Dagen då jag slutade praktiken

Ja tro't eller ej men det blir ett inlägg till idag. Lika bra medan man ändå håller på eller hur? :-)

På morgonen den 16 maj så samlades vi som vanligt (egentligen skulle ju inte jag vara där men var det ändå) och skulle ha personalmöte. Det blev fika och sen kom det plötsligt fram en blomma och en korg med en massa härligheter i. Och kramar delades ut. Plus ett album som Carina hade gjort i ordning och som jag inte kunde läsa i förrän jag kom hem för jag visste hur det skulle bli. Och det blev det också. Det var nog längesen jag grät så som när jag satt och läste alla fina texter med hälsningar från alla dessa goa människor. Ojoj... Mascaran rann bort totalt. Så fort jag tänkte på det under resten av dagen så blev jag tårögd.

Jag unnar alla människor som är i samma situation som jag var att de får en sån chans som jag fick.

Det har varit fantastiskt och jag är så tacksam. Tacksam för den stöttning jag fått, all värme, alla stolligheter (det var många!), all omtanke och framför allt den respekt jag behandlats med.


 
Jag har fått en tro på mig själv som jag inte haft förut. Min kropp och själ fick läka i lugn och ro, det var vad som behövdes.

Det är också därför som jag känner att från och med nu så kan jag fixa det mesta. Även om kroppen värker, för det gör den, och även om jag är så trött att jag nästan trillar av stolen, så finns det nåt där som håller mig igång. Vetskapen om vad jag kan och klarar av.

Det känns inte skrämmande med en ny praktikplats. Inte heller med den där kursen som jag skrev om förut. Men det har tagit tid att komma dit där jag är nu. Och jag måste hela tiden tänka på att ta det lugnt, lyssna på kroppens signaler. För så fort jag drar igång ett för högt tempo så känns det i huvet. Jag får kramp i hjärnan liksom. Och kramp i musklerna, mest i nacken och axlarna. Men det är så det kommer att vara alltid nu. Jag får leva med det. Och det är okej även om det inte är så roligt alla gånger.

När jag känner att jag inte riktigt vet vad som ska hända i mitt liv så brukar jag möblera om. Det är liksom det enda jag kan ha makt över. Jag bestämmer över mina saker i mitt hem och då blir det ändringar. Så på eftermiddagen, den 16, så tog jag tag i att flytta mina bokhyllor (jag vet inte för vilken gång i ordningen) så att jag verkligen får en riktig bok/skrivhörna där jag kan sitta och pösa. :-)

Ibland behövs det inte mer än så. Att man ändrar på möblerna. Men det slår aldrig fel. Så fort jag känner mig lite lätt vilsen och inte har koll så vill jag möblera om.

Sån är jag! :-) 

Så här såg det ut på ena sidan av rummet medan jag möblerade om, detta är bara en bråkdel. Jag har rätt mycket böcker. För jag lever liksom på "Ordpolen". Hehe... :-)







Läste nånstans att e-böckerna (som man kan läsa på en sån där läsplatta/iPad) inte hade blivit nån större succé här i Sverige, än. Nej tacka vet jag en riktig bok att hålla i. Det är mysigt.

Höstig måndag

Så var det då måndag igen, höstvindar har blåst omkring med löven och jag har varit och "jobbat" lite. :-) Min coach kom så vi hade ett lite möte också och hon är så glad att det funkar med arbetspraktiken. Vilket jag också är förstås.

Carina och jag satt och pratade och planerade en massa angående hur vi ska göra med minneslådorna framöver och hon sa att hon skulle fråga på biblioteket om vi kunde få en monter där och ställa upp lite saker samt efterlysa mer grejer. Jag ska försöka hitta texter och eventuellt böcker som tar upp lite olika saker som kan vara sk triggers för minnet.

Carina sa när vi satt och pratade med min coach att hon tycker det är jättebra att det är just jag som hjälper henne därför att jag har såpass lång erfarenhet av att ha jobbat med att ta hand om gamla människor. Sånt blir jag väldigt glad av att höra och det känns bra att ha en del att bidra med. Man känner sig värdefull av såna ord. Självkänslan stiger flera meter. :-)

För övrigt har jag ont i nacken och det är helt mitt eget fel. Jag släpade omkring med bokhyllor under helgen och jag har värk lite varstans och blåmärken på vissa ställen. Jag skulle ju städa men fick för mig att rumstera om lite istället. Sån är jag. :-) Så nu får jag liksom skylla mig själv för att det bränner och isar i nacken och axlarna, ryggen är stel och armarna känns lite slaka. Det är smällar man får ta när man tar i för mycket.

Läste häromdagen att Martin Ljung gått bort 93 år gammal. :-( Han fick hänga med länge ändå vilket jag är tacksam och glad för. Den mannen var otroligt rolig. Som en hyllning till honom så lägger jag in en rolig sketch.

Viking - Martin Ljung

Ha det bra! Kram!

Kom just på att det är kanelbullens dag. :-)

Nytt år = nya vedermödor.

Ja det kanske var en lite negativ rubrik men ibland känns det så. Man har lämnat det gamla bakom sig men nu väntar nya eländen... jora så att...

Samtidigt känns det ju nytt och fräscht och man har ett helt nytt år att se fram emot. Nu kan jag ju räkna ut att det finns väldigt många som inte alls ser fram emot det. Alla de som blev utförsäkrade vid årsskiftet t.ex. Jag lider med er och tänker på er. Det är inte rimligt att behöva bli behandlad på detta vis.

Jag försöker oftast att inte tänka på att jag är beroende av socialens hjälp men ibland lägger det sig över mig som en blöt yllefilt och det blir tungt. Det känns som om jag sitter fast och inte kan göra nånting alls.

Då brukar jag möblera om. Jag tror jag har nämnt det förut här på bloggen. Så fort det känns som om mitt liv står stilla så möblerar jag om för det är på nåt vis det enda jag själv kan bestämma över och styra. Det enda som ingen annan behöver ha nåt med att göra. Så i helgen har jag ändrat om lite här hemma. Jag vill ha mer utrymme, mer luft omkring mig. Det känns som om det är trångt, möbelmässigt alltså, så jag försöker ta bort möbler som inte har nån funktion utan bara står där och tar plats. Det värsta är att jag har ett väldigt litet källarförråd så det blir svårt att få plats med grejerna. Vi får se hur det går.

Jag vill slänga bort och rensa. Så känner jag varje gång jag "sitter fast". Egentligen skulle jag vilja göra mig av med allt, packa en ryggsäck med det mest nödvändiga och dra iväg nånstans. Men det går ju inte.

Eller hur?

Nä, man får allt stanna kvar och gneta på. Vilket känns rätt så motigt just nu.

Glada nyheter finns dock! Isac har fått plats på hunddagis! Han ska börja inskolas imorgon, tisdag. Det ska bli spännande att se hur han trivs där. Han kommer säkert att tycka att det är hur roligt som helst för han gillar sällskap och att busa med andra vovvar. :-)

Viktor och jag ska ha julgransskakning idag, han är hos sin pappa den här veckan men kommer ju hit en stund efter skolan, och jag var och köpte hem lite godis förut när jag handlade. Jag skojade med honom när vi pratade om att ta bort granen om att jag kanske får lägga godis i kartongerna innan vi klär granen för att han ska vilja hjälpa till i fortsättningen... hehe... Han tycker inte om plastgran nämligen och han tycker inte det är en "riktig" gran och är därför inte intresserad av att klä den. Men klä av den går visst, för då är det godis gömt lite överallt. ;-) Jojo, såna är di små godisgrisarna...

Efter mycket gnöl och gnäll så fick jag iväg honom till skolan i fredags, det var första dagen efter lovet, och det hade tydligen varit en bra dag. Vilket jag visste att det skulle bli för han blir rätt trött på att vara ledig till slut men det skulle han aldrig erkänna.

I alla fall. Nu är det vardag igen och även om jag är glad för det, hatar helgdagar dock ej vanliga helger, så känns det jobbigt för nu måste man ju ta itu på allvar med det där besvärliga eländet som kallas för livet... ;-)

Ha en bra måndag! Kram!

Apropå nu för tidens svårigheter med att få jobb... en gammal sketch men väldigt aktuell ändå...

Sysselsättningsförmedlingen

Den här grejen fann jag på nätet och jag tyckte den var rätt kul. :-)