Jag har inte rymt men det har ju varit lite trist att inte ha en egen fungerande dator så det har inte blivit något skrivande här på ett tag. Men nu är det på gång i alla fall för Adde kommer hem på semester så då blir det grejat. Det ser jag fram emot. :-)
Livet rullar på. Praktiken är lite halvseg nu så här på semestern. Carina är ledig medan jag får harva på ytterligare ett tag. Kommunen har den policyn tydligen att de som är ute i praktik endast får två veckors semester. Helst skulle vi väl inte vara lediga alls antar jag. Och även om alla människor har rätt till ledigt så har vi, som är i kommunens projekt och därmed utan rättigheter efter vad det verkar, inte alls någon rätt till det. Jo två veckor är ju lite ledigt men när ens handledare har semester så kanske man inte har några direkt inspirerande uppgifter att utföra ändå och då blir det rätt meningslöst.
Och trots att de som är ute i projekt och praktik genom kommunen har lika många olika problem med sina liv som det finns folk till så tas ingen hänsyn till det. Jag menar ingens situation är den andra lik. En del är ju "bara" arbetslösa medan en annan grupp, den jag tillhör, är utslängda ur sjukförsäkringen även om vi fortfarande är sjuka. Och i den gruppen är vi ju också på olika nivåer. Sen finns det ju de som klarar arbeta halvtid eller deltid och de får heller inte ledigt. Så oavsett om man gör praktik sex timmar i veckan (som jag) eller trettio timmar så är det lika för alla. Men alla har vi väl rätt att ha semester efter ordning? Men kanske inte förresten, vi är ju så erbarmligt lata allihop... ehrm... ;-) Vi måste ju ha nån som står där med piskan så vi inte slappar till oss...
Min psykolog sa en gång att även om folk i största allmänhet inte tycker att det är något ansträngande att gå i terapi och jobba med sig själv så är det en enorm energikrävande sak att hålla på med. Man blir väldigt trött. Att jobba med sig själv tar mer energi än att göra nåt fysiskt arbete. Men sånt är det aldrig nån som tänker på. Och även om jag inte går på sessioner så ofta som jag gjorde i början så måste jag ju ändå med hjälp av de olika verktyg jag fått av henne i terapin se till att hålla mig på en jämn nivå framöver. Detta tar ju också kraft. Man är liksom aldrig färdig, hela tiden poppar det upp saker som man får ta itu med. Tankar som man ska jobba med och så vidare...
Jag älskar min praktikplats på alla sätt och vis men nu känner jag att jag vill ha ledigt jag också. Sen gör jag ju en del av "jobbet" hemma så jag måste ju inte vara på plats så sett. Om det ska skrivas ihop saker, eventuella artiklar och födelsedagstexter, så gör jag det helst i lugn och ro vid min egen dator. Och de timmarna får man ju också räkna. De hamnar ibland utöver den vanliga praktiken men det gör inte mig nåt för det är sånt jag sysslar med när jag orkar och inte på ett anvisat klockslag med en handledare hängande över mig. Det finns aldrig nån som hänger över mig på pastorsexpeditionen förresten och har aldrig gjort, det var bara en sån där metafor eller vad de kallas. Carina ger mig fria tyglar. :-)
Detta har påverkat min kreativitet på ett väldigt positivt sätt och gett mig inspiration i massor och det är jag så glad och tacksam för. Det i sin tur gör att min självkänsla stiger och jag känner mig värdefull och på grund av det kan jag istället för att tappa energi istället få energi av det jag gör. Och det är ju så det ska vara när man trivs med sitt arbete. :-)
Tänkte idag lägga in en länk till en härlig låt som jag tycker är upplyftande och kul. För alla depparjeppar och även andra som kan behöva ett litet lyft om det känns tungt och hårt.
Robert Broberg - Bättre vara ute på hal is och ha det glatt...
Det finns en del andra låtar med honom som också kan hjälpa att lyfta upp en när man är nere. Han är en ordtrollare så man får ju verkligen koncentrera sig på texten. Så man inte missar nåt. Hehe...
Ha det bra i sommaren!
Kram! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar