Jag menar han var ju faktiskt en rätt så lurig typ som ibland spred knäppa rykten om sig själv bara på lattjo. Det där med syrgastältet lär ha varit en sån.
Men detta är nog sant efter vad det verkar. Tänkte också på hur det varit med Elvis, folk säger ju fortfarande att de sett honom än här, än där.
Såklart har jag mina favoritlåtar av och med Michael Jackson, de är rätt många förresten, och när jag funderade på vilken jag skulle länka till så letade jag en stund och fann den här;
Don't stop til' you get enough
Den är från Off the wall och hans första samarbete (som jag vet) med Quincy Jones. En av mina verkliga favoriter. När jag såg på den förut så blev jag alldeles tårögd. Han är så ung, så vacker, oförstörd och så lycklig med sin musik. Det syns verkligen hur mycket han älskar att sjunga och dansa. Och det är också så jag vill minnas honom.
18 juli (om jag ska tro min gamla dagbok) 1992 på Stockholm Stadion stod jag tillsammans med en massa människor och sjöng med i Heal the world och klappade takten till Billie Jean och många fler fantastiska låtar. "Dangerous tour" kallades turnén. Det var en helt otrolig upplevelse att se honom live, att vara med om denna konsert. Det är något som man inte glömmer i första taget.
Och trots att vi väntat från klockan fem på eftermiddagen (man var ju tvungen att få sig en bra plats bland publiken så det gällde att vara där i tid, blev förresten nästan kroppsvisiterad innan vi fick gå in för man fick inte ha med sig burkar, flaskor och sånt) först i strilande regn som gjorde skorna så blöta att de inte torkade på flera dagar, och sen genomlidit två förband bestående av Kriss Kross (de där ungarna med byxorna bakochfram) och ett fruntimmer som var så trist att jag glömt vad hon heter, så äntligen... runt halv nio på kvällen så stod han på scenen och och då kom krafterna och glädjen tillbaka och sen var det inte en enda trist sekund kan jag säga.
Så nu när Roger på Rix Morronzoo imorse kände sig lite besviken på att han aldrig lyckats få se och höra en konsert med Michael Jackson så kan jag i alla fall säga att jag har gjort det, upplevt det och även köpt t-shirten. :-) Och jag har den kvar i garderoben. Som bevis om det är nån som skulle tvivla på sanningshalten.
De senaste åren har jag tänkt på honom ibland med största medlidande. Särskilt när man sett bilder av honom. (Ack) Nånstans utefter vägen gick han totalt vilse. Det är nästan så jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden till ögonblicket i den där videon i länken och sen låta honom få börja om därifrån och hoppas att han skulle göra andra val. Inte musikaliskt sett (aldrig i livet) utan i andra situationer. Men det går ju inte att göra det. Det som har hänt har hänt och nu är det så här. Och en fantastisk artist och musikinspiratör är borta.
Kram alla music lovers! Och ni andra med förstås...
4 kommentarer:
Visst är det sorgligt! Och jo, det är nog tyvärr sant. Han var väldigt speciell på alla sätt och så här i efterhand är jag väldigt avundsjuk för att du har lyckats se honom "in real life", men inte jag.
Konstigt att man många gånger inte riktigt förstår hur mycket någon/något betyder för en personligen förrän det inte är möjligt att påverka längre. LP-skivan Thriller blev nästan utsliten hemma hos mig på den tiden det begav sig, men nu inser jag att jag inte ens har en endaste CD med honom. Detta måste åtgärdas snarast! Läste också att försäljningen av hans skivor hade ökat drastiskt efter hans död. Sorgligt, men sant! Vi måste alla lära oss att uppskatta vad vi har, innan det är för sent (för vi vet aldrig när den tiden inträffar)!
Kramar (från en som inte kan sova p g a ett stekhett sovrum!)
P.S. Kul att se dig "in blogg-action" igen! :)
Jag tänkte också först att det kanske var ett konstigt skämt men det verkar det ju inte vara. Märkligt och sorgligt är det i alla fall på alla sätt.
På tal om något helt annat så kanske det blir en testbåttur med Isac idag. Får avge rapport ikväll om det blir så :)
Ja det känns rätt häftigt att jag kom iväg på konsert. :-)
Apropå Thriller så var ju musikvideon helt otrolig också. Som en skräckfilm i miniformat.
Det där med ökad skivförsäljning efter någons död är så typiskt. Det brukar ju tyvärr bli så. Alla mina skivor med honom är i vinyl men jag har dem inspelade på band så jag kan ändå lyssna på dem om jag vill.
Du har rätt i att vi måste uppskatta det vi har medan vi har det.
Men för de som inte har uppskattat eller ens brytt sig om att lyssna på hans musik just på grund av allt skräp som skrivits, hoppas jag nu att de får en ny bild av honom både som musiker och människa. Den barndomen han hade skulle nog ingen vilja ha.
Även om det är sorgligt att han är borta så finns ju ändå all musik kvar.
Varmt ja! Det enda som är negativt med värmen är ju att det blir svårt att sova. För jag älskar när det är riktigt varmt. :-)Här svalnade det av rätt bra ändå mot kvällen så det var inte så farligt.
Jo jag ska väl försöka blogga igen. Det är ju när apatin hälsar på som det inte funkar med varken tänkandet eller skrivandet.
Kram! :-)
Å så det var inte bara jag som tänkte att det var en slags bluff! Om än en morbid sådan. Jag tror det spekulerats om det på nätet också.
Det är ju så med media och den världen att man kan ju aldrig riktigt lita på vad som är sant eller ej. Det verkar ju onekligen vara sant dock. Och det är både sorgligt och tragiskt.
Det ska bli spännande att höra hur båtturen går. Om Isac gillar den eller ej. :-)
kram
Skicka en kommentar