Nostalgi och ljuständning

Häromdagen kom jag att tänka på en låt med Björn Skifs från väldigt längesen. Det är extremt sällan, om ens nånsin, jag tänker på honom och hans låtar, men denna tycker jag är rätt bra. Plus att jag absolut ÄLSKAR hans dansare... :-)

                                                                                                                                                                                               

 Ännu mer nostalgi blev det när jag såg det här lilla klippet.  Jag minns detta program (Nöjesmassakern) så väl och det var veckans höjdpunkt. :-) För mig i alla fall.

Hoppas ni alla hade en trevlig advent. Oavsett om man väntar på tomten eller kanske på Jesus ;-) så är det ju väldigt mysigt att tända ljus. Jag firar inte jul, jag firar ljus. Eller jag njuter av dem i alla fall. Apropå advent så har jag alltid trott att det betydde "i väntan på" men det betyder uppenbarligen "ankomst". Så vems ankomst man nu än väntar på (tomten, Jesus, släktingar, barn, barnbarn, hundar...) så kan man tända ett ljus varje söndag fram till jul. :-)

Eller man kan tända ljus när som helst, hela tiden och bara mysa...

Ha det gôtt. Kram!

"Krama varandra i trafiken!"

Goa människor som inspirerar

Varje gång jag träffar folk som är glada och vänliga blir jag både rörd och väldigt glad. Människor som utan vidare bara tar emot mig och innesluter mig i sitt hem och i sina liv även om de inte känner mig alls. Det finns så många sådana människor runtomkring det är bara det att om/när man är väldigt deppig eller mår dåligt på annat sätt så ser man inget av det där goa och vänliga. Man vill bara gömma sig och strunta i hela världen. Sån var jag väldigt länge.

Ju längre ut jag förlägger min trygghetszon desto fler sådana människor träffar jag. När jag mådde som sämst hade jag en väldigt begränsad zon där jag kunde röra mig utan att bli stressad eller känna mig invaderad. Nu har den blivit rätt stor. Och den växer ständigt. Rädslan för att känna mig utlämnad och bli stressad har försvunnit och jag känner mig trygg i och med mig själv på ett annat sätt mot tidigare.

Detta är en stor sak för min del. Jag är stolt över att jag kommit dit. Klappar mig själv på axeln då och då och berömmer mig för det jag gjort och gör. :-) Precis som min psykolog sa att jag skulle göra då jag klarat av nåt jag inte trodde att jag skulle orka. Hon sa hela tiden att jag inte skulle vara för hård mot mig själv om jag kanske inte klarade allt det jag hade tänkt, på en gång, utan istället berömma mig för det jag faktiskt gjort och gjorde.

Jag tror att även om jag har en bit till att gå så har verkligen den här tiden tillsammans med de som jobbar på pastorsexpeditionen hjälpt mig att få visa mig som den jag är. Den avslappnade stämningen och kravlösheten har gjort att jag istället bett om att få krav på mig, bett om uppgifter och sökt mig till de andra mer och mer. Inte bara tytt mig till Carina. Jag har fått möjligheten att tänja på mina zongränser. Och det har gått bra varje gång. Därför att när jag väl gjort nåt så har jag varit redo, jag har velat pröva mig själv, velat testa. Och tack vare Carina så har jag vågat göra saker som jag aldrig trodde jag skulle uppleva. Så det känns verkligen härligt.

Och trots att man dagligen läser i tidningar om hur folk slåss oprovocerat, de skjuter ihjäl varann, de mördar barn och gör inbrott... så finns det ändå så många fantastiska människor som ger oss allt det där varma och goda, det där som gör att vi orkar med tillvaron även om den är ett rent helvete ibland. Dessa människor är inspiration. Jag vill tacka för att ni finns!

Idag har vi (jag och Carina) varit i Grums och hängt upp utställningen. Fick träffa Carinas härliga mamma och hennes (mammans) lika härliga gubbe. Och efter en fantastisk lunch hos dem så åkte vi till Grums kyrka där vi träffade diakonen Birgit. Hälsade också på kyrkoherden innan vi åkte därifrån. Han hade nämligen gått in i kyrkan, där vi satt upp utställningen, och börjat smygläsa lite. :-)

Carina tog foton som hon vid tillfälle kommer att lägga in på utställningens Facebooksida. Jag hade förstås inte huvet där det skulle vara imorse (under armen som vanligt såklart...) för då hade jag ju kunnat komma ihåg att ta med kameran. (Ack!)

Nåt som jag däremot har foto på är den lilla ljuslykta som jag och Carina fick varsin innan vi åkte därifrån.

Ha det bra! Kram!













Idag är det förresten Martin Luther King-dagen. Mannen som stod upp för mänskliga rättigheter och för de fredliga metoderna i kampen. Som kämpade för ett färgblint samhälle... Men som miste livet på grund av den inställningen. Tänk att en del människor har så svårt att både höra och se sanningen. De är så rädda för förändring att de hellre tar död på någon som vill nånting bättre än det som är. Är det inte konstigt? Hur tänker dessa?

Han fick faktiskt Nobels fredspris 1964. För sin kamp mot rassegregering och rasdiskriminering bland annat.

Martin Luther King
1929- 1968

Han är också en inspiration.

En tom boll, en ny ljuslykta och en amaryllis...

Jag måste säga att jag för närvarande känner mig helt tom i bollen. :-) Detta kanske inte förvånar mina närmaste men ändå... så det kanske inte blir så väldigt lång utläggning idag.

Igår var jag in till stan där jag mötte upp med Carina i bibliotekshuset och vi satte upp utställningen på fönstren i biblioteket, vid avdelningen där man kan sitta och lyssna på skivor bland annat. Så nu ska den sitta där i två veckor.

Det är också dags att börja ordna inför vårens födelsedagsfest. Jo det är sant. För de vi firar börjar ju fylla redan i januari så det gäller att ha listorna klara och gratulationshälsningarna utskrivna. Det blir några nya årtal den här gången vilket är roligt. Sen funderade vi ju på att ändra konceptet men jag tycker nog vi kan hålla kvar själva tidsresan och lägga till nytt och dra ifrån nåt som inte behöver vara med. Så jag satt idag och kollade in (på nätet) vad som hände under 1922 och 1927. :-) Väntar fortfarande på foton från Carina, från festen den sjunde november, men så fort jag får dem ska jag lägga in några av dem här.

Här är min allra senaste ljuslykta. Jo den ska se sådär lite sned ut. Den är gjord så. Det är smide.

Sen kan jag ju erkänna att jag faktiskt köpte några röda ljuslyktor på Konsum förut också. För 9.90 styck. Jag borde väl inte köpa sånt men kunde inte låta bli när det var så billigt. Och hör och häpna, när Viktor fick se dem så frågade han om inte han kunde få ha dem i sitt rum. För han ville också ha mysigt menade han. Så när jag ska adventspynta till helgen så ska jag komma ihåg att ställa in några ljuslyktor även hos honom.

Han gillar advent och när det blir pyntat för när stjärnan kommer upp i hans fönster så har han den tänd även på natten för den lyser så fint bakom de röda gardinerna, som han drar för så det ska bli extra mysigt.


Nu när jag fortfarande har Erikas kamera till låns (säg till om du vill ha den tillbaka gumman!) kommer jag förmodligen fotografera en del av myset och lägga in här. För att få sprida lite julstämning. :-) För mig är det stämningen som är viktigast på advent och jul. Jag är ju inte troende så allt det där kristna med Jesus och så betyder ju inte så mycket för min del men just julstämningen är så härlig. Varm på nåt vis. Och då väljer jag såklart bort den stress som folk har inför julen med vilka julklappar de ska köpa och så. Jag väljer pepparkakor, lussebullar, glögg, tända ljus och ljuslyktor och mys vid köksbordet en kulen vinterkväll. Eller hela högen, jag och mina stora ungar och vovven, utspridda på olika sittplatser i vardagsrummet för att se nåt på teve ätandes choklad eller kanske twist. Mysigt.

Jag har inte köpt julklappar på säkert fem år nu och det är ju inget jag valt att sluta göra. Det finns helt enkelt inga pengar till sånt. Och då blir det ju en avstressande effekt när man faktiskt tar till sig just detta och förstår att man slipper köpa julklappar och inte behöver känna sig skuldmedveten för det. Det går ju inte att göra så mycket åt det liksom. Man slipper ränna på stan i sista minuten för att det fattas nånting som man ska köpa åt en viss person.

Jag fixar maten och julstämningen för övrigt med pynt och sånt och så får de andra stå för julklapparna, om de har lust.

Jag har en amaryllis... Som jag fick i present när jag var i övre Ullerud på diktuppläsning i början av månaden. :-)

Den är heeeeelt underbart vacker.



























Ha det gôtt i novembermörkret. Tänd gärna ett ljus och mys en stund. Kram!