Dags att inse att hösten är på gång

Tiden har rusat iväg de senaste veckorna. Skolterminen har startat och nu är semestern slut för Adde, han är på väg tillbaka till Stockholm. Och Viktor känner sig lite övergiven. Dock sa storebror att han skulle försöka komma hit oftare så vi kanske får se honom även under hösten och slipper vänta ända till jul. 

Från och med nästa vecka ska jag öka mina timmar på praktiken. Det känns bra, jag är redo för det.

I måndags hade vi möte med Ingrid (Sensus) och Tina (Bilda) för det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller utställningen och boken. Den sprids över landet så mycket det går. :-) Det känns väldigt kul.

Hösten känns spännande med en massa nya möjligheter och jag välkomnar detta med glädje. För ju starkare jag känner mig och ju mer jag lär mig desto närmare har jag ju till ett jobb på riktigt liksom. Med lön å allt. Tänk bara! :-) För även om min socialsekreterare är väldigt trevlig så vore det allt skönt att slippa behöva ha kontakt med henne. Och nu när jag är anmäld på AF (min arbetskonsulent ville ju det) så finns jag ju med i deras listor om det skulle bli nåt passande projekt som jag kan vara med i.

Vi får väl se hur det blir. Fram tills dess är jag så tacksam att jag har möjligheten att utvecklas och testa mig själv och se hur mycket jag orkar på en arbetsplats där jag trivs himla bra.

Kram!

Minns nån garnfesten jag hade för ett tag sen?

Nu är det dags för sockutställning! Lite sent egentligen för det var ett tag sen jag blev klar med dem och tog bilden. Men ändå.

Alla sockor är överlämnade till min mamma som får distribuera dem till eventuella frusna personer som behöver värma sina fötter. :-)

Bokmässan, here we come!

Ja det blev en svengelsk rubrik idag trots att jag egentligen inte tycker man ska blanda. Men ibland passar det så bra liksom.

Idag har vi haft möte med Ingrid från Sensus och Tina från Bilda. För att liksom planera lite angående fortsättningen med boken. Och det är så fantastiskt roligt att sitta med på såna möten för de har så många bra idéer och har många bra kontakter som kan användas för att sprida boken vida omkring.

Det var prat om allt möjligt men nåt som både jag och Carina blev alldeles stjärnögda av var ju förstås bokmässan i Göteborg i september. :-) Jora, vi ska dit också. Där fanns det några montrar att välja på. Värmlandsmontern, Svenska kyrkan, Sensus eller Bilda. Eller allihop. Vi får väl se hur det blir.

Seglora smedja är också väldigt intresserade av att göra reklam för både utställningen och boken. Jag återkommer till det längre fram. Och jag är fortfarande lite (positivt) svimfärdig av tanken att Mona Sahlin fick ett ex av boken när hon var i Karlstad under Livet värt att leva-veckan. :-)

För närvarande så har jag också mer vardagliga saker att tänka på. Nämligen att Viktor verkligen behöver ett par nya badbyxor. Jag var inne på klädaffären för att höra om de kanske hade några. Nja det var lite dåligt med det. De hade inte fått hem nya än. Förutom en sort från märket Björn Borg som var ljusblå och vitrandiga med rosa snöre i midjan.......... hm... När jag talade om det för Viktor så tittade han på mig med en förskräckt min och sa; vem vill ha badbyxor som ser ut så? Ja det kan man fråga sig. Expediten sa nåt om att de tidigare hade haft storblommiga, men det nämnde jag inte för Viktor. ;-)

Det fanns ytterligare en sort, de var inte så skarpa i färgen de var i en mörkare blå nyans, men de kostade 545 kronor. Och vem kan köpa ett par badbyxor som kostar så mycket? Inte jag i alla fall. Så de han har får duga åtminstone imorgon så får vi se om vi kan fixa nya under lovet.

Här kommer mer stolliga katter. :-)

Kram!

Bokrelease - ännu en magisk kväll

Igår var det ju dags för bokrelease i Kulturhuset i Deje och kvällen blev precis så trevlig som vi hade hoppats. Ännu bättre än vi hoppats, den var magisk och påminde till viss del om vernissagen i kyrkan i september.

Jag var nervös innan men när folk började ramla in så släppte allt och jag bara njöt av alltihop.

Solveig och Lennart (Carinas mamma och styvfar) hade ansvar för allt tilltugg respektive försäljningen av böcker. De är båda helt fantastiska och jag kan inte tacka dem nog mycket för det jobb de la ner.

Jag tycker att det är helt fantastiskt att få uppleva allt detta. Och jag trodde att jag skulle må dåligt idag, att fibron skulle ställa till det som den gjorde till viss del efter vernissagen då jag fick migrän dagen efter. Nu förberedde jag mig med Alvedon redan när jag la mig igår kväll. Sömnen blev det dåligt med inatt. Jag somnade gott och sov tre timmar och sen vaknade jag och var klarvaken. Det gick inte att somna om på en lång stund och då blev sömnen väldigt ytlig. Sånt som hade hänt under kvällen spelades upp som en film i huvet på mig och det var ju trevligt i och för sig men inte när man vill och behöver sova. :-) Jag vaknade också vid ett tillfälle av att jag skrattade högt. HA! Men jag minns inte vad jag drömde då. Förmodligen nåt roligt.

Jag gick iväg till praktiken även idag för jag kunde inte hålla mig borta. Egentligen skulle jag varit ledig i och med ansträngningen igår men jag ville så gärna dit just för att få dela och prata om upplevelsen av gårdagskvällen med de andra. Så jag laddade med mer Alvedon (dubbelt upp) och gick iväg. De andra hade för övrigt samma känsla av gårdagen som jag, att det var så trevligt och mysigt.

Och trots att jag har haft enorm muskelvärk och varit ganska trött idag så har det känts väldigt bra.













Här är jag i farten och signerar böcker...


























Tina Bergenbrink från Bilda, professor Bengt Starrin och kommunalrådet i Forshaga kommun; Angelica Rage. De höll alla tre så fina tal och Tina läste några av dikterna som hon hade som favoriter.

Fru kommunalråd köpte en hel hög med böcker för att dela ut till sina politikerkompanjoner. :-) Och det är faktiskt mig hon tittar på just där när hon säger det. Tina ser ut att tänka "hoppsan det var inte dåligt". ;-)

Carina pratade också lite om hur det varit från första början med min praktik och hur det utvecklats till vad det är nu.

Och jag vill tillägga att det är mycket tack vare henne som det gått så bra. Hon lät mig ta allt i min egen takt och uppmuntrade mig hela tiden så att jag vågade och ville mer än jag trodde att jag kunde. Du är bara bäst Carina! Och de andra på pastorsexpeditionen går heller inte av för hackor. ;-)

Här står hon iklädd sin diakonmundering, som hon brukar använda i officiella sammanhang, lite sammanbiten för ovanlighetens skull.











Kaos i köket. När jag kom hem hade jag fullt upp med att leta vaser till de blommor jag fick.












Så här blev det när jag äntligen fått tag i vaser.










Alla blommor behövde inte vas. Denna ljuvliga lilla bukett som kom från tjejerna i blomsteraffären satt i en oasis. Och precis som temat på diktutställningen där så toppades allt med en fjäril. ;-) Tjuuuusigt!




Det är förmodligen en hemsida på gång som ska höra till boken. Den är jag inte ansvarig för dock men jag återkommer till det när allt är klart.

På tisdag nästa vecka kommer en tjej från Värmlands Folkblad och ska göra en intervju. Det blir spännande. ;-)

Ha det gôtt! Kram från en lite sliten, trött men väldigt glad person.

ett litet PS... Jag tänkte en gång för längesen, då när jag var så arg på F-kassan och satt och mailade till en av de som var ansvariga för alla de avslag jag fått, att jag minsann nån gång skulle visa både honom och de där andra som trodde att de kunde göra så mot folk. Jag önskade då att jag på nåt vis, med mina ord, skulle kunna ta upp kampen, nå ut så att verkligheten som alla som är sjuka, utslängda ur sjukförsäkringen och fråntagna all mänsklig värdighet lever i, faktiskt kom fram och blev tydlig för alla att se

Jag är där nu. Jag har börjat gå på vägen som ger mig chansen till att påverka. Och detta gör att jag känner en styrka inifrån som kommer just från den platsen i mig som fått upprättelse.

Att kämpa för en sak tar tid, precis som det måste få ta tid med rehabilitering och möjligheten att bli frisk(are) men nu känns det som om det lossnat och rullar på åt rätt håll. I dubbel bemärkelse...

Att bli "friends and more"...med en aussie?

Igår fick jag en förfrågan, via Skype, från en Roger Williams, 49, i Australien. Jora. Han skrev att han läst min profil (på Skype) och ville säga "hi" och tyckte vi skulle "get acquainted" och att vi kanske kunde bli "friends and more"... Hm... Men jag ignorerade honom. Det har kommit några sådana vänförfrågningar med ungefär samma budskap och det är jag inte intresserad av. Nu kan man ställa in så man bara får meddelanden från de man redan har på sin lista, och så hade jag ett tag men jag ändrade tillbaka igen på lattjo för ett tag sen.

Men bara för att jag har Skype är jag ju inte ute efter dejter. Jag har det ju mest för att chatta med Adde. Och hur kan den där Roger i Australien veta om jag är ledig för att bli "friends and more" ? :-) Jag kunde ju vara lyckligt gift och inte alls aktuell på marknaden. Jag är inte ute på marknaden även om jag inte är gift. Så är det med det. ;-) Sånt har inte jag tid med.

Idag har vi varit på möte med Sensus och Bilda och lämnat ifrån oss vår kära utställning för vidare transport till nästa ställe framöver. Det kändes lite svårt i och med att vi jobbat med den så länge, den är ju vår liksom. Men vi ska skriva en slags instruktion om hur vi har tänkt att den kan ställas upp, påpeka och tipsa och så. Det blir ju lättare för de som ska ställa upp den för vi är ju inte där och gör det.

Sen diskuterade vi också möjligheterna till att ge ut dikterna i bokform. Återkommer väl till detta längre fram när jag vet mer. :-)

Nu ska jag nämligen sätta mig och sticka sockor så nu har jag inte tid att skriva mer för närvarande...

Kram!

När jag ser såna här bilder så vill jag väldigt gärna vara hund. :-) Tänk att ligga så här i en soffa och bara må gott...

Trevligt möte och lite annat jox

Så var det fredag igen. Det är kvavt. Luftfuktigheten är hög. Alla kex i skafferiet blir sega. Strösockret blir till en klump i påsen. Man får hacka med en kniv i kryddburkarna för att kunna skaka ur kryddorna.

I alla fall. Den här veckan har jag träffat två damer, en från Bilda och en från Sensus, två studieförbund som inte vanligtvis brukar samarbeta vilket de nu kommer att göra framöver. Med mina dikter från utställningen som grund. De var fulla med idéer och det var så roligt och inspirerande att prata med dem. På nåt vis så har jag börjat fatta vad som håller på att hända men jag tror ändå inte jag begripit vidden av det. Men jag tar en sak i taget och så får vi se var vi hamnar. Spännande är det oavsett. :-)

Sen har jag hjälpt Lisbeth också i arkivet. Nästa vecka ska vi åka till stan hon och jag med papper som ska lämnas in för att bli böcker. Det handlar om protokoll från kyrkorådets möten, folk som gått ur eller in i kyrkan (inte bokstavligt då alltså...), begravningar och dop.

Annars är det mest utställningen som tar upp tankar och tid. Den 15 september ska det ju vara klart alltihop för då är det vernissage. :-)

Idag har jag letat upp ett klipp med Galenskaparna som jag tycker är så bra. Det de sjunger om stämmer ju även nu fast det är såpass längesen de gjorde denna revy. Och jag gillar verkligen debatten, som inte blir nån debatt för att alla är... överens. ;-)

Ha en bra fredag! Kramelikram!