Tacksamhet

En liten påminnelse (som kanske är en aning obehaglig men det är som det är...) så här dan före dopparedan.

Vem som helst kan bli utförsäkrad. Vem som helst kan hamna utanför tryggheten på grund av sjukdom, olycka eller arbetslöshet. Glöm aldrig det!

Den här julen kommer jag att fira i tacksamhet. Trots att jag lever på försörjningsstöd, och lever ett ekonomiskt sett svårt liv, så har jag turen att ha människor omkring mig, både på socialen och från praktiken när jag var där, som (fortfarande) stöttar mig. Som alltid velat mitt bästa och som fått mig på bra humör trots allt. Är tacksam för alla som fått mig att orka fortsätta kämpa vidare i denna galenskapens värld. Familj och släktingar som uppmuntrat.

Är så tacksam för mina barn som är de absolut bästa och finaste som finns. :-) Dessa tre härliga personer som alltid finns där för mig. Och vice versa förstås.

Som sagt var; tacksamhet är vad jag känner just nu. Jag hade kunnat haft det mycket sämre och det är just detta jag kom på när jag igår kväll via Twitter fick läsa en förtvivlad människas tankar och känslor inför den hemska situationen att kanske bli hemlös. Inte kunna betala sin hyra på grund av att både F-kassan och socialen nekar att hjälpa. Hur kommer den närmaste framtiden se ut? All oro, alla frågetecken, känslan av hopplöshet. Maktlöshet.

Så för henne och många fler i samma situation så kommer jag fortsätta kämpa, skriva och prata om det. Tills nån som kan förändra fattar och äntligen gör nåt så måste vi töla öronen av dem. Tala om hur det faktiskt är i verkligheten, inte som de tror att det är. För så här får det inte fortsätta.

Som sagt; kom ihåg att vem som helst kan hamna där. Se inte ner på de som befinner sig i en sån situation, för du kan också råka illa ut. På ett ögonblick.

Som jag också sagt flera gånger förut; lite ödmjukhet skulle inte skada hos de som tror de är osårbara och som tror att de aldrig kan drabbas av svår sjukdom, skadas eller bli arbetslösa.

Jag vill nu, ovanpå denna påminnelse, önska alla en jättefin jul. Att ni får mysa och skratta ihop med vänner och familj och rå om varann. Glöm inte att kramas. Sånt är viktigt! ;-) Kram på er!

Konsten att ha roligt nästan jämt

Idag har det varit en fullkomligt galen dag på pastorsexpeditionen. Så mycket skratt och stolleprov! Men så roligt. :-) Jag skrattade så jag nästan fick huvudvärk. Fast i och för sig; det är ofta som vi skrattar oss halvt fördärvade faktiskt.

Jag skulle sitta och leta efter och skriva in dikter i ett dokument inför vårens må-bra-dag som vi ska ha. Jag hade lagt in en del på min lilla datatraveler = ett flyttbart usb-minne, för jag hittade inte de dikter som jag antar att Carina lagt in nånstans och då tänkte jag att då tar jag med dem från min dator och lägger in dem via usb-minnet. Hon har nämligen inte varit där varken igår eller idag. Så jag kunde inte fråga menar jag. ;-)

Sen blev det nåt tjorv för Windows hade gjort uppdateringar och ville starta om datorn och jag fick ständiga påminnelser. Så till slut stängde jag ner allt och lät datorn starta om. Men tyvärr så satt usb-minnet kvar i datorn... Förmodligen så blev det nåt vajsing då. Jag har ingen aning. Så efter mycket letande och grunnande och prövande så fick jag ge upp. Det får vara tills efter helgerna. Det är ju ingen sprillans ny dator heller men den funkar ju hjälpligt. Jag tror inte det är nåt allvarligt fel men vad vet jag?

Både igår och idag stannade jag och åt lunch, nåt som jag vanligtvis inte brukar göra, och det var också väldigt trevligt. Det är ju nåt som jag inte orkade i början, det brukade bli för rörigt i huvet på mig och jag kunde inte slappna av. Nu för tiden känns det ibland lite trist att gå hem för att äta lunch. Så jag kanske mer och mer kommer att ta med matlåda och äta där. :-) Detta är också bra träning för min del. För det första att ens komma ihåg att fixa matlåda och sen faktiskt längta efter att sitta där tillsammans med de andra och äta. Sånt var knappt ens tänkbart för ett år sen.

Det var massor av goa julkramar innan jag gick hem. Och förmodligen så går jag dit en skvätt till veckan, jag är nämligen ledig ett tag nu, för jag vill nog dit och töla lite igen med bland annat Lisbeth. Och kolla om det finns nån choklad kvar, vi fick en hel säck med olika sorter i julklapp idag. Hehe...

Trots en hel del mat i kylen så lyckades jag inte få ihop nån vidare middag idag. Det fick bli pannkakor. Men det är inte helt fel. :-)

Här ligger det en hög med pankisar som en arbetskamrat, från förr i tiden, kallade dem. ;-)











Nu blir det frågesport.



Kram!

Glöm inte bort att kramas

Så var det måndag igen och jag kom på imorse, när jag lyssnade på radion och blev påmind, att det är den rosa månaden: oktober. Så jag la snabbt in en stor och synlig länk till cancerfondens insamling till forskningen om bröstcancer. Tänkte själv köpa en sån där rosa krumelur på Konsum förut, för jag har faktiskt ingen, men jag såg dem inte förrän jag hade betalat och kön var alldeles för lång för att jag skulle ha lust att ställa mig i den igen. Jag köper imorgon.

Det är också internationella barndagen idag. Det är väldigt mycket uppmaningar att vi ska skänka summor för att hjälpa barn i andra länder och det är naturligtvis bra. Men vi får heller inte glömma alla de barn som finns i vår närhet men som inte har någon som bryr sig om dem. För de finns även om de kanske inte alltid syns. Vi som är vuxna måste vara deras beskyddare, det får vi inte glömma. Och då menar jag inte att de ska få materiell uppmärksamhet sånt har väldigt liten betydelse. Det är kärlek som de inte kan vara utan. Och kärlek kan man aldrig få för mycket av. Att bry sig om är det viktigaste av allt. Mat och kläder är viktigt men kärlek är liksom kärnan i det hela.


Funderade häromdagen över sopsortering. Jo det är allt nåt att fundera på. :-) I mina ögon ter det sig väldigt märkligt att stå och skölja ur mjölk/fil/yoghurtförpackningar för att vara miljövänlig och slänga dem i rätt holk. Tänk på allt vatten man slösar bort. Det är väl inte direkt miljövänligt att stå där och blaska? Eller? Vi ska ju spara på vattnet, vi ska ha energisnålare och vattensparande diskmaskiner och tvättmaskiner, duscha med stril och allt vad det är. Och inte duscha för länge och så. Men vi ska stå och skölja och skölja och skölja ur våra förpackningar tills de blir rena... På nåt vis så går det inte ihop för mig... undrar hur de tänkt där...


Igår började jag sticka sockor utifrån ett nytt mönster. Det var jättekul! Det är tubsockor och det var lite knöligt innan jag kom in i det hela men sen satt jag och stickade så febrilt att jag fick tvinga mig att sluta. Nacken och axlarna sa ifrån... nä de skrek åt mig att lägga av. ;-) Vilket var trist för jag hade säkert kunnat göra klart sockan på en gång om jag inte fått ont. Det var ju så mycket enklare än vanliga sockor när man väl kom in mönstret. Jag gör just nu minsta storleken för att testa men nästa gång blir det en större version. :-)

Så här ser den ut för närvarande.

















Den nya lamineringsmaskinen levererades idag (av en snygg budbärare som gjorde en del av damerna därborta mer än lovligt i gasen, hehe) men den kom så sent så det var dags för mig att gå hem. Kanske jag inte nämnt det förut men vi ska göra en alternativ utställning så att det finns två stycken som lånas ut. En där dikterna är uppklistrade på svart papp (själva originalet som nu är på vift nånstans) och en där de är laminerade för annan slags upphängning. Detta är vad jag håller på med just nu när det gäller utställningen. För övrigt är det lite allt möjligt att pyssla med. Utskick av olika slag och snart ska vi också skicka inbjudningarna till vår stora födelsedagsfest som vi ska ha den 7 november.

Som rubriken uppmanar... glöm inte bort att kramas. Det var nån som sa till mig en gång att man ska kramas minst tio gånger om dagen för att må bra.

Och nu får ni en av mig också, dock en cybervariant men ändå. KRAM! :-)