Jag har suttit en stund och grunnat på om jag verkligen skulle skriva det jag skrivit här nedan. Jo jag vill ju inte vara negativ. Och det tycker jag väl inte att jag är heller utan mer konstaterande.Det är så mycket skit som händer varje dag och man får så mycket elände slängt över sig så... ja jag tänkte att kanske jag inte ska vara en som också bidrar till det. Men nu fick det bli så i alla fall. Kan ju återkomma imorgon med nåt som är lite mer positivt. Ska försöka med det. Lovar.
Nu är det den tiden på året igen. Då det ska handlas hur mycket som helst. Och det är den tiden på året som är allra svårast för alla fattiga. Det är vid den här tiden då det borde vara mys, värme och annat trevligt som är det enda viktiga. Sådär mysigt som jag tror att det egentligen är tänkt. Istället blir kampen för att överleva extra svår just under december. Det är svårt för många att tycka att det är mysigt.
Att kunna köpa julklappar är inte det viktigaste för min del. Visserligen så har jag ju så stora barn nu så de bryr sig inte om det men för de som har yngre barn är det såklart värre.
Det är sjunde julen nu som jag lever på existensminimum. Så jag börjar bli van men jag tycker inte att det är acceptabelt.
Enda gången på hela året då jag ansöker om extra pengar (från kyrkan) är just vid jul. Det är, som sagt, den enda månaden då man faktiskt vill äta lite annat än det vanliga. Visst kan vi väl äta köttfärssås med spaghetti även på julafton men...
I år kunde man också ansöka om presentkort (som gäller på Ica i Forshaga) via pingstkyrkan i Forshaga. Det kom en lapp om det ihop med beskedet om försörjningsstödet med hänvisning vart man kunde vända sig.
Det är bra att fler har börjat förstå att det finns så många som behöver extra ekonomisk hjälp, och särskilt till jul, men är det inte för bedrövligt att det ska vara så? Försörjningsstödet räcker inte så långt. Och alla får ju inte ens sånt stöd, de kanske lever på en minimal pension istället t.ex. Det är ju inte bättre.
I USA hade nån IQ-befriad republikan (som så många av dem är) uttalat sig som så att "om man har ett kylskåp så är man inte fattig". Detta var i anslutning till att mycket utav de bidrag som fattiga människor behöver för att överleva där har dragits in. Här i Sverige, och även i USA för den delen, har högerfolk den åsikten om att "om man inte arbetar ska man heller inte äta".
Men vad är det för en jävla inställning? Det är ju så man kan bli mörkrädd. Så pratar folk som aldrig någonsin varit utan vare sig pengar eller mat. Eller bostad. Som aldrig varit sjuka eller hamnat i knipa av nåt slag och behövt hjälp.
Läste i NWT om att
kändisar hade blivit trädgårdsmästare för att hjälpa fattiga familjer. De gjorde egna julgrupper som då ska auktioneras ut till veckan via facebook. Dessa pengar ska då användas för att stötta fattiga familjer så att de också får en fin jul.
Jättebra. Men ska vi inte ha ett samhälle där folk kan få en dräglig tillvaro utan en massa välgörenhet? Är det inte det vi ska satsa på framöver?
Såna här saker tänkte jag inte så mycket på förr, när jag hade en inkomst, betalade skatt, litade på sjukvården och facket och kände mig trygg med det. Men då fanns det heller inte så många fattiga här i Sverige. Det fanns, jovisst, men inte så många som nu. Alla som är arbetslösa, alla utförsäkrade, sjuka... Alla har ju hamnat i en enda stor fattig klump och det är väldigt svårt att ta sig ur eländet. Det berömda utanförskapet har växt rejält.
De som är sjuka ska ha sjukpenning/sjukersättning och de som är arbetslösa ska ha a-kassa på dräglig nivå. Försörjningsstöd ska man inte behöva ha år ut och år in. Det kan nämligen knäcka den starkaste människa.
Men i min kommun så begär i alla fall aldrig någon att få se alla kvitton för att ha koll på vad man köper. De respekterar att så länge man klarar sig, kan hushålla med det man får, så bryr de sig inte om vad man köper för pengarna. Förutsatt att man betalar sina räkningar då, det är ju självklart. De kvittar heller inte det som är kvar på kontot mot nästa månads norm som jag förstått görs på en del ställen. För kan man spara nåt så får man tydligen för mycket pengar enligt vissa.
Jag undrar då i all stillsamhet varför inte alla kommuner jobbar på samma sätt? Varför går en del in för att kränka folk så mycket de kan när det faktiskt inte behövs? Det är verkligen att kränka folk och ställa till det ytterligare om man inte ska kunna ha pengar kvar på sitt konto från förra månadens ersättning utan att den ska kvittas så de kan betala ut mindre nästa månad.
Jag säger inget om ifall personen som får stöd kanske köper upp allt på en gång och sen ber om mer. Då kan det vara berättigat med kvittokoll, inte annars. Då kanske vederbörande också behöver hjälp med en budgetplan. Och att kvitta den summa som är kvar på kontot, och som oftast inte är särskilt stor, mot nästa månadsnorm tror jag inte är lagligt ens. Detta innebär ju att de som bor i kommuner som gör så aldrig kan spara på kontot utan måste ta ut alla sina pengar så att kontot är tomt vid nästa ansökan. Detta är ju inte praktiskt. Vi uppmanas ju att inte använda vanliga kontanter när vi handlar. Och då blir det också svårare att faktiskt spara det lilla som blir kvar. Har man pengar i plånboken så går de fortare åt än om de sitter på kontot. Eller, det kanske bara är jag som tänker så? ;-)
Pengar är ju inte allt, sägs det. Men så kan bara den säga som aldrig varit utan. För när man är fattig så är pengar enormt viktigt. Och för det mesta det enda man har i tankarna. Hur det lilla man har ska räcka till det man faktiskt behöver. Och då menar jag inte iPhones och iPads och sånt. Jag talar om mat, vinterskor, jackor och annat livsnödvändigt.
Allt detta fick mig att tänka på Karl-Bertil Jonsson. Förstås. Nu ska man enligt tradition endast se filmen om Karl-Bertil på julafton (finns på youtube) men en bild blir det i alla fall. ;-)
Ha det bra! Kram!
PS. Jag säger inte "ha det bra" för att vara hurtig så här på slutet, med tanke på ämnet i dagens inlägg, utan för att jag faktiskt menar det. Jag önskar helhjärtat att ni ska ha det bra. :-)
