Igår var det Knut och julen skulle ut...

De senaste dagarna har jag, och i viss mån även Viktor, dansat ut julen. Eller dansat är väl att ta i. Det har varit en hel del stånk och pust, det är slitsamt att plocka bort tomtar och stakar. Det pustigaste är att gå ner med allt i källaren för det blir några vändor. Men jag var i tvättstugan idag så jag passade på att ta med grejer varje gång jag skulle ner dit. Så nu är det nästan färdigdansat om jag säger så. :-) Som vanligt när vi har julgransskakning så gömde jag lite godis i granen. Annars hade jag nog inte fått nån hjälp av Viktor att klä av den.

Det är väl lite småpyssel kvar och det är ju det som är trevligt med att fixa till det efter julen. Leta upp grejer som man inte använt på ett tag, kanske ta andra ljuslyktor eller ljusstakar än de man hade före jul, ta fram dukar man inte haft framme på länge. Och det viktiga är ju att man släpper in ljuset. Ljusa gardiner med våraktig känsla. Och solen som når in till blommorna. Den når inte bara in till blommorna, den visar också hur fruktansvärt smutsiga fönstren är. Men det får gå ändå. :-)

För exakt sex år sen just nu när klockan är nio på kvällen i Sverige så befann jag mig i Santa Monica. Klockan var tolv på förmiddagen där och jag hade nog precis börjat min promenad till galleriet vid Bergamot Station för att se på utställningen av Viggo Mortensens foton och Georg Gudnis tavlor. Plus att stå i kö till boksigneringen också. Jag minns att jag kom fram runt klockan ett och där stod en hel hög människor i en kö så jag anslöt mig till dem. Utan att riktigt ha koll på om det var just den kön som jag skulle stå i. Men det spelade ingen roll tyckte jag. Jag stod där och lyssnade på folk när de pratade runtomkring mig. Det var rätt varmt och skönt, det hade just regnat lite men höll uppe precis då.

I fyra timmar stod jag och väntade i den långsamt slingrande kön innan jag kom fram till bordet och fick mina två böcker signerade, där var avskilt med rep och en sån där säkerhetsvakt med snäcka i örat och kostym stod och släppte fram oss en i taget, så när man kom fram till Viggo så var det väldigt tyst och lugnt. Georg satt vid ett bord en bit bort. De tjattrande amerikanska damerna hördes nästan inte. Det blev nästan så det susade i öronen av att det blev så tyst.

Än idag vet jag inte hur jag fixade det. Och då menar jag inte själva mötet, som var nog så nervöst, utan själva strapatsen av att stå så länge och vänta. Men hela den veckan mådde jag så himla bra att jag efteråt kallade den för "den magiska veckan". Under de där fyra timmarna så blev jag dessutom inte ens kissnödig eller hungrig. Konstigt eller hur? :-) Jag fick liksom superkrafter den där veckan.

Till saken kan också sägas att innan jag for fick jag tabletter för att fördröja den där eländiga månatliga plåga som vi fruntimmer har. Detta skulle nämligen drabba mig just den vecka då jag skulle vara där och då hade jag inte kunnat göra nånting om jag fått dras med det så svårt som jag hade på den tiden. Så tabletter för att fördröja eländet hade jag fått. Hormontabletter. Dessa hade en del biverkningar men det stod inget om hur bra en sån som jag skulle må av dem. Hehe... Jag fick inga biverkningar, tvärtom.

Så jag kan nog faktiskt tacka dessa piller för min starkare hälsa just den veckan. När jag kom hem och hade varit hemma ett tag och allt var som vanligt på hormonfronten så blev jag jättedålig. Fibron tog i med nya krafter. Skulle väl ta igen det som den missat förstås den jä... eh... rackarn... ehrm. Det är därför som jag tror att hormonerna har väldigt mycket med min fibro att göra.

En helt fantastisk upplevelse var det i alla fall den där magiska veckan och det är nåt som jag aldrig någonsin glömmer så länge jag lever och har minnet i behåll. Och så har jag ju fotona förstås.

Och böckerna som jag fick signerade förstås. Bland annat denna...




























Tyvärr hade jag inte råd att köpa Georgs bok då och även om jag hade gjort det så hade mitt bagage blivit så tungt, boken är rätt stor, så då hade jag fått så mycket i min ryggsäck att jag trillat baklänges. :-) Jag reste nämligen endast med en ryggsäck som bagage och kunde då ha den som handbagage och slapp stå vid bagageutlämningen på flygplatserna. Det är det bästa när man kan resa lätt.

Kram!

Galleriet. Eller vägen in till det kanske man ska säga.










Mitt hotellrum











Mitt badrum. Jag kände mig väldigt lyxig och jo det fanns badkar också. Plus en helt fantastisk morgonrock som jag svepte in mig i när jag hade duschat efter ankomsten. Den hängde på baksidan av badrumsdörren och hade monogram och allt... tyvärr fotade jag aldrig den, så dumt. ;-)













Jag var väldigt imponerad av hur handdukarna var vikta. :-)

Sen vill jag minnas att det också fanns nån slags fläktanordning som man kunde sätta igång, med varmluft, ifall man var lite frusen efter duschen.

En hårtork fanns där också.



Och i garderoben fanns en strykbräda och ett strykjärn! Jo faktiskt. :-) Eftersom jag extremt sällan reser och bor på hotell så vet inte jag om det är standard så jag tyckte det var häftigt. Jag kände mig väldigt lyxig hela veckan.