Jag har inte skrivit nånting om Håkan Juholt på väldigt länge. Men nu måste jag ändå säga vad jag tycker om denna tragiska historia. För tragisk är vad den är.
När jag skrev om honom senast så var jag besviken. Och då menar jag inte på allt det som media harvat på om när det gäller ersättningar hit och dit utan själva politiken. Det blev så fel när det var tänkt att bli så rätt.Det han stod och talade om på första maj lät ju så himla bra och man fick hopp igen. Men så fort media tog hand om det där sjabblet med ersättningarna så var det ju kört för karln. Han var dömd utan rättegång kan man säga. Och även om politiken hade varit bra så hade han förmodligen ändå blivit bortmotad. Av nån anledning som jag ännu inte blivit riktigt klok på...
Vill vi verkligen även fortsättningsvis ha en sån politik som vi har nu i Sverige? Vill vi att klyftorna ska öka? Vill vi att det aldrig blir någon ändring i sjukförsäkringen? Vill vi att vården ska privatiseras? Att allt ska säljas till högstbjudande och försvinna ur svensk ägo?
För ärligt talat... det är på väg att gå käpprätt åt helsefyr som det ser ut nu. Och det ser inte ut att bli något regeringsskifte i och med att det inte finns en opposition som är stor, eller stark, nog.
Och jag kan rekommendera till alla som ens har den minsta tanke på att rösta åt höger nästa gång; läs Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg. I den boken finns all den historia om början till kampen som byggde upp det svenska samhälle som fanns för ett tag sen innan borgarna började bryta ner det igen.
Folk levde i misär, de fattiga ungdomarna kunde inte studera (för att komma vidare och få det bättre) utan tvingades ta underbetalda jobb där de slet ut sina kroppar i förtid. Barn tvingades att arbeta, de hade knappt tid att gå i skolan för de måste hjälpa till att försörja familjen. Folk hade heller inte råd med sjukvård, läkarbesök kostade mycket för den som var fattig. Det fanns inte allmän rösträtt, endast de inom vissa kretsar fick rösta. Det vill säga de som hade pengar. Folk var omyndiga mycket längre då och hade väldigt få rättigheter över huvudtaget. Det vill säga de som inte var rika. De var ju födda med sina rättigheter, de behövde inte kämpa för dem.
Det som händer huvudpersonen Valter Sträng är också förmodligen sånt som författaren själv var med om under denna tid då boken utspelar sig. Det finns så mycket som Valter vill ändra på, han kämpar och kämpar och redan vid 11 års ålder går han med i den ungsocialistiska klubben Frihetskämpen och är då den yngste medlemmen. Han arbetar då på ett glasbruk för några ören om dagen. Några av de andra kämparna hamnade i fängelse för sina åsikter. Man fick inte ha andra åsikter än de som var tillåtna (regeringens och kungens) och man fick absolut inte gå omkring och tala om dem. Valter delade ut förbjudna flygblad vid ett tillfälle. För han hade väldigt tidigt bestämt sig för att bli klasskämpe.
Det var en kamp som vi som lever nu inte ens kan föreställa oss. Folk offrade sina liv i kampen för rättvisa och för att det skulle bli bättre i samhället. Att fattiga skulle få det bättre. Och alla de rättigheter som vi är vana vid nu fanns inte alls då. Det som händer i boken utspelar sig under åren 1897-1921.
Det som tagit så många människor alla dessa år att bygga upp kan Reinfeldt i princip förstöra på en kvart.
Inte är det väl detta samhälle vi ska ha tillbaka igen? Det som så många under åren kämpat och faktiskt offrat sina liv för att vi ska slippa?
Det här är vad jag känner efter att ha följt den tragiska historien med Juholts uppgång och fall. Och man kan ju innerst inne börja fundera på hur det kommer sig att det blev så här... Nog för att Mona Sahlin fick ta mycket skit och ständigt bli påmind om den där Tobleronen så är ju det ingenting mot vad som hänt Juholt. Och då kan man ju tycka att det som Sahlin gjorde faktiskt var värre än det Juholt gjorde angående den ersättning han fick för sitt boende. Han gjorde inget medvetet fel efter vad jag förstått utan det var de som skulle behandla hans ansökan som inte riktigt hade koll på reglerna. Regler som verkar ha varit påhittade i efterhand... Sahlin använde ju medvetet det där kontokortet som hon visste att hon inte fick använda till privata kostnader... Sen har jag inte följt precis allt han sagt och gjort den senaste tiden, jag har inte orkat, men enligt vad jag förstått har han förstört sina partimedlemmars förtroende på nåt vis.
Det verkar inte om om de alla strävar åt samma håll i politiken liksom.
Men tänk så här... om man redan i förväg är dömd att misslyckas så är det minsann inte så lätt att återhämta sig igen. Man blir nervös, kanske inte hittar de rätta orden då man behöver dem som mest, kanske börjar slänga ur sig saker som endast är halvsanna... Allt kan hända för när tankarna börjar vandra är det svårt att stoppa dem. Det kan hända vem som helst.
Som sagt... ingen är felfri.
Nåja. Livet går vidare. Men det känns lite tyngre för nu blir det en enorm kamp att få bort den sittande regeringen med Reinfeldt i spetsen. En man som helt saknar empati med andra människor.
Nej nu måste jag göra nåt som jag blir glad av. :-)
Doktor Blom skriver ut denna medicin till sittande regering. Och Reinfeldt ska ha dubbel dos.
Ha en bra lördag! Kram!
Vilhelm Moberg(1898-1973)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar