Det finns mycket som man skulle vilja ändra på, om man kunde. Men istället för att direkt ge sig på saker som är rätt så svårarbetade och kanske ligger långt bort från en själv så kan man ju i alla fall börja hemmavid.Man kan se sig själv i spegeln och fundera på vem man är och om man blivit den man trodde man skulle bli. Eller om det kanske måste till en förändring för att det ska kännas bra. Det där med förändring kan vara både lätt och svårt beroende på från vilket håll man ser det.
Om jag förändrar mig, ändrar attityd, går in i ett annat sätt att tänka, så kan andra runt omkring mig reagera negativt om detta rubbar deras bild av mig. De är ju så vana vid att jag är på ett visst sätt och kanske har svårt med den nya bilden av mig. Även om det bara är en annan sida av mig själv som alltid funnits men som jag aldrig visat. Som jag kanske inte ens vetat fanns där.
Jag håller på att läsa en del kurslitteratur som ingår i Genusvetenskapen (är ej anmäld till kursen, detta gör jag på egen hand i ett slags förebyggande syfte om/när jag någon gång ska försöka läsa den på riktigt så har jag ett försprång liksom) och genom att läsa detta så har jag börjat tänka annorlunda. Jag har på allvar börjat ifrågasätta de normer som alltid gällt i min omgivning och även i de flesta andras. Detta har jag ju gjort tidigare också men kanske inte riktigt så som nu.
Normerna som handlar om män och kvinnor och hur vi ska vara. Detta är ju ett känsligt kapitel och någon forskare har gått ut och tvärsäkert sagt att "könet sitter i hjärnan". Och till viss del har hon (jo det är en hon men jag minns inte hennes namn nu) rätt för det är mestadels hur vi tänker som vi formar oss själva. Och tänker gör vi ju med hjärnan. (Förhoppningsvis.) Så helt fel har hon inte. Men att det skulle vara medfött, nej det tror jag inte alls på. Jag tror mer på individens egen personlighet i det fallet. Och hur man utvecklas i den miljö man lever i. Jag skulle önska att ingen människa skulle bli tvingad att utvecklas åt ett visst håll bara på grund av sitt kön. Vem har egentligen rätt att bestämma vem och hur just jag ska vara utifrån könet? Vilken färg jag ska ha på kläderna? Vad jag ska ha för frisyr? Och så vidare...
Sen att en person (förmodligen en man med makt) någon gång för längesen bestämt och stadgat att kvinnorna alltid skulle vara en andra klassens människa är ju skrämmande. Att kvinnor inte var myndiga att bestämma själva över sina liv, de fick inte ärva, de fick inte studera, inte arbeta och så vidare. Utan de skulle ha en man som förmyndare eftersom de ansågs inte kunna ta egna beslut, tänka själva.
Visst är det skrämmande? Jag har nog aldrig sett alltihop sammanställt på det här viset utan sett små fragment av det tidigare men nu när jag läst mer om det så har jag fått ytterligare upplysning som gör mig både arg, ledsen och frustrerad. I synnerhet när jag också läst att systemet byggts upp från att ha varit rätt så bra till att bli mycket sämre, ur kvinnans synvinkel. Det har hela tiden lagts till regler och ändrats lagar för att hindra kvinnorna ta makten över sina egna liv. Det har gjorts förändringar som försämrat kvinnors villkor. En del saker har ju varit bra också men de dåliga många fler. Jag menar inte att det ska bli tvärtom även om vissa kanske skulle tycka det vore en nyttig läxa för en del gubbs, utan det ska bli lika för båda könen. Ingen skillnad vad det än gäller.
Attityderna måste ändras annars får vi aldrig någon jämlikhet. Det har jag sagt förut men det tål att sägas igen. Både hos män och kvinnor. Kvinnor måste sluta se sig själva som offer, en del gör ju gärna det. Men det är ju heller inte så konstigt om en del kvinnor ger upp eftersom det krävs mycket mer av en kvinna än av en man i vissa situationer. Och ibland blir man trött, det måste ju erkännas.
Titt som tätt hör man folk, mogna vettiga människor, som säger att en kvinna alltid får skylla sig själv när hon blir våldtagen om hon har för kort kjol på sig eller om hon är berusad. Men vem i hela friden har sagt att de män som begår våldtäkt har rätten att göra så bara för det? Vem har gett dem tillåtelse att bete sig så bara för att kvinnan var klädd på ett speciellt sätt eller enligt vissa betedde sig som om hon (genom sin klädsel och sin utstrålning) ville ha sex när hon inte alls ville det?
På RIX fm imorse hade de tevenissen Filip Hammar på besök och de nämnde nåt om att han och hans kollega Fredrik Vikingsson (heter han väl?) hade kommit berusade till nån presskonferens, på lattjo. De hade blivit lite för fulla än de från början hade tänkt men att det var "en kul grej". Då diskuterades det om ifall det hade varit en kvinna som gjort samma sak och hur hon då hade kunnat blivit utsatt för mycket hårdare bedömning än dessa män nu blev. Filip höll med om att så nog varit fallet.
Men jag undrar vari skillnaden ligger? Det är väl lika urbota dumt oavsett vem det är som gör en sån sak? Det är det i mina ögon i alla fall.
Om en kvinna gör samma slags dumma saker som en man så är hon en mycket sämre människa än mannen. För de flesta anser att "hon borde ju veta bättre". Hm... Vad säger det då om männen, generellt sett... kan de inte tänka eller? Varför kommer de undan med så mycket medan kvinnor straffas hårdare?
Visst tål det att tänkas på varför det blivit så här och hur vi ska ändra på det?
Ha en bra måndag alla feminister. Och även ni andra. ;-) Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar