Tillfällig återkomst

Ja det var ett tag sen jag skrev här och som jag sa förra gången så är inte Blogger direkt roligt längre. Men jag kanske kommer över det så småningom. Tiden går väldigt fort också. Jag har haft mycket att göra, mycket som är roligt ska jag väl tillägga. Det är ännu en anledning till att jag inte skrivit, har inte haft tid till det helt enkelt.

Och på måndag har vi vår födelsedagsfest igen. För de som fyller från juli- december.

Kort sagt; jag har det bra, jag mår bra och tiden går alldeles för fort. :-) Men det är väl så det ska vara.

Jag återkommer förmodligen snart igen.

Ha en fin allhelgonahelg!

Kram!

Kalastajm!

Det är mycket bilder och lite text nu för tiden i bloggen. Ibland kan det vara skönt att inte behöva läsa en hel drös med ord. Det är ju rätt så varmt och hjärnan kan vara lite seg... Så nu kommer bilder från kalaset som vi hade den 14 maj. Och lite text också då...

 Kalasdukning!

Efter  att vi hurrat och sjungit för jubilarerna så kom Selma (Eva-Mi Tapper) på besök och inledde tidsresan med att berätta om olika händelser och minnen från början av förra seklet.

Delar av kyrkokören var med och klämde i med sångerna och vilket ös det blev i allsången! Härligt!

Tänkte bara tala om att damen i rosa som sitter närmast kameran faktiskt fyllt 101 år! Sen har vi några "ungdomar" i 90-årsåldern vid samma bord. :-)

Här står fru Blom och läser ett par dikter av Karin Boye. Hennes första diktsamling kom ut 1922. Den heter Moln.

"Dagny, kom hit och spill! "Så sjöng vi när Dagny (Eva-Mi) var tvungen att rusa iväg och fortsätta hälla upp kaffe på Folkets Huskaféet där hon sa att hon jobbar när hon inte hälsar på oss på vårt kalas.
;-)

Zarah (Eva-Mi) kom in och sjöng och fick oss alla att sjunga med i refrängen till "Vill ni se en stjärna". Den sången handlar för övrigt om Greta Garbo vilket var väldigt lämpligt i och med att ett av årtalen, 1922  - som var födelseårtalet för de jubilarer som fyllde 90, var det år då Greta slutade sitt arbete på PUB i Stockholm för att söka in på Dramatens elevskola och senare vara med i sin första film, Luffar-Petter, där hon spelade badflicka. 

En dam från 20-talet och en ärtig märta från 50-talet

Carina fotar Eva-Mi som övar och jag passade på att fota henne. :-)

Ja vad ska man säga. Här i bygden brukar man ju säga att "den där ser ut som ho ha dröpe ner". Jag ser ut som om någon hällt ut mig på golvet, som om jag droppat ner. Kanske jag ska skylla på fotografen som inte sa till mig att ordna min klädsel och sträcka på mig innan hon knäppte. Haha!

Hoppas jag ser ut som en äkta liten dam från 20-talet för då har jag ju lyckats med min utstyrsel även om jag ser ut som om jag har "dröpe ner". Den här gången behöll jag glasögonen på annars hade det nog blivit lite si och så med läsandet. :-)

Delar av minneslådorna var uppställda och även lite reklam, kopierat ur gamla tidningar, satt på fönstret så man kunde se hur det såg ut förr i tiden.

Så här såg de två häften ut som vi hade. Det ena med sånger och den andra med årtal, bilder och minnen.


Festen var som jag redan sa för några dagar sedan väldigt lyckad. Nästa gång blir det väl novemberkalas för de som fyller från juli till december. :-)

Kram!

Bättre sent än aldrig

Har idag suttit och pillat med ett par nya årtal som vi ska ha med i nästa omgång/häfte med texter och sånger inför födelsedagsfesten. Jag tar mer än gärna hand om det där med skrivandet och joxandet och nu går det ju bra för Carina har fått ordning på sin nya dator så då kan jag använda den gamla. :-)

Nu kan jag äntligen visa, för den som vill se, hur jag var klädd på höstens kalas. Jag skulle haft ett glittrande pannband med fjädrar men det blev inte så. Det satt lite konstigt och såg inte så bra ut som det blev, men det finns ju kvar till nåt annat tillfälle.

Så här kommer några extra bilder från festen, sent omsider. Det är ju snart en månad sen.

Här har vi Eva-Mi som Selma Lagerlöf och på fotot nedan är hon återigen Zarah som sjunger om syrsor. Den här festen var ju en liten repris på förra men den gick ju mycket bättre kändes det som. Förra var mer som ett genrep.

Och längst ner står en 20-talsversion av mig. ;-)

En tom boll, en ny ljuslykta och en amaryllis...

Jag måste säga att jag för närvarande känner mig helt tom i bollen. :-) Detta kanske inte förvånar mina närmaste men ändå... så det kanske inte blir så väldigt lång utläggning idag.

Igår var jag in till stan där jag mötte upp med Carina i bibliotekshuset och vi satte upp utställningen på fönstren i biblioteket, vid avdelningen där man kan sitta och lyssna på skivor bland annat. Så nu ska den sitta där i två veckor.

Det är också dags att börja ordna inför vårens födelsedagsfest. Jo det är sant. För de vi firar börjar ju fylla redan i januari så det gäller att ha listorna klara och gratulationshälsningarna utskrivna. Det blir några nya årtal den här gången vilket är roligt. Sen funderade vi ju på att ändra konceptet men jag tycker nog vi kan hålla kvar själva tidsresan och lägga till nytt och dra ifrån nåt som inte behöver vara med. Så jag satt idag och kollade in (på nätet) vad som hände under 1922 och 1927. :-) Väntar fortfarande på foton från Carina, från festen den sjunde november, men så fort jag får dem ska jag lägga in några av dem här.

Här är min allra senaste ljuslykta. Jo den ska se sådär lite sned ut. Den är gjord så. Det är smide.

Sen kan jag ju erkänna att jag faktiskt köpte några röda ljuslyktor på Konsum förut också. För 9.90 styck. Jag borde väl inte köpa sånt men kunde inte låta bli när det var så billigt. Och hör och häpna, när Viktor fick se dem så frågade han om inte han kunde få ha dem i sitt rum. För han ville också ha mysigt menade han. Så när jag ska adventspynta till helgen så ska jag komma ihåg att ställa in några ljuslyktor även hos honom.

Han gillar advent och när det blir pyntat för när stjärnan kommer upp i hans fönster så har han den tänd även på natten för den lyser så fint bakom de röda gardinerna, som han drar för så det ska bli extra mysigt.


Nu när jag fortfarande har Erikas kamera till låns (säg till om du vill ha den tillbaka gumman!) kommer jag förmodligen fotografera en del av myset och lägga in här. För att få sprida lite julstämning. :-) För mig är det stämningen som är viktigast på advent och jul. Jag är ju inte troende så allt det där kristna med Jesus och så betyder ju inte så mycket för min del men just julstämningen är så härlig. Varm på nåt vis. Och då väljer jag såklart bort den stress som folk har inför julen med vilka julklappar de ska köpa och så. Jag väljer pepparkakor, lussebullar, glögg, tända ljus och ljuslyktor och mys vid köksbordet en kulen vinterkväll. Eller hela högen, jag och mina stora ungar och vovven, utspridda på olika sittplatser i vardagsrummet för att se nåt på teve ätandes choklad eller kanske twist. Mysigt.

Jag har inte köpt julklappar på säkert fem år nu och det är ju inget jag valt att sluta göra. Det finns helt enkelt inga pengar till sånt. Och då blir det ju en avstressande effekt när man faktiskt tar till sig just detta och förstår att man slipper köpa julklappar och inte behöver känna sig skuldmedveten för det. Det går ju inte att göra så mycket åt det liksom. Man slipper ränna på stan i sista minuten för att det fattas nånting som man ska köpa åt en viss person.

Jag fixar maten och julstämningen för övrigt med pynt och sånt och så får de andra stå för julklapparna, om de har lust.

Jag har en amaryllis... Som jag fick i present när jag var i övre Ullerud på diktuppläsning i början av månaden. :-)

Den är heeeeelt underbart vacker.



























Ha det gôtt i novembermörkret. Tänd gärna ett ljus och mys en stund. Kram!

Kalasmåndag

Idag, under eftermiddagen, har vi haft födelsedagsfest och nu börjar det kännas i kroppen. Att stå och gå i flera timmar, i extremt obekväma men dock snygga skor, känns rejält i fötterna kan jag säga. Och även i benen förstås.

Det blev väldigt lyckat även denna gång och nu hade vi ju gjort det en gång tidigare så det kändes mycket mer avslappnat och roligt. Jag hade fullt upp med att hålla ordning på mitt väldigt långa "halsband". Ja jag skriver det inom citationstecken för det var inte ett halsband egentligen. Det var en julgransdekoration bestående av silverpärlor. Som jag då knöt ihop och virade runt halsen flera varv.

Bilder av denna skapelse kommer så fort jag får det skickat till mig. Det var Carina som fotade mig och jag fotade henne. :-) Jag använde inte det paljettbeströdda pannband, med ett par fjädrar i, som jag också hade med, det kändes som om det inte behövdes. Det fick bli rejält med gelé i håret och sen försökte jag göra små lockar som låg framåt runt ansiktet och i pannan. Som tur var hade damerna kort hår på 20-talet. Det var ju då de började klippa av sig sina långa lockar. Pannbandet kan man ju använda vid nåt annat tillfälle.

Vi fick äta rätt sen middag idag, jag och Viktor, men det var lättvindigt så det var okej. Och Carina skickade med tårta så att även Viktor skulle få lite kalas. Väldigt gulligt gjort tycker jag. Och Viktor är väldigt nöjd och glad för detta förstås.

Här har vi samlats (i ett förrådsrum) och går igenom manuset/programmet en stund innan vi ska börja. Eva-Mi har Selma-klänningen på sig men har inte tagit på peruken ännu.

Mer foton kommer längre fram.

Kram!

Ute på uppdrag, dock ej hemligt

Nyss hemkommen från ett specialuppdrag som jag haft idag sitter jag här och känner jag mig lätt urlakad. Men det var väldigt lyckat och roligt.

Jag har nämligen varit ute på mitt allra första diktuppdrag. :-) Eller uppdrag överhuvudtaget sen jag började min praktik. Alldeles själv, utan Carina.

För några veckor sen fick jag en förfrågan från en gammal bekant och körsångarpolare från förr (Gunilla) som jobbar inom församlingen (övre Ullerud) om att vara med och prata om diktandet och även ta med minneslådorna. Så idag var det dags. Detta var mellan 14-18 (öppet hus) men vi blev klara lite tidigare i och med att de som kom var där rätt tidigt. Det blev en hel del prat, särskilt om minneslådornas innehåll. Det var mycket uppskattat att få kolla på alla sakerna. Det var både gamla och unga besökare. Dock ej så många, rätt så lagom faktiskt. Jag läste upp några av mina dikter och jag hade tagit med en bok (som jag snodde i Carinas bokhylla) av Gunnar Ehne som heter Natta va full å stjärner. Gunilla hade en bok med dikter av Victor Klarström, en khâr (karl) ifrå bygda. :-)

Så vi pratade, läste dikter, återupplevde minnen och fikade. Men nu är jag väldigt trött. Det är ju inte bara den fysiska ansträngningen av att vara med på sånt för mig utan det är tröttande överhuvudtaget att ha folk omkring sig. Även om det är fantastiskt roligt så är det tröttande, för huvet liksom. Sen är jag ju så fruktansvärt ovan vid att göra såna här saker och det gör ju sitt till. Jag har alltid gillat att läsa högt och har aldrig haft problem att göra det så sett men när det gäller att läsa ens egna dikter så blir det genast lite mer svårt. Andras dikter har man ju lite avstånd till på nåt vis.

Jag kommer nog att somna gott ikväll. ;-)

Nu kommer nästa utmaning; födelsedagsfesten på måndag nästa vecka. Imorgon ska jag plocka ordning i minneslådorna igen för att sen välja ut vad vi ska ha med tills på måndag.

Nästa vecka (efter allt kalaseri) ska jag och Carina ha en dag som vi kallar för: unna-dig-själv-dag. Sånt behöver man ibland. Ett eventuellt besök på museet och lunch på stan var på förslag från Carina. Det låter kul tycker jag. :-) Vi får se vad det blir.

Nu blir det i alla fall smörgås och te som jag ska dricka ur min Lejonkungenmugg. När varmvattnet kommer i så syns Mufasa. :-)

Jo det är faktiskt min alldeles egen mugg, fick den i födelsedagspresent en gång i tiden. Det är högst ovanligt att någon annan än jag dricker ur den.

Kram!

















Kolla! Där är han! :-)

Glöm inte bort att kramas

Så var det måndag igen och jag kom på imorse, när jag lyssnade på radion och blev påmind, att det är den rosa månaden: oktober. Så jag la snabbt in en stor och synlig länk till cancerfondens insamling till forskningen om bröstcancer. Tänkte själv köpa en sån där rosa krumelur på Konsum förut, för jag har faktiskt ingen, men jag såg dem inte förrän jag hade betalat och kön var alldeles för lång för att jag skulle ha lust att ställa mig i den igen. Jag köper imorgon.

Det är också internationella barndagen idag. Det är väldigt mycket uppmaningar att vi ska skänka summor för att hjälpa barn i andra länder och det är naturligtvis bra. Men vi får heller inte glömma alla de barn som finns i vår närhet men som inte har någon som bryr sig om dem. För de finns även om de kanske inte alltid syns. Vi som är vuxna måste vara deras beskyddare, det får vi inte glömma. Och då menar jag inte att de ska få materiell uppmärksamhet sånt har väldigt liten betydelse. Det är kärlek som de inte kan vara utan. Och kärlek kan man aldrig få för mycket av. Att bry sig om är det viktigaste av allt. Mat och kläder är viktigt men kärlek är liksom kärnan i det hela.


Funderade häromdagen över sopsortering. Jo det är allt nåt att fundera på. :-) I mina ögon ter det sig väldigt märkligt att stå och skölja ur mjölk/fil/yoghurtförpackningar för att vara miljövänlig och slänga dem i rätt holk. Tänk på allt vatten man slösar bort. Det är väl inte direkt miljövänligt att stå där och blaska? Eller? Vi ska ju spara på vattnet, vi ska ha energisnålare och vattensparande diskmaskiner och tvättmaskiner, duscha med stril och allt vad det är. Och inte duscha för länge och så. Men vi ska stå och skölja och skölja och skölja ur våra förpackningar tills de blir rena... På nåt vis så går det inte ihop för mig... undrar hur de tänkt där...


Igår började jag sticka sockor utifrån ett nytt mönster. Det var jättekul! Det är tubsockor och det var lite knöligt innan jag kom in i det hela men sen satt jag och stickade så febrilt att jag fick tvinga mig att sluta. Nacken och axlarna sa ifrån... nä de skrek åt mig att lägga av. ;-) Vilket var trist för jag hade säkert kunnat göra klart sockan på en gång om jag inte fått ont. Det var ju så mycket enklare än vanliga sockor när man väl kom in mönstret. Jag gör just nu minsta storleken för att testa men nästa gång blir det en större version. :-)

Så här ser den ut för närvarande.

















Den nya lamineringsmaskinen levererades idag (av en snygg budbärare som gjorde en del av damerna därborta mer än lovligt i gasen, hehe) men den kom så sent så det var dags för mig att gå hem. Kanske jag inte nämnt det förut men vi ska göra en alternativ utställning så att det finns två stycken som lånas ut. En där dikterna är uppklistrade på svart papp (själva originalet som nu är på vift nånstans) och en där de är laminerade för annan slags upphängning. Detta är vad jag håller på med just nu när det gäller utställningen. För övrigt är det lite allt möjligt att pyssla med. Utskick av olika slag och snart ska vi också skicka inbjudningarna till vår stora födelsedagsfest som vi ska ha den 7 november.

Som rubriken uppmanar... glöm inte bort att kramas. Det var nån som sa till mig en gång att man ska kramas minst tio gånger om dagen för att må bra.

Och nu får ni en av mig också, dock en cybervariant men ändå. KRAM! :-)

Förkylning och lyckad födelsedagsfest

Ja nu är jag här igen. :-) Det är lite trist att blogga från en annan dator (fortfarande Viktors) men det beror ju till stor del på att jag är ovan tangentbordet.

I alla fall.

Festen gick så himla bra förra veckan trots att jag såklart hade gått och blivit förkyld. Jag har inte varit förkyld sen hösten 2009 så det var en chock. Men jag samlade ihop mig och var med i alla fall och det blev en väldigt lyckad fest. Jubilarerna deltog glatt i det hela och sjöng och hade roligt. Och efter festen så gick de flesta fram till det bord där vi lagt upp en del saker från våra minneslådor. Detta var väldigt populärt för där blev de kvar både länge och väl. :-)

Här kommer lite foton.


Selma Lagerlöf (Eva-Mi Tapper)

Jag och vår kantor Birgitta. Jag representerar 20-talet och hon 60-talet.

Carina var jättepiffig i en hatt från 50-talet. Hennes klänning var fantastisk också men jag har ingen helbild på henne för närvarande.

Zarah Leander (Eva-Mi Tapper) som sjöng om syrsor.

Den som vill höra Zarah själv sjunga sången om syrsor kan få göra det här. Sång om syrsor.

Det är en av de sånger som vi hade med på festen som ger mig rysningar. Den är så fin. :-) Och eftersom det var jag som letade upp de sånger vi skulle ha med så kan jag ju säga att jag pushade lite extra för just denna. Den passade Eva-Mi väldigt bra för hon har en rätt så mörk röst.

Over and out för den här gången.

Ha det bra! Kram!

Livstecken

Ja jag har ju fortfarande ingen egen dator. Det gick inte att fixa den igen. De dagar jag kan använda Viktors dator så kan jag ju åtminstone kolla min mail och läsa lite och så. Men allt som jag har i min dator kan jag ju inte komma åt förrän Adde kommer hem och kan hjälpa mig.

Men livet går vidare ändå.

Igår var vi iväg till Värmlandsteaterns kostymförråd för att leta upp de kläder som vi ska ha nästa vecka på vår födelsedagsfest. :-) Jag ska representera 20-talet. Och som jag sa för ett tag sen så ska jag försöka fixa foton från jippot och våra kläder. Det börjar dra ihop sig, på tisdag är det dags.

I alla fall. Det är bara att kämpa på i galenskapens värld. ;-)

Ha det bra! Kram!

Förgäves kostymletande...

Idag har vi tryckt affischer inför påskuppropet. Dessa ska nu sättas upp på lite olika platser för att folk ska bli uppmärksammade på det. Det är ju så att annandagens gudstjänst blir en del av påskuppropet, vilket blir en lite annorlunda gudstjänst än vanligt. Det bästa tycker jag är att det hela är i Folkets Hus (numera Kulturhuset) för det känns nog lättare för allmänheten att komma dit om det inte är i kyrkan. Jag menar att även om man inte är en endaste liten gnutta religiös så kan man gå dit för den goda sakens skull.

Alltihop avslutas med sopplunch i och med att det håller på mellan 11-13. Jag tycker det ser ut att bli ett bra upprop. :-) Hoppas det kommer mycket folk.

Det senaste inom sjukförsäkringen som den där Kristersson klämt ur sig är ju inte mycket att ha. Men han kände väl att han var så illa tvungen att säga nånting. Och då drog han liksom bara till med nåt. Känns det som. För det känns inte som om det är så mycket tanke bakom utan det är bara lite pillande i den stora röra som är sjukförsäkringen.

Men för att tala om nåt helt annat... Carina hämtade upp mig för en stund sen för vi skulle åka till den lokala teaterföreningens kostymförråd för att ta oss en titt på lite kläder. Vi letar inför den stora födelsedagsfesten vi ska ha nu i maj. Förra veckan träffade vi en kvinna som brukar vara med och underhålla på dessa kalas och hon har en Selma-klänning i sin ägo. Det vill säga en sån klänningsmodell som Selma Lagerlöf hade på sin tid. Denna föreslog hon att jag kunde låna om vi inte hittar nåt annat för vi har samma storlek hon och jag. Spännande. Jag lovar att försöka lägga in foton på oss i full kostymering när det är dags för kalas. :-)

Vi fann inga kläder i det förråd vi kollade på förut så Carina ska ringa teatern inne i stan ifall vi kan få hyra där. Vi letar ju efter tidstypiska kläder från 20,30,40,50-talet. Och om Selma-klänningen används så blir den ju allra äldst. Jag vill nämligen ha nåt som är lite äldre, kanske 20-tal men det går ju bra med äldre. Vårt äldsta födelsedagsbarn är nämligen född 1908. :-) Carina vill eventuellt ha nåt från 50-talet.

Tanken är också att vi ska ta emot och välkomna födelsedagsfirarna klädda i dessa tidstypiska kläder när de anländer. Sen blir det musik och sång, låtar som jag har letat upp, och som också är lite tidstypiskt för olika decennier. Allt går ju ut på att det blir som en minneskavalkad. Det är mycket på gång nu men det känns så himla roligt.

Imorse tänkte jag på, när jag duschade, att det fanns en tid då jag inte orkade duscha utan att behöva vila mig en lång stund efteråt. Och det var inte längesen faktiskt. Så det känns helt fantastiskt att jag numer orkar göra så mycket, vara med på så många olika saker och umgås med folk. Men det är faktiskt en sak som jag inte avslöjat och som kan ha nåt att göra med min förbättrade hälsa.

I höstas upptäckte jag att jag hade krombrist. Av en fåfäng tillfällighet så fick jag i mig en slags kaffe som var berikat med krom. Och min hjärna vaknade till nåt så enormt! Jag trodde först det var endast en tillfällig uppsving i min hälsa och att det berodde på koffeinet (det var rejält med koffein i detta kaffe) men efter ett tag märkte jag att det höll i sig även om jag inte drack kaffet varje dag. Jag kollade vad krom var bra för och hur brist på detta visade sig. Jackpot!

Sen köpte jag kromtabletter och sen dess har jag ätit dessa, en varenda dag. Och min hjärna är pigg som aldrig förr. Min fibro gör mig ju trött ändå ibland men inte alls på det viset som förut, innan jag åt krom.

I och med att jag ändå kan ha piggare perioder så var jag ju tvungen att avvakta och vänta för att se om det faktiskt var sant. Och i och med att jag nu ätit krom sen i höstas så vet jag att det inte är en tillfällighet att min hjärna äntligen fungerar. Mycket bättre än förut i alla fall. Och det har tagit bort mycket av den där hemska trötthet som kunde drabba mig då och då. Jag kan koncentrera mig när jag läser, skriver och när jag pratar. Jag blir heller inte lika trött när jag har folk omkring mig. Jag tycker det är roligt att prata med folk numer i och med att det går lättare , det orkade jag inte förut. Orkade liksom inte koncentrera mig på nånting utan ville helst sitta tyst och inte behöva delta.

Så nu har jag avslöjat och delat med mig av min lilla hemlighet. :-)

Ha det bra! Kram!