Parlamentariskt kaos och allmän röra

Ja vad ska man säga om valet?. Jag tror inte jag har så mycket som jag ens orkar säga just nu för jag är lite valtrött. Nog för att jag ändå kanske väntade mig att svenskarna skulle låta sig luras av högerns fagra tal om jobb och skattesänkningar men ändå. Folk måste väl ändå begripa åt vilket håll allt detta barkar. Nu har vi ju inte fått någon klarhet i hur det blir med regerandet i och med att vi har en minoritetsregering. Och det där med SD... Folk är missnöjda och det visar sig i och med deras framgångar. De andra partierna har varit så rädda att ta debatt med dem att det de fruktade har hänt. Partiet har fått uppmärksamhet genom att på nåt vis sopas under mattan och därför har vi den situation vi har nu. Tror jag.

Jag är såklart besviken på svenskarna som kanske inte tänkte längre än till den egna plånboken men det var ju väntat som sagt. Egoismen är en väldigt svår sjukdom att bota. Får den fäste, ja då är det nästan kört sen. Mycket vill ha mer...

Solidaritet och empati är ord som många tydligen knappt kan stava till nu för tiden. Än mindre förstå betydelsen av. Medmänskligheten är på väg att utrotas. Och detta är väldigt sorgligt.

Nu får vi se om det blir nån ordning på det hela framöver. Att behöva stå ut med Reinfeldt i fyra år till kommer att bli en tuff historia. Då talar jag för mig själv då i första hand. Jag har väldigt svårt för den mannen. Sen att han kan tala så folk blir hypnotiserade gör ju inte saken bättre. Jo för honom då kanske... Det är vad jag trots allt kan ge honom lite motvillig eloge för. Han är verkligen en politiker med talang för just tal. Hans ansiktsuttryck ändras inte medan han talar, han spärrar endast upp sina hundögon, så de blir extra stora, och hans röst är mjuk och behaglig att höra på. Hypnotiserande. Just därför känner jag att jag inte litar på honom för fem öre.

I alla fall. Jag lägger in en repris idag för detta är nåt att tänka på och komma ihåg framöver.

"Vi måste till varje pris undvika att utestänga sådana som är svårt handikappade, som om de utgjorde en belastning. Detsamma gäller dem som är sjuka eller marginaliserade. Att stänga dem ute vore att lägga sten på börda. Om vi själva befann oss i deras situation skulle vi vända oss till andra för att få hjälp. Den omsorg vi visar sådana människor är enligt min åsikt en måttstock på den andliga hälsan, såväl hos individen som på det samhälleliga planet."

Dalai Lama - Visdomens kärna

Hoppas alla har en bra dag trots allt. Vi får inte ge upp.

Kram!

Känner mig lite som Homer idag.

Ofrivillig tråkighet och kanske snart praktik.

Idag har jag varit och träffat min coach och hon hade faktiskt nyheter åt mig. :-)

Jo hon hade äntligen fått tag på en praktikplats här på orten, så jag ska slippa åka buss varje gång, och vi ska på studiebesök på tisdag nästa vecka. Så jag återkommer väl med info om hur det blir när vi varit där. Men utifrån det jag fick veta så kommer det nog att bli bra. Det är på pastorsexpeditionen (ja man behöver väl inte vara religiös bara för att man jobbar där?) och det innebar att hjälpa en diakonissa (tror jag det var) att samla uppgifter till nåt som hette "Minneslåda". Det hade nåt att göra med gamla människor och att dela denna minneslåda med dem. Jag får väl mer info nästa vecka. Det innebar en del letande på nätet och annat för att hitta sånt som passade att ha i denna minneslåda. Berättelser och dikter och liknande. Det tyckte jag verkade intressant. Min coach menade att detta lät perfekt för mig. :-) Vi får väl se om hon har rätt.

För övrigt är jag inne i en "tråkig" period just nu och det innebär inte att jag är deppig eller så utan jag är väldigt upptagen med funderingar av olika slag. Jag har funderingar på att börja skriva nånting och huvudet är ständigt upptaget med att tänka på hur, var, om, när, vem och vad... och så... :-) Vinklar och situationer, minnen och upplevelser. Ja det är mycket som virvlar runt vilket tar mycket energi. Därför är jag lite tråkig, det vill säga att även om jag tycker om att umgås med mina närmaste så kanske jag är lite trög med det just nu. Ni får ha tålamod. :-) Om jag är lite träig så vet ni varför. Hehe...

Jag kom på det förut när jag satt och pratade med min coach att det nog berodde på just detta. Att jag var tråkig och till viss del osocial alltså.

Erika kom hit igår kväll och bjöd hem mig på mat. :-) Det var jättetrevligt och maten jag fick var mums. Passade på att prata lite med sköldpaddan Knuff också. Han tittade granskande på mig och blinkade lite. Han är mysig. :-)

Från det ena till det andra...

Lägger in en länk här som går till ett öppet brev till statsministern. Jag fick det i mailen häromdagen och tyckte det var mycket bra frågor. Som vi alla vill ha svar på. Och glöm för allt i världen inte att gå och rösta. Det duger inte att strunta i det och sen sitta och gnälla över läget för då har man ju inte gjort det man själv kan för att förändra situationen.

Öppet brev till statsministern.

Sen kom jag på en sångtext förut som jag tycker väldigt mycket om och som jag kanske haft med förut men jag tar den igen. Tar bara med den första versen den här gången eftersom det är den som passar bäst in på hur jag känner ibland.


"Om dom frågar mig
Vad vill du
Så svarar jag
Att om du menar just nu

Nu vill jag bort
Där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats
Där jag kan vara ifred

Låta tiden gå
Som vågor mot en strand

Nu vill jag dit
Där strömmarna kan mötas
I en harmoni..."

(Sent i september- Ratata)

Kram!

Och angående den borgerliga arrogansen.. förlåt alliansen... så kommer här en som har de rätta orden...

Livet är som en påse... tomt och innehållslöst - om man inte fyller den med något.

Hörde på nyheterna imorse att några manliga präster (vet ej var de jobbade) riskerade bli avskedade på grund av att de vägrade jobba tillsammans med kvinnliga präster. Jaha. Fortfarande är det på detta viset. Motiveringen till att de skulle bli avskedade var att det ifrågasattes om de var lämpliga att arbeta som präster överhuvudtaget med en sån inställning.

Nej det tycker jag ju inte även om jag inte bryr mig om varken präster eller kyrka så där värst mycket. Präster ska väl ändå stå för acceptans av alla människor, de ska stötta och vara moraliska vägvisare, trösta och hjälpa. Eller? Är det inte en del av deras uppgifter?

Men där har vi det igen. Skillnaden mellan könen. Det gäller på så många områden och även om man tror, hoppas snarare, att folk nu för tiden ska vara mer informerade, mer öppna, mer jämställda, så ser man titt som tätt bevis på motsatsen. Suck. Och varifrån kommer dessa hatliknande känslor inför människor bara för att de har "fel" kön? Sånt begriper jag mig inte på alls. Det vore ju lika tokigt om det fanns manliga läkare som vägrade jobba med kvinnliga läkare. Fast det kanske det finns, vad vet jag. Såna saker är ju diskriminering i stora mått och kanske behandlas på ett annat vis vad vet jag. Med präster har det ju varit rabalder hela tiden för gubbarna anser ju att det står i bibeln att kvinnor absolut inte får bli präster. Vilket jag har för mig nån sa var helt fel, det står inte alls så. Med läkare kanske de kan använda kompetens som en anledning. Om de skulle vilja vara mer politiskt korrekta då...

Om den manlige läkaren säger: "Nee jag vill inte jobba med henne för hon har inte den rätta kompetensen..." Och så kommer de kanske undan med det. Men detta är bara spekulationer från mitt håll. Inget som jag vet bestämt. Jag tog det bara som ett exempel. ;-) Fast jag har mina aningar om att denna anledning används i andra yrken också. Nån som kan upplysa mig om ifall jag anar rätt eller är totalt ute och cyklar?

Jag kommer aldrig någonsin att acceptera att kvinnor ses som "det andra könet". Jag har läst Simone de Beauvoirs bok och den är fortfarande aktuell. En väldigt bra bok. Det hon skrev då passar in på läget fortfarande. Fast man önskar ju att det vore annorlunda efter så många år. På vissa områden går inte utvecklingen framåt. Sånt gör mig oerhört frustrerad.

Valet kommer närmare och politikerna vränger ut och in på sig för att locka väljare till just sitt parti. Jag tror faktiskt jag äntligen bestämt mig för vad jag ska rösta på. Men jag säger inte vad det är. ;-)

Jag tror jag har höstens förkylning på väg. Jag är inte riktigt säker men igår eftermiddag blev jag drabbad av förkylningssymptom och orkade absolut ingenting. Jag frös och nös och kände mig risig. Idag är det inte lika illa. Det brukar ta ett tag innan det bryter ut men det är bara att inse att nåt är på gång. Det brukar gå lite fram och tillbaka innan det liksom blir dags. Och då brukar det däcka mig fullständigt några dagar. Så jag vet vad jag har att se fram emot... ack.

Men än så länge är jag på benen och mår rätt så bra. Just nu i alla fall. :-)

Kram!

Idag behövde jag en bild som man blir varm om tårna av...

Hawaii... :-)




Apropå präster...

Ringaren - Hans Alfredsson

:-)