Dagen då jag slutade praktiken

Ja tro't eller ej men det blir ett inlägg till idag. Lika bra medan man ändå håller på eller hur? :-)

På morgonen den 16 maj så samlades vi som vanligt (egentligen skulle ju inte jag vara där men var det ändå) och skulle ha personalmöte. Det blev fika och sen kom det plötsligt fram en blomma och en korg med en massa härligheter i. Och kramar delades ut. Plus ett album som Carina hade gjort i ordning och som jag inte kunde läsa i förrän jag kom hem för jag visste hur det skulle bli. Och det blev det också. Det var nog längesen jag grät så som när jag satt och läste alla fina texter med hälsningar från alla dessa goa människor. Ojoj... Mascaran rann bort totalt. Så fort jag tänkte på det under resten av dagen så blev jag tårögd.

Jag unnar alla människor som är i samma situation som jag var att de får en sån chans som jag fick.

Det har varit fantastiskt och jag är så tacksam. Tacksam för den stöttning jag fått, all värme, alla stolligheter (det var många!), all omtanke och framför allt den respekt jag behandlats med.


 
Jag har fått en tro på mig själv som jag inte haft förut. Min kropp och själ fick läka i lugn och ro, det var vad som behövdes.

Det är också därför som jag känner att från och med nu så kan jag fixa det mesta. Även om kroppen värker, för det gör den, och även om jag är så trött att jag nästan trillar av stolen, så finns det nåt där som håller mig igång. Vetskapen om vad jag kan och klarar av.

Det känns inte skrämmande med en ny praktikplats. Inte heller med den där kursen som jag skrev om förut. Men det har tagit tid att komma dit där jag är nu. Och jag måste hela tiden tänka på att ta det lugnt, lyssna på kroppens signaler. För så fort jag drar igång ett för högt tempo så känns det i huvet. Jag får kramp i hjärnan liksom. Och kramp i musklerna, mest i nacken och axlarna. Men det är så det kommer att vara alltid nu. Jag får leva med det. Och det är okej även om det inte är så roligt alla gånger.

När jag känner att jag inte riktigt vet vad som ska hända i mitt liv så brukar jag möblera om. Det är liksom det enda jag kan ha makt över. Jag bestämmer över mina saker i mitt hem och då blir det ändringar. Så på eftermiddagen, den 16, så tog jag tag i att flytta mina bokhyllor (jag vet inte för vilken gång i ordningen) så att jag verkligen får en riktig bok/skrivhörna där jag kan sitta och pösa. :-)

Ibland behövs det inte mer än så. Att man ändrar på möblerna. Men det slår aldrig fel. Så fort jag känner mig lite lätt vilsen och inte har koll så vill jag möblera om.

Sån är jag! :-) 

Så här såg det ut på ena sidan av rummet medan jag möblerade om, detta är bara en bråkdel. Jag har rätt mycket böcker. För jag lever liksom på "Ordpolen". Hehe... :-)







Läste nånstans att e-böckerna (som man kan läsa på en sån där läsplatta/iPad) inte hade blivit nån större succé här i Sverige, än. Nej tacka vet jag en riktig bok att hålla i. Det är mysigt.

Bilder från Må bra-dagen 21/4

Förberedelser under fredagen inne i sockenstugan...

Bokbordet såg ut så här när jag var klar.

 En av stationerna för massage inne i kyrkan.













Och så var då dagen inne...

Vädret var ju inte det bästa när jag kom upp tidigt på lördagsmorgonen. Det hade snöat och en del av det låg kvar.

Men ingen vits med att misströsta.

Tillbaka i sockenstugan tidigt på lördag morgon, klockan var inte ens nio. Mitt jobb var att göra iordning dikterna och sätta upp dem på träd runt kyrkogården.

Detta visade sig bli ett mycket blött och kallt uppdrag och mina fingrar höll på att frysa bort. Det droppade och drippade från träden och det var kallt som sagt... Men till slut så.




Här är första dikten av 13. Jo det blev faktiskt 13 stycken. Inte så att vi planerade det utan slumpen gjorde att det blev så. Och jag tyckte inte det var nån vits med att ändra.

Detta är en dikt av Bo Setterlind. Den heter Tänd Ljus!

Tänd ljus

Låt intet mörker hindra dig att söka Ljuset.

Och när Du funnit det, låt andra se,

pröva, övertyga sig.

Vill Du, att ljus ska leva,

tänd då hos andra samma längtan.

Tänd Ljus!

Bo Setterlind

Såhär såg bordet med maten ut när det blev klart. Lena som pysslade i köket och som hade gjort det mesta av matlagandet är på språng.

Den fantastiska blomsteruppsättningen.

Solen tittade fram då och då men varenda gång jag gick ut så började det regna. Dagen slutade med sol i alla fall och vi hoppas att detta är vad de besökande tog med sig hem.


Det fanns även en skaparverkstad nere i sockenstugans källare. Där var jag aldrig ner, hade fullt upp med att kolla så att inte dikterna blåste bort. Även om det inte var så fasligt kraftiga vindar så lyckades några ändå trilla ner och vränga sig. Hade inte nog med snöre så jag kunde binda fast alla lika ordentligt.

En sån här pärla att ha runt handleden fick alla de som kom och var med på Må Bra-dagen. Carina kallade den för bekymmersfrihetens pärla (tror jag hon sa) och att den finns i original i frälsarkransen. Dock ej i lika fin färg. :-) 

Dagen var jättefin och de som besökte oss var verkligen glada och nöjda när de gick därifrån. Än har jag ingen siffra på hur många besökande vi hade men det var ganska många. Och det var allt några stycken som trotsade vädret och gick på pilgrimsvandring. Fast just då höll det uppe med regnandet faktiskt. 

Jag tror att detta blir nåt återkommande framöver. En Må bra-dag på vårkanten. Åtminstone hoppas jag det. Det var väldigt roligt att förbereda och att sen se hur folk verkligen uppskattade det vi hade gjort betydde väldigt mycket för oss. 

Som sagt; det blev en fin dag. 

Kram!

Hundvaktslördag

Idag blev jag och Viktor hundvakter sådär bara tvärt för Erika skulle på vift. Vovven får stanna över natten också. Han var lite orolig strax efter att hon gått men han är så duktig nu för tiden och lugnar sig fort. När han var yngre var han så ledsen att han till och med ylade till och från och vissa gånger gick det inte över förrän han fick gå ut på en promenad. Det finns inget som tar bort en vovves bekymmer som en riktigt bra promenad med mycket nytt att nosa på. :-)

Viktor har läst ut en maffig bok som heter Isöhäxan skriven av Henrik Larsson. Det här är andra boken i fantasy-trilogin Blodsarvet. Detta är böcker som är så spännande så man kan inte lägga dem ifrån sig, säger Viktor. Visst är det härligt med såna böcker! Så här ser omslaget ut.


















Apropå bok så har jag ju totalt glömt att tala om hur den där boken var som handlade om "Hvad en gosse bör veta". Boken jag läste tidigare i år, minns inte ens när, och som vi har i minneslådorna. Där skulle då alla gossar få reda på hur man bäst tar vara på sig i livet. Det avsnitt som handlade om fortplantning var väldigt luddigt. Det var mest tal om djurens värld som han då försökte jämföra med människans och då blir det ju lite galet ändå. Visst kan man se likheter när det gäller däggdjur men hallå... Och det var ingen förklaring hur det faktiskt gick till när själva barnet blev till. Med spermier och ägg och sånt. Sånt är ju inga konstigheter utan det går att beskriva rent kliniskt om man vill men inte ens det gjordes. Så där fanns det många frågetecken som om jag varit en liten gosse på den tiden nog hade velat räta ut.

När jag kollade upp Sylvanus Stall så var han ju också en känd moralpredikant. Det vill säga förmodligen en sådan man som tyckte att allt var snusk. I alla fall det mesta. ;-) Och då kan det ju bli lite svårt att förklara fortplantningsakten ens i klinisk version. Och gossar skulle heller naturligtvis inte under några som helst omständigheter ägna sig åt "självbefläckelse" som det kallades. Det var många råd om att hålla sig ren för att undvika "retning". Såhär såg han ut förresten herr Stall.



















Jag tror inte nån gosse som läste denna bok blev så särskilt mycket klokare och förstod sig på det där med livets uppkomst. Folk sa ju att barn kom med storken länge. ;-) Eller som i Raskens där tanten som hjälpte Ida med förlossningarna sa till syskonen att hon hittat bäbisen i ett dike. Då undrade ju en av pojkarna varför hon nödvändigtvis skulle ta med sig alla barn hon hittade i diken hem till dem...

Ha en bra lördag. Bjuder här på lite lördagsgodis. :-) Kram!

Semester och datorglädje

Nu har jag suttit och krånglat en evighet med att försöka ändra på lite inställningar på bloggen. Försökte även ändra bakgrund och mall men fann inget som var bra. Det ska ju inte kännas som om man blir yr i huvet när man kommer in här. :-) De flesta mallar känns så röriga så jag behåller nog den jag har tills vidare.

Nu har jag äntligen fått ordning på mina datorgrejer så nu blir det väl som vanligt igen. Hurra! :-)

Det är väl inte så mycket att skriva om så här på sommaren, man har ju lite annat för sig, men nån gång då och då kanske jag tar en liten skrivarstund. Adde är hemma på semester, Viktor är tillbaka från en veckas fjällsemester i Norge med sin far och Erika har också semester. Och nu är jag också ledig ett par veckor. Bättre kan det ju inte bli. ;-)

Har nyss läst ut boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg. En väldigt finstämd bok som handlar om att man ska ta vara på livet så mycket man kan, inte slarva bort det på en massa oväsentligt.

"Ta vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!"

Detta sägs i samtal mellan bröderna Sigfrid och Albert. Brodern Sigfrid hann inte ta vara på särskilt mycket av sitt liv för han blev hastigt sjuk och dog ung och detta tänker Albert ofta på. Han bor numer vid Laguna Beach i Kalifornien och känner sig gammal och trött.

Den åldrande Albert tänker över sitt liv.

"Vad är min egen existens? Den är någonting som förminskas varje gång jag drar in andan i bröstet. "

"Jag lever och andas i ett rum, som är beläget emellan den tid som fanns före mig och den som skall komma efter mig. Här tillbringar jag den tid som flyr bort med min andedräkt. Här har jag min stund på jorden."

Och nu läser jag "Soldat med brutet gevär". Man kan säga att för närvarande är jag inne i min Vilhelm Moberg-fas. :-) Läste även "Raskens" för ett tag sen . Den läste jag första gången när jag var tolv så det var en trevlig repris.

Det finns så mycket att lära av hans sätt att skriva och uttrycka sig. Jag samlar kunskap för egen del för man kan aldrig lära för mycket när det gäller sånt. Ju mer man läser desto mer lär man sig när det gäller skrivteknik och annat. Ibland läser man ju böcker som gör en irriterad för att det är så dumt skrivet, sånt lär man sig också nåt av. Man lär sig ju hur man inte vill ha det när man själv ska skriva nåt, vad man inte ska använda sig av.

Nu ska jag strax återgå till min bok i sommarkvällen.

Kram på er och glöm inte att ta vara på livet. Slösa det inte på oväsentligheter.

Detta är en bra sak att slösa tid på tycker jag. Förutsatt att man inte är allergisk mot jordgubbar då... Men glass är ju gott i alla fall. :-)

Bland blommor och gamla biblar...

Denna syn mötte mig imorse när jag gick fram till vardagsrumsfönstret. Jag brukar kalla den här blomman för "Kålrotspotatis" från ett avsnitt av Nalle Puh där Kanin har en växt som blommar endast en kort stund vart femtonde år eller hur det är. Och han sköter denna växt så noga för att få se den blomma. Och när den väl slår ut blir han så till sig att han knappt vet hur han ska klara av det. Den blommar i några sekunder har jag för mig. ;-)

Min egen "kålrotspotatis" blommar bara under en enda dag och doftar väldigt gott. Den doftar inte starkt utan sådär lite lagom så man vill stå och sniffa en stund.

Jag kommer inte ihåg vad den heter men jag har många såna här för de växer snabbt och blir stora med blanka klargröna smala blad. Fick en stickling för väldigt längesen av en väldigt gammal tant som hade hela sitt vardagsrum fullt av såna blommor, stora som bara den. Hennes verkade aldrig blomma, hon sa heller inte att de kunde blomma så jag blev snopen den dag då det plötsligt blev knopp i en av mina.

Idag har jag varit i arkivet bland gamla dammiga böcker och grejat. Det låter kanske tråkigt men det var det absolut inte. Gamla biblar från bland annat 1700-talet som var så fina och så svårlästa att det måste ha tagit flera år att läsa igenom dem. En del av dem var stora läderinbundna böcker med särskilda lås på. Jag dammade alltså av dessa och flyttade runt och täckte över dem med plast så de inte skulle behöva bli dammiga på det sättet igen. Fann faktiskt ett brev i en av böckerna också. Det var skrivet 1872 tyckte jag det stod men det var så sirliga bokstäver att jag hade behövt förstoringsglas och rejäl lampa för att kunna tyda det. Texten hade ju bleknat betydligt också vilket gjorde det ännu svårare.

Så jag hade en väldigt trevlig förmiddag tillsammans med Lisbeth och alla dammiga böcker. :-)

Och nu så har jag fikat och ätit semla med Viktor. Han var så arg när han kom hem för han hade halkat förstås och skrapat i sitt ena knä. Så han var ilsken så det nästan rök om honom och han sa till mig att jag kunde väl försöka få nån att göra nåt åt denna isen. Han menade att jag skulle skälla på vägverket/kommunen och säga till dem att få bort all denna is. Han har höga tankar om mig om han tror att det skulle hjälpa men jag förstår honom. Den här vintern har varit besvärlig när det gäller all is på vägen.

Själv tyckte jag inte det var så svårt att ta sig fram idag som jag först trodde. Nog för att man får se sig för var man sätter ner fötterna men det gick lättare än väntat.

Här är fler av mina växter. Tog ett foto på lattjo bara. Min paraplyaralia vill nog väldigt gärna bli omplanterad tror jag...














Avslutar med Green Day. Adde hade med den här videon på sin blogg för ganska längesen och nu snodde jag den för jag får sån gåshud när jag hör den här versionen att det är inte klokt. Ljudet i bôtt! ;-)

Ha nu en härlig fredag! Kram!

Frost i ögonfransarna

Idag har det varit en mycket bättre dag. :-) Tack och lov för det. Trots kylan som fick mina ögonfransar att frysa ihop sig på grund av att ögonen tårades av den kalla luften. Det gäller som sagt att vara rustad när vintern plågar en med alldeles för många minusgrader.

Arbetspraktiken gick snabbt, jag satt där och kollade i papperen när Carina fick påminna mig om att klockan var tolv. Jag skulle vara där mellan 10 och 12. När jag kom dit hade de haft nåt slags samkväm i stora samlingssalen (där kören övar och där jag brukar vara med lådorna), det doftade kaffe och en av damerna som jobbar där kom direkt och frågade mig om jag ville ha smörgåstårta. Jag tackade för erbjudandet men avböjde och klev iväg upp på övervåningen för att plocka av mig alla mina femtioelva lager kläder. Sen satte jag igång nästan direkt.

Just nu håller vi på och samlar allmän info via datorn utifrån de personer som ska firas under nästa år. Födelsedagar alltså. Vi har en dam som fyller 103! Och en som fyller 100 och sen går det neråt i olika åldrar mot 85. Det är tydligen pastorsexpeditionen/diakonissan som har hand om detta firande. Carina tyckte nu, genom inspiration från våra minneslådor faktiskt och även annat vi pratat om, att de skulle firas med minnen istället. Hon tyckte de hade gjort på samma sätt så många år nu att det var dags för förändring.

Det är väldigt spännande att sitta och ta reda på vad som hände under 1908 till exempel. Kolla upp vad de hade för slags kläder då. Skola, politik, sjukvård, litteratur. Det är en kvinna (skådespelerska) som brukar vara med på dessa kalas och som flera gånger har klätt sig som Selma Lagerlöf. Både Carina och jag känner att vi vill vara med och klä ut oss den här gången så vi får väl se vad vi hittar på. ;-)

När jag hittat all info ska det väl skrivas ihop en liten sammanfattning för var och en av födelsedagsfirarna. För att hylla dem lite extra genom att uppmärksamma just det året de föddes.

Gick iväg till biblioteket efteråt för att låna nummer fyra och fem av serien Vargbröder till Viktor. De stängde klockan 14 idag så han hade inte hunnit själv efter skolan. Då passade jag på att titta en extra gång på våra montrar. Det ser väldigt inbjudande ut om jag får säga det själv. :-) Väldigt trevligt. Och Viktor blev så glad när han kom hem och såg att han hade två nya böcker att dyka ner i.

Nu ska jag ta mig lite kaffe tror jag. Imorgon är det fredag, Nobeldagen och Viktors födelsedag. Mitt eget nobelpris fyller 14. Tänk bara! Hehe... :-)

För de som kör med gamla traditioner (om nu nån gör det nu för tiden) så är väl detta dagen då lutfisken ska läggas i blöt eller? Enda anledningen till att jag kommer ihåg den här dagen är att min syster har namnsdag. Nån lutfisk blir det inte tal om (blä!) men jag skickade ett sms till min syster förut. ;-)


Ha det bra! Kram!

På tal om vargbröder... eller ja vargar då...

De är ju vårt landskapsdjur och jag kan då inte finna nåt vackrare. Nu har jag ju inte får och behöver oroa mig för att de ska bli tagna av vargar men... som både jag och Viktor brukar säga; det är inte vargens fel att fåren blir rivna.

Människan har ju alltid bebott de revir där rovdjur finns och då får man leva med det och skydda sina djur på bästa sätt. Folk får väl bli mer påhittiga när det gäller att ta hand om sina djur och inte skylla och skälla på vargen som är ett vilt djur och handlar utifrån sin instinkt.

Så tycker vi. Viktors pappa däremot håller inte med trots att han inte har några får... Ibland kanske han är som ett (får) men det är ju en annan historia... ;-)

(bilden är lånad från djurskyddet.se)

Minnen, montrar och mysiga människor

Under eftermiddagen har jag och Carina ställt upp våra minnesgrejer i två montrar på biblioteket. Det var så roligt att stå där och pyssla. Det blev faktiskt en del saker över, sånt som vi inte fick plats med. Ändå tyckte jag att vi inte hade så mycket med oss dit. Och man vill ju ha med så mycket som möjligt och från olika områden liksom.

Jag lånade ut min kaffekvarn som jag fått av min farmor så den malde vi kaffe i, lagom mycket så att det skulle synas i den lilla lådan nertill. Det ligger även bönor upptill. Det doftade nymalet kaffe i biblioteket efteråt. :-) Härligt.

Sen har jag fått i uppdrag att sätta upp affischer lite överallt på byn. Det blir en utmaning för mig, att gå runt och prata med folk och sätta upp lappar. I affärer och annat.

Det var några småbarnsmammor på biblioteket samtidigt som hade med sina små parvlar och en av dem kom fram till det bord där vi lagt upp grejerna för sortering och började titta med stora ögon på det som låg där. Bland annat en kaksprits som var mycket intressant. ;-) Så den fick han kolla på en stund, jag visade hur den fungerade. Han tyckte det var väldigt roligt med att stoppa i och ta ur den tunga träsaken (vet inte riktigt vad man kallar den) som man liksom ska trycka till kakdegen med. Jag såg till att han inte fick den på sina små, små fötter. ;-)

Den lille godingen var bara 14 månader tydligen. Och så bedrövligt söt! Jag har glömt vad små de är i den åldern. Jösses! Det var längesen jag hade nån som var så liten.

Passade också på att låna ännu en av böckerna i Vargbröder-serien åt Viktor innan jag gick hem. Biblioteket var inte öppet officiellt idag men jag fick låna ändå. En av personalen startade den vanliga lånedatorn bara för mig. :-) Det finns ju möjlighet att låna böcker trots att biblioteket är obemannat, via självbetjäning, men då måste man ha en pinkod och det hade jag ingen. När jag kom hem hade Viktor redan blivit hämtad av sin pappa så han får vänta tills imorgon med att börja läsa den.

Over and out! :-)

Kram!

Ej våran strut men dock en strut. :-)

Tandkrämsproblem och no smoking please

Häromdagen läste jag att vi tar alldeles för lite tandkräm på tandborsten. Hm... två centimeter ska det vara för att det ska bli bra. Nu är det ju så att jag använder elektrisk tandborste och där är ju själva borstarna rätt små och runda. Hur ska jag få plats med två centimeter tandkräm då? Det blir ju en rejäl klutt som förmodligen bara ramlar av och då är den ju inte till någon nytta. Detta tål att grunnas på...

Ja här sitter jag med min varma kornpåse på nacken och en halsduk lindad runt den. Runt nacken alltså. Jag har haft väldigt ont i mina axlar och min nacke idag. Förmodligen spände jag mig när jag var ute och halkade runt igår i snön.

Apropå snö så blåser det rejält här nu. Snöstormen kanske är på gång här med. Grenarna i den nyss uppsatta julgranen ute på gården ruskas ordentligt. Hoppas inte lamporna flyger bort.

Viktor sitter djupt försjunken i en spännande bok som han hämtade på biblioteket förut. Egentligen ska han läsa den i skolan men han kunde inte låta bli att börja läsa i den ändå. Han har läst den första av en bokserie som heter Vargbröder (förf. Michelle Paver), så han var tvungen att börja läsa så fort som möjligt. :-) Och även om han gjort lite annat också under eftermiddagen så har han gått tillbaka till boken med jämna mellanrum.

Den här veckan kallas visst för tobaksfria veckan. Det hade jag ingen aning om. Det har den gjort ända sen sjuttiotalet efter vad jag förstod. Jag tycker i och för sig att varje vecka skulle vara tobaksfri. Men det är ju jag det... Undersökningar visar att fler ungdomar börjat röka nu igen mot tidigare. Suck. Jag kan inte begripa hur en sån sak kan vara trendig när folk vet så mycket om följderna. Förr när stora skådisar gjorde reklam för cigaretter så visste de ju inte vad farligt det var. Nu borde man ju veta bättre. Ändå börjar folk röka. Man kan ju undra hur det står till med hjärncellerna...

Läs bara hur dumt det låter...

Som sagt var...

Ha det bra. Kram! ;-)

"Utan bok är man en tok"

I onsdags var det Världsboksdagen vilket jag faktiskt glömde nämna. Fy på mig. Jag som är en bokälskare av stora mått. Men jag hade väl fullt upp med att gnälla på di dära rökarna... eller det var väl på torsdagen kanske... Men idag ska jag inte gnälla ett enda dugg. Det orkar jag inte.

Orkar inte läsa heller tror jag för då somnar jag bara. Ibland är det ju skönt att ta en tupplur men inte när man verkligen vill läsa. Som andra bokmalar så kan jag diskutera böcker i evigheter, om jag får. Låter kanske tråkigt men det beror ju också på vad för slags bok man läst och vill diskutera.

När jag var liten så var mitt favoritställe biblioteket. Jag tyckte (och tycker fortfarande) om lukten, tystnaden och anonymiteten. Jag kan slinka in där och ställa mig vid en hylla och glo i böcker hur länge som helst utan att nån kommer och stör mig. Gör jag det i en bokhandel så kan det komma nån beskäftig anställd och fråga om jag behöver hjälp eller så...

Visst är det roligt med filmer, jag älskar att se på film också, men när man läser en bok så kan man använda sin egen fantasi för att måla upp det som händer i boken. Ser man på film så är det ju någon annan som bestämmer hur allt och alla ska se ut. Det är väl också anledningen till att vi ibland blir besvikna på filmer om vi läst boken först. Det var kanske inte alls som vi föreställt oss. Med vissa undantag då.

Att försvinna in i bokens värld är det bästa jag vet. Då vill jag inte behöva laga mat eller ha nåt annat viktigt som ska göras. Då vill jag sitta bekvämt och läsa och njuta. Om jag har mat på spisen finns det risk för att den glöms bort om jag inte står bredvid själva spisen och läser förstås, vilket har hänt i akuta fall. :-)

Jag skulle önska att fler tog sig tid och klev in i böckernas värld för det är helt fantastiskt vilka äventyr man kan få vara med om medan man sitter stilla. Så min uppmaning till hela världen (jo jag tar i ordentligt - siktar på stjärnorna och kanske hamnar i trädtopparna) är: läs böcker!

Detta bibliotek går inte av för hackor, eller hur?













Kram från "library lover"