Kom inte på nån bra rubrik idag och jag har grunnat så det knakat i hôvvet. ;-)
De senaste två dagarna har kännetecknats av värk. Och jag kan väl tillägga att det var mer som VÄRK liksom... med stora bokstäver. Men det är ju min mindre trevliga kompis Fibro som lägger sig i och stör med jämna mellanrum som sagt. Och nu har det varit kallt, jag har gått och huttrat och spänt musklerna. Då är det kört direkt. Vilket bevisar att mycket av min inre stress, som ofta fick mig att gå och vara spänd mest hela tiden, har släppt betydligt eftersom jag nu för tiden inte har så kraftig värk som förr. Förutom nu då, i och med kylan. Så det gäller verkligen att pälsa på sig rejält.
Igår eftermiddag var det stormöte. Det var jag och Carina, min coach, socialsekreteraren och den arbetskonsulent som nu ska ta över där min coach avslutat. För nu är jag inte längre inskriven i nåt projekt, den tiden gick ut i somras, så nu är det endast kommunen som är ansvarig för mig. Och som ska se till att jag rehabiliteras tillbaka till ett eventuellt jobb framöver. Nu får jag som tur var stanna där jag är i och med att det funkar så bra och för att jag kommit såpass långt med timmar och så. På ett år har det hänt mycket. Det är faktiskt så jag är förvånad själv. Och glad förstås.
Arbetskonsulenten är jättemysig och har bra inställning till det här med praktikplatser och varför man ska ut och testa sig själv. Att man hela tiden måste kunna styra själv när det gäller hur mycket man ska pröva. Och att också våga testa sig, våga pressa sig lite, för att se hur mycket man faktiskt orkar.
Det är ju viktigt att man känner en mening med det man gör. Att vara på en praktikplats endast för att komma upp i ett visst antal timmar är ju inte kul. Man måste ju ha uppgifter som känns meningsfulla, att man fyller en funktion på arbetsplatsen. Så är det ju.
Från det ena till det andra...
Det skrivs och sägs mycket om en viss socialdemokrat nu för tiden... och jo jag har väl en uppfattning om det hela jag med. Samtidigt som jag tycker att vi är ju alla människor och gör fel ibland så måste ju till viss del just folk som hamnar inom politiken tänka lite extra på vad de gör. Förr eller senare blir de ju granskade.
Och jag har den uppfattningen att de ska bete sig lite som föräldrar ska inför sina barn. Föregå med gott exempel. För precis som barn måste kunna lita på sina föräldrar så måste folket kunna lita på att politikerna faktiskt inte bara pratar skräp utan står för det de säger. Och inte säger en sak men gör en annan. Detta med hans privata ekonomiska dilemma är dock inte mitt enda problem med just herr Juholt.
När jag såg hans första maj-tal så var jag så upplyft och tänkte att nu äntligen kommer nåt att hända. Nu kommer det en opposition som heter duga. Nästan som på Palmes tid. :-) Men när saker läckte ut om skuggbudgeten blev jag rejält besviken på hur de tänkt sig den. Så jag kan säga att jag är nog mest besviken på honom i detta fallet. Som om allt det han stod och pratade om på första maj inte var värt ett dugg. Suck.
Nåja vi får väl se hur det går. Gudrun Schyman anser att han kommer att klara sig helskinnad ur detta på grund av att han är man. Och jag kan nog tycka att hon har en poäng där. Tänk hur länge som Mona Sahlin fått den där uschla Tobleronen slängd efter sig. Den glömde minsann inte folk även om många gubbar fifflar med mycket större saker än en chokladbit och lite blöjor. Hon hade väl parkeringsböter också har jag för mig. Men ändå...
Här är Gudrun Schymans artikel på SVT
Om nån är intresserad. :-)
Jag satt och letade efter låten Friday on my mind med Easybits, jag har haft med den en gång förut men tänkte ta repris för det är ju fredag. Fann då en version med Gary Moore, som förresten gick bort tidigare i år 59 år gammal, men såg i detsamma en annan låt som jag verkligen gillar med honom som jag lägger in här istället. Så nu blir det mjosik. :-)
Ha en bra fredag. Kram!
Skogen
Visar inlägg med etikett coach. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett coach. Visa alla inlägg
fredag 14 oktober 2011
måndag 21 mars 2011
Filmtajm! Ja jag hade dålig fantasi när det gällde rubrik idag...
Efter en trevlig helg med både promenad och mycket film så har jag varit på möte med min coach och idag var även min handläggare från socialen med. Ett väldigt trevligt möte och jag kände ingen animositet gentemot henne som jag känt förut. Vi satt där och pratade och skrattade och drack te och jag kände, trots min trötthet som hängt i ett par dagar nu, att det var toppen att finnas till.
Det känner jag alltsomoftast nu för tiden. Att det är härligt att finnas till. Och att jag är stolt och glad över att vara jag. :-) Inte så dumt.
Sen har jag gått mest hela helgen och sjungit på låtar av Johnny Cash efter att jag såg på filmen Walk the line. Det är ju rent skamligt att jag inte sett denna fantastiska film tidigare men så är det. Ibland tar det tid innan man kommer sig för liksom. Jag tycker för övrigt att Joaquin Phoenix sjunger bättre än Cash himself. Ja faktiskt så tycker jag det. Och Reese Witherspoon sjunger bra hon med. En gnutta bättre än originalet hon också om jag nu får vara så ofin. För jag lyssnade på dem på youtube efter filmen nämligen.
Jag kan väl inte säga att jag nånsin tyckt om Johnny Cash låtar, de har alltid känts väldigt deprimerande och nu vet jag ju lite varför det var så. Det var mycket jag inte visste om den mannen och som jag inte hade en aning om. Några av låtarna har jag ju hört sen jag var liten. Titellåten förstås och även Ring of fire. Som skrevs av June Carter vilket var rätt kul att få veta. :-) Och nu har jag som sagt gått och sjungit på de där sångerna rätt mycket sen jag såg filmen.
Lägger in låten Walk the line här i två versioner, så får den som vill lyssna och jämföra. På lattjo liksom. Man måste ju inte, man får göra precis som man vill . ;-) Här kommer versionen från filmen...
Och originalet. :-) Jag fann en live-version som Johnny Cash gjorde när han var endast 23 men den var så svajig och hade så dålig bildkvalitet så jag tog den här istället. Den är liksom i samma stil som den från filmen. Endast bilder ihop med låten.
Ha det bra! Kram!
Det känner jag alltsomoftast nu för tiden. Att det är härligt att finnas till. Och att jag är stolt och glad över att vara jag. :-) Inte så dumt.
Sen har jag gått mest hela helgen och sjungit på låtar av Johnny Cash efter att jag såg på filmen Walk the line. Det är ju rent skamligt att jag inte sett denna fantastiska film tidigare men så är det. Ibland tar det tid innan man kommer sig för liksom. Jag tycker för övrigt att Joaquin Phoenix sjunger bättre än Cash himself. Ja faktiskt så tycker jag det. Och Reese Witherspoon sjunger bra hon med. En gnutta bättre än originalet hon också om jag nu får vara så ofin. För jag lyssnade på dem på youtube efter filmen nämligen.
Jag kan väl inte säga att jag nånsin tyckt om Johnny Cash låtar, de har alltid känts väldigt deprimerande och nu vet jag ju lite varför det var så. Det var mycket jag inte visste om den mannen och som jag inte hade en aning om. Några av låtarna har jag ju hört sen jag var liten. Titellåten förstås och även Ring of fire. Som skrevs av June Carter vilket var rätt kul att få veta. :-) Och nu har jag som sagt gått och sjungit på de där sångerna rätt mycket sen jag såg filmen.
Lägger in låten Walk the line här i två versioner, så får den som vill lyssna och jämföra. På lattjo liksom. Man måste ju inte, man får göra precis som man vill . ;-) Här kommer versionen från filmen...
Och originalet. :-) Jag fann en live-version som Johnny Cash gjorde när han var endast 23 men den var så svajig och hade så dålig bildkvalitet så jag tog den här istället. Den är liksom i samma stil som den från filmen. Endast bilder ihop med låten.
Ha det bra! Kram!
måndag 21 februari 2011
Nu ska vi se på andra bullar...
Min lördag i bilder... ja jag vet att det är måndag men ändå... Har inte haft tid med bloggning förrän nu. Det började ju med promenad och lite längre fram på dagen ägnade jag mig åt detta...Förberedelse för bakning.
Jäsning av bullar. De ser ut att ligga direkt på bordet men det är ett plåtpapper under. ;-)
Klart! :-)
Och nu till dagens bravader... Praktik idag igen och det känns bra att jag ska testa med tre dagar från och med den här veckan. Hade också möte med min coach idag på morgonen, hon kommer till oss nu istället så slipper jag åka buss och krångla varje gång i och med att bussarna ändrat tider och så, och hon sa att hon kände sig glad av att se att jag trivdes och var glad. :-) Så alla var glada och nöjda.
Det känns som om jag hör till arbetsgruppen nu. Och det verkar också som att jag kommer att få stanna där (vilket jag tycker är toppen) och få mer arbetsuppgifter inte bara från Carina. :-)
Dessutom är jag inte längre rädd för att bli trött eller få mer värk för jag vet att jag nu kan hantera detta. Sen måste jag inte vara i tip-top skick varje gång jag går dit för jag vet också att även om jag är som ett utskitet äppelmos när jag kommer dit så får jag energi när jag är där. Jobbet i sig är ju inte utmattande på det viset som mitt gamla jobb i hemtjänsten/vården var. Och det är som sagt tillåtet att vara lite seg och ur form vissa dagar, ingen blir lidande av det och man kan ta det lite lugnare just den dagen. Jobbar man i hemtjänsten finns inte en lugn stund, man är ständigt på språng och på helspänn för att hinna med allt och inte glömma nåt.
Jo jag har fortfarande värk och jag är fortfarande trött till och från men i och med att jag lite i taget fått känna (och återupptäcka) att jag ändå har ett värde, att jag betyder något och gör en insats så har det stärkt mig såpass mycket att jag oftast endast noterar att jag har värk eller är trött och hänger inte upp mig så mycket på det. Jag lägger ingen energi på att tänka på värken. Om jag har ont och blir extremt trött så tar jag det lite lugnare just då, försöker slappna av och vila. Det brukar hjälpa. Huvudvärken kan fortfarande komma och den är hemsk men det är också en fråga om avslappning för den kommer sig oftast från spänningar i nacken eller axlarna.
För mig har det hjälpt väldigt mycket att använda tankens kraft. Och det är ju vad KBT handlar om till stor del. Även om det tar både tid och energi så är det möjligt att vända det negativa till positivt genom att ändra sina tankar. Men man får ju naturligtvis kämpa lite för att hålla det på rätt spår. Och jag kan erkänna att jag fortfarande har dagar då jag inte mår så bra utan får anstränga mig för att komma ur det. Som tur är så hjälper det mig att må bättre igen.
Nu ska jag gå och diska. Det är inte så roligt men det är ju trevligt när det är gjort. ;-)
Ha en bra dag! Kram!
onsdag 22 december 2010
Nu är det inte långt kvar till julafton.
Det är -22 grader ute och +20 inne. Jag längtar efter när det är +30 ute och +20 inne. :-) Men det lär dröja. Jag blev förresten ledig idag för Carina skulle vabba (vård av barn) så hon tyckte jag kunde få ledigt. Och samtalet med min coach blev per telefon. Busstidtabellen har ändrats och de har dragit in den bussen som jag åkte hem med tidigare när jag var på samtal med henne. Så det hade blivit stressigt om jag skulle varit iväg imorse. Men det var ju bra när det gick att lösa ändå. Och jag var glad att slippa ut i kylan.
Jag kommer att få ha henne kvar som coach och hon går från årsskiftet över i ett annat projekt och då följer jag med henne dit. Tills vidare i alla fall. Vi får väl se hur det blir. Men det löser sig nog.
Igår bakade jag pepparkakor och det doftar fortfarande sådär julaktigt gott i lägenheten sen dess. :-) Nu har vi en hel stor burk med kakor. Jag skippade kristyren i år. Den brukar aldrig bli riktigt bra, endera blir den för lös eller för hård. Så nu får det räcka med själva kakorna.
Denna är från förra året. :-)
Varje gång jag hör den senaste Idol-vinnaren Jay Smith sjunga låten från finalen så får jag alltid en annan låt i huvet på nåt konstigt vis. Den påminner mig liksom om den här...
Amy Diamond - It can only get better
Den är också en mycket bättre låt tycker jag. Sorgsen men fin. Nog för att Jay Smith har en härlig rockig röst men låten som heter "Dreaming people" är rätt trist. Han kan så mycket bättre. Jag har inte sett på ett enda avsnitt av Idol men jag lyssnar på RIX och där kör de ju Idoldeltagarnas låtar till förbannelse, om man nu ska vara lite gnällig. Och de har även varit i studion och spelat live. Vilket även Amy Diamond varit för den delen.
Ta det nu lugnt så här på sluttampen fram till julafton, stressa inte. Skinkan smakar inte lika bra om man är jäktad. Den fastnar lättare i halsen. Och om man stressar halvt ihjäl sig så kanske man somnar ifrån allt i ett hörn medan resten av familjen ser på Kalle Anka... :-) Och det är ju inte så kul, man vill ju vara med och se på tjuren Ferdinand. Eller... ;-)
Och även om man, som jag, lever på försörjningsstöd, så behövs det ju faktiskt inte så mycket för att få lite julstämning. Man behöver ju inte äta så man blir fyrkantig. Det är ju inte maten och julklapparna som är viktigast - det är sällskapet. :-) Och i och med att jag sa det önskar jag att alla som vill det har någon att dela julen med.
Kram!
Jag kommer att få ha henne kvar som coach och hon går från årsskiftet över i ett annat projekt och då följer jag med henne dit. Tills vidare i alla fall. Vi får väl se hur det blir. Men det löser sig nog.
Igår bakade jag pepparkakor och det doftar fortfarande sådär julaktigt gott i lägenheten sen dess. :-) Nu har vi en hel stor burk med kakor. Jag skippade kristyren i år. Den brukar aldrig bli riktigt bra, endera blir den för lös eller för hård. Så nu får det räcka med själva kakorna.
Denna är från förra året. :-)Varje gång jag hör den senaste Idol-vinnaren Jay Smith sjunga låten från finalen så får jag alltid en annan låt i huvet på nåt konstigt vis. Den påminner mig liksom om den här...
Amy Diamond - It can only get better
Den är också en mycket bättre låt tycker jag. Sorgsen men fin. Nog för att Jay Smith har en härlig rockig röst men låten som heter "Dreaming people" är rätt trist. Han kan så mycket bättre. Jag har inte sett på ett enda avsnitt av Idol men jag lyssnar på RIX och där kör de ju Idoldeltagarnas låtar till förbannelse, om man nu ska vara lite gnällig. Och de har även varit i studion och spelat live. Vilket även Amy Diamond varit för den delen.
Ta det nu lugnt så här på sluttampen fram till julafton, stressa inte. Skinkan smakar inte lika bra om man är jäktad. Den fastnar lättare i halsen. Och om man stressar halvt ihjäl sig så kanske man somnar ifrån allt i ett hörn medan resten av familjen ser på Kalle Anka... :-) Och det är ju inte så kul, man vill ju vara med och se på tjuren Ferdinand. Eller... ;-)
Och även om man, som jag, lever på försörjningsstöd, så behövs det ju faktiskt inte så mycket för att få lite julstämning. Man behöver ju inte äta så man blir fyrkantig. Det är ju inte maten och julklapparna som är viktigast - det är sällskapet. :-) Och i och med att jag sa det önskar jag att alla som vill det har någon att dela julen med.
Kram!
fredag 12 november 2010
Snövärk?
Tänk att ibland går veckorna så fort att man häpnar. Och den här veckan har innehållit både bra och jobbiga delar. I måndags var jag iväg på massage för första gången på väldigt länge. Det var i början av juni senast. Och jag var verkligen i behov av massage men jösses vad jag fick träningsvärk efteråt. Och sen var det ju snön... som anlände på tisdag kväll. Varje år i samband med att det är snö på gång så blir jag rejält dålig. Får värk och känner mig sjuk. Onsdagen var extremt jobbig kroppsligt sett men mitt humör var det inget fel på. :-) Vissa stunder trodde jag ärligt talat att jag hade en äkta influensa på gång men var samtidigt medveten om att det nog var fibron som anföll i all sin kraft.
Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.
Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.
Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.
Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)
Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)
Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.
Ha en härlig fredag! Kram!
Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.
Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.
Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.
Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)
Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)
Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.
Ha en härlig fredag! Kram!
måndag 25 oktober 2010
Så var det måndag igen
Idag har jag varit på min arbetspraktik och det blev lite annorlunda. Carina hade inte kommit dit än när jag anlände vid nio. Min coach skulle också komma så jag väntade nere i foajén på henne efter att jag fått veta att Carina satt i telefonkö för att komma fram till läkare. Förmodligen var hon fortfarande kvar hemma.
När min coach kom så väntade vi en stund men sen gick vi in och satte oss och pratade lite om vad jag gjort med lådorna sen sist. Det gick en timme och Carina hade ännu inte kommit. Min coach hade ett annat möte och gick sin väg. Vid halv tolv ungefär dök hon upp och var väldigt skamsen. Men det hade gällt hennes dotter som varit sjuk och de ville försöka ta prover på henne och kolla vad det kunde vara för fel. Det gick ju ingen nöd på mig, jag pysslade ju med papper och lådor. :-)
Men jösses vad hon bad om förlåtelse många gånger. Jag menade att det var ju ingen fara alls men hon skulle även kontakta min coach senare idag för att prata med henne också.
I alla fall.
Mina glasögon är färdiga att hämtas. Förmodligen gör jag det imorgon. Det ska bli härligt med nya glasögon. :-)
Igår såg jag på det allra senaste avsnittet av Medium (och då menar jag det allra senaste...) och där var det en låt som fastnade och jag var bara tvungen att få tag på den. Till slut fick jag det. På youtube. :-)
Maroon 5 - Hands all over
Ha en bra dag! Kram!
Från sajten http://www.despair.com/deviall1.html
När min coach kom så väntade vi en stund men sen gick vi in och satte oss och pratade lite om vad jag gjort med lådorna sen sist. Det gick en timme och Carina hade ännu inte kommit. Min coach hade ett annat möte och gick sin väg. Vid halv tolv ungefär dök hon upp och var väldigt skamsen. Men det hade gällt hennes dotter som varit sjuk och de ville försöka ta prover på henne och kolla vad det kunde vara för fel. Det gick ju ingen nöd på mig, jag pysslade ju med papper och lådor. :-)
Men jösses vad hon bad om förlåtelse många gånger. Jag menade att det var ju ingen fara alls men hon skulle även kontakta min coach senare idag för att prata med henne också.
I alla fall.
Mina glasögon är färdiga att hämtas. Förmodligen gör jag det imorgon. Det ska bli härligt med nya glasögon. :-)
Igår såg jag på det allra senaste avsnittet av Medium (och då menar jag det allra senaste...) och där var det en låt som fastnade och jag var bara tvungen att få tag på den. Till slut fick jag det. På youtube. :-)
Maroon 5 - Hands all over
Ha en bra dag! Kram!
Från sajten http://www.despair.com/deviall1.html
måndag 11 oktober 2010
En missad buss som gav lite extra tid till prat
Sitter här med en kopp kaffe och grunnar på vad jag ska göra härnäst.
Jag missade bussen hem vid elva, efter jag hade varit på möte med min coach och min handläggare från socialen, och blev kvar i en och en halv timme och visste inte vad jag skulle ta mig till på en så tråkig plats. Ugh! Jag gick till banken och bytte sån där bank-på-internet-dosa för min gamla var så dålig nu att jag knappt kunde se siffrorna och de senaste gångerna har det varit en ren lyckträff om jag fått in rätt siffra och kunnat logga in. Det är ju inte lätt när man ska gissa sig fram. Som tur var hade jag varit förutseende och lagt ner dosan i väskan innan jag åkte, ifall jag skulle hinna fixa det idag.
Sen gick jag på Konsum och handlade lite. Skillnaden på Konsum där och Konsum här är att där finns det mycket mer att välja på. De har inga hyllor som står tomma. Däremot så har de inte alltid det man tror att de ska ha. Konsums eget sortiment på vissa varor till exempel och som är mycket billigare än andra märken. Men jag fick lov att köpa det som fanns ändå annars hade jag blivit utan.
Mötet... ja vi skulle liksom ha en slags uppföljning i och med att jag varit inskriven i projektet i drygt ett år och att jag nu börjat med arbetspraktik. När jag träffade min handläggare sist var jag en mycket deppig och arg människa. Och jag hade mycket värk och var enormt trött. Jag hade nog kunnat be vem som helst dra åt skogen vid det tillfället. Nu gjorde jag ju inte det men det var nära. Så arg var jag då.
I alla fall, mötet var trevligt och hon tyckte jag hade kommit långt på min väg tillbaka ur eländet. Men jag tycker fortfarande det går långsamt. Fast det blir ju säkert annorlunda för folk som står utanför och tittar på. Allt tar ju en sån tid. Men det måste det tydligen få göra så jag får väl lugna mig. :-) Och vara nöjd med resultatet.
När jag såg att jag missat bussen så gick jag som sagt och uträttade ärenden men sen orkade jag ju inte stå och frysa och vänta på bussen i en hel timme utan jag gick tillbaka till huset där min coach sitter. När hon fick syn på mig, jag satte mig på ett annat ställe för att inte störa, så sa hon att jag kunde sitta inne hos henne istället tills jag behövde gå iväg. Så då fick vi en extra stund till trevligt prat eftersom hon inte var upptagen med annat just den timmen. Där hade jag tur.
Solen skiner och det är en härlig höstdag, man blir bländad av alla vackra färger. Det var som ett fyrverkeri längs vägen när jag åkte iväg imorse. Tjusigt.
Satt och lyssnade på en hög gymnasiepojkar (de satt bredvid och bakom mig) som också var med på bussen imorse som pratade om en kille som visst kunde äta nåt kopiöst. Han gjorde bland annat kladdkakor och åt upp dem direkt, slevade i sig hela alltet utan att fråga om nån mer ville ha. De spekulerade i om han kunde äta två pizzor efter varann och någon sa att han rullar nog ihop dem bara och trycker dem i sig. Vid det här laget visste jag inte om jag skulle visa dem att jag var fruktansvärt full i skratt så jag tittade ut genom fönstret och log lite för mig själv.
Det var en ingående diskussion om den här killen och allt han kunde äta. Och en av dem sa till en annan "Om du åt lika mycket som han skulle du dö!" De hade varit på kinarestaurang och de andra orkade bara äta en och en halv portion (man kan nästan äta ihjäl sig på kinarestauranger för man får så mycket mat) och den här killen han åt tre och såg ut att vilja ha mer men skämdes nog för att äta mer. Hehe..
Samtalsämnen en måndag morgon. :-) De började med att prata om vem av dem som var starkast. Den ena av killarna sa att "Du har inte en chans mot mig vettu". Han som satt bakom mig (och som varit och tränat och hade ont överallt) svarade att "jag är inte lika stor och tjock som du och så har du ju din ölmage" Han menade att han var för spinkig för att kunna vinna över den andra om de skulle brottas eller vad de nu skulle göra. Tävla i nåt. Och kompisen tog inte illa upp för kommentaren om ölmagen. Däremot så rättade han den andre och sa att han inte var tjock han var bred.
Det var väldigt roligt att sitta där och lyssna. :-)
Inne i vardagsrummet nyss var det fruktflugefest i ett glas. Ja när Viktor tar ett äpple så tar han oftast ett glas mjölk till och sen lägger han in skrotten i ett hushållspapper och kör ner det i det tomma glaset. Det gjorde han igår kväll och hade glömt ta ut det i köket sen. Det var massor med fruktflugor i glaset med skrotten. BLÄ! Jag tog ett annat glas och ställde över som ett lock så nu kan de få festa bäst de vill de jäklarna! Det låter väl grymt med det är SÅ äckligt med fruktflugor. Och hur kan de bli så många bara på en natt? Hur gör de?
Det är så man ryser. Brrr...
Ha en bra dag! Kram!
Äpplen utan fruktflugor. :-)
och apropå flugor...
"Time flies like an arrow. Fruit flies like a banana". - Groucho Marx
Jag missade bussen hem vid elva, efter jag hade varit på möte med min coach och min handläggare från socialen, och blev kvar i en och en halv timme och visste inte vad jag skulle ta mig till på en så tråkig plats. Ugh! Jag gick till banken och bytte sån där bank-på-internet-dosa för min gamla var så dålig nu att jag knappt kunde se siffrorna och de senaste gångerna har det varit en ren lyckträff om jag fått in rätt siffra och kunnat logga in. Det är ju inte lätt när man ska gissa sig fram. Som tur var hade jag varit förutseende och lagt ner dosan i väskan innan jag åkte, ifall jag skulle hinna fixa det idag.
Sen gick jag på Konsum och handlade lite. Skillnaden på Konsum där och Konsum här är att där finns det mycket mer att välja på. De har inga hyllor som står tomma. Däremot så har de inte alltid det man tror att de ska ha. Konsums eget sortiment på vissa varor till exempel och som är mycket billigare än andra märken. Men jag fick lov att köpa det som fanns ändå annars hade jag blivit utan.
Mötet... ja vi skulle liksom ha en slags uppföljning i och med att jag varit inskriven i projektet i drygt ett år och att jag nu börjat med arbetspraktik. När jag träffade min handläggare sist var jag en mycket deppig och arg människa. Och jag hade mycket värk och var enormt trött. Jag hade nog kunnat be vem som helst dra åt skogen vid det tillfället. Nu gjorde jag ju inte det men det var nära. Så arg var jag då.
I alla fall, mötet var trevligt och hon tyckte jag hade kommit långt på min väg tillbaka ur eländet. Men jag tycker fortfarande det går långsamt. Fast det blir ju säkert annorlunda för folk som står utanför och tittar på. Allt tar ju en sån tid. Men det måste det tydligen få göra så jag får väl lugna mig. :-) Och vara nöjd med resultatet.
När jag såg att jag missat bussen så gick jag som sagt och uträttade ärenden men sen orkade jag ju inte stå och frysa och vänta på bussen i en hel timme utan jag gick tillbaka till huset där min coach sitter. När hon fick syn på mig, jag satte mig på ett annat ställe för att inte störa, så sa hon att jag kunde sitta inne hos henne istället tills jag behövde gå iväg. Så då fick vi en extra stund till trevligt prat eftersom hon inte var upptagen med annat just den timmen. Där hade jag tur.
Solen skiner och det är en härlig höstdag, man blir bländad av alla vackra färger. Det var som ett fyrverkeri längs vägen när jag åkte iväg imorse. Tjusigt.
Satt och lyssnade på en hög gymnasiepojkar (de satt bredvid och bakom mig) som också var med på bussen imorse som pratade om en kille som visst kunde äta nåt kopiöst. Han gjorde bland annat kladdkakor och åt upp dem direkt, slevade i sig hela alltet utan att fråga om nån mer ville ha. De spekulerade i om han kunde äta två pizzor efter varann och någon sa att han rullar nog ihop dem bara och trycker dem i sig. Vid det här laget visste jag inte om jag skulle visa dem att jag var fruktansvärt full i skratt så jag tittade ut genom fönstret och log lite för mig själv.
Det var en ingående diskussion om den här killen och allt han kunde äta. Och en av dem sa till en annan "Om du åt lika mycket som han skulle du dö!" De hade varit på kinarestaurang och de andra orkade bara äta en och en halv portion (man kan nästan äta ihjäl sig på kinarestauranger för man får så mycket mat) och den här killen han åt tre och såg ut att vilja ha mer men skämdes nog för att äta mer. Hehe..
Samtalsämnen en måndag morgon. :-) De började med att prata om vem av dem som var starkast. Den ena av killarna sa att "Du har inte en chans mot mig vettu". Han som satt bakom mig (och som varit och tränat och hade ont överallt) svarade att "jag är inte lika stor och tjock som du och så har du ju din ölmage" Han menade att han var för spinkig för att kunna vinna över den andra om de skulle brottas eller vad de nu skulle göra. Tävla i nåt. Och kompisen tog inte illa upp för kommentaren om ölmagen. Däremot så rättade han den andre och sa att han inte var tjock han var bred.
Det var väldigt roligt att sitta där och lyssna. :-)
Inne i vardagsrummet nyss var det fruktflugefest i ett glas. Ja när Viktor tar ett äpple så tar han oftast ett glas mjölk till och sen lägger han in skrotten i ett hushållspapper och kör ner det i det tomma glaset. Det gjorde han igår kväll och hade glömt ta ut det i köket sen. Det var massor med fruktflugor i glaset med skrotten. BLÄ! Jag tog ett annat glas och ställde över som ett lock så nu kan de få festa bäst de vill de jäklarna! Det låter väl grymt med det är SÅ äckligt med fruktflugor. Och hur kan de bli så många bara på en natt? Hur gör de?
Det är så man ryser. Brrr...
Ha en bra dag! Kram!
Äpplen utan fruktflugor. :-)
och apropå flugor...
"Time flies like an arrow. Fruit flies like a banana". - Groucho Marx
onsdag 15 september 2010
Målarmästaren snart klar och till veckan blir det praktik.
Är det nån mer än jag som är hjärtligt trött på alla opinionsmätningar som de gör titt som tätt? Jag vill inte höra om dem varenda morgon på nyheterna, det räcker nu liksom. Gaaah!
I alla fall. Helgen som var blev en sån där väldigt trist och tråkig fibro-helg. Jag tog slut strax efter lunch på lördag. Det var nätt och jämnt jag orkade ta reda på det sista av tvätten som jag hade i tvättstugan. Allt slutade med att jag fick vara stilla och vila hela dagen. Trodde att den värk jag hade i höger axel och upp i huvudet skulle släppa under natten till söndag men där misstog jag mig.
På söndag kväll hade det börjat släppa i alla fall (äntligen) och jag kände att måndagen kanske kunde bli bra. Och det blev den. Jag fick mer färg i fredags, jag och Viktor var och hämtade den hos Erika, och jag hade ju tänkt måla klart i hallen under helgen men det blev ju som sagt inget av det. Men nu är det klart. :-)
Jag målade i måndags och jag målade igår så nu är det bara små justeringar att fixa med. Jag är stel och öm lite här och var, jag har använt muskler jag inte visste jag hade, men bara jag kommer ihåg att stretcha och mjuka upp mig så går det nog bra. Sen känns det ändå väldigt bra att de dåliga dagarna har blivit färre och färre om man ser till varje månad. Vad det beror på att det vänt så tydligt vet jag inte för tidigare var det tvärtom; de bra dagarna kunde räknas på ena handens fingrar. Naturligtvis har jag värk, hela tiden, men den värk som knockar mig och gör mig totalt oförmögen till att göra nåt har blivit mer sällsynt. Ibland tror jag stenhårt på att det är inställningen som hjälper. Är man Negativa Nancy när man vaknar på morgonen så sitter det gärna i hela dagen i form av mer värk.
Igår var jag på studiebesök på pastorsexpeditionen och fick träffa diakonissan Carina och gå igenom lite vad det var för uppgifter som hon ville ha hjälp med. Det är, som jag sa sist, nåt som heter "Minneslådor" och dessa lådor innehåller saker från förr. Sånt som gamla människor kan relatera till. Minnen helt enkelt. Så det är sånt vi ska sortera och organisera i dessa lådor och leta upp mer om det går. Hon skulle sätta upp lappar på bygden för att uppmuntra folk att leta hemma på vinden och i förråd efter saker som de inte använder men som kan komma till nytta i detta syfte. Minneslådorna används först och främst när det gäller dementa personer. För att de ska känna igen sig och kanske komma igång med hjärnan och känna vad just dessa saker betytt för dem. Och de kanske till och med börjar berätta sina minnen. Det hade tydligen hänt vid vissa tillfällen enligt Carina. En tant hade vaknat till och börjat prata när hon fick tag på en kortlek och innan dess hade hon varit i sin egen värld och inte sagt ett ljud. Tydligen hade hon haft många syskon när hon växte upp (sju bröder tror jag) och brukat spela kort med dem. :-)
Min coach ville också vara med i detta arbete för hon tyckte det verkade jättekul. :-)
Jag tror också det kommer bli bra. Jag börjar tisdag nästa vecka klockan nio. Vi startar med en dag i veckan och kanske runt en timme först så det inte känns för mycket. Det kan låta larvigt att det kan bli för mycket med mer än en dag och en timme men när man lätt blir stressad så måste man gå ut väldigt försiktigt. Jag vill så gärna att detta ska funka. Det går ju att öka på tiden om man vill och jag kanske stannar mer än en timme när jag ändå är där. Förmodligen blir det nog mer än en timme om jag känner mig själv rätt. :-) Och då räcker det ju med en dag.
Sen så kändes det att Carina och jag fick bra kontakt direkt. Hon är en person med väldigt varm utstrålning och berättade att hon själv varit sjukskriven för utmattningsdepression för några år sedan. En sån erfarenhet hos henne kan ju hjälpa för min del.
Nu är jag vansinnigt hungrig så det får bli tidig lunch idag. "Såsiga korvar" (Viktors namn för korv stroganoff) och makaroner.
Ha det bra! Kram!
I alla fall. Helgen som var blev en sån där väldigt trist och tråkig fibro-helg. Jag tog slut strax efter lunch på lördag. Det var nätt och jämnt jag orkade ta reda på det sista av tvätten som jag hade i tvättstugan. Allt slutade med att jag fick vara stilla och vila hela dagen. Trodde att den värk jag hade i höger axel och upp i huvudet skulle släppa under natten till söndag men där misstog jag mig.
På söndag kväll hade det börjat släppa i alla fall (äntligen) och jag kände att måndagen kanske kunde bli bra. Och det blev den. Jag fick mer färg i fredags, jag och Viktor var och hämtade den hos Erika, och jag hade ju tänkt måla klart i hallen under helgen men det blev ju som sagt inget av det. Men nu är det klart. :-)
Jag målade i måndags och jag målade igår så nu är det bara små justeringar att fixa med. Jag är stel och öm lite här och var, jag har använt muskler jag inte visste jag hade, men bara jag kommer ihåg att stretcha och mjuka upp mig så går det nog bra. Sen känns det ändå väldigt bra att de dåliga dagarna har blivit färre och färre om man ser till varje månad. Vad det beror på att det vänt så tydligt vet jag inte för tidigare var det tvärtom; de bra dagarna kunde räknas på ena handens fingrar. Naturligtvis har jag värk, hela tiden, men den värk som knockar mig och gör mig totalt oförmögen till att göra nåt har blivit mer sällsynt. Ibland tror jag stenhårt på att det är inställningen som hjälper. Är man Negativa Nancy när man vaknar på morgonen så sitter det gärna i hela dagen i form av mer värk.
Igår var jag på studiebesök på pastorsexpeditionen och fick träffa diakonissan Carina och gå igenom lite vad det var för uppgifter som hon ville ha hjälp med. Det är, som jag sa sist, nåt som heter "Minneslådor" och dessa lådor innehåller saker från förr. Sånt som gamla människor kan relatera till. Minnen helt enkelt. Så det är sånt vi ska sortera och organisera i dessa lådor och leta upp mer om det går. Hon skulle sätta upp lappar på bygden för att uppmuntra folk att leta hemma på vinden och i förråd efter saker som de inte använder men som kan komma till nytta i detta syfte. Minneslådorna används först och främst när det gäller dementa personer. För att de ska känna igen sig och kanske komma igång med hjärnan och känna vad just dessa saker betytt för dem. Och de kanske till och med börjar berätta sina minnen. Det hade tydligen hänt vid vissa tillfällen enligt Carina. En tant hade vaknat till och börjat prata när hon fick tag på en kortlek och innan dess hade hon varit i sin egen värld och inte sagt ett ljud. Tydligen hade hon haft många syskon när hon växte upp (sju bröder tror jag) och brukat spela kort med dem. :-)
Min coach ville också vara med i detta arbete för hon tyckte det verkade jättekul. :-)
Jag tror också det kommer bli bra. Jag börjar tisdag nästa vecka klockan nio. Vi startar med en dag i veckan och kanske runt en timme först så det inte känns för mycket. Det kan låta larvigt att det kan bli för mycket med mer än en dag och en timme men när man lätt blir stressad så måste man gå ut väldigt försiktigt. Jag vill så gärna att detta ska funka. Det går ju att öka på tiden om man vill och jag kanske stannar mer än en timme när jag ändå är där. Förmodligen blir det nog mer än en timme om jag känner mig själv rätt. :-) Och då räcker det ju med en dag.
Sen så kändes det att Carina och jag fick bra kontakt direkt. Hon är en person med väldigt varm utstrålning och berättade att hon själv varit sjukskriven för utmattningsdepression för några år sedan. En sån erfarenhet hos henne kan ju hjälpa för min del.
Nu är jag vansinnigt hungrig så det får bli tidig lunch idag. "Såsiga korvar" (Viktors namn för korv stroganoff) och makaroner.
Ha det bra! Kram!
onsdag 8 september 2010
Ofrivillig tråkighet och kanske snart praktik.
Idag har jag varit och träffat min coach och hon hade faktiskt nyheter åt mig. :-)
Jo hon hade äntligen fått tag på en praktikplats här på orten, så jag ska slippa åka buss varje gång, och vi ska på studiebesök på tisdag nästa vecka. Så jag återkommer väl med info om hur det blir när vi varit där. Men utifrån det jag fick veta så kommer det nog att bli bra. Det är på pastorsexpeditionen (ja man behöver väl inte vara religiös bara för att man jobbar där?) och det innebar att hjälpa en diakonissa (tror jag det var) att samla uppgifter till nåt som hette "Minneslåda". Det hade nåt att göra med gamla människor och att dela denna minneslåda med dem. Jag får väl mer info nästa vecka. Det innebar en del letande på nätet och annat för att hitta sånt som passade att ha i denna minneslåda. Berättelser och dikter och liknande. Det tyckte jag verkade intressant. Min coach menade att detta lät perfekt för mig. :-) Vi får väl se om hon har rätt.
För övrigt är jag inne i en "tråkig" period just nu och det innebär inte att jag är deppig eller så utan jag är väldigt upptagen med funderingar av olika slag. Jag har funderingar på att börja skriva nånting och huvudet är ständigt upptaget med att tänka på hur, var, om, när, vem och vad... och så... :-) Vinklar och situationer, minnen och upplevelser. Ja det är mycket som virvlar runt vilket tar mycket energi. Därför är jag lite tråkig, det vill säga att även om jag tycker om att umgås med mina närmaste så kanske jag är lite trög med det just nu. Ni får ha tålamod. :-) Om jag är lite träig så vet ni varför. Hehe...
Jag kom på det förut när jag satt och pratade med min coach att det nog berodde på just detta. Att jag var tråkig och till viss del osocial alltså.
Erika kom hit igår kväll och bjöd hem mig på mat. :-) Det var jättetrevligt och maten jag fick var mums. Passade på att prata lite med sköldpaddan Knuff också. Han tittade granskande på mig och blinkade lite. Han är mysig. :-)
Från det ena till det andra...
Lägger in en länk här som går till ett öppet brev till statsministern. Jag fick det i mailen häromdagen och tyckte det var mycket bra frågor. Som vi alla vill ha svar på. Och glöm för allt i världen inte att gå och rösta. Det duger inte att strunta i det och sen sitta och gnälla över läget för då har man ju inte gjort det man själv kan för att förändra situationen.
Öppet brev till statsministern.
Sen kom jag på en sångtext förut som jag tycker väldigt mycket om och som jag kanske haft med förut men jag tar den igen. Tar bara med den första versen den här gången eftersom det är den som passar bäst in på hur jag känner ibland.
"Om dom frågar mig
Vad vill du
Så svarar jag
Att om du menar just nu
Nu vill jag bort
Där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats
Där jag kan vara ifred
Låta tiden gå
Som vågor mot en strand
Nu vill jag dit
Där strömmarna kan mötas
I en harmoni..."
(Sent i september- Ratata)
Kram!
Och angående den borgerliga arrogansen.. förlåt alliansen... så kommer här en som har de rätta orden...
Jo hon hade äntligen fått tag på en praktikplats här på orten, så jag ska slippa åka buss varje gång, och vi ska på studiebesök på tisdag nästa vecka. Så jag återkommer väl med info om hur det blir när vi varit där. Men utifrån det jag fick veta så kommer det nog att bli bra. Det är på pastorsexpeditionen (ja man behöver väl inte vara religiös bara för att man jobbar där?) och det innebar att hjälpa en diakonissa (tror jag det var) att samla uppgifter till nåt som hette "Minneslåda". Det hade nåt att göra med gamla människor och att dela denna minneslåda med dem. Jag får väl mer info nästa vecka. Det innebar en del letande på nätet och annat för att hitta sånt som passade att ha i denna minneslåda. Berättelser och dikter och liknande. Det tyckte jag verkade intressant. Min coach menade att detta lät perfekt för mig. :-) Vi får väl se om hon har rätt.
För övrigt är jag inne i en "tråkig" period just nu och det innebär inte att jag är deppig eller så utan jag är väldigt upptagen med funderingar av olika slag. Jag har funderingar på att börja skriva nånting och huvudet är ständigt upptaget med att tänka på hur, var, om, när, vem och vad... och så... :-) Vinklar och situationer, minnen och upplevelser. Ja det är mycket som virvlar runt vilket tar mycket energi. Därför är jag lite tråkig, det vill säga att även om jag tycker om att umgås med mina närmaste så kanske jag är lite trög med det just nu. Ni får ha tålamod. :-) Om jag är lite träig så vet ni varför. Hehe...
Jag kom på det förut när jag satt och pratade med min coach att det nog berodde på just detta. Att jag var tråkig och till viss del osocial alltså.
Erika kom hit igår kväll och bjöd hem mig på mat. :-) Det var jättetrevligt och maten jag fick var mums. Passade på att prata lite med sköldpaddan Knuff också. Han tittade granskande på mig och blinkade lite. Han är mysig. :-)
Från det ena till det andra...
Lägger in en länk här som går till ett öppet brev till statsministern. Jag fick det i mailen häromdagen och tyckte det var mycket bra frågor. Som vi alla vill ha svar på. Och glöm för allt i världen inte att gå och rösta. Det duger inte att strunta i det och sen sitta och gnälla över läget för då har man ju inte gjort det man själv kan för att förändra situationen.
Öppet brev till statsministern.
Sen kom jag på en sångtext förut som jag tycker väldigt mycket om och som jag kanske haft med förut men jag tar den igen. Tar bara med den första versen den här gången eftersom det är den som passar bäst in på hur jag känner ibland.
"Om dom frågar mig
Vad vill du
Så svarar jag
Att om du menar just nu
Nu vill jag bort
Där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats
Där jag kan vara ifred
Låta tiden gå
Som vågor mot en strand
Nu vill jag dit
Där strömmarna kan mötas
I en harmoni..."
(Sent i september- Ratata)
Kram!
Och angående den borgerliga arrogansen.. förlåt alliansen... så kommer här en som har de rätta orden...
måndag 5 juli 2010
Långa avbrott...
Ja jag skriver inte särskilt ofta här på bloggen. Det har varit en del annat i görningen och jag har inte känt mig lika inspirerad att skriva. Det blir ju så när man hellre grejar med lite av varje och umgås med folk än sitter här. Kanske det kommer att bli lite stiltje under sommaren för jag kommer att ha en del att göra. I min egen takt kanske ska tilläggas för jag lyssnar noga på kroppen och dess signaler. Försöker ta hand om mig själv på bästa sätt.
Min KBT har sommaruppehåll och psykologen sa till mig att fortsätta med det jag gjort hittills i och med att det gett resultat. För det har det nämligen. :-) Hon är väldigt glad för min skull att det gått framåt så fort. Nu får jag använda sommaren och praktisera det jag kan och träna ordentligt. På torsdag den 8/7 ska jag träffa min coach sista gången innan hon har semester och jag hoppas att hon kan hitta nån slags passande praktikplats åt mig i höst.
Idag anländer Adde, han börjar sin semester nu, och Viktor är väldigt glad för detta. Själv får jag liksom njuta ordentligt nu när jag kommer att ha alla mina barn samlade omkring mig ett tag. Plus att vi ska hjälpa Erika i hennes hus med sånt hon behöver hjälp med.
Idag har jag tvättat och ute på balkongen har jag invigt min tvätthängarställning. En sån där som man fäller ut och ställer på golvet. Erika köpte med sig en sån i lördags när hon var till stan och handlade. Den funkar jättebra och det känns härligt att slippa krångla i torkskåpet med kläder och annat. Jag lägger inte kläder i torktumlaren utan endast handdukar och lakan. Ibland åker väl underkläderna med men den här gången har jag hängt dem på tork ute.
Tillvaron känns faktiskt rätt trevlig och varje morgon när jag vaknar så ser jag fram emot dagen på ett annat sätt än förut. Jag kan fortfarande ha dagar då jag är trött nåt så in i baljan och har mer värk men de dagarna har blivit färre. Jag tillåter mig att ha såna då och då utan att egentligen bry mig. Jag tänker inte så mycket på att jag inte orkar utan gör istället det jag faktiskt orkar och sen är det bra med det. Sådana dagar pysslar jag om mig lite extra och vilar så att jag förhoppningsvis ska orka mer igen nästa dag.
Om jag inte skriver nåt på ett tag så beror det på att jag valt bort att sitta vid datorn och istället gör mer praktiska saker. Eller bara är helt enkelt. :-)
Men jag kommer kanske tillbaka nån gång då och då och förmodligen mer ofta framme i augusti.
Ha en fantastisk sommar! Kram!
Min KBT har sommaruppehåll och psykologen sa till mig att fortsätta med det jag gjort hittills i och med att det gett resultat. För det har det nämligen. :-) Hon är väldigt glad för min skull att det gått framåt så fort. Nu får jag använda sommaren och praktisera det jag kan och träna ordentligt. På torsdag den 8/7 ska jag träffa min coach sista gången innan hon har semester och jag hoppas att hon kan hitta nån slags passande praktikplats åt mig i höst.
Idag anländer Adde, han börjar sin semester nu, och Viktor är väldigt glad för detta. Själv får jag liksom njuta ordentligt nu när jag kommer att ha alla mina barn samlade omkring mig ett tag. Plus att vi ska hjälpa Erika i hennes hus med sånt hon behöver hjälp med.
Idag har jag tvättat och ute på balkongen har jag invigt min tvätthängarställning. En sån där som man fäller ut och ställer på golvet. Erika köpte med sig en sån i lördags när hon var till stan och handlade. Den funkar jättebra och det känns härligt att slippa krångla i torkskåpet med kläder och annat. Jag lägger inte kläder i torktumlaren utan endast handdukar och lakan. Ibland åker väl underkläderna med men den här gången har jag hängt dem på tork ute.
Tillvaron känns faktiskt rätt trevlig och varje morgon när jag vaknar så ser jag fram emot dagen på ett annat sätt än förut. Jag kan fortfarande ha dagar då jag är trött nåt så in i baljan och har mer värk men de dagarna har blivit färre. Jag tillåter mig att ha såna då och då utan att egentligen bry mig. Jag tänker inte så mycket på att jag inte orkar utan gör istället det jag faktiskt orkar och sen är det bra med det. Sådana dagar pysslar jag om mig lite extra och vilar så att jag förhoppningsvis ska orka mer igen nästa dag.
Om jag inte skriver nåt på ett tag så beror det på att jag valt bort att sitta vid datorn och istället gör mer praktiska saker. Eller bara är helt enkelt. :-)
Men jag kommer kanske tillbaka nån gång då och då och förmodligen mer ofta framme i augusti.
Ha en fantastisk sommar! Kram!
tisdag 25 maj 2010
Trevligt samtal på skolan och lite otålighet angående min egen framtid
Idag har jag varit på utvecklingssamtal på skolan och det var bara en massa positiva saker angående Viktor. :-) Så det känns ju bra. Han har mognat så mycket den sista tiden så även lärarna är häpna och det är ju väldigt trevligt.
Imorgon ska jag träffa min coach och jag hoppas hon har lite info att komma med angående vad som händer med mig när mitt datum gått ut. Det vill säga när min tidsgräns i det nuvarande projektet är nådd. Det blev förlängt i mars till den 19 juni och sen vet jag inte vad som händer. Jag hoppas ju att jag får ha kvar min coach även om jag hamnar i nåt annat slags projekt men sånt vet man ju aldrig. Sen vore det ju intressant om hon fått tag på nåt ställe där jag eventuellt skulle kunna arbetspröva senare i höst. Hon sa att på arbetsplatser inför sommaren var det svårt att få in någon i min situation i och med att det är vikarier som faktiskt kan jobba som är mest eftersökta. Sen är det ju också svårt för vikarier att ta hand om en gröngöling som jag vad det än är för slags jobb. Man behöver en handledare som man kan få stöd och eventuella arbetsuppgifter av. Vi får väl se hur det blir.
Jag är enormt trött på att behöva leva på försörjningsbidrag och vill att det ska hända nånting som ändrar på detta. Om jag får veta att det blir praktik/arbetsprövning nånstans i höst så har jag ju ett mål i alla fall. Det är jobbigt att liksom hänga i luften. Sånt är enormt frustrerande. Det är första gången på länge som jag känner så här, att jag vill ut och pröva ett jobb, så jag hoppas verkligen att det blir så framöver. Inte för att jag tror att jag kan få en anställning hur som helst men man måste ju börja nånstans.
Och nu till nåt helt annat... :-)
Bryan Adams - Everything I do (Live)
Jag tog den för jag gillar den långa versionen... Låten är annars från filmen Robin Hood - Prince of thieves med Kevin Costner.
Det finns så många lugna låtar med Bryan Adams som jag älskar... Tar en till här av bara farten... Denna är också från en film; Don Juan de Marco med Johnny Depp. ;-)
Bryan Adams - Have you ever really loved a woman (live)
Och jo jag älskar de rockiga låtarna också. Men de kan vi ta en annan dag. :-)
Ha det bra! Kram!
Imorgon ska jag träffa min coach och jag hoppas hon har lite info att komma med angående vad som händer med mig när mitt datum gått ut. Det vill säga när min tidsgräns i det nuvarande projektet är nådd. Det blev förlängt i mars till den 19 juni och sen vet jag inte vad som händer. Jag hoppas ju att jag får ha kvar min coach även om jag hamnar i nåt annat slags projekt men sånt vet man ju aldrig. Sen vore det ju intressant om hon fått tag på nåt ställe där jag eventuellt skulle kunna arbetspröva senare i höst. Hon sa att på arbetsplatser inför sommaren var det svårt att få in någon i min situation i och med att det är vikarier som faktiskt kan jobba som är mest eftersökta. Sen är det ju också svårt för vikarier att ta hand om en gröngöling som jag vad det än är för slags jobb. Man behöver en handledare som man kan få stöd och eventuella arbetsuppgifter av. Vi får väl se hur det blir.
Jag är enormt trött på att behöva leva på försörjningsbidrag och vill att det ska hända nånting som ändrar på detta. Om jag får veta att det blir praktik/arbetsprövning nånstans i höst så har jag ju ett mål i alla fall. Det är jobbigt att liksom hänga i luften. Sånt är enormt frustrerande. Det är första gången på länge som jag känner så här, att jag vill ut och pröva ett jobb, så jag hoppas verkligen att det blir så framöver. Inte för att jag tror att jag kan få en anställning hur som helst men man måste ju börja nånstans.
Och nu till nåt helt annat... :-)
Bryan Adams - Everything I do (Live)
Jag tog den för jag gillar den långa versionen... Låten är annars från filmen Robin Hood - Prince of thieves med Kevin Costner.
Det finns så många lugna låtar med Bryan Adams som jag älskar... Tar en till här av bara farten... Denna är också från en film; Don Juan de Marco med Johnny Depp. ;-)
Bryan Adams - Have you ever really loved a woman (live)
Och jo jag älskar de rockiga låtarna också. Men de kan vi ta en annan dag. :-)
Ha det bra! Kram!
onsdag 12 maj 2010
Stort drama vid diskbänken!
Ja igår när vi skulle äta middag blev det inte så trevligt. I ett par dagar nu så har avloppet varit en aning tätt när diskvattnet släppts ut. Men jag tyckte väl inte det var så farligt, vattnet rann ju ner och när jag kom ihåg skulle jag kontakta felanmälan. Eventuellt som idag då.
Men där misstog jag mig. När vi satt och skulle äta våra pannkakor med äppelmos så började det gurgla i slasken. Ett misstänkt gurglande. Jag gick dit och kollade med hjärtat i halsgropen. Och fick se vatten stiga upp, upp, upp... GAAH!
Som tur var har jag ju en massa städgrejer framme på grund av att dels har jag inte haft tid att hitta en bra plats för dem och sen har jag städat även i den här lägenheten, den var inte så noga städad precis. Så jag fick ta en liten hink och hälla över vattnet i en stor och sen gå till toan och hälla ut det där. Sådär fick jag väl göra en fyra fem gånger. Sen lugnade det sig och vattnet stod stilla. Jag slängde i mig ett par pannkakor (jag var ju hungrig för jag hade inte hunnit äta nåt innan gurglandet satte igång) men sen ringde jag till felanmälan. Och när det inte är kontorstid så kommer man till SOS alarm. Jag talade om vad problemet var och hon skulle kontakta jourhavande rörmokare. Han ringde mig och frågade om läget. Och medan jag pratade med honom så började vattnet stiga igen så vi fick avsluta snabbt och han var på väg.
När han kom så verkade han först lite nonchalant med sina två sugkoppar och trodde säkert att det var jag själv som proppat igen avloppet och att det skulle vara en enkel match att få det rent. Och nej det var inte samme rörmokare som grejade toan i den andra lägenheten. ;-)
Han höll på i säkert en hel timme, om inte mer, för skiten som täppte till satt enormt långt ner i rören. Han fick hämta in en eldriven vajer som han förde ner långt ner i avgrunden kändes det som. Men till slut så blev det rent. Han erkände faktiskt att han höll på att ge upp strax innan det släppte.
Men sen var det bra drag i avloppet. Och jag kunde diska. Men inte förrän jag hade tagit reda på lite vatten och annat bôs som blev kvar efter dramat.
Min (väldigt lösa) teori är att i och med att den här lägenheten stått tom en längre tid så kanske det på nåt vis blivit nåt klet kvar i rören som nu började röra på sig i och med att jag spolade. Första gångerna jag diskade var det inga problem, det började de två senaste dagarna. Vi får hoppas att det inte händer igen.
Idag har det varit en rätt lugn dag. Jag har träffat min coach och det var trevligt. Viktor har varit ledig, de har haft studiedag, och imorgon är det ju röd dag och fredag en klämdag. Så han har ett minilov just nu. Apropå studiedag... det enda han studerat är filmen Sagan om Konungens Återkomst som han såg på förut. :-) Men det är ju inte fy skam.
Själv har jag fått undan ännu en kartong som var fylld med sladdar och lampor. Nu är det en massa påsar med diverse papper som ska gås igenom. Suck. Det är mer energikrävande än att sortera lampor.
Förresten, ni stöder väl mustaschkampen? Jag har köpt en sån där pin för 25 kronor att sätta på jackan. Mer har jag nog tyvärr inte råd med. Köpte den när jag var på Clas Olsson förra veckan. Ja jag kan ju inte anlägga en riktig mustasch. Inte än, det kommer väl kanske mer skäggstrån i ansiktet med stigande ålder, hehe. ;-) Inte för att jag tänker satsa på det precis. En egen mustasch alltså. (Men jag vet att det finns skäggiga kvinnor, jag såg en på teve för ett tag sen. Hon hade helskägg! Jo det är sant!)
Det är till stöd för forskningen angående prostatacancer. Gert Fylking och Robert Aschberg är ju ute på vift i år igen. Nu från andra hållet, det vill säga från Haparanda till Ystad, och liftandes istället. Igår var de tydligen i Hagfors. De kämpar på gubbsen. :-)
Nu ska jag gräva ner mig i påsarna en stund.
Ha en bra dag! Kram!
Mustaschkampen
Detta var vad vi ville ha till fikat förut...
Men vi hade ingen kaka. :-( Vi fick nöja oss med digestivekex. Inte riktigt samma sak.
Men imorgon hade jag tänkt baka bullar. Hoppas jag har hittat ut ur påsarna tills dess. ;-)
Men där misstog jag mig. När vi satt och skulle äta våra pannkakor med äppelmos så började det gurgla i slasken. Ett misstänkt gurglande. Jag gick dit och kollade med hjärtat i halsgropen. Och fick se vatten stiga upp, upp, upp... GAAH!
Som tur var har jag ju en massa städgrejer framme på grund av att dels har jag inte haft tid att hitta en bra plats för dem och sen har jag städat även i den här lägenheten, den var inte så noga städad precis. Så jag fick ta en liten hink och hälla över vattnet i en stor och sen gå till toan och hälla ut det där. Sådär fick jag väl göra en fyra fem gånger. Sen lugnade det sig och vattnet stod stilla. Jag slängde i mig ett par pannkakor (jag var ju hungrig för jag hade inte hunnit äta nåt innan gurglandet satte igång) men sen ringde jag till felanmälan. Och när det inte är kontorstid så kommer man till SOS alarm. Jag talade om vad problemet var och hon skulle kontakta jourhavande rörmokare. Han ringde mig och frågade om läget. Och medan jag pratade med honom så började vattnet stiga igen så vi fick avsluta snabbt och han var på väg.
När han kom så verkade han först lite nonchalant med sina två sugkoppar och trodde säkert att det var jag själv som proppat igen avloppet och att det skulle vara en enkel match att få det rent. Och nej det var inte samme rörmokare som grejade toan i den andra lägenheten. ;-)
Han höll på i säkert en hel timme, om inte mer, för skiten som täppte till satt enormt långt ner i rören. Han fick hämta in en eldriven vajer som han förde ner långt ner i avgrunden kändes det som. Men till slut så blev det rent. Han erkände faktiskt att han höll på att ge upp strax innan det släppte.
Men sen var det bra drag i avloppet. Och jag kunde diska. Men inte förrän jag hade tagit reda på lite vatten och annat bôs som blev kvar efter dramat.
Min (väldigt lösa) teori är att i och med att den här lägenheten stått tom en längre tid så kanske det på nåt vis blivit nåt klet kvar i rören som nu började röra på sig i och med att jag spolade. Första gångerna jag diskade var det inga problem, det började de två senaste dagarna. Vi får hoppas att det inte händer igen.
Idag har det varit en rätt lugn dag. Jag har träffat min coach och det var trevligt. Viktor har varit ledig, de har haft studiedag, och imorgon är det ju röd dag och fredag en klämdag. Så han har ett minilov just nu. Apropå studiedag... det enda han studerat är filmen Sagan om Konungens Återkomst som han såg på förut. :-) Men det är ju inte fy skam.
Själv har jag fått undan ännu en kartong som var fylld med sladdar och lampor. Nu är det en massa påsar med diverse papper som ska gås igenom. Suck. Det är mer energikrävande än att sortera lampor.
Förresten, ni stöder väl mustaschkampen? Jag har köpt en sån där pin för 25 kronor att sätta på jackan. Mer har jag nog tyvärr inte råd med. Köpte den när jag var på Clas Olsson förra veckan. Ja jag kan ju inte anlägga en riktig mustasch. Inte än, det kommer väl kanske mer skäggstrån i ansiktet med stigande ålder, hehe. ;-) Inte för att jag tänker satsa på det precis. En egen mustasch alltså. (Men jag vet att det finns skäggiga kvinnor, jag såg en på teve för ett tag sen. Hon hade helskägg! Jo det är sant!)
Det är till stöd för forskningen angående prostatacancer. Gert Fylking och Robert Aschberg är ju ute på vift i år igen. Nu från andra hållet, det vill säga från Haparanda till Ystad, och liftandes istället. Igår var de tydligen i Hagfors. De kämpar på gubbsen. :-)
Nu ska jag gräva ner mig i påsarna en stund.
Ha en bra dag! Kram!
Mustaschkampen
Detta var vad vi ville ha till fikat förut...Men vi hade ingen kaka. :-( Vi fick nöja oss med digestivekex. Inte riktigt samma sak.
Men imorgon hade jag tänkt baka bullar. Hoppas jag har hittat ut ur påsarna tills dess. ;-)
tisdag 13 april 2010
För övrigt har ingenting hänt...
Dagarna går. Det händer inte så mycket. Fortsätter jag skriva så här korta meningar så låter det snart som "En kos dagbok". "Vaknade. Åt lite hö. Tittade på Rosa. Blev mjölkad." Den har ni väl läst? Inte? ;-) Den blir mer spännande efter ett tag faktiskt.
Det har varit en bra helg och gårdagen var också bra. När Viktor kommit över sin värsta måndagsgrinighet. Han är inte grinig när han kommer hem efter skolan, han är bara grinig på morgonen och det beror oftast på att ledigheten är slut och han måste gå upp tidigt. Det brukar inte ta lång tid dock förrän han kommer in i vanliga spår och allt är bra igen.
Satt ute på balkongen i söndags och njöt i solen. Blev väldigt röd på bröstet och hade glömt bort att flytta på mitt halsband så det blev liksom en vit fläck mitt på av berlockerna. ;-)
Viktor har varit till tandhygienisten idag, allt var bra. Jag har tagit reda på tvätt från igår. Och snart ska jag börja göra middag. Imorgon ska jag till min coach. (Se vilket spännande liv jag har, hehe.)
Örnarnas nykläckta lilla bäbis (den kom ut ur ägget i söndags) är så söt. :-) Här får han/hon mat av Mamma Örn.
En liten dunig, fjunig unge som har det mest gulliga pipljud när han/hon vill ha uppmärksamhet.
Som sagt; det händer just inte så mycket nu. Men det kan ju vara bra det med. :-)
Ha en bra dag! Kram!
Bok jag läser just nu: Flickan från ovan av Alice Sebold. Titel på engelska; The lovely bones. Finns även som film av Peter Jackson. Hade premiär nyligen.
Det har varit en bra helg och gårdagen var också bra. När Viktor kommit över sin värsta måndagsgrinighet. Han är inte grinig när han kommer hem efter skolan, han är bara grinig på morgonen och det beror oftast på att ledigheten är slut och han måste gå upp tidigt. Det brukar inte ta lång tid dock förrän han kommer in i vanliga spår och allt är bra igen.
Satt ute på balkongen i söndags och njöt i solen. Blev väldigt röd på bröstet och hade glömt bort att flytta på mitt halsband så det blev liksom en vit fläck mitt på av berlockerna. ;-)
Viktor har varit till tandhygienisten idag, allt var bra. Jag har tagit reda på tvätt från igår. Och snart ska jag börja göra middag. Imorgon ska jag till min coach. (Se vilket spännande liv jag har, hehe.)
Örnarnas nykläckta lilla bäbis (den kom ut ur ägget i söndags) är så söt. :-) Här får han/hon mat av Mamma Örn.
En liten dunig, fjunig unge som har det mest gulliga pipljud när han/hon vill ha uppmärksamhet.Som sagt; det händer just inte så mycket nu. Men det kan ju vara bra det med. :-)
Ha en bra dag! Kram!
Bok jag läser just nu: Flickan från ovan av Alice Sebold. Titel på engelska; The lovely bones. Finns även som film av Peter Jackson. Hade premiär nyligen.
tisdag 16 mars 2010
Det är viktigt att ta hand om sig själv.
Solen skiner, fåglarna kvittrar, snön smälter och det blir blött som sen fryser på under natten och gör så att det blir väldigt halkigt morgonen därpå och får de flesta oavsett ålder att stappla omkring som om vi alla behövde käpp eller rullator. Men det är ändå en härlig känsla av att våren är på väg.
Jag kortade min promenad imorse för jag skulle med en buss och hade jag gått hela rundan hade jag kanske missat den. Hade möte med min coach och det var trevligt som vanligt. Pratade med henne om just det där fenomenet att jag inte törs säga att jag mår bra när jag gör det. Och att jag måste öva på att tillåta mig att må bra. Det låter kanske dumt men det är väldigt viktigt.
En del människor är ju rädda för att våga må bra för då kan ju nåt hemskt hända som gör att allt skiter sig. Men varför ska man inte må bra den stunden man faktiskt gör det bara för att nåt elände kan hända imorgon? Varför ska jag gå och tänka på hemska saker som kanske kan hända men som kanske heller aldrig gör det? Då tar jag ju ut eländet i förskott och även i onödan.
Det finns rätt många sådana "downers" som man kan kalla dem. Folk som drar ner en när man mår bra, som varnar för att tro att det är okej att vara glad och lycklig. Om det finns nåt att vara glad för, att se fram emot så ska man göra det. Inte tänka på att det kanske händer nåt tråkigt imorgon. För saken är den att om man tar vara på det som är bra, njuter av det som är trevligt så klarar man av jobbiga och svåra saker lättare. Då kanske det där hemska (vad nu det är) som händer inte alls är så hemskt som det hade varit om jag hade gått och föreställt mig det i flera dagar eller veckor innan. Och en annan viktig sak; det kanske inte ens händer nånting som är hemskt!
Att måla upp en negativ bild av saker är lätt om man alltid dras med negativa tankar. Men det är lika lätt att måla upp en positiv bild om man vill det.
Nu finns det ju en del som kanske tycker att; jaja men det är så mycket elände ute i världen så varför ska just jag sitta här och vara glad? Men varför inte? Det behövs fler människor som är glada för glädje behöver spridas.
Samma inställning har en del som röker om just rökning både i förhållande till sig själva och andra. "Det är så mycket skit i luften ändå som man får i sig så vad spelar det för roll om just jag röker?" Då kan ju jag kontra med; men varför ska just du bidra till det också? ;-) Eller hur?
Man kan alltid vända på det. Nån kommenterade vid nåt tillfälle om just rökning här på bloggen och sa att man ska ju alltid dö av nånting och varför inte rökning? (Ex. KOL som man då kan bli drabbad av och som tydligen var ett bra alternativ för den som postade kommentaren.)
Ja det var ju en fin inställning. Nåja, det var ju inte om rökning jag skulle skriva men det var ju en liknande negativ inställning liksom. Och att alltid på nåt vis försvara ett negativt beteende. För det är ju rätt jobbigt att förändras, det krävs ju att man arbetar med sig själv, för att förändra sina tankar och sitt beteende.
Man kan ha tillfälliga glädjerusher ibland. Vissa dagar eller perioder som man beter sig som en manisk person. Man ska göra allt, hinna med allt, allt är bra och roligt och det blir lätt något hysteriskt över det. Och man orkar inte hålla det höga tempot utan ramlar ner i det gamla vanliga tråkeriet efter ett tag.
Vad jag känner den här gången är att känslan av lugn inombords har kommit smygande och jag har inte gjort nåt särskilt, som jag kan peka på, för att den ska vara där. Det kan vara mina tankar som ändrat bana. När kroppen är lugn inför vad det än är som jag ska göra det är då som mina tankar/mitt beteende ändrat sig. Det är då jag slutat stressa upp mig och blivit orolig för sånt som jag inte behöver bli orolig för. Då slappnar musklerna av och jag får även mindre värk.
När både hjärnan och magen är lugn. Det är då jag mår bra. Och det är ju stress som ställt till det för mig från början. Stress av att alltid vara duktig, klara jobbet bra, hinna med alla andras behov. Och då har jag glömt mig själv. Vid sådana tillstånd kan man väldigt lätt drabbas av utbrändhet och i vissa fall kan man få fibromyalgi. Man lyssnar inte på kroppen när den säger till att man måste ändra beteende. Man bara kör på. Och det tar stopp förr eller senare. Fast det tror man ju inte när man är mitt uppe i allt stressande. Man har ju inte tid att vila, inte tid att tänka på sig själv...
Till slut har man bara tid kvar. Inget jobb, ingen hälsa, självkänslan är totalt borttappad och det är deppigt ovanpå all värk som man har också. Plus att varken läkare eller F-kassan tror på att man är sjuk.
Jag har värk varje dag. Den molar ständigt i kroppen, ibland mer ibland mindre, men den är alltid där. Jag minns inte hur det är att inte ha värk. För den har funnits där så länge. Men om värken sitter i kroppen, i muskler och leder, så är det en sak. Om värken sitter i själen, en annan. Om man kan lindra/bota värken i själen så står man ut med värken i kroppen. Det är inställning och beteende som det hänger på. Man måste bry sig om att vårda sig själv inifrån.
Ha en härlig dag! Kram!
Blåmesen är min favorit av småfåglarna. Så söt! :-)
Jag kortade min promenad imorse för jag skulle med en buss och hade jag gått hela rundan hade jag kanske missat den. Hade möte med min coach och det var trevligt som vanligt. Pratade med henne om just det där fenomenet att jag inte törs säga att jag mår bra när jag gör det. Och att jag måste öva på att tillåta mig att må bra. Det låter kanske dumt men det är väldigt viktigt.
En del människor är ju rädda för att våga må bra för då kan ju nåt hemskt hända som gör att allt skiter sig. Men varför ska man inte må bra den stunden man faktiskt gör det bara för att nåt elände kan hända imorgon? Varför ska jag gå och tänka på hemska saker som kanske kan hända men som kanske heller aldrig gör det? Då tar jag ju ut eländet i förskott och även i onödan.
Det finns rätt många sådana "downers" som man kan kalla dem. Folk som drar ner en när man mår bra, som varnar för att tro att det är okej att vara glad och lycklig. Om det finns nåt att vara glad för, att se fram emot så ska man göra det. Inte tänka på att det kanske händer nåt tråkigt imorgon. För saken är den att om man tar vara på det som är bra, njuter av det som är trevligt så klarar man av jobbiga och svåra saker lättare. Då kanske det där hemska (vad nu det är) som händer inte alls är så hemskt som det hade varit om jag hade gått och föreställt mig det i flera dagar eller veckor innan. Och en annan viktig sak; det kanske inte ens händer nånting som är hemskt!
Att måla upp en negativ bild av saker är lätt om man alltid dras med negativa tankar. Men det är lika lätt att måla upp en positiv bild om man vill det.
Nu finns det ju en del som kanske tycker att; jaja men det är så mycket elände ute i världen så varför ska just jag sitta här och vara glad? Men varför inte? Det behövs fler människor som är glada för glädje behöver spridas.
Samma inställning har en del som röker om just rökning både i förhållande till sig själva och andra. "Det är så mycket skit i luften ändå som man får i sig så vad spelar det för roll om just jag röker?" Då kan ju jag kontra med; men varför ska just du bidra till det också? ;-) Eller hur?
Man kan alltid vända på det. Nån kommenterade vid nåt tillfälle om just rökning här på bloggen och sa att man ska ju alltid dö av nånting och varför inte rökning? (Ex. KOL som man då kan bli drabbad av och som tydligen var ett bra alternativ för den som postade kommentaren.)
Ja det var ju en fin inställning. Nåja, det var ju inte om rökning jag skulle skriva men det var ju en liknande negativ inställning liksom. Och att alltid på nåt vis försvara ett negativt beteende. För det är ju rätt jobbigt att förändras, det krävs ju att man arbetar med sig själv, för att förändra sina tankar och sitt beteende.
Man kan ha tillfälliga glädjerusher ibland. Vissa dagar eller perioder som man beter sig som en manisk person. Man ska göra allt, hinna med allt, allt är bra och roligt och det blir lätt något hysteriskt över det. Och man orkar inte hålla det höga tempot utan ramlar ner i det gamla vanliga tråkeriet efter ett tag.
Vad jag känner den här gången är att känslan av lugn inombords har kommit smygande och jag har inte gjort nåt särskilt, som jag kan peka på, för att den ska vara där. Det kan vara mina tankar som ändrat bana. När kroppen är lugn inför vad det än är som jag ska göra det är då som mina tankar/mitt beteende ändrat sig. Det är då jag slutat stressa upp mig och blivit orolig för sånt som jag inte behöver bli orolig för. Då slappnar musklerna av och jag får även mindre värk.
När både hjärnan och magen är lugn. Det är då jag mår bra. Och det är ju stress som ställt till det för mig från början. Stress av att alltid vara duktig, klara jobbet bra, hinna med alla andras behov. Och då har jag glömt mig själv. Vid sådana tillstånd kan man väldigt lätt drabbas av utbrändhet och i vissa fall kan man få fibromyalgi. Man lyssnar inte på kroppen när den säger till att man måste ändra beteende. Man bara kör på. Och det tar stopp förr eller senare. Fast det tror man ju inte när man är mitt uppe i allt stressande. Man har ju inte tid att vila, inte tid att tänka på sig själv...
Till slut har man bara tid kvar. Inget jobb, ingen hälsa, självkänslan är totalt borttappad och det är deppigt ovanpå all värk som man har också. Plus att varken läkare eller F-kassan tror på att man är sjuk.
Jag har värk varje dag. Den molar ständigt i kroppen, ibland mer ibland mindre, men den är alltid där. Jag minns inte hur det är att inte ha värk. För den har funnits där så länge. Men om värken sitter i kroppen, i muskler och leder, så är det en sak. Om värken sitter i själen, en annan. Om man kan lindra/bota värken i själen så står man ut med värken i kroppen. Det är inställning och beteende som det hänger på. Man måste bry sig om att vårda sig själv inifrån.
Ha en härlig dag! Kram!
Blåmesen är min favorit av småfåglarna. Så söt! :-)
onsdag 3 mars 2010
Sol och luft och ömma muskler... ;-)
Jag är fortfarande lite mör efter massagen igår men det känns rätt bra ändå. :-) Jag blir rent ut sagt flummig av den och under gårdagen blev inte så mycket gjort av just den orsaken. Hehe...
Idag har jag varit iväg, i det fina vintervädret, och träffat min coach och vi pratade om det där med att ändra på sina tankebanor. Vilket ju är väldigt svårt. Tänka positivt och ta vara på det som är bra och sånt man blir glad av. Det finns ju så mycket negativt överallt ändå ständigt så man behöver ju inte fylla på det själv menar jag. Nä då är det ju bättre att inte grotta ner sig i elände utan välja glädje. Och anledningen till att jag säger det är att hon skickade med mig en dvd med Kay Pollack som heter just Att välja glädje. Jag har sett boken (och även sett att det fanns en dvd) och faktiskt tänkt skaffa den och läsa men det har inte blivit av.
Dvd-n innehåller "Tre timmars underhållande dvd-kurs att bli lycklig av, att förändras genom" enligt baksidan av fodralet.
Jag fick också en pärm med lite intressanta artiklar och dylikt som handlar om positivitet som hon hade gjort iordning åt mig. En del saker av Mia Törnblom som jag nämnt tidigare här på bloggen. Hon med boken Självkänsla Nu! Bland annat Jag är bra-boken som jag då ska börja med igen. Tappade tyvärr sugen förra omgången och slutade skriva i den.
De har en grupp som samlas och går igenom detta tillsammans, jag är inte med i den gruppen men min coach ville jag skulle få ta del av materialet ändå. Så när jag får lugnt omkring mig ska jag se på Kay Pollack. Jag har tidigare, när jag hört och sett honom på teve, blivit intresserad av vad han har att säga så jag ser fram emot att se dessa avsnitt. Han är en speciell person och då menar jag att han är det på ett bra sätt. ;-) Fast alla kanske inte håller med mig där men det är ju upp till dem.
KBT-n väntade hon svar på idag eventuellt. Så fort hon fick veta nåt skulle hon höra av sig. När det gäller Landstinget så vet man ju att de tar tid på sig.
Hyreskontraktet på den nya lägenheten är påskrivet först av mig och sen av bovärden och tillbakaskickat till mig, fick det häromdagen. Så nu är det på riktigt. :-) Jag ska flytta till första maj! Och jo jag har faktiskt redan börjat packa och städa ur skåp. Det beror på att jag aldrig vet hur mycket jag orkar så jag måste göra det jag kan när jag kan. Och det är bra för allt som blir gjort.
*Nynnar lite för mig själv* "Just idag är jag stark..."
Ha det bra! Kram!
Ett av Viktors favoritdjur; Snöleoparden.
Lite fakta från WWF
Bok jag läser för närvarande: Kärlekens Energi av IngaLill Roos.
Idag har jag varit iväg, i det fina vintervädret, och träffat min coach och vi pratade om det där med att ändra på sina tankebanor. Vilket ju är väldigt svårt. Tänka positivt och ta vara på det som är bra och sånt man blir glad av. Det finns ju så mycket negativt överallt ändå ständigt så man behöver ju inte fylla på det själv menar jag. Nä då är det ju bättre att inte grotta ner sig i elände utan välja glädje. Och anledningen till att jag säger det är att hon skickade med mig en dvd med Kay Pollack som heter just Att välja glädje. Jag har sett boken (och även sett att det fanns en dvd) och faktiskt tänkt skaffa den och läsa men det har inte blivit av.
Dvd-n innehåller "Tre timmars underhållande dvd-kurs att bli lycklig av, att förändras genom" enligt baksidan av fodralet.
Jag fick också en pärm med lite intressanta artiklar och dylikt som handlar om positivitet som hon hade gjort iordning åt mig. En del saker av Mia Törnblom som jag nämnt tidigare här på bloggen. Hon med boken Självkänsla Nu! Bland annat Jag är bra-boken som jag då ska börja med igen. Tappade tyvärr sugen förra omgången och slutade skriva i den.
De har en grupp som samlas och går igenom detta tillsammans, jag är inte med i den gruppen men min coach ville jag skulle få ta del av materialet ändå. Så när jag får lugnt omkring mig ska jag se på Kay Pollack. Jag har tidigare, när jag hört och sett honom på teve, blivit intresserad av vad han har att säga så jag ser fram emot att se dessa avsnitt. Han är en speciell person och då menar jag att han är det på ett bra sätt. ;-) Fast alla kanske inte håller med mig där men det är ju upp till dem.
KBT-n väntade hon svar på idag eventuellt. Så fort hon fick veta nåt skulle hon höra av sig. När det gäller Landstinget så vet man ju att de tar tid på sig.
Hyreskontraktet på den nya lägenheten är påskrivet först av mig och sen av bovärden och tillbakaskickat till mig, fick det häromdagen. Så nu är det på riktigt. :-) Jag ska flytta till första maj! Och jo jag har faktiskt redan börjat packa och städa ur skåp. Det beror på att jag aldrig vet hur mycket jag orkar så jag måste göra det jag kan när jag kan. Och det är bra för allt som blir gjort.
*Nynnar lite för mig själv* "Just idag är jag stark..."
Ha det bra! Kram!
Ett av Viktors favoritdjur; Snöleoparden.Lite fakta från WWF
Bok jag läser för närvarande: Kärlekens Energi av IngaLill Roos.
fredag 5 februari 2010
Idag är det fredag - hela dan! :-)
Idag lyser solen på oss vinterbleka. Snön är bländande och de flesta går omkring och ser skrynkligt uppgrinade ut för att skydda sina ljuskänsliga ögon. :-)
Jag har varit och träffat min coach, vi gick igenom den remiss hon ska skicka angående KBT och jag hade inte nåt att lägga till, allt var med. Vi hade ett bra samtal. Fast det har vi ju oftast. :-)
När jag kom hem gick jag in på konsum och köpte semlor åt mig och Viktor, det ska vi ha till fika sen. Det är vår alldeles egen fredagsritual. Det blir lite trist när semlorna slutar säljas och vi brukar väl inte fortsätta vårt fredagsfika lika regelbundet sen. Nån gång ibland kanske, om jag gör en sockerkaka eller så. För det mesta finns det bara torra Mariekex i skafferiet. Men det är inte så dumt det heller och man får ju ta det man har.
Imorgon är det nån slags turnering i innebandy här i sporthallen, min syster skrev om det i ett mail för ett tag sen och sa att hon skulle höra av sig längre fram om detaljerna. Men hon har inte hört av sig än om hur det blir, om det är hon som är med äldste pojken eller om det är pappan. Men om det är hon som är med så ska jag kila bort och få en pratstund med henne och krama om min lillasyster lite. ;-) Och förstås se på när min systerson spelar innebandy. Han är duktig. Förresten, han fyller femton om bara några dagar. Han är en stor kille nu. :-)
Det börjar bli fart på fåglarna nu och det finns en sida på nätet där man kan gå in och lyssna på fågelläten, om man har lust. Jag tycker det är rätt kul. Om man lyssnar på ljuden och ser vilken fågel det är och sen går ut och lyssnar så är det rätt kul att faktiskt veta vilken det är som kvidevittar.
Wildlife Garden
Den här låten hörde jag på radion imorse när jag nyss vaknat och jag gillar den väääääldigt mycket så den delar jag med mig av nu. :-) Ha en bra fredag! Over and out för idag.
Nickelback - If today were your last day
KRAM!
Jag har varit och träffat min coach, vi gick igenom den remiss hon ska skicka angående KBT och jag hade inte nåt att lägga till, allt var med. Vi hade ett bra samtal. Fast det har vi ju oftast. :-)
När jag kom hem gick jag in på konsum och köpte semlor åt mig och Viktor, det ska vi ha till fika sen. Det är vår alldeles egen fredagsritual. Det blir lite trist när semlorna slutar säljas och vi brukar väl inte fortsätta vårt fredagsfika lika regelbundet sen. Nån gång ibland kanske, om jag gör en sockerkaka eller så. För det mesta finns det bara torra Mariekex i skafferiet. Men det är inte så dumt det heller och man får ju ta det man har.
Imorgon är det nån slags turnering i innebandy här i sporthallen, min syster skrev om det i ett mail för ett tag sen och sa att hon skulle höra av sig längre fram om detaljerna. Men hon har inte hört av sig än om hur det blir, om det är hon som är med äldste pojken eller om det är pappan. Men om det är hon som är med så ska jag kila bort och få en pratstund med henne och krama om min lillasyster lite. ;-) Och förstås se på när min systerson spelar innebandy. Han är duktig. Förresten, han fyller femton om bara några dagar. Han är en stor kille nu. :-)
Det börjar bli fart på fåglarna nu och det finns en sida på nätet där man kan gå in och lyssna på fågelläten, om man har lust. Jag tycker det är rätt kul. Om man lyssnar på ljuden och ser vilken fågel det är och sen går ut och lyssnar så är det rätt kul att faktiskt veta vilken det är som kvidevittar.
Wildlife Garden
Den här låten hörde jag på radion imorse när jag nyss vaknat och jag gillar den väääääldigt mycket så den delar jag med mig av nu. :-) Ha en bra fredag! Over and out för idag.
Nickelback - If today were your last day
KRAM!
torsdag 28 januari 2010
Jag har hört talgoxen kvittra... snart är det vår... säger vi. :-)
Idag när jag läste om ytterligare en våldtäkt som begåtts utomhus så började jag igen grunna på hur dessa personer var klädda. Jag menar det är ju kallt ute. Förra gången det hände var det till och med 15 minusgrader. Nu är jag en fryslort och har alltid överdragsbyxor över jeansen, en stor tjock tröja med huva, halsduk,vantar och en jacka som når nästan till knäna. Så hur var den kvinnan klädd när mannen klarade av att få av henne så pass mycket att han kunde... ja ni vet.
Och han själv då. Knäppa upp och plocka fram dingelidongen i vinterkylan. Då är det allt bra illa när han inte kan fixa det, på egen hand så att säga, hemma på kammaren... i värmen. ;-)
Man ska ju inte skämta om sånt där men jag måste säga att jag blir väldigt fundersam och får en hel del märkliga syner framför mig när jag läser om våldtäkter utomhus mitt i smällkalla vintern. Och även om hon bara hade vanliga brallor på sig, jeans exempelvis, så borde det varit nog så bökigt med snön och kylan och alla andra kläder man har på sig. För det kan väl ändå inte vara så att flickor går omkring och fryser rumpan av sig i kjol trots snöstorm och minusgrader?! Eller? Jag säger bara detta för att påvisa att har man kjol är ju det ett plagg som man lättare kan flytta på liksom... Jag har inga fördomar gentemot kvinnor i kjol men just under vintern är det en aning opraktiskt. Och har man kjol har man ju i regel tjockare strumpbyxor eller nåt slags pantalonger eller så. Inte stay-ups precis. Ni ser... jag har tänkt till ordentligt i den här frågan...
Nåja man kan diskutera sånt tills korna kommer hem, som de säger, men man blir inget klokare för det. Våldtäkter över huvud taget är förjävligt (ursäkta svordomen) och jag lär mig aldrig förstå hur den person som våldtar tänker. Nu har ju de som begriper sig på sånt där sagt att våldtäkter inte har nåt med sex att göra utan med makt. Jojo, så mycket har jag fattat. Den sexuella akten används för att utöva makt över någon annan. Den som blir överfallen och våldtagen blir besudlad, kränkt och känner sig maktlös och smutsig (i och med att just sex är så intimt och man gör det ju helst inte med vem som helst, om man inte valt det själv då förstås). Vilket är precis vad våldtäktspersonen vill. För då mår han (oftast är det ju faktiskt män som gör sånt här) bra och får en kick. Medan offret kanske aldrig mer vill ha sex eller en relation. Förstörd för livet. Ack. :-( Som sagt, man kan prata om det länge men det ska jag inte göra.
Lästips i ämnet: Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Jag har varit på möte med min coach idag och hon hade fixat ännu en tid för massage åt mig. Jag var ju iväg på det i mellandagarna och massagen var ju bra och jag kände mig väldigt uppmjukad men jag blev lite väl yr i bollen efteråt så jag ska testa en gång till för att se om samma sak händer nu. Jag skulle kunna få sammanlagt fem gånger gratis tydligen. Det var ju bra. Nu skulle det skickas en slags remiss angående KBT och sen får vi se hur lång tid det tar innan jag får tid hos en terapeut. Man får ha tålamod.
Jag är fruktansvärt trött och det är med möda och stort besvär som jag kommer upp och får på mig kläder och försöker ta mig genom dagarna. Det känns en aning nedslående och i och med att jag har varit med om det så många gånger så borde jag ju vant mig när mina dåliga perioder kommer. Men det är samma elände varenda gång. Man blir lite less liksom. Jag måste liksom peppa mig själv hela tiden.
Därför lägger jag in lite skratt här. Min speciella engelska favorit som får mig att skratta hela tiden eller i varje fall varje gång jag hör och ser honom, vilket är bra för alla magmuskler och även den härliga känskan av glädje inombords, är Eddie Izzard. :-) Lägger in ett klipp här som jag kan skratta åt när som helst bara jag tänker på det. Ingen text tyvärr men han är rätt lätt att förstå. Om man har svårt för hans "drag-queen" stil kan man ju bara tänka bort det. Själv tycker jag han är rätt härlig med hela sin utstyrsel. :-)
Eddie Izzard jämför brittiska filmer med amerikanska.
En annan rolig typ, han är skotte, har en talkshow i USA. Det heter nåt med "Late, Late night with Craig Ferguson" eller nåt liknande. Han är så rolig. Och har en helt underbar skotsk dialekt. Honom kan man också leta upp på youtube om man har lust. Och få sig några härliga skratt. Om man har sån humor som jag har då kanske ska tilläggas. Inte alla tycker ju om samma saker... ;-)
Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-) Ha en bra dag.
Kram!
Bok jag läser just nu: Universums Plan av Lena Ranehag.
Och han själv då. Knäppa upp och plocka fram dingelidongen i vinterkylan. Då är det allt bra illa när han inte kan fixa det, på egen hand så att säga, hemma på kammaren... i värmen. ;-)
Man ska ju inte skämta om sånt där men jag måste säga att jag blir väldigt fundersam och får en hel del märkliga syner framför mig när jag läser om våldtäkter utomhus mitt i smällkalla vintern. Och även om hon bara hade vanliga brallor på sig, jeans exempelvis, så borde det varit nog så bökigt med snön och kylan och alla andra kläder man har på sig. För det kan väl ändå inte vara så att flickor går omkring och fryser rumpan av sig i kjol trots snöstorm och minusgrader?! Eller? Jag säger bara detta för att påvisa att har man kjol är ju det ett plagg som man lättare kan flytta på liksom... Jag har inga fördomar gentemot kvinnor i kjol men just under vintern är det en aning opraktiskt. Och har man kjol har man ju i regel tjockare strumpbyxor eller nåt slags pantalonger eller så. Inte stay-ups precis. Ni ser... jag har tänkt till ordentligt i den här frågan...
Nåja man kan diskutera sånt tills korna kommer hem, som de säger, men man blir inget klokare för det. Våldtäkter över huvud taget är förjävligt (ursäkta svordomen) och jag lär mig aldrig förstå hur den person som våldtar tänker. Nu har ju de som begriper sig på sånt där sagt att våldtäkter inte har nåt med sex att göra utan med makt. Jojo, så mycket har jag fattat. Den sexuella akten används för att utöva makt över någon annan. Den som blir överfallen och våldtagen blir besudlad, kränkt och känner sig maktlös och smutsig (i och med att just sex är så intimt och man gör det ju helst inte med vem som helst, om man inte valt det själv då förstås). Vilket är precis vad våldtäktspersonen vill. För då mår han (oftast är det ju faktiskt män som gör sånt här) bra och får en kick. Medan offret kanske aldrig mer vill ha sex eller en relation. Förstörd för livet. Ack. :-( Som sagt, man kan prata om det länge men det ska jag inte göra.
Lästips i ämnet: Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Jag har varit på möte med min coach idag och hon hade fixat ännu en tid för massage åt mig. Jag var ju iväg på det i mellandagarna och massagen var ju bra och jag kände mig väldigt uppmjukad men jag blev lite väl yr i bollen efteråt så jag ska testa en gång till för att se om samma sak händer nu. Jag skulle kunna få sammanlagt fem gånger gratis tydligen. Det var ju bra. Nu skulle det skickas en slags remiss angående KBT och sen får vi se hur lång tid det tar innan jag får tid hos en terapeut. Man får ha tålamod.
Jag är fruktansvärt trött och det är med möda och stort besvär som jag kommer upp och får på mig kläder och försöker ta mig genom dagarna. Det känns en aning nedslående och i och med att jag har varit med om det så många gånger så borde jag ju vant mig när mina dåliga perioder kommer. Men det är samma elände varenda gång. Man blir lite less liksom. Jag måste liksom peppa mig själv hela tiden.
Därför lägger jag in lite skratt här. Min speciella engelska favorit som får mig att skratta hela tiden eller i varje fall varje gång jag hör och ser honom, vilket är bra för alla magmuskler och även den härliga känskan av glädje inombords, är Eddie Izzard. :-) Lägger in ett klipp här som jag kan skratta åt när som helst bara jag tänker på det. Ingen text tyvärr men han är rätt lätt att förstå. Om man har svårt för hans "drag-queen" stil kan man ju bara tänka bort det. Själv tycker jag han är rätt härlig med hela sin utstyrsel. :-)
Eddie Izzard jämför brittiska filmer med amerikanska.
En annan rolig typ, han är skotte, har en talkshow i USA. Det heter nåt med "Late, Late night with Craig Ferguson" eller nåt liknande. Han är så rolig. Och har en helt underbar skotsk dialekt. Honom kan man också leta upp på youtube om man har lust. Och få sig några härliga skratt. Om man har sån humor som jag har då kanske ska tilläggas. Inte alla tycker ju om samma saker... ;-)
Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-) Ha en bra dag.
Kram!
Bok jag läser just nu: Universums Plan av Lena Ranehag.
fredag 15 januari 2010
Nu är det åter igen dags för...
SEMLOR!Idag köpte jag årets första semlor som jag och Viktor festade på förut. :-)
Lite tidigt kanske men det struntar jag i för jag älskar semlor och det gör han med.
För övrigt har dagen gått väldigt fort. Idag fick jag tyvärr avboka mitt möte med min coach på grund av att jag helt enkelt inte orkade åka dit men vi pratade en lång stund på telefon istället. Detta är första gången som det hänt sen jag började åka dit i höstas. Bokade en ny tid nästa vecka. Hon bad mig tänka på positiva saker och försöka föreställa mig vad jag skulle vilja göra på en eventuell arbetspraktik men det är svårt att tänka på sånt när ens krafter och tankar endast räcker till att fundera ut vad man ska äta eller om man ska orka ta en dusch. Man orkar inte planera längre än till nästa timme om ens det ibland. Men men, jag ska väl försöka.
Det var på gång med KBT, ja jag vet att det varit det länge men nu närmar det sig och är liksom runt hörnet. Jag håller tummarna för att det blir av snart. Sen hade hon en annan grej också på gång åt mig men det kan jag skriva om längre fram... ;-)
Ugnen står på, det blir Stinas örtkyckling (med ris) till middag idag, ska gå och ställa in den strax. Lättvindigt och bra. Viktor spelar Sims och är nöjd och glad för att han idag får spela utan att behöva stänga av och bli hämtad av sin pappa på eftermiddagen. Jag har försökt hitta en film i vår välsorterade (ehrm) ;-) filmhylla som vi ska se när vi har fredagsmys sen men det gick inget vidare. Viktor behöver bara runt tjugo minuter så har han slukat sin del av chipsen så i och för sig behöver det inte vara en långfilm... Jag däremot tar lite mer tid på mig med chipsen. Ja vi får se vad det blir. Det ordnar sig nog.
Ett gammalt vinterfoto. (Kommer du ihåg när och var detta togs Kjell?) :-) Jag har några stycken sparade och de är så fina. Kom på alldeles nu att jag hade dem kvar.Ha en bra fredag! Kram!
söndag 20 december 2009
Fyra dagar kvar till julafton...
Tiden går fort och jag har haft rätt mycket att pyssla med. Och när jag inte pysslar med nåt så vilar jag. Och när jag vilar så försöker jag få det tyst och lugnt omkring mig så att jag verkligen kan slappna av. Om jag inte gör det så tar jag slut rätt snart och när jag nu ändå har fått upp ångan lite mer än tidigare så vill jag gärna ha den kvar.Jag har som sagt fått bättre kondition på grund av många promenader med Isac och därför räcker jag till på ett annat sätt. Men trots det så har jag ändå en del att jobba med, motivation är ju en viktig sak. Utan den är det ju rätt svårt.
Och nu är det snart julafton. Jag gjorde köttbullar igår som jag frös in så det ska vara lättvindigt att bara ta fram och värma när vi ska äta vår julmat. Jag har plockat fram lite extra julpynt som jag inte hann/orkade när jag höll på med det sist. Granen är klädd och klar, jättemysigt. :-)
Viktor har fått Sims 2 installerat på datorn och han spelade med det hela dagen igår så han kunde inte sova inatt. Jag var uppe för att gå på toa och han stod i köket och drack mjölk för han var hungrig också och då kan man ju inte sova heller. Han somnade kvart över tre. Förmodligen blev hans hjärna överstimulerad och kunde inte koppla ur sig liksom. Detta är ju ett spel som man kan förlora sig in i totalt. Väldigt roligt. Han har gjort Simmar av oss allihop. :-) Byggt hus och skapat familjer. Och han sitter där nu med. Och han var inte svårväckt imorse, han var redan vaken när jag kikade in runt nio. Och då klev han upp och gick in och duschade före frukost! Den senaste tiden har jag verkligen märkt att jag har en pojke som inte längre är så liten. En ganska kul upptäckt. :-)
Jag hade som vanligt möte med min coach i fredags. Hon kom hit och vi tog en promenad i kylan. Hon hade ordnat en tid åt mig för massage den 28 december och det ser jag fram emot. Det blir alldeles i närheten på badhuset/skolan så det var ju toppen. Angående KBT skulle hon väl få besked snart. Det rör på sig fast det är lite långsamt. Men ändå. Nu ska hon vara ledig över jul så hon hör av sig och bokar nästa tid. Det blir i början av januari.
Ute singlar det ner små, små snöflingor och det är stillsamt liksom. Mysigt. Jag känner mig på myshumör och det är precis så det ska vara runt jul. Ingen stress bara mys.
Ha en bra söndag alla!
Kram!
Vinter i the Sims.Dagens citat: "Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten".
fredag 13 november 2009
Novemberkyla och konstiga telefonsamtal
Har nyss kommit hem från mitt möte med coachen och som vanligt var det ett trevligt möte. Hon har både massage och KBT på gång och det ser ut som om det blir snart i alla fall. Men det var inte riktigt klart än. Vi diskuterade lite kring detta. Olika inriktningar av KBT och så.
Ute är det bedrövligt kallt. Kylan snirklar sig in överallt och särskilt om det finns nån glipa nånstans. Typ mellan halsduken och jackan... brrr... Mina händer är fortfarande stelfrusna, ska försöka tina upp dem så småningom. Det blir så mycket skrivfel när man ska skriva med stela fingrar.
Jag måste berätta om ett märkligt telefonsamtal jag hade igår. Det ringde nån gång efter lunch och det stod hemligt nummer på nummervisaren. När det ringer hemligt nummer på kvällen brukar jag inte bry mig om att svara, det är ju för det mesta försäljare av nåt slag. Men nu var det på dagen och jag tänkte att det kunde ju vara från socialen eller skolan eller nåt. Så jag svarade.
En ung tjej med en röst som lät obehagligt överlägsen började tjattra om en tidning som hette Pinglan och som hon undrade om jag ville börja prenumerera på. Hon sa nåt mer innan där också men jag hörde inte. Jag hörde "tidning" och "prenumerera" och sa nej. Då svarar människan; "Varför inte då?" med ett mycket irriterat tonfall. Jag blev så chockad att jag först inte kunde svara. Vaddå varför inte då? Jag ville inte prenumerera helt enkelt. Jag frågade då vad hon sagt om själva tidningen. Jo det var en tidning med mode, smink och kläder och sånt. Och det är nog det sista jag är intresserad av så jag sa att nej jag var inte intresserad. "Det var ju synd" snäste hon och la på.
Och där satt jag med luren i näven och var mycket snopen. Hur i hela friden ska denna människa kunna sälja några prenumerationer med den inställningen? Lär de inte upp sina säljare alls nu för tiden? Man undrar. Förresten glömde jag nämna för henne att jag har NIX telefoni men då hade hon väl exploderat av ilska så sur som hon var. Eller förresten jag hann inte nämna det för hon babblade på så fort så det blev inte läge och sen la hon ju på snabbt också.
Så om någon blir uppringd av en snäsig tjej som försöker prångla på er en prenumeration av en ny modetidning så vet ni vad det är. Hehe... Egentligen skulle jag väl inte ens ha nämnt tidningens namn här men jag tyckte det var lite roligt samtidigt. Namnet alltså. ;-) Men såna tidningar finns det ju redan alldeles för många av. Där folk i farten talar om för oss andra hur vi ska klä oss och sminka oss för att lyckas i livet. Men framgång sitter inte i varken kläder, smink eller vad vi har för frisyr. Framgången beror på vem man är på insidan. Och att man har lite tur ibland. ;-)
Och här kommer en sång.. jag brukar vilja avsluta med det. Hehe...
Cose Della Vita - Eros Ramazotti och Tina Turner
Den som inte har sett filmen om Tina Turners liv "What's love got to do with it" gör det. Jag rekommenderar den varmt. En gripande film om en fantastisk kvinna som fick gå igenom så himla mycket svårigheter för att till slut få det liv hon ville ha. Starkt gjort.
Idag är det fredag och det innebär chips ikväll förstås. :-) Mums.
Ha en härlig fredag!
KRAM!
Dagens citat: "Omtanke ger värme och vänskap."
Ute är det bedrövligt kallt. Kylan snirklar sig in överallt och särskilt om det finns nån glipa nånstans. Typ mellan halsduken och jackan... brrr... Mina händer är fortfarande stelfrusna, ska försöka tina upp dem så småningom. Det blir så mycket skrivfel när man ska skriva med stela fingrar.
Jag måste berätta om ett märkligt telefonsamtal jag hade igår. Det ringde nån gång efter lunch och det stod hemligt nummer på nummervisaren. När det ringer hemligt nummer på kvällen brukar jag inte bry mig om att svara, det är ju för det mesta försäljare av nåt slag. Men nu var det på dagen och jag tänkte att det kunde ju vara från socialen eller skolan eller nåt. Så jag svarade.
En ung tjej med en röst som lät obehagligt överlägsen började tjattra om en tidning som hette Pinglan och som hon undrade om jag ville börja prenumerera på. Hon sa nåt mer innan där också men jag hörde inte. Jag hörde "tidning" och "prenumerera" och sa nej. Då svarar människan; "Varför inte då?" med ett mycket irriterat tonfall. Jag blev så chockad att jag först inte kunde svara. Vaddå varför inte då? Jag ville inte prenumerera helt enkelt. Jag frågade då vad hon sagt om själva tidningen. Jo det var en tidning med mode, smink och kläder och sånt. Och det är nog det sista jag är intresserad av så jag sa att nej jag var inte intresserad. "Det var ju synd" snäste hon och la på.
Och där satt jag med luren i näven och var mycket snopen. Hur i hela friden ska denna människa kunna sälja några prenumerationer med den inställningen? Lär de inte upp sina säljare alls nu för tiden? Man undrar. Förresten glömde jag nämna för henne att jag har NIX telefoni men då hade hon väl exploderat av ilska så sur som hon var. Eller förresten jag hann inte nämna det för hon babblade på så fort så det blev inte läge och sen la hon ju på snabbt också.
Så om någon blir uppringd av en snäsig tjej som försöker prångla på er en prenumeration av en ny modetidning så vet ni vad det är. Hehe... Egentligen skulle jag väl inte ens ha nämnt tidningens namn här men jag tyckte det var lite roligt samtidigt. Namnet alltså. ;-) Men såna tidningar finns det ju redan alldeles för många av. Där folk i farten talar om för oss andra hur vi ska klä oss och sminka oss för att lyckas i livet. Men framgång sitter inte i varken kläder, smink eller vad vi har för frisyr. Framgången beror på vem man är på insidan. Och att man har lite tur ibland. ;-)
Och här kommer en sång.. jag brukar vilja avsluta med det. Hehe...
Cose Della Vita - Eros Ramazotti och Tina Turner
Den som inte har sett filmen om Tina Turners liv "What's love got to do with it" gör det. Jag rekommenderar den varmt. En gripande film om en fantastisk kvinna som fick gå igenom så himla mycket svårigheter för att till slut få det liv hon ville ha. Starkt gjort.
Idag är det fredag och det innebär chips ikväll förstås. :-) Mums.
Ha en härlig fredag!
KRAM!
Dagens citat: "Omtanke ger värme och vänskap."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)