Invigningsjippo på jobbet!

Tiden går så fort, jag är hemma rätt sent på eftermiddagarna och då är det en massa andra grejer som måste göras. Inköp av mat, matlagning och disk och förberedelser inför nästa dag. Bland annat...

Idag hade vi invigning av min arbetsplats; Svenska Migrationscentret i Forshaga. Stort jippo med kommunalråd och landshövding och allt. :-) Jag var inte med och minglade men fick ändå träffa bekanta och även obekanta som fann vägen in till mitt rum där jag höll till och jobbade istället för att mingla.

Fick besök på mitt kontor av självaste landshövding Kenneth Johansson, en mycket sympatisk man. Även kommunalrådet Angelica Rage hälsade på inne hos mig. Sen hade jag ett varmt möte med min före detta socialsekreterare som är så glad för min skull. Hon sa att hon skulle sakna alla mina personliga brev eller lappar, bland annat med smilies, som ofta följde med när jag skickade in ansökan. Hon brukade bli glad av dem sa hon. Är man en bra socialsekreterare, som hon är, så är det nog inte så himla lätt att jobba med det de gör. Alla konstiga regler de måste följa. Vi har haft en bra relation hon och jag även om vi liksom började i fel ände med att hon (första gången vi hade kontakt) nekade mig ersättning för en månad en gång för längesen. Men det rättade till sig med tiden mellan oss.

Folk från socialen och arbetsförmedlingen var inbjudna och media var också där. Jag lyckades hålla mig undan både fotografer och journalister. :-)

Lugnet före stormen. :-)

(Märkte nyss att versionen av bloggen man kan läsa via telefon har mycket luft mellan fotona. Ledsen för det... vet inte varför det blir så. )

Landshövdingen inledde det hela med ett tal.

Här knyts bandet ihop (istället för att klippas av) inför samarbetet mellan kommunen, arbetsförmedlingen och Svenska Migrationscentret.

Längst till vänster där framme står vår platschef Tomas, sen är det landshövdingen Kenneth Johansson, Angelica Rage, chefen för AF i Forshaga (minns ej hans namn tyvärr) och en kille som heter Martin om jag minns rätt. Jag har så svårt ibland för att komma ihåg folks namn och vad de har för uppgift. Han verkade vara en av de ansvariga för samarbetet och att det blev av. 

Angelica Rage lämnade över en fin blomma.

Efter allt prat bjöds det på snittar och dryck.

Även om jag inte deltog energiskt i minglande och pratande med folk så var jag väldigt trött när jag åkte hem idag. Men det var på det hela taget en väldigt lyckad invigning. :-) Och för att förtydliga; bilderna är mina, tagna med telefonen. Jag vet inte när detta hamnar på nyheterna, i tidningar och teve. Så jag kanske är först. Hehe...





Och en annan så totalt fantastisk sak händer imorgon.... jag får nämligen min första LÖN! Min första lön på tio år! :-) Det är nåt att fira. Men det blir nog som vanligt, fredagsmys med Viktor. Bästa sättet att fira på. ;-)


Ha det gôtt! Kram!

Regn och rusk och trevligt sällskap på bussen

Idag har jag varit till Arbetsförmedlingen. Det var inte något jag önskade göra så här innan jul men... inget att göra åt. Jag hoppades också få nåt slags positivt besked men det sket sig. :-(

I september fick jag veta att kommunen skulle anställa 20 personer att ha hand om ett emigrantregister och att jag då skulle vara en lämplig kandidat till ett sånt jobb. Anställningar ska göras runtom i hela Sverige så det är många kommuner som väntar på besked. Men det är tydligen krångel med huvudkontoret i Stockholm när det gäller att komma igång med detta. Enligt min kontakt på AF så vet vi egentligen inte varför de krånglar men det har blivit helt stopp där. Så nu är det bara att vänta. Kommunerna får uppenbarligen inte bestämma själv, förstås. Då hade det hela säkert varit klart nu. Målet var också att allt skulle starta i januari 2014. Nu blir det ju inte än på ett tag.

Sen var det mycket annat också som hon ville jag skulle tänka på tills vi ses igen nån gång efter helgerna. När jag varit öppet arbetslös i 14 månader så blir jag erbjuden att vara med i jobb och utvecklingsgarantin. Och då behövs det inga kringelkrokar utan då blir jag beviljad både det ena och det andra när det gäller ersättning och annat, sa hon. Detta infaller i mars nästa år. Okej. Hon förstår ju såklart att det enda jag vill ha är en anställning med en lön som jag kan leva på men nu är ju inte läget så i dagens Sverige. Sen hade tydligen benämningen funktionshinder tagits bort när det gällde prioriterade grupper och ersättningar och annan hjälp. Nu hette det nåt annat, tror hon sa, "tidig insats". Det ska tydligen bli svårare att bli kvalificerad till vissa insatser.

Alla dessa åtstramningar inom AF just nu är ju lite märkliga eftersom det snart är valår. Då brukar ju sittande regering friskt dela ut pengar åt alla möjliga håll just för att folk ska rösta på dem även nästa gång. Jag förstår att personalen är frustrerad när det dras in på precis allt som faktiskt kan hjälpa utsatta grupper som söker jobb.

När jag klev på bussen, efter att ha stått och väntat i det ettriga småregnet, så satt Viktor där och vinkade glatt åt mig. :-) Vi satt och pratade lite om vad de gjort sista skoldagen, förutom att de slutat tidigare än vanligt, och han sa att de sett på filmen "Ett päron till farsa firar jul". Han tyckte den var kul. Sen mindes han inte varför jag hade varit i Forshaga och när jag talat om det så pratade vi lite om jobb och sånt.

Vi pratade också om att det är synd att han inte kan rösta nästa år för han fyller inte 18 förrän i december. För jag vet att han väldigt gärna skulle göra det om han fick. Istället får han vänta i fyra år till. Inte kul.

Jag hoppas innerligt att folk faktiskt tar sig i kragen, eller vad de nu kan ta sig i, och går och röstar nästa år. Ligg inte hemma i soffan, gå och rösta! Det är både en rättighet och en skyldighet att göra det. Om folk inte tar sig i kragen och går och röstar så kan de ta sig i brasan för då har de försatt sin bästa chans till att påverka hur landet vi bor i ska utvecklas i framtiden.

Regnet skvalar och det är mörkt, inget julväder precis, men det gör inget. Så länge som det är mysigt här hemma/inne så kvittar vädret. :-)

Ha en go kväll! Kram!

Så här vill väl kanske många att det ska se ut nu. Och visst är det fint men man får ta det man får. :-)






 (Bilden är från nätet via Twitter)

En liten stund på arbetsförmedlingen...

- Vad roligt att ni var så många!

Dessa ord yttrades av en kvinna som precis hade informerat en drös med folk, som satt i ett litet konferensrum på AF i Forshaga, om serviceutbildning. Vad hon inte fattade var att ingen, ja kanske nån enstaka, var där frivilligt. Vi hade blivit ditkommenderade av våra handläggare på arbetsförmedlingen. 

Det var en rätt så blandad skara som för det första inte blev insläppta förrän klockan slagit 11, och kanske till och med tio minuter över, utan vi fick stå och trängas i den pyttelilla foajén. Det var ju så himla kallt ute så ingen ville ju stå där och frysa och blåsa bort. Men en del gick ut igen och de som kom senare stannade utanför. Vi stod där som en skock får. Kändes det som. Sekunderna innan vi blev insläppta hade jag faktiskt tanken på att bara gå därifrån. Då hade jag säkert stått i 20 minuter (det kändes som en timma, åtminstone om jag frågar mina fötter) och känt mig fåraktig. De kunde väl släppt in oss i själva väntrummet i alla fall så man hade fått lite större plats att vara på. Kanske fått sätta ner rumpan på en stol.

I alla fall. Informationen riktade sig till de som var intresserade av servicejobb. Inom hotell och restaurang exempelvis och sen kom då även hushållsnära tjänster och sen var det callcenter/försäljare. Jag vet att det var fler grenar inom respektive del men i och med att vi inte fick några papper som vi kunde läsa hemma i lugn och ro så kommer jag inte ihåg mer än så. Hon som informerade hade missat att få med några. Papper med info alltså. Om vi ville ha dem så kunde vi komma in på AF på fredag och hämta då. Jaha. Vi som inte bor på orten då? Jag åker inte extra till Forshaga en fredag för att hämta några sketna papper. ;-)

Det var en utbildning/kurs som skulle hålla på i 15-17 veckor. Först hade man en grundkurs på tre veckor som då alla skulle gå först och sen kunde man välja fördjupning inom det område som man var intresserad av. Och sen var det arbetsplatsförlagd praktik allra sist. När hon som skulle presentera kursen frågade vilka som var intresserade av de olika delarna så var det inte många som svarade att de var det. Jag tror det var en ung kille som var intresserad av det där med hotellbiten. Annars var det ett ganska ljummet mottagande av infon.

Som sagt; alla var förmodligen tvingade att vara där, ingen var där för att de egentligen var intresserade av inriktningen på kursen.Det var närvarokoll, man fick skriva sitt namn och personnummer på en lista.

Vi ska också lämna svar senast på måndag den 10 juni om vi tänker anmäla oss till kursen. En del, som förmodligen inte hade nån lust alls att gå denna kurs, frågade lite försynt vad som skulle hända om man tackade nej. Det var väl inget allvarligt som skulle hända, då skulle man väl bli tilldelad nåt annat att göra.

Jag tror inte att kursen kommer att vara nåt för mig i och med att det är så himla mycket som ingår som jag inte är ett skvatt  intresserad av eller kommer att ha nytta av eftersom jag inte kan eller vill ha såna jobb. Det kanske låter förmätet att säga att man inte vill ha vissa jobb men hallå! Jag har haft en utmattningsdepression och har fibromyalgi. Det räckte för mig idag att sitta på den där informationen för att få ont i nacken på grund av att jag spände mig omedvetet. Det gjorde mig inget att åka dit och sätta mig där ihop med alla människor, jag hade ingen oro eller panik som slog till, men ändå. Jag fick ont i nacken. Förmodligen så blir man spänd när man inser att man egentligen inte har så mycket att välja på. Det är bara att lyda.

Kursen börjar den 17 juni så det är säkert också en sån där grej som de gör för att vi INTE ska få vara lediga i sommar. När jag frågade min handläggare på AF för ett tag sen när jag var där på möte om man får semester så sa hon nej. Varför då, undrade jag. När man är inskriven i nån åtgärd så får man inte ledigt. Men vi blir ju också trötta och behöver ta igen oss, sa jag då. Nej det var ingen semester där inte... Detta var ju när jag hade min praktikplats kvar.

Något som jag inte skrivit om här (ber om ursäkt för det) är att från den 16 maj har jag inte längre någon praktikplats. AF förlängde inte praktiken efter ytterligare samtal med kyrkoherden angående anställning när det gällde mig och vi då fick beskedet om att det inte gjordes några nyanställningar. Hon ansåg, och med rätta egentligen, att jag varit tillräckligt länge där som praktikant. Det bestämdes i början på maj så det blev ett snabbt avslut. Visst är det tråkigt men samtidigt så känner jag också att en anställning var det som liksom krävdes för att jag skulle vara kvar. Saknar att träffa alla som jag lärt känna under de 2,5 år som jag varit där. Visst kan jag väl gå dit och hälsa på men än så länge har jag haft fullt upp med sånt som jag inte hunnit med på ett tag och jag har också rätt fullt upp med ingenting. :-) Jag passar på att vila mig, AF är ju på hugget så det gäller att ta vara på varje minut.   

Jag kämpar vidare i galenskapens värld. :-) Tänker inte ge upp. Sen har jag ju möjlighet att kanske få en ny praktikplats. Jag har redan frågat Värmlandsarkiv om de tar emot praktikanter, vilket de svarade att de gör. De ville ha mer info om mig så då skickade jag det via mail. Så vi får väl se. Visst kan jag väl börja den där kursen men... ingen av inriktningarna ägnade sig åt sånt som är intressant för mig. Visserligen kan jag kanske tänka mig att sitta i en reception men inte på ett hotell.

Vi får se hur det blir.

Nu ska jag ta hand om andra "måsten"... middagen. :-) Äta bör man annars dör man - äter gör man ändå... ja eh. Ha en bra kväll! Kram!

Fredagen med alla elvor

Idag är det ett märkligt datum. 11-11-11. Woooooo.... *spökljud* Hörde på radion imorse att många tydligen tänker gifta sig som idag. Ja det kan ju vara kul att ha ett sånt datum som bröllopsdag. :-)

Själv har jag varit i Forshaga en stund på förmiddagen tillsammans med Carina och satt upp utställningen inne i ett s.k andaktsrum i församlingshemmet. Där passade den perfekt. Vi satte den på väggarna, fäste med häftmassa, och det blev jättebra. Där inne kan folk sitta ner en stund och liksom få vara ifred när de läser/har läst. Den kommer att finnas kvar där en hel månad och kanske längre, det beror på. Och i och med att just denna version är tänkt att användas den 21 november, då inne i bibliotekshuset i Karlstad (det blev inget i *måndags tydligen för det var nån miss i planerandet) så måste jag göra ytterligare en för att det inte ska bli krångligt. Så det blir min uppgift nästa vecka. Carina undrade om jag verkligen skulle hinna det och visst gör jag det. Kanske jag får göra lite övertid men det får väl ordna sig. Så på tisdag börjar jag med det och är förhoppningsvis klar på fredag nästa vecka. Så det blir till att dra igång skrivaren, pappersskäraren och lamineringsapparaten igen och ha limstiftet i högsta hugg. Hej och hå!

*I måndags, den 7/11, var det en föreläsning på biblioteket och initiativtagaren till årets Påskupprop (Charlotte Therese Björnström) skulle visst vara där och utställningen skulle stå där i samband med detta. Men det blev nån miss och utställningen kom inte upp. Nu var där bara 15 pers (!) så det var ju tur att varken jag eller Carina släpade oss dit efter den stora festen vi hade på eftermiddagen. För vad skulle vi gjort då menar jag? Utan utställningen var det ju ingen vits. Temat var människovärde och man undrar ju hur bevänt det är med folks uppfattning om detta när det dyker upp så få på ett sånt evenemang. Den 21 november kommer Johan Bonander som är präst och brandman och som ska tala om "människans okränkbarhet när allt vacklar" och även där kunde tydligen utställningen passa in. Detta är den andra temakvällen av tre på biblioteket i Karlstad. Tiden är 19.15 och det är gratis.

Det fantastiska är att jag inte tycker det ska bli jobbigt att starta om och göra ytterligare en variant av den laminerade versionen av utställningen. Det är ju så roligt att den bokas och hamnar lite överallt.

Veckan har gått väldigt fort och jag är allt lite trött men inte så där helt urtappad på kraft som jag kan vara. Vissa perioder är som sagt bättre än andra och just nu har jag en sån bra period. Gissa om det känns härligt!

Nu kommer här en liten debatt om trevlighet.



Ha en toppenhärlig (och trevlig) fredag med mycket mys och chips eller vad som helst som är gott.

Kram!

Lövblåsning och en pratig onsdag

Nu blåser de löv här ute. Det låter väldigt mycket men det är rätt kul att titta på. :-) Lövblåsarna själva har ju öronkåpor på sig så de behöver ju inte lyssna på oljudet.

Jag har nyss kommit hem från en förlängd dag på praktiken. På förmiddagen hade vi möte med arbetskonsulenten och hon hade en del saker att ta upp som gäller min framtid. Hon var dock väldigt noga med att poängtera att detta låg långt fram i framtiden om jag säger så. Men att det var bra att tänka på redan nu så det fanns med i ens planering inför resten av tillvaron. Arbetsmässigt sett då. Fast allt hänger ju ihop. Mår man bra på och med sitt jobb så brukar resten av tillvaron också gå rätt bra. Så det måste kunna kombineras och då får man ha med det i planeringen för att försöka ordna sig ett värdigt och drägligt liv trots sjukdom och annat bôs.

Och jag har inte det minsta dåligt samvete för att jag erkände att jag helst inte vill behöva vända mig varken till F-kassan eller arbetsförmedlingen även om hon menade på att det var bra att använda sig av de fördelar som finns när och om man ska bli anställd. Att arbetsgivaren får pengar för att anställa så att det inte kostar denne så mycket. Och att jag då hade lättare för att få en anställning på 50 %. Men för mig innebär kontakt med dessa båda ställen en hel massa krav på mig som människa och ifrågasättanden av mig och de besvär jag har så jag är ännu lite tveksam. Måste nog komma upp i fler timmar än 8 i veckan först innan jag orkar tänka på det.

Hon sa också att om jag får ett arbete skulle jag kunna söka permanent sjukersättning för de procent som jag inte kan jobba. Om jag t.ex får ett jobb på 50 % och kan söka ersättning för 50. Jag sa till henne att det nog inte finns någon på F-kassan som kommer att godkänna min diagnos och hon sa att jag behöver ha nytt läkarintyg för detta. Suck. Så fort såna där saker dras upp så kommer den där gamla jobbiga känslan tillbaka igen. Av att vara misstrodd och dåligt bemött. Jag vet mycket väl att det inte behöver bli så nu igen men känslan har väldigt lätt att hitta tillbaka till mig för ett ögonblick. Och även om hon sa att jag kanske måste göra det som är jobbigt för att det i slutänden ska bli till nåt bra är jag lite tveksam till det.

Jag tänker inte gå till en läkare och tvinga mig själv att släppa allt det friska (igen) och gräva ner mig i min sjukdom bara för att få ett intyg på att jag har fibromyalgi och att detta gör att jag har en nedsatt arbetsförmåga. Jag ska bli trodd och lyssnad på och undersökt utifrån hur jag faktiskt mår nu och hur sjukdomen kan påverka mig och mitt eventuella arbete. Inget annat. Ska man verkligen alltid behöva spela teater för att bli trodd? Bara att få det tipset tycker jag visar på hur fel det har blivit när det gäller sjukvård och intyg.

Jag är stolt över att jag har kommit dit där jag är idag. Stolt över mig själv. Och ingen ska få ta det ifrån mig nu när jag äntligen känner så här. Oavsett om det anses behövas för att det ska bli bättre sen. Nix nej! Men vi får väl se hur det blir. Vi måste ha en slags planering i alla fall att visa upp för min socialsekreterare vid nästa möte.

Efter lunch blev jag intervjuad, som jag nämnde om igår. Vi ska träffas igen på fredag för då ska vi (jag och Carina) hjälpa till med tips om upphängning av utställningen då den ska sättas upp i Forshaga. Jag har ju inte sett lokalen alls förut så jag behöver ju dit och titta först innan jag kan ge tips. Och hon (diakonen) var mån om att dikterna kom till sin rätt. Jag ska egentligen vara ledig på fredag men vad gör man inte för konsten och kulturen! Då får jag väl också tillfälle att läsa igenom sammanställningen av intervjun och kolla av att det jag sa faktiskt var det jag sa. Hehe! Ja just det hon nämnde nåt om att ta en bild också, hon hade glömt ta med kamera idag. Då får man väl försöka visa sin vackra sida, var nu den sitter. ;-)

Vi pratade också lite om minneslådorna för hon ville veta vad jag startade med för slags arbete när jag började min praktik. Detta kom sig såklart av att vi pratade om hur jag hade mått när jag fick min praktikplats och hur jag mår nu och vad detta gjort för mig och min självkänsla. Vi pratade också om hur det kan gå till när jag skriver en dikt. Och jag sa att det kan vara en känsla, en tanke jag får när t.ex. borstar tänderna, lagar mat eller gör nåt annat sånt där vanligt och som jag måste skriva ner genast för om jag väntar tappar jag bort den. Eller också kan det vara en känsla som dyker upp genom att man tänker på något speciellt eller ser ett foto som inspirerar. Det kan skapas dikter på många olika vis. Alla sätt är bra tycker jag.

Hon frågade nämligen om jag var en sån person som liksom värkte fram mina dikter och det gör jag verkligen inte. Nog för att jag kan få kämpa lite om jag ska skriva födelsedagsverser eller andra rim men inte annars. Orden kommer till mig och om de inte gör det så släpper jag hjärnan fri en stund så den får vila och så kan det kanske dyka upp nåt bra senare. Så är det för mig.

Ha det gôtt! Kram!














PS. Om det är nån som undrar hur min ovetenskapliga undersökning går så kan jag säga att jag jobbar på den i tysthet. Den är snart klar att redovisas. :-) Om nån nu skulle undra menar jag...