Att vara någons Gullklimpsgryn

Den 31 oktober dog min farmor. Hon skulle ha fyllt 96 år några dar senare. Jag kom ihåg att jag hade skrivit en dikt som handlade om henne så jag började leta. Och jag fann den till slut. Hon brukade ofta kalla mig sitt Gullklimpsgryn och jag kände mig alltid väl omhändertagen när jag var hos henne. Under min barndom tillbringade jag ganska mycket tid hos min farmor och farfar och jag minns känslan av trygghet och värme.

Nu när hon är borta så känns det ju tomt förstås och jag känner en stor tacksamhet över att hon fanns där när jag var liten och behövde det.  💖

Farmors Gullklimpsgryn

När man är liten vill man vara trygg

Omkramad

Ompysslad

Och bli åtminstone lite bortskämd

Man vill bli omstoppad

När man ska sova

Tröstad när man slagit sig

Och få plåster

Tänk när man som liten

Får krypa upp i någons knä

Och höra orden;

 – Du är mitt lilla gullklimpsgryn

Då blir det liksom varmt inuti

©elb