Viktors fiende och en stressad arbetslös

"Sommaren är min värsta fiende. Det kommer inte att bli bra förrän den är död".

Hårda ord sagda av en väldigt svettig kille när han precis var hemkommen från stan tidigare idag. Otur för Viktor att sommaren bestämt sig för att hänga i ett tag till även om det är september. ;-) Han lider verkligen av värme. Och inne i bussen kan det bli rätt varmt också.

Skolstarten gick över förväntan faktiskt. Bussresorna är väl inte så roliga men än så länge är det inte alltför mycket gnäll. Under första riktiga skolveckan fick eleverna en så kallad "thinkpad". Den är som en liten mini-laptop och behändig att frakta. Denna ska de dra på varje dag fram och tillbaka nämligen. Det är ett arbetsverktyg för dem som de alltid ska ha tillgängligt.

Viktor var mycket nöjd både med lärare och klasskompisar. Och hittills har han inte sagt nåt negativt om undervisningen heller. Tvärtom. :-) Hoppas att det varar.

De är indelade i små grupper med cirka 8 elever i varje och det innebär ju en ganska lugn miljö. De har två lärare (på dessa 8) som är deras mentorer. Allt är väl strukturerat och eleverna får bra information innan de ska göra saker. Känns väldigt bra. Men så är det ju anpassat för Aspergare också.

Själv har jag fullt upp med att hänga i och "sköta mig". Jo det är ju så. Har inte hört nåt från AF än men hon skrev upp mig på en väntelista som jag inte minns vad det heter nu. Där man kan få extra hjälp eller hur hon nu sa. Varför kan jag aldrig komma ihåg nåt? Ibland blir jag orolig för jag är så disträ men jag tror att jag är stressad helt enkelt.

Det är jäkligt stressigt att vara en arbetslös med funktionshinder. När jag var som sjukast (för några år sen) så tänkte jag aldrig på att jag skulle kunna jobba alls. Då ville jag bara vara ifred och ta det lugnt. Men även det var stressigt eftersom jag ju egentligen inte ansågs vara sjuk utan frisk. När man ska behöva bevisa sin sjukdom så måste man ju alltid ta fram det sjuka och då försvinner ju också det friska man har. Det har jag sagt förut tror jag men det tål att sägas igen. Ingen blir friskare av att bli ifrågasatt och tvingas överbevisa sin sjukdom. Snarare tvärtom eftersom det tar hårt på självkänslan och man blir ännu mer deppig.

Apropå att vara stressad och disträ... För ett tag sen stod jag och skulle fälla ihop strykbordet och helt plötsligt hade jag glömt hur man gjorde. Jaha, tänkte jag, då får jag väl stå här och vänta tills jag minns då. Och efter några sekunder så kom jag ihåg och kunde fälla ihop det och ställa in. Men nog blev jag förvånad när jag faktiskt inte kom ihåg hur man gjorde!

Saknar förra hösten. Då var jag fortfarande kvar på praktiken och kände mig trygg och lugn med det. Om jag hade vetat att det skulle bli så här när jag slutade så hade jag nog inte gått med på det. För nog trodde jag att min handledare på AF hade något annat på gång för mig istället. Endera ny praktikplats eller utbildning. Nog för att jag hade kunnat gå den där kursen som jag skrev om i juni men... det var inget för mig. Det handlade endast om såna jobb som jag verkligen inte ska ha. Stressiga jobb.

Jag har ju fortfarande kontakt med Carina. Vi har ju både bok och utställning att prata om fortfarande. Som tur är. :-) Och nya utställningar också. Och det blir ju i samband med Skapande Kraft. 

Nej nu ska jag nog ha mig en kopp te.

En aning höstfärg bland det gröna...

Ha det gôtt! Kram!

En helg med Isac och ett bussminne

Den här helgen, plus idag, så har jag och Viktor varit hundvakter så jag har haft min lediga dag idag. Det är så mysigt att få gosa med Isac och liksom få rå om honom. Ta långa promenader och gå bort lite av magfläsket. ;-)

Det enda jobbiga är att han vaktar hela tiden och skäller på alla som går in eller ut genom porten. På dagtid går det ju an men på natten är det värre. Och när fiskepojkarna ränner som de gör både dag och natt så kan det bli lite dåligt med sömnen... Men det får ju gå det med.

Jag trodde i min enfald att de kanske skulle resa hem under lovet, som de flesta ju gör när de bor borta under terminerna, men där fick jag tji. Detta är ju sistaårselever också så de kanske inte har lust att åka hem och umgås med familjen och de vänner som bor där. De umgås hellre med varann, åker och fiskar, har fest och så. Jag ser fram emot när de flyttar härifrån för gott till sommaren... egoistiskt jag vet men dessa pojkar (i stort sett allihop som går dessa utbildningar) tar över hela samhället när de anländer på hösten. De är som gräshoppor, bara brer ut sig och tar för sig liksom. Och jag har också hört att de lokala killarna är rätt så förbaskade på dem för de tar ifrån dem alla tjejer... ;-) Jojo...

Men nu är i alla fall Isac hemma hos sig igen, hos matte, som han nog trodde övergett honom, han tror alltid det om hon så bara går till Konsum, så han är nöjd och glad.

Idag har det snöat en del fast nu har det övergått i regn så det är en blöt historia när man ska gå ut. Och bussar kör ner i diken och det ena med det tredje. Det har hänt två liknande olyckor med buss på samma sträcka på väldigt kort tid nu. Man undrar ju om det är bussarna som är dåligt rustade, om chaufförerna är slarviga eller om det beror på nåt annat. En del kör som galningar faktiskt så man vet ju inte hur det gått till.

Under de år som jag åkte buss till och från jobbet i Karlstad så var jag aldrig med om några olyckor även om väglaget ibland var värre än värst. Det snabbaste jag åkt in till stan, på vinterväg med rätt mycket snö, var på en knapp halvtimme och då gick det undan. Det tar runt femtio minuter annars, mer om det är mycket snö. Det var ingen rolig färd. Han som körde såg lite farlig ut, stor och kraftig med tatueringar (har jag för mig), spelade jobbig musik och hade en stor mössa neddragen i pannan så man knappt såg hans ögon. En sån där chaufförsmössa liksom. Som om han var kapten i bussen. Vi (jag, Adde och Erika - de gick på gymnasiet och då var det han som körde ibland) kallade honom för Mössa'. Om jag såg att det var Mössa' som körde så visste jag att jag skulle komma fram ovanligt fort oavsett väglag. :-)

Han var kanske väldigt snäll och go privat och så, man ska inte döma folk utifrån utseendet, men han såg i alla fall farlig ut där han satt bakom ratten i bussen. Och man kunde ju inte ta sig en tupplur precis för man hade fullt upp med att inte trilla av sätet i kurvorna. Ja jag kunde förstås tagit på mig bältet men... nu gjorde jag inte det. Jora så att...

En annan busschaufför kallade vi för Tandbôrsten (och gör fortfarande förresten) men det är en annan historia... ;-)

Så här gör Isac när han frågar om han får komma upp och lägga sig i sängen. :-) Han lägger huvet på sängen och tittar bedjande. Vem kan motstå detta?

Kram!

Rätten att få stiga av bussen vid busstationen och en dag i teknikens värld

Läste nyss i VF att Karlstads busstation ska byggas om nu igen. De vill ju göra ett resecentrum, stod det, och det trodde jag de gjorde förra gången de byggde om eftersom det ju tog en evighet innan det blev klart. Nu har man kommit på den "smarta" tanken att endast påstigning får ske vid stationen, när man ska gå av får man göra det på Drottninggatan/Hamngatan. Hm... Men tänk om man behöver gå på toa?

Tänk om man ska byta buss direkt man kommer in till stan och då kanske behöver gå på toa på just busstationen? Det ska byggas "gater" där bussarna ska köras in i och allt. Och jag tycker nog att det skulle ha gjorts lite mer när de ändå byggde om för några år sen för varför inte göra ordentligt på en gång? Man kan ju undra. Och naturligtvis ska man kunna gå både av och på bussen på busstation. Inte kanske bara för toaletternas skull men det är ju en anledning. I så fall får de bygga toaletter vid den plats där man måste gå av. Tänk att släpa allt sitt bagage ända från Drottninggatan till busstationen om man ska med en anslutningsbuss bara för att man inte får gå av där. Nä jag tror de får tänka ett varv till... (säger en som alltid är vansinnigt kissnödig vid ankomst till Karlstad efter cirka 45-50 minuters bussresa...)

Som det är nu så finns det väldigt dåligt med allmänna toaletter i stan. Det finns inte en toa i sikte inne på affärer som H & M, Lindex, Stadium och så vidare. Inga toaletter alls. Då får man gå till nån avskild plats inne på nån galleria (om man ens hittar dit) där man tvingas betala fem kronor för att få kissa. Och där det oftast också bara finns högst tre toaletter varav en med skötrum. Fem kronor kostar det även på busstationen. Förr var det gratis men då såg toaletterna väldigt grisiga ut. Och det är inte alla toaletter som är rena och fräscha trots avgift, det är ingen garanti.

Inte för att man ska jämföra men vid det tillfälle då jag var i Santa Monica och gick runt i en massa olika affärer så fanns det på varje ställe, och kanske även på varje våning av affären, stora skyltar där det stod RESTROOMS. Man behövde inte leta ihjäl sig, bara titta efter skylten som oftast satt högt upp och väl synlig. Och det var gratis. Rent och snyggt var det också överallt. Man skulle ha kunnat äta mat därinne så fräscht var det. Gissa om jag var lycklig över att kunna vandra runt i affärerna utan att behöva tänka på att jag skulle vara tvungen att gå ut därifrån och leta efter en toalett på nåt helt annat ställe. :-) Där har de fattat det där med service och vad kunderna behöver...

Ibland tror jag nästan att de som bestämmer hur affärer ska byggas överhuvudtaget inte tänker på att folk faktiskt behöver ha tillgång till toaletter lite överallt. Åtminstone inte de som bygger sånt i Karlstad Jag vet ju inte om det är lika dåligt i andra städer. Och har man barn med sig på stan kan det ju sluta i katastrof i och med att det kan vara rätt långt till en toalett. Förresten toalettkatastrofer kan allt hända även om man är vuxen. Inte för att jag råkat ut för nåt sånt. Än.

På tal om annat som krånglar... Idag har Lisbeth haft fullt sjå med att få ordning på det tekniska. Alla har ju börjat med iPhones istället för de fasta telefonerna och naturligtvis så krånglade det från första början. Hon får mail i telefonen men när hon ska kolla på dem så ser hon dem en väldigt kort stund och sen försvinner de. De finns dock kvar på datorn. Sen är det annat krångel med sånt som ska kopplas mellan olika nummer, fel person rings upp och det står ibland missat samtal fast ingen ringt och så vidare... (Lisbeth längtar extra mycket till pensionen för närvarande.)

Så hon har suttit och pratat i telefon med nån slags support vid flera tillfällen och de förstår inte vad det är för fel. Nån har sagt vid nåt tillfälle att inuti huset runt väggarna så finns det hönsnät och att då detta skulle göra att det elektriska har problem ibland. Inte vet jag men det är ett väldigt gammalt hus och man vet ju inte vad det finns i de väggarna.

Så idag skyllde vi på hönsnät och dåligt vä'r (och här sitter ja' å svär - som Lisbeth sa) för det snöade rätt kraftigt ett tag. För mitt uppe i det (snöandet) så slutade internet att funka. Då fick Maritha, som sitter på övervåningen, dra ur allt eller stänga av eller hur hon gör (bredbandsmodemet sitter där) och sätta i det igen, då brukar det funka. Teknikens värld. ;-)

Igår var jag ledig. Då gjorde jag såna här...














Och såna här...

Det är som hallongrottor fast med jordgubbssylt. Jag var på bakhumör igår! :-)












Och imorgon är en annan dag. :-)

KRAM!

Fredagen med alla elvor

Idag är det ett märkligt datum. 11-11-11. Woooooo.... *spökljud* Hörde på radion imorse att många tydligen tänker gifta sig som idag. Ja det kan ju vara kul att ha ett sånt datum som bröllopsdag. :-)

Själv har jag varit i Forshaga en stund på förmiddagen tillsammans med Carina och satt upp utställningen inne i ett s.k andaktsrum i församlingshemmet. Där passade den perfekt. Vi satte den på väggarna, fäste med häftmassa, och det blev jättebra. Där inne kan folk sitta ner en stund och liksom få vara ifred när de läser/har läst. Den kommer att finnas kvar där en hel månad och kanske längre, det beror på. Och i och med att just denna version är tänkt att användas den 21 november, då inne i bibliotekshuset i Karlstad (det blev inget i *måndags tydligen för det var nån miss i planerandet) så måste jag göra ytterligare en för att det inte ska bli krångligt. Så det blir min uppgift nästa vecka. Carina undrade om jag verkligen skulle hinna det och visst gör jag det. Kanske jag får göra lite övertid men det får väl ordna sig. Så på tisdag börjar jag med det och är förhoppningsvis klar på fredag nästa vecka. Så det blir till att dra igång skrivaren, pappersskäraren och lamineringsapparaten igen och ha limstiftet i högsta hugg. Hej och hå!

*I måndags, den 7/11, var det en föreläsning på biblioteket och initiativtagaren till årets Påskupprop (Charlotte Therese Björnström) skulle visst vara där och utställningen skulle stå där i samband med detta. Men det blev nån miss och utställningen kom inte upp. Nu var där bara 15 pers (!) så det var ju tur att varken jag eller Carina släpade oss dit efter den stora festen vi hade på eftermiddagen. För vad skulle vi gjort då menar jag? Utan utställningen var det ju ingen vits. Temat var människovärde och man undrar ju hur bevänt det är med folks uppfattning om detta när det dyker upp så få på ett sånt evenemang. Den 21 november kommer Johan Bonander som är präst och brandman och som ska tala om "människans okränkbarhet när allt vacklar" och även där kunde tydligen utställningen passa in. Detta är den andra temakvällen av tre på biblioteket i Karlstad. Tiden är 19.15 och det är gratis.

Det fantastiska är att jag inte tycker det ska bli jobbigt att starta om och göra ytterligare en variant av den laminerade versionen av utställningen. Det är ju så roligt att den bokas och hamnar lite överallt.

Veckan har gått väldigt fort och jag är allt lite trött men inte så där helt urtappad på kraft som jag kan vara. Vissa perioder är som sagt bättre än andra och just nu har jag en sån bra period. Gissa om det känns härligt!

Nu kommer här en liten debatt om trevlighet.



Ha en toppenhärlig (och trevlig) fredag med mycket mys och chips eller vad som helst som är gott.

Kram!