Regn och rusk och trevligt sällskap på bussen

Idag har jag varit till Arbetsförmedlingen. Det var inte något jag önskade göra så här innan jul men... inget att göra åt. Jag hoppades också få nåt slags positivt besked men det sket sig. :-(

I september fick jag veta att kommunen skulle anställa 20 personer att ha hand om ett emigrantregister och att jag då skulle vara en lämplig kandidat till ett sånt jobb. Anställningar ska göras runtom i hela Sverige så det är många kommuner som väntar på besked. Men det är tydligen krångel med huvudkontoret i Stockholm när det gäller att komma igång med detta. Enligt min kontakt på AF så vet vi egentligen inte varför de krånglar men det har blivit helt stopp där. Så nu är det bara att vänta. Kommunerna får uppenbarligen inte bestämma själv, förstås. Då hade det hela säkert varit klart nu. Målet var också att allt skulle starta i januari 2014. Nu blir det ju inte än på ett tag.

Sen var det mycket annat också som hon ville jag skulle tänka på tills vi ses igen nån gång efter helgerna. När jag varit öppet arbetslös i 14 månader så blir jag erbjuden att vara med i jobb och utvecklingsgarantin. Och då behövs det inga kringelkrokar utan då blir jag beviljad både det ena och det andra när det gäller ersättning och annat, sa hon. Detta infaller i mars nästa år. Okej. Hon förstår ju såklart att det enda jag vill ha är en anställning med en lön som jag kan leva på men nu är ju inte läget så i dagens Sverige. Sen hade tydligen benämningen funktionshinder tagits bort när det gällde prioriterade grupper och ersättningar och annan hjälp. Nu hette det nåt annat, tror hon sa, "tidig insats". Det ska tydligen bli svårare att bli kvalificerad till vissa insatser.

Alla dessa åtstramningar inom AF just nu är ju lite märkliga eftersom det snart är valår. Då brukar ju sittande regering friskt dela ut pengar åt alla möjliga håll just för att folk ska rösta på dem även nästa gång. Jag förstår att personalen är frustrerad när det dras in på precis allt som faktiskt kan hjälpa utsatta grupper som söker jobb.

När jag klev på bussen, efter att ha stått och väntat i det ettriga småregnet, så satt Viktor där och vinkade glatt åt mig. :-) Vi satt och pratade lite om vad de gjort sista skoldagen, förutom att de slutat tidigare än vanligt, och han sa att de sett på filmen "Ett päron till farsa firar jul". Han tyckte den var kul. Sen mindes han inte varför jag hade varit i Forshaga och när jag talat om det så pratade vi lite om jobb och sånt.

Vi pratade också om att det är synd att han inte kan rösta nästa år för han fyller inte 18 förrän i december. För jag vet att han väldigt gärna skulle göra det om han fick. Istället får han vänta i fyra år till. Inte kul.

Jag hoppas innerligt att folk faktiskt tar sig i kragen, eller vad de nu kan ta sig i, och går och röstar nästa år. Ligg inte hemma i soffan, gå och rösta! Det är både en rättighet och en skyldighet att göra det. Om folk inte tar sig i kragen och går och röstar så kan de ta sig i brasan för då har de försatt sin bästa chans till att påverka hur landet vi bor i ska utvecklas i framtiden.

Regnet skvalar och det är mörkt, inget julväder precis, men det gör inget. Så länge som det är mysigt här hemma/inne så kvittar vädret. :-)

Ha en go kväll! Kram!

Så här vill väl kanske många att det ska se ut nu. Och visst är det fint men man får ta det man får. :-)






 (Bilden är från nätet via Twitter)

Vinterland

Foton från min morgonpromenad. Tagna med min telefon. :-)



Det var kallt (-19) men vackert.

Ibland vill jag ryta som ett lejon...

Idag är väglaget bedrövligt och jag måste säga att jag valde den sämsta dagen för att ta mig en tur till apoteket. Det ligger en bit från centrum så det tar ungefär 15-20 minuter kanske att gå härifrån, beroende på väglaget då. Det är pölar stora så man kunde simma i dem och de har is på botten. Inte nog med halkan, man måste se till att hålla sig undan ifall nån bil kan tänkas skvätta ner en. Som tur var klarade jag mig från det men det regnade så jag blev ändå blöt uppifrån så att säga. En verklig kontrast mot igår. Blåser gör det också. Ugh! Men det är inte så kallt, det är väl den enda fördelen. Jag föredrar ändå, som jag sagt förut, en vinter som är kall och regnfri.

Imorgon är det fredag och Viktor åker till sin pappa efter att ha varit hos mig i två veckor den här gången. På grund av hans pappas jobb så var vi tvungna att byta vecka och då blev det så. Det kommer att bli lite konstigt tomt när han åker, så här länge brukar vi ju inte umgås i sträck liksom. Men vi kommer så bra överens så det är aldrig några svårigheter. Vi har det mysigt. :-)

Hörde på radion imorse att Göran Persson tycker att barnbidraget ska höjas. Förmodligen för att det kom rapporter om stor barnfattigdom häromdagen. Men det är ingen vits med en höjning av detta för oss som går på försörjningsstöd för vi får inte behålla en krona av den höjningen. Så länge som barnbidraget räknas som en inkomst så dras den höjningen ändå av från själva stödet. Så det hjälper inte de som är fattigast i alla fall. Det är också en sak som gynnar de som har mer för de behöver inte använda barnbidraget till räkningar eller mat.

Nu ska visst normen för försörjningsstöd höjas har jag hört och om det jag såg stämmer så har den inte höjts sen 1994. Då är det allt på tiden eller hur? Tänk om folks löner skulle stå stilla i så många år... Den skulle höjas på grund av att maten blivit dyrare. PÖH! Det har ju jag sagt hela tiden. Att det måste räknas om i och med att priserna på mat har höjts och fortsätter höjas hela tiden. Normen skulle också höjas på grund av att sånt som internet och liknande skulle räknas in på ett annat sätt. När jag kollade siffrorna så var det inte någon tydlig höjning precis. Men kanske det blir några kronor över till att köpa sig nån liten jumper eller så... ;-)

De kan ju först och främst börja tänka på att INTE räkna barnbidraget som inkomst så kanske det kan bli lite bättre för barnen...

Jag läser ofta idiotkommentarer om just försörjningsstöd på en del tidningars hemsidor (från andra läsare, inte själva skribenterna) och känner som så att den som aldrig behövt söka försörjningsstöd har ingen rätt att uttala sig. Den som inte vet någonting om de normer och regler som gäller ska hålla tyst och kanske ta reda på hur det förhåller sig istället.

Jag tror också att om de som varit utsatta för handläggares tyranniska behandling skulle berätta om allt de fått utstå skulle folk inte tro dem. Nu har jag haft tur som jag också sagt tidigare men det ska inte handla om det när man är sjuk, fattig och utsatt. Man ska känna sig väl bemött oavsett för det är ändå ett helvete att bli så fattig att man måste söka hjälp. Och alla får heller inte hjälp trots att de inga pengar har. Vad ska de göra då?

Nu finns det ju såklart rötägg, som utnyttjar systemet, det finns ju såna överallt. Och precis som sjuka anklagas för att ljuga när de ska ha sjukpenning, anklagas utförsäkrade, sjuka, fattiga för att bara hitta på att de behöver hjälp. "De är bara lata..." Sånt blir jag arg på. Riktigt arg. När ska folk börja använda sina hjärnor till det som de är till för och börja TÄNKA istället för att upprepa saker som nån ogin moderat eller nån med omänsklig uppfattning om sina medmänniskor hävt ur sig gång på gång?

Jag gav min handläggare en varning vid ett tillfälle när hon flera gånger slängde ur sig: Ring om du behöver hjälp. Detta sa hon till mig när hon precis nekat mig ersättning för en hel månad. Jag sa till henne att aldrig säga så till mig mer för det stämde ju inte. Jag behövde hjälp (precis som alla andra månader flera år tillbaka) men hon sa nej och sen klämmer hon i med ett käckt: Men ring om du behöver hjälp!

Sen dess har hon varit lite mer försiktig med att säga så. Det är ju ett hån att få en sån hälsning slängd i ansiktet när man precis fått veta att man inte kan betala sina räkningar den månaden. Och detta på grund av deras oförmåga att bry sig om orsaken till varför man (jag) inte kom på det där extremt viktiga mötet när man (jag) ändå skrev TRE mail till den som var ansvarig och förklarade hur man (jag) mådde.

Hon var dessutom ny som min handläggare då och hade ju kunnat ta telefonkontakt med mig för att få höra min sida av saken innan hon tog sitt beslut. Kort sagt; vi kunde ha rett ut det utan att jag hade behövt klara mig utan pengar en hel månad. Tur att jag är sparsam och att jag hade möjlighet att låna till hyran annars hade jag inte haft det så ordnat som jag har det idag. Då hade jag fått betalningsanmärkningar och legat efter med betalningar på alla mina räkningar. Kanske jag blivit vräkt också vem vet. Den enda månaden som hon nekade mig stöd, på felaktiga grunder, kunde ha stjälpt min tillvaro totalt. Nu överklagade jag ju men inte ens då fick jag rätt just för att hon inte kunde erkänna att de faktiskt gjort fel den gången. Suck.

Socialen är sista instansen när man har det svårt. Då ska man inte behöva höra att man får klara sig bäst man vill en hel månad bara för att man inte orkar gå på ett möte just då. De ansåg, utan att ha brytt sig om att läsa det jag skrev tydligen, att jag inte gjorde allt i min makt för egen försörjning. Och då hade jag ändå genomgått en utredning nyligen där det stod att min arbetsförmåga var noll för närvarande. De hade ju bara kunnat läsa i alla papper som fanns där. Konstigare än så hade det ju inte behövt vara.

Jag är självklart väldigt glad och tacksam att jag äntligen fått hjälp men det har ju tagit tid att komma dit där jag är nu. Jag har varit sjuk sen 2004 och fick ingen hjälp förrän hösten 2009. Då har man gått ner sig rätt djupt i skiten och det tar fruktansvärt lång tid att ta sig upp. Tid som hade kunnat använts bättre om F-kassan hade accepterat den diagnos och rehabplan som läkarna skrev.

Det blev ett lite argsint inlägg idag men jag har såna dagar också. Bara jag får det ur mig så brukar det kännas bättre. Och det är skönt att ryta till lite ibland... man blir ju både arg och frustrerad över hur samhället (och dess medborgare) bara blir hårdare och hårdare. Men jag hoppas det snart blir en ändring.

Just när jag skrev det där så lyste faktiskt solen fram genom molnen. Kan man tänka sig? :-)

Ha en bra dag! Kram!

Nu är det inte långt kvar till julafton.

Det är -22 grader ute och +20 inne. Jag längtar efter när det är +30 ute och +20 inne. :-) Men det lär dröja. Jag blev förresten ledig idag för Carina skulle vabba (vård av barn) så hon tyckte jag kunde få ledigt. Och samtalet med min coach blev per telefon. Busstidtabellen har ändrats och de har dragit in den bussen som jag åkte hem med tidigare när jag var på samtal med henne. Så det hade blivit stressigt om jag skulle varit iväg imorse. Men det var ju bra när det gick att lösa ändå. Och jag var glad att slippa ut i kylan.

Jag kommer att få ha henne kvar som coach och hon går från årsskiftet över i ett annat projekt och då följer jag med henne dit. Tills vidare i alla fall. Vi får väl se hur det blir. Men det löser sig nog.

Igår bakade jag pepparkakor och det doftar fortfarande sådär julaktigt gott i lägenheten sen dess. :-) Nu har vi en hel stor burk med kakor. Jag skippade kristyren i år. Den brukar aldrig bli riktigt bra, endera blir den för lös eller för hård. Så nu får det räcka med själva kakorna.

Denna är från förra året. :-)










Varje gång jag hör den senaste Idol-vinnaren Jay Smith sjunga låten från finalen så får jag alltid en annan låt i huvet på nåt konstigt vis. Den påminner mig liksom om den här...

Amy Diamond - It can only get better

Den är också en mycket bättre låt tycker jag. Sorgsen men fin. Nog för att Jay Smith har en härlig rockig röst men låten som heter "Dreaming people" är rätt trist. Han kan så mycket bättre. Jag har inte sett på ett enda avsnitt av Idol men jag lyssnar på RIX och där kör de ju Idoldeltagarnas låtar till förbannelse, om man nu ska vara lite gnällig. Och de har även varit i studion och spelat live. Vilket även Amy Diamond varit för den delen.


Ta det nu lugnt så här på sluttampen fram till julafton, stressa inte. Skinkan smakar inte lika bra om man är jäktad. Den fastnar lättare i halsen. Och om man stressar halvt ihjäl sig så kanske man somnar ifrån allt i ett hörn medan resten av familjen ser på Kalle Anka... :-) Och det är ju inte så kul, man vill ju vara med och se på tjuren Ferdinand. Eller... ;-)

Och även om man, som jag, lever på försörjningsstöd, så behövs det ju faktiskt inte så mycket för att få lite julstämning. Man behöver ju inte äta så man blir fyrkantig. Det är ju inte maten och julklapparna som är viktigast - det är sällskapet. :-) Och i och med att jag sa det önskar jag att alla som vill det har någon att dela julen med.

Kram!

Snö, innebandy och tårta

Idag har jag varit lite sliten men jag mår rätt så bra ändå. Det är tillåtet att känna sig lite seg då och då och även om jag har saker som jag egentligen skulle göra så känner jag mig inte stressad. Jag får ta itu med dem när jag känner att jag hämtat nya krafter och är redo.

Helgen har gått vansinnigt snabbt. Men det berodde säkert på att det var fullt upp hela tiden. Plus att för att jag ska orka göra det jag vill måste vila emellanåt. Detta är livsviktigt. Ibland kan det kännas trist att göra det men jag tjänar oerhört mycket på det.

Lördagen gick i ett huj och söndagen med. Jag var på innebandymatch på förmiddagen, min systersons (den äldre den här gången) lag vann med 19-6. :-) Det var ett glatt gäng som åkte hem efter matchen, nöjda med resultatet.

Sen var det mat och sen blev det tårta. Ja vi firade Viktor i förväg i och med att han åker till sin pappa på själva födelsedagen som är nu på fredag. Han är väldigt nöjd med sin säng och sover bra i den. Och den tomte som han fick av sin mormor igår tycker han väldigt mycket om. :-) Tycker den är så gullig. Han har ställt den på databordet. Han fick lite mer presenter av Erika, påslakan, duschkräm, deo och färgpennor, sånt där som man behöver liksom. :-)

Snön ligger tjock härute. Det har snöat inatt och även under dagen till och från. Längtar till sommaren... ja jag vet! Det är för tidigt med det. Men jag kan inte hjälpa att jag gör det i alla fall. Nog för att vintern har sina bra sidor också, trots halka, dåligt plogade vägar/trottoarer och kyla, men jag har ingen lust att ha en lååååååång vinter framför mig. Suck. Allt blir så omständligt så fort man ska gå utanför dörren. Så mycket kläder som ska på. Skor som ska snöras och halsdukar som ska viras varv på varv runt halsen...

Men sen kan det komma såna där fina dagar då man blir fullständigt betagen i snön och vintern. När solen lyser från en klarblå himmel och det glittrar överallt. Då tycker jag om vintern. :-)

Ha en bra dag! Kram!



















Februari 2006 har jag för mig att jag tog den här bilden.

Jag har hört talgoxen kvittra... snart är det vår... säger vi. :-)

Idag när jag läste om ytterligare en våldtäkt som begåtts utomhus så började jag igen grunna på hur dessa personer var klädda. Jag menar det är ju kallt ute. Förra gången det hände var det till och med 15 minusgrader. Nu är jag en fryslort och har alltid överdragsbyxor över jeansen, en stor tjock tröja med huva, halsduk,vantar och en jacka som når nästan till knäna. Så hur var den kvinnan klädd när mannen klarade av att få av henne så pass mycket att han kunde... ja ni vet.

Och han själv då. Knäppa upp och plocka fram dingelidongen i vinterkylan. Då är det allt bra illa när han inte kan fixa det, på egen hand så att säga, hemma på kammaren... i värmen. ;-)

Man ska ju inte skämta om sånt där men jag måste säga att jag blir väldigt fundersam och får en hel del märkliga syner framför mig när jag läser om våldtäkter utomhus mitt i smällkalla vintern. Och även om hon bara hade vanliga brallor på sig, jeans exempelvis, så borde det varit nog så bökigt med snön och kylan och alla andra kläder man har på sig. För det kan väl ändå inte vara så att flickor går omkring och fryser rumpan av sig i kjol trots snöstorm och minusgrader?! Eller? Jag säger bara detta för att påvisa att har man kjol är ju det ett plagg som man lättare kan flytta på liksom... Jag har inga fördomar gentemot kvinnor i kjol men just under vintern är det en aning opraktiskt. Och har man kjol har man ju i regel tjockare strumpbyxor eller nåt slags pantalonger eller så. Inte stay-ups precis. Ni ser... jag har tänkt till ordentligt i den här frågan...

Nåja man kan diskutera sånt tills korna kommer hem, som de säger, men man blir inget klokare för det. Våldtäkter över huvud taget är förjävligt (ursäkta svordomen) och jag lär mig aldrig förstå hur den person som våldtar tänker. Nu har ju de som begriper sig på sånt där sagt att våldtäkter inte har nåt med sex att göra utan med makt. Jojo, så mycket har jag fattat. Den sexuella akten används för att utöva makt över någon annan. Den som blir överfallen och våldtagen blir besudlad, kränkt och känner sig maktlös och smutsig (i och med att just sex är så intimt och man gör det ju helst inte med vem som helst, om man inte valt det själv då förstås). Vilket är precis vad våldtäktspersonen vill. För då mår han (oftast är det ju faktiskt män som gör sånt här) bra och får en kick. Medan offret kanske aldrig mer vill ha sex eller en relation. Förstörd för livet. Ack. :-( Som sagt, man kan prata om det länge men det ska jag inte göra.

Lästips i ämnet: Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.


Jag har varit på möte med min coach idag och hon hade fixat ännu en tid för massage åt mig. Jag var ju iväg på det i mellandagarna och massagen var ju bra och jag kände mig väldigt uppmjukad men jag blev lite väl yr i bollen efteråt så jag ska testa en gång till för att se om samma sak händer nu. Jag skulle kunna få sammanlagt fem gånger gratis tydligen. Det var ju bra. Nu skulle det skickas en slags remiss angående KBT och sen får vi se hur lång tid det tar innan jag får tid hos en terapeut. Man får ha tålamod.

Jag är fruktansvärt trött och det är med möda och stort besvär som jag kommer upp och får på mig kläder och försöker ta mig genom dagarna. Det känns en aning nedslående och i och med att jag har varit med om det så många gånger så borde jag ju vant mig när mina dåliga perioder kommer. Men det är samma elände varenda gång. Man blir lite less liksom. Jag måste liksom peppa mig själv hela tiden.

Därför lägger jag in lite skratt här. Min speciella engelska favorit som får mig att skratta hela tiden eller i varje fall varje gång jag hör och ser honom, vilket är bra för alla magmuskler och även den härliga känskan av glädje inombords, är Eddie Izzard. :-) Lägger in ett klipp här som jag kan skratta åt när som helst bara jag tänker på det. Ingen text tyvärr men han är rätt lätt att förstå. Om man har svårt för hans "drag-queen" stil kan man ju bara tänka bort det. Själv tycker jag han är rätt härlig med hela sin utstyrsel. :-)

Eddie Izzard jämför brittiska filmer med amerikanska.

En annan rolig typ, han är skotte, har en talkshow i USA. Det heter nåt med "Late, Late night with Craig Ferguson" eller nåt liknande. Han är så rolig. Och har en helt underbar skotsk dialekt. Honom kan man också leta upp på youtube om man har lust. Och få sig några härliga skratt. Om man har sån humor som jag har då kanske ska tilläggas. Inte alla tycker ju om samma saker... ;-)

Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-) Ha en bra dag.

Kram!















Bok jag läser just nu: Universums Plan av Lena Ranehag.

Vinterlandskap

Ute ser det ut som ett julkort. (Bilden bredvid är tagen vid ett annat tillfälle, en annan vinter.) Det snöade rejält igår och det ligger fortfarande kvar och det är bäst att glo på det så mycket man orkar för rätt som det är har det smält bort. Sen behöver jag inte längre skotta snö och då är det ju desto roligare när det snöar. ;-)

Idag firar de lucia på skolan men Viktor slapp vara med på det. Han är inte särskilt förtjust i att sitta och höra på när barn från årskurs 4 sjunger julsånger. Det är nog som gnissel i öronen för honom. Han är ju inte med på musiklektionerna heller utan jobbar med lite annat då. Han har svårt för skrammel, sång och "gnissel" och sånt den käre Viktor. :-)



Igår plockade jag ihop vår plastgran och sen klädde vi den. Det blev jättemysigt och jag struntar i om det är för tidigt. Då får vi njuta av myset desto längre. Och det är jättepraktiskt med plastgran, den barrar ju inte så man kan ha den framme hur länge man vill.

När det är snö ute och pyntat inne då tycker jag att det är jul på riktigt. Då får jag den där härliga julkänslan. Inte för att jag har några större förhoppningar om att snön ligger kvar över jul men just nu känns det rätt trevligt. Och det är ju här och nu som jag lever så jag får passa på och ta vara på det. Känslor och stämningar är flyktiga saker.

Nu är det en tid av glögg, pepparkakor, lussebullar, russin, mandlar, choklad, granar, ljus överallt och julkonserter både live och i teve.

Mest ser jag fram emot Karl Bertil Jonssons julafton. Den klassikern vill jag inte missa även om jag har sett den varje jul sen jag var liten.

Men det är ett tag kvar fram tills julafton.

För att visa hur mycket snö jag, i alla fall vid ett tillfälle, skottat har jag bildbevis här. :-) Åtminstone så var det under en och samma dag som vallen av snö på garageinfarten blev så här hög.



Detta var på den tiden då jag var tvungen att skotta mig ut ibland för att ta mig till postlådan eller soptunnan. Här hade jag parkerat snöskyffeln för att ta en paus.

Ha en bra fredag!

Kram!