Julen ska ut och våren ska in... helst. :-)

Ja nu har jag plockat ner och ihop alla våra julsaker men det kommer att ta ett tag innan allt är nere i källaren för jag orkar inte ränna alltför mycket i trapporna. Jag bor högst upp så jag får ta en kartong och sen vänta en stund och sen ta en till. Och sen kanske jag inte kan ta fler förrän en annan dag. Så är det.

Idag mår jag inget vidare. Ugh! Och när jag fick ett brev från min handläggare på socialen så blev jag upprörd ovanpå allt. Nej det var inga hemska nyheter men jag blev arg ändå. Jag skrev till henne i mitt förra brev när jag skickade in ansökan för januari att jag behövde nya glasögon och undrade om jag kunde få lite stöd med det. Tipsade även om en glasögonaffär som har billiga glasögon. Nu hade hon svarat och skickat med en grön blankett som jag då var tvungen ha med till optikern där denne då skulle intyga att jag faktiskt behövde glasögon och varför. (Det kunde ju kanske hända att jag bara tänkte roffa åt mig deras pengar och använda det till annat... att jag ljög om att behöva glasögon.) Och sen var jag endast hänvisad till det ställe som socialen rekommenderade. Så jag skulle alltså inte ens få välja optiker och jag var tvungen att ta med en "skämslapp" som skulle skrivas på av optikern... Jag kände mig som ett barn som inte har några rättigheter alls. Vilken fantastisk självbild man får av sånt här. (Inte)

Om det var en standardsumma som de alltid delade ut i fråga om glasögon så kunde jag ju själv betala det som hamnade utanför den summan. Enklare än så kan det ju inte bli. Varför måste de bestämma alltihop? Och det där med intyget gjorde inte min känsla av att vara i beroendeställning mindre... Som jag sa häromdagen så försöker jag ju låta bli att tänka på att jag är beroende av deras hjälp. Suck.

Fick ett mail från SVT förut, jag är med på en lista där i och med att jag anmält mig för nyhetsbrev. Ikväll är det tydligen säsongspremiär för Uppdrag Granskning och det handlar om en 61-årig kvinna som tog sitt liv efter att hon fått avslag på sjukpenning från F-kassan. Jag ska försöka komma ihåg att se på det. Detta är vad som kan hända och det borde inte behöva hända. Tyvärr har det hänt alltför många gånger, därav uppmaningen om ljuständning den 26:e varje månad. Men nu verkar det som om medierna visar upp den hemska verkligheten angående hur F-kassan jobbar. Det är ju många som vetat det länge och som försökt göra media uppmärksam på det och nu verkar det som om det har startat på allvar. Fick ett mail från RESURS också i samma ämne.

http://svt.se/granskning

http://svtplay.se/v/1843722/uppdrag_granskning_sasongspremiar_2010

http://svt.se/2.123623/1.1824209/miste_sjukpengen_-_tog_sitt_liv?lid=puff_1765286&lpos=lasmer

Häromdagen fick jag sitta och förklara för Viktor om min fibromyalgi för hans far hade, i ett mycket uppretat tillstånd, slängt ur sig kommentarer som att jag bara tror att jag är sjuk och att jag bara skyller på det för att slippa jobba. Så då skickade jag med en broschyr om fibromyalgi. Jag fick dock inte säga nåt om att jag visste att hans far hade fått ett utbrott. Jag skrev en liten lapp och satte på häftet där jag bara skrev att Viktor frågat om min sjukdom.

Det hela handlade från början om att Viktor inte ville sova hos sin faster varje lördag när pappan jobbar. Han hade då föreslagit att få sova hos mig istället. Men det skulle han aldrig ha gjort. Det var inte bara detta om min sjukdom som han slängde ur sig och som Viktor fick höra på. Men vad hade hans fundering om var han skulle sova med min hälsa att göra? Ibland undrar man... Jag hade faktiskt högre tankar om honom än att han skulle sälla sig till resten av de obildade i den här frågan. Det var därför jag skickade med en broshyr, för att utbilda honom lite. Nu vet jag ju inte om han tänker läsa den men jag har ändå försökt. Dessutom hade han visst även tyckt att F-kassan gjorde rätt i att ta ifrån folk deras ersättningar. När man är arg blir man ibland elak men ändå... det finns ingen anledning för honom att säga sånt. Han är frisk och har ett jobb, vad har han att gnälla över? Missunsam eller? Mhm...

Jag brukar inte skriva riktigt så privata saker här på bloggen men detta tyckte jag verkligen tog priset. Så därför ville jag nämna det. Detta är alltså vad jag har att hantera...

I alla fall. Livet går vidare. Det måste det. Det bästa är väl att Viktor känner mig så väl och vet hur jag har det med min fibro så han bryr sig inte så mycket om vad hans pappa säger. Men ändå...

Isac var på hunddagis och hälsade på, tillsammans med matte, igår och enligt de uppgifter jag fick så gick det jättebra! :-) Idag skulle han vara där själv, halva dagen tror jag, så det ska bli intressant att höra hur det gick. Säkert gick det finfint. Han är väldigt sällskaplig av sig den vovven så han var säkert glad åt sina nya kompisar.


Ha en fortsatt bra onsdag. KRAM!

Ibland är det inte lätt att vara en apelsin... hehe...