Kolla här...

...vem som satt vid mitt bord och åt frukost imorse...

:-)














April, april!!! :-)

Nä så klart att han inte gjorde det och även om han faktiskt hade gjort det så hade inte en människa trott mig. Hehe...

Idag har det varit ett fantastiskt vårväder. Solen har lyst på oss vinterbleka människor och man har liksom fått lite mer livslust. Jag har varit iväg och gjort min arbetsprövning på Röda Korsets Kupan idag. Jag stannade i 2,5 timmar. Och jag var vansinnigt trött när jag åkte hem. Idag har jag dock inte gjort så mycket att jag skulle behöva bli så trött.

Jag har diskat och torkat små porslinsgrejer (en fantastiskt gullig barnservis med nallar på) jag har prismärkt och ställt ut en massa olika saker. Sorterat och slängt saker och tagit fika. Jag menar hur kan man bli trött av sånt? Men det blir jag. Sen att det är folk omkring mig hela tiden gör att jag blir trött i huvet. Men även om jag var hemskt trött och hade värk överallt när jag åkte hem så var jag ändå på gott humör. Det var ju en god sak. Nu får jag vila mig tills på fredag.

Förresten, jag har inte blivit lurad nåt idag. Det hade Viktor blivit. En av lärarna hade sagt att de inte skulle få några raster alls idag förutom matrasten och eleverna hade blivit lite irriterade kan man väl säga. ;-) Vilket tur att det bara var ett aprilskämt.

När jag läste för ett tag sen att kungaparet skulle till Karlstad den 1 april så trodde jag redan då att det var ett aprilskämt. Men det var det tydligen inte för idag har jag sett bilder på dem där de varit på olika ställen och besökt. Där ser man... Om man nu kan tro på bilderna då... hm...

Sen har jag sett fina krokusar också, och hört bofinkar... Om jag nu hörde rätt. :-)

Jag vill också återigen påminna om vandringen Ystad-Haparanda. Ja jag tjatar men jag tycker det är väldigt viktigt för oss alla att uppmärksamma. Igår avled ytterligare en man alldeles för tidigt i sviterna av prostatacancer. Nyhetsankaret Jarl Alfredius. Det har varit tomt i TV-rutan utan honom sen han slutade läsa nyheter och nu kommer han ju aldrig mer tillbaka...

Ystad-Haparanda med Gert och Robert

Gert börjar verkligen bli skäggig. Som en liten tomte går han där längs vägarna... ;-)



Kram!

Håhå jaja... vad har jag gjort denna vecka då?

Jag har inte skrivit på ett tag och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker...

Veckan har gått i den stora trötthetens tecken. Jag har haft en mycket dålig vecka fysiskt sett. Min värk har varit värre, tröttheten har gjort mig apatisk. Jag har inte orkat skriva, händerna har värkt för mycket. Och jag har inte orkat prata i telefon. Detta innebär också att jag har samtal att ringa, mail att skriva och en hel massa annat att ta reda på... och lite dåligt samvete för att jag inte tagit mig samman ändå och gjort allt det där jag skulle.

Och tiden blir så konstig. Jag hamnar i en egen tidszon på nåt vis. Där jag alltid är ett par timmar efter den verkliga tiden. Det känns mycket märkligt. När klockan är runt elva på förmiddagen t.ex. så är jag fortfarande kvar vid nio på morron. Och sådär håller det på. Det är bara min ilsket knorrande mage som talar om för mig att det har gått fler timmar än vad jag tror.

Nu är det fredag igen och sonen kommer hem. Allt måste liksom sparkas igång igen inför kommande vecka. Nu får jag inte slöa till här inte! Kom igen!

Ugh!

Som tur är så klarar han sig ju bra själv men det blir ändå en person att ta hänsyn till och laga mat till när man helst vill lägga sig ner och dra nåt gammalt över sig.

Om bara orken fanns, om jag inte var så trött, om det inte värkte så i min kropp... Ja då skulle mycket bli gjort. Jag har läst mycket på nätet dock. Nättidningar och annat. Det och se på teve var det enda jag orkade. Följer med i rapporteringen om den försvunna 10-åriga flickan Engla. Hoppas, hoppas att de kan få ordning på detta elände. Att den skyldige åker fast och att de hittar tösen. Fast nu kan man ju kanske inte hoppas att hon är vid liv, men det är såklart jätteviktigt att hon hittas ändå. Mina tankar har gått till hennes mamma under den här tiden. Jag tror inte ens att vi kan föreställa oss hur hon mår.

Bojkott av OS-invigningen har varit mycket aktuellt debattämne också. En del höjdargubbar har sagt att de inte tänker delta i den. Jag vet inte så mycket om läget i Kina men en del har man ju snappat upp och jag tycker nog, utifrån det lilla jag vet, att Kina inte skulle fått ha OS alls. Det borde kunna ställas vissa krav på länderna innan de blir kandidater till såna arrangemang. Vem bestämmer vilka kandidater som får vara med och tävla om detta? Och lägger de bara lappar i en hatt och drar en så det kan bli vilket land som helst? Tar de reda på hur det politiska läget är och hur folk har det i dessa länder? Hm... Det finns nog en del saker som borde undersökas... och tas ställning till oavsett om länderna blir valda till att ha OS. Själv bryr jag mig inte ett skvatt om själva OS. Idrott nu för tiden har blivit en massa mygel med doping och skit. Sen är jag väl inte direkt intresserad av idrott...

På SVT går en dokumentärserie som heter Barnmorskorna. Den ser jag på. Vilket fantastiskt arbete de gör dessa barnmorskor. Jag tycker det är väldigt spännande att se. Och att de inte vill gå hem ibland, om det är skiftbyte, innan just deras föräldrapar fått sitt barn, de vill vara med hela vägen s.a.s. Jag återupplever mina egna förlossningar när jag ser på programmet. :-) Alla tre var mycket positiva upplevelser. Jag skulle nog kunna klämma ut ungar i parti och minut, så härligt tyckte jag det var.

Det är som sagt fredag, full fart mot helgen... Jag brukar ju lägga in en bild varje gång för jag tycker det är kul. Så även idag. För alla trötta, eländiga, värkdrabbade, och även ni andra förstås, dröm trevligt inatt och sköt om er. :-)

Måndag igen

Ja så börjar en ny vecka som ligger framför en som en enda lång räcka av timmar. Det känns så ibland. En del dagar bra, andra mindre bra. Det gäller att försöka göra det bästa av dem.

I lördags hade jag världens fest. Jädrar vilket drag!

Nej det hade jag inte. Det enda drag som fanns här hemma var det som kom från fönstren. Men man kan ju alltid drömma.

Lördagen var lugn. Handlade lite på konsum. Läste tidningen. Löste korsord. Satt vid datorn. Åt mat. Fikade och åt semla. Såg på teve. Åt lite till. Såg på teve igen. Åt chips.

Detta liknar mer ett utdrag ur en kos dagbok än en lördag för en kvinna i sina bästa år.

Men det jag gjorde var ändå rätt trevligt. Det var avslappnat och kravlöst. Ingen tjatade på mig om att laga mat eller något annat heller för den delen. Jag fick ägna mig åt saker i lugn och ro. Det är heller inte så dumt. Min yngsta son bor ju varannan vecka så nu har jag några dagar att varva ner och ladda innan han kommer hem igen. Då är det Cartoon Network som gäller på teven igen. Inget annat.

Såg på en film rätt tidigt på lördagskvällen. "Can't buy me love" från 1987. Där fick man verkligen återuppleva 80-talet från modets värsta sida. Att man ens kunde tänka på att klä sig i dessa hemska kläder! Axelvaddar och mönstrat så man blir vindögd. Flickorna såg ut som tanter med pumps och kjol. Och vilka frisyrer! Jag minns att jag såg filmen första gången i början av 90-talet tror jag och filmen är ju rätt kul om man inte tittar alltför mycket på kläderna och frisyrerna. Kräkvarning! Jag vill inte tänka på mitt eget permanentade burr till hår och mina skrikiga tröjor och byxor på den tiden... *rys* Och man tyckte ju att det var snyggt...

Historien går ut på att en nörd (Patrick Dempsey) blir en häftig typ bara för att han umgås med skolans häftigaste tjej (Amanda Peterson) som han betalar 1000 dollar för detta, hon behöver pengar för hon har förstört sin mors (hiskeliga) mockadräkt och måste köpa en ny. Då blir han kompis med de häftiga killarna som är helt tomma i huvet allihop.

Detta var en kort men kärnfull sammanfattning av stora delar av handlingen.

Sensmoralen blir ju slutligen att det är insidan som räknas. För det går ju åt helsike med den falska coolheten. Fast filmen får ändå ett lyckligt slut om jag säger så. Det roligaste med filmen, när jag såg den då för längesen och även nu, var huvudrollsinnehavaren. Så charmig och rolig. Även när hans rollfigur är odräglig vilket han ju naturligtvis blir eftersom han inte riktigt kan hantera det där med att vara en nörd som plötsligt blir cool.

Han är fortfarande charmig, nåt så in i baljan.

Jag sa ju för några dagar sen att min favoritserie just nu är Grey's Anatomy. Han är ju med där. I sin roll allmänt kallad dr McDreamy. Det var en slags dokumentär om honom innan filmen. Och jösses vad den karln har många talanger. Värre än Martin Timell eller vem i hela friden man nu ska jämföra honom med... nä Timell ligger i lä alltså... En helt annan division. Håhjaja... :-) Jag kan inte ens räkna upp allt som den här mannen kan. Både yrkesmässigt och för övrigt. Det kanske är lättare att säga vad han inte kan. Eller vad han inte gjort. Fast det vet ju inte jag förstås. Vad vet jag? (För att koppla till det där med en kos dagbok så kan jag ju citera Kråkan i Mamma Mu- berättelserna när han alltid säger; Vad vet en ko?) Men jag blev rätt imponerad. Och överraskad. Tappade nästan fjärrkontrollen. Sånt är alltid kul. Ja inte att tappa fjärrkontrollen då.

Jora, så att...

Nej men alltså liksom att... ehrm...

Ska försöka gå vidare, lämna McDreamy och berätta lite mer om min fantastiskt "dragiga" helg.

Fast egentligen så var det väl inte så mycket mer.

Söndagen hade samma drag som lördagen. Det vill säga inget. Det regnade spik ute och sådant väder gör mig trött och lite sur. Lika sur som gräsmattorna härute.

Nu vill jag ha sol och värme och vår och sippor i skogen och kvidevitt i träden. Sen vore det ju inte fel om man fick tag på en sån där McDreamy också. ;-)

Imorgon ska jag vakta en busig hund. Det ska bli kul!

Muuu!

Veckans boktips! Självkänsla nu! av Mia Törnblom.