Hej på Mârten!

Denna helg är det marknad i Arvika. Och som jag skrev förra året så ska man säga som i rubriken när man möter folk man känner. Eller man kan ju säga det ändå, det gör nog inget. :-) Hoppas nu att alla som åker till Arvika, och även Arvikaborna förstås, har en kul marknadshelg. Mycket kålsoppa, popcorn och sockervadd och sånt. Och lite karuseller också. Och att de gör fynd i de olika stånd som står uppställda över hela centrum.

Läste på VF:s hemsida att tidigt imorse hade det varit inbrott på Konsum här. Det var en desperat typ som slagit sönder en av glasdörrarna i entrén och snott med sig cigaretter och även postförsändelser. En lite konstig kombination kan man tycka. Var han bara röksugen och tog några paket i förbifarten? Konsum har ju tagit över postens roll med att lämna ut och ta emot paket och sånt. Så jag undrar hur de kunder känner sig som nu inte får sina paket.

Min teori till varför det är så många rån och inbrott är att vi lever i extra desperata tider. Väldigt många har inte pengar till det mest nödvändiga. De går ut och rånar istället för de behöver ju ha både kläder och annat. Klädaffärer har blivit rånade på vinterjackor och liknande. Ja jag kan ju säga att lever man på existensminimum så finns det inte pengar till riktiga vinterkläder och skor. Man satsar på mat först och främst. Mat och hyra (om man i alla fall har en bostad) går först. Sen är det andra räkningar och allra sist, eller inte alls, kommer kläder och skor. Blir folk desperata så gör de desperata saker. Inte för att jag skulle ge mig ut och råna i första taget men jag kan förstå att det finns de som gör det.

Så är det. Jag har också suttit och sett på fredagens sändning av The Rachel Maddow Show på nätet där man får veta en del om hur det står till i det stora landet "over there".

Det togs upp att under Obamas styre har jättemånga terrorister blivit eliminerade, nåt som republikanerna i stort sett inte alls trodde honom om före han blev vald till president. De stod till och med och hånade honom lite för det. Så nu har de väl fått se vad han går för... de är förmodligen inte nöjda ändå för de måste ju alltid gnälla om nånting så de hittar väl på nåt annat rätt snabbt.

Sen handlade det om hur republikanerna (väldigt många av dem) egentligen vill införa kristna sharialagar i USA och att de gömmer sig bakom politiska syften för att lyckas bli invalda - men att deras agenda egentligen handlar om religion. Han som pratade om det hoppades att amerikanska folket skulle vakna upp och begripa detta innan det var för sent.

Sen håller en del stater på med att försvåra möjligheten att rösta. För annars kan ju alldeles för många rösta och det går ju inte för sig. De kan ju rösta "fel" nämligen och det är ju ajabaja.

Och så amerikanernas stora och viktiga ämne... jag tror banne mig att det är det viktigaste ämnet i deras liv... VAPEN. Många av dem är livrädda för att Obama ska ta ifrån dem rätten att bära vapen, rätten att äga vapen och rätten att då få försvara sig. Jösses! Och nån gubbe menade att Obama håller på med att ta ifrån dem deras vapen genom att inte ta ifrån dem deras vapen. Och vad menade han med det? Jo att presidenten hade nåt lurt för sig i smyg och att rätt som det var skulle det komma en bestämmelse och överraska folket om att de inte längre fick ha vapen hemma i skåpet eller under kudden eller var de nu lägger dem...

I Ohio finns det nu uppenbarligen en bestämmelse om att man får bära ett dolt handeldvapen inne på barer MEN då får man inte ta sig en drink. Nehe... hur har de tänkt detta ska funka? Och vem kollar den som kommer in och säger att denne får lägga ifrån sig sitt vapen om det ska drickas? Och om det inte kan kollas; vem kan ta vapnet ifrån en person som struntat i detta och druckit och blivit full och sen blir arg och börjar vifta med sitt vapen och kanske till och med skjuter vilt omkring sig? Och varför ska man ha ett vapen med sig när man går till en bar/går ut för att ha roligt? Vad har man för tanke då liksom...

Nåt att grunna på eller hur?

Ha en bra lördag och jag hoppas att var och en som är på Arvika-Mârten är...


















KRAM!

Nu är jag här igen.

Efter att ha varit på vift hela gårdagen är jag nu äntligen återbördad till hemmet. :-) Ja jag kom hem igår kväll, sådär en kvart före midnatt. Anledningen till denna sena hemkomst var att jag sett fel på tågtider, förstås. Det tåg jag tänkt ta gick bara på fredagar så det blev till att vänta. Men det gick bra ändå. Allt ordnar sig. :-) Som tur är. Vart jag höll hus? Jo jag var i Arvika.

Idag får bli en rätt lugn dag. Jag är lite seg i huvudets kola. Regnet smattrar på rutan och jag behöver inte gå ut i blötan och bli ruggig för jag har allt jag behöver. Härligt. Fick med en massa garn hem igår så nu har jag lite mer material i min garnkorg att göra sockor av.

Så... jaa... vad ska jag säga mer? Hehe... Imorgon ska jag in till stan, träffa min psykolog och även passa på att träffa Erika på lunch. Och i måndags var jag på arbetspraktik och fick en ny bok att läsa. Den heter: Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin

Jag har kollat lite i den och den ser intressant ut så jag ska läsa den innan jag ska iväg på praktiken nästa vecka. Så jag kan säga att det är fullbokat för närvarande. Och på lördag fyller min farmor 87 år och det ska jag uppmärksamma på nåt vis förstås.

Till mina kära arvikingar vill jag bara säga tack och stora kramar till er. Nästa gång får ni komma till mig så gör jag en tårta som vi kan ha till fika. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Åsså va dä påsk igen...

Långfredag. Röd dag. Ledigt från skolan. Ute har det snöat, det blåser svinkallt och det ser då inte ut som om våren är på väg. Den har nog tagit ledigt i år och rest till ett varmare ställe. Förra året vid den här tiden var det så varmt att man kunde sitta ute i t-shirt och sola och bli riktigt svett. Men så blev det ju kallt resten av våren förstås.

Som sagt, det är ju påsk. Jag firar inte påsk. Jag är överhuvudtaget inte så förtjust i storhelger. Allt förstoras upp nåt så hemskt och man "måste" så mycket. Man måste ju städa, sätta upp särskilda gardiner och pynta. Och nu till påsk ska man helst ha påskkärringar på kvastar, påskris med diverse prydnader i, kycklingar och fjädrar och plastägg både högt och lågt och allt ska gå i gult. Och godis, godis, godis och åter godis. Tandtrollen har det härligt den här helgen.

Men påsken är ju bara fyra dagar (om man inte går efter traditionen att ta in påskris en viss helg för då börjar det tidigare) och jag anstränger mig verkligen inte för att ta fram en massa grejer som jag nästan genast ska ta bort. Det är skillnad på jul. Även om jag nog inte är så förtjust i att fira jul heller. Jag gillar att pynta till advent och att sitta och mysa med familjen och äta gott i lugn och ro men det där andra kvittar.

Det kan ju råda delade meningar om varför vi firar påsk. En del firar ju delen med påskkärringar, påskbrev, blåkulla och det där. En del firar genom att gå till kyrkan och vara ledsna (idag) för att en man som hette Jesus blev upphängd på ett kors och dog och några dagar senare uppstod (då är alla glada igen) och flög upp till himlen.

De flesta har ju med sig båda delarna i sitt firande även om man kanske inte bryr sig så värst om varifrån traditionen kommer. En del tror på Påskharen också. Det har aldrig jag gjort.

Min elvaåring frågade häromdagen; "Hur länge levde den där Jesus egentligen? Hur gammal var han när han dog?" Och jag som inte är det minsta religiös eller kristen hör mig själv säga; "Ja han var väl runt 30 år." Men jag anser att min son får själv bilda sig en uppfattning om det där med Jesus. Om han frågar mig så tänker jag svara för de har ju ofta samtal i skolan om våra högtider och om religion. Men det är viktigt att belysa saker från olika håll.

Jag hade en djupt kristen lärarinna på lågstadiet och hon pratade om Jesus ständigt och jämt. Hon hade till och med varit och besökt det ställe som sägs vara hans grav. Gått längs Golgata. Vi fick se hennes resa på diabilder. Hon blev oftast väldigt rörd när hon pratade om detta.

Berättelsen om Jesus fick vi som sagt höra jämt och ständigt (kändes det som, men förmodligen var det bara varje påsk) och till sin hjälp hade hon en stor tygbit som var uppsatt på väggen där hon sen satte upp olika figurer (som hon gjort själv) som fästes på tyget, med kardborre eller liknande, som då var målat som landskapet var där. Allt för att göra det spännande. Rätt smart drag av henne tycker jag. Det blev lite som teater liksom. Vi sjöng sånger om Jesus ofta och sjöng en psalm varje dag och bad en bön på morgonen. Hon var rätt fanatisk vår fröken... Men hon var av den gamla stammen. Som undervisade i den kristna andan.

Man kan ju vara andlig utan att vara kristen/religiös.

I alla fall.

För längesen (i min ungdoms dar, hehe) när jag bodde i Arvika en sväng, brukade jag och min dåvarande gube varje påsk åka till ett ställe som heter Bergs Klätt. Det är fantastiskt vackert där och om vädret är fint så finns det inget mysigare ställe att vandra på. Utsikten är så fin och när man kommer högst upp på klätten kan man se långt ut över Glafsfjorden. Men beroende på att påsk kommer lite olika så var det inte lika trevligt varje gång. Ibland var det sol och fint men ibland var det snö och kallt. Men det var ändå en rätt trevlig tradition. Nu har jag inte varit där på många år. Man flyttar omkring och får nya traditioner. Familjen ombildas och andras ideer och vanor kommer in i tillvaron.

Men bara för att jag inte firar påsk så hindrar det mig inte från att önska att andra ska ha en trevlig helg.

GLAD PÅSK! (och gott nytt år höll jag på att lägga till...)

Köp en bukett tulpaner. Då kvittar det om snön faller tät utanför. Vänd blicken mot blommorna och glöm snön och kylan. Snart måste det väl ändå bli vår eller hur?

Som Lars Ekborg sjöng en gång för längesen...

"Köp en tulpan annars får du en snyting.
Köp av en snubbe med blomster i år.
Köp en tulpan langa hit lite kosing.
Lär dig din dönick att nu är det vår!"