Jag har inte rymt men det har ju varit lite trist att inte ha en egen fungerande dator så det har inte blivit något skrivande här på ett tag. Men nu är det på gång i alla fall för Adde kommer hem på semester så då blir det grejat. Det ser jag fram emot. :-)
Livet rullar på. Praktiken är lite halvseg nu så här på semestern. Carina är ledig medan jag får harva på ytterligare ett tag. Kommunen har den policyn tydligen att de som är ute i praktik endast får två veckors semester. Helst skulle vi väl inte vara lediga alls antar jag. Och även om alla människor har rätt till ledigt så har vi, som är i kommunens projekt och därmed utan rättigheter efter vad det verkar, inte alls någon rätt till det. Jo två veckor är ju lite ledigt men när ens handledare har semester så kanske man inte har några direkt inspirerande uppgifter att utföra ändå och då blir det rätt meningslöst.
Och trots att de som är ute i projekt och praktik genom kommunen har lika många olika problem med sina liv som det finns folk till så tas ingen hänsyn till det. Jag menar ingens situation är den andra lik. En del är ju "bara" arbetslösa medan en annan grupp, den jag tillhör, är utslängda ur sjukförsäkringen även om vi fortfarande är sjuka. Och i den gruppen är vi ju också på olika nivåer. Sen finns det ju de som klarar arbeta halvtid eller deltid och de får heller inte ledigt. Så oavsett om man gör praktik sex timmar i veckan (som jag) eller trettio timmar så är det lika för alla. Men alla har vi väl rätt att ha semester efter ordning? Men kanske inte förresten, vi är ju så erbarmligt lata allihop... ehrm... ;-) Vi måste ju ha nån som står där med piskan så vi inte slappar till oss...
Min psykolog sa en gång att även om folk i största allmänhet inte tycker att det är något ansträngande att gå i terapi och jobba med sig själv så är det en enorm energikrävande sak att hålla på med. Man blir väldigt trött. Att jobba med sig själv tar mer energi än att göra nåt fysiskt arbete. Men sånt är det aldrig nån som tänker på. Och även om jag inte går på sessioner så ofta som jag gjorde i början så måste jag ju ändå med hjälp av de olika verktyg jag fått av henne i terapin se till att hålla mig på en jämn nivå framöver. Detta tar ju också kraft. Man är liksom aldrig färdig, hela tiden poppar det upp saker som man får ta itu med. Tankar som man ska jobba med och så vidare...
Jag älskar min praktikplats på alla sätt och vis men nu känner jag att jag vill ha ledigt jag också. Sen gör jag ju en del av "jobbet" hemma så jag måste ju inte vara på plats så sett. Om det ska skrivas ihop saker, eventuella artiklar och födelsedagstexter, så gör jag det helst i lugn och ro vid min egen dator. Och de timmarna får man ju också räkna. De hamnar ibland utöver den vanliga praktiken men det gör inte mig nåt för det är sånt jag sysslar med när jag orkar och inte på ett anvisat klockslag med en handledare hängande över mig. Det finns aldrig nån som hänger över mig på pastorsexpeditionen förresten och har aldrig gjort, det var bara en sån där metafor eller vad de kallas. Carina ger mig fria tyglar. :-)
Detta har påverkat min kreativitet på ett väldigt positivt sätt och gett mig inspiration i massor och det är jag så glad och tacksam för. Det i sin tur gör att min självkänsla stiger och jag känner mig värdefull och på grund av det kan jag istället för att tappa energi istället få energi av det jag gör. Och det är ju så det ska vara när man trivs med sitt arbete. :-)
Tänkte idag lägga in en länk till en härlig låt som jag tycker är upplyftande och kul. För alla depparjeppar och även andra som kan behöva ett litet lyft om det känns tungt och hårt.
Robert Broberg - Bättre vara ute på hal is och ha det glatt...
Det finns en del andra låtar med honom som också kan hjälpa att lyfta upp en när man är nere. Han är en ordtrollare så man får ju verkligen koncentrera sig på texten. Så man inte missar nåt. Hehe...
Ha det bra i sommaren!
Kram! :-)
Skogen
Visar inlägg med etikett KBT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett KBT. Visa alla inlägg
torsdag 30 juni 2011
måndag 21 februari 2011
Nu ska vi se på andra bullar...
Min lördag i bilder... ja jag vet att det är måndag men ändå... Har inte haft tid med bloggning förrän nu. Det började ju med promenad och lite längre fram på dagen ägnade jag mig åt detta...Förberedelse för bakning.
Jäsning av bullar. De ser ut att ligga direkt på bordet men det är ett plåtpapper under. ;-)
Klart! :-)
Och nu till dagens bravader... Praktik idag igen och det känns bra att jag ska testa med tre dagar från och med den här veckan. Hade också möte med min coach idag på morgonen, hon kommer till oss nu istället så slipper jag åka buss och krångla varje gång i och med att bussarna ändrat tider och så, och hon sa att hon kände sig glad av att se att jag trivdes och var glad. :-) Så alla var glada och nöjda.
Det känns som om jag hör till arbetsgruppen nu. Och det verkar också som att jag kommer att få stanna där (vilket jag tycker är toppen) och få mer arbetsuppgifter inte bara från Carina. :-)
Dessutom är jag inte längre rädd för att bli trött eller få mer värk för jag vet att jag nu kan hantera detta. Sen måste jag inte vara i tip-top skick varje gång jag går dit för jag vet också att även om jag är som ett utskitet äppelmos när jag kommer dit så får jag energi när jag är där. Jobbet i sig är ju inte utmattande på det viset som mitt gamla jobb i hemtjänsten/vården var. Och det är som sagt tillåtet att vara lite seg och ur form vissa dagar, ingen blir lidande av det och man kan ta det lite lugnare just den dagen. Jobbar man i hemtjänsten finns inte en lugn stund, man är ständigt på språng och på helspänn för att hinna med allt och inte glömma nåt.
Jo jag har fortfarande värk och jag är fortfarande trött till och från men i och med att jag lite i taget fått känna (och återupptäcka) att jag ändå har ett värde, att jag betyder något och gör en insats så har det stärkt mig såpass mycket att jag oftast endast noterar att jag har värk eller är trött och hänger inte upp mig så mycket på det. Jag lägger ingen energi på att tänka på värken. Om jag har ont och blir extremt trött så tar jag det lite lugnare just då, försöker slappna av och vila. Det brukar hjälpa. Huvudvärken kan fortfarande komma och den är hemsk men det är också en fråga om avslappning för den kommer sig oftast från spänningar i nacken eller axlarna.
För mig har det hjälpt väldigt mycket att använda tankens kraft. Och det är ju vad KBT handlar om till stor del. Även om det tar både tid och energi så är det möjligt att vända det negativa till positivt genom att ändra sina tankar. Men man får ju naturligtvis kämpa lite för att hålla det på rätt spår. Och jag kan erkänna att jag fortfarande har dagar då jag inte mår så bra utan får anstränga mig för att komma ur det. Som tur är så hjälper det mig att må bättre igen.
Nu ska jag gå och diska. Det är inte så roligt men det är ju trevligt när det är gjort. ;-)
Ha en bra dag! Kram!
torsdag 10 februari 2011
Man lär sig nåt nytt om sig själv hela tiden...
Det snöar bedrövligt och har gjort sen imorse och jag har faktiskt varit ute på vift i snövädret.
Jag var in till stan och träffade min psykolog, alltid lika trevligt, och sen träffade jag Erika och vi åt lunch på Åhléns restaurang. I stan var det lite varmare så där var det väldigt slaskigt. Ju närmare hem jag kom förut desto torrare snö. Jag begriper dock inte vad snöröjningsfolket ägnat sig åt idag för jag kom hem runt två och ingen hade varken skottat eller plogat. De höll på vid trappan bakom Konsum när jag gick förbi.
Det var att pulsa hela vägen fram till porten. Någon hade kört en snöslunga så det fanns (bitvis) ett spår att gå i men det var ju rätt smalt och gav ingen plats till möte så att säga. Synd om de tanter och även gubbar som behöver ut och handla och använder rollator... de har det inte lätt idag.
Apropå mötet med min psykolog så berättade jag för henne att det stundvis känns som om jag kört fast. Att den negativa rösten i mig fått övertaget. Hon menade att det ju har hänt väldigt mycket för min del på rätt så kort tid och att det är helt normalt och vanligt att man känner så. På nåt vis så behöver man stanna upp och tänka lite då och då. Man kan ju inte hela tiden gå framåt i samma takt utan det kanske går lite långsammare ett tag framöver.
Förmodligen är det väl jag och min otålighet som spökar. Ja när man suttit fast så länge som jag gjort så blir man ju väldigt glad när det börjar röra på sig. Så minsta lilla som man fastnar igen, av diverse anledningar, så blir man orolig och otålig. För att ramla tillbaka i det där trista tillståndet som man var i tidigare vill man ju inte.
Praktiken går fantastiskt bra, det är min lediga tid som det är vajsing med. Vad jag upptäckt är att jag behöver struktur i form av aktiviteter utanför hemmet. Dessa ger mig mer energi än om jag sitter här på arslet och är ledig hela dagen. Nu måste jag ju vila också men att utöka min praktik med ytterligare en dag tyckte min psykolog var ett bra sätt att testa hur det skulle funka. Att ha ytterligare ett tillfälle utanför hemmets trygga (och i värsta fall trista) vrå kanske kan få mig att komma ännu längre ut och vidga min trygghetszon. För det är så lätt att dra sig tillbaka in i sin ensamhet om man till exempel är trött eller känner sig håglös.
Jag blev riktigt förvånad över att jag kom på att jag behöver "jobba" mer för att må bra! Detta är nåt helt nytt för mig. Men det är ju en stor skillnad på det jag gör nu mot att jobba som undersköterska i hemtjänsten.
Min hjärna behöver stimulans, jag blir väldigt lätt uttråkad och trött när jag inte har nåt att fokusera på och ägna mig åt. Nu kan man ägna sig åt lite allt möjligt även hemma men jag känner ändå på nåt vis att jag måste ut, hemifrån, få lite mer tid på andra ställen för då får jag energi genom de människor jag möter. Varje gång jag varit på praktik så har jag mer energi när jag går därifrån än innan jag gick dit. Och därför blir det mer gjort även hemma efteråt. De dagar jag är ledig orkar jag inte bry mig om så värst mycket. Och visst, jag ska ju naturligtvis vila också och ta det lugnt och så... Men den stimulans jag får av att göra nåt, både med händerna och med huvet, är otroligt viktig för att jag ska må bra.
I synnerhet som jag för ett tag sen inte ens kunde hoppas på att klara av nåt jobb alls mer.
Detta är ett framsteg som jag är väldigt glad över även om det var lite knepigt att inse att det är så det är. :-) Jag som trodde att jag tycker det är så härligt att vara ledig... Jo ibland är det ju skönt med ledighet men den får inte vara för lång för då mår jag inte bra. Rutinerna som följer med en sysselsättning är vad som behövs för att jag ska kunna fungera bra. Så tror jag det är för väldigt många. Men det beror ju naturligtvis på om man tycker om sitt jobb. Om man inte gör det så är det ju en helt annan historia. En historia som jag själv upplevt och var vad som knäckte mig från början...
Sen ska man ju aldrig överdriva. Om man älskar det man jobbar med kan man ju ändå tappa energi och bli sjuk. Det gäller att få till en balans som fungerar bra åt båda hållen, så att man får göra det man vill men sätter gränser och kommer ihåg att vila ibland. Svårt men nödvändigt. Sen att jag har värk innebär ju också en begränsning men den är ändå mindre än den var tidigare. Det är, för mig, lättare att hantera värken om jag har nåt vettigt att ägna mig åt. Vilket ju låter självklart men det kan ändå vara bra att nämna det. Motivation och lust är två bra ingredienser för min del att glömma både värk och annat skräp.
Over and out! :-)
Kram!
Imorgon ska jag köpa såna här... Jag ser fram emot detta. :-)
Jag var in till stan och träffade min psykolog, alltid lika trevligt, och sen träffade jag Erika och vi åt lunch på Åhléns restaurang. I stan var det lite varmare så där var det väldigt slaskigt. Ju närmare hem jag kom förut desto torrare snö. Jag begriper dock inte vad snöröjningsfolket ägnat sig åt idag för jag kom hem runt två och ingen hade varken skottat eller plogat. De höll på vid trappan bakom Konsum när jag gick förbi.
Det var att pulsa hela vägen fram till porten. Någon hade kört en snöslunga så det fanns (bitvis) ett spår att gå i men det var ju rätt smalt och gav ingen plats till möte så att säga. Synd om de tanter och även gubbar som behöver ut och handla och använder rollator... de har det inte lätt idag.
Apropå mötet med min psykolog så berättade jag för henne att det stundvis känns som om jag kört fast. Att den negativa rösten i mig fått övertaget. Hon menade att det ju har hänt väldigt mycket för min del på rätt så kort tid och att det är helt normalt och vanligt att man känner så. På nåt vis så behöver man stanna upp och tänka lite då och då. Man kan ju inte hela tiden gå framåt i samma takt utan det kanske går lite långsammare ett tag framöver.
Förmodligen är det väl jag och min otålighet som spökar. Ja när man suttit fast så länge som jag gjort så blir man ju väldigt glad när det börjar röra på sig. Så minsta lilla som man fastnar igen, av diverse anledningar, så blir man orolig och otålig. För att ramla tillbaka i det där trista tillståndet som man var i tidigare vill man ju inte.
Praktiken går fantastiskt bra, det är min lediga tid som det är vajsing med. Vad jag upptäckt är att jag behöver struktur i form av aktiviteter utanför hemmet. Dessa ger mig mer energi än om jag sitter här på arslet och är ledig hela dagen. Nu måste jag ju vila också men att utöka min praktik med ytterligare en dag tyckte min psykolog var ett bra sätt att testa hur det skulle funka. Att ha ytterligare ett tillfälle utanför hemmets trygga (och i värsta fall trista) vrå kanske kan få mig att komma ännu längre ut och vidga min trygghetszon. För det är så lätt att dra sig tillbaka in i sin ensamhet om man till exempel är trött eller känner sig håglös.
Jag blev riktigt förvånad över att jag kom på att jag behöver "jobba" mer för att må bra! Detta är nåt helt nytt för mig. Men det är ju en stor skillnad på det jag gör nu mot att jobba som undersköterska i hemtjänsten.
Min hjärna behöver stimulans, jag blir väldigt lätt uttråkad och trött när jag inte har nåt att fokusera på och ägna mig åt. Nu kan man ägna sig åt lite allt möjligt även hemma men jag känner ändå på nåt vis att jag måste ut, hemifrån, få lite mer tid på andra ställen för då får jag energi genom de människor jag möter. Varje gång jag varit på praktik så har jag mer energi när jag går därifrån än innan jag gick dit. Och därför blir det mer gjort även hemma efteråt. De dagar jag är ledig orkar jag inte bry mig om så värst mycket. Och visst, jag ska ju naturligtvis vila också och ta det lugnt och så... Men den stimulans jag får av att göra nåt, både med händerna och med huvet, är otroligt viktig för att jag ska må bra.
I synnerhet som jag för ett tag sen inte ens kunde hoppas på att klara av nåt jobb alls mer.
Detta är ett framsteg som jag är väldigt glad över även om det var lite knepigt att inse att det är så det är. :-) Jag som trodde att jag tycker det är så härligt att vara ledig... Jo ibland är det ju skönt med ledighet men den får inte vara för lång för då mår jag inte bra. Rutinerna som följer med en sysselsättning är vad som behövs för att jag ska kunna fungera bra. Så tror jag det är för väldigt många. Men det beror ju naturligtvis på om man tycker om sitt jobb. Om man inte gör det så är det ju en helt annan historia. En historia som jag själv upplevt och var vad som knäckte mig från början...
Sen ska man ju aldrig överdriva. Om man älskar det man jobbar med kan man ju ändå tappa energi och bli sjuk. Det gäller att få till en balans som fungerar bra åt båda hållen, så att man får göra det man vill men sätter gränser och kommer ihåg att vila ibland. Svårt men nödvändigt. Sen att jag har värk innebär ju också en begränsning men den är ändå mindre än den var tidigare. Det är, för mig, lättare att hantera värken om jag har nåt vettigt att ägna mig åt. Vilket ju låter självklart men det kan ändå vara bra att nämna det. Motivation och lust är två bra ingredienser för min del att glömma både värk och annat skräp.
Over and out! :-)
Kram!
Imorgon ska jag köpa såna här... Jag ser fram emot detta. :-)
torsdag 4 november 2010
En dag på stan
Nyss hemkommen från stan och med lite kaffe i magen känns tillvaron rätt härlig. Vädret idag har varit strålande. Nog för att det blåser en del men det tycker inte jag gör så mycket. Jag stod vid busstationen och njöt en stund i solen innan jag klev på bussen hem.
Åt lunch med Erika på MittiCity. Vi åt thaimat. Den var inte så dum och mätt blev jag (jag tog kycklingspett med ris och jordnötssås) och det var väldigt trevligt att sitta där och prata och äta. Det är mycket folk i farten på stan nu i och med att det är höstlov. Vi gick också till Stadium och köpte en ny ryggsäck åt Viktor.
Träffade min psykolog idag och det är alltid som en energikick. :-) Det är mycket uppmuntran och glädje i våra samtal och hon ger mig väldigt mycket beröm för att jag lyckats komma dit där jag är nu. Så för närvarande så känns det jättebra. Det värker lite överallt som vanligt men värken är tolerabel i och med att jag mår bra inifrån. Det är som om glädjen liksom bubblar i magen ibland. Vilket känns lite märkligt. Det är både märkligt, härligt och ovant på nåt vis. Men det är ju bara att njuta. :-)
Ha en bra dag! Kram!
Här får ni nåt härligt att lyssna och titta på.
Skrattande bäbis
Åt lunch med Erika på MittiCity. Vi åt thaimat. Den var inte så dum och mätt blev jag (jag tog kycklingspett med ris och jordnötssås) och det var väldigt trevligt att sitta där och prata och äta. Det är mycket folk i farten på stan nu i och med att det är höstlov. Vi gick också till Stadium och köpte en ny ryggsäck åt Viktor.
Träffade min psykolog idag och det är alltid som en energikick. :-) Det är mycket uppmuntran och glädje i våra samtal och hon ger mig väldigt mycket beröm för att jag lyckats komma dit där jag är nu. Så för närvarande så känns det jättebra. Det värker lite överallt som vanligt men värken är tolerabel i och med att jag mår bra inifrån. Det är som om glädjen liksom bubblar i magen ibland. Vilket känns lite märkligt. Det är både märkligt, härligt och ovant på nåt vis. Men det är ju bara att njuta. :-)
Ha en bra dag! Kram!
Här får ni nåt härligt att lyssna och titta på.
Skrattande bäbis
måndag 5 juli 2010
Långa avbrott...
Ja jag skriver inte särskilt ofta här på bloggen. Det har varit en del annat i görningen och jag har inte känt mig lika inspirerad att skriva. Det blir ju så när man hellre grejar med lite av varje och umgås med folk än sitter här. Kanske det kommer att bli lite stiltje under sommaren för jag kommer att ha en del att göra. I min egen takt kanske ska tilläggas för jag lyssnar noga på kroppen och dess signaler. Försöker ta hand om mig själv på bästa sätt.
Min KBT har sommaruppehåll och psykologen sa till mig att fortsätta med det jag gjort hittills i och med att det gett resultat. För det har det nämligen. :-) Hon är väldigt glad för min skull att det gått framåt så fort. Nu får jag använda sommaren och praktisera det jag kan och träna ordentligt. På torsdag den 8/7 ska jag träffa min coach sista gången innan hon har semester och jag hoppas att hon kan hitta nån slags passande praktikplats åt mig i höst.
Idag anländer Adde, han börjar sin semester nu, och Viktor är väldigt glad för detta. Själv får jag liksom njuta ordentligt nu när jag kommer att ha alla mina barn samlade omkring mig ett tag. Plus att vi ska hjälpa Erika i hennes hus med sånt hon behöver hjälp med.
Idag har jag tvättat och ute på balkongen har jag invigt min tvätthängarställning. En sån där som man fäller ut och ställer på golvet. Erika köpte med sig en sån i lördags när hon var till stan och handlade. Den funkar jättebra och det känns härligt att slippa krångla i torkskåpet med kläder och annat. Jag lägger inte kläder i torktumlaren utan endast handdukar och lakan. Ibland åker väl underkläderna med men den här gången har jag hängt dem på tork ute.
Tillvaron känns faktiskt rätt trevlig och varje morgon när jag vaknar så ser jag fram emot dagen på ett annat sätt än förut. Jag kan fortfarande ha dagar då jag är trött nåt så in i baljan och har mer värk men de dagarna har blivit färre. Jag tillåter mig att ha såna då och då utan att egentligen bry mig. Jag tänker inte så mycket på att jag inte orkar utan gör istället det jag faktiskt orkar och sen är det bra med det. Sådana dagar pysslar jag om mig lite extra och vilar så att jag förhoppningsvis ska orka mer igen nästa dag.
Om jag inte skriver nåt på ett tag så beror det på att jag valt bort att sitta vid datorn och istället gör mer praktiska saker. Eller bara är helt enkelt. :-)
Men jag kommer kanske tillbaka nån gång då och då och förmodligen mer ofta framme i augusti.
Ha en fantastisk sommar! Kram!
Min KBT har sommaruppehåll och psykologen sa till mig att fortsätta med det jag gjort hittills i och med att det gett resultat. För det har det nämligen. :-) Hon är väldigt glad för min skull att det gått framåt så fort. Nu får jag använda sommaren och praktisera det jag kan och träna ordentligt. På torsdag den 8/7 ska jag träffa min coach sista gången innan hon har semester och jag hoppas att hon kan hitta nån slags passande praktikplats åt mig i höst.
Idag anländer Adde, han börjar sin semester nu, och Viktor är väldigt glad för detta. Själv får jag liksom njuta ordentligt nu när jag kommer att ha alla mina barn samlade omkring mig ett tag. Plus att vi ska hjälpa Erika i hennes hus med sånt hon behöver hjälp med.
Idag har jag tvättat och ute på balkongen har jag invigt min tvätthängarställning. En sån där som man fäller ut och ställer på golvet. Erika köpte med sig en sån i lördags när hon var till stan och handlade. Den funkar jättebra och det känns härligt att slippa krångla i torkskåpet med kläder och annat. Jag lägger inte kläder i torktumlaren utan endast handdukar och lakan. Ibland åker väl underkläderna med men den här gången har jag hängt dem på tork ute.
Tillvaron känns faktiskt rätt trevlig och varje morgon när jag vaknar så ser jag fram emot dagen på ett annat sätt än förut. Jag kan fortfarande ha dagar då jag är trött nåt så in i baljan och har mer värk men de dagarna har blivit färre. Jag tillåter mig att ha såna då och då utan att egentligen bry mig. Jag tänker inte så mycket på att jag inte orkar utan gör istället det jag faktiskt orkar och sen är det bra med det. Sådana dagar pysslar jag om mig lite extra och vilar så att jag förhoppningsvis ska orka mer igen nästa dag.
Om jag inte skriver nåt på ett tag så beror det på att jag valt bort att sitta vid datorn och istället gör mer praktiska saker. Eller bara är helt enkelt. :-)
Men jag kommer kanske tillbaka nån gång då och då och förmodligen mer ofta framme i augusti.
Ha en fantastisk sommar! Kram!
måndag 7 juni 2010
Snart sommarlov
Ja här går dagarna fort som attans! Snart är det sommarlov, skolan slutar på fredag, och snart är det midsommar och snart är det semestrar och snart är det augusti och snart skola och sen är det jul igen... hehe. Nej riktigt så fort går det väl inte men ibland känns det nästan så.
Jag har haft lite att pyssla med sen sist. Möten och sånt. Och annat praktiskt. Och om jag ska vara ärlig så vill jag ha ledigt nu. Trots att jag inte har ett vanligt jobb (att jobba med sig själv är också en syssla) så känner jag att nu får det vara nog ett tag. Man är så medveten hela tiden. Medveten om vad man ska tänka på, eller inte tänka på om det nu är sånt som gäller. Det tar energi. Och när det gäller stress så kommer jag att få jobba hårt med mig själv på den punkten för jag har fortfarande väldigt lätt att bli stressad. Och ibland utan att jag ens märker det själv. Inte förrän långt senare i form av ont i nacke och axlar och stor trötthet. För om det är något som gör mig trött så är det stress. Ingen fysisk syssla kan göra mig så enormt trött och less på hela världen som stress.
Min psykolog sa att jobba med sig själv kräver otroligt mycket kraft och att det gör att man blir trött. Lika mycket som när man har ett "riktigt" jobb. Det kan nog verka konstigt i andras ögon men hon har rätt. Det är jobbigt. Vissa dagar går det bra, allt flyter på. Och så kommer vissa dagar då allt är segt som sirap och man måste anstränga sig enormt för att få ordning på tankar och känslor. Sånt tar på krafterna. Men hon sa också att den här terapin (KBT) kan vara bra att utveckla under just sommaren. Så hon menade att den paus jag får nu när det blir semester kan vara enormt bra för mig ifråga om terapins effekter.
Vi får väl hoppas att hon har rätt. Sista sessionen med henne före semestern är den 1 juli och sen blir det uppföljning efter semestern.
Önskar jag kunde resa bort en hel månad. Till ett ställe där solen alltid sken och luften var varm. Där jag bland annat kunde sitta på en veranda eller liknande i en härlig stol och läsa en massa bra böcker och äta god mat som jag inte behövde laga själv. Ack vad det vore härligt. :-)
Drömma går ju...
Det är så fint ute nu med syrenerna som börjat blomma. Och vad gott det doftar. Man får passa på att njuta av det.
Ha en bra dag! Kram!
Bok jag läser just nu: Positiv Energi av Judith Orloff. Boken Bröderna Benzinis Spektakulära Cirkusshow (engelsk titel; Water for Elephants) av Sara Gruen, som jag läst ut nyss är en helt fantastisk bok. Hoppas filmen blir lika bra. Har även läst en version av manus och tyvärr så har det ändrats på vitala delar av historien och en del känns lite smörigt. Typiskt när det gäller amerikaner (fördomarna står som spön i backen ibland, hehe.) Boken är inte smörig alls. Men de kan ju ha ändrat igen för det händer ju ibland under arbetet med manus. Undrar förresten om filmen kommer att få samma långa jobbiga titel på svenska som boken. :-)
PS. Anledningen att jag inte gör någon slags recension av de böcker jag läser beror inte på att jag inte bryr mig utan på att den som är intresserad själv kanske kan leta upp böckerna och se vad de handlar om. Om jag säger att en bok är fantastisk så säger det ju inte så mycket mer än att just jag tycker det. Det är ju så olika vad man tycker om. Men just den bok jag nämner här (cirkusboken) så handlar den mindre om cirkus och mer om de som arbetar på den. Och i synnerhet en elefant som anländer efter ett tag och som man blir väldigt kär i. :-) När jag gör recensioner har jag ofta svårt att låta bli att säga för mycket om handlingen och det är ju inte bra. Jag vill ju inte avslöja för mycket liksom...
DS.
Jag har haft lite att pyssla med sen sist. Möten och sånt. Och annat praktiskt. Och om jag ska vara ärlig så vill jag ha ledigt nu. Trots att jag inte har ett vanligt jobb (att jobba med sig själv är också en syssla) så känner jag att nu får det vara nog ett tag. Man är så medveten hela tiden. Medveten om vad man ska tänka på, eller inte tänka på om det nu är sånt som gäller. Det tar energi. Och när det gäller stress så kommer jag att få jobba hårt med mig själv på den punkten för jag har fortfarande väldigt lätt att bli stressad. Och ibland utan att jag ens märker det själv. Inte förrän långt senare i form av ont i nacke och axlar och stor trötthet. För om det är något som gör mig trött så är det stress. Ingen fysisk syssla kan göra mig så enormt trött och less på hela världen som stress.
Min psykolog sa att jobba med sig själv kräver otroligt mycket kraft och att det gör att man blir trött. Lika mycket som när man har ett "riktigt" jobb. Det kan nog verka konstigt i andras ögon men hon har rätt. Det är jobbigt. Vissa dagar går det bra, allt flyter på. Och så kommer vissa dagar då allt är segt som sirap och man måste anstränga sig enormt för att få ordning på tankar och känslor. Sånt tar på krafterna. Men hon sa också att den här terapin (KBT) kan vara bra att utveckla under just sommaren. Så hon menade att den paus jag får nu när det blir semester kan vara enormt bra för mig ifråga om terapins effekter.
Vi får väl hoppas att hon har rätt. Sista sessionen med henne före semestern är den 1 juli och sen blir det uppföljning efter semestern.
Önskar jag kunde resa bort en hel månad. Till ett ställe där solen alltid sken och luften var varm. Där jag bland annat kunde sitta på en veranda eller liknande i en härlig stol och läsa en massa bra böcker och äta god mat som jag inte behövde laga själv. Ack vad det vore härligt. :-)
Drömma går ju...
Det är så fint ute nu med syrenerna som börjat blomma. Och vad gott det doftar. Man får passa på att njuta av det.
Ha en bra dag! Kram!
Bok jag läser just nu: Positiv Energi av Judith Orloff. Boken Bröderna Benzinis Spektakulära Cirkusshow (engelsk titel; Water for Elephants) av Sara Gruen, som jag läst ut nyss är en helt fantastisk bok. Hoppas filmen blir lika bra. Har även läst en version av manus och tyvärr så har det ändrats på vitala delar av historien och en del känns lite smörigt. Typiskt när det gäller amerikaner (fördomarna står som spön i backen ibland, hehe.) Boken är inte smörig alls. Men de kan ju ha ändrat igen för det händer ju ibland under arbetet med manus. Undrar förresten om filmen kommer att få samma långa jobbiga titel på svenska som boken. :-)
PS. Anledningen att jag inte gör någon slags recension av de böcker jag läser beror inte på att jag inte bryr mig utan på att den som är intresserad själv kanske kan leta upp böckerna och se vad de handlar om. Om jag säger att en bok är fantastisk så säger det ju inte så mycket mer än att just jag tycker det. Det är ju så olika vad man tycker om. Men just den bok jag nämner här (cirkusboken) så handlar den mindre om cirkus och mer om de som arbetar på den. Och i synnerhet en elefant som anländer efter ett tag och som man blir väldigt kär i. :-) När jag gör recensioner har jag ofta svårt att låta bli att säga för mycket om handlingen och det är ju inte bra. Jag vill ju inte avslöja för mycket liksom...
DS.
torsdag 20 maj 2010
Värmen äntligen här, fast kan man lita på att den stannar?
Idag är det VARMT! Och jag njuter av det så mycket jag orkar. Kom nyss hem från en promenad i skogen, jag tog ingen i morse för jag skulle iväg och träffa min psykolog. Och jag har varit lite seg och trög ett tag nu i och med min brist på sömn så nu får det lov att bli skärpning.
Det är ju lättare att hålla sig till läggningstider som är rimliga under den mörkare delen av året, det faller sig liksom naturligt då att man ramlar i säng tidigare. För mig i alla fall.
Det kändes helt fantastiskt att bara kunna gå ut i t-shirt och byxor idag. Shorts om man vill också för den delen. Jag har öppnat korsdrag här inne och det är så skönt. Luften som kommer in doftar ljuvligt. Det gör det däremot inte inne i lägenheten. Fortfarande, trots vädring ständigt när jag är hemma, finns doften av askkopp så fort man stängt till och varit borta ett tag. Jag kände det när jag kom hem förut. Så det blir nog att snarast fixa med tapeter eller måla så att skiten kommer bort nån gång.
Jag tror att min psykolog har en slags reservoar med energi som hon tar lite ur och ger mig varje gång jag träffar henne för efter mötena som jag haft med henne har jag känt mig stark, glad och piggare än innan. Samtidigt så är det säkert hennes bemötande och själva samtalet som gör det också. Men det känns som om jag fått en snabb påfyllning när jag varit där och den brukar jag kunna ta till mig och använda resten av dagen.
Det som är viktigast just nu är att jag ägnar mig åt vad jag vill, behöver och hur jag mår. Att jag faktiskt gör såna saker som är bra för mig, som gör att jag återhämtar mig när jag använt upp mycket av min energi. Att jag bygger upp ett förråd av energi som inte tar helt tvärt slut utan att det hela tiden finns en reserv och som jag kommer ihåg att fylla på.
Det är när jag blir trött och energilös som hopplösheten sätter in och jag inte orkar sånt som jag egentligen skulle orka men då inte gör för jag har ingen lust. Det är så enormt viktigt att ta vara på den energi man har och att inte slösa den på sånt som dränerar en fullständigt. Jag återhämtar mig genom att ta promenader, helst i skogen. Jag återhämtar mig också när jag får ha det helt tyst omkring mig, det spelar ingen roll vad jag gör, tystnad är viktigt för mig. Då vilar hjärnan och behöver inte hantera en massa intryck genom hörseln åtminstone. Att skratta rejält är också en stor energikick. :-)
Det var alltså därför jag gick min skogstur nu på eftermiddagen för jag längtade efter att komma ut i skogen. Jag tänkte inte som jag brukar att jag kan ju vänta tills imorgon. Jag gick nu för jag ville gå nu, jag behövde gå nu. Sen att det var fullt med ungar på cykel överallt som tjoade och stod i fick jag väl stå ut med. :-) De var ju inte inne i själva skogen men på cykel/gångbanan.
Isac har blivit tillfällig tidningshund. Eller tillfällig blogghund då kanske. Om man går ned längs fotona på dessa ljuvliga hundar så finner man en bild på vår egen lille skrutt. :-) De är ju för goa alla vovvarna. Det är nog det enda dagis jag skulle kunna tänka mig jobba på. Mycket roligare än en massa skrikiga, snoriga ungar... ;-)
Nu väntar disken. Sånt där tråkigt nödvändigt som man också behöver göra då och då. Hehe...
Ha det bra! Kram!
Örnbäbisen har fått namnet Solo och har blivit så stor nu. :-)
Från en ljusgrå liten ulltott till en större gråsvartbrun matglad typ. De växer fort de rackarna. Solo kom ju ut ur ägget den 11 april har jag för mig.
Hoppsan, nu går visst åskan också. Det brumlade till. Jaja, det var väl väntat med denna hastiga värmebölja...
Det är ju lättare att hålla sig till läggningstider som är rimliga under den mörkare delen av året, det faller sig liksom naturligt då att man ramlar i säng tidigare. För mig i alla fall.
Det kändes helt fantastiskt att bara kunna gå ut i t-shirt och byxor idag. Shorts om man vill också för den delen. Jag har öppnat korsdrag här inne och det är så skönt. Luften som kommer in doftar ljuvligt. Det gör det däremot inte inne i lägenheten. Fortfarande, trots vädring ständigt när jag är hemma, finns doften av askkopp så fort man stängt till och varit borta ett tag. Jag kände det när jag kom hem förut. Så det blir nog att snarast fixa med tapeter eller måla så att skiten kommer bort nån gång.
Jag tror att min psykolog har en slags reservoar med energi som hon tar lite ur och ger mig varje gång jag träffar henne för efter mötena som jag haft med henne har jag känt mig stark, glad och piggare än innan. Samtidigt så är det säkert hennes bemötande och själva samtalet som gör det också. Men det känns som om jag fått en snabb påfyllning när jag varit där och den brukar jag kunna ta till mig och använda resten av dagen.
Det som är viktigast just nu är att jag ägnar mig åt vad jag vill, behöver och hur jag mår. Att jag faktiskt gör såna saker som är bra för mig, som gör att jag återhämtar mig när jag använt upp mycket av min energi. Att jag bygger upp ett förråd av energi som inte tar helt tvärt slut utan att det hela tiden finns en reserv och som jag kommer ihåg att fylla på.
Det är när jag blir trött och energilös som hopplösheten sätter in och jag inte orkar sånt som jag egentligen skulle orka men då inte gör för jag har ingen lust. Det är så enormt viktigt att ta vara på den energi man har och att inte slösa den på sånt som dränerar en fullständigt. Jag återhämtar mig genom att ta promenader, helst i skogen. Jag återhämtar mig också när jag får ha det helt tyst omkring mig, det spelar ingen roll vad jag gör, tystnad är viktigt för mig. Då vilar hjärnan och behöver inte hantera en massa intryck genom hörseln åtminstone. Att skratta rejält är också en stor energikick. :-)
Det var alltså därför jag gick min skogstur nu på eftermiddagen för jag längtade efter att komma ut i skogen. Jag tänkte inte som jag brukar att jag kan ju vänta tills imorgon. Jag gick nu för jag ville gå nu, jag behövde gå nu. Sen att det var fullt med ungar på cykel överallt som tjoade och stod i fick jag väl stå ut med. :-) De var ju inte inne i själva skogen men på cykel/gångbanan.
Isac har blivit tillfällig tidningshund. Eller tillfällig blogghund då kanske. Om man går ned längs fotona på dessa ljuvliga hundar så finner man en bild på vår egen lille skrutt. :-) De är ju för goa alla vovvarna. Det är nog det enda dagis jag skulle kunna tänka mig jobba på. Mycket roligare än en massa skrikiga, snoriga ungar... ;-)
Nu väntar disken. Sånt där tråkigt nödvändigt som man också behöver göra då och då. Hehe...
Ha det bra! Kram!
Örnbäbisen har fått namnet Solo och har blivit så stor nu. :-)Från en ljusgrå liten ulltott till en större gråsvartbrun matglad typ. De växer fort de rackarna. Solo kom ju ut ur ägget den 11 april har jag för mig.
Hoppsan, nu går visst åskan också. Det brumlade till. Jaja, det var väl väntat med denna hastiga värmebölja...
fredag 9 april 2010
Ny mobiltelefon och KBT - äntligen! :-)
Så var det fredag igen. Här går det undan minsann.
När jag kom hem från min promenad imorse så hade det ringt nån. Jag har en nummervisare som blinkar nämligen så jag ser direkt om nån ringt. När jag kollade hade jag fått ett meddelande på telefonsvararen också. Det var från Viktor. Han skulle ju varit hos sin pappa över påsk men eftersom storebror var här så valde han att stanna hos oss. Därför så ringde han mig för att säga att han stannar hos sin pappa tills på söndag. Annars skulle han ju komma hem idag. Viktor är noga med rättvisan och han tycker väl att han ska vara lika mycket hos sin pappa som hos mig och det är ju helt okej. Jag ringde upp efter att jag lyssnat till det mycket gulliga meddelandet och pratade några ord med honom. För att liksom kolla av att allt var bra, att han var okej med att stanna (ibland gör han sånt för att vara snäll mot sin far, inte för att han vill alltid) och att jag fått hans meddelande och att det var helt okej för min del.
Såg nåt väldigt vackert förut, en flock med svanar som flög i V-formation. Eller en fylking tror jag minsann det heter. :-) Det var så härligt att se. Och när jag gick hem från konsum nyss såg jag de två svanar som brukar hålla till häromkring flyga mot skogen. Det ska bli så roligt att se om de stannar där de var förra året och vi kan få se deras söta ungar igen. Förra sommaren när jag och Viktor var ute i skogen så fick vi se dem flyta omkring på älven tillsammans med sina duniga ungar. Viktor blev alldeles hänförd och ville inte gå hem men vi höll på att bli uppätna av mygg så vi var tvungna.
Såg ett meddelande angående örnarna häromdagen när jag skulle kolla läget och läste att en korp visst hade snott ett av äggen så nu finns det bara ett kvar. :-( Hoppas nu att detta får kläckas i lugn och ro. Det måste ha skett vid ett skiftbyte mellan föräldrarna. De byts ju av med att ligga på äggen och kanske lämnade dem utan tillsyn för en kort stund. Jag vet inte hur det gick till. Förmodligen finns den infon på forumet men det har jag inte haft tid att läsa.
I alla fall.
Jag fick en ny mobiltelefon igår. :-) Jag var inne i stan för att träffa psykologen och efter mötet träffades jag och Erika och gick och tittade på telefoner. Min mobil har varit så dålig den senaste tiden, även om batteriet varit laddat så har jag bara behövt svara när det ringt så har det dött. Detta är ju ett problem om det ringer nån som man inte känner så väl, som man inte kan säga till direkt att; prata jäkligt fort för snart dör min telefon.
Det blev en Nokia den här gången för jag har saknat den jag hade för länge sen. Mycket är ju nytt på telefonerna men grunderna är ju kvar. Och Nokias är mycket lättare att förstå sig på än Sony Ericsson. Nu kanske nån tycker att det är tvärtom, det vet ju inte jag, men jag måste säga att Sony Ericssons är krångligare, både själva telefonen och instruktionerna. På Nokian så är det mer självklart var man ska trycka och vad som finns i menyn. Plus att sms-andet är mycket enklare. Ja jag tycker att det mesta är enkelt. Det finns även kamera i den här och jag kan använda bluetooth, höra på radio, musik och göra allt möjligt. Det var kampanj på Telenors affär och den var just nu jättebillig. Det var ju tur för Erika för jag fick nämligen telefonen i present av henne. ;-) Ibland har man det bra minsann.
Såhär ser den ut. Lätt att hantera, hålla i och bra knappar. (Reklam, reklam, hehe)
Baksidan på min är roströd eller vad man nu ska kalla färgen. Snygg är den i alla fall. :-)
Kort sagt; jag gillar min telefon, jättemycket.
När jag satt och gick igenom instruktionsboken så kom jag till avdelningen skötsel och underhåll och studsade till vid en punkt. Där stod: Måla inte enheten. Målarfärg kan täppa till dess rörliga delar och hindra normal användning.
MÅLA? Detta måste ju ha hänt eftersom det finns med i skötselråden. Ja jag säger då det. Folk är allt bra underliga ibland. Vem i hela friden kan komma på att måla en mobiltelefon? Hm...
Vid mitt möte med psykologen igår så skickade hon med mig en mapp, hon sa att jag kommer att få mycket papper och det är bra att samla dem i den mappen, med lite frågeställningar som jag ska grunna på och skriva ner det jag kommer på tills nästa gång som blir om 14 dar. Vi bestämde att ta det i lugnt tempo även om jag först avsett att ta det varje vecka. Men vi börjar så här. Och det är först och främst mina tankar som jag ska jobba med för att reda ut allt det där med stress.
Detta kommer jag att skriva om och ta upp längre fram. Nu har jag alltså på riktigt börjat med min KBT och trots att jag är väldigt trött just nu så är jag innerst inne så glad att det äntligen händer. Och hon är så bra min psykolog, hon vet saker om mig utan att jag behöver säga det vilket är fantastiskt. Hon kan genom att ställa rätt sorts frågor klura ut saker som jag totalt glömt eller förträngt och som jag inte relaterar till hur jag mår just då och det är ju så en bra terapeut ska jobba. :-)
En sån här såg jag idag. :-) Han satt och trummade högt uppe i en tall. Det är fullt med kvitter i skogen och jag brukar bara stå stilla och lyssna och njuta. Härligt.
Ha en bra fredag! Kram!
När jag kom hem från min promenad imorse så hade det ringt nån. Jag har en nummervisare som blinkar nämligen så jag ser direkt om nån ringt. När jag kollade hade jag fått ett meddelande på telefonsvararen också. Det var från Viktor. Han skulle ju varit hos sin pappa över påsk men eftersom storebror var här så valde han att stanna hos oss. Därför så ringde han mig för att säga att han stannar hos sin pappa tills på söndag. Annars skulle han ju komma hem idag. Viktor är noga med rättvisan och han tycker väl att han ska vara lika mycket hos sin pappa som hos mig och det är ju helt okej. Jag ringde upp efter att jag lyssnat till det mycket gulliga meddelandet och pratade några ord med honom. För att liksom kolla av att allt var bra, att han var okej med att stanna (ibland gör han sånt för att vara snäll mot sin far, inte för att han vill alltid) och att jag fått hans meddelande och att det var helt okej för min del.
Såg nåt väldigt vackert förut, en flock med svanar som flög i V-formation. Eller en fylking tror jag minsann det heter. :-) Det var så härligt att se. Och när jag gick hem från konsum nyss såg jag de två svanar som brukar hålla till häromkring flyga mot skogen. Det ska bli så roligt att se om de stannar där de var förra året och vi kan få se deras söta ungar igen. Förra sommaren när jag och Viktor var ute i skogen så fick vi se dem flyta omkring på älven tillsammans med sina duniga ungar. Viktor blev alldeles hänförd och ville inte gå hem men vi höll på att bli uppätna av mygg så vi var tvungna.
Såg ett meddelande angående örnarna häromdagen när jag skulle kolla läget och läste att en korp visst hade snott ett av äggen så nu finns det bara ett kvar. :-( Hoppas nu att detta får kläckas i lugn och ro. Det måste ha skett vid ett skiftbyte mellan föräldrarna. De byts ju av med att ligga på äggen och kanske lämnade dem utan tillsyn för en kort stund. Jag vet inte hur det gick till. Förmodligen finns den infon på forumet men det har jag inte haft tid att läsa.
I alla fall.
Jag fick en ny mobiltelefon igår. :-) Jag var inne i stan för att träffa psykologen och efter mötet träffades jag och Erika och gick och tittade på telefoner. Min mobil har varit så dålig den senaste tiden, även om batteriet varit laddat så har jag bara behövt svara när det ringt så har det dött. Detta är ju ett problem om det ringer nån som man inte känner så väl, som man inte kan säga till direkt att; prata jäkligt fort för snart dör min telefon.
Det blev en Nokia den här gången för jag har saknat den jag hade för länge sen. Mycket är ju nytt på telefonerna men grunderna är ju kvar. Och Nokias är mycket lättare att förstå sig på än Sony Ericsson. Nu kanske nån tycker att det är tvärtom, det vet ju inte jag, men jag måste säga att Sony Ericssons är krångligare, både själva telefonen och instruktionerna. På Nokian så är det mer självklart var man ska trycka och vad som finns i menyn. Plus att sms-andet är mycket enklare. Ja jag tycker att det mesta är enkelt. Det finns även kamera i den här och jag kan använda bluetooth, höra på radio, musik och göra allt möjligt. Det var kampanj på Telenors affär och den var just nu jättebillig. Det var ju tur för Erika för jag fick nämligen telefonen i present av henne. ;-) Ibland har man det bra minsann.
Såhär ser den ut. Lätt att hantera, hålla i och bra knappar. (Reklam, reklam, hehe)Baksidan på min är roströd eller vad man nu ska kalla färgen. Snygg är den i alla fall. :-)
Kort sagt; jag gillar min telefon, jättemycket.
När jag satt och gick igenom instruktionsboken så kom jag till avdelningen skötsel och underhåll och studsade till vid en punkt. Där stod: Måla inte enheten. Målarfärg kan täppa till dess rörliga delar och hindra normal användning.
MÅLA? Detta måste ju ha hänt eftersom det finns med i skötselråden. Ja jag säger då det. Folk är allt bra underliga ibland. Vem i hela friden kan komma på att måla en mobiltelefon? Hm...
Vid mitt möte med psykologen igår så skickade hon med mig en mapp, hon sa att jag kommer att få mycket papper och det är bra att samla dem i den mappen, med lite frågeställningar som jag ska grunna på och skriva ner det jag kommer på tills nästa gång som blir om 14 dar. Vi bestämde att ta det i lugnt tempo även om jag först avsett att ta det varje vecka. Men vi börjar så här. Och det är först och främst mina tankar som jag ska jobba med för att reda ut allt det där med stress.
Detta kommer jag att skriva om och ta upp längre fram. Nu har jag alltså på riktigt börjat med min KBT och trots att jag är väldigt trött just nu så är jag innerst inne så glad att det äntligen händer. Och hon är så bra min psykolog, hon vet saker om mig utan att jag behöver säga det vilket är fantastiskt. Hon kan genom att ställa rätt sorts frågor klura ut saker som jag totalt glömt eller förträngt och som jag inte relaterar till hur jag mår just då och det är ju så en bra terapeut ska jobba. :-)
En sån här såg jag idag. :-) Han satt och trummade högt uppe i en tall. Det är fullt med kvitter i skogen och jag brukar bara stå stilla och lyssna och njuta. Härligt.Ha en bra fredag! Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)