Status efter fastan:
* Har hittills gått ner 4 kilo (på 10 dar) och det verkar bli mer
trots att fastan är över.
* Nästan ingen värk alls i kroppen. Musklerna är fortfarande
lite stela och jag har ju inte blivit av med fibron men den är mycket
lindrigare nu.
* Lederna är mjukare och jag kan röra mig bättre. Kan sitta ”skräddare”
utan att det känns som om benen ska gå av. Orkar städa och
greja utan att känna mig helt utsliten efteråt.
* Sover mycket bättre. Vaknar mer utvilad och pigg på
morgonen.
* Inga värktabletter! Hurraaaa!!!!!!
* Jag känner mig glad. (Och ännu mer knäpp och stôlli än förut 😜) Och jag är inte varken orolig eller stressad.
För första gången på evigheter så kan jag svara ärligt när
nån frågar mig hur jag mår. Jag kan säga att jag mår bra och det är sant. Musklerna
är stela fortfarande och jag får mjölksyra i en del ryggmuskler när jag står
och diskar men jag har inte den där molande värken som är så tröttsam.
Jag är
också mer avslappnad vilket jag tror är själva anledningen till att värken är såpass lindrig nu. Som sagt musklerna är ju inte starkare så sett men de värker inte som förut och jag kan
förhoppningsvis träna upp dem lite nu när jag inte hela tiden är så trött.
Har fått tillbaka gnistan. Jag har mer energi och vill göra
sånt som jag inte orkat på flera år. Tar lite i taget dock för jag vill inte ta
i för hårt. Men jag mår bra i både kropp och själ för första
gången på många, många år. Så fastan var värt allt besvär, all värk och trötthet i början och den ständiga
hungerkänsla som i alla fall jag hade. Det stod ju i fasteschemat att den skulle gå över efter ett tag.
Som den retsticka han är så såg Viktor till
att jag kände matlukten extra mycket när han skulle äta sin mat. Skitungen! Jag
gnällde på honom och sa att han skulle stötta mig när jag fastade. Han skrattade
bara. Men han är så go och han menade inget illa.
Tror faktiskt han är
lite stolt över mig för att jag orkade genomföra fastan. Jag är själv stolt att jag orkade för jag mådde fruktansvärt dåligt i början. Men ju mer bôs som ska ur kroppen
desto sämre mår man väl när det börjar rensas ut.
Jag har börjat äta nu igen men jag tar det försiktigt så att
magen ska vänja sig. Längtar fortfarande efter rostat bröd men det får vänta
lite till.
Men så småningom ska jag väl ha mig en rostad skiva Längtan (världens
godaste mörka bröd som är mums att rosta) med ost. 😊 Ser fram emot det. Är inte
namnet på brödet helt underbart? Längtan.
Det gäller också att jag tar väl hand om mig själv framöver så att jag kan få njuta av att må så här så länge som det nånsin går.
Kram på er!
💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar