Efter att ha suttit och pillat med en skruv i glasögonen, vad äckligt små de är, så har jag äntligen fått i den och glasögonen är okej igen. Jag skulle skölja av dem och putsa dem nyss, de är ju alltid fläckiga, och upptäckte då att översta skruven på höger sida av bågen var borta! Jag har dubbelskruvar, en uppe på bågen och en på undersidan. Panik! Jag menar hur i hela friden ska man kunna hitta en så liten skruv? Om man trampar på den så känns den ju som en smula liksom och inte tänker man på att det kan vara en skruv. Och jag har ingen optiker i närheten så då får man vara sin egen reparatör.
Jag fick lov att ta en skruv från mina gamla glasögon för att leta efter den jag tappat var ju ingen idé. Och jag som ser så dåligt (utan glasögon) när det gäller småttiga saker och som har stora problem med motoriken i händerna, jag får ju kramp väldigt lätt också... ja det var ju en bedrift kan jag säga. HA! Det var som när jag ska sy och försöka få i tråden i nålen... nålen blundar hela tiden. ;-)
Nåväl. Nu är det gjort i alla fall. Dagens Svåra Uppgift. Nåt svårare än så hoppas jag inte det blir. Fast det vet man ju aldrig.
Jag brukar gå in och kolla statistik för bloggen och nu blev jag nästan lite skraj när jag märkte att konsumentverket har en sån där mediebevakning eller vad det stod. Hm... Så det är kanske bäst jag skriver sanningen och inget annat än sanningen den dag min "avhandling" är klar.
Jag satt under helgen och kollade på den matsedel som var i en länk från konsumentupplysningen. Det var matsedel för fyra veckor och där var förslag på lunch och middag. Även frukost förresten och vad man "får" äta som mellanmål och sånt. På matsedeln fanns mat som jag aldrig ätit och aldrig kommer att äta och om jag skulle köpa hem varorna skulle jag bli ruinerad för det är inte direkt billig mat. Inte vad jag kan se. Och det såg mer ut som taget från en restaurang (en mindre exklusiv dock) eller ett vårdboende eller så. Inte en skola, inte vår skola i alla fall, för den har mat som jag hellre skulle äta än det som föreslogs här.
Undrar om den där matsedeln uppdateras? Och vem har tid och ork att laga sån mat? Detta är ju också en undran och fundering som jag har. Jag tror inte ens att friska människor har lust med detta. Fast det vet ju inte jag nåt om i och med att jag inte gillade matlagning ens när jag var ung och frisk. Om jag skulle äta sån mat varje dag skulle jag behöva anställa en kock och om jag kunde göra det så vore det ju inte nåt problem med min ekonomi och då skulle ju allt vara frid och fröjd. :-) Jag har tänkt lägga in matsedeln framöver, en vecka i taget så ni får se vad de ger exempel på vad man kan äta varje dag under fyra veckor. Men det får bli längre fram. Med noggranna hänvisningar till konsumentverket/konsumentupplysningen. (Måste ju försöka vara noga med källhänvisningar i det fallet... ehrm.)
Det stod inget om kostnader för varorna som ingick i matsedeln vilket jag ju ville ha för att kunna jämföra. Förmodligen går det inte att ha en lista med priser i och med att just matpriserna har gått upp rejält den senaste tiden. Men nåt exempel ville jag ju ha. Var man ska handla bra och billigt och så.
Och säg mig den sjuke, utförsäkrade, deppige, trötte som orkar tänka på att laga två mål mat om dagen. Som orkar åka till affären och ha en lång lista på bra och nyttig mat, som har ett konto med tillräckligt mycket pengar på för att kunna köpa denna mat. Jag är väldigt nyfiken om det finns någon person i denna grupp av människor som orkar tänka på nåt annat än att endast få i sig nåt ätbart så denne slipper gå hungrig. Som struntar fullkomligt i om det är vinägrett till salladen utan bara häver i sig en tallrik makaroner med ketchup utan en endaste grönsak (som kanske inte ens har grönsaker hemma) bara för att få i sig nåt..
Det är ju också tips om att göra lite mer mat när man lagar så det kan användas till matlåda att äta dagen därpå. Jodå. Det fattar man ju. Det blir ju naturligtvis billigare. Och jag förstår också att detta gäller friska, arbetsföra människor som inte har ett enda bekymmer i världen när det gäller orken och möjligheten att fixa sig mat. De måste ju utgå från en frisk, arbetsför människa i sina beräkningar. Men det finns ju även andra grupper i samhället som också behöver mat. Men som kanske inte kan passas in i just den mallen. Dessa blir det genast lite svårare för.
Men jag återkommer med siffror så fort jag fått ordning på det. Det kan ju vara kul att se deras uträkningar och sedan jämföra med siffrorna för försörjningsstödet. Jag har inte kommit dit än i min väldigt ovetenskapliga undersökning. :-)
Sen måste ju alla siffror förnyas varje år, vilket jag inte tror görs. Åtminstone ändras inget när det gäller försörjningsstöd för där har ju alldeles nyss en höjning av stödet gjorts. Den första sedan slutet av 90-talet eller vad det nu var. Då jag fick en ökning med 135 kronor per månad. Jag minns att jag berättade det för Lisbeth som undrade vad jag skulle göra med så mycket pengar.
Nåt att ta ett sånt där Joakim von Anka- dopp i kanske.
Hoppas att inte nån glömt ställa om klockan under helgen förresten. För i så fall blev det väl en aning knepigt imorse. ;-)
Ha nu en bra dag i galenskapens värld. Njut av höstlov och vad det än månde vara. Jag ska snart börja tänka på lunch. Eller lunch förresten, det är både lunch och middag i kombination för när Viktor inte är hos mig så äter jag bara ett lagat mål mat om dagen. Lagat och lagat kan man ju kanske diskutera. Undrar varför Varma Koppen inte stod på den där matsedeln...
Kram!
Skogen
måndag 31 oktober 2011
fredag 28 oktober 2011
Utvandring ur kyrkan och ett trist uttryck i radio
Det var inte så farligt med Viktors ilska igår när han kom hem. Han var på rätt bra humör faktiskt. Och vi pratade om det som hänt och han lovade mig att inte göra om det, att inte gå ifrån en lektion på det viset igen. Vi får väl hoppas att han håller det. Han tyckte inte det skulle ses som skolk i och med att han satt och jobbade i klassrummet istället men han gick ju ifrån den lektion som han egentligen hade...
Viktor är hämtad nu, han ska vara hos sin pappa en vecka, och här sitter jag i höstmörkret omgiven av ljuslyktor med tända värmeljus.
Idag kom det in folk på pastorsexpeditionen som tänkte gå ur kyrkan. Och det gick ju bra förstås. Det fylldes i papper och sånt. Både Lisbeth och jag tror att för det mesta handlar det om pengar. Skattepengar. Folk vill inte betala till kyrkan. Nu är det väl inte många som är direkt religiösa men en del vill kanske ändå ha en kyrkobegravning och är man inte med i kyrkan så kostar det väldigt mycket om man ska ha präst och allt annat. Många av de anhöriga till äldre som gått ur kyrkan vet inte om det och de blir kanske lite snopna när det planeras för begravning och så får de veta att deras gamla släkting inte var medlem i kyrkan längre. Så det kan ju krångla till sig liksom. Så nu för tiden kollas detta upp mer noga, efter vad jag förstår, så att folk vet hur de ska göra.
Nåt som jag hellre skulle vilja gå ur är den påtvingade tevelicensbetalningen. Men den går det inte att komma ifrån för om man låter bli att betala den så får man kronofogden på sig. Och om man avanmäler sin teve, för att man kanske aldrig använder den, så kollar de upp en med jämna mellanrum. Man blir aldrig fri från den. För även om teven bara står där i vardagsrummet och samlar damm så måste man betala. För att man har en teve liksom. En del vill ju att det ska läggas på skatten och det kanske vore det bästa för då blev det väl bara några ynka ören för varje medborgare. Och ingen kunde smita ifrån. Men, men...
Jag har delat upp min avgift per månad istället för jag klarar inte en så stor summa på en gång var tredje månad. Det funkar bättre nu, förr fick jag alltid påminnelser i och med att jag väntade i det längsta med betalningen just för att min kassa helt enkelt inte skulle räcka till den avgiften. Jag inväntade nästa månads bidrag innan jag kanske kunde betala men till slut insåg jag att det inte funkade så jag gick in på Radiotjänsts hemsida och ändrade till månadsfaktura istället. Man får dela upp endast en faktura i taget så det gäller att komma ihåg det var tredje månad. Nu fixar jag betalningarna och har inte fått någon påminnelse alls.
Apropå teve så tänkte jag också nämna nåt om radio... är det nån mer än jag som lagt märke till att folk ofta använder ordet JAJAMEN så fort de ska vara med i radio? Kanske inte bara i radio förresten. Särskilt i olika tävlingar. På Rix Fm har de en tävling varje morgon som heter RIX-kampen (eller hur de nu skriver det) och väldigt många av de tävlande svarar hela tiden med ordet jajamen. eller ibland också jajamensan.
- Har du det bra där borta i (här får man själv infoga ort)?
- Jajamen!
- Vad gör du?
- Är på väg till jobbet.
- Vad jobbar du med?
- Jag är snickare (målare/förskollärare/ etc)
- Trivs du med det?
- Jajamen!
- Är du redo att tävla?
- Jajamen(san)!
Detta är ju kanske inte exakt hur ett samtal förlöper men i stort sett. Det kan förekomma fler inslag av jajamen än vad jag tog med här faktiskt. Nån som förstår vad jag menar? Och om ni nu inombords tänker jajamen... ehrm... ja då så... Hehe... ;-)
Sen har jag också förundrats över att alla som ringer in till dessa tävlingar är på väg till eller är på plats på sina jobb. Om man ska utgå från alla dessa människor så existerar det inte en enda person som är arbetslös i Sverige. Inte en enda gång har någon ringt in som är arbetslös, sjukskriven eller hemma av andra orsaker. En gång ringde en man in till en tävling, det var när jag fortfarande lyssnade på Mix Megapol, och jag tror faktiskt att han var pappaledig. Annars är det folk som är på sitt jobb eller på väg dit som ringer.
Det borde ju istället vara så att de som INTE har ett jobb skulle ringa in för det är ju de som behöver vinna nåt. Pengar eller filmer eller vad det nu är som delas ut. Men aldrig är det en enda av dessa som ringer in. Inte är det nån som ringer in och när de frågar vad denne gör säger; jag är sjukskriven eller jag är arbetslös och på väg till arbetsförmedlingen för att söka jobb hela dagen eller nåt sånt. Fast sånt kanske man inte vill tala om i radio... Jag tycker däremot det vore bra för statistiken. Men det är ju jag det. :-)
Anledningen till att jag själv inte ringer och tävlar beror på att jag inte gillar att ringa nånstans överhuvudtaget. :-) Annars kanske jag skulle göra det.
Ha det gôtt! Kram!
Viktor är hämtad nu, han ska vara hos sin pappa en vecka, och här sitter jag i höstmörkret omgiven av ljuslyktor med tända värmeljus.
Idag kom det in folk på pastorsexpeditionen som tänkte gå ur kyrkan. Och det gick ju bra förstås. Det fylldes i papper och sånt. Både Lisbeth och jag tror att för det mesta handlar det om pengar. Skattepengar. Folk vill inte betala till kyrkan. Nu är det väl inte många som är direkt religiösa men en del vill kanske ändå ha en kyrkobegravning och är man inte med i kyrkan så kostar det väldigt mycket om man ska ha präst och allt annat. Många av de anhöriga till äldre som gått ur kyrkan vet inte om det och de blir kanske lite snopna när det planeras för begravning och så får de veta att deras gamla släkting inte var medlem i kyrkan längre. Så det kan ju krångla till sig liksom. Så nu för tiden kollas detta upp mer noga, efter vad jag förstår, så att folk vet hur de ska göra.
Nåt som jag hellre skulle vilja gå ur är den påtvingade tevelicensbetalningen. Men den går det inte att komma ifrån för om man låter bli att betala den så får man kronofogden på sig. Och om man avanmäler sin teve, för att man kanske aldrig använder den, så kollar de upp en med jämna mellanrum. Man blir aldrig fri från den. För även om teven bara står där i vardagsrummet och samlar damm så måste man betala. För att man har en teve liksom. En del vill ju att det ska läggas på skatten och det kanske vore det bästa för då blev det väl bara några ynka ören för varje medborgare. Och ingen kunde smita ifrån. Men, men...
Jag har delat upp min avgift per månad istället för jag klarar inte en så stor summa på en gång var tredje månad. Det funkar bättre nu, förr fick jag alltid påminnelser i och med att jag väntade i det längsta med betalningen just för att min kassa helt enkelt inte skulle räcka till den avgiften. Jag inväntade nästa månads bidrag innan jag kanske kunde betala men till slut insåg jag att det inte funkade så jag gick in på Radiotjänsts hemsida och ändrade till månadsfaktura istället. Man får dela upp endast en faktura i taget så det gäller att komma ihåg det var tredje månad. Nu fixar jag betalningarna och har inte fått någon påminnelse alls.
Apropå teve så tänkte jag också nämna nåt om radio... är det nån mer än jag som lagt märke till att folk ofta använder ordet JAJAMEN så fort de ska vara med i radio? Kanske inte bara i radio förresten. Särskilt i olika tävlingar. På Rix Fm har de en tävling varje morgon som heter RIX-kampen (eller hur de nu skriver det) och väldigt många av de tävlande svarar hela tiden med ordet jajamen. eller ibland också jajamensan.
- Har du det bra där borta i (här får man själv infoga ort)?
- Jajamen!
- Vad gör du?
- Är på väg till jobbet.
- Vad jobbar du med?
- Jag är snickare (målare/förskollärare/ etc)
- Trivs du med det?
- Jajamen!
- Är du redo att tävla?
- Jajamen(san)!
Detta är ju kanske inte exakt hur ett samtal förlöper men i stort sett. Det kan förekomma fler inslag av jajamen än vad jag tog med här faktiskt. Nån som förstår vad jag menar? Och om ni nu inombords tänker jajamen... ehrm... ja då så... Hehe... ;-)
Sen har jag också förundrats över att alla som ringer in till dessa tävlingar är på väg till eller är på plats på sina jobb. Om man ska utgå från alla dessa människor så existerar det inte en enda person som är arbetslös i Sverige. Inte en enda gång har någon ringt in som är arbetslös, sjukskriven eller hemma av andra orsaker. En gång ringde en man in till en tävling, det var när jag fortfarande lyssnade på Mix Megapol, och jag tror faktiskt att han var pappaledig. Annars är det folk som är på sitt jobb eller på väg dit som ringer.
Det borde ju istället vara så att de som INTE har ett jobb skulle ringa in för det är ju de som behöver vinna nåt. Pengar eller filmer eller vad det nu är som delas ut. Men aldrig är det en enda av dessa som ringer in. Inte är det nån som ringer in och när de frågar vad denne gör säger; jag är sjukskriven eller jag är arbetslös och på väg till arbetsförmedlingen för att söka jobb hela dagen eller nåt sånt. Fast sånt kanske man inte vill tala om i radio... Jag tycker däremot det vore bra för statistiken. Men det är ju jag det. :-)
Anledningen till att jag själv inte ringer och tävlar beror på att jag inte gillar att ringa nånstans överhuvudtaget. :-) Annars kanske jag skulle göra det.
Ha det gôtt! Kram!
torsdag 27 oktober 2011
Vrånghet på gång
Fick nyss samtal från skolan om att Viktor vrängt till sig idag. Han ville inte spela basket på idrotten, han var ombytt och allt, och bestämde då att nee jag tänker inte ens vara kvar i gympasalen. Han gick helt enkelt därifrån och tillbaka till klassrummet istället. Vilket innebar att det ses som skolk. Trots att han satt och jobbade med engelska istället.
Jag förstod ju hur Viktor tänkte och jag förstår också hur lärarna tänkte. Men att förklara detta för Viktor är inte lätt. Jag tror nämligen att nu har han börjat bli den där trotsiga tonåringen som vi varit förskonade ifrån än så länge. Han ser också att en del av hans klasskompisar beter sig illa och menar att då kan väl jag också... Här hemma är det ingen större fara i alla fall. Men förmodligen kommer han att vara arg som ett bi på skolan och hela surven när han anländer om en stund.
För övrigt läste jag i VF imorse att det varit inbrott på Konsum IGEN! Någon hade slagit sönder en ruta och stulit cigaretter. Tjuven hade tagit ett brunnslock och slängt genom rutan. Kanske var det samma tjuv som senast, han har väl kanske rökt upp det han tog sist. Men det stod inget om att nåt annat var stulet. Men hallå! Har man inte råd att köpa cigg så är det nog dags att lägga av med rökandet. Eller?
Apropå rökande förresten... Kampanj nästa kanske?
Nu tror jag att jag behöver lite kaffe. :-)
Ha det gôtt! Kram!
Jag förstod ju hur Viktor tänkte och jag förstår också hur lärarna tänkte. Men att förklara detta för Viktor är inte lätt. Jag tror nämligen att nu har han börjat bli den där trotsiga tonåringen som vi varit förskonade ifrån än så länge. Han ser också att en del av hans klasskompisar beter sig illa och menar att då kan väl jag också... Här hemma är det ingen större fara i alla fall. Men förmodligen kommer han att vara arg som ett bi på skolan och hela surven när han anländer om en stund.
För övrigt läste jag i VF imorse att det varit inbrott på Konsum IGEN! Någon hade slagit sönder en ruta och stulit cigaretter. Tjuven hade tagit ett brunnslock och slängt genom rutan. Kanske var det samma tjuv som senast, han har väl kanske rökt upp det han tog sist. Men det stod inget om att nåt annat var stulet. Men hallå! Har man inte råd att köpa cigg så är det nog dags att lägga av med rökandet. Eller?
Apropå rökande förresten... Kampanj nästa kanske?
Nu tror jag att jag behöver lite kaffe. :-)
Ha det gôtt! Kram!
onsdag 26 oktober 2011
Kanske en avhandling på gång...
För ett tag sedan mailade jag till socialdepartementet och frågade hur de fick fram de siffror som försörjningsstödet baseras på. Jag fick efter någon vecka ett mycket vänligt svar att detta var det konsumentverket som räknade ut.
Då mailade jag till, vad jag trodde var konsumentverket men som tydligen var konsumentupplysningen i Karlstad. Det var så många olika adresser att det var knöligt att veta vem som gällde så jag chansade på en. Tog den som var närmast till hands.
Jag fick ett vänligt svar då också även om jag inte fick några direkta svar på de frågor jag ställt i mitt mail. Hon skickade en del länkar där jag då kan gå in och läsa om hur de tar fram dessa siffror och även exempel på matkassar som då används. Jag har inte orkat bry mig om att läsa vad som står i dessa länkar än för dels måste jag verkligen anstränga mig för att inte bara bli upprörd över hur tanklöst de räknar och dels så brukar det vara alldeles för mycket text med alldeles för lite innehåll. Och ibland heller inte direkt lätt att begripa för vanligt folk.
Sedan störde jag mig på tipsen om att jag skulle gå in på nån länk och läsa hur man ytterligare kunde sänka sina matkostnader. VAFALLS? Jag skrev ju att jag levde på försörjningsstöd och att jag inte var intresserad av varken matlagning eller att köpa billigaste varianten av allt. Billigast är faktiskt inte alltid bäst. Vad är det jag ska dra in på? Ska jag kanske köpa färre äpplen och mer blodpudding? Hm...
Det är just sånt där som jag blir upprörd över. Måste jag köpa den billigaste ketchupen, de billigaste fiskpinnarna och börja äta linser och bönor bara för att sänka mina matkostnader ytterligare? Jag vill ju faktiskt att maten ska vara god också, inte bara mättande. Sen är jag ingen matlagare. Rent ut sagt så avskyr jag att laga mat vilket innebär att jag gör så lite ansträngningar som möjligt när det är dags för denna aktivitet. Så enkelt som det kan bli ska det vara. Jag vill heller inte ränna omkring i alla möjliga affärer för att få tag på den allra billigaste maten för att sen stå hemma och eventuellt göra storkok och frysa in och vara duktig. Så duktig orkar jag inte vara.
Det har jag förresten aldrig orkat. Inte ens när jag var ung och frisk. Och jag har inte möjlighet att ta mig till de billigaste affärerna heller, de ligger tre mil härifrån. Jag skrev också i mitt mail att det går inte att köpa storpack av nåt när man har försörjningsstöd, vilket också gör att allt man handlar blir dyrare. Man har helt enkelt inte råd med storpack för då räcker inte pengarna till andra varor.
Så sådana kommentarer och hurtfriska råd betackar jag mig för.
Men jag tänkte som så att när jag väl läst det där, gått igenom deras förslag på matkassar så ska jag eventuellt gå till Konsum, kanske också Ica, och jämföra. Carina sa en gång att en matkasse här i nån av affärerna är dubbelt så dyr som en från Willys. Eftersom maten inte kostar likadant på alla ställen i landet så är det orättvist att beräkningen av summan till matkostnader är lika överallt.
Nu är summan för försörjningsstöd inte lika överallt för den delen. Den är lägre här i kommunen eller det kanske gäller hela Värmland, vad vet jag. Enligt riksnormen ska jag ha flera hundralappar mer i månaden än jag får. Och då har jag ändå dragit av en tusenlapp för att Viktor bor varannan vecka. Den här gången fick jag väldigt lite. Nog för att jag är van att aldrig få så mycket men nu var det ett par hundra mindre än vanligt. Vad detta beror på vet jag inte och jag har ännu inte orkat fråga min socialsekreterare. Man får mindre när månaden är kortare. Och nu är det ju november det gäller som bara har 30 dagar vilket innebär färre kronor i bidrag.
Nåja. Jag ska väl forska i detta med siffror och matkassar så fort jag får ork. För jag tänker inte släppa detta förrän jag får svar på mina frågor. Och min socialsekreterare sa ju till mig en gång att jag inte skulle vända mig till henne med allt jag ville veta utan gå högre upp. Jojo... det ämnar jag göra. ;-) Vänta bara...
Efter att ha gnällt lite om pengar (som är ett vanligt gnällämne i alla fall för fattigt folk) så finns det väl andra saker som kanske kan sprida lite glädje får vi hoppas. :-) Men tråkigt nog så finns det alldeles för många som brottas med fattigdomen varenda dag. Och många har det ju mycket värre än vad jag har.
Pengar är nog det ämne som gör mig både upprörd och ledsen i och med att det är så fruktansvärt dåligt fördelat i världen. Hörde på nyheterna i morse att Gaddafi (eller hur man nu stavar det) hade varit den allra rikaste mannen i världen. Ingen hade väl tidigare vetat om hur mycket pengar han hade men nu visste de tydligen det. Det var många, många miljarder det... ujuj... Nu har han ingen nytta av de pengarna. För man kan ingenting ta med sig dit man går som nån sjunger om. Och det är ju för bedrövligt att en enda gubbe kan samla på sig så mycket när så stora delar av världen är i ekonomisk kris och när barnfattigdomen bara ökar. Suck.
Ha det bra i galenskapens värld! Kram!
Här kommer nåt som gör en glad! :-)
Då mailade jag till, vad jag trodde var konsumentverket men som tydligen var konsumentupplysningen i Karlstad. Det var så många olika adresser att det var knöligt att veta vem som gällde så jag chansade på en. Tog den som var närmast till hands.
Jag fick ett vänligt svar då också även om jag inte fick några direkta svar på de frågor jag ställt i mitt mail. Hon skickade en del länkar där jag då kan gå in och läsa om hur de tar fram dessa siffror och även exempel på matkassar som då används. Jag har inte orkat bry mig om att läsa vad som står i dessa länkar än för dels måste jag verkligen anstränga mig för att inte bara bli upprörd över hur tanklöst de räknar och dels så brukar det vara alldeles för mycket text med alldeles för lite innehåll. Och ibland heller inte direkt lätt att begripa för vanligt folk.
Sedan störde jag mig på tipsen om att jag skulle gå in på nån länk och läsa hur man ytterligare kunde sänka sina matkostnader. VAFALLS? Jag skrev ju att jag levde på försörjningsstöd och att jag inte var intresserad av varken matlagning eller att köpa billigaste varianten av allt. Billigast är faktiskt inte alltid bäst. Vad är det jag ska dra in på? Ska jag kanske köpa färre äpplen och mer blodpudding? Hm...
Det är just sånt där som jag blir upprörd över. Måste jag köpa den billigaste ketchupen, de billigaste fiskpinnarna och börja äta linser och bönor bara för att sänka mina matkostnader ytterligare? Jag vill ju faktiskt att maten ska vara god också, inte bara mättande. Sen är jag ingen matlagare. Rent ut sagt så avskyr jag att laga mat vilket innebär att jag gör så lite ansträngningar som möjligt när det är dags för denna aktivitet. Så enkelt som det kan bli ska det vara. Jag vill heller inte ränna omkring i alla möjliga affärer för att få tag på den allra billigaste maten för att sen stå hemma och eventuellt göra storkok och frysa in och vara duktig. Så duktig orkar jag inte vara.
Det har jag förresten aldrig orkat. Inte ens när jag var ung och frisk. Och jag har inte möjlighet att ta mig till de billigaste affärerna heller, de ligger tre mil härifrån. Jag skrev också i mitt mail att det går inte att köpa storpack av nåt när man har försörjningsstöd, vilket också gör att allt man handlar blir dyrare. Man har helt enkelt inte råd med storpack för då räcker inte pengarna till andra varor.
Så sådana kommentarer och hurtfriska råd betackar jag mig för.
Men jag tänkte som så att när jag väl läst det där, gått igenom deras förslag på matkassar så ska jag eventuellt gå till Konsum, kanske också Ica, och jämföra. Carina sa en gång att en matkasse här i nån av affärerna är dubbelt så dyr som en från Willys. Eftersom maten inte kostar likadant på alla ställen i landet så är det orättvist att beräkningen av summan till matkostnader är lika överallt.
Nu är summan för försörjningsstöd inte lika överallt för den delen. Den är lägre här i kommunen eller det kanske gäller hela Värmland, vad vet jag. Enligt riksnormen ska jag ha flera hundralappar mer i månaden än jag får. Och då har jag ändå dragit av en tusenlapp för att Viktor bor varannan vecka. Den här gången fick jag väldigt lite. Nog för att jag är van att aldrig få så mycket men nu var det ett par hundra mindre än vanligt. Vad detta beror på vet jag inte och jag har ännu inte orkat fråga min socialsekreterare. Man får mindre när månaden är kortare. Och nu är det ju november det gäller som bara har 30 dagar vilket innebär färre kronor i bidrag.
Nåja. Jag ska väl forska i detta med siffror och matkassar så fort jag får ork. För jag tänker inte släppa detta förrän jag får svar på mina frågor. Och min socialsekreterare sa ju till mig en gång att jag inte skulle vända mig till henne med allt jag ville veta utan gå högre upp. Jojo... det ämnar jag göra. ;-) Vänta bara...
Efter att ha gnällt lite om pengar (som är ett vanligt gnällämne i alla fall för fattigt folk) så finns det väl andra saker som kanske kan sprida lite glädje får vi hoppas. :-) Men tråkigt nog så finns det alldeles för många som brottas med fattigdomen varenda dag. Och många har det ju mycket värre än vad jag har.
Pengar är nog det ämne som gör mig både upprörd och ledsen i och med att det är så fruktansvärt dåligt fördelat i världen. Hörde på nyheterna i morse att Gaddafi (eller hur man nu stavar det) hade varit den allra rikaste mannen i världen. Ingen hade väl tidigare vetat om hur mycket pengar han hade men nu visste de tydligen det. Det var många, många miljarder det... ujuj... Nu har han ingen nytta av de pengarna. För man kan ingenting ta med sig dit man går som nån sjunger om. Och det är ju för bedrövligt att en enda gubbe kan samla på sig så mycket när så stora delar av världen är i ekonomisk kris och när barnfattigdomen bara ökar. Suck.
Ha det bra i galenskapens värld! Kram!
Här kommer nåt som gör en glad! :-)
torsdag 20 oktober 2011
Att känna sig värdefull
Tänk vad tiden går fort ändå. Det har ju gått flera dagar sen jag skrev här senast. Vad håller jag på med egentligen när jag inget märker av tiden som går? ;-) Det är ju redan torsdag ju... ja jag vet ju att tiden inte går fortare så sett, det bara känns så.
Jag tänkte förut på hur jag ordnat med min tillvaro och hur det ändrat sig under det senaste året. Det är ju drygt ett år sen jag började med praktik. För mig är det väldigt viktigt att ha rutiner. Inte sådär extremt organiserade men rutiner som jag kan följa varje dag. Och det är viktigt för mig att jag har det för att kunna skilja på vardag och helg. Arbete och ledighet. Känna att jag till viss del är tillbaka i det liv som jag aldrig trodde jag skulle komma tillbaka till; yrkeslivet. De senaste veckorna har jag varit rätt så trött och det kan ju bero på att det varit mer aktivitet än jag var van tidigare. Under hösten har jag ökat på min praktik med fyra dagar/två timmar per dag. Och det är skönt att ha en dag då jag är helt ledig. Jag behöver det. Så jag vet inte när det är dags att lägga på den femte dagen. Eller kanske någon extra timme på de andra dagarna. Det får vi se. Men förmodligen kör vi så här året ut i alla fall.
Har man varit sjuk och arbetsoförmögen länge så kommer man ju ifrån rutinerna. Känslan som jag har nu när jag vet att jag ska iväg på praktik är den att det är mitt jobb. Jag går upp på morgonen med en speciell uppgift att göra. Och det känns meningsfullt och bra. Inte stressigt eller obehagligt. Ingen blir lidande om jag kommer för sent (vilket är ovanligt för min del) eller om jag är extra trött nån dag eller har extra mycket värk så jag kanske inte orkar så mycket.
Minns väldigt väl hur det var när jag inte ens orkade duscha utan att bli helt slut. Nu går allt av bara farten. Nog för att jag kan vara fruktansvärt trött vissa dagar men jag kommer ändå igång och iväg liksom. Det kanske tar lite extra tid ibland och jag kanske är lite ur form men iväg kommer jag.
En extra påminnelse vill jag utdela till folk som tror att det är lata människor som får utmattningsdepression och fibromyalgi - så är inte fallet. (Om ni nu är så dumma att ni fortfarande går och tror det.) De som drabbas av detta är människor som är högpresterande och som tänker på andra mycket mer än sig själva. Och vi (för jag ingår ju där) är väldigt noga med att göra rätt för oss. Sen jag började min praktik har jag varit där alla dagar som jag skulle vara där. I mer eller mindre bra skick. Och min längtan efter att kunna försörja mig själv nån gång i framtiden har inte försvunnit, den har ju snarare förstärkts nu när jag fått hjälp.
Tänk om de som bestämmer och avslår sjukersättningar och rehabiliteringar, och menar att man inte ens är sjuk till en fjärdedel fast intygen säger annat, kunde fatta det. Läste igår om att F-kassan blivit uppläxade för att de varit alldeles för hårda i sina bedömningar. Äntligen!
Här är artikeln
Karlstads stift (svenska kyrkan) har stiftsfest i Säffle i helgen. Det börjar redan imorgon, fredag, förresten. Så utställningen är på väg dit. Den laminerade då alltså. Collaget har jag hållit på med idag, det är inte riktigt klart än men blir det nog imorgon, så det hinner vi nog inte få med tillsammans med dikterna under helgen. Originalversionen av utställningen är enligt uppgift i Kil. Carina pratade på om vi skulle tillverka ytterligare en laminerad version för att kunna sprida den ännu mer. Och det är ju lättare att göra en till nu när jag vet hur jag ska ha den. Fast jag får nog fotografera av collaget för att se hur jag knåpat ihop det för jag glömmer så fort. :-)
Annika Östberg kommer att medverka på stiftsfesten. Bland många andra intressanta personer. Spännande.
Länk till Svenska kyrkan stiftsfestinfo
Apropå det senaste rabaldret med utvisningar av dementa små tanter så är ju det förjäkligt rent ut sagt. Att de inte skulle få stanna här där de har sin familj som tar hand om dem bara för att de inte är till nytta i samhället. Nehe... men minister Billström blir ju också gammal en gång. Och i så fall väldigt onyttig. Vad ska de göra med honom då? Ska alla gamla skickas nån annanstans kanske så de försvinner och dumhuvepolitikerna slipper räkna in äldrevården i budgeten? Jäkla klappträn! Ja jag blir så arg!
Jobblinjen kan ju inte användas överallt. Vi har ju alltid haft ett samhälle där sjuka, friska, gamla och unga levt tillsammans och det är ju ingen skillnad nu. ALLA måste vi ju få finnas. Jag får rysningar ibland när jag tänker på att en del verkar vilja skapa ett elitsamhälle genom att utrota vissa grupper och jag tänker inte gå in på vem jag i första hand tänker på som ville göra nåt liknande en gång för inte alltför längesen... usch.
När jag var in och läste på RESURS för några dagar sen så fann jag några klipp med Palme, som någon hade hittat på Youtube, och jag måste säga att vi behöver bli påminda om hur han var. Hur han talade och hur han fullkomligt krossade de andra gubbarna med sitt sätt att uttrycka sig. Inte undra på att jag var så förtjust i honom. :-) Han och Anna Lindh var mina favoriter och hon fick ju heller inte vara kvar i den här världen. Nu vete tusan hur det ska gå med socialdemokratin. Jag tycker att det är en fröjd att höra honom tala. Som sagt; vi behöver påminnas om både det ena och det andra.
Ha en bra dag! Kram!
Jag tänkte förut på hur jag ordnat med min tillvaro och hur det ändrat sig under det senaste året. Det är ju drygt ett år sen jag började med praktik. För mig är det väldigt viktigt att ha rutiner. Inte sådär extremt organiserade men rutiner som jag kan följa varje dag. Och det är viktigt för mig att jag har det för att kunna skilja på vardag och helg. Arbete och ledighet. Känna att jag till viss del är tillbaka i det liv som jag aldrig trodde jag skulle komma tillbaka till; yrkeslivet. De senaste veckorna har jag varit rätt så trött och det kan ju bero på att det varit mer aktivitet än jag var van tidigare. Under hösten har jag ökat på min praktik med fyra dagar/två timmar per dag. Och det är skönt att ha en dag då jag är helt ledig. Jag behöver det. Så jag vet inte när det är dags att lägga på den femte dagen. Eller kanske någon extra timme på de andra dagarna. Det får vi se. Men förmodligen kör vi så här året ut i alla fall.
Har man varit sjuk och arbetsoförmögen länge så kommer man ju ifrån rutinerna. Känslan som jag har nu när jag vet att jag ska iväg på praktik är den att det är mitt jobb. Jag går upp på morgonen med en speciell uppgift att göra. Och det känns meningsfullt och bra. Inte stressigt eller obehagligt. Ingen blir lidande om jag kommer för sent (vilket är ovanligt för min del) eller om jag är extra trött nån dag eller har extra mycket värk så jag kanske inte orkar så mycket.
Minns väldigt väl hur det var när jag inte ens orkade duscha utan att bli helt slut. Nu går allt av bara farten. Nog för att jag kan vara fruktansvärt trött vissa dagar men jag kommer ändå igång och iväg liksom. Det kanske tar lite extra tid ibland och jag kanske är lite ur form men iväg kommer jag.
En extra påminnelse vill jag utdela till folk som tror att det är lata människor som får utmattningsdepression och fibromyalgi - så är inte fallet. (Om ni nu är så dumma att ni fortfarande går och tror det.) De som drabbas av detta är människor som är högpresterande och som tänker på andra mycket mer än sig själva. Och vi (för jag ingår ju där) är väldigt noga med att göra rätt för oss. Sen jag började min praktik har jag varit där alla dagar som jag skulle vara där. I mer eller mindre bra skick. Och min längtan efter att kunna försörja mig själv nån gång i framtiden har inte försvunnit, den har ju snarare förstärkts nu när jag fått hjälp.
Tänk om de som bestämmer och avslår sjukersättningar och rehabiliteringar, och menar att man inte ens är sjuk till en fjärdedel fast intygen säger annat, kunde fatta det. Läste igår om att F-kassan blivit uppläxade för att de varit alldeles för hårda i sina bedömningar. Äntligen!
Här är artikeln
Karlstads stift (svenska kyrkan) har stiftsfest i Säffle i helgen. Det börjar redan imorgon, fredag, förresten. Så utställningen är på väg dit. Den laminerade då alltså. Collaget har jag hållit på med idag, det är inte riktigt klart än men blir det nog imorgon, så det hinner vi nog inte få med tillsammans med dikterna under helgen. Originalversionen av utställningen är enligt uppgift i Kil. Carina pratade på om vi skulle tillverka ytterligare en laminerad version för att kunna sprida den ännu mer. Och det är ju lättare att göra en till nu när jag vet hur jag ska ha den. Fast jag får nog fotografera av collaget för att se hur jag knåpat ihop det för jag glömmer så fort. :-)
Annika Östberg kommer att medverka på stiftsfesten. Bland många andra intressanta personer. Spännande.
Länk till Svenska kyrkan stiftsfestinfo
Apropå det senaste rabaldret med utvisningar av dementa små tanter så är ju det förjäkligt rent ut sagt. Att de inte skulle få stanna här där de har sin familj som tar hand om dem bara för att de inte är till nytta i samhället. Nehe... men minister Billström blir ju också gammal en gång. Och i så fall väldigt onyttig. Vad ska de göra med honom då? Ska alla gamla skickas nån annanstans kanske så de försvinner och dumhuvepolitikerna slipper räkna in äldrevården i budgeten? Jäkla klappträn! Ja jag blir så arg!
Jobblinjen kan ju inte användas överallt. Vi har ju alltid haft ett samhälle där sjuka, friska, gamla och unga levt tillsammans och det är ju ingen skillnad nu. ALLA måste vi ju få finnas. Jag får rysningar ibland när jag tänker på att en del verkar vilja skapa ett elitsamhälle genom att utrota vissa grupper och jag tänker inte gå in på vem jag i första hand tänker på som ville göra nåt liknande en gång för inte alltför längesen... usch.
När jag var in och läste på RESURS för några dagar sen så fann jag några klipp med Palme, som någon hade hittat på Youtube, och jag måste säga att vi behöver bli påminda om hur han var. Hur han talade och hur han fullkomligt krossade de andra gubbarna med sitt sätt att uttrycka sig. Inte undra på att jag var så förtjust i honom. :-) Han och Anna Lindh var mina favoriter och hon fick ju heller inte vara kvar i den här världen. Nu vete tusan hur det ska gå med socialdemokratin. Jag tycker att det är en fröjd att höra honom tala. Som sagt; vi behöver påminnas om både det ena och det andra.
Ha en bra dag! Kram!
söndag 16 oktober 2011
Söndag med pizza och "bergsbestigning"
Efter ytterligare en trevlig eftermiddag, idag med Erika och Isac, så sitter jag här och känner mig nöjd och trött på ett sånt där härligt vis. :-) Har fått låna Erikas digitalkamera så idag har jag fotat en del. Vi var ute på promenad förut, jag klättrade stelbent i vårt väldigt lilla berg här intill. Ja vi kom överens om, jag och Erika, att man nog inte kan kalla det för en kulle för det är väldigt bergigt och rejält brant. Vi var uppe där de skjuter raketer på valborg. Och jag kände mig väldigt... ja... ovig liksom, vilket väl är milt uttryckt. Erika skrattade och fick ge mig en hjälpande hand vid ett tillfälle för att dra mig upp. Mina skor fick liksom inte fäste. Säger vi. :-) Ehrm... Det var lite lättare att gå ner faktiskt.
I alla fall. Det har varit en fantastiskt vacker höstdag, njutbar temperatur och solen har lyst från en klarblå himmel. Erika kom hit vid lunchtid och vi beställde pizza. Sen var jag tvungen att göra klart i tvättstugan innan vi kunde gå ut på promenad, jag tvättar ju på söndagar. Och efter promenaden gick vi hem och drack kaffe och åt blåbärsmuffins.
Så jag kan verkligen säga att det har varit en härlig dag. :-)
Och förresten... kollade på SVT:s TV-tablå förut och ikväll klockan 21.30 börjar serien Mad Dogs sändas på ettan. Vilket sammanträffande! Så det kan bli.
Här kommer lite bilder från vår promenad.
Första bilden är utsikt över Forstjärn där raketerna speglar sig i vattnet på valborg. På andra sidan där borta brukar allt folket stå och vara förväntansfulla och även fulla på annat sätt är ju en del.
Ha det bra! Kram!
I alla fall. Det har varit en fantastiskt vacker höstdag, njutbar temperatur och solen har lyst från en klarblå himmel. Erika kom hit vid lunchtid och vi beställde pizza. Sen var jag tvungen att göra klart i tvättstugan innan vi kunde gå ut på promenad, jag tvättar ju på söndagar. Och efter promenaden gick vi hem och drack kaffe och åt blåbärsmuffins.
Så jag kan verkligen säga att det har varit en härlig dag. :-)
Och förresten... kollade på SVT:s TV-tablå förut och ikväll klockan 21.30 börjar serien Mad Dogs sändas på ettan. Vilket sammanträffande! Så det kan bli.
Här kommer lite bilder från vår promenad.
Första bilden är utsikt över Forstjärn där raketerna speglar sig i vattnet på valborg. På andra sidan där borta brukar allt folket stå och vara förväntansfulla och även fulla på annat sätt är ju en del.
Ha det bra! Kram!
lördag 15 oktober 2011
En trevlig eftermiddag
Jag har nyss kommit hem från ett ganska långt besök hos min farmor. :-) Sist jag var hos henne lovade jag att nästa gång jag kom dit skulle jag ha med mig en äppelpaj och det hade jag idag. Äppelpaj med vaniljsås. Detta var väldigt uppskattat kan jag säga och vi har haft en väldigt trevlig och rolig eftermiddag hon och jag. :-)
Rolig är inte nåt man kan kalla gårdagskvällen precis... Jag kan säga så här att när man har fibromyalgi så finns det en hel del saker i kroppen som kan vränga till sig och krångla. Magen bland annat. Utan nån anledning alls kan magen bli väldigt upprörd. Det är inte ofta jag råkar ut för detta och jag är väldigt tacksam för att det än så länge bara hänt när jag varit hemma. Jag fick sån magknip att jag fick tillbringa i stort sett hela kvällen på toa. Så det blev inga chips igår utan de får jag ta idag istället. :-) För idag är allt precis som vanligt igen.
Jag vet att man inte ska men man gör det ändå... alltså... eh... man... (viskar försiktigt) laddar hem saker från nätet. Och jag har ju mina favoriter som jag ser på. Grey's Anatomy är en serie som är så fantastiskt bra säsong efter säsong. Jag blir lika fascinerad när en ny säsong börjar och det är så jäkla bra fortfarande! Fantastiskt manus. Fantastiska skådisar. Fringe har också en ny säsong som börjat och jag såg det senaste avsnittet tidigare idag. Spännande är bara förnamnet. Spooks sista säsong är precis lika bra som de övriga nio säsongerna.
Jag rekommenderar också en engelsk serie på fyra avsnitt som heter Mad Dogs. För den som inte sett eller hört talas om serien så handlar den om fyra helt vanliga engelska (inte så unga) män som åker till Mallorca för att hälsa på en kompis som de har där och som blivit väldigt rik på nånting som jag inte tror att de helt och fullt vet vad det är. Han har en flott villa och det är hur tjusigt som helst. De har det rätt så trevligt tills saker inte är så trevliga längre så att säga. De hamnar i situationer som vanliga människor inte brukar hamna i. Det är så intressant att se hur de förvandlas och hur de hanterar detta som händer. I rollerna finns bland annat John Simm och Philip Glenister från Life on Mars. Det kommer en säsong två också. Säsong ett slutade på ett sätt som var rätt så överraskande... ;-)
Min farmor visade mig förresten på en kaktus hon har som blommar nåt så otroligt. Hon sa att det var den hon fick av mig för ett par år sen. Tog bilder med telefonen för den var så fin. Nu blir ju aldrig bilderna så bra med mobilen men ändå... kunde inte låta bli. Lägger in en av dem i alla fall.
Ha det gôtt! Kram!
Rolig är inte nåt man kan kalla gårdagskvällen precis... Jag kan säga så här att när man har fibromyalgi så finns det en hel del saker i kroppen som kan vränga till sig och krångla. Magen bland annat. Utan nån anledning alls kan magen bli väldigt upprörd. Det är inte ofta jag råkar ut för detta och jag är väldigt tacksam för att det än så länge bara hänt när jag varit hemma. Jag fick sån magknip att jag fick tillbringa i stort sett hela kvällen på toa. Så det blev inga chips igår utan de får jag ta idag istället. :-) För idag är allt precis som vanligt igen.
Jag vet att man inte ska men man gör det ändå... alltså... eh... man... (viskar försiktigt) laddar hem saker från nätet. Och jag har ju mina favoriter som jag ser på. Grey's Anatomy är en serie som är så fantastiskt bra säsong efter säsong. Jag blir lika fascinerad när en ny säsong börjar och det är så jäkla bra fortfarande! Fantastiskt manus. Fantastiska skådisar. Fringe har också en ny säsong som börjat och jag såg det senaste avsnittet tidigare idag. Spännande är bara förnamnet. Spooks sista säsong är precis lika bra som de övriga nio säsongerna.
Jag rekommenderar också en engelsk serie på fyra avsnitt som heter Mad Dogs. För den som inte sett eller hört talas om serien så handlar den om fyra helt vanliga engelska (inte så unga) män som åker till Mallorca för att hälsa på en kompis som de har där och som blivit väldigt rik på nånting som jag inte tror att de helt och fullt vet vad det är. Han har en flott villa och det är hur tjusigt som helst. De har det rätt så trevligt tills saker inte är så trevliga längre så att säga. De hamnar i situationer som vanliga människor inte brukar hamna i. Det är så intressant att se hur de förvandlas och hur de hanterar detta som händer. I rollerna finns bland annat John Simm och Philip Glenister från Life on Mars. Det kommer en säsong två också. Säsong ett slutade på ett sätt som var rätt så överraskande... ;-)
Min farmor visade mig förresten på en kaktus hon har som blommar nåt så otroligt. Hon sa att det var den hon fick av mig för ett par år sen. Tog bilder med telefonen för den var så fin. Nu blir ju aldrig bilderna så bra med mobilen men ändå... kunde inte låta bli. Lägger in en av dem i alla fall.
Ha det gôtt! Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)