Nobelpris

Idag är det ju dags för utdelning av Nobelpris åt alla håll. Som jag brukar säga varje år; jag har ett eget Nobelpris som är mer värt än nåt av de där som delas ut ikväll.

Mitt Nobelpris fyller 17 år idag. Han har snart klarat av en termin på gymnasiet, på IMAS, i Karlstad. Helt otroligt vad fort tiden går! Snart är det jullov, vilket han ser fram emot.



Det har ju varit minnesstund för Nelson Mandela också idag. Jag har inte sett på den, jag är så lättrörd och orkar inte sitta här och bli lös i näsan. Men jag har tänkt på honom och på det han representerade. En fantastisk människa på det hela taget.

Fann en fin bild av honom häromdagen, på nätet.

Hans glada ansikte och härliga leende är verkligen nåt att minnas. :-)

Kram!

Augustieftermiddag med Isac

Min promenad med Isac i bilder. :-) Matte skulle åka in till stan och då fick vovven hänga med på min sedvanliga eftermiddagspromenad. Nåt som både han och jag tyckte var väldigt trevligt.






























































Tårtan är till Kjell som fyller år idag. Hurra och Grattis!

Manglad och klar

Jag satt här och flummade och kom precis på att det var längesen jag skrev nåt.

Allt är som det ska. Praktiken rullar på. Vi planerar inför utställningen och det räcker och blir över med tankearbete. Det är väldigt roligt men lite klurigt och många val som ska göras och så. Fyllt år har jag gjort (förra veckan) och det var en väldigt trevlig dag med uppvaktning redan på förmiddagen av Carina och Lisbeth. Carina hade gjort i ordning en kasse med presenter och överst låg en rosa ballong. Serpentiner var utlagda på bordet och där stod en liten flagga.

Hemgjord saft och sylt går inte av för hackor. En bok och ett personligt designat bokmärke (med mitt namn på baksidan) gör inte heller det. Och vi ska inte tala om chokladen... slurp. Det var mörk choklad med havssalt och det var längesen jag åt nåt så gott... Den är slut kan jag tala om.

Sedan blev det tårta och bullar hemma lite senare på eftermiddagen.


Dagen efter packade jag en korg med kaffe, bullar och tårtan som blev kvar och gick hem till min gamla farmor och bjöd henne på kalas. Jag hade även lagt ner både porslin och skedar så att det skulle vara som på kalas, hon behövde inte stå med disk sen. Hon tyckte det var så festligt för hon sa det flera gånger "tänk att jag blev bjuden på sånt kalas!" :-) Det var uppskattat.

Så här såg tårtan ut. Tänk vad åren går... Men även om det står ett visst nummer på tårtan så blir jag aldrig en dag äldre än 29... ;-) Hehe...













Försöker också komma igång med mina promenader igen även om jag tar dem på eftermiddagen istället, på morgonen hinner jag ju inte i och med att jag ska på praktiken och skulle förmodligen inte orka göra nånting om jag gick en lång promenad först. De dagar jag är ledig kan jag ju gå på morgonen. Jag måste hålla mig igång även om det imorse kändes som om jag dragits genom en mangel under natten. En sån där gammal stor en. En sån har vi nere i tvättstugan faktiskt. Men den används nog inte av nån, den står nog bara där som en slags antikvitet eller så.

Så här ser den ut.












I alla fall. Jag har extra mycket värk och är extremt trött just nu, det bara flög på mig för en stund sen så jag orkade varken göra nåt eller tänka. Det blir ju så ibland. Därav flummandet framför datorn.

Och nu ska jag fortsätta flumma en stund till.

Kram!

Slut på en aktiv vecka

Fredag igen. Med tvättstugebestyr. Handling på konsum. Viktor hemma. Semlor till fikat (mums). Och sånt där...

Sen tänkte jag också nämna att... diskmedlet Yes löddrar verkligen inte alls så bra som det gjorde förr. Då räckte det med några droppar i diskvattnet och man fick lödder som aldrig tog slut, nu får man hälla i rejält och ändå försvinner det i ett nafs. Det är ju fortfarande bra men det går ju åt mer.

Att en legitimation bara gäller i fem år är ju oerhört dåligt. Men det är väl för att få in mer pengar förstås när folk måste ansöka om ny vart femte år.

Och jag kom på för ett tag sen att 20 stycken Panodil kostar lika mycket som 30 gjorde tidigare.

Allt det som jag nu räknat upp innebär påsmugna (nytt ord kanske?) merkostnader för oss konsumenter. Jo för om Yes löddrar dåligt så måste vi köpa nytt oftare, det tar ju slut fortare. Legitimation måste man snart ha om man så bara ska låna en offentlig toalett nånstans (där tog jag i lite men ändå) så då bör man ju ha en aktuell. Vilket jag inte har för närvarande. Och det där med Panodilen är ju bara sanslöst. Man suckar.

Detta om detta. :-) Jag tillät mig att gnälla lite där men ibland behövs en påminnelse om hur saker ändras utan att vi liksom märker, eller tänker på det, förrän långt senare. Att femårig legitimation är kass har jag i och för sig tyckt ända sen det infördes. De som har körkort kan ju använda det som ID längre än så. Orättvist eller? Jora så att... Alla har nämligen inte körkort även om de som bestämmer sånt där tycks tro det.

Veckan är slut och jag med för närvarande. Förmodligen så behöver jag sömn. Jag tror jag drömde om att sova inatt till och med. Jo faktiskt. Drömde också att jag, eller om det var nån annan, skickade in papper till F-kassan och att när jag fick beskedet från dem så stod det med stora bokstäver NEJ DU FÅR INGEN HJÄLP!

Varför jag drömde detta vet jag inte för jag har ju ingen kontakt med F-kassan nu för tiden. Det kan ju berott på att jag läste på RESURS alldeles innan jag stängde av datorn igår kväll. Hm... Tror det var lite Spooks inblandat också i min dröm, såg på några äldre avsnitt under gårdagen. Drömmen var jäkligt rörig kan jag säga. ;-)

Ibland tar man med sig, in i drömmens värld, det man gjort strax innan man somnar men detta var allt lite för mycket tycker jag nog... men så kan det gå. Ibland drömmer man också om sånt man aldrig tänkt på alls. Som för ett tag sen när jag drömde att Ernst Kirchsteiger skulle hjälpa mig att måla och han istället gav mig en puss. ;-) Nåt sånt har jag aldrig funderat på för visst är han snygg och så men nej... såna tankar om honom har jag inte haft. Hehe...

Veckan har varit aktiv men jag är inte trött för att jag varit fler timmar på praktik. Det finns det inget som tyder på. Vissa veckor är jag mer sömnig eller trött i kroppen än annars och den här veckan har jag haft lite mer värk än jag haft på ett tag. Väderomslag är ingen höjdare för min del. Och nu är jag rätt så trött på vintern. Jag vill ha bort snö och is och slippa gå och stirra på marken i jakt på eventuella isfläckar för att försöka undvika att halka och ramla på arslet. Spänner sig gör man ju också. Och jag har inga broddar som de flesta små tanter använt sig av i vinter. :-)

Dags för en kopp kaffe till.

Ha en bra fredag! Kram!

Grattis och kram till Adde (min "gamle" gosse) som fyller år idag! :-)

Festfredag.

Idag ska vi ha lite festballonger tycker jag. :-)

Viktor fyller år och det är Nobelfesten och det ena med det tredje.

Och jag har lyckats dammsuga alla rum på en och samma dag! Sensation! Ja jag tog ju inte alla på en gång utan det var en del pauser men jag blev klar och kunde ställa in dammsugaren så den inte står framme och skräpar. Som den oftast kan göra i veckor... ehrm... nåja månader. ;-) Den blev även inställd förra helgen för då blev jag också klar med dammsugandet inför söndagen och det tårtkalas vi hade. Så det var inte så mycket skräp idag utan gick rätt lätt att städa.

Idag såg jag på ytterligare ett program, det åttonde och sista, av Annas eviga. Det handlade om lycka. Lägger in länken till det här.

Kan man välja lyckan? - Annas eviga

Jag tycker nog att karln som är med (Bengt Brülde) är en riktig depparjeppe som trots den forskning han säger sig ha gjort om lycka inte fattat ett jota om hur det funkar. Däremot Pia Johansson har precis rätt inställning till hur man kan påverka sitt liv. Den andra kvinnan (Carina Rydberg) ... ja vad ska man säga om henne. Väldigt negativa vibbar tycker jag. Allt det som Pia pratar om är precis det som jag fått lära mig den senaste tiden både genom självhjälp (bland annat Kay Pollacks dvd/bok) och genom psykologen och som jag försöker leva efter. Jag vet precis vad hon menar.

Man kan visst välja lycka. Och man kan välja glädje. Jag vet att alla kan det. Men det handlar om att vilja också. Om att våga ändra på tankarna, ifrågasätta det liv man har OM man nu tycker/känner att man är deprimerad. Och som även Pia säger; det är viktigt att be om hjälp om man behöver det. Att våga be om hjälp och att våga göra nåt åt en svår och deppig situation.

I alla fall.

Ha en bra fredagskväll. Det ska jag ha. :-) Kram!


"Vårt beteende mot andra blir automatiskt positivt när vi handlar av omsorg om dem. Det är för att vi inte har plats för några misstankar när hjärtat är fyllt av kärlek. Det är som en inre dörr öppnas och låter oss komma ut. "

Dalai Lama - Visdomens Kärna

En vecka som innehållit goda kakor, trevligt sällskap och god lunch på stan.

Ja det blir inte så ofta jag skriver här men nu tänkte jag i alla fall knattra ner lite.

Idag har jag varit till psykologen igen, hon tycker jag är mycket duktig och även att jag kommit en lång bit på väg med mitt jobb med mig själv. Och jag är glad naturligtvis. Det är dock ett hårt jobb ibland och jag får kämpa men jag ger inte upp för jag vill ju ha en bättre tillvaro.

Jag träffade Erika på stan och vi åt lunch tillsammans. Hon bjöd. :-) Det var väldigt god mat, fläskkotlett med stekt potatis och pepparsås. Såsen var väldigt god men så stark att jag blev svett. Men det var som sagt väldigt gott. Sen gick vi och satte oss i solen och pratade tills hon var tvungen in och jobba igen. Och jag skulle ju hem med bussen. Men den bussturen är indragen på sommaren, vilket jag glömt, så jag fick vänta i 45 minuter till men det gjorde inget. Jag gick in på Åhléns och tittade runt lite. Min favoritavdelning är den där alla ljus finns. Stearinljus alltså. Det finns ljus som ser ut som stenar, de är väldigt mysiga tycker jag. Man kan liksom lägga dem på en ljusbricka och då ser det ju ut som en hög med stenar men det är det ju inte. :-)

Häromdagen var jag på 80-årskalas. Ja det var kalas nummer två. Ett mer intimt sådant med lite färre folk inblandade. Det stora kalaset var i lördags i Folkets Hus (några dagar innan själva födelsedagen egentligen) men det var jag inte med på. Jag var för övrigt hundvakt och det är ett nog så ärofyllt uppdrag. Vi var ute på långa promenader jag och Isac trots att det regnade blött varenda gång. Men som sagt, i tisdags var jag på kalas och åt kakor och allt möjligt gott. Väldigt trevligt var det. :-) Vem som fyllde 80? Min fantastiska före detta svärmor, Adde och Erikas farmor. Den allra bästa svärmor (och farmor med för den delen) man kan tänka sig.

I alla fall. Allt rullar på i min värld och imorgon kommer Viktor hem efter en vecka hos sin pappa. Då ska jag krama honom ordentligt för jag har faktiskt saknat honom en liten skvätt. Men det är väl som det ska vara.

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

En sån här tårta var det inte med på kalaset men de som fanns var goda de med. Men snart är det dags för tårta och firande för vår del. Erika fyller ju snart... Och det är den helgen då hon äntligen flyttat in i sitt hus. :-)

Hoppas jordgubbarna är fina då.

Mästerdetektiven Blom ;-)

Jag har varit lite detektiv, fast bara lite, och har förmodligen lyckats klura ut varför jag får brev som inte ska till mig.

Brevbäraren har en hel hög med post i näven. Posten till mig är det sista han/hon delar ut i den här ingången. De går från vänster till höger och börjar alltid nerifrån. Såååå... min post ligger alltså ovanpå hennes (damen vars post jag fått ett par gånger) för hon bor längst ner till vänster i nästa ingång så det är där postisen börjar när han/hon kommer in där. Då är det ju inte så konstigt att nåt brev till henne faktiskt av misstag kan följa med ner i mitt brevinkast då och då. Man tycker ju att brevbäraren kunde kolla lite mer noga innan posten stoppas ner men ibland har de ju så mycket reklam också och det kanske försvinner i högen.

Damen har fått sitt brev i alla fall. Jag gick dit och slängde in det till henne. Det var förmodligen en räkning från hyresgästföreningen. ;-)

Det gäller att ha koll på Glocalnet också. När jag fick förra fakturan så var det fel slags telefoni registrerat så då fick jag be dem ordna så det blev rätt summa och att det blev rätt på fakturan. Jag fick ett brev med en (enligt dem) ny faktura där den nya lägre summan skulle stå, vilket den inte gjorde. Den såg likadan ut som den jag redan hade. Summan stod i brevet dock. Det var lite mailande fram och tillbaka, de fattade inte att det fortfarande var samma höga summa på fakturan, de verkade inte notera vad jag sa så till slut så struntade jag i det och betalade den lägre summan i alla fall med deras medskickade "nya" inbetalningskort/OCR och det blev rätt i alla fall. Tur det.

Nu var det rätt telefoni registrerat på fakturan den här gången men det stod fortfarande inget om min uppdatering av bredbandet och att det var en kampanj med billigare pris. Som jag också nämnde när jag kontaktade dem förra gången ihop med telefonin. Suck. Så jag fick kontakta dem igen och när de äntligen kollat upp det så fick jag meddelandet att det nu var ändrat. Varför ska det vara så svårt? Jag sa till dem att kolla det muntliga avtal som gjordes i december. De spelar ju in genom telefon så att allt ska bli rätt. Vem vet var det hakat upp sig? Nu hoppas jag att på nästa faktura så är allt med som ska vara med och inget annat skräp.

Det bästa med bredbandstelefoni är att det bara blir en enda avgift vid flytt. Har man fast telefoni så blir det dubbla avgifter. Så där har jag tur. Man ska ha det ibland.

Idag för 27 år sedan låg jag på BB och väntade på att få klämma ut en bäbis. :-) Men han ville inte komma ut. Vi fick vänta och vänta. Jag hade gått 14 dagar över tiden så det var verkligen dags. Men det tyckte inte han... Inte förrän vid 10 på kvällen kom han ut, högst motvilligt ska jag säga. Och ilsken som ett bi var han också. Nåt som han inte så lätt blir nu för tiden. Han har heller aldrig direkt bråttom vilket vi ju fick erfara den gången också.

Det gick dock snabbt bara det blev fart på det hela, med värkar och så. Men att ligga hela dagen och vänta på den lille skrutten och ingenting hände, värkar som kändes som lätt magknip då och då. Eller liten förresten, han var stor för att vara liten. Hehe... Drygt 4 kilo och 53 centimeter lång. Sen har de blivit mindre för varje unge jag fått. Den minste parveln är den som förmodligen kommer att bli allra störst av dem när han är färdigväxt. ;-)

Dessa tre juveler, Adde, Erika och Viktor är det absolut bästa jag nånsin gjort. Nåt som är bättre än dessa tre ungar kan jag inte tänka mig.

Skickade ett sms till storpojken förut och grattade. Han kunde inte komma hem den här helgen och bli firad men kanske nästa. Då blir det tårtdags igen. Senast var det ju Viktor som firades. Nästa gång är det Erika men det är inte förrän i juli. Vi får nog hitta på nåt att äta tårta för innan dess för det känns lite drygt att vänta. Hehe...

Ha en bra dag! Kramelikram!

Jag har ett eget nobelpris

För 13 år sen just idag, klockan kvart i sju på morgonen så fick jag mitt eget nobelpris. :-)

Viktor fyller tonåring idag och han har fått många kramar från mig nu på morgonen och några hängivna svansviftningar från Isac. Man får inte sjunga för honom för då blir han väldigt upprörd. Jag vet inte varför men han klarar inte det.

Han har redan blivit firad, i lördags, med tårta och presenter. Och imorgon ska han firas hos sin pappa så han får dubbla kalas. Och tänk så mycket tårta det blir... ;-)

I söndags var vi i idrottshallen och fick se kusinen Anton (som snart blir 15) vinna en innebandymatch med sitt lag. Det var jättekul. Viktor satt visserligen inte med oss på läktaren, han valde att stå för sig själv i en trappa. Han fick gå ut en sväng dock för det kom några skråliga pojkar som tydligen störde honom. Men han var mäkta stolt när vi kom hem för att han varit där. Det märktes under promenaden hem. Så även om han inte satt med oss andra så var det en stor grej att han var där. Det bevisar att han kan hantera stökiga platser med mycket folk och ljud bättre och bättre. Det känns ju bra. :-) Han hade heller inga tveksamheter inför att ge sin moster, som han inte sett på väldigt länge, en stor kram och det blev hon så glad för. Även om personer med Aspergers har svårt för fysisk kontakt så stämmer det inte in så värst på Viktor för han är en riktig kramis.

Isac ligger just nu och slumrar på min säng. Han är en ständig inackordering här hos mig och jag har börjat se honom lite som personlig friskvård. :-) Jag kommer ut fyra gånger om dagen på promenad och kommer också i säng tidigare för jag blir ju mer normalt trött i och med all frisk luft jag får i mig. Min kondition är bra och musklerna i både ben och armar är starkare men så har jag ju lite mer värk i dem också men det blir ju så. När jag anstränger musklerna så blir det ju på det viset. Händer och fötter värker mest. Men det får gå. Humöret blir ju också bättre när man umgås med vovvar och Viktor är oftast på ett strålande humör när Isac är här så det är en sån där win-win situation liksom. Men jag ska väl erkänna att det är rätt skönt när matte kommer och hämtar honom och jag slipper den där sista promenaden på kvällarna och kan skrota omkring i pyjamas lite extra tidigt och sjunka ner i soffan och kanske somna. Lite ledigt är skönt att ha... ;-)

Och snart är det jul. Nu är det bara en vecka kvar tills Viktor får jullov. De slutar nästa fredag. Det ser han fram emot. Men ibland är han sådär tråkigt negativ och menar att; det är ju så kort lov... varför är det inte längre... Istället för att njuta helt och hållet av de dagar som han faktiskt har ledigt. Dumt eller hur?

Jag tror jag ska plocka upp vår gran ur källaren idag, sätta ihop den och klä den. Jag känner mig lite "julmysig". Hehe...

Apropå jul så har jag förstås varit in och kollat på jultomtens hemsida. Det är alltid lika kul (ja jag är en nörd jag vet) och därför lägger jag in den länken här för den som vill kolla lite. :-)

Joulupukin Kammari - Santa Claus Office - Joulupukki, Lapland, Finland, Rovaniemi

Ha en bra Nobeldag! :-)

Kram!

En extra kram till min mamma som fyllde år den 4 december. Du vet att vi tänker på dig! :-)










Dagens citat: "Man får ta folk som de är, inte som man vill att de ska vara".

Inte varje dag sånt händer...

Idag har nåt fantastiskt hänt! Jo efter sju månaders väntan så ringde min handläggare på F-kassan, en mycket trevlig kvinna för övrigt till skillnad mot andra jag haft kontakt med, och ville prata med mig om min ansökan om sjukbidrag. Senast vi pratade var i slutet av juli förra året.

Hur som helst. Efter en del förklaringar om varför hon dröjt så kom vi till saken. Nu var det ju så att inget beslut kunde tas för den försäkringsläkare, som då satt uppe i Piteå (!?) ville ha mer medicinskt underlag. Vaddå för underlag? frågade jag. Jo jag skulle utredas ytterligare, hur var inte klart. Hon hade inte någon direkt koll på vad som skulle göras exakt. Men en kontakt med något ställe i Karlstad skulle tas och jag skulle kallas till en utredning framöver. En utredning som då kunde hålla på ett par veckor.

Hon ansåg också, när vi pratade om den arbetsprövning jag gjorde 2007 i samråd med AF, att det var rätt onödigt att skicka mig på arbetsprövning där alla redan i förväg visste att jag inte skulle klara uppgiften. Det var orimligt tyckte hon. Och det tyckte även jag, vilket jag också påpekade för AF vid det tillfället. Men nu hade de bara dessa platser att placera ut folk på och då fick det bli så. Med det resultatet att jag fick avbryta arbetsprövningen på grund av att jag inte orkade slutföra.

Utredningen ska göras hos något av de företag som har kontrakt med F-kassan angående just sådana utredningar. Så jag vet inte vad det blir men det är väl okej tycker jag. Sen så kan jag nog också tänka mig att detta är F-kassans rätt som omständliga sätt att säga nej till sjukbidrag och det får ju stå för dem. Om man kan lyfta en arm så har man ju 100 % arbetsförmåga. Så är det ju bara. Det kanske till och med räcker om man orkar blinka... eller bara sitta upprätt på en stol.

På SVT i förra veckans Debatt kunde man se hur en cancersjuk kvinna hade behandlats och då blir man allt lite skeptisk mot hur de tolkar reglerna. Hon jobbade 50 % för att hon orkade det. Men nu hade F-kassan tyckt att hon kunde jobba 100 %. De hade inte berömt henne för att hon, trots att hon faktiskt är döende, (enligt uppgifter på SVT) orkade jobba 50 %. Istället tyckte de att hon skulle öka sin arbetstid. Så nu undrade ju den här kvinnan såklart hur de tänkte på F-kassan. Vilket man kan förstå i allra högsta grad.

Här är programmet.

Här är debatten på forumet.

Min senaste tanke är faktiskt att be att få praktisera på F-kassan. På lattjo liksom. ;-) Det skulle onekligen vara intressant att få en inblick i hur de jobbar. Någon särskilt utbildning verkar inte behövas. Jag har ju ändå undersköterskeutbildning, har jobbat 15 år i hemtjänsten och erfarenheter av att ha råkat ut för en massa myndighetstjafs i samband med sjukdom. Plus att jag är en person som skulle se till människan bakom sjukdomen och inte till alla konstiga lagar och regler. Man får inte tänka fyrkantigt när det gäller levande varelser. Empati var ordet.






Ha en bra onsdag.

Och ett stort grattis på födelsedagen önskar jag min store pojke där borti Stockholm. Han blir faktiskt 26 år idag. Jösses vad åren går FORT! Hjälp!

Kram från "lattjo-mamma" :-)

Viktor 12 år idag!

Idag fyller mitt alldeles egna Nobelpris 12 år och det ska vi fira lite senare med tårta. Konstigt nog så var han uppe före mig imorse och pigg som en lärka. :-) Så morgonen blev precis sådär mysig som jag hoppades på. Dessutom hade det kommit en liten gnutta snö under natten och lagt sig som ett lager pudersocker på marken och han hade önskat snö på sin födelsedag så han var nöjd med det lilla. Det snöade faktiskt lite när vi gick till skolan.



Jag tog ingen promenad idag, jag har lite att ordna med innan Viktors storasyrra med vovve kommer hit. Tyvärr kunde inte mormor och styvmorfar komma för den senare har blivit sjuk så det får bli längre fram.

Apropå det där med att jag har grejer att göra, jag ska väl inte sitta här och gaffla... ;-)

Kram!

Idag firar vi... en som fyller 50

Idag tänkte jag fira en mycket speciell och mångsidig person som fyller 50 år. Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om honom och allt han sysslar med men det orkar jag faktiskt inte, det skulle ta halva dagen och trots att jag gillar honom skarpt så har jag fler saker att göra idag. :-)

De flesta kommer nog mest ihåg honom som hjälten och kungen i Sagan om ringen-trilogin. Men att vara skådis är bara en liten del av vad han ägnar sig åt. Politik, bokförläggning, poesi, foto, musik och mer därtill. För min egen del är han en stor inspiration när det gäller foto. Jag hade slutat fotografera, av nån konstig anledning, men genom att inspireras av honom och hans foton började jag igen och jag har nog aldrig tagit så många fantastiska bilder som den hösten, då jag liksom vaknade upp igen.

Han är en person som tar vara på ögonblicket och det är precis en sån jag också vill vara. Under en kort period så lyckades jag faktiskt med detta konststycke för det är inte lätt när man aldrig gjort det förut. Det krävs faktiskt träning. Man är ju ständigt upptagen med att rusa iväg och göra saker inför morgondagen, man glömmer lätt att se och uppskatta det som finns just här och nu.

Ibland så tränger sig också livet på alltför hårt och man måste släppa sina drömmar för att kanske ägna sig åt att kämpa för sin överlevnad på ett mer påtagligt vis än tidigare. Detta gör att man ständigt måste leva i framtiden och ständigt planera inför den och det är ju aldrig bra. Det är ju ändå här och nu vi befinner oss. Vi ska varken leva i "dået" eller i "sen'et" utan i nuet. Men det är som sagt svårt.

Det gäller att tänka nu eller aldrig i vissa situationer, när man ska göra sina val, för det ögonblick som vi har just nu kommer aldrig tillbaka och det är vad vi inte gjort som vi ångrar för det mesta. Jag tänkte nu eller aldrig när jag reste till Los Angeles då för ett tag sen. Jag tänkte att jag aldrig mer skulle få chansen igen och därför var jag tvungen att ta den här och nu. Annars skulle jag ångra ihjäl mig senare. Vilket jag nu, nöjd och med facit i hand, kan säga att jag hade rätt i. Jag har aldrig ångrat den resan.

Det ögonblick då jag faktiskt fick se in i de där vackra ögonen kan jag återuppleva när jag vill. Jag minns också känslan av att stå framför hans fantastiska foton som inspirerat mig. Att faktiskt få se både honom och fotona i verkligheten. Ja det var en upplevelse som heter duga. Jag hade inte väntat mig mer än att få en bok signerad och så börjar karln prata på svenska med mig när han fick veta att jag var svensk (jag var liksom inställd på engelska eftersom alla andra runtomkring mig talade just engelska) och får mig att tappa fattningen för en stund. Det var jag inte förberedd på. Men, men sånt är livet. Jag svarade i alla fall på det han frågade trots att det var lite trögt i hôvvet för tillfället. :-) Och som sagt... den där blicken... den glömmer jag inte i första taget... Så idag firar jag en av mina källor till inspiration: Viggo Mortensen som blir 50 år just idag. :-)



Som Aragorn














Mer som sig själv liksom. Ett lite äldre foto men nog så trevligt att se på... :-)













Ha en bra dag alla! Kom ihåg att leva här och nu och ta vara på de små guldkornen som finns överallt bara man vill se dem.

Min första hjälte

Om jag inte minns helt fel, och det tror jag knappast, så fyller en av mina gamla hjältar år idag. Ingemar Stenmark. Kära nån vad jag var kär i honom när jag var 12 år! Jag följde varenda tävling, dag som natt, och skrev upp mellantider, jämförde och höll koll. Väggarna, och till och med garderobsdörrarna när väggarna tog slut, i mitt rum var tapetserade med bilder på honom. (Och även på ABBA då förstås) Jag grät floder, när han körde ur. Fast jag gick förstås undan så ingen skulle se det. Jaja jag vet att jag var en nörd.

Satt som klistrad vid teven när de visade ett program om/med honom och man fick se hur han tränade balans genom att gå på lina. På ett rep som han spänt upp mellan två björkar. Jag tror han cyklade enhjuling också men är inte helt säker. Man börjar bli senil...

Lyssnade för det mesta på sportradions sändningar och Christer Ulfbåges ibland totalt iq-befriade frågor i segerintervjuerna. Som den blyge idrottsmannen svarade fåordigt på. "Hur känns det nu då?" Och svaret kunde bli; "Jo, hä' väl bra." Fast han blev mer pratsam med åren. Han lärde väl känna Ulfbåge, blev nästan lite kompis liksom. Han kunde till och med ge skämtsamma svar ibland och vid några tillfällen minns jag att jag spelade in vissa intervjuer för att kunna lyssna på dem igen och igen... (Jag sa ju att jag var en nörd.)

Ja det är inte klokt egentligen... Fast jag var ju inte ensam om att beundra honom. Hela Sverige stannade ju av när han körde sina åk. I skolan släpade vår magister in en teve i klassrummet och struntade i lektionen för att vi skulle titta på när han åkte. Vi satt där och höll andan. Kom han ner på en bra tid kunde vi andas ut och fortsätta lektionen utan bekymmer. Åkte han ur var hela dagen förstörd.

Han höll ju på och tävlade länge och vann och vann och hur det nu var så kom någon och bestämde att nu skulle reglerna ändras för den där Stenmark han vinner ju jämt och så kan vi inte ha det. Då blev det nya regler som gjorde det svårare för honom att vinna hela världscupen. Jag vet inte säkert om det var av denna anledningen men skvallret gick om att det var så. Han var tvungen att börja med Super-G och störtlopp för att få ihop kombinationspoäng och det var tydligen inget för honom. Jag minns inte om jag följde de allra sista tävlingarna, hade kanske börjat intressera mig för andra saker då.

I alla fall... han fyller 52 och är flintskallig nu för tiden. Hans vackra, bruna lockiga hår är för längesedan borta... Så kan det gå. Han har tydligen en plats i mitt hjärta ännu den gamle gossen. För det första jag tänkte på när jag såg dagens datum var att Stenmark fyller väl år idag. :-)

"Hä bar' å åk'."