Regler och regler och åter regler...

Så var det då dags idag på morgonen att få information om Jobb och Utvecklingsgarantin på AF. Vi var ett gäng i blandade åldrar men de flesta var nog mellan 45 och 60. Några få var ungdomar. Och de flesta var män. Informationen var mest ett upprabblande av sånt man inte orkar lägga på minnet utan måste påminnas om titt som tätt. Förmodligen. Jag har väldigt svårt att ta in sån information. Men lite fastnade tydligen. Kanske för att jag redan läst en del av informationen eftersom min handläggare på AF skickat det till mig.  

Min hjärna blir dock alltid allergisk när det syftas till allt man som arbetslös är skyldig att göra för att få behålla pengar, platsen i programmet och så vidare. Det sägs aldrig nåt om vilka rättigheter man har för de är inte många om ens några. Om man inte gör exakt som det är bestämt så kastas man ut ur alltihop och får som sagt inga pengar heller. Man kan dock få komma tillbaka men det tar ett tag för då måste man kvalificera sig igen.

Vi fick också veta att Fas 1 och Fas 2 var i princip samma sak. Vad som kom i skymundan men som de verkligen försökte få fram bland alla regler och bestämmelser, hur vi (lata) arbetslösa ska uppföra oss, var att nu minsann så öppnades en massa möjligheter. Och att vi skulle (skärpa till oss och) ta tillvara dessa. Det som står inom parenteserna är mina kommenterar, det var ingen som sa så. ;-) Det var känslan jag fick utifrån det som sades.

Man får inte söka en annan utbildning än de som arbetsförmedlingen har och det är kanske oftast inte utbildningar som passar alla utan bara ett fåtal. De ligger också rätt utspridda runtom i Sverige. Man kan få hjälp med boende och sånt, om det är exempelvis en vecka max så betalar AF det, och resor kan man få hjälp med men själv får man stå för resekostnader upp till 600 kronor i månaden. Det fanns också bidrag om man måste ha dubbelt boende.

Sen fick vi minsann också veta att om man får en utbildning bekostad så får man banne mig också flytta dit där jobbet finns. Fy skäms för den som skaffar utbildning och sen inte flyttar från Forshaga till Korpilombolo för att jobba där. Inget ont om Korpilombolo dock.

Detta kan säkert ungdomar som ännu inte har skaffat familj tänka sig att göra men inte vuxna människor med barn som går i skola och kanske partners som har jobb på plats. Det är inte bara att flytta. Men känslan jag fick var att flyttar man inte så får man skylla sig själv och får antagligen ingen hjälp mer. Då är det kört. 

Att göra praktik inom kommunens verksamheter ledde inte till några jobb. Det gjorde de väldigt klart. Men att det ändå kunde vara bra att komma till en arbetsplats och liksom "komma igång" och få lite ordning på tillvaron inför ett eventuellt jobb nån gång nån annanstans kanske i framtiden...

Skulle man behöva ta ledigt av nån anledning eller göra uppehåll i sin aktivitet så är det personalen på AF som bestämmer om det är okej att göra det. Ledigt har man för övrigt aldrig. Det är inte tillåtet. Ingen semester på sommaren eller nåt sånt. I den praktik som jag ju hade via kommunen (till att börja med) fick man åtminstone två veckors ledigt över sommaren men på AF gäller andra regler. Om de inte ändrat på kommunen nu då förstås.      

Suck.

Om vi inte har valt vad vi vill delta i senast fredag klockan 12 så kommer arbetsförmedlingen att välja åt oss. För man måste ha en aktivitet. Och aktiviteten ska vara på 8 timmar per dag måndag-fredag plus att man också ska hinna söka jobb vid sidan av detta. Sen kan man nog få aktiviteter på färre timmar men då måste det till sjukintyg eller annat som bekräftar att man faktiskt inte orkar vara 8 timmar om dagen på en praktikplats.

I min handlingsplan står det att jag söker/matchas till ett jobb på heltid i hela Sverige även om jag sagt ifrån att det inte ska stå så. För det är inte sant. Men det bryr de sig inte om på AF. Innan jag sa till så stod det också att jag sökte som undersköterska, på heltid i hela Sverige vilket ju var ännu mer galet. Nu står det istället administrativ assistent. Och det kanske jag kan tänka mig att jobba med på heltid. Men inte i hela Sverige.

Det måste finnas möjligheter att göra mer individuella handlingsplaner för den jag har är väldigt generell och inget som jag faktiskt kan leva upp till på grund av mina funktionshinder. Ändå har jag ju tvingats att gå med på den, skriva under den och godkänna. För det finns inget annat val.

Ha en go kväll. Kram.

Kampen tar aldrig slut

Ingen människa är perfekt. Ingen är felfri. Detta är vad jag uppmanar alla att tänka på. Naturligtvis kan man ju kanske tycka att offentliga personer (ex politiker) ska ha renare mjöl i påsen än vi andra och det finns ju gränser för dumheterna (tänker nu närmast på de amerikanska presidentkandidaterna... suck) men ändå...

Jag har inte skrivit nånting om Håkan Juholt på väldigt länge. Men nu måste jag ändå säga vad jag tycker om denna tragiska historia. För tragisk är vad den är.

När jag skrev om honom senast så var jag besviken. Och då menar jag inte på allt det som media harvat på om när det gäller ersättningar hit och dit utan själva politiken. Det blev så fel när det var tänkt att bli så rätt.Det han stod och talade om på första maj lät ju så himla bra och man fick hopp igen. Men så fort media tog hand om det där sjabblet med ersättningarna så var det ju kört för karln. Han var dömd utan rättegång kan man säga. Och även om politiken hade varit bra så hade han förmodligen ändå blivit bortmotad. Av nån anledning som jag ännu inte blivit riktigt klok på...

Vill vi verkligen även fortsättningsvis ha en sån politik som vi har nu i Sverige? Vill vi att klyftorna ska öka? Vill vi att det aldrig blir någon ändring i sjukförsäkringen? Vill vi att vården ska privatiseras? Att allt ska säljas till högstbjudande och försvinna ur svensk ägo?

För ärligt talat... det är på väg att gå käpprätt åt helsefyr som det ser ut nu. Och det ser inte ut att bli något regeringsskifte i och med att det inte finns en opposition som är stor, eller stark, nog.

Och jag kan rekommendera till alla som ens har den minsta tanke på att rösta åt höger nästa gång; läs Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg. I den boken finns all den historia om början till kampen som byggde upp det svenska samhälle som fanns för ett tag sen innan borgarna började bryta ner det igen.

Folk levde i misär, de fattiga ungdomarna kunde inte studera (för att komma vidare och få det bättre) utan tvingades ta underbetalda jobb där de slet ut sina kroppar i förtid. Barn tvingades att arbeta, de hade knappt tid att gå i skolan för de måste hjälpa till att försörja familjen. Folk hade heller inte råd med sjukvård, läkarbesök kostade mycket för den som var fattig. Det fanns inte allmän rösträtt, endast de inom vissa kretsar fick rösta. Det vill säga de som hade pengar. Folk var omyndiga mycket längre då och hade väldigt få rättigheter över huvudtaget. Det vill säga de som inte var rika. De var ju födda med sina rättigheter, de behövde inte kämpa för dem.

Det som händer huvudpersonen Valter Sträng är också förmodligen sånt som författaren själv var med om under denna tid då boken utspelar sig. Det finns så mycket som Valter vill ändra på, han kämpar och kämpar och redan vid 11 års ålder går han med i den ungsocialistiska klubben Frihetskämpen och är då den yngste medlemmen. Han arbetar då på ett glasbruk för några ören om dagen. Några av de andra kämparna hamnade i fängelse för sina åsikter. Man fick inte ha andra åsikter än de som var tillåtna (regeringens och kungens) och man fick absolut inte gå omkring och tala om dem. Valter delade ut förbjudna flygblad vid ett tillfälle. För han hade väldigt tidigt bestämt sig för att bli klasskämpe.

Det var en kamp som vi som lever nu inte ens kan föreställa oss. Folk offrade sina liv i kampen för rättvisa och för att det skulle bli bättre i samhället. Att fattiga skulle få det bättre. Och alla de rättigheter som vi är vana vid nu fanns inte alls då. Det som händer i boken utspelar sig under åren 1897-1921.

Det som tagit så många människor alla dessa år att bygga upp kan Reinfeldt i princip förstöra på en kvart.

Inte är det väl detta samhälle vi ska ha tillbaka igen? Det som så många under åren kämpat och faktiskt offrat sina liv för att vi ska slippa?

Det här är vad jag känner efter att ha följt den tragiska historien med Juholts uppgång och fall. Och man kan ju innerst inne börja fundera på hur det kommer sig att det blev så här... Nog för att Mona Sahlin fick ta mycket skit och ständigt bli påmind om den där Tobleronen så är ju det ingenting mot vad som hänt Juholt. Och då kan man ju tycka att det som Sahlin gjorde faktiskt var värre än det Juholt gjorde angående den ersättning han fick för sitt boende. Han gjorde inget medvetet fel efter vad jag förstått utan det var de som skulle behandla hans ansökan som inte riktigt hade koll på reglerna. Regler som verkar ha varit påhittade i efterhand... Sahlin använde ju medvetet det där kontokortet som hon visste att hon inte fick använda till privata kostnader... Sen har jag inte följt precis allt han sagt och gjort den senaste tiden, jag har inte orkat, men enligt vad jag förstått har han förstört sina partimedlemmars förtroende på nåt vis.
Det verkar inte om om de alla strävar åt samma håll i politiken liksom.

Men tänk så här... om man redan i förväg är dömd att misslyckas så är det minsann inte så lätt att återhämta sig igen. Man blir nervös, kanske inte hittar de rätta orden då man behöver dem som mest, kanske börjar slänga ur sig saker som endast är halvsanna... Allt kan hända för när tankarna börjar vandra är det svårt att stoppa dem. Det kan hända vem som helst.

Som sagt... ingen är felfri.

Nåja. Livet går vidare. Men det känns lite tyngre för nu blir det en enorm kamp att få bort den sittande regeringen med Reinfeldt i spetsen. En man som helt saknar empati med andra människor.

Nej nu måste jag göra nåt som jag blir glad av. :-)

Doktor Blom skriver ut denna medicin till sittande regering. Och Reinfeldt ska ha dubbel dos.











Ha en bra lördag! Kram!

Vilhelm Moberg
(1898-1973)

Fram för allas rätt att ha en toalett!

Nu blir det lite "skitprat" här. Såg på nyheterna igår kväll där de pratade om att en stor del av befolkningen i Afrika, bland annat, och även vissa ställen i Asien tror jag det var, och säkert fler ställen, inte hade toaletter och att det därför dog en massa barn varje dag av sjukdomar som spreds på grund av detta.

De hade ett inslag från Soweto i Sydafrika där det visserligen fanns toaletter, de såg ut som Baja-Major, men de kom ju inte och tömde dem så ofta som det behövdes så folk fick ändå gå ut i naturen och göra sina behov med risk för sin hälsa och säkerhet. De kunde bli ihjälslagna och rånade om de var ute och pinkade eller så när det blivit mörkt. Det fanns visst nåt fält i närheten av bostäderna dit de gick och där var det tydligen livsfarligt att vara efter mörkrets inbrott. Men det skulle visst bli bättre nu, det var en strävsam karl som kämpade för detta. Hoppas han lyckas.

På många ställen kissar och bajsar de direkt i vattendragen och det innebär ju att om de tar dricksvatten en bit därifrån så... ugh!

Tänk vad bra vi har det. Vi har toalett inomhus, rent och fint. Och blir det fel på den så kan vi ringa till nån som kommer och fixar det.

Tänk att behöva bekymra sig om ifall nån kommer och slår en i skallen, eller ännu värre mördar en, när man sitter där och hukar. Vilken pressad situation.

Och flickorna kunde inte gå till skolan när de hade mens för det fanns inga toaletter. En del planerade också sitt ätande och drickande så de inte skulle behöva bli varken kiss- eller bajsnödiga förrän de kom hem igen. Skrämmande.

Det där med att planera sitt drickande känner jag igen mig i eftersom jag själv har problem med att alltid vara/bli kissnödig. Man vet ju aldrig om det finns en toa på det ställe dit man ska. Och en del offentliga toaletter är inte direkt rena om jag säger så. Men definitivt mycket renare än de som finns i Soweto.

2008 skulle visst utnämnas som sanitetens år eller vad det var. Så jag säger; Fram för allas rätt, att ha en toalett! Vi måste se till att folk även i de fattiga länderna får sitta i lugn och ro på en ren toa när de ska kissa och bajsa.











Visst ska de också kunna få ha en sån här?