borste att göra rent luddfiltret i tumlaren och trasor att torka av maskinerna med. Om folk verkligen inte hinner städa så har de planerat sitt tvättande väldigt dåligt. Man kan se till att man har ca en halvtimme kvar på slutet som går till städningen. Jag brukar städa lite i omgångar, under tvättiden, för att torka av golvet allra sist.

Enkla städtips: När tvätten är klar (det vill säga när man inte ska tvätta nåt mer alls) - torka av ovansidan av maskinerna plus maskinernas tvättmedelsfack och där man programmerar. Det är vansinnigt tråkigt att behöva städa ur någon annans äckligt kletiga sköljmedel som luktar apa.Varför tillverkas så kletiga och trögflytande sköljmedel? Det finns ju andra sorter, bland annat det jag har. Och om man är allergiker och inte vill ha någons parfymerade sköljmedel på sin egen tvätt så är det ju väldigt bra om föregående tvättare städar bort det som fastnar i facket.

Ta ur luddet ur torktumlaren och torka även av den på ovansidan, om det är en sån modell förstås, annars kan det vara svårt ;-). Detta tar inte lång stund.

Sopa golvet och moppa det sedan. Och har man använt ett av torkrummen så sopar man och moppar där med naturligtvis. För jösses vad dammigt det blir av tvätt!

KLART!

Inte så väldigt svårt eller hur? ;-) Och inte tar det lång tid heller.

Det är ju också på grund av oss som faktiskt städar som de där slöa typerna kan fortsätta att strunta i det. För håll med om att det inte är så himla kul att behöva städa efter andra hela tiden... Bovärden har uppmanat att man ska anmäla om det inte är städat. Men då får man ju inte göra nåt annat! Fast den här gången kanske jag ska göra det... Bättre det än att skriva en arg tant-lapp och sätta på dörren till tvättstugan. ;-) Det har jag faktiskt inte tänkt på att göra heller men det var nån som hade gjort det för längesen... den lappen blev borttagen snabbt. De från bostadsbolaget har själva satt en stor lapp på utsidan av dörren där folk uppmanas städa. Men det hjälper ju uppenbarligen inte.

Dagen har varit bra. Semestern är slut och praktiken har kört igång igen. Idag har vi arbetat hårt... ehrm, nä inte så värst. ;-) Vi (jag och Carina) åkte till kyrkan och hon fotograferade dopklänningar (som lånas ut av församlingen) som vi ska lägga in på församlingens hemsida. Sen fotade hon också de brudkronor som finns att låna. Jättefina.

Den allra äldsta dopklänningen. Enkel men fin.


Imorgon ska jag förmodligen sitta och meckla ihop text och bilder och sen får vi se om/när det kommer in på församlingens hemsida. :-)

Kram!

Bilder från Må bra-dagen 21/4

Förberedelser under fredagen inne i sockenstugan...

Bokbordet såg ut så här när jag var klar.

 En av stationerna för massage inne i kyrkan.













Och så var då dagen inne...

Vädret var ju inte det bästa när jag kom upp tidigt på lördagsmorgonen. Det hade snöat och en del av det låg kvar.

Men ingen vits med att misströsta.

Tillbaka i sockenstugan tidigt på lördag morgon, klockan var inte ens nio. Mitt jobb var att göra iordning dikterna och sätta upp dem på träd runt kyrkogården.

Detta visade sig bli ett mycket blött och kallt uppdrag och mina fingrar höll på att frysa bort. Det droppade och drippade från träden och det var kallt som sagt... Men till slut så.




Här är första dikten av 13. Jo det blev faktiskt 13 stycken. Inte så att vi planerade det utan slumpen gjorde att det blev så. Och jag tyckte inte det var nån vits med att ändra.

Detta är en dikt av Bo Setterlind. Den heter Tänd Ljus!

Tänd ljus

Låt intet mörker hindra dig att söka Ljuset.

Och när Du funnit det, låt andra se,

pröva, övertyga sig.

Vill Du, att ljus ska leva,

tänd då hos andra samma längtan.

Tänd Ljus!

Bo Setterlind

Såhär såg bordet med maten ut när det blev klart. Lena som pysslade i köket och som hade gjort det mesta av matlagandet är på språng.

Den fantastiska blomsteruppsättningen.

Solen tittade fram då och då men varenda gång jag gick ut så började det regna. Dagen slutade med sol i alla fall och vi hoppas att detta är vad de besökande tog med sig hem.


Det fanns även en skaparverkstad nere i sockenstugans källare. Där var jag aldrig ner, hade fullt upp med att kolla så att inte dikterna blåste bort. Även om det inte var så fasligt kraftiga vindar så lyckades några ändå trilla ner och vränga sig. Hade inte nog med snöre så jag kunde binda fast alla lika ordentligt.

En sån här pärla att ha runt handleden fick alla de som kom och var med på Må Bra-dagen. Carina kallade den för bekymmersfrihetens pärla (tror jag hon sa) och att den finns i original i frälsarkransen. Dock ej i lika fin färg. :-) 

Dagen var jättefin och de som besökte oss var verkligen glada och nöjda när de gick därifrån. Än har jag ingen siffra på hur många besökande vi hade men det var ganska många. Och det var allt några stycken som trotsade vädret och gick på pilgrimsvandring. Fast just då höll det uppe med regnandet faktiskt. 

Jag tror att detta blir nåt återkommande framöver. En Må bra-dag på vårkanten. Åtminstone hoppas jag det. Det var väldigt roligt att förbereda och att sen se hur folk verkligen uppskattade det vi hade gjort betydde väldigt mycket för oss. 

Som sagt; det blev en fin dag. 

Kram!

Ledighetsmigrän

Idag har jag ledig dag och hade tänkt åka in till stan för första gången på väldigt länge. Vi har ju inte längre nåt apotek här, man får ju åka en mil om man ska handla såna saker och sen är man fast på en plats som är väldigt tråkig tills bussen går hem igen. Så därför hade jag tänkt handla, bland annat, på apoteket i stan och kunna uträtta lite andra ärenden.

Men tji fick jag. Vaknade med huvudvärk och visste på en gång att det enda jag hade att vänta av den här dagen var migrän. Och så blev det. Det värsta har släppt nu äntligen men jag har mest vilat och sovit idag och det är ju inte så roligt att behöva göra när man är ledig. Jag är väldigt seg och trött just nu.

Nåja. Det är väl bara att acceptera.

Imorgon ska vi till kyrkan och ställa i ordning inför lördagens Må Bra-dag och igår åkte vi dit med grejerna. Plus att vi testpromenerade i Gröna Gången för att se hur det såg ut där. Det var så fint och fåglarna kvittrade. Vi ska ha pilgrimsvandring där nämligen. De känns också som att vi har allt under kontroll så det ska bli kul att se om det faktiskt kommer att funka som vi tänkt. :-)

Kommer att fotografera imorgon när vi ställer i ordning och kanske även under lördagen och lägger nog in lite bilder här då.

Ha det gôtt! Kram!

Gröna Gången hösten 2005.

Lite tankar om tro

Igår eftermiddag var jag till kyrkan på gudstjänst. Jora tro't eller ej. Förre kyrkoherden hade sin avskedspredikan och det var ju naturligtvis för hennes skull, och för att jag är en del i gruppen, som jag var med. Hon skulle avtackas med present och kaffekalas. Det senare hoppade jag över dock.

För första gången var jag på en gudstjänst där jag inte mumlade med i varken trosbekännelse eller böner. Sjöng psalmer gjorde jag dock för jag tycker om att sjunga. :-) Alla år som jag varit med i kör innebär ju också att jag tidigare deltagit i precis allt utan att ens tänka på vad jag sagt eller sjungit. Det är slut med det nu. Och någon nattvard tog jag inte heller. För varför skulle jag göra det? (Om de byter ut vinet och oblaten mot saft och chips kanske... ;-) hehe skoja' bara... eller kanske inte...)

Det är så lätt att bara hänga på, att följa med i det som majoriteten gör. Inte tänka på vad man gör när man gör det så att säga. Det är svårare att välja sin egen väg. Vilket jag märkte igår. När alla runtomkring en ber med i bönen eller växelsjunger med prästen eller annat liknande så är det lätt gjort att slinka in i det själv. För de som tror på det är det ju inga problem. För mig som inte tror blir det stora problem i och med att jag faktiskt vill stå för det jag gör och säger. Så mitt ställningstagande igår var viktigt för mig och även om det kändes lite knepigt att inte göra det man är van så kändes det bra också. Jag var stolt över mig själv. Det låter väl kanske konstigt men det är sant.

Jag är ju ingen flitig kyrkobesökare, har heller aldrig varit även om jag faktiskt gillar kyrkor, förutom när jag varit med i nån kör. Det har varit förfrågningar angående om jag skulle börja delta i kören igen men jag kan inte det. Även om jag gillar att sjunga. Om jag någonsin mer ska sjunga i kör så får det bli i en som inte framför religiösa sånger. ;-) Och även om gospel är bland det roligaste man kan sjunga så... nee...

Trots att jag inte delar mina goa medarbetares :-) tro för fem öre så finns de allihop i mitt hjärta. Och där lär de stanna för de har tagit emot mig precis som jag är. Vilket jag verkligen uppskattar. Nu vet ju inte jag om de vet hur det ligger till men... Jag har vid olika tillfällen gett små vinkar om hur jag känner dock. För att kanske klargöra vid vissa situationer. Och vi strävar ju alla mot samma mål och då spelar ju det ju ingen roll om man är religiös/kristen eller ej. Eller hur?

När det gäller tro för min del så ägnar jag mig istället åt att tro på de människor som jag har omkring mig. Detta har nämligen varit ett problem för mig genom åren. Att kunna lita på och anförtro mig åt andra har varit svårt för mig så detta är ju ett stort kliv framåt när det gäller det. Jag tror också på den mänskliga kraften (egen eller med hjälp av andras) att ta sig ur svåra situationer. Jag är också tacksam för det jag har, mina barn i synnerhet, och att jag mår så mycket bättre nu för tiden. Men att jag mår bättre nu beror ju väldigt mycket på min egen vilja och min kamp för att komma dit. Inget går ju att genomföra om man inte är motiverad.

Detta kan man säga var min egen trosbekännelse och den har inget med religion att göra. Och det är precis så det ska vara. I alla fall för min del. :-) Jag kan också säga att andras tro på mig har också gjort att jag växt i min tro till mig själv. Sånt går inte av för hackor!

Efter jippot i kyrkan tog jag en lång promenad hem. Det var underbart väder igår och jag såg ett sträck med fyra svanar. Så vackert.

Apropå svanar förresten... När jag gick på mellanstadiet hade jag en väldigt mysig och rolig magister. Han brukade ibland säga så här:
- Vet ni vad den ene svanen sa till den andre när de flög förbi Karlstad domkyrka?
- Näää, sa hela klassen (om vi inte fyllde i med svaret själva när vi hade hört det tillräckligt många gånger men då hittade han oftast på nåt annat)
- Kom så flyger vi vidare.

Sen brukade han stå där och le när vi buade för att vi tyckte det var så himla dumt. :-)

(arkivbild från SR)


Kram!







PS, plus och tillägg... Jag hade tidigare i inlägget skrivit om min frustration för att en funktion i bloggen, som jag har inställd, hade slutat funka. Men när jag kollade på förhandsgranskningen av inlägget så fanns funktionen där. Jag tog därför bort den delen av inlägget där jag ondgjorde mig över Blogger. Men när jag postade inlägget så var den puts väck ändå. Och nu orkar jag inte skriva om allt det jag skrev. Stånk. Det handlade om funktionen att redigera inläggen snabbt och lätt. Det ska finnas ikoner vid varje inlägg och bild där man kan klicka och gå in och ändra. Det finns det inte nu. Förutom i förhandsgranskningen då där man ändå inte kan använda sig av dem. Och ingenstans kan man vända sig för att få veta vad som hänt.GAAH!

Senaste Nytt: Nybliven korrekturläsare - brände hål på glasögonen

Hela kvällen igår satt jag och korrekturläste diktboken som jag fick skickad till mig på pdf-fil via mailen. Jag satt och lusläste, kollade och kollade och kollade en gång till och till slut kändes det som om ögonen blängt färdigglodda. Jag kunde nästan ha bränt hål i glasögonen så mycket stirrade jag på texten. :-) Och alldeles nyss mailade jag iväg mina anteckningar om vad jag upptäckt som behövde ändras. Jag hade fram tills imorgon på mig men jag kunde inte upptäcka nåt mer så det kändes som att det var dags. Så när allt är ordnat och ändrat så är det dags för tryckning.

:-)

Imorgon ska Carina och jag till kyrkogården för att reka inför den meditationsvandring vi ska ha i april, närmare bestämt den 21/4, då kyrkan (Nedre Ullerud) anordnar nåt som kallas för Stilla Dagen. Det ska bli en dag då folk kan komma till kyrkan och få massage i olika former (både klassisk, taktil och kraniosacral) meditera en stund, göra Qi Gong, gå en meditationsvandring, en pilgrimsvandring, samtala med diakon eller präst. Plus att det kommer att finnas en buffé med bl.a frukt, sallad och bakverk som är tillgänglig hela dagen i sockenstugan. En skaparhörna kommer också att finnas om det är så att de intryck man får under dagen behöver komma ut i ord eller färg. Ett bokbord kommer också att finnas och jag letar böcker som ska vara med på bordet. Detta är tänkt att vara böcker som kan lånas hem om så är, vi ska kolla med biblioteket ifråga om det. Allt som pågår denna dag är gratis, det är värt att poängtera.

Men som sagt; imorgon ska vi reka själva meditationsvandringsrutten. Och på torsdag ska vi till blomsteraffären för att reka inför utställningen där. Det är mycket på gång just nu och det känns rätt bra. Även om jag som sagt får vara uppmärksam så jag inte gör för mycket och blir slutkörd.

Men det är ändå rätt skönt att veta vad jag har att göra, och att jag har nåt att göra så jag inte blir sysslolös för det är heller inte roligt. I synnerhet inte när jag ökat på mina timmar och faktiskt har mer tid att använda liksom.

I början så orkade jag ju inte sitta där det var folk om jag skulle leta efter nåt på datorn eller så, nu vill jag inte sitta själv. Jag sitter helst hos Lisbeth på expeditionen, mitt i smeten. Så även om Lisbeth pratar med mig och berättar historier, den ena galnare än den andra kan jag säga, så kan jag göra saker samtidigt. Och vi har fantastiskt roligt hela tiden, vilket jag också har nämnt i andra inlägg. :-)

Viktor har varit iväg och åkt skridskor idag, de har haft friluftsdag. Jag tror det hade varit okej, han var på gott humör när han kom hem och jag gissar att stunden med matsäcken var höjdpunkten. :-)

Ha det bra! Kram!

Del av ett av de vackra fönstren i Solbergskyrkan i Grums.

Traditioner som visar en skvätt dubbelmoral hos de som vill ha dem

När man hamnar i en värld där man inte trodde man någonsin skulle hamna och faktiskt trivs utomordentligt bra så kan man lättare se saker utifrån flera olika synvinklar. Jag pratar då om min praktikplats förstås. :-) Jag hade väl aldrig trott jag skulle hamna på en arbetsplats där jag skulle umgås med så många präster och delta i en hel del verksamheter som har med kyrkan att göra. Nog för att jag var med i kören i många år men det var ju då i min ungdoms dar, nu är ju nu... liksom.

När det gäller skolan och det ganska nya (i alla fall här) traditionella adventsfirandet i kyrkan så har jag fått bevis på så mycket dubbelmoral från både skola och föräldrar de senaste dagarna att jag nästan tappade hakan i golvet när jag fick höra detaljerna.

De senaste åren, ja jag vet ju bara hur det varit sedan Viktor började skolan, har det varit samling i kyrkan på morgonen fredagen innan första advent. Varför nu någon kommit på detta är för mig lite märkligt för när jag gick i skolan var vi inte till kyrkan och firade detta. Kyrkan ligger också väldigt avigt till, en bra bit från skolan, så det blir ju lite trist att gå dit.

Däremot fick vi gärna ta med oss ett litet ljus att ha på bänken som vi då tände på fredagarna före varje adventssöndag. Som jag minns. Eller om vi använde ljusen varje morgon under just de veckorna det minns jag inte riktigt. Jag kommer heller inte ihåg vad vi gjorde när vi tände ljusen men jag har inget minne av att vi sjöng en psalm eller bad en bön eller nåt sånt. Vi kanske bara hade lite mys med pepparkakor och detta var ju ovanligt i sig i klassrummet på den tiden. Nu pratar jag om låg och mellanstadiet här. På högstadiet gjorde vi inget alls i anslutning till första advent.

På lågstadiet hade jag en extremt religiös fröken som var mycket noga med advent och alltingenhären och vi fick tillverka våra egna adventsljusstakar i lera och måla och stå i. Min målade jag rosa och vit (inte direkt julfärger men detta kanske var en omedveten protest gentemot allt det religiösa från min sida, hehe) och hade glitter på. Tjusig värre kan ni tro. Den var gjord för fyra små julgransljus. Den såg ut som en rosa/vit minilimpa med ljus i. ;-)

Nu har alltså någon eller några föräldrar bestämt sagt ifrån att nåt prat om gud och sånt får bara inte förekomma varken vid detta firande eller vid avslutningen på sommaren. Men hallåååå!

När nu ändå skolan bestämt att advent ska firas, i kyrkan, eventuellt också med en präst inblandad, så tycker jag nog att folk får acceptera att det talas om Jesus åtminstone. Är det inte därför vi firar advent? Betyder inte just ordet advent i väntan på? Och då menas det väl i väntan på Jesu födelse? (Hörde plötsligt Tage Danielssons röst i huvudet när han läser om Karl-Bertil Jonssons jul...)

Ja jag kanske inte ens behöver förklara hur konstigt detta blir. Vore det inte bättre för alla om avslutningar och eventuellt adventsfirande kunde hållas i gympasalen som det gjordes när jag gick i skolan? Det blir ju alldeles för mycket att ta hänsyn till ändå så detta vore ju det bästa.

Ingen kyrka, ingen präst, bara rektorn som önskar barnen/ungdomarna en trevlig sommar, när det gäller avslutningen då. Och på advent... jaa.. ska man verkligen fira advent i kyrkan om man ändå inte tror? Ska man överhuvudtaget blanda in adventsfirandet i skolan om man känner på det viset? Jag har sagt många gånger att jag inte är troende och det står jag för. Men jag respekterar de som är det. De får ju ha sin uppfattning om de vill och de får respektera min.

Nåt som jag däremot anser vara väldigt viktigt är vår tro på varandra. Den är ju desto viktigare. Att vi inte ska sluta bry oss om varandra och ta hand om varandra. Om jag säger att jag tror på energier och på kärlek och till och med på folk runt omkring mig så vill jag inte sätta nåt namn på det jag tror på. Inte kalla det för att det är nån gud som jag måste tacka hela tiden och be om förlåtelse till. Jag kan ju vara tacksam ändå, vilket jag kan visa min medmänniskor på olika sätt.

Har jag gjort nåt dumt mot någon människa så ber jag denne om att förlåta mig. Det är väl ändå det allra viktigaste. Sen så får man ju också försöka bemöta andra på ett sätt som man själv vill bli bemött. Och om nån troende nu kanske menar att detta är just att vara kristen/troende ja då får väl denne säga det då. :-) Jag sätter ändå inte nån etikett på mig som troende för det är jag inte. Inte i den religiösa bemärkelsen.

Jag kan också säga att jag nog aldrig haft så roligt på en arbetsplats som jag har nu. Det säger väl ändå en del eller hur? ;-) Jag möter ständigt människor som är så härliga, glada och väldigt omtänksamma att detta faktiskt har förstärkt min tro på mänskligheten rejält. Den var ju rätt svag under den period då jag mådde som sämst och aldrig fick nån hjälp från de håll där hjälpen skulle behövt komma.

Men vilken tur att sånt kan ändra sig. :-)

Julbelysningen har hängts upp tvärs över vägen och på de små träden i centrum och imorse blev jag faktiskt glad när jag i det disiga novembermörkret fick se alla små lampor. Inne på gården har granen satts upp. Så lite julstämning har börjat spridas över vårt lilla samhälle. :-)

Detta är vad jag ser från mitt fönster just nu. :-)

Ha det gôtt! Kram!

(När jag tog fotot var klockan runt fyra på em. Det blir mörkt fort.)












Här kommer en liten bonusgrej. Apropå det där med tro. Letade länge efter en bra version, där man även kan se sångaren själv, men orkade inte leta mer utan tog den med bäst ljudkvalitet. Och att Rosa Pantern står där och ser vilsen ut kan ju symbolisera hur man kan känna sig då och då. :-)

Utvandring ur kyrkan och ett trist uttryck i radio

Det var inte så farligt med Viktors ilska igår när han kom hem. Han var på rätt bra humör faktiskt. Och vi pratade om det som hänt och han lovade mig att inte göra om det, att inte gå ifrån en lektion på det viset igen. Vi får väl hoppas att han håller det. Han tyckte inte det skulle ses som skolk i och med att han satt och jobbade i klassrummet istället men han gick ju ifrån den lektion som han egentligen hade...

Viktor är hämtad nu, han ska vara hos sin pappa en vecka, och här sitter jag i höstmörkret omgiven av ljuslyktor med tända värmeljus.

Idag kom det in folk på pastorsexpeditionen som tänkte gå ur kyrkan. Och det gick ju bra förstås. Det fylldes i papper och sånt. Både Lisbeth och jag tror att för det mesta handlar det om pengar. Skattepengar. Folk vill inte betala till kyrkan. Nu är det väl inte många som är direkt religiösa men en del vill kanske ändå ha en kyrkobegravning och är man inte med i kyrkan så kostar det väldigt mycket om man ska ha präst och allt annat. Många av de anhöriga till äldre som gått ur kyrkan vet inte om det och de blir kanske lite snopna när det planeras för begravning och så får de veta att deras gamla släkting inte var medlem i kyrkan längre. Så det kan ju krångla till sig liksom. Så nu för tiden kollas detta upp mer noga, efter vad jag förstår, så att folk vet hur de ska göra.

Nåt som jag hellre skulle vilja gå ur är den påtvingade tevelicensbetalningen. Men den går det inte att komma ifrån för om man låter bli att betala den så får man kronofogden på sig. Och om man avanmäler sin teve, för att man kanske aldrig använder den, så kollar de upp en med jämna mellanrum. Man blir aldrig fri från den. För även om teven bara står där i vardagsrummet och samlar damm så måste man betala. För att man har en teve liksom. En del vill ju att det ska läggas på skatten och det kanske vore det bästa för då blev det väl bara några ynka ören för varje medborgare. Och ingen kunde smita ifrån. Men, men...

Jag har delat upp min avgift per månad istället för jag klarar inte en så stor summa på en gång var tredje månad. Det funkar bättre nu, förr fick jag alltid påminnelser i och med att jag väntade i det längsta med betalningen just för att min kassa helt enkelt inte skulle räcka till den avgiften. Jag inväntade nästa månads bidrag innan jag kanske kunde betala men till slut insåg jag att det inte funkade så jag gick in på Radiotjänsts hemsida och ändrade till månadsfaktura istället. Man får dela upp endast en faktura i taget så det gäller att komma ihåg det var tredje månad. Nu fixar jag betalningarna och har inte fått någon påminnelse alls.

Apropå teve så tänkte jag också nämna nåt om radio... är det nån mer än jag som lagt märke till att folk ofta använder ordet JAJAMEN så fort de ska vara med i radio? Kanske inte bara i radio förresten. Särskilt i olika tävlingar. På Rix Fm har de en tävling varje morgon som heter RIX-kampen (eller hur de nu skriver det) och väldigt många av de tävlande svarar hela tiden med ordet jajamen. eller ibland också jajamensan.

- Har du det bra där borta i (här får man själv infoga ort)?
- Jajamen!

- Vad gör du?
- Är på väg till jobbet.
- Vad jobbar du med?
- Jag är snickare (målare/förskollärare/ etc)
- Trivs du med det?
- Jajamen!

- Är du redo att tävla?
- Jajamen(san)!

Detta är ju kanske inte exakt hur ett samtal förlöper men i stort sett. Det kan förekomma fler inslag av jajamen än vad jag tog med här faktiskt. Nån som förstår vad jag menar? Och om ni nu inombords tänker jajamen... ehrm... ja då så... Hehe... ;-)

Sen har jag också förundrats över att alla som ringer in till dessa tävlingar är på väg till eller är på plats på sina jobb. Om man ska utgå från alla dessa människor så existerar det inte en enda person som är arbetslös i Sverige. Inte en enda gång har någon ringt in som är arbetslös, sjukskriven eller hemma av andra orsaker. En gång ringde en man in till en tävling, det var när jag fortfarande lyssnade på Mix Megapol, och jag tror faktiskt att han var pappaledig. Annars är det folk som är på sitt jobb eller på väg dit som ringer.

Det borde ju istället vara så att de som INTE har ett jobb skulle ringa in för det är ju de som behöver vinna nåt. Pengar eller filmer eller vad det nu är som delas ut. Men aldrig är det en enda av dessa som ringer in. Inte är det nån som ringer in och när de frågar vad denne gör säger; jag är sjukskriven eller jag är arbetslös och på väg till arbetsförmedlingen för att söka jobb hela dagen eller nåt sånt. Fast sånt kanske man inte vill tala om i radio... Jag tycker däremot det vore bra för statistiken. Men det är ju jag det. :-)

Anledningen till att jag själv inte ringer och tävlar beror på att jag inte gillar att ringa nånstans överhuvudtaget. :-) Annars kanske jag skulle göra det.

Ha det gôtt! Kram!

En magisk kväll

Idag var jag uppe med tuppen. Eller det vet ju inte jag förresten, när går tuppar upp? Jag känner ingen tupp så jag kan inte riktigt säga när det är uppstigning för en tupp. Om det är tidigare än klockan sex, då jag vaknade men inte klev ur sängen än på cirka en timme, så var nog tuppen uppe före mig. :-) Kanske för att värma upp rösten inför allt galande och så...

Igår var jag väldigt trött. Och på tal om tuppar... jag fick ta mig en tupplur frampå dagen för jag orkade inte vara uppe. Men all den positiva energi som jag fick i torsdags kväll hjälpte mig genom tröttheten och värken som var extra svår igår, vilket inte var så konstigt med tanke på ansträngningen dagen innan. Och även från dagarna innan dess då vi förberett allt.

Jösses vilken kväll det var i torsdags. Jag hade så mycket känslor i mig under gårdagen och jag gick och log för mig själv och ibland när jag tänkte på vad folk sa till mig och skrev i gästboken så blev jag alldeles tårögd och lite lös i näsan. Det var fantastiskt. Och det kom så mycket folk, mer än vi hade kunnat hoppas på.

Det var längesen jag upplevt något liknande. Jag har nog förresten aldrig upplevt något liknande om jag ska vara ärlig.

Som jag skrev om i torsdags så led jag av sömnbrist men den kändes inte av alls på kvällen.

Om detta hade varit förra året hade jag aldrig klarat det. Om Carina hade frågat mig nåt sånt här då skulle jag förmodligen blivit skraj och sprungit iväg så långt jag kunde, det hade nog inte blivit alltför långt dock med tanke på orken, och gömt mig bakom nåt stort så jag inte syntes. Där hade jag sen stannat på obestämd tid.

Mitt liv har blivit så annorlunda sedan jag började min praktik. Och då menar jag ju förstås otroligt positivt annorlunda. Så är det ju när man hamnar på exakt rätt ställe. När jag stod och pratade med en journalist från NWT så sa jag till henne vid ett tillfälle att det kändes lite overkligt alltihop med utställningen, att jag fick nypa mig i armen för att fatta att det var sant. Hon undrade varför och jag sa att det var så annorlunda mot hur jag levt mitt liv förut. Men att det var annorlunda på ett bra sätt.

Vi blev intervjuade av radio tidigare på dagen och jag lägger länken här om nån vill kolla.

SR-intervju om utställningen

Jag gillar inte när folk ska fota en lite snett underifrån. Jag menar... nää... jag tycker inte det är bra. Man blir verkligen inte till sin fördel från en sån vinkel. ;-) När man (läs jag) blir äldre kan man få särskilda vinklar som man inte vill bli fotad i. Ehrm... fåfäng som man är. En del kanske har såna vinklar jämt, vad vet jag. Jag kan ju bara utgå ifrån hur jag själv känner. Och underifrån är ingen fördelaktig vinkel helt enkelt. Vid närmare eftertanke är det inte särskilt många som blir snygga från en sån vinkel...

Nåja. Idag skiner solen och det verkar bli en vacker höstdag. Än så länge är det bara sju grader här hos mig men det blir säkert mer frampå dagen.

Jag fick presenter och blommor på vernissagen. Det var så tjusigt så jag ställde upp allt på bordet när jag kom hem. Nu är ju, som jag sagt förut, min mobil inte direkt nån toppenkamera men ändå. Kunde inte låta bli. :-)










Viktor var ju inte med, han är inte så förtjust i jippon där det blir för mycket folk, så han var hemma. Men Carina hade skickat med mig chips och cider (alkoholfritt kanske ska påpekas) tidigare på dagen som han kunde mumsa i sig under kvällen. Vilket han också gjorde. :-) Med största glädje.

Vi bjöd på snittar, cider, chips och salta pinnar. Det är första gången jag ätit sånt i en kyrka. Så borde det vara oftare tycker jag. ;-)

Vi var tvungna att plocka ner allt redan samma kväll för det skulle vara en begravning igår, fredag, så då kunde det ju inte stå uppe. På måndag ska vi ställa upp det igen och sedan ska det stå fram till den 27 september då vi packar ihop och förmodligen skickar den vidare till nästa ställe. Var det blir har jag ingen aning om just nu.

Ha en härlig lördag! KRAM!

Carina tog en bild av mig när jag vandrade runt strax innan vi skulle plocka ner alltihop. Sådär i förbifarten. :-)