Mitt eget nobelpris, Viktor, fyllde 15 igår och jag hoppas han blev rejält firad hos sin pappa. Vi firade ju honom i förväg redan förra lördagen fast vi hade ingen tårta dock. :-)
Den här helgen har jag verkligen känt mig trött och sliten. Och även om jag gillar min praktik väldigt mycket så ser jag fram emot ledigheten över jul och nyår. Förra året blev jag lite otålig innan jag fick börja igen men i år känns det som att jag kommer att njuta av att vara ledig. Jag har jobbat flitigt så jag känner mig nöjd. :-)
Igår var jag hundvakt, Erika skulle in till stan en sväng och kämpa sig fram i de folkfyllda affärerna, så Isac var här under eftermiddagen. Efter ovädret som var i fredags med snö och regn så hade det förstås frusit på, vad annars, och även om det är sandat så finns det vissa fläckar där det är fullkomligt livsfarligt att gå. Vi hamnade på ett sånt ställe jag och Isac när vi tog en promenad. Han såg ut som Bambi på is medan jag stod en bit ifrån och skrattade åt hans tappra försök att gå. Han gjorde sig inte illa som tur var och till slut satte han sig ner. Väntade på att jag skulle sluta skratta och börja gå. Vi fick gå vid sidan av, i snökanten, för att komma vidare. Och det var minsann inte lätt att gå en runda för det var ju inte sandat överallt bara vissa stråk.
På spaning efter matte som rymt. Nej hon har ju bara gått till bussen...
Idag är det tredje advent och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagar. Idag var det kämpigt på grund av att jag är så fruktansvärt trött. Men jag hade inte så mycket tvätt så det blev inte så långvarigt. Tur det.
Och nu sitter jag här, har druckit en kopp te, ser på Supernatural och stickar sockor. :-) Ska återvända till bröderna Winchesters äventyr och deras märkliga upplevelser. Ha det gôtt. Kram!
