Skogen

Skogen
Visar inlägg med etikett Grey's Anatomy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grey's Anatomy. Visa alla inlägg

måndag 16 april 2012

Ny vecka - nya vedermödor

Ibland behöver man tid för att koppla bort precis allt runt omkring och omge sig med en bubbla av lugn och ro. Där inget jobbigt finns för ett tag. Där kan man bara vara, stänga ute allt som gör att man blir stressad och sånt som stör och förstör det lugn som man så väl behöver.

Under helgen gjorde jag så. Jag bodde i min lugna bubbla och hade det fridfullt. Det enda jag gjorde under helgen var att äta mat, diska lite och se på en hel säsong Grey's Anatomy. Tillbringade alltså helgen på Seattle Grace Hospital med både McDreamy och McSteamy, för de som vet vad jag menar... ;-)

Det var så skönt att för ett tag glömma bort allt det där som stressar. De där kraven som alltid finns.

Stress på det mentala planet. Det är just sån stress som tar energi. Det är mot sån stress man använder den där bubblan. I alla fall gör jag det. Och det behövs.

När jag blir trött mentalt så tappar jag sugen och orkar inte göra nåt även om kroppen kanske är ovanligt pigg. Och oftast blir det tvärtom, när kroppen värker och jag har ont i huvet så brukar jag försöka göra en massa saker. I alla fall vill jag mer då. Varför kan det inte vara bättre balanserat? Man undrar ju.

Men jag kämpar vidare, jag måste. :-) Och jag vill tillägga att min mentala stress hade inget med praktiken att göra, den funkar lika bra som förut. Blev förresten intervjuad av en mycket trevlig journalist, i torsdags, som skriver för Kyrknytt. Och nej det var inte därför jag blev stressad heller. ;-) Kanske det låter lite fisförnämt (och det får ni inte tro att jag är) men jag har börjat vänja mig så smått vid intervjuer. Artikeln med intervjun kommer i julinumret enligt vad jag förstår. De är ute i god tid. 

Ha det gôtt! Kram!

lördag 15 oktober 2011

En trevlig eftermiddag

Jag har nyss kommit hem från ett ganska långt besök hos min farmor. :-) Sist jag var hos henne lovade jag att nästa gång jag kom dit skulle jag ha med mig en äppelpaj och det hade jag idag. Äppelpaj med vaniljsås. Detta var väldigt uppskattat kan jag säga och vi har haft en väldigt trevlig och rolig eftermiddag hon och jag. :-)

Rolig är inte nåt man kan kalla gårdagskvällen precis... Jag kan säga så här att när man har fibromyalgi så finns det en hel del saker i kroppen som kan vränga till sig och krångla. Magen bland annat. Utan nån anledning alls kan magen bli väldigt upprörd. Det är inte ofta jag råkar ut för detta och jag är väldigt tacksam för att det än så länge bara hänt när jag varit hemma. Jag fick sån magknip att jag fick tillbringa i stort sett hela kvällen på toa. Så det blev inga chips igår utan de får jag ta idag istället. :-) För idag är allt precis som vanligt igen.

Jag vet att man inte ska men man gör det ändå... alltså... eh... man... (viskar försiktigt) laddar hem saker från nätet. Och jag har ju mina favoriter som jag ser på. Grey's Anatomy är en serie som är så fantastiskt bra säsong efter säsong. Jag blir lika fascinerad när en ny säsong börjar och det är så jäkla bra fortfarande! Fantastiskt manus. Fantastiska skådisar. Fringe har också en ny säsong som börjat och jag såg det senaste avsnittet tidigare idag. Spännande är bara förnamnet. Spooks sista säsong är precis lika bra som de övriga nio säsongerna.

Jag rekommenderar också en engelsk serie på fyra avsnitt som heter Mad Dogs. För den som inte sett eller hört talas om serien så handlar den om fyra helt vanliga engelska (inte så unga) män som åker till Mallorca för att hälsa på en kompis som de har där och som blivit väldigt rik på nånting som jag inte tror att de helt och fullt vet vad det är. Han har en flott villa och det är hur tjusigt som helst. De har det rätt så trevligt tills saker inte är så trevliga längre så att säga. De hamnar i situationer som vanliga människor inte brukar hamna i. Det är så intressant att se hur de förvandlas och hur de hanterar detta som händer. I rollerna finns bland annat John Simm och Philip Glenister från Life on Mars. Det kommer en säsong två också. Säsong ett slutade på ett sätt som var rätt så överraskande... ;-)

Min farmor visade mig förresten på en kaktus hon har som blommar nåt så otroligt. Hon sa att det var den hon fick av mig för ett par år sen. Tog bilder med telefonen för den var så fin. Nu blir ju aldrig bilderna så bra med mobilen men ändå... kunde inte låta bli. Lägger in en av dem i alla fall.

Ha det gôtt! Kram!

måndag 10 mars 2008

Måndag igen

Ja så börjar en ny vecka som ligger framför en som en enda lång räcka av timmar. Det känns så ibland. En del dagar bra, andra mindre bra. Det gäller att försöka göra det bästa av dem.

I lördags hade jag världens fest. Jädrar vilket drag!

Nej det hade jag inte. Det enda drag som fanns här hemma var det som kom från fönstren. Men man kan ju alltid drömma.

Lördagen var lugn. Handlade lite på konsum. Läste tidningen. Löste korsord. Satt vid datorn. Åt mat. Fikade och åt semla. Såg på teve. Åt lite till. Såg på teve igen. Åt chips.

Detta liknar mer ett utdrag ur en kos dagbok än en lördag för en kvinna i sina bästa år.

Men det jag gjorde var ändå rätt trevligt. Det var avslappnat och kravlöst. Ingen tjatade på mig om att laga mat eller något annat heller för den delen. Jag fick ägna mig åt saker i lugn och ro. Det är heller inte så dumt. Min yngsta son bor ju varannan vecka så nu har jag några dagar att varva ner och ladda innan han kommer hem igen. Då är det Cartoon Network som gäller på teven igen. Inget annat.

Såg på en film rätt tidigt på lördagskvällen. "Can't buy me love" från 1987. Där fick man verkligen återuppleva 80-talet från modets värsta sida. Att man ens kunde tänka på att klä sig i dessa hemska kläder! Axelvaddar och mönstrat så man blir vindögd. Flickorna såg ut som tanter med pumps och kjol. Och vilka frisyrer! Jag minns att jag såg filmen första gången i början av 90-talet tror jag och filmen är ju rätt kul om man inte tittar alltför mycket på kläderna och frisyrerna. Kräkvarning! Jag vill inte tänka på mitt eget permanentade burr till hår och mina skrikiga tröjor och byxor på den tiden... *rys* Och man tyckte ju att det var snyggt...

Historien går ut på att en nörd (Patrick Dempsey) blir en häftig typ bara för att han umgås med skolans häftigaste tjej (Amanda Peterson) som han betalar 1000 dollar för detta, hon behöver pengar för hon har förstört sin mors (hiskeliga) mockadräkt och måste köpa en ny. Då blir han kompis med de häftiga killarna som är helt tomma i huvet allihop.

Detta var en kort men kärnfull sammanfattning av stora delar av handlingen.

Sensmoralen blir ju slutligen att det är insidan som räknas. För det går ju åt helsike med den falska coolheten. Fast filmen får ändå ett lyckligt slut om jag säger så. Det roligaste med filmen, när jag såg den då för längesen och även nu, var huvudrollsinnehavaren. Så charmig och rolig. Även när hans rollfigur är odräglig vilket han ju naturligtvis blir eftersom han inte riktigt kan hantera det där med att vara en nörd som plötsligt blir cool.

Han är fortfarande charmig, nåt så in i baljan.

Jag sa ju för några dagar sen att min favoritserie just nu är Grey's Anatomy. Han är ju med där. I sin roll allmänt kallad dr McDreamy. Det var en slags dokumentär om honom innan filmen. Och jösses vad den karln har många talanger. Värre än Martin Timell eller vem i hela friden man nu ska jämföra honom med... nä Timell ligger i lä alltså... En helt annan division. Håhjaja... :-) Jag kan inte ens räkna upp allt som den här mannen kan. Både yrkesmässigt och för övrigt. Det kanske är lättare att säga vad han inte kan. Eller vad han inte gjort. Fast det vet ju inte jag förstås. Vad vet jag? (För att koppla till det där med en kos dagbok så kan jag ju citera Kråkan i Mamma Mu- berättelserna när han alltid säger; Vad vet en ko?) Men jag blev rätt imponerad. Och överraskad. Tappade nästan fjärrkontrollen. Sånt är alltid kul. Ja inte att tappa fjärrkontrollen då.

Jora, så att...

Nej men alltså liksom att... ehrm...

Ska försöka gå vidare, lämna McDreamy och berätta lite mer om min fantastiskt "dragiga" helg.

Fast egentligen så var det väl inte så mycket mer.

Söndagen hade samma drag som lördagen. Det vill säga inget. Det regnade spik ute och sådant väder gör mig trött och lite sur. Lika sur som gräsmattorna härute.

Nu vill jag ha sol och värme och vår och sippor i skogen och kvidevitt i träden. Sen vore det ju inte fel om man fick tag på en sån där McDreamy också. ;-)

Imorgon ska jag vakta en busig hund. Det ska bli kul!

Muuu!

Veckans boktips! Självkänsla nu! av Mia Törnblom.

AddThis